3 koppar, 2 teskedar, 1 skål och en assiette(stavning)... Till en kvälls"fika" :P

Blir stressad av bara mängden "redskap" :P Hur lyckas man :D

 

... Men annars. Om vi fortsätter prata mat.

Jag har äntligen gjort en LITEN insats och kollat upp... Småkollat lite recept. Funderade nämligen hela kvällen igår. Sådär stressat och tvångsmässigt. Hur man gör tomatsoppa. Och det var ju inte mer märkvärdigt än vad jag själv hade tänkt mig...

 

... Men mysteriet i MITT huvud, står fortfarande fast...

Men det kanske ÄR så med soppa, helt enkelt.. Att...

... Ja, men grejen är väl den att jag har en liten besatthet av att få med ALLA källor till en och samma maträtt. Iallafall vad gäller middagen..

Jag menar. Protein, kolhydrater och fett...

 

Och jag har iochförsig inte kollat UPP ännu, vad tomater innehåller. Men annars så ÄR det ju nästan bara tomater i den maträtten... Och... Då undrar jag... Blir det en fullständig måltid? Eller brukar man ha någonting TILL?

 

Jag kan ju ha pasta till... Och det är ju kolhydrater, mig vetligt...

... "Men vad är "tomater?"...

 

... Jag har iallafall skrivit en kort lista nu. En inköpslista. Så att jag på söndag, kan göra min tomatsoppa. Då dagens middag, då hamnar på "övrigt"...

 

Vidare.

Min dag idag.

... Det var en MINST sagt VARM natt inatt. Antagligen för att solen hade legat på i sovrummet halva dagen...

 

Upp till klockan, vid åtta... Äta frukost...

Inte diska efter frukosten...

Och sedan gå och lägga mig igen...

 

Jag klev upp igen... Vid kvart över tio ungefär, tror jag..

Såg på tv... Åt lunch vid halvtolv-tiden...

Och gav mig sedan iväg till stan vid ett...

 

Ja, jag valde att åka tidigare idag, och hoppa över andra avsnittet av House. Mest för att jag kände mig stressad.. "Skulle jag orka laga mat, så kan jag inte komma hem vid fem"...

 

... När jag kom in till stan, tog jag mig en kort promenad.

Det var varmt. Jag var lite smått... Rätt så mycket.. hungrig...

Satte mig en stund vid kanalen... Och bestämde mig sedan för att tillåta mig själv köpa en glass. Men med ett villkor... "Jag måste LOVA mig själv att börja äta mig mätt". Det FUNGERAR liksom inte att ständigt vara hungrig... Och att därför börja småäta... Inte för att EN glass blir småätande... Men förstå grejen..

Äter jag mig aldrig mätt, så borde jag inte heller...

 

Nej, jag vet inte. Men ni kanske förstår.

Det kan ju också bli så, att DEN "regeln" gör att jag börjar äta mig mätt...

Men å andra sidan. De veckor nu i sommar, som jag faktiskt ÅT väldigt bra och mådde relativt BRA i det, så hade jag aldrig heller något SUG efter att köpa någonting eller äta någonting när jag var i stan...

Och jag mår nog ändå bäst i att äta dessa "måltider", istället för lite hipp som happ...

 

... Så. Från och med nu. ALLTID äta mig mätt. Och om jag då ändå skulle vilja ha nåonting gott i stan sedan.. så är det helt okej :)

 

... Jag gick iallafall till affären. Tog GOD tid på mig, att med beslutsångest, välja min glass...

Och så gick jag tillbaka till busstationen... Med en... inte så god glass... Tyvärr.

 

... Gick in på pressbyrån för att kanske köpa någonting godare. Kanske en kaffe...

Men ut därifrån igen... Då jag inte var sugen... Var nog rätt så nöjd ändå..

 

Vänta på bussen...

Och åka hem.

 

...Väl hemma...

Ja-a... Klockan var fyra, och...

Ja, strax därinnan..

Och jag hade hela dagen, och även nu, haft svårt att bestämma mig för om jag ska orka laga mat eller inte. Jag var inte sugen... Och glassen kanske räckte väl...

 

Men nej. För det första "glass till middag"... Nej, inte bra..

Och för det andra... Fyra timmar kvar tills kvälls"fikat"... Så länge skulle inte jag orka vänta, nu när jag har hamnat i en period där jag låter mig själv gå hungrig. Aldrig blir mätt..

 

... Så. Jag satte trots allt igång med maten. Gjorde någonting halvdant. Genom att slänga ner en fryst fiskfilé i lite mjölk... Låta det koka.. Och så smaksätta med lite kryddor och citron...

Och jag har lärt mig en ny sak. Eller iallafall fått en ny erfarenhet..

... "Pressad citron ner i varm mjölk... Det skar sig DIREKT". Rätt så cool effekt :P

 

... Men det gjorde ingenting. Det skär sig på samma sätt när jag häller ner naturell yoghurt i nästan kokande vätska... Och när jag häller i mjöl, brukar det bli klumpar..

Sådana där "småmissar", på grund av otålighet och lättja :)

Smaken blir dock densamma.

 

... Kryddningen idag...

Det blev starkt. Tog nog för mycket citronpeppar... Eller så var det vitpepparn som tog över... Vet inte riktigt..

 

Riset hällde jag sedan, redan färdigkokt, i såsen med nu små fiskbitar i.. Och lät det koka av sig lite vätska...

Såg nästan ut som risgrynsgröt :P

 

Och sedan... Ja, då åt jag.. En liten, liten portion...

Ja, jag har svårt att bryta mönstret... Antagligen för att jag inte riktigt har hittat en bra ANLEDNING ännu... För att, än en gång... MOTIVATION... Den saknas...

Kanske borde jag KÖPA en liten vovve ändå. Någon meningsfull att leva för. Att må BRA för... Att KLARA mig för... Och att KÄMPA för att nå någonstans i LIVET, för...

... Men rädslan.. och att inte få ihop VARDAGENS alla delar... Ja, de stoppar upp mig...

 

Ångest efter maten...

Skriva av mig i textsamlingen.. Någonting som skulle bli lite förnuftigt pepptalk...

... Fast jag råkade glömma själva peppet...

Det BLEV bara gnäll... Uppgivenhet... Och en del frågetecken... om hur jag skulle orka.

 

... Men jag fortsätter såklart.

Plötsligt vänder det. Och jag hoppas väl på att snart komma in i en period då jag vill äta mig mätt, igen.

 

... Det har blivit en hel del diskning. Då jag samlade på mig... Gör det hela TIDEN, så att slasken blir full... Mest på grund av lathet och ångesten efter maten. Alla funderingar... Och för ärligheten skull, även på grund av tv:n. De program jag följer... "SUPERviktigt" :P

 

... Annars har det blivit tv...

Och sedan, när klockan blev halv åtta... Eller lite mer. Minns inte riktigt.. Så blev det kvälls"fika"...

... Där jag, TROTS avsaknad av mättnad efter målet, kände att jag kanske hade ätit för mycket... Antagligen på grund av översvämningen på mitt bord.

Många "redskap"...

Frågetecken...

.. Ja, då känns det väldigt övermäktigt...

 

Men jag måste ju lita till mättnaden.

.. Men DET funkar ju bara om jag också vill ÄTA mig mätt.

 

... Det löser sig nog.

... Kanske borde fokusera på att finna motivationen istället. Och börja i DEN änden. Så kanske viljan kommer av sig själv sedan ;)

 

... God natt med er, iallafall <3

 

 

... Jag ska klara det här. Jag MÅSTE klara det här!

För att jag menar. Det finns ju inga andra alternativ. Ska jag leva i flera år till. Antagligen runt SEXTIO år till! Ja, då MÅSTE jag finna en väg. Jag kan inte hålla på och gå i cirklar, år efter år. Det kommer jag aldrig att orka...

Men det känns samtidigt som om jag har hållit på och försöka kasta mig över samma hinder i en evighet nu... Och jag vet inte hur jag tar mig över... Vet inte hur jag finner viljan. Motivationen...

... Jag har kört fast. Och vare sig det har att göra med bekvämlighet.. eller brist på psykiska muskler...

Ja, jag sitter helt enkelt fast..

 

Men nu var det ju inte SÅ jag skulle skriva.

Nej, jag måste försöka vara stark. Positiv. Bli lite mer utav en bulldoozer. Jag KAN ju vara bussdoozer. Jag växte ju UPP med att vara bulldooser. Det var först när jag kom upp i gymnasie som orken till att leva på konflikträdsla och perfektionism, tog slut..

 

Men samtidigt. Jag vill inte VARA bulldoozer. Jag vill...

Fast å andra sidan så kanske det bara behövs till en BÖRJAN. Tills jag har övertygat mig själv att VILJA detta. Att det är VÄRT det...

 

... Jag pratar om ätandet. Och just nu BARA ätandet och det runt omkring. Det vill säga.. PLANERANDET och INKÖPEN... MATLAGNINGEN...

Och att komma förbi "påhittet" att varken bli nöjd för att vara MÄTT... Eller nöjd för att vara HUNGRIG.

 

... Det finns mycket för mig att uppleva. Att uppnå och att upptäcka. Jag har liksom inte varit ute i livet mycket...

Och visst vore det kul att testa. Kanske resa lite grann.. Om jag har en trygghet med mig. Ut och ha kul...

Men egentligen räcker det för MIG att gosa, träna, prata och umgås med hundar. Att vara ute i skog och mark. Sitta och stirra på vattnet, från ett högt berg. Eller gunga med min kärlek, på vågorna...

Ja, de där LUGNA och HÄRLIGA stunderna...

... Men inte heller DET, gör jag nu.

 

... Barn, familj, djur... Jag vill UPPNÅ saker...

Och det GÅR säkert. Men...

Jag flyttade hemifrån första gången, vid nitton års ålder. Är nu 25... Snart 26... Okej, nästan ett halvår kvar. Men ändå :)

... Och jag sitter FORTFARANDE fast...

 

... Men en sak är ju säker iallafall...

Kan jag inte SLUTA prioritera att göra saker som är DÅLIGA för mig... Så lär jag ALDRIG heller få uppleva dessa saker...

Och vilket LIV det vore.

 

... Så mitt prio ett.

Jag måste fulltändigt och helt, vända på viljan. På de känslor jag har... Och de tankar som jag tvångsmässigt tänker...

Jag måste gå emot ångesten... och ALLT det jag halvt och starkt står för just nu... Och köra för det som gagnar mig. Det gör säkert lättnad av ångest, i längden.

 

Men annars.

Min dag idag...

Jag minns inte riktigt...

 

Jag låg uppe en stund vid tv:n igår. Tills jag kände att jag snart somnade.

Gick och la mig. Somnade... Och vaknade av klockan, imorse...

Åt frukost. Lät disken stå... Och gick och la mig igen...

Jag klev sedan upp igen. Säkert ungefär samma tid som jag brukar. Någon gång innan lunch...

 

Jag TROR att jag var redo att bestämt äta mig mätt till lunchen idag.

Men jag KAN ha fel... Och att det var DÄRFÖR... Rent PSYKISKT, att jag bara kände att jag även IDAG, bara orkade äta en banan, lite mjölk och en skvätt grädde...

 

... Det enda negativa med DET, är väl hur fort jag blir HUNGRIG igen. För att annars så ÄTER jag ju faktiskt så många GÅNGER, så att i längden skulle jag inte tro att jag går ner nämnvärt i vikt. ÄVEN om jag inte har ätit mig mätt på säkert en vecka...

 

Efter lunchen.

Jag satt kvar en timme extra, även IDAG. För att se andra avsnittet av House. Vilken jag för den delen, blev besviken på och förvirrad av, idag. Den hade gjort ett JÄTTEHOPP, och jag kunde inte låta bli att fundera gång på gång, ifall jag SÅG på serien igår... Men jag är NÄSTAN helt säker på att jag gjorde det.

 

... Personer hade försvunnit. Chefen bytts ut mot Foreman(stavning)... Och två nya läkare hade kommit till teamet...

Kvaliteten... Bildkvaliteten var dålig... Nej, jag vet inte. Jag blev förvirrad...

Men det är ju bara en serie. Ett tidsfördriv. Hoppas att de har hoppat tillbaka rätt, imorgon...

 

Iväg till bussen, när klockan blev... två.

... Och så...

Ja, jag hade tänkt åka in till stan för att bara vara. Behövde ju inte HANDLA någonting idag. Så nu kunde jag njuta UTAN dessa funderingar, för en gångs skull ;)

 

Min plan var att köpa något gott att äta, och en kaffe på pressbyrån. Vilket jag bestämt mig för att BARA tillåta mig själv ifall jag kämpar RÄTT. Äter som jag ska... Och helt enkelt VILL åt rätt håll...

... Så att det inte blir något slags missbruk... "Hoppa över middagen.. Äta någonting litet på stan"... Och med "litet", menar jag... typ en munk.

 

... Men ja-a...

Det blev ingen kaffe... Och det jag köpte, BLEV istället för middag...

Men det jag köpte var inte heller en liten munk eller så...

För att när jag gick där bland hyllorna, var jag inte SUGEN på något sådant...

Jag köpte mig lite sallad i salladsbaren... Testade en sådan där Proteinpudding... eller vad de nu hette...

Och så köpte jag mig en vatten.

 

... Satte mig på en parkbänk vid vattnet... Och åt min sallad.. Som för den delen inte VAR så mycket sallad. Mest grönsaker, ost och pasta :P

... Och så gick jag sedan, fortfarande lite smått hungrig, då jag inte RIKTIGT kan släppa det beteendet ännu... tillbaka till busstationen. Snart gick min buss hem...

 

... Väl hemma...

... Oj, jag minns inte riktigt...

 

... Hmmm...

Men jag har iallafall diskat idag. Det blev ju rätt så mycket... BLIR ju det efter ett tag. Men det går fort att ta reda på...

 

... Kvälls"fikat" var MER än välkommet idag. Jag var såå hungrig. Och sanningen att säga, orkade jag inte vänta ut tiden idag. Tror att jag åt ungefär en och en halv timme tidigare..

Åt min pudding som jag köpte, och en macka...

 

... Och efter det... Känslor att ta itu med...

Men som sagt. Jag måste ändra inställning...

Det måste vara dags nu.

 

... Men att jag inte vet hur jag ska "bemäkta"... Är det ens ett ord?

... När jag inte vet hur jag ska bemäkta matlagningen... Orka MED, och... Ja men, orka FUNDERA och TÄNKA...

Det känns för stort, helt enkelt...

.. Och DET gör ju det hela lite svårare. Hindren lite högre... Vägen lite halare. Krokigare...

 

Men ja-a. POSITIV.

 

God natt med er <3

 

 

... Trött.. Får se om jag får sova bättre inatt, nudå...

... Inga större förhoppningar, efter den DÄR obehagliga thrillern! Såg nyss på film på 5:an...

 

... Ja. Igår natt var ingen vidare bra natt...

Jag låg vaken och funderade på en det ena, en det andra. Jag var hungrig... Och ja. Jag kunde helt enkelt inte sova.

 

Klev upp igen, vid... Jag minns inte riktigt när. Men jag såg på lite tv. Och gick sedan och la mig igen vid tretiden.. Och somnade någon gång därefter...

 

Idag har annars varit en bra dag.. I jämförelse till andra..

Den började som vanligt. Samma känslor och tankar angående maten.. Ingenting som jag tänker gå in på just nu..

 

Och sedan gå och lägga sig igen. Disken lämnade jag tills senare. Verkar GÖRA så numer.

 

... Klev sedan upp igen... Sov ganska länge. Antagligen eftersom att jag somnade så sent på natten.. Tidigt på morgonen.

Klev upp lagom till lunch... Eller lite tidigare än så...

 

Idag fick lunchen dröja. Jag var för trött helt enkelt. Och tänkte därför inte på... Stressade inte lika mycket med att hålla tiden för lunchen...

Så ungefär fyrtiofem minuter senare än vanligt. Lunch.

 

... Idag svarade Jobbcoach. Och vi har bokat möte på torsdag nästa vecka...

 

Iväg till stan vid tvåtiden. Tjugo över två, närmare bestämt...

... För att handla mat. Listan började kort... Men växte alltmer, med varor där jag satte frågetecken i "ämnesspalten"... Ja, appen har en spalt att skriva anteckningar i. Väldigt andvändbart ;)

 

Jag var LITE orolig över TIDEN, när jag bestämde mig för vart jag skulle handla och vart jag skulle kliva av...

Jag har ju mer TID på den affären... Men det är också en längre promenad dit...

 

På vägen dit, räknade jag... Och räknade...

Funderade...

.. Medans jag gick i en rask långsam takt...

Ja, jag orkade inte stressa. Gå för snabbt... Och öka min puls. Inte idag... Ja, egentligen aldrig :P

... Men det är ju klart. Bara att bli PSYKISKT stressad, ökar ju pulsen. Vilket jag mer än väl, märkte av idag.

 

Ja, jag var stressad...

Men jag hann fram. Köpte det jag skulle ha. Plus lite till...

Ingen direkt ångest i affären. Mer än att jag var stressad och därmed... Ja, jag hade inte den bästa känslan... Det blev lite varmt, kan jag ju säga...

 

Men så, när jag började bli KLAR med handlingen... Ja, då var jag en halvtimme TIDIG..

Vilket förde med sig en liten oro för kylvarorna... Men jag fick helt enkelt lita på frysflaskan i påsen...

 

Vänta på bussen... Åka hem.

 

... Väl hemma...

Ja, det blev ett glas citronvatten... Och att skriva in siffror i budgeten. Gillar att hålla koll. Även om det inte tycks göra mig varken säkrare eller lugnare.

Jo, siffror i all ära. Jag är bra på dem. Räknar gärna. Ställer procent. Kategoriserar...

Men att sedan hålla REDA på dessa siffror, när de blir för många på samma ark... Nej, jag ser inte vad de betyder...

 

Så. Ekonomin. Den TYCKS bra. Jag tycks klara mig som jag lever nu.. Och kanske mer därtill.. Men jag kommer nog ALDRIG våga släppa taget om oron.. kontrollen... Och alla strikta uträkningar därtill..

.. Aldrig våga släppa loss när jag handlar...

Men inget negativt i det :)

 

Sedan blev det tv...

Och eftersom att jag känner att...

Ja, efter min lilla...

.. Den lilla stund som jag faktiskt mådde DÅLIGT idag, skrev jag av mig i min textsamling. Klankte ner på mig själv. Och kom fram till ett löfte jämtemot mig själv. Något som skulle bli väldigt jobbigt. Det vet jag MED mig. Men det är nog det enda sättet. Så får det bära eller brista..

 

Då kände jag mig iallafall TVUNGEN att laga mat idag. Jag behövde ta tag i det här nu. Släppa taget kring den del av mig som gör att jag när jag väl stöter på problem, vänder på allt och... kämpar fel... Eller ja. Både fel OCH rätt... Vilket är ÄNNU jobbigare!

 

Så.. Jag ville inte stressa. Ville inte lägga hela min uppmärksamhet på matlagningen.

Så jag fyllde en kastrull med grädde och mjölk. La i en massa fryst spenat. Jag satte spisplattan på ettan.. Och så gick jag till tv:n...

 

Jag sprang in i köket lite då och då. Så att jag kunde röra om i kastrullen. Och även se... hur den verkar.

... Men eftersom att jag märkte att jag inte kunde KONCENTRERA mig på någonting annat än soppan... så struntade jag i tv:n. Och ställde mig vid spisen istället. Höjde plattan. Och lät soppan koka upp...

 

Det behövdes vatten. Två koppar vatten. För att annars kändes den för... Ja, för "spenatig"...

Så det blev dubbelt så mycket soppa än vad jag hade tänkt mig...

Men tre matlådor..

Kan gå åt ;) ... Ja, om jag lyckas få kontroll över ätandet igen :)

 

... Kryddning. Saltning... Blev nog rätt så okej. Men samtidigt... Lite mer salt hade nog inte suttit fel...

Sedan var det till att mixa soppan. För att jag trivdes inte med att spenaten la sig som klumpar... Sjönk gärna till botten och så vidare...

Men den blev PERFEKT efter några svep med stavmixern!

 

.. Jag kokade lite ägg under stress... Och hackade sedan dessa, för att lägga i soppan...

Sedan tog jag mig en väldigt snål skål med soppa... Sådär så att jag skulle förbli hungrig..

.. (Men jag börjar imorgon).

 

Klockan var nu halv åtta.. och jag kunde äta min middag..

... Vilket gjorde att det inte blev något kvällsmål idag... Såklart.

 

Sedan blev det till att ta hand om disken... Det BLIR ju en del, när man inte längre diskar efter varje mål.. Men sålänge som jag inte låter det springa iväg, så...

 

Det har blivit tv... En del dator...

 

... Och ja-a..

Nu ska jag se på lite tv, innan jag går och lägger mig... Får sluta gå och lägga mig hungrig. Riskerar en sömnlös natt igen... Inte för att hela natten blev sömnlös igår.

 

... Men från och med imorgon. Jag ska verkligen försöka..

 

Kanske kan jag inte få kontroll över allt. Kanske är det omöjligt. Kanske förblir jag olycklig i ett liv utan värde...

Men jag kan åtminstone få kontroll över den vardag jag redan har ;) ... Om jag bara ger mig F*N på det ;D

 

... God natt med er <3

 

 

Jag tog ALLDELES precis upp mobilen och tänkte messa Xsambon. Och fråga om han lever...

... Fast egentligen BRYR jag mig inte ens..

 

Jag menar. Det är ju klart att jag bryr mig ifall han lever eller är död... Men anledningen till att jag tänkte messa och försöka få upp kontakten med honom igen, var... Är.. att jag känner att jag behöver kontakt.

Jag vill inte vara ensam. Inte BO ensam. För att jag känner inte att jag får kontroll. Jag känner att jag behöver en hand att hålla i. Någon att PRATA med när saker känns svåra eller osäkra. Någon som LYFTER situationen lite...

Ja, någon som Xsambon. En avslappnad person som låter livet ha sin gång... Som egentligen inte BRYR sig...

 

... Men faktum är... Att jag la ner telefonen igen...

För att han är inte värd det. Han har inte brytt sig. Inte haft något intresse av mig på flera, flera år... Och jag kan förstå honom. Jag var inte enkel att leva med... Inte alls. Och jag tvingade honom att genomgå...

Ja, mycket. Helt enkelt.

 

... Och att han ALLTID när jag uttrycker att... Eller UTTRYCKTE att jag saknade honom. Att jag ville UMGÅS med honom... Ja, även när vi BODDE ihop.. Så tycktes han inte ens kunna SE att vi höll på att glida isär...

Och inte heller NU... Eller ja. För några veckor... Ett par månader sedan, när vi på riktigt tappade kontakten... Inte heller DÅ, kunde han erkänna att vi höll på att tappa det...

Vet inte om det var för att vara snäll.. Eller VAD det var...

... Men då lät det.. "Nejdå. Vi kommer ALDRIG att tappa kontakten..."..

 

Men ja. Och när jag skrev och frågade, för några månader sedan, om han fortfarande levde... Ja, inget svar. Inte heller när jag sa upp kontakten... Ingen respons...

Men nog LEVER han väl.. Annars hade nog hans mamma.. eller Brorsan ringt...

 

Men nog om det..

Anledningen till att jag ens tog UPP detta, var egentligen att...

Ja, jag vet inte... Känner mig nog bara ensam...

Eller egentligen känner jag mig bara hjälplös och uppgiven. Jag behöver någonting som jag inte kan få... Samtidigt som en enda stark tanke från min egen sida, kan vända på hela situationen...

 

Haha. Säger jag. Så VET jag att det inte är..

Visst vänder jag på steken alltid. Gång på gång... på gång. Men den lyckas alltid hoppa tillbaka igen... Och så går jag i gamla spår...

Och vad gäller den sociala biten... Där tycks det hopplöst...

.. Jag hade bara Xsambon... Japp.. Hade...

 

Jag HAR ju andra också. Min familj. Jag har mina föräldrar.. Syskonen oftast på distans. Men kan träffa dem någon gång. Om de råkar vara hos mina föräldrar tillexempel...

Men annars. Nej...

 

... Praktik... Komma ut i arbetslivet... Skaffa hund... Barn. Ja, men sådana där andra...

.. Det tar i att skriva... Att ens NÄMNA "framtidsdrömmar". Då jag inte vet om jag vågar drömma.. Framtiden är så OVISS, efter så många år... Ja, egentligen hela mitt vuxna liv... Och inte heller barndomen var väl något som jag skulle vilja leva om...

 

... Och ja-a... Framtiden finns inte på min världskarta... Jag antar att jag inte ens är säker på att den kommer att upplevas... Eller IALLAFALL inte att den kommer att vara någonting annat än min nutid..

 

Men nog om det..

 

Egentligen hade jag inte tänkt blogga idag. Då jag inte riktigt vet vart jag står. Och därför har svårt med vilka tankar och känslor jag ska förmedla...

Så detta kanske blir lite halvdant...

 

Ja, det blir det.. För att jag orkar inte gå igenom HELA min dag.

Får bli lite här och var, istället...

 

Kan ju börja med att säga att dagen började som vanligt.

... Ångest vid frukosten... En vilja att äta mer... En missnöjd gnagande känsla, för att vissa saker i kylskåpet blir DÅLIGA om jag inte äter dessa...

... Och... Ja, en ANNAN dålig känsla, för att jag VET hur dum jag är när jag inte äter fastän jag både vill HA och fortfarande är HUNGRIG... "Vad vill jag uppnå?"...

 

... Annars som vanligt...

Gick och la mig igen.. Men idag, bara i en timme. För att sedan behövde jag duscha. Skulle ju möta 24åringen för en fika på stan idag...

 

Efter duschen. Tv.

Lunch... Med lite ångest därtill..

Ett mess ifrån 24åringen... Och en lättnadens suck, efter det...

 

Ja, hon kunde inte träffas. Var tvungen att åka tidigare... dit hon skulle. Ja, hon far runt som en vante, den där. Kan inte vara på samma plats i över en dag.. Men jag BEUNDRAR det hos henne.. Hon LEVER.

Klara motsatsen till mig.. Och med DET sagt, vill jag ju såklart inte påstå att man måste fara omkring med myror i ändan varje dag :)

 

... Ja. Och där försvann mitt problem med att jag inte skulle få ihop att både handla OCH fika i stan på samma dag.. Rätt så skönt ändå. Och nerverna slappnade av en aning...

Inte för att säga att jag hade haft störtångest för att träffa henne denna gången. Nej, det kändes rätt så okej ändå...

Jag visste nog MED mig att hon skulle ha för mycket att säga, för att göra det hela svårt och jobbigt för mig :)

 

... Så. Jag stannade hemma en timme extra, och såg på andra avsnittet av "House"... Och sedan åkte jag in till stan ändå...

 

Jag gick en promenad. En långsam... Eller snabb. Både ock...

... Och så blev det ingen handling. Behövde egentligen köpa bananer... Då det typ är hela min lunch nu...

Och så håller min Granola på att ta slut...

 

... Men ja-a... Jag hoppar mina tankegångar om det, idag. För att jag minns inte så väl...

 

... Satt vid kanalen en stund... och gick sedan tillbaka till busstationen...

 

Jag hade.. Har.. väntat mail från Jobbcoach hela dagen idag. Men tänker inte skriva mer om DET, än att det inte kom.. Jag får vänta vidare, helt enkelt..

Hon brukar ta rätt så god tid på sig...

.. Och varför man inte hinner med ett(eller tjugo, om det nu vore så) "Jag återkommer"... Det kommer jag nog alltid ha svårt att förstå..

Men jag får anta att "hon återkommer" :)

 

Väl hemma...

Jag var JÄTTEHUNGRIG, och hade så varit i säkert två-tre timmar... Slut i kroppen. Trött... Inte så mycket i sinnet. Mest... trög i kroppen..

Så jag...

 

Nej, jag tänker inte berätta mer om hur jag hanterar ätandet.. Inte just idag...

... Däremot ska jag säga att jag fick en ljus glimt tidigare ikväll...

Jag uppdaterar ju fortfarande min WhiteBoardTavla med matlistan, med jämna mellanrum... Eller ojämna..

.. Eftersom att jag vill hålla mig på banan, vad gäller min plan om vilka näringskällor som faller ihop med vilka, och så vidare... För att schemat löper ju i min kalender, när det ska vara fisk och potatis. När det ska vara fisk och risk, pasta och kött. Och så vidare. Så även då jag INTE lagar mat.. Som nu, i över två veckor... Så vill jag komma in på de aktuella näringskällorna sedan...

 

Imorgon skulle det...

.. Då faller det på "övrigt".. Vilket i mitt fall brukar innebära soppa av något slag. Men som egentligen kan vara i princip vad som helst.. antar jag...

 

... Men just det. Det jag skulle säga, var iallafall att jag fick en liten glimt av ljus. Jag uppdaterade matlistan. Och kände mig för några minuter, stark nog för att orka börja laga mat igen. Imorgon hade jag tänkt göra spenatsoppa...

... Men jag vet inte... Det blir helt enkelt för rörigt. För stort alltihop...

 

... Ska väl försöka.. Men jag måste bara orka BÖRJA...

Och för att orka BÖRJA, måste jag vilja SATSA... Och DÄR vet jag inte om det spricker...

 

... Den största utmaningen jag känner NU, är väl att planera några middagar i sträck... och sedan att orka, utan ångest, köpa HEM allt som BEHÖVS till dem... Jag menar. Jag orkar ju inte ens kolla RECEPT, på grund av för många maträtter att välja på... Och ofta för många INGREDIENSER.

 

... Resten av kvällen. Tv. Äta kvällsfika...

 

Och ja-a.

Det var min dag.

God natt med er <3

 

 

... "Andas djupt. In och ut...".

Det är vad jag säger till mig själv just nu...

 

Jag har ångest. Jag fortsätter få finnar eller vad det nu är, i ansiktet. Antagligen på grund av stress... Men jag vet inte... De är inte MÅNGA... Men när man är besatt av att riva sönder allt som märks på huden... Ja, då räcker en eller två..

 

... Men det är inte DÄRFÖR jag har ångest.. Varför, VET jag inte riktigt. Är nog en blandning av allt jag upplevt, känt och tänkt under hela dagen...

 

Så jag tar det ifrån början.

Min dag..

Jag klev...

 

Äsch. Jag orkar inte rabbla samma sak varje dag..

Har egentligen ingen större lust att blogga.. Mer än att jag känner att jag vill skriva av mig ångesten... och sedan.. kanske gå och lägga mig...

 

Förmiddagen spenderades iallafall framför tv:n. Jag satt och kollade mailen varannan minut. Nästan.. För att jag hoppades att Jobbcoach skulle vara tillbaka från semestern, och då höra av sig idag...

Kollade som besatt. Fokuserade med HALVA ögat, på programmet som jag såg på tv..

 

Åt lunch...

Och vad gäller ätandet...

Rent känslomässigt och psykiskt, var det ingen förändring... Jag känner FORTFARANDE att jag jobbar emot mig själv...

Men jag TROR att jag åt lite bättre idag, iallafall...

Inte så att jag blev mätt... Det var nåra dagar sedan jag blev det... Varav jag blir hungrig VÄLDIGT snabbt sedan... Vilket jag, innan svälthjärnan kom tillbaka, inte hade upplevt ALLS på några veckor.

 

... Jobbcoach hörde av sig vid... ettiden, tror jag. Ja, kvart över någon gång..

Skrev att hon var tillbaka. Och frågade mig vad jag hade tänkt mig att jobba/praktisera med...

Och sedan försvann hon... Men jag tror väl att hon återkommer imorgon eftermiddag eller något...

 

... Sedan... Ja-a...

Jag tror att hela förmiddagen.. Hela eftermiddagen... Ja, de spenderades nog sittandes framför tv:n.. Om jag inte har glömt något...

Men typ hela min dag är en stor minneslucka... Så det är ju lätt hänt... Att jag har glömt något.

 

... Vid halvfemtiden ringer min syster. 24åringen. Hon ville höra efter ifall jag var i stan. Så att vi kunde fika...

Men nej. Jag satt och såg på tv...

Pratade en stund. Mest hon. Vilket var skönt. Bra när man pratar med någon som har mycket att säga. Man varken HINNER eller BEHÖVER säga särskilt mycket själv ;D

 

Jo. Det kändes faktiskt mycket ENKLARE idag, att få ett oföreberett samtal. Och att se FRAM emot en fika tillsammans med ett SYSKON!

Ja, det kanske inte låter så märkvärdigt. Men jag brukar alltid... Och gör det lite nu i efterhand också, känna mig pressad och osäker. Orolig... Ja, men helt enkelt OTRYGG och STÖRD i känslan, när jag ska ut på sociala aktiviteter... ÄVEN om det är med någon jag känner väl.

... Dock inte längre med mina föräldrar.. Om det är mamma och pappa, eller bara mamma...

Och Xsambon är den enda som jag har... ALLTID har känt mig HELT trygg och naturligt lugn med.

... Förutom när jag var liten... Då var SYSKONEN min enda och absolut ENDA trygghet :)

 

Okej. Nog om det.

 

Vi bestämde iallafall fika imorgon. En snabbis. Kanske en timme.. Innan hon åker iväg igen.

Det passar mig bra. För att då åker jag hemifrån i normal tid. Då jag BRUKAR åka.. Och sedan så åker jag antagligen HEM i samma tid som jag brukar, OCKSÅ.

 

... Nu var det dags att tvätta kläder. Jag drog med textilsaker lite här och var i lägenheten... Och så sorterade jag det i två olika påsar. Vägde tvätten.. Och doserade tvättmedlet...

Väntade in tvättiden... Och gick ner i tvättstugan...

 

Men nu blev det fel. Jag VISSTE det blev fel... Men jag valde att köra ändå. Stressad som jag är, ville jag inte gå tillbaka upp hit. Hämta mer tvättmedel.. och sedan gå ner igen och sätta igång maskinen...

Så... Det blev fel.

 

Jag ältade det. Oroade mig... Det gnagde inombords... "Skulle tvätten blir ren?"

... Tv medans tvätten tvättades. Tittade på timern som skulle säga till när tvätten var klar, stup i ett. HELA tiden... Sneglade mot mobilen i soffan...

 

Ner för att hämta tvätten... Vilken var klar...

Över med ALLT i torktumlaren bara. Även de saker som jag VISSTE stod "ej torktumling" på... För att jag orkade inte bry mig...

 

Hälften av tvätten luktade konstigt. Den som fick för lite tvättmedel.. "Tråkigt..."

Men men...

 

Tv medans tvätten torktumlades...

Otålig. Otålig... Hungrig...

... Otålig och hungrig...

Jag ville bara HÄMTA den där tvätten. Vänta på att klockan skulle bli åtta... "Eller strax efter halv åtta funkar också".. Och så ville jag ÄTA. Jag var trött och kroppsligt svag...

 

... Och ja... Jag BLIR nog ändå lite frustrerad på mig själv för att jag tvingar mig själv att lida för någonting som jag faktiskt kan göra ANNORLUNDA...

Men frustrationen är så knapp... Och viljan att inte äta...

 

... Nej, den borde inte ens finnas där... DET borde vara frustration i sig.

 

Men iallafall...

När jag kom upp med tvätten igen. Den var torr och...

Hälften luktade konstigt. Lite var fortfarande fuktigt... Och ett par saker hade fått en konstig struktur...

 

INGEN lyckad tvättning idag...

Vilket OCKSÅ fick mig...

Ja, jag tror att det gav mig ångest...

Och efter att jag hade ätit kvällsfika, började jag trots motvilja, vika ihop tvätten och lägga den i sina respektive skåp...

 

... Sedan var det DISKNINGEN kvar.. Jag hade samlat på mig disk under dagen. Det var bara frukostens disk som jag hade orkat ta mig an direkt...

.. Och det tog emot. Men att ha disk på diskbänken tills imorgon... Nej, det kändes inte okej...

Så det var bara att börja jobba...

 

... Någon matlagning blev det inte HELLER idag, förresten...

Jag tänker bara så fel just nu... Och jag kan inte riktigt förstå hur jag kan vända mig emot mig själv av dumma anledningar. Konstiga... eller av ingen anledning ALLS.. Bara sådär helt plötsligt... Och sedan, utan någon förvarning vänder jag mig rätt igen. Och kan kämpa rätt... Ja, på obestämd tid...

.. Innan det plötsligt vänder igen...

 

Nu kämpar jag fortfarande rätt... Men min hjärna säger någonting HELT annat... Eller iallafall halva delen...

Jag ÄR ju... och kommer säkert alltid att FÖRBLI väldigt kluven... Vilket jag kan tänka mig att ALLA är till viss del...

 

.. God natt med er <3

 

 

Det har verkligen GNAGT inombords idag. Nu har jag vänt mig emot mig själv igen... Eller jag KÄNNER hur jag BÖRJAR göra det.. Hur jag VILL en sak. Känner att jag MÅSTE, BORDE... Och även VILL en HELT annan...

Och jag har svårt för att acceptera NÅGON av vägarna...

 

Men jag VET att imorgon måste jag försöka ta TAG i allting igen. Från och med imorgon, måste jag försöka börja planera middagar. Inköp... Försöka börja LAGA mat igen... Försöka komma ÖVER den där nya känslan av... Ja, att svälthjärnan är påväg tillbaka...

 

Jo. Jag känner den. För att, hur mycket jag än ÖNSKAR att allt fortfarande var som för några dagar sedan. Att jag bara åt tills jag var mätt... Och sedan ändå kunde känna mig rätt så nöjd. Jo, visst. Osäkerhet och en del frågetecken på mina känslor före, vid och efter ätandet... Men ingen hjärna som direkt sa TILL mig att jag inte vill äta längre.. "inte egentligen..".

 

Nej, jag hade haft en PAUS ifrån det. Sådär som jag BRUKAR få... Men den här gången KÄNDES det verkligen som om det var över. Att det enda jag NU skulle behöva kämpa med, var att få till vardagen, och allt rumtOMKRING ätandet. Det vill säga. Inköp, matlagning... Och att hålla kreativiteten och upptäckarglädjen, vad gäller matlagning, vid liv...

 

Men nu när allt till slut blev för mycket att orka med.. och jag började ruckla på tider och så vidare... Slutade laga mat...

Ja, då tycks hjärnan börja bråka på gamla plan igen...

... Jag BEHÖVER dessa rutiner. klart slut.

 

... Men iallafall. Jag ska berätta om min dag idag, också.

 

Jag klev upp även imorse, till klockan. Vid åtta. Men jag hade redan VAKNAT några gånger tidigare. Om jag inte minns fel.

Åt frukost. Diskade efter mig... Tror jag. Men jag kan inte SVÄRA på det. För att även DISKNINGEN är någonting som jag börjar tappa greppet om nu. Jag orkar liksom inte under alla dessa tankar och känslor jag upplever runt måltider. Och så den stress jag bygger upp i att alltid vilja iväg till stan... Antagligen för att koppla av i solen...

Så disken får oftast stå några måltider. Innan den tas.

 

Sedan gick jag och la mig igen. Sov vidare en stund...

Och så klev jag upp... Minns inte när.

Åt lunch... Men "gick ifrån lunchbordet", fortfarande hungrig... Japp... Det tar emot att göra så. Nu när allt har gått så BRA i några veckor... Men jag ska... ta tag i det.

 

Sedan, när klockan blev närmare halv ett, satt jag och med halv koncentration, halv beslutsångest, och tittade på RolfLassgård på tv:n...

Jag VILLE verkligen åka iväg till stan. Så att jag kunde koppla av en stund. Komma hemifrån... Och slippa rastlösheten. Ältandet... Det gråa..

Men samtidigt slutade den där JÄTTESPÄNNANDE berättelsen om RolfLassgård, fem minuter EFTER att bussen hade gått.. Och... Nästa buss skulle inte gå förrän flera TIMMAR senare.

 

Jag hade alltså att välja på att se klart dokumentären och sedan sitta hemma.. RISKERA att må dåligt av för lite att göra och för mycket ältande tankar... ELLER att åka iväg, och missa tjugo minuter av dokumentären.. som jag hade såå fäst mig vid!

... Men å andra sidan... Hur mycket UPPFATTADE jag under alla tankar fram och tillbaka i beslutsångesten :P

 

... Jag bestämde mig iallafall för att åka iväg. Trots att jag inte visste vad jag skulle GÖRA i stan i en och en halv timme. JAG ville ju bara åka buss. DET var MITT begär idag..

... Förutom det, hade jag också i bakhuvudet att jag kunde bli väldigt HUNGRIG av att åka till stan, när jag slarvade så med lunchen...

 

Men men. Iallafall.

När jag kom in till stan, efter att ha väntat på bussen som var tio minuter sen, gick jag direkt en långsam promenad...

Genom torget, promenerade jag... Jag satte mig på en parkbänk mitt på torget, en stund. Tills jag sedan bestämde mig för att promenera vidare. Över en timme hade jag kvar tills bussen gick hem igen..

 

Jag kom fram till glassbodarna. Men gick aldrig in bland folksamlingen... Utan bara förbi. Och så satte jag mig på andra sidan kanalen. Och tittade på folket som rörde sig mittemot.

Satt där en stund och bara... Jag vet inte om jag vill säga "smälte bort i värmen"... Eller att jag NJÖT av det härliga vädret..

Men jag kan ju säga att jag njöt av vyn, iallafall..

 

... När klockan blev lagom att gå tillbaka till busstation... Ja, då gjorde jag det. Långsamt gick jag.. Ja, till en början iallafall.. Hade en halvtimme på mig... Men ifall jag hade beräknad tiden för "promenad utan stress" rätt eller inte.. DET kan jag ju aldrig vara säker på.

 

Väntade på bussen. Åkte hem..

Och när jag kom hem var jag såå hungrig. Jag drack ett glas citronvatten, som jag satte i halsen. TVÅ gånger :P

Och så satt jag vid datorn och kollade lite...

.. Ja, vad kollade jag?..

 

... Det minns jag inte..

Men sedan blev det middag. Några pannkakor ur frysen...

Jag tror helt enkelt att viljan börjar krascha, vad gäller att ta tag i situationen igen... Jag menar. Jag VILL inte laga mat. Jag VILL inte äta.. Inte egentligen... Och det MÄRKS så väl...

Jag börjar bara tappa uppfattningen om när det är orken och när det är viljan som tryter... Tror att dessa går IHOP väldigt mycket.

 

... Jag har legat på soffan och lyssnat på musik. Jag har känt mig ensam.. VÄLDIGT ensam... Och jag har desperat längtat efter en hund... Även om jag inte vågar ta hand om en... Inte för hundens skull... Och ALLRA helst inte för min egen!..

 

Jag har kommit underfund med känslan att livet inte är VÄRT något. Och att jag bara vill att det tar slut. Eller att det tar en ny början. För att även om jag bara lever på. Mår bra stundvis.. Så innerst inne så VILL jag inte ha det såhär... Och hade jag varit... någon annan, hade jag med största sannolikhet, redan för länge SEDAN, tagit tag i det och gjort förändringar.. Kommit FRAMÅT..

Då hade jag inte ACCEPTERAT livet som det är. Jag hade inte kunnat VARA glad i ett sådant här liv. Ett ensamt och... innehållsfattigt liv...

 

Men nu är jag "jag".. Och jag vet inte VARFÖR jag inte kommer igång. VARFÖR jag... KÄNNER för lite för att bry mig om att puscha på...

Men jag antar att jag försöker... Och jag HOPPAS att mina små snigelsteg, kommer att göra märkvärd skillnad, INNAN jag ligger på dödsbädden om sådär... Ja, hur många år det nu kommer att ta...

 

... Annars...

Jag har suttit vid tv:n...

Och så har jag ätit kvälls"fika"... Inte HUNGRIG ifrån "bordet"... Men inte heller mätt.. En rätt så BEHAGLIG känsla ändå..

 

... God natt med er <3

 

 

... Jag ska försöka blogga på en timme nu.. Ja, det brukar TA så lång tid, med kategoriseringen av inlägget...

.. För att då börjar en film som jag vill se. Hoppas att jag orkar se KLART den, bara.

 

Eemmh...

Idag har varit en seg dag. En grå och tung dag. En dag då lusten har varit på noll, och ångesten har ekat inombords... Bara av ingen anledning alls...

Vilket har gjort att även APTITEN har varit på noll.. eller strax däröver.

 

... Jag ÅT frukost imorse. Även om jag hade funderat på att STRUNTA i det, innan jag gick och la mig igår...

Men grejen är ju... Börjar jag SLÄPPA på något av målen. Börjar äta FÄRRE mål... Eller MINDRE vid de mål jag äter... Ja, då kan jag tänka mig att det inte dröjer länge förrän jag sitter och hetsar eller tvingar mig själv att svälta, sedan...

 

Men jag gick som vanligt och la mig efteråt... Och klev upp lagom till lunch. Precis som jag brukar...

 

... Lunchen. Ja, här hade bristen på matlust, satt in...

Men jag skulle ÄNDÅ äta...

 

... Vet inte om jag har så mycket om DET...

Har nog inte så mycket att säga ALLS idag. Förutom en hel del antagligen, lite längre FRAM i det här inlägget..

 

Så jag hoppar en bit.

Jag tyckte iallafall att allt bara var skitjobbigt. Jag kände mig tung och grå... Och livet var svart...

Så jag kunde helt enkelt inte sitta hemma längre.

 

.. Så även fast jag VISSTE att jag skulle få ALLDELES för lång tid i stan, om jag åkte på en lördag. Inga bussar.. typ. Så bestämde jag mig för att åka ändå..

"Riskera att lida DÄR... Eller garanterat lida här".

 

Gav mig iväg till bussen när klockan blev... Ja, runt halv tre, tror jag.

Väl i stan, tog jag mig en kort promenad..

Jag visste inte vad jag skulle göra. Men jag hade tre och en halv timme att slå ihjäl. Innan första bussen hem, skulle gå...

 

... Och även om jag funderade en del på att ta en promenad till AFFÄREN idag. Och få HEM de där varorna som jag har behövt i snart en vecka nu, så var det för TIDIGT att börja gå på en gång..

 

Så jag gick där och funderade. Jag visste jag behövde ÄTA något för att sedan orka gå till affären...

Så jag gick in på närmaste affär... Funderade på vägen DIT, på ifall jag bara skulle SKITA i att det var dyrare där, och handla DÄR istället. Slippa gå den där långa stressiga promenaden...

Men då var problemet... "Om tre timmar kunde jag handla".. Eftersom att kylvarorna inte ville vara i värmen så länge...

 

... Och jag orkade inte vänta.

Men jag gick in där iallafall.. Gick rundor i affären några gånger. Fick med mig en ProViva-flaska ut... Men inte NÅGOT ätbart kunde min aptit tillåta mig... Jag var inte sugen. Ville helt enkelt inte HA något...

 

Så, dryck fick räcka.

Satte mig på en bänk en bit bort, och drack...

Och sedan bestämde jag mig för att LÅNGSAMT, LÅNGSAMT, gå mot affären... "Kanske skulle det bli rätt så lagom då. Tidsmässigt"...

 

... Men jag hamnade på busstationen... Ångesten och bristen på aptit, gjorde att jag inte hade vare sig någon ork att gå DIT.. eller att köpa hem någonting som jag kanske ÄNDÅ inte skulle vilja äta...

... Samtidigt som jag diskuterade med mig själv... Och mådde dåligt över att inte kunna ta något beslut. Att inte varken vilja ha HEM varorna... äta, eller svälta... Att BÅDE känna att jag MÅSTE handla... Och känna att jag inte alls ORKAR eller VILL...

 

... Men då jag hade över två timmar kvar att vänta på bussen, fick jag VÄLJA på pest eller pina...

Så jag började gå mot affären, ändå... Med tvivlet i högsta hugg, över ifall jag ens skulle klara av att gå IN på affären...

 

Gråtfärdig. Trött... och uppgiven... promenerade jag mot mitt suddigt blurriga mål...

Satte mig på en bänk efter vägen... Ångrade mig... Eller inte...

Jag visste inte riktigt. Jag visste bara at jag varken ville gå dit eller tillbaka...

Jag ville helt enkelt inte KÖPA någonting när aptiten låg på noll... Ville inte KÖPA någonting när jag kanske inte ville äta det...

 

... "Men samtidigt VILLE jag"...

Jag började gå mot mitt mål igen. Tjatade på mig själv. Rabblade förnuftiga meningar. Om och om igen. Diskuterade...

Samtidigt som jag gick med raska och bestämda steg mot mitt mål.

 

Jag sa till mig själv, där jag gick. Att "om jag inte vill svälta, så måste jag äta. Och då måste jag handla".. "Om jag vill leva.. Om jag vill må bra, måste jag äta ordentligt. Och då måste jag handla"..

.. Och detta gjorde att beslutet måste stå klart. Jag behöver få hem dessa varor. Och jag behöver kämpa med rutinerna...

 

Ja, nu får det helt enklet BLI så. Jag måste HA mina dagar då jag BARA åker in för att handla. Jag måste ÄTA mina speciella tider. Vilket låser mig till hemmet väldigt mycket... Och jag måste, de dagar som jag handlar, nöja mig med att "bara vara", här hemma i byn.

... För att det har ju bara kraschat mer och mer. Och jag har tappat mer och mer ork...

Och jag VET inte om det beror på att jag har släppt på tider och rutiner... Men VILJAN har iallafall blivit svagare...

 

Men dessa "förnuftiga meningar"... Att rabbla dessa på vägen dit, gjorde att jag inte vände om. Och jag slutade älta att jag egentligen inte ville handla.. Även om ÅNGESTEN fortfarande kändes inombords..

 

Jag kom dit. Handlade det jag skulle ha. ALLT som stod på listan..

Och så gick jag tillbaka till busstationen..

VARMT! Riktigt jobbigt VARMT!

 

Åt en liten Snickers som jag köpte med mig, då jag inte hade ätit någon middag. Och så väntade jag på bussen hem. Den skulle komma kvart över sex.

 

... Väl hemma...

Jag satte mig och förde in siffror i min budget...

Och sedan så åt jag lite kvällsfika...

Men mådde INTE bra utav det...

Det är antagligen så det få kännas nu ett tag...

Vet inte om svälthjärnan håller på att sätta in... Men jag KÄNNER samtidigt att svälten inte ÄR någonting som jag vill ge mig IN på igen...

 

Det är väl SÄKERT bara tungt, allt runtomkring, just nu...

Jag har ju FORTFARANDE ingen plan för hur jag ska orka börja laga MAT igen... Ingen DIREKT plan på hur jag ska få mig själv att må BRA av att äta igen.. Om det inte bara HÄNDER, såklart. "Plötsligt vänder det".

... Och hela LIVET känns väldigt meningslöst och tomt, just nu...

 

MEN. Jag fick ju ÄNTLIGEN hem mina tetror med mjölk och yoghurt bland annat, idag ;D DET var ju iallafall ett framsteg! Efter fyra eller FEM tidigare försök!

 

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

... Jag tänker bara.. "Jaja. Jag fick ju må bra i några veckor iallafall"...

... Och egentligen. Det är ganska mycket, för att vara jag. Jag kan ju inte sticka under stolen med att dessa veckor har varit hårda och en viss kamp. Men jag klarade det. Och för en stund. En ganska lång sådan, fick jag känna att jag hade kontroll över mitt liv. Att jag tog mig framåt... Och att jag kunde hantera min vardag... Jag kände mig vuxen...

 

... Men nu...

Nej, det KÄNNS verkligen som om jag håller på att tappa det. Och jag kan inte AVGÖRA ifall det är av vilje eller inte...

Det enda jag VET med säkerhet, är vad jag KÄNNER..

Jag är trött. FYSISKT trött. Ligger gärna på soffan... Och strugglar med att orka diska... Jag orkar inte promenera en längre tid... Och de stunder som jag TÄNKER mycket...

 

... Ja, jag...

Jag blir bara så VARM och utpumpad, nuför tiden...

 

... Men förutom tröttheten, så vet jag också att jag börjar misstrivas mer och mer med ätandet... Jag mår inte bra av mättnaden. Känner inte för att äta för ätandets skull...

Jag är oftast sugen när jag börjar äta... Men efter första tuggan.. är det bara för att det ska ätas...

Visst, det är GOTT... Men... Ja.. jag vet inte.

 

... Men summan av det hela, är iallafall att allt börjar kännas så mycket HÅRDARE nu...

Jag är ju van. Det är ju såhär det ALLTID går... Att jag känner mig stark. Börjar.. Trivs med min nya vuxna känsla... Jag känner kontroll... Saker rullar på...

Och så sakta.. sakta, börjar det vända... Tills det slutligen bara fallererar...

 

Men jag tror inte att det har kommit till det stadiet då det fallererar ännu. För att den här gången, har jag hela tiden FÖRHINDRAT det... Jag håller mig kvar på att jag sakta men stadigt, ser golvet sjunka undan under mina fötter... Och orken... Ja, den tynar...

 

... Jag VILL... Det VILL jag...

Men jag känner mig VÄLDIGT liten i en stor situation, just nu...

 

Dagen idag.

... Jag klev upp till klockan, vid åtta på morgonen. Åt frukost. Men mindre än vad jag brukar. Lusten...

Diskade efter mig.. Och klev i säng igen...

 

Sov antagligen en stund till...

Och klev upp.. La mig framför tv:n... Och åt sedan lunch... Mycket mindre än vad jag brukar.. Lusten, igen...

 

Sedan tog jag bussen in till stan. Kände för en stund, ett visst ljus inombords... Jag bestämde mig nu för att jag skulle handla idag. Jag hade ju mat i frysen. Både "strö-saker" som kan tillagas, och några få matlådor kvar... Och "det fanns ju ingen direkt ANLEDNING till att jag skulle börja fundera på svält eller att sluta KÖPA YOGHURT och sådant redan NU.. Ingen anledning att ta ut krisen. Bekymren i förväg"...

 

Jag skulle åtminstone kämpa på som vanligt, tills jag verkligen KROCKAR i problemen. Stöter PÅ hindret...

För att, visst. Jag har slutat laga mat. Slutat göra matlistor... Och därmed slutat göra inköpslistor till matlagning.. och köpa mat... Men... jag kan ju fortsätta köpa det jag klarar av, fram tills maten jag har hemma, tar slut.. iallafall.

 

... Så att, idag skulle det handlas!

Den där mjölken. Den där naturella yoghurten... Och den där juicen, som har stått på listan under TRE dagars försök!

 

... Men ja-a...

Nu har jag iallafall LÄRT mig...

Åker jag in till stan.. Allra helst en varm dag. En unken dag... Eller en GRÅ dag...

Promenerar. Njuter i solen... Eller bara av naturens sköna...

... Ja, då ORKAR jag inte vidare till en affär sedan.

 

Det hände idag. Jag vill ju gärna LEVA mina dagar. Det är något nytt. Men så ÄR det. Jag vill inte HA dessa uppstakade dagar längre. Dessa tider att passa. Dessa egenuppställda regler. Tänka, tänka. Tänka. Stressa.

 

Utan jag vill bara VARA för en stund. Men att KOMBINERA att "bara vara" och att få någonting GJORT sedan... Nej, energin är redan slut efter en timmes "bara vara"... Och sedan vill jag hem igen... Och "bara koppla av"...

 

... Jag tog mig en promenad ner till forsen. Skrev ett kort blogginlägg här på bloggen... Och tog sedan en omväg, medans jag funderade på vilken TID jag skulle behöva... Eller som vore LAGOM att börja gå till affären, om jag skulle kunna ha KYLVAROR i påsen, utan att de blev förstörda.. Men samtidigt inte skulle behöva stressa utav H*VETE..

 

... Och inte heller hade jag lust att jäkta iväg för TIDIGT. Sådär "hinna med nästa buss", eller så... För att jag var inte färdig med att "bara vara"...

 

Själva ältandet inombords, tog ju bort själva NJUTNINGEN i min "bara vara-stund"... Då jag hela tiden försökte PLANERA. Samtidigt som jag tyngdes av det faktum att jag var FYSISKT slut. Varm... Och rent PSYKISKT slut till den grad att jag inte skulle orka med STRESSEN som en promenad mot ett visst mål, brukar innebära för mig..

 

Så varken fysiskt eller psykiskt, kändes det okej att gå till affären idag...

Jag funderade på att handla på en NÄRMRE affär. Men förutom att det blir dyrare med min strama ekonomi, så innebar det OCKSÅ att jag precis skulle missa min första buss.. Och därmed måste VÄNTA med att handla, så att kylvarorna klarar sig. Och alltså behöva strosa omkring ÄNNU längre.. med noll energi...

 

Nej, jag bestämde mig efter mycket om och men, för att åka hem istället...

Väl hemma, åt jag matlåda.. som jag bara kokade pasta till...

Mådde dåligt efter maten. Är nog mycket PSYKISKT... Men det är FYSISKT som jag känner AV det. Jag TRIVS helt enkelt inte...

 

Jag minns inte riktigt vad jag kände IDAG av ätandet... Men det var INTE positivt...

 

Förövrigt, har jag rivit upp dessa sår i ansiktet... Tårögd..

Jag har funderat fram och tillbaka, på hur jag ska ta mig vidare. Orka FORTSÄTTA...

... Känt både hopp och förtvivlan. Ljus och mörker. Klarhet och tvivel...

 

... Energin... Energin och motiveringen. DET är nyckelorden, just nu. DET är vad jag saknar och behöver...

Och jag känner bara att det är DAGS nu. Jag vill ha ett liv som jag TRIVS med. Älska och bli älskad... Jag vill sluta kämpa under ångest och tvivel...

 

.. Men SKULLE det vara så, att det är SÅHÄR livet ser ut. Att det HÄR är vad ett LIV innebär... Ja...

... Jag vet inte...

 

... Men perioden var ju ganska lång.. Då jag gick från förtvivlan och hopplöshet, till framgång och kontroll... Iallafall några VECKOR lång.. Och kanske blir nästa gång ÄNNU längre :D

Jag trivs bara inte i denna berg-och dalbana...

 

Jag vill ha stabilitet. Och jag vill UPPNÅ någonting. Men då JAG står vid rodret.. ser jag inte att det skulle hända.

Jag behöver en vän. En kärlek som skjuter på.

 

Nu blir det mer tv... Och sedan ett kvällsmål...

Och en till dag imorgon...

God natt med er <3