... Jag FUNDERADE på att ta en bloggpaus på typ en vecka eller något.. Som jag gjorde SIST som det körde ihop sig inombords..

Att jag liksom behövde ta AVSTÅND lite grann från alla andra. Även om jag faktiskt varken PRATAR, SKRIVER eller TRÄFFAR någon av de som LÄSER här...

Men det kändes som om jag kunde fokusera bättre på RÄTT SAK.. om jag skrev till BARA mig själv istället.

Och det fungerade rätt så bra. För en stund... Tills jag kände att smärtan var för hög.. och jag istället kände behov av att börja BLOGGA igen... Ca en vecka senare.

... Men jag vet inte.

Även om det kanske blir ENKLARE. Jag kanske lyckas finna min inre styrka... och åter kan fokusera RÄTT...

... Men jag tycker OM att blogga. Jag har ett samtidigt BEHOV av att blogga...

Antagligen är det också KUL...

För att.. ANNARS så kan det väl inte vara så stor skillnad mot när jag skriver till mig SJÄLV.. Och faktiskt kan skriva av mig PRECIS vad jag har på hjärtat!

... Jag menar. Jag är rätt så FRISPRÅKIG här på bloggen. Men när jag skriver till mig SJÄLV, så finns det INGA restriktioner! ALLT kommer med.

... Men SKULLE jag känna att jag nog måste vända mig till endast textsamlingen... Så får jag ju göra det.

Men jag ska se om jag kan vända på steken ÄVEN om jag fortsätter blogga :)

Jag menar. Jag skriver ju ÄNDÅ i min textsamling varje dag.

Imorse... klev jag INTE upp...

Nej, jag klev upp vid halv tolv i förmiddags. Hade varit vaken några gånger innan.

Klev upp... För att se på HemTillGården.. Trodde JAG!

Nej, det var någon presskonferans. Men jag orkade inte gå och lägga mig igen... Och "varför skulle jag?"...

Så jag låg kvar i soffan. Kunde nu istället, i lugn och ro, för en gångs skull, göra iordning min lunch... Och ÄNDÅ se kommande avsnittet av HemTillGården.

... Jag skrev av mig... tre gånger i min textsamling, under dagens gång. Varav TVÅ av texterna hamnade på bloggen.. tror jag.

Idag har väl...

Jag VET inte riktigt.

Det har varit ett STORT krig inom mig själv. Och på förmiddagen och början av EFTERMIDDAGEN, kände jag mig nere och deppig. Tung och förvirrad...

Och då ätstörningshjärnan tycks ha kommit tillbaka, hand i hand med kaoset som uppenbarat sig inombords.. OCH i LIVET!.. Så mådde jag även DÅLIGT efter att ha ÄTIT i förmiddags!

... Men jag har försökt peppa mig själv. FÖRKLARA för mig själv... Och DISKUTERA med mig själv. Försökt komma fram till en lösning till det ena och andra. Försökt ge en förklaring till allt som händer...

... Och jag har känt mig trött. Slut... Klar.

... Från början idag, var det knappt att överväga att åka iväg idag... "när jag ändå inte får någonting GJORT".. "Jag har ju såå mycket att göra"...

Men till eftermiddagen. Ja, men precis efter lunch. Då kändes det ändå som att... "Likväl åka IVÄG och inte få någonting gjort.. Som att stanna HEMMA och inte få någonting gjort"..

Jag behövde få må lite bättre. Komma HEMIFRÅN ett tag.

Så jag tog bussen in till stan. Klev av bussen en bit ifrån busstationen. Och promenerade raka vägen dit.. Eller ja. Vägen var inte rak.

Men jag blev trött så fort. Så att jag orkade inte promenera för PROMENERANDETS skull.. Utan det blev bara dit, och så första bussen hem igen.

Promenaden blev...

Ja, det var jag som gick med blicken ner i backen... och helst inte ville ta ögonkontakt...

Fick jag VÄLJA, skulle jag nog vara osynlig, just idag...

Väl hemma igen...

Diskutera med mig själv...

Jag köpte godis på hemvägen. Här i byn.

Ungefär 130gram. Så att det inte skulle bli något PROPPANDE på det...

... Men fastän det var så lite, så blev jag mätt innan det var slut... och satt bara och STIRRADE på det där godiset...

Gjorde mig en kopp kaffe. Och kände mig sedan TVUNGEN att bli AV med det. ÄVEN fast jag kände mig mätt och proppad..!

... Jag har börjat beta AV disken, lite smått... Tagit lite i taget, i pauserna av Idol...

Men jag känner mig trött. Slut.

Och känslan av ängslan inombords. Förvirringen som jag känner. Som uppkommer av att jag varannan gång, peppar mig själv. Varannan gång, diskuterar känslor och situation... Och varannan gång, bara klanker ner på mig själv och livet REJÄLT...

... Ja, motivationen till att diska eller göra NÅGONTING annat, brister lite grann...

... Men det BORDE vara viktigt för mig att hitta tillbaka nu!

... För att.. Kanske FINNS det något därframme.. Säger JAG, med HELT motsatta känslor och visioner.

... Det känns som om jag pushar mig själv att gå mot någonting.. som jag inte vill uppleva.. Som jag inte vill HA...

.. Ja, men mot någonting som jag gärna skulle SLIPPA.. Som inte BETYDER någonting... Inget annat än fortsatt smärta... VARDAG.

God natt med er <3

... Jag kan ju alltid ta nästa buss in till stan. Utan att egentligen UTFÖRA någonting...

Bättre än att sitta HÄR... och inte utföra någonting...

Så kanske jag mår lite bättre.

Det BLEV ingen middag idag..

Eller ja. Jag åt precis ett par smörgåsar och lite smoothie. Och drack ett glas juice. Så nu är jag mätt.

... Annars har jag bara ätit två smörgåsar, lite smoothie och en kopp kaffe med lite grädde i, tidigare idag...

Men nog om det.

... Jag funderade lite grann på, ifall jag ens skulle SKRIVA något kvällsinlägg idag. Då jag känner mig tung och nere... Och det inte tycks kännas BÄTTRE av att skriva... Snarare tvärtom. ÄN mer rörigt... Och ÄN mer tyngd över både huvud och hjärta...

... Att jag har ont i tandköttet runt en tand, gör ju inte saken BÄTTRE..

Igår mådde jag illa och hade ont i huvudet, där till kvällen. Antog att det var ömheten i munnen...

Ja-a...

Jag fick några lugna dagar, där ett tag...

Dagar där jag TRODDE att allt kanske hade lugnat NER sig för en stund. Samma problem. Samma bekymmer... Och SAMMA brist på hopp om framtiden...

Men allt kändes så mycket ENKLARE, på något sätt...

Och det var NÄSTAN så att jag för en stund, trodde att det hade vänt nu... Och inte bara för ett TAG... "Kanske skulle det inte BLI någon drastisk känslomässig vändning denna gången?"...

Men nu har jag hamnat i en svacka...

Och kanske ÄR det inte så konstigt...

.. Först så fick jag ju brev ifrån Försäkringskassan.. för några...

Ja, men kanske ett par-tre månader sedan..

Där hon informerade mig om att det är dags att söka ny aktivitetsersättning om jag inte planerade att börja söka jobb eller arbeta...

... Och så får jag en massa mail och mess.. Samtal ifrån arbetsförmedlingen, som undrar om jag fortfarande vill vara inskriven...

Jag börjar FUNDERA väldigt mycket. Fram och tillbaka.. Men utan framgång...

"Det FINNS inga vägar för mig... DET går inte... Det, det eller DET går inte"...

... Men med tiden, så BLEKNADE allt det där. Och jag slutade TÄNKA på det ALLTFÖR mycket...

Det blev lite lugnare inombords. Och trots faktumet om "min domedag", så kunde jag...

.. Ja, men inte må sämre än vad jag BRUKAR iallafall...

... Och så... tas det hela upp igen...

Och det är ju klart. Även om det INTE hade gjort det, så hade jag ju till slut krockat med problemet...

Men det sänkte mig... Omöjligheten... Insikten om att ett beslut måste tas. Jag måste säkra min ekonomi inför nästa år...

Och OM det då BARA hade varit det!

Det är ju mitt STÖRSTA problem, såklart. Eftersom att... Hur ÖVERLEVER jag om jag inte får in några pengar? Hur ska jag kunna bo KVAR? Betala RÄKNINGAR?

... Äta?

... Det var ju EN sak, i H*vetets Stad. Dumt.. men ändå en helt annan SAK...

Jag hade Xsambon. De månader som jag INTE tog emot några pengar, gjorde ändå HAN det.. Även om vi knappt åt... Och även om vi fick en hel del skulder...

Men man överlevde... Och vi hade någonstans att bo...

TROTS min dåvarande dumhet.

Men skulle det återupprepa sig NU.. För att jag inte ÄNNU har tagit tag i mig själv... Inte ÄNNU har hittat någon utväg...

... Ja, jag är EGENTLIGEN mest orolig för min familj. Eller, för att känna att jag SVIKER dem... Eller bara är ONÖDIGT DUM inför dem...

"BETYDER inte mitt liv mer för mig, än så?!"...

... Ja, men...

Jag har gått in i någon slags bubbla... Och jag vet inte om det beror på brist på vilja... Om det är STYRKAN som sviker...

Eller om den förvirring jag känner, bara gör det väldigt tungt att "promenera framåt" ALLS... Vare sig det blir på RÄTT eller FEL väg...

... Men faktum ÄR...

Jag står nu stilla.

... Jag VET vad jag måste, borde och BEHÖVER göra. Vad gäller allt som måste fixas i hemmet.. Eller rent praktiskt, för att få vardagen att fungera igen..

Men under missnöje och växande skuldkänslor emot mig själv och mitt liv.. Likaså, min FAMILJ... Fortsätter jag att göra INGENTING.

... Jag orkar inte lyfta ett HANDTAG.

Annars.

Dagen idag.

Ingen frukost. Då jag för det första, inte har HANDLAT frukost ännu... Och för det ANDRA, fortfarande har för mycket DISK i hoar och på diskbänk, för att känna att det är VÄRT det...

Så jag stannade kvar i sängen. Sov vidare.

... Klev sedan upp vid halv tolv.. när klockan ringde igen...

Såg på HemTillGården, som jag BRUKAR göra...

Och blev sedan kvar framför tv:n. Nerbäddad... I princip resten av dagen...

Jag har kommit underfund med att jag inte har lämnat byn på typ två VECKOR!

Jag som brukar behöva åka iväg typ VARJE dag, för att ORKA!

... Har inte lämnat LÄGENHETEN på... Sedan i SÖNDAGS, när 27åringen och jag tog en promenad...

Det är FYRA dagar innanför dessa unkna väggar!

... Jag har bara haft för mycket att tänka på... och har varit för TRÖTT för att ens ÖVERVÄGA att gå ut...

... Annars har jag skrivit lite i min textsamling, idag...

Jag har lagt ut någon bild här på bloggen...

... Och jag har legat i soffan och sett på tv...

Jag fick även en påminnelse.. Eller två stycken, rättare sagt. På de här blanketterna som kommunen ville att jag fyllde i, om det boendestöd och den SYSSELSÄTTNING... som jag inte har!

... Vet inte varför. Men de tycks tro att jag utnyttjar dessa saker, ändå.

... Inget jag bryr mig om, i och för sig. Jag slänger bara papperen.

... Hmmm. Ja-a...

Jag har försökt övertala mig själv. Övertyga, hit och dit. Försökt komma ÖVERENS med mig själv...

... Det var nog allt jag hade för idag.

Så.. God natt med er <3

... Kanske fick denna vecka vara... som den BLEV...

Kanske ska jag bara TILLÅTA detta, DENNA veckan...

Så börjar jag kämpa på, NÄSTA vecka...

Jag har INGENTING på det rätta stället inombords, just nu...

"Övertalan" och "övertygan" handlar inte om dagens middag. Även om jag ser att det kan uppfattas så, nu... Skulle ha tagit nytt stycke, där..

Den handlar snare om hela LIVET i sig... Om hur jag ska känna och tänka. Hur jag borde HANTERA det hela... Mig själv...

... Nu ska jag gå och bädda ner mig en stund. Gör ett nytt försök till middag, senare.

... Nu har jag gjort en kortsiktig plan över veckan...Och en långsiktig plan, utan datum...

Kan ju såklart ha GLÖMT någonting. Men annars..

Att jag sedan skulle kunna UPPNÅ någonting...

Eller "kunna" och "kunna"...

Men DET har jag inte så höga förhoppningar om, dock.

Den kortsiktiga GÅR ju, om jag bara hade VELAT till 100% .. *Jag är lat* .. ORKAR inte riktigt...

Men den långsiktiga är svårare.. och DÄR är hoppet dimmigt... Det KRÄVER mer av mig...

Men att ha det uppskrivet(i och för sig, för femtioelfte gången), gör det kanske lite enklare.

Men nu fokuserar jag på den kortsiktiga planen...

... Även om det känns som om jag nog kommer att hamna på soffan idag också... Känns inte som om jag har den rätta inställningen... Och DÄRMED, inte heller STYRKAN.

... Det kanske är dags att skriva nu.. Innan huvudet exploderar..

Inte för att jag vet om jag HAR så mycket att "göra av med".. Men ändå.

Fastän jag går och lägger mig sent... Sådär, efter klockan två på natten. Och att jag har rätt så svårt att SOMNA.. så tror jag att jag SOVER bättre om nätterna nu.

... Idag hade jag redan, sedan igår natt när jag inte diskade innan jag la mig.. Och jag inte har min fullständiga frukost hemma.. bestämt mig för att bara sova vidare när klockan ringer vid nio...

Så det gjorde jag.

Dock så minns jag att jag vaknade någon gång mitt i natten.

Och även när klockan ringde. Men då låg jag bara kvar.

Jag hade fått mail ifrån MinKontaktPåKommunen...

Ingenting som jag går in närmre på...

Men nyvaken som jag var.. kunde jag inte förstå vad det stod... ÄN mindre, egentligen kunna komma fram till... Ja, men "VARFÖR"...

Jag sov vidare...

Och klev sedan upp till klockan, när den ringde vid halv tolv.

Jag såg på HemTillGården. Och jag försökte...

... Eller, egentligen bara ÄLTADE jag allt som jag egentligen borde göra. Under insikten och vetskapen om att det med största sannolikhet inte skulle bli gjort...

För att.. jag är SLUT. Och jag ORKAR inte.. Tror inte att jag har den rätta kapaciteten i VILJAN, HELLER...

... Kanske på grund av det faktum att det känns som om allt likt FÖRBASKAT kommer att köra ihop sig, tids nog... Eller för att... det helt enkelt kräver för mycket TANKEMÖDA, bök och ENERGI, att få dessa saker GJORDA.

Det är tungt att BÖRJA, helt enkelt.

Och diskningen, som i perioder, inte kräver mycket ALLS för mig... Förutom den här BEKVÄMLIGHETEN som gör att man kanske ändå skjuter på det...

Ja, den orkas nu inte längre med...

Jag satt vid tv:n... Ja, men HELA dagen...

... Gick till datorn. Skrev i min textsamling. Skrev ett kort som jag la in här på bloggen...

Och svarade på MinKontaktPåKommunens mail.

... Jag gjorde en bakgrundsbild på min dator. En bild av övertalan. Allt, för att försöka slippa så mycket SMÄRTA som möjligt..

Men inte heller DEN, tänker jag avslöja i bloggen, just idag...

När klockan började närma sig fyra...

Eller ja. Även INNAN det, låg jag nerbäddad i soffan..

Men vid fyra ungefär.. satte jag på radion på datorn. Bäddade ner mig i soffan... och kollade på den rörliga bilden på tv:n.. Sänkte volymen, så att man bara kunde ANA rösterna i bakgrunden...

DET är sådana ting. En sådan atmosfär, som får mig att, när jag redan KÄNNER mig nere.. HAR ångest... När allt redan KÄNNS omöjligt, dystert, rörigt och grått...

Ja, det får mig att känna mig ÄN mer ensam.. Men samtidigt lugn.. Ledsen...

... Som i en annan värld...

Nerbäddad under tjockt täcke... Stirra på en rörlig skärm... Och egentligen inte tänka på NÅGONTING.. Med ett tungt hjärta... Och nästan så att man somnar...

Ja, jag brukar bli JÄTTETRÖTT nuför tiden, vid runt fyra-fem på eftermiddagen...

Sedan satte jag mig iallafall vid datorn.. Men bara i pauserna av ÄntligenHemma...

Kollade lite överdrag till min soffa. Tänkte inte på att sådant FANNS. Men DET kan ju faktiskt skydda den lite. Så att jag slipper vara så orolig.

... Men då ångesten kom. Och jag inte kunde bestämma mig för ifall jag ville HA det.. Eller ifall jag ville ha en vanlig FILT... "Eller var det redan BRA som det ÄR?.. Med filten som jag redan HAR?.. Den lite för LILLA filten.... I kanske LITE fel FÄRG?"..

... Ja-a... Så det får VARA sålänge... Jag har ju såå mycket ANNAT, VIKTIGARE att ta reda på, just nu.

... Ja-a... Trot att det inte går BRA på den fronten just nu... Egentligen inte på NÅGON front. Så har jag ätit lite grann.

Tre smörgåsar. En kopp smoothie på mjölk och grädde... Och så en kopp kaffe och en kopp te.. Båda med lite grädde i...

Det BLEV ju liksom ingen frukost idag. Lunchen drog jag ut på, lite grann...

Och middagen hoppades över... Eller blev senarelagd... och utbytt mot smörgås och smoothie.

Ja-a. Och det var det...

... Jag flyttade, likt som jag gör VARJE dag, över alla aktiviteter till en dag framåt. Det som skulle ha gjorts igår, skulle nu istället göras IDAG... Och det som skulle ha gjorts IDAG... ska nu göras IMORGON...

... Men...

Det som jag nu istället skulle göra IDAG, har inte heller IDAG, blivit gjort...

Så jag vet inte...

... Bara allt som påverkar FAMILJEN, blir gjort i tid... Så att jag inte SÅRAR eller SVIKER... Så får det väl vara som det är...

Åt skogen med livskvaliteten!

Matinköpen påverkar på sikt, min syster. 27åringen. För att jag kan inte bjuda HEM någon, om jag inte HAR eller har HAFT någon MAT hemma, på VECKOR, sedan!

... HemligaTomten, är VÄLDIGT viktig att få avklarad. För att det FUNGERAR inte att jag kommer utan julklapp till MIN person.. när alla andra har med sig till SIN! Då blir DEN stackaren UTAN..

DET funkar INTE! Jätteviktigt, alltså!

Så. Jag MÅSTE...

Jo, jag måste...

... Jag måste ta TAG i mig själv...

... Disken måste diskas... Inköpslista måste göras... Och handling måste ske...

Sedan måste soppa kokas...

.. Och OJ, vad mycket som måste fixas!

.. Det kräver en plan... För att NU, känns det som om jag varken vet UT eller IN.

... Men jag vet inte...

God natt med er <3

Någon handling blir det nog inte idag. Jag har ju två andra saker att ta hand om först. Och så måste jag ju diska. Har bananflugor i köket :/

Hoppas att jag lyckas övertala mig själv att ÅTMINSTONE skriva handliingslista och matlista idag. Så att jag kan tvinga iväg mig själv till affären imorgon...

Har ju ingen FRUKOST hemma.