Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 23 oktober 2015

Varannan gångs-hantering

Av D - 23 oktober 2015 21:27

... Jag FUNDERADE på att ta en bloggpaus på typ en vecka eller något.. Som jag gjorde SIST som det körde ihop sig inombords..

Att jag liksom behövde ta AVSTÅND lite grann från alla andra. Även om jag faktiskt varken PRATAR, SKRIVER eller TRÄFFAR någon av de som LÄSER här...

Men det kändes som om jag kunde fokusera bättre på RÄTT SAK.. om jag skrev till BARA mig själv istället.

 

Och det fungerade rätt så bra. För en stund... Tills jag kände att smärtan var för hög.. och jag istället kände behov av att börja BLOGGA igen... Ca en vecka senare.

 

... Men jag vet inte.

Även om det kanske blir ENKLARE. Jag kanske lyckas finna min inre styrka... och åter kan fokusera RÄTT...

... Men jag tycker OM att blogga. Jag har ett samtidigt BEHOV av att blogga...

Antagligen är det också KUL...

För att.. ANNARS så kan det väl inte vara så stor skillnad mot när jag skriver till mig SJÄLV.. Och faktiskt kan skriva av mig PRECIS vad jag har på hjärtat!

 

... Jag menar. Jag är rätt så FRISPRÅKIG här på bloggen. Men när jag skriver till mig SJÄLV, så finns det INGA restriktioner! ALLT kommer med.

 

... Men SKULLE jag känna att jag nog måste vända mig till endast textsamlingen... Så får jag ju göra det.

Men jag ska se om jag kan vända på steken ÄVEN om jag fortsätter blogga :)

Jag menar. Jag skriver ju ÄNDÅ i min textsamling varje dag.

 

Imorse... klev jag INTE upp...

Nej, jag klev upp vid halv tolv i förmiddags. Hade varit vaken några gånger innan.

Klev upp... För att se på HemTillGården.. Trodde JAG!

Nej, det var någon presskonferans. Men jag orkade inte gå och lägga mig igen... Och "varför skulle jag?"...

 

Så jag låg kvar i soffan. Kunde nu istället, i lugn och ro, för en gångs skull, göra iordning min lunch... Och ÄNDÅ se kommande avsnittet av HemTillGården.

 

... Jag skrev av mig... tre gånger i min textsamling, under dagens gång. Varav TVÅ av texterna hamnade på bloggen.. tror jag.

 

Idag har väl...

Jag VET inte riktigt.

 

Det har varit ett STORT krig inom mig själv. Och på förmiddagen och början av EFTERMIDDAGEN, kände jag mig nere och deppig. Tung och förvirrad...

Och då ätstörningshjärnan tycks ha kommit tillbaka, hand i hand med kaoset som uppenbarat sig inombords.. OCH i LIVET!.. Så mådde jag även DÅLIGT efter att ha ÄTIT i förmiddags!

 

... Men jag har försökt peppa mig själv. FÖRKLARA för mig själv... Och DISKUTERA med mig själv. Försökt komma fram till en lösning till det ena och andra. Försökt ge en förklaring till allt som händer...

... Och jag har känt mig trött. Slut... Klar.

 

... Från början idag, var det knappt att överväga att åka iväg idag... "när jag ändå inte får någonting GJORT".. "Jag har ju såå mycket att göra"...

Men till eftermiddagen. Ja, men precis efter lunch. Då kändes det ändå som att... "Likväl åka IVÄG och inte få någonting gjort.. Som att stanna HEMMA och inte få någonting gjort"..

Jag behövde få må lite bättre. Komma HEMIFRÅN ett tag.

 

Så jag tog bussen in till stan. Klev av bussen en bit ifrån busstationen. Och promenerade raka vägen dit.. Eller ja. Vägen var inte rak.

Men jag blev trött så fort. Så att jag orkade inte promenera för PROMENERANDETS skull.. Utan det blev bara dit, och så första bussen hem igen.

 

Promenaden blev...

Ja, det var jag som gick med blicken ner i backen... och helst inte ville ta ögonkontakt...

Fick jag VÄLJA, skulle jag nog vara osynlig, just idag...

 

Väl hemma igen...

Diskutera med mig själv...

 

Jag köpte godis på hemvägen. Här i byn.

Ungefär 130gram. Så att det inte skulle bli något PROPPANDE på det...

 

... Men fastän det var så lite, så blev jag mätt innan det var slut... och satt bara och STIRRADE på det där godiset...

Gjorde mig en kopp kaffe. Och kände mig sedan TVUNGEN att bli AV med det. ÄVEN fast jag kände mig mätt och proppad..!

 

... Jag har börjat beta AV disken, lite smått... Tagit lite i taget, i pauserna av Idol...

Men jag känner mig trött. Slut.

Och känslan av ängslan inombords. Förvirringen som jag känner. Som uppkommer av att jag varannan gång, peppar mig själv. Varannan gång, diskuterar känslor och situation... Och varannan gång, bara klanker ner på mig själv och livet REJÄLT...

 

... Ja, motivationen till att diska eller göra NÅGONTING annat, brister lite grann...

... Men det BORDE vara viktigt för mig att hitta tillbaka nu!

 

... För att.. Kanske FINNS det något därframme.. Säger JAG, med HELT motsatta känslor och visioner.

 

... Det känns som om jag pushar mig själv att gå mot någonting.. som jag inte vill uppleva.. Som jag inte vill HA...

.. Ja, men mot någonting som jag gärna skulle SLIPPA.. Som inte BETYDER någonting... Inget annat än fortsatt smärta... VARDAG.

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS
 
ToBeMe

ToBeMe

23 oktober 2015 22:48

Måste bara säga att ÅÅÅååhhh! Till dagens gåta... den var bra :)

Jag har också tvekat med bloggandet ibland och försökt att skriva typ dagbok istället. skrev dagbok i många år under uppväxten... Men det känns bra att någon läser det man skriver. Känns bra om det finns en chans till att få andras reflexioner på ens tankar och grubblerier.

http://Nouw.com/tobeme

D

24 oktober 2015 01:09

Jag skrev aldrig under uppväxten. Testade många gånger med dagbok. Men blev aldrig intresserad.
Men nu är det oundvikligt.

Tack för din kommentar =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Måndag 27 aug 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - Måndag 2 april 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10 11
12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28
29
30 31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se