... Idag har varit en MINST sagt kaotisk dag. Inombords.

Men kvällen slutade lugnare. Och med ett mer "luftigt" sinne. Inte fullt lika tungt :)

 

Inatt...

Ja, det var en sömnlös natt.

... Jag gick och la mig efter mitt inlägg här på bloggen, tror jag... Och...

Ja, jag somnade inte.

Satte på musik och bara låg och stirrade en stund...

 

När klockan blev kvart över fyra, hade jag fortfarande inte somnat...

Och sedan så vaknade jag igen, vid kvart över fem...

Så, där kan inte ha varit mycket sömn...

 

Efter det. Orolig och lätt sömn...

Och så klev jag upp vid kvart över tio...

Såg på MalouEfterTio, som vanligt...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid nio, också...

 

... Det blev lunch vid ett...

Eller nej. Det var idag som jag inte hade gjort iordning någon ny soppa ännu...

Och eftersom att lunch ska innebära soppa och smörgås, så blev lunchen väldigt sen idag...

Klockan tjugo i två, var soppan färdig.. Och jag satt framför datorn. Stressad.. Och bara åt en skål soppa. Jag kände inte riktigt att jag kunde "klämma in" att göra iordning smörgås också... När jag hade en skål med soppa framför mig. Redo för att ätas...

 

Så jag blev inte särskilt mätt av lunchen. Med tanke på att jag inte fyllde skålen särskilt heller...

 

... Men direkt efter lunchen, packade jag ihop mig själv och gick iväg till bussen...

"Jag orkade INTE sitta hemma hela dagen idag"...

 

... Jag hade lite mailkontakt med min kontakt på kommunen, i eftermiddags.. Och förmiddags, om jag inte minns fel...

... Och jag har bara haft VÄLDIGT svårt med att känna mig tillfreds med tillvaron. Med mitt val... Oavsett vilket håll jag skulle välja att gå...

Vanligt för att vara jag, i och för sig. Men man kan ju säga att ÅNGESTEN och känslan av uppgivenhet... Tjockheten i skallen... och grumligheten framför ögonen... BUBBLAN som man är instängd i...

 

... Ja, ni kanske förstår...

DEN kan vara mer eller mindre påtagande...

Och idag var den "mer"...

Helt enkelt.

 

Ja. Det rörde beslutet om huruvida jag skulle klara av att ta emot stöd av en samtalskontakt eller inte... Huruvida det var VÄRT det... Och ifall jag kanske skulle VINNA på att dra mig undan igen...

Och det hade att göra med ifall jag ens VILLE... ORKADE ... Om det var VÄRT att ta tag i allt...

 

Jag blev lite ovän med mig själv...

 

... Ja men.

Väl i stan, tog jag en kort promenad. Och satte mig sedan nere vid glassbodarna. Kanalen...

Lyssnade på musik. Stirrade rakt ut...

Jag var... TRÖTT...

 

Sedan gick jag till busstationen.. och väntade på bussen hem...

Varpå jag nästan kunde somna, kändes det som...

Ögonen ville blunda... Men jag nickade iallafall inte till, som jag brukade göra när jag gick i gymnasiet och knappt SOV om nätterna...

 

Väl hemma...

Jag var trött. Seg. Så jag klev av här uppe vid gatan. Istället för där jag BRUKAR kliva av och på.

 

Det blev lite kaos med ätandet, när det var dags för middag.

Jag var slut. Hade ångest... Alla dessa pågående tankar i huvudet...

Och jag orkade INTE börja med mat. Laga den mat som stod på schemat. Fastän det bara var att koka ris och steka schnizel...

 

Men det var nog mer TIDEN som riset skulle KOKA, som gjorde att jag höll på att bryta ihop...

Jag kände att det faktum att jag inte orkade laga mat och därför "gav upp" med att äta middag idag...

Ja, det skulle göra att jag tappade all min kontroll... och inte skulle kunna fortsätta äta enligt rutiner...

Jag skulle "svika mig själv"...

.. "Och jag som HANDLADE igår.."... Det skulle jag behöva ångra...

 

Men jag justerade lite på vita tavlan. Satte pastan idag, till schnizeln. Och så skulle det bli ris till korven IMORGON, istället...

Då kunde jag äta korvgrytan som jag har i FRYSEN, IMORGON... Och så blev det tio-minuters-pasta IDAG, istället :)

 

... Eftersom att jag inte åt någon smörgås till soppan, vid lunchen.. Så valde jag att äta det till den LILLA mat som jag gjorde iordning idag... "Lilla", för att jag hade dålig matlust... Men samtidigt kunde tänka mig att äta någon smörgås till...

 

Jag åt. Brände sönder gommen, på schnizeln...

Och jag minns inte. Men jag minns jag stressåt min mat, för att jag hade ångest. Tunga känslor... Och var helt enkelt inte tillfreds..

Men PRECIS hur tankarna gick just då, minns jag dock inte...

 

Efter middagen, blev jag supermätt...

Disken som överöste diskhoarna, gjorde mig än mer stressad...

 

Och ja. Vad jag har mått dåligt över, är nog enklare att läsa i tidigare inlägg från dagen... För att.. jag har svårt att minnas...

 

Det har blivit mycket tv... Och jag har legat och halvsovit i soffan. Nerbäddad under täcket...

Försökt finna svar inom mig. Ältat... Och ja... Känt mig uppgiven...

Försökt komma fram till... "livet eller döden?"...

 

Jag menar. Jag VET att jag inte är ALLS intresserad av livet längre... OM det hade funnits ett annat bra alternativ...

.. Men, kära familj..

För er... För att inte såra eller svika... Då lever jag, om så ett händelselöst och fortsatt meningslöst liv, med mig själv som bov och syndabock... tills livet tas ifrån mig...

.. ALDRIG lämnar jag er efter mig... Fastän det kanske skulle vara skönast... Enklast... Och PRECIS rätt plats för mig..

... Men kanske kan jag hitta rätt, även i LIVET, en dag... Även om jag inte tror... Även om jag inte SER, för allt grummel därframme...

 

Nu under kvällen, har jag trots brist på ork... och en himla stress vid bara anblicken, ändå diskat all disk. Sak efter sak... Rengjort diskbänken. Och plockat bort alla torra pappersförpackningar från bänken...

 

... Och jag messade 26åringen, på måfå, nu till kvällen. Ja, klockan var väl halv tio, eller något.

Skrev bara att det skulle bli så kul när vi ses.

Ja, jag kände mig gladare för en stund...

Minuterarna innan, "skyggade" jag inför att "behöva" träffa henne snart. Vara social...

Ja, men det vanliga...

Men för en stund, kändes det ändå helt okej...

 

Och när jag stod och diskade det sista, var humöret också BRA.

Sålänge som jag inte tänker, såklart... För att då påminns jag ju.

 

Förövrigt så bestod kvällsmaten idag, av en kopp kaffe med lite grädde i...

Vilket återigen störde mitt lugn... Ja, om jag nu kände något lugn vid den tidpunkten...

Men "allt spricker... Jag kommer inte att orka FORTSÄTTA äta efter rutiner.."...

Jag kände mig flygande. Kunde inte greppa situationen... *KAN inte..*.

 

Men ångesten lättade ju till senkvällen. Tankarna likaså ;)

 

God natt med er <3

 

 

 

Jag känner mig deprimerad och uppgiven...

Trött efter den ofrivilligt vakna natten..

Tyngd av disken... och egentligen hela tillvaron i sig..

Maten...

Så. Bloggar jag inte ikväll.. så kanske jag gör det imorgon.

God natt med er <3

 

Men det känns som en för stor uppgift, att prata med någon om de problem som man upplever. Det måendet som man ändå bär på... När man, varje gång man tänker EFTER, inte alls mår dåligt... Inte ALLS har några problem att lösa. Några svårigheter att jobba med...

Att ALLTID.. Varje gång som man ska prata om det. Få stöd... Inte kan känna att man upplever de där sakerna ALLS...

... Nej, jag kan inte ta emot hjälp. Även om jag kommer att ångra ännu ett backande ifrån det som till åtminstone NÅGON procents chans, hade kanske kunnat lätta upp lite.. Ge mig en skjuts...

Men jag känner mig själv... Och det är inte så enkelt som att jag tvivlar på hjälpen. Att den skulle hjälpa... Utan... jag tvivlar på mig SJÄLV.. Att jag kan bryta denna GAMLA, GAMLA vana... Och för en gångs skull.. TROTS ångest och dunderfeliga känslor, lyckas ta EMOT hjälpen... Den hjälp "som jag INTE behöver"...

... Och jag orkar inte uppleva det en gång till...

Den enda vägen som jag kan TRO fungerar.. om NÅGOT... Är att pressa mig upp på egna ben igen... Att kämpa för att få det liv som jag behöver... Men som jag redan gett upp viljan om att få...

Ett liv som kan göra mig LYCKLIG... Och ge det hela en MENING...

... Jag tog ju inte emot hjälp som barn, heller...

Men jag var starkare då... Kunde plöja trots smärtor... Och LYSSNADE till och verkligen tog TILLVARA på min perfektionsthjärna...

... Varför blev jag svagare som vuxen?..

... Jag måste FINNA den styrkan igen..

Bara DÅ...

... Nej, inte ens då...

Men kanske blir vardagen hanterlig... och JAG gladare och mer framåt...

... Det kanske kan kallas LIV, iallafall.

... Annars VET jag inte...

Meningslösa skit...

... Men jag orkar inte...

Kanske borde jag bara hålla ut och testa den där samtalskontakten när jag väl får en tid...

... Jag känner att jag förstör mitt liv... Förstör för mig själv...

Idag har jag varit och handlat..

Jo...

 

Men jag tar dagen ifrån början. Så får vi se vad jag minns.

 

... OM jag minns...

 

Jo, just det.

Jag blev väckt av grannen imorse, som levde rövare på övervåningen... Samma sak igår natt innan jag somnade...

Det märks helt klart att han har kommit hem igen.

 

Blev iallafall väckt.. vid sju någon gång...

Och fick så HIMLA ont i magen...

Så jag var bara TVUNGEN att kliva upp.. Klockan var åtta...

 

... Jag la mig framför tv:n i soffan, och såg på 1:an... GomorronSverige, tror jag...

Och så funderade jag över ifall jag skulle ta och äta lite frukost idag... "Jag var ju hungrig"...

Men jag hade ju ingen frukost hemma... Och att äta lunch till frukost... Nej, det tog emot...

 

... Men när klockan blev nio, bestämde jag mig ändå för att äta lite...

"Jag skulle ALDRIG orka vänta tills TOLV.."...

... Så jag tog mig ett par smörgåsar.. Och en kopp te...

 

... Det blev tv hela morgonen...

Om jag inte minns fel. Det kan ha blivit lite dator också...

Och sedan, när MalouEfterTio började, så bytte jag till det, och såg vidare...

 

.. Jag funderade väldigt mycket över dagens shopping. Mat.

... Men jag minns inte riktigt hur tankarna gick. Inte just nu på förmiddagen...

 

.. Jag kan faktiskt inte minnas så mycket ALLS...

 

.. JO. Jag kollade också lite grann på den här DraMaten.

Väskan som jag skulle köpa för att förenkla matinköpen lite grann..

... Kollade lite alternativ... Och funderade över ifall den kanske var för stor att släpa på bussen och sådär... "Och skulle den fungera att dra i snön?"...

 

... Ja, det var ett JÄTTESTORT steg att ta... Och ångesten satte sig...

... Så jag struntade i att beställa den sålänge...

"Jag behövde lugn och ro.. Och TID på mig att fundera fram och tillbaka, utan stress i skallen"...

.. "Så innan stan, var ingen bra tidpunkt"...

 

Jag lämnade det tills senare...

Och så gick jag iväg till bussen, när klockan blev närmare ett...

 

... För att.. igår natt kollade jag nämligen upp lite olika...

Nej, det var nog tidigt imorse förresten... När klockan var runt sju...

Då kollade jag upp olika alternativ. Så att jag kanske kunde få LÄNGRE tid på mig på affären.. Slippa stressa så in i norden..

 

Och jag kom fram till att ettbussen var den mest passande.

 

... Väl i stan, kunde jag ÄNDÅ inte låta bli att stressa. Fastän jag VISSTE att jag hade en halvtimme längre tid på mig den här gången, än vad jag BRUKAR ha...

.. Men jag tänkte smart när jag klädde på mig i förmiddags... Eftermiddags..

Jag tog mina tunnaste byxor... Och en tröja istället för jacka...

 

... Så stressen gjorde mig iallafall inte sådär VARM som jag annars kan bli..

 

... Jag gick fort. Fort... Samtidigt som tankarna flög iväg, då och då...

Jag orkade dock inte GRUBBLA så mycket idag. Inte FUNDERA fram och tillbaka. DISKUTERA med mig själv...

 

Men det var ju oundvikligt att inte grubbla och försöka komma fram till svar ALLS, under min väg mot det osäkra.

Jag var ju inte säker på ifall jag skulle lyckas fortsätta äta... Jag var inte säker på ifall jag skulle vilja börja med FRUKOST igen...

Och jag var inte riktigt säker på vad jag skulle äta till vad... Vad det var någon idé att köpa... Eller ifall jag bara skulle köpa det som jag är superdupersäker på att jag kommer att vilja äta.. Så att jag slipper röran och osäkerheten i huvudet...

 

... Men jag bestämde mig trots allt för att... "Nu får jag handla det som står på listan.. Ja, allt jag orkar BÄRA, iallafall.. Och annars får jag handla igen om ett par dagar(vilket är oundvikligt ändå)...

.. Och sedan, ifall det spricker igen.. Och jag får ångest för att jag har mat hemma.. Har handlat IGEN, FASTÄN jag vet jag inte vill äta... Ja, då.. ger jag upp.. KÖPER inte mat igen.."...

 

... Väl på affären...

Jag plockade ihop varor, lite här och där...

Och sprang sedan runt som en nervös höna, med beslutsångest... och letade det sista... Med en superdupertung korg... Och en hel del kvar som jag funderar på att köpa. Vill köpa... Har ÅNGEST för att jag inte kan komma PÅ om jag vill köpa..

Saker som VERKLIGEN inte skulle ha orkats bäras hem!

 

... Det hela kändes ofullständigt... "Men nu hade jag iallafall samlat ihop det viktigaste"...

.. Fastän det gnagde inom mig.. Dessa funderingar.. Efter att jag hade lämnat butiken...

 

Jag hade nu en kvart kvar.. Tror jag.. Att vänta på bussen som gick tillbaka till busstationen...

... En halvtimme kvar.. Knappt. När jag kom dit. Innan bussen hem, skulle gå...

 

... Och, väl hemma...

 

... Jag vill minnas att jag satte mig ner en stund...

Minns att jag var hungrig. Trött... Och att jag INTE orkade laga mat idag...

 

... Men jag minns INTE vad jag gjorde...

 

... Jag gick iallafall in i köket och satte potatis och morot på kokning.. På väldigt LÅG värme.. Så att jag skulle slippa stå där och.. "laga mat"...

... Och så blev det potatismos och lax...

 

... Jag minns att jag har suttit lite grann vid datorn...

Jag har skrivit i min textsamling... Mailat min kontakt på kommunen...

Jag har gjort några textbilder...

 

.. Och jag har beställt hem den där väskan..

Haft ångest när jag kollade på de ANDRA sakerna jag har under mappen "köp" i bokmärken...

Och bestämt mig för att vänta med dessa...

 

Jag har skrivit in siffror i budgeten och räknat. Procent och... Ja, plus och minus...

KUL! Det var länge sedan..

.. Och det enda roliga med att KÖPA saker ;P

 

...

Och så, det gamla vanliga. Desperata.

Känslor och tankar.. om livet. Om mig själv... Och om ett avslut...

Känna falskhet.. Skuld... Ansvar... Och uppgivenhet...

Känna mig vilsen.. och inte riktigt veta vem jag är... Vart jag har min mening... Meningen med livet...

... Vad som är värt vad...

Och "VARFÖR..?"...

... Att inte kunna TRO på ett avslut... ".. på grund av att jag.. är JAG"...

 

Och att samtidigt känna... att man mår BRA...

... Falskhet.

 

Nu blir det lite mer tv. Innan jag lägger mig..

För att, disken är avklarad ;)

 

God natt med er <3

 

 

Det var mycket på en gång, i min hjärna...

Så, under pausen av Modus(nya serien på 4:an), stressade jag ner alla tankar som for, på olika bilder...

 

Att åter försöka få ihop måltiderna.. och bestämma sig för vad man ska ha till vad... Och att få till någon slags balans...

Att lyckas få ihop det så att man ÄTER av det som man har köpt.. Utan att det känns som om det hamnar FEL.. och blir "påtvingat".. "För att det innebär ångest att slänga..."...

... Ja, det är inte så lätt...

... Men väskan.. Eller DraMaten som jag har försökt köpa hem väldigt länge nu, lyckades jag äntligen klicka hem.. Efter en del tvivel och avväganden...

... Men RESTEN som jag behöver eller har planerat att köpa... Det får vänta... För att det kändes inte okej. Inte idag...

... Disken ligger fortfarande och väntar på mig...

Och jag antar att den inte diskar sig själv...

.. Ännu en tung sak som gör att man... Ja-a...

... Och så har vi Bästisen.. Familjen... 26åringen...

Vi har jul, födelsedagar... Och vanligt umgänge...

... Ett ansvar... Ett rum i kärlek.. att fylla... För att.. det är de värda   

Och jag vill inte svika. Inte såra... Inte tynga...

... Jag vill visa kärlek... De ska veta att de BETYDER något...

... Trots att det, just nu, mest stressar... Och jag är rätt så ointresserad...

 

... Ja, jag vet inte...

Jag vill blunda...

För att.. allt känns så onödigt och falskt. Vilket gör det hela meningslöst...

... OM allt bara inte hade varit så osäkert.. Så mycket... Så rörigt...

OM det bara inte hade funnits så många vägar att gå. Så många val att göra... Så många frågor att besvara...

... DÅ hade allt varit så mycket enklare... DÅ hade jag köpt hem ny mat på en gång...

 

... För att. Grejen är den att, just nu i skrivandets stund, har jag EGENTLIGEN inte så mycket emot att ha maten HEMMA... Och jag litar RÄTT så bra på att jag kommer att KLARA att äta efter rutiner... Och inte tappa kontrollen på ett TAG iallafall.

 

... Det svåra är ju dock att komma på VAD man ska äta varje dag. Vad man ska TILLAGA... Och vad man vill ha TILL "det, det och det"...

... Och det SVÅRA är också att kunna ta beslutet att KÖPA den, den eller den varan. Att prioritera... Och att VETA ifall man kommer att vilja äta, "det, det eller det"... Så att det inte bara ligger i skåpen och blir gammalt...

 

... OCH.. Det svåra är...

Jag har inte körkort.

Jag BOR i en liten stad. En miniliten butik som enda mat...butik... Vilken tar säkert fyra kronor mer, på vissa varor...

 

Och jag är väldigt spänd. Orolig... och känner ofta brist på kontroll...

Vilket gör att.. TROTS att jag för budget efter minsta lilla köp... och brukar ha pengar över i slutet av månaden, så vågar jag inte lita på att pengarna räcker... Inte ens som det är NU, när jag handlar i en butik en bit utanför stan.. med BRA priser!

 

... Och att känna att jag inte riktigt har grepp om vad jag har råd med och inte...

Ja, jag vågar inte handla på någon mindre butik... Någon närbutik...

 

... Och det jobbiga DÅ, är ju stressen.

Att stressa med tunga kassar, i en halvtimmes promenad.. För att hinna med bussen... som inte går ALLTFÖR ofta...

... Och att då antingen köpa rätt så mycket på en gång.. och få det VÄLDIGT tungt... Eller att handla flera gånger varje vecka... Och därmed STRESSA... flera gånger i veckan...

.. Vilket VÄLJER man?..

 

... Men det är ju klart.

Ätandet är ju inte HELLER helt problemfritt... ännu...

Jag har ju FORTFARANDE inte fått kläm på det. Blir FORTFARANDE orolig och tung. Stressad och missnöjd... När jag (tror att jag) har fortsatt ätit utöver mättnad... Och jag blir FORTFARANDE hungrig jättefort(ibland).. och mätt efter första tuggan(ibland)...

.. Och jag är FORTFARANDE lika osäker på när jag är mätt... Och känner därför efter för mycket...

 

... Men.

Dagen idag.

 

... Inatt drömde jag att jag köpte en trisslott av en gammal tant som gick omkring på gatan och försökte bli AV med några stycken...

Jag frågade hur mycket de KOSTADE... Varpå hon svarade "Lika mycket som ett tuggummi"... Det sa mig INGENTING.. "Hur mycket är det?".. "Fyra kronor", säger hon då.. Och jag ger henne n femkrona.. och gå därifrån...

 

JÄTTEKONSTIG dröm... Och jag hann inte ens SKRAPA lotten, innan jag vaknade :P

 

... Imorse...

Jag MINNS inte riktigt...

 

... Jag MINNS verkligen inte riktigt...

Men jag klev iallafall upp så att jag hann se på MalouEfterTio...

.. Men det KÄNNS som om jag var uppe tidigar än så...

 

... Jag såg på alla programmen som jag brukar se på... FÖRUTOM GoodWife... För att.. DEN hade SLUTAT!.. Snopet...

 

Så. Istället för att sitta kvar hemma, åkte rastlösa jag iväg till stan.. För en promenad...

 

... Det började regna när jag satt på bussen...

Och min oro la sig DIREKT på min fleecejacka... Och ångern, på att jag inte tog REGNJACKAN på mig...

... Jag tror att...

Eller rättare sagt. Jag ÄLSKAR min fleecejacka så mycket. Så att jag är rädd att fleecen ska bli sträv om den får regnvatten på sig...

 

... Men jag promenerade ändå... Inte FULLT lika långt. Men ändock.

 

... När jag kom tillbaka till busstationen... Efter att ha suttit i stensalen utanför biblioteket i... kanske fem minuter... Så tog jag första bästa buss hem...

.. Även om jag kände att det var för TIDIGT att åka hem(hungrig) vid två på eftermiddagen... Då det skulle innebära att jag i rastlöshet och hunger, skulle riskera att bryta matrutinerna... Och ja-a...

Jag skulle ha det bättre i stan... Rastlös.. I regnet.

 

... Men ja. Rastlös var det ja.

Så jag åkte hem ändå...

 

... Jag var hungrig. Jättehungrig...

Eller ja.. Inte "jätte..". Men lite hungrig...

... Men jag satt mig vid tv:n.. och såg på programmen som jag brukar följa...

Och så värmde jag middag ur frysen, när klockan blev fyra...

 

... Men jag åt väldigt lite... Eftersom att jag tyckte att det kändes lagom... Och jag TRODDE att jag var mätt...

Men faktum är... Allt jag VET, är att jag inte längre var HUNGRIG...

 

... Strax därefter, var jag dock hungrig igen... Och tiden fram till kvällsmålet, var VÄLDIGT lång...

Jag höll mig "sysselsatt" med att stirra in i tv:n...

.. Iallafall vad jag MINNS.. Men det KÄNNS verkligen som om jag MISSAR någonting idag.

 

... Och när klockan blev kvart över sju, orkade jag inte vänta längre.. Och jag gjorde iordning mitt kvällsmål...

Jag åt EN omgång... Jag blev inte mätt... Jag åt en omgång TILL... Jag blev inte mätt... Jag gick och hämtade något litet TILL...

... Men ingen MÄTTNADSKÄNSLA..!

Så.. Då gick jag och hämtade påsen med naturella fröer och nötter, ur skafferiet... Och så åt jag en efter en...

 

.. Och det tog LÅNG tid.. att känna av någon mättnadskänsla alls...

... Så. Efter ett tag, stoppade jag mig själv ändå...

Och märkte, när jag ställde mig upp.. att jag faktiskt VAR mätt nu... "Men var det för MYCKET?"...

 

Det blev lite osäkert... Men...

Ja-a... Först har man svårt att känna AV någon mättnad... Och sedan blir man osäker på om mättnaden man KÄNNER, är stark eller svag...

... Och... Jag VET inte...

Men kanske ska man inte känna EFTER så mycket...

 

... Jag har förövrigt diskat idag... Och har nu en kastrull kvar att diska.. innan jag lägger mig...

 

... Och eftermiddagen.. Kvällen... Ja i stort sätt hela DAGEN... Har gått åt till att försöka planera inför morgondagens(tvungna) inköpsrunda på mataffären...

.. Jag har skrivit listan... Raderat den... Och jag har skrivit den igen...

Jag har delat upp den på två... Och sedan satt ihop den igen...

 

... Jag har FUNDERAT över VAD jag ska handla... Vad som är nödvändigt... och vad som är onödigt...

Jag har funderat över vad jag VILL ha... Och vad som jag bara TROR att jag kommer vilja ha...

... Vad som är "onödig lyx"... Och vad jag skulle kunna unna mig... "Men om jag unnar mig... Är det ens någonting som jag vill HA?"...

... "Och hur ska jag lägga upp matlagning... matlista... Måltiderna?"

 

... "Hur många GÅNGER ska jag handla i veckan?.. Och hur mycket varje GÅNG?".. "När blir STRESSEN som minst jobbig?.. Osäkerheten och ångesten.. Röran i huvudet, som minst påtagande?"...

... "Och hur ska jag orka fortsätta?.. Orka börja om?.."...

"Är det VÄRT det?"...

 

... "Men.. jag vill inte svälta... Så det BORDE vara värt det".

... "Sålänge som jag fortfarande lever"...

 

... Ja-a... Det var nog min dag...

God natt med er <3

 

 

 

... Men samtidigt kan inte alla skåpen vara tomma, om jag ska ha besök över natten...

... Och så.. håller jag på att äta mig själv ur huset... Och jag VILL ju å till en fungerande rutin.. En variation i ätandet... Och få i mig alla viktiga näringsämnen som jag behöver...