... Det känns ju när man ger upp om allt...

Men det här kanske visar sig vara rätt väg.. Att sluta tänka...

.. Om jag nu lyckas sluta tänka och reducera mina krav... Det är ju mindre säkert!

...

Men inga sådana diskussioner på bloggen nu. Dem håller jag för mig själv.

... Min mage mår inte bra av det här...

Åter känner jag av någon slags influensaliknande känsla i magen... Som jag än en gång, tror att har att göra med mitt sätt att äta och inte äta...

...

Men.

Jag har iallafall bestämt mig för att bara leva nu.

Jag kommer förhoppningsvis att skriva mindre. Kriga mindre med mig själv.

Förhoppningsvis klarar jag av att strunta i alla dessa förklaringar som jag alltd söker på allting. Kan acceptera att inte förstå mig på allt...

Jag tänker inte längre bry mig om hur jag mår. Hur livet går...

Jag tänker inte bry mig om ifall jag kan hantera vardagen eller inte... Ifall jag uppnår någonting eller ej...

Jag vill bara testa att leva, nu...

... Och det är allt jag vill bry mig om...

...

Det mesta av det jag skriver, kommer nog att hamna i min textsamling nu. Där jag kommer att fortsätta diskutera livet med mig själv... Diskutera mina tankar och känslor på min resa...

Så jag vet inte ifall jag kommer att hålla bloggen vid liv.

... Men kanske funkar det bra att fortsätta dela med mig, om jag bara delar vad jag gör om dagarna. Mer positivt än negativt.

.. Och inte alls längre, hur vilsen jag är i livet... För att det är bara tungt och rörigt.

...

Jag vet inte hur jag ska göra.

Men faktum är att jag vill ge upp om allt i livet, nu. Förutom att försöka ha så kul och känna så mycket kärlek som möjligt.

...

... Det blev stan, fika, mat och bio med 27åringen igår.

Sedan följde jag med dem hem. Då hennes sambo skulle på bio idag. Så jag skule hålla henne, hundarna och katterna sällskap under dagen...

Idag blev det hundpromenad, tv..

.. Och att äta en hel del. Vilket min mage inte tyckt om...

... Och nu har jag precis kommit hem och ska sova.

Men det blir nog först lite tv... Och en förhoppningsvis klargörande diskussion i min textsamling.

... Har ju egentligen boendestöd imorgon. Men måste komma fram till någon slags klarhet i hur jag ska göra...

...

God natt med er <3

... Det spelar ingen roll att jag skriver ner punkter på saker som jag behöver komma ihåg. Saker att göra... Saker att fixa och köpa...

...

... Vet inte om jag ska hantera det genom att ge livet en hård kamp... Eller ifall jag bara ska retirera... igen.

...

Jag vill fly någonstans. Men jag vet inte vart...

Jag klarar inte det här livet ensam..

... Jag är inte redo att leva. Inte redo att dö...

Men jag orkar inte leva med mig själv, i ett liv bredvid döden...

... Vakna D! Vakna!

... Önskar jag kunde hantera allt annorlunda.

Att mitt liv var möjligt på ett helt annat sätt...

.. Men utan hopp... Vad ska jag göra? Hur ska jag orka?

... När det går, men jag inte tillåter? Inte vågar tillåta? .. Hur ska jag orka?

... Känslan av att slitas mellan två världar, är mycket att hantera.

Med långa dagar utan mening. En motvilja att fylla dessa dagar...

Och en dragningskraft mellan att både svälta... till döds... Och att äta efter mitt "hälsosamma", goda schema...

En vilja till självskada. Vilja till grav viktnedgång... En samtidig "exaltering" till att få börja äta normalt igen...

En vilja till ett meningsfullt liv... En rädsla för att låta detta ske...

Detta evighethjul... Jag orkar inte mer!!

...

Och nu har jag ångest för att träffa 27åringen imorgon...

"Vill inte äta"...

Samtidigt som jag önskar djupt att jag kunde tillåta mig själv börja äta rutinellt igen... Redag idag!

... Ja, det är igång igen...

Jag tycker inte om att ha ångest för någonting som jag egentligen vill göra... Att känna oro för någonting som halva jag egentligen vill uppnå...

Äta. Viktuppgång till en hälsosam vikt...

När min skrivbordsbakgrund på datorn, är full av bilder med olika tankar, punkter och planer på... om precis allt..!

... Ja, då vet jag att saker har vänt igen. Då är jag pågång. Igång...

...

Jag är bara så jättestressad nu. Då hjärnan skjutsar på så mycket från alla håll... Små saker, som stora...

Och det spelar ingen roll hur många texter och punkter jag skriver... Det blir inte lugnare...

.. Det är nästan så att man överväger mellan att "ge upp igen" och att låta det hela fortskrida...

Jag menar. Det blir ju alltid såhär.

Men så orkar jag inte heller hålla igång det tillräckligt länge. På grund av olika saker som stör och tröttar ut.. För att hinna se om det hela lättar lite med tiden...

...

Dagen idag.

Ja, vad har jag gjort idag?

Jag klev upp vid halv tolv, till HemTillGården...

Satt vid datorn lite grann. Innan jag gick iväg till bussen...

Ja, mest för bussresans skull...

För att. Väl i stan, gjorde jag ingenting. Jag hade ingen plan för vad jag skulle göra. Och hade ingen lust att förflytta mig från busstationen...

Jag väntade bara in nästa buss hem, en halvtimme senare. Och köpte mig, vad som skulle bli "den sista riktiga måltiden", på macken...

...

Jag har tänkt en del på det här med ätandet. Då jag tycks bli mer och mer inställd på, känslomässigt, att börja äta normalt. Vilket har gjort att jag fick lust att skriva ett nytt matschema idag...

Jag skrev matschemat när jag kom hem. Fast såklart helt utan några planer på att börja äta efter det.

Jag menar. Jag orkar inte försöka igen. Jag vill... Men det känns för tungt. Och jag har gjort det för många gånger...

Jag är inte redo...

Jag har inte längre särskilt stor vilja till att svälta. Utan just nu, känns det bara som "det enda fungerande alternativet"...

Och jag vågar inte. Orkar inte... Ser inte hur jag skulle kunna göra något annat...

...

Jag hämtade ut paket på posten. Affären här i byn...

Och så har jag bloggat en del...

Jag har kollat blocket husdjur...

Och jag har ältat 27åringen...

Ältat det mesta med livet. Då jag känner mig vilsen och förvirrad...

.. Och min hjärna har mer än hakat upp sig på precis allt jag råkat tänka...

...

Ja, vart befinner jag mig just nu?

Rent känslomässigt. Psykiskt... I livet..? Vart befinner jag mig just nu?

Vad händer?

...

Förövrigt har jag sett på tv...

...

... Och tänker jag mig morgondagen...

Nej, det kan jag inte göra... Vill jag inte göra..

För att vardagen håller inte. Jag känner att jag hanterar mig själv fel... Och jag vet inte hur jag ska orka med mitt hanterande av ätandet...

Inte heller, hur jag ska orka med den tunga känslan jag har i sinnet just nu...

...

... Vet inte om min hjärna fortfarande är strypt på näring... Eller om förändringen i livet verkligen ger mig såhär pass tunga biverkningar just nu...

... Hur ska jag orka med livet, om allt blir såhär stort innan jag ens har hunnit börja? Innan jag ens har hunnit bestämma mig för om jag ska våga börja eller inte? ... När bara hjärnan, utan mitt samtycke, har drastiskt bytt håll..?

Jag orkar egentligen inte...

Blir skrämd av att tänka på expanderingen av mitt liv, som blir... om jag börjar bry mig mer än vad jag gör nu...

Det är för mycket...

...

God natt med er <3