... Jag känner mig upplöst. Men inte på det sätt som jag önskar...

... Kanske borde börja kolla mig i spegeln varje dag. Le, och säga att jag mår bra. Förklara för mig själv vad jag vill med livet. Och sedan se till att uppfylla det.

Och allt ska vara positivt. Kul... Peppande...

Men då måste jag verkligen vilja...

Och viljan...

Ja-a...

... Och samtidigt sitter jag och skrattar till TheBigBangTheory.

Det borde vara så enkelt att må bra och skratta i livet också...

... Känner mig...

Vilsen.

Svag.

Stark.

Onödig...

Envis.

Skriver mer senare.

Har en proppardag idag. Så ska äta, äta, äta...

Jag ör trött efter att inte ha somnat förrän efter åtta imirse. Vaknat åter vid kvart över elva sista gången...

Jag har ont i huvudet. Bröstkorgen ömmar när jag vilar armen mot den... Ligger jag på mage, smärtar bubblorna däri... Och allt jag kan tänka på, är mat, mat, mat...

Och jag kan inte somna...

… Jag fick iallafall eget rum...

Okej. Nu har jag längtat i över en timme, på att filmen ska ta slut "så att jag kan få skriva detta inlägg"... Sedan ska jag försöka sova...

...

Som sagt så har hjärnan nu börjat reagera på svälten. Till det vis att den rabblar en massa olika mat och onyttigheter hela tiden. Sådär så att jag måste skriva upp dem på mobilen, för att "inte glömma"...

Ja, när jag börjar stapla olika ätbart på rad i text, så vet jag att jag börjar bli påverkad...

...

Dagen idag.

Efter att jag väl hade fått somna igår natt. Natten som var.. Så sov jag ändå rätt så okej. Det var inte alltför kallt. Och även dagen idag, har varit lite mer behaglig temperaturmässigt...

... Rent psykiskt och känslomässigt, har det också känts bättre än igår. Jag har känt mig lugnare och inte varit lika desperat till döden. Rätt så munter. Och inte så mycket ångest och oro...

Det är ju klart att uppgivenheten har funnits. Att jag har tänkt lite grann på hur det ska bli efter måndagen. Ifall jag...

Ja, jag vet inte...

Jag vill ju gärna skriva att jag undrar ifall jag kommer att överleva efter vårdplaneringen. Att jag inte är helt säker på ifall jag kommer att behöva ta livet av mig eller inte...

Och det är ju så jag känner. För att jag kan inte se någon annan lösning ifall det visar sig vara lika omöjligt efter vårdplaneringen som innan... Hur jag ska svara på de känslor som då uppstår, utan att välja döden...

För att. Jag kan inte se mig själv hantera detta något mer. Jag kan inte se mig själv finna en väg. Veta vart jag ska ta vägen. Vart jag ska titta... Åt vilket håll jag ska rikta fötterna när jag går...

Inte om jag inte får en smula påfyllning av mitt hopp, efter eller under mötet på måndag morgon...

...

Men som sagt, har känslorna ändå varit lugnare idag. Tankarna inte lika många, ältande eller stökiga... Inte lika gnagande frustrerande...

Och jag har inte behövt kriga med mig själv...

...

På talan om "kriga med mig själv". Det kommer jag dock att behöva utstå imorgon. Ungefär två tredjedelar av dagen. Men sedan är det bara en natt kvar på sjukhuset. Tills på morgonen klockan nio. Då det blir vårdplanering.

Så jag ska nog klara det... Det jobbigaste blir ju ändå att hantera "äta eller inte"...

...

Jag vaknade iallafall några gånger under natten igår, och under morgonen och dagen idag. Tills jag klev upp vid tretiden. Då jag inte orkade ligga kvar längre...

...

Jag har suttit vid datorn. Sett på TeenMom. Bloggat lite grann. Kollat Blocket efter husdjur. Inte allvarligt. Utan bara för att hålla koll...

Jag har sett på TheBigBangTheory, och ett par filmer på tv:n...

... Och så har jag tagit ett bad...

...

... Och nu ska jag väl gå och lägga mig. Ska åka hemifrån vid halv ett imorgon.

God natt med er <3

... Det ska bli skönt med ett varmt bad. Hoppas att det håller värmen länge...

... Dock inte lika skönt efteråt, kanske.

Får väl värma upp mitt kaffe, eller göra te.

... Hoppas att jag orkar bada idag... För att jag vill inte åka för skitig tillbaka till avdelningen imorgon...

Och så hoppas jag orka ta tag i resten av disken. Så att jag slipper komma hem till den en fjärde gång...

...

Nu känner jag av svälten lite grann. Och det känns rätt så skönt. Och med skönt, menar jag tryggt.

... Koppen kaffe med grädde i, blev för mäktig. Så jag får väl värma upp den igen, senare ikväll...