Livet ur D:s synvinkel

Senaste inläggen

Av D - Torsdag 9 mars 01:00

... Hmm. Lång dag idag, men nu vill jag sova...


... Jag vet inte hur långt mitt inlägg kommer att bli i förhållande till dagen... Men jag börjar, så får vi se...


...


Jag vaknade imorse vid halvtiotiden, tror jag, av att pappa skickade ett meddelande i familjechatten. -Och efter det, var det ju helt omöjligt att koppla av! Det kom mess på mess på mess. Säkert ett i sekunden, av diverse syskon och föräldrar som hade någonting att säga till varandra..!

Själv deltar jag ytterst(ytterst) sällan i dessa konversationer, då det för det första, går väldigt fort och man inte hinner svara på det ena innan tio mess till har blivit skickade! Och för det andra, känner jag väl att jag hellre skriver det jag vill säga till någon, till bara den personen... eftersom att jag nästan aldrig har någonting som jag behöver att alla tar del av på en och samma gång(men det är kul att läsa alla tokerier som skrivs!)...


... Men, men...

Jag klev iallafall upp strax därefter... Satte igång tv:n och satte mig och glodde en stund...

Eftersom att det framgick i familjechatten att pappa var ledig, och jag såg att mamma inte sov efter att ha jobbat natt, bestämde jag mig till slut för att messa henne och fråga ifall de hade tid och lust med besök från mig "idag eftermiddag, eller någon dag framöver"... -Och som vanligt, var det inga problem...


... Jag var lite osäker på att ens messa, eftersom att jag, varje gång som jag inspekterade mig själv i spegeln, kände att jag nog var lite skitig i håret ändå...

Men eftersom att jag messade och frågade ändå, slängde jag mig in i duschen innan jag gick.


...


När jag väl hade kommit in till stan, var det precis så att jag kunde springa från den ena bussen till den andra, då min buss till stan var lite sen... och egentligen hade jag inte lust att vänta i en halvtimme, på nästa...


... Hos mina föräldrar, pratade vi. Och det var väl det vi gjorde.

Mamma och jag pratade. Mamma, pappa och jag, satt och glodde. Pratade. 16åringen kom hem en stund innan sin träning. Pratade ytterst lite...

Och så blev det soppa och pannkakor. Mer småprat. Lite småprat framför tv:n. Foton på 20åringens lilla pojke, som skickades omkring mellan mobilerna.. Fika, och sedan hem och adjö.


... Ja, det blev ju såklart mycket prat om nytillskottet till familjen. 20åringens lilla bebis på knappt en vecka... Att titta på lite foton, och diskutera deras situation och deras besök i april...


...


När klockan var åtta, var jag hemma igen.


Jag messade 24åringen, på vägen hem. Och sedan, nu vid tiotiden någon gång, messade hon tillbaka. Och vi har fortsatt diskuterat lite 20åringens och hennes killes situation. Delat några foton, och diskuterat nätdejting... Ja, för min egen del då. Jag menar. Jag borde börja dejta, för att jag är olycklig och jag behöver att någonting går framåt i livet och att jag finner mening. Men jag är ju bara så paranoid..! Jag menar. Jag blir väldigt rädd och osäker för minsta lilla, och jag litar inte på någon!


... Nu blir det iallafall sängen. Jag är trött, trots den oro och ängslan som brusar upp min själ just nu...

ANNONS
Av D - Onsdag 8 mars 00:55

... Det kanske är dags att blogga och gå och lägga sig...

Jag känner mig bara så... störd inombords. Det är så mycket just nu, känns det som, som brusar och bubblar inom mig. Som ger mig ångest och gör mig ängslig, osäker och uppgiven... Nedstämd... Och det får mig bara att vilja blunda. Blunda riktigt hårt och länge. Gärna sätta mig på en väldigt mörk plats i ett hörn, och... Ja, aldrig komma fram igen...


Jag är så trött på att alltid känna att jag inte har någon chans. Att jag inte ger mig själv någon chans. Att alltid känna att jag gör saker halvhjärtat... eller till och med nöjer mig med att bara "önska" att jag gjorde dem... Eller att känna att jag inte riktigt når enda fram till det som jag hade velat ha men känner att jag missar, på grund av rädsla, osäkerhet, dålig självkänsla... eller bara ren dumhet...


... Ja, jag känner mig deppig utan att det direkt påverkar humöret.. Om det verkar rimligt...

Jag känner mig uppgiven och tung, samtidigt som jag med lätthet skulle kunna slänga mig ut från lägenheten och njuta och ha kul... Socialt isolerad och otrygg, samtidigt som jag kan bli glad av att umgås med folk... -Iallafall mina nära och kära...

... Och jag vet inte... Jag vill bara blunda, gömma mig... ignorera... för att slippa inse.. och leva med vad jag inser... "Hellre offra vad jag hade kunnat få, än att leva med att aldrig få det".. -Det är så det känns...


...


Idag har jag iallafall kokat soppa...


Jag drömde inatt, att jag satt i ett klassrum med min klass.. Vet inte om det var någon av de klasser som jag har gått i... men vi skulle iallafall göra en uppgift. Någonting med klippa, måla eller klistra, tror jag...

Jag började inte ens. Satt bara och stirrade, med alla papper till projektet, framför mig... medans min klasskamrat satt bredvid och försökte... Hon gjorde fel, men enligt läraren, spelade det ingen roll, utan det gick bra ändå...


... Det kändes bara som om den där drömmen skulle säga till mig att...

Eller ja. Den talar väl om lite grann, hur jag känner om hela tillvaron och livet just nu. Att jag inte ens försöker längre, och att mina nära och kära och alla runt omkring mig, som ändå försöker, kommer längre än jag, även om de gör fel på vägen!


... Ja-a...

Men jag klev iallafall upp till HemTillGården, då klockan ringde vid kvart i tolv.

Jag såg på mitt program och tog mig sedan en matlåda med soppa... För att sedan ta tag i att koka ny...


... Förberedelserna tog lång tid. Och jag både skrev, dokumenterade, och hackade grönsaker...

Men trots att det tog sådan tid idag, att göra någonting så enkelt som soppa, blev de inte goda. Inte någon av de två... Den ena smakade alldeles för starkt av ingefära... Och den andra kändes bara äcklig i konistensen och förstördes nog lite grann när jag la i vitlökspulver...


... Jag fick lite avsmak för sopporna efter att jag äntligen hade blivit klar med dem, lagt dem i koppar och matlådor, och dokumenterat kalorier och sådant, på datorn... Så att jag bestämde mig för att gå och handla någonting enkelt att äta, och lämna sopporna för dagen och se om jag känner mer för dem när smaken efter matlagningen hade lagt sig...


... Jag gick runt i den lilla(lilla) affären i flera minuter, utan att hitta någonting som jag ville ha eller var sugen på... Men hittade sedan några färdiga knäckebrödbitar med någon färskost eller vad det var, på... Och så köpte jag med en juice och en kexchoklad...


Sedan har jag bara suttit vid tv:n... Ja, jag la undan sopporna i frys och kyl, också...

... Funderingar har gått fram och tillbaka. Tunga känslor av otillräcklighet och uppgivenhet... -Vilket ledde till att jag ville måla mina naglar i mörka och skrikiga färger... Men då jag inte hade några som kändes passande för mina känslor, målade jag bara en nagel, och den fick bli röd med lite ränder och prickar i andra färger...


... Inget messande idag, iallafall... Vilket var skönt. För att igår natt, efter att jag hade skrivit klart mitt inlägg här på bloggen, messade 25åringen... -Och som hon messade! Jag stängde av vibrationen på mobilen, för att kunna släppa taget och sova...

ANNONS
Av D - Måndag 6 mars 22:55

... Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...

Men jag vill gå och sova, så att jag ska ändå skriva någonting...


...


Jag minns inte så mycket, förmiddagen. Mer än att jag klev upp när MalouEfterTio fortfarande höll på...

Jag såg på HemTillGården. Drack så småningom en smoothie, tror jag...


Och så messade jag 20åringen, då jag fick ett födelsedaskort på posten idag, från henne och hennes kille...

Tackade för det, och fortsatte sedan messa med henne ett tag, några mess fram och tillbaka...

... Det var svårt att veta när det var dags att avsluta det, då jag varken visste vad hon kände om hur mycket ork och tid hon hade, med en dagsgammal nyfödd bebis vid sin sida... Eller hur min egen ork till att pressa min hjärna och själ i det här sociala "även idag", var...

... Men efter ett tag, tog jag ändå beslutet att ge både henne och mig avstånd från varandra för en tid. -Gärna några dagar! Och så fick jag en till bild på hennes pojke, och kopplade sedan av en stund under ångest, ängslan och kanske lite lätt förtvivlan...


... Ja, jag blev lite låg därefter. Sådär så att jag kände mig utpumpad och meningslös... Livet och vardagen kändes(och känns) meningslös...

Jag menar. Jag har ingenting. Uppnår ingenting. Och det känns som om jag missar så mycket... "fastän det hade kunnat vara annorlunda"... Det känns om om jag kämpar så hårt och länge med ingenting... Som om den enda kamp som jag egentligen för i mitt liv, är en kamp mot mig själv om att inte(inte) ta mig någonstans. Om att inte diska disken. Att inte städa lägenheten. Att inte tvätta kläder... Och om att inte bli lycklig på något plan... -Det tycks vara min kamp. Men jag vill så mycket mer... Det borde jag vilja...


... Jag gick iväg till affären en vända, när jag var hungrig men inte var sugen på varken frukt eller grönsaker...

Jag gick iväg och köpte mig en ost-och skinkbaguette, och satte mig sedan tillbaka vid tv:n och åt den...

... Efter det, har det blivit en till egengjord smoothie på diverse fruktbitar och vatten...


... Jag har som mest suttit framför tv:n idag... Förutom när jag låg på sängen och ville gå under jorden...

Jag mailade än en gång, under uppgivenhet och frustration, MinKontaktPåKommunen, fastän jag vet att hon är på semester. För att... -Ja, jag kände mig uppgiven. Behövde någonting. Behövde svar...

Men det kändes inte rätt. Inte när jag skrev det. Inte när jag skickade det... Och inte heller när jag hade skickat det... Så att efter några timmar, skrev jag ett nytt mail och bad henne ignorera mitt förra... Det känns liksom inte värt. Inte okej, att vända sig till en och samma person, gång på gång på gång, när hon redan har uttryckt hur många gånger som helst, att hon inte tror sig kunna hjälpa. Utan att jag bör vända mig till psykiatrin... Det känns bara som om jag tjatar och tynger... Utan att egentligen nå någonstans med det...


...


Ja-a... Det kanske var min dag...


Imorgon ska jag koka soppa. Antagligen två olika. Då jag har grönsaker och sådant i kylen, som inte får hinna bli dåliga...

Så att... -Tung dag imorgon!


... Jag har fått lite kalla fötter, inför Xsambon... Jag menar. Jag hoppas att han bestämmer sig för att trots allt ignorera min inbjudan.

Jag tror helt enkelt inte att jag skulle orka med att ta hit honom. Att vara social och kanske till och med gå omkring och frustrera mig över honom. Över att hela tiden ha honom omkring mig och.. "säga fel saker".. Göra fel saker. Titta på fel sätt, eller på vilket sätt, irritera mig... Jag vet inte om jag har orken för en deprimerad och gnällig människa så nära inpå mig...

Men ja-a... Vad olika man kan känna... Igår kändes det som en bra idé!

Av D - Söndag 5 mars 18:56

... Hade känslor kunnat väga, hade jag rasat genom golvet nu... Jag känner mig så tung. Så ängslig...

Det känns så rörigt alltihop och det har bara varit för mycket de två sista dagarna...


... Igår var en heldag med 28åringen. Inatt blev jag moster till en liten pojke. Idag har jag haft messkontakt med både 28åringen, 24åringen, 20åringen, Bästisen och Xsambon...

28åringen föder känslor och tankar kring hennes och den övriga familjens relation till varandra... -Och det tynger mig såå...

Xsambon säger sig vara påväg in i en djup depression, och går på starka piller... Honom bjöd jag hit för att jag själv saknar mening...

20åringen har fått barn under natten...

Bästisen har jag ingen kontakt med(inte heller Xsambon, i och för sig), men var den enda(förutom Xsambon) jag kunde vända mig till för att kläcka nyheter till någon alls...

... Och det har bara hänt så mycket och givit så många intryck i tillvaron, de senaste två dagarna, att jag inte orkar lyfta det... Det känns så rörigt. Så... "mycket"... att bara... leva, just nu...


...


... Idag har jag, förutom att ha blivit stressad men samtidigt uppspelt varje gång som min mobil har vibrerat(alltför) ljudligt, sett på tv...

Jag har ätit, men enbart choklad och AfterAight...

Och jag har varit glad för 20åringens skull, samtidigt som jag känner mig mer... hopplös, själv...


... Och förutom det, har jag inte orkat med någonting annat...


...


Jag behöver sova.

Jag behöver somna, och sedan inte vakna igen... -Det är inte nödvändigt...

Av D - Lördag 4 mars 23:37

... Jag sov ingenting inatt... Inte en blund.

Jag är trött. Det har varit en hel dag av socialt umgänge. Det har varit press, ångest, stress, diskussioner(alltid som vänner) och prat. Skratt, såklart. Och nu känner jag mig alldeles tung inombords. Osäker. Förvirrad...


...


Jag... vet inte riktigt varför jag inte kunde sova natten som var. Antagligen berodde det på att jag kände mig nervös inför idag. Att jag kände mig stressad till att somna, så att jag kunde vakna igen... och vakna pigg...


Jag gick väl och la mig runt halv två, kanske. Jag minns faktiskt inte alls. Det jag minns, är att jag gick och la mig mycket tidigare än halv fyra-halv fem(som jag annars gjort) iallafall... Jag kunde inte koppla av, koppla bort. Och när jag blundade, fick jag kämpa för att så fortsätta göra...

Efter ett tag, satte jag på musik. YouTube. Försökte somna. Försökte för mycket, vilket ledde till att jag antagligen spände mig för mycket för att kunna nå framgång...


Klockan halv fem, ger jag upp. Hade ont i huvudet och bestämde mig för att kliva upp igen. Se på tv...

Sedan förblev jag bara uppe...


Vid åttatiden, vände jag mig in mot soffryggstödet, med ansiktet... Somnade till och från, vart femte minut ungefär, i en timme kanske...

Jag åt lite godis. En morot därefter... Och när klockan äntligen hade blivit kvart i elva, klädde jag på mig och gick till bussen...


...


Jag och 28åringen pratade och pratade. Vi promenerade runt i stan och väntade på att ett fik skulle bli tömt på lite folk så att vi kunde få plats... Och sedan satte vi oss och åt fika. Kaffe. -Eller jag kaffe, hon Cola...


Efter fikat, gick vi in på affären för att jag skulle handla frukt och grönsaker, och någonting till oss att äta till middag. En mikrorätt varsin, skulle det bli...

Jag kände mig lite stressad på affären, mest för att 28åringen var med... Jag menar. När jag är ensam, skyndar jag på när jag känner att tiden springer iväg(vilket är även när jag egentligen inte borde ha bråttom). Men när jag har någon med mig, som inte känner av stressen, känns det som om jag har för liten egen kontroll för att kunna påverka ifall allt går som jag vill eller inte... -Vi behövde verkligen med den bussen!


Men vi fick handlat. Och även om jag kände mig osäker på ifall de varor jag hade köpt, verkligen köptes till det pris som förväntades i butiken, eftersom att jag inte tog något kvitto, kunde jag idag släppa ångesten ganska snabbt, då 28åringen var med och pratade om annat...


Vi åkte med bussen hem till mig... Satte oss och fortsatte prata framför tv:n...

Jag hade lite svårt att, förutom ångesten i vissa diskussioner vi hade och att inte alltid känna mig hörd eller förstådd, släppa det faktum att jag var orolig för min vardagsrumsmatta under hennes hund-och kattpälsiga strumpor... Det kändes verkligen jättejobbigt att inse hur mycket päls min matta skulle ha dragit åt sig när hon väl hade varit omkring på den under dagen...


... Jag kände mig lite(rätt så mycket) pressad idag, vad gällde 28åringens vistelse. Det kändes som om hon satt och hoppades och nästan tjatade tyst om att få stanna här över natten... Att hon nästan satt och höll tummarna...

Och grejen är ju den att jag gärna hade umgåtts med henne längre, fastän jag är både fysiskt, psykiskt, emotionellt och socialt trött... Men jag orkade verkligen inte ta tag i ångesten och den ängslan jag kände inför det här med mattan. Med fötter utan strumpor(vilket jag aldrig har på den). Med pälsstrån som bara blev alltfler och borrade sig alltdjupare... Och med det faktum att jag fortfarande har problem med ätandet. Med att ha mat hemma, och inte känner egentligen att jag vill lägga ut hur mycket pengar som helst på enportionsrätter...


... Nej, jag behöver vila på alla sätt och vis. Och jag tror att det, trots att jag ändå har ångest nu efter denna dag, var bra för mig att jag beslutade för ett kortare socialt umgänge denna gången... -Nu när det var så länge sedan sist...


...


När jag hade gått med syrran till bussen, och nästan känt att hon hoppades in i det sista, på att vi skulle gå tillbaka hem båda två, gick jag tillbaka hem(såklart) och började direkt borsta min matta, med nylonborsten(tror jag att det heter)...

Jag började borsta den hårt och länge. Och även fast hon bara hade varit här i några timmar, fick jag med mig en massa hundhår.. -Och jag blev alldeles stressad!


Jag blev som besatt och började borsta och torrmoppa golvet. Byta strumpor två gånger. Borsta mattan i omgångar... Inspektera den med både taklampa och ficklampa... För att sedan, efter mycket om och men, sätta mig vid tv:n och äta. Äta kanske lite för mycket och onyttigt. Socker. Tomma kalorier...


... Sedan så såg jag på film på tv:n... -Och nu är jag bara såå trött! Nu blir det sängen.

Av D - Lördag 4 mars 00:15

... Jahapp... Jag ska väl blogga, så att jag kan gå och lägga mig sedan...

Jag har haft lite smått ont i huvudet, hela kvällen. Har funderat på om jag skulle behövt dricka någonting. Har varit sugen på bär eller frukt mixat i vatten... men det ena känns för mäktigt, och det som inte känns för mäktigt har jag avfärdat på grund av att det blir ny disk, istället...


... Jaja. Jag är trött och det ska bli skönt att sova iallafall...


...


Idag har jag, sedan jag klev upp, städat en del. Diskat, handlat, sett på tv och ätit...

Jag började direkt efter HemTillGården...


Nej, just det ja.

Jag duschade. Jag duschade direkt som jag hade lyckats tvinga upp mig själv ur sängen... Grejen var ju den att vetskapen om att jag skulle duscha när jag klev upp, gjorde att min lust att kliva upp alls, minskade drastiskt mot vad andra dagar... Hade det varit städning eller diskning som skulle göras direkt, hade jag med största sannolikhet tagit mig upp lite(lite)fortare... -Men det där med att duscha...


... Så. Jag duschade. Sedan blev det HemTillGården. Ja, efter att jag hade tagit mig igenom programmet som var före...

Jag åt soppa. Såg på tv... Och sedan när HemTillGården var slut, gick jag iväg till affären...


Nej, nu ljuger jag igen.

Jag städade först. Städade badrummet. Städade vardagsrummet...

Bara såpass mycket som jag orkade... Så att det blev slarvigt gjort, men ändå bra mycket bättre än innan...


Köket bestämde jag mig för att jag inte skulle orka med "på tom mage"... -Ja, 90kcal soppa är inte så mycket att jobba på... Så att jag gick iväg till affären. Bunkrade upp med lite godsaker, och gick sedan hem för att se på tv och äta lite...


Efter att jag hade ätit, började jag ta tag i köket lite grann... Det, vardagsrummet och badrummet, var ju...

... Okej, alla mina rum är lika illa. Men jag struntade i sovrummet... -Dit behöver inte syrran gå...

Jag diskade. Och diskade... och diskade... Röjde lite grann...

... Tror att jag tog en paus för tv, lite längre fram... Och diskade sedan, igen...


... Jag har haft rätt så bra med energi idag, och humöret har varit bra... Lite ångest vid vissa passerande tankar och sådant. Men det är ju inte mer än normalt.

Jag har sett fram emot imorgon när jag ska träffa 28åringen. -Det har jag faktiskt. Jag har längtat efter det, och tyckt att tiden har gått extra segt de stunder som jag inte har städat eller diskat...


... Jag har ätit, men inte för mycket. Fel saker, men i en bra mängd. Och det har varit en förhållandevis bra dag... för andra dagen i rad! -Det måste ju vara rekort, these days!


... Jag minns att jag har sagt, även idag, att jag inte mår bra.. Rabblat det tyst för mig själv. Så att det är nog bäst att jag går och lägger mig och låter hjärnan vila nu. Så att dagen kan fortsätta kännas såhär positiv, dagen ut.

Av D - Fredag 3 mars 00:46

... Inatt drömde jag om Vovven. Jag var ute och gick med honom, i lugnan ro... -Jag saknar honom...


...


Idag har jag diskat, och diskat igen. Och så har jag klippt lite på min växt och tagit fram ett par foton på Vovven, från ett skåp... Och nu innan jag började skriva detta, tvättade jag ur en bh lite snabbt i handfatet, eftersom att jag skulle känna kris imorgon efter att jag hade duschat annars...


... Och så svarade jag på 28åringens mess, och vi bestämde träff i stan på lördag...

Och eventuellt åker vi hem till mig en stund innan hon åker hem... Så att därför har jag börjat diska lite grann... och planerar att duscha, diska och städa lite snabbt imorgon...


... Jag tror att jag har mått rätt så okej idag. Jag har känt mig uppåt. Inte så tung inombords... Och det har känts rätt så lugnt...

Klart det har funnits störningar i själen. Men i det stora hela, bra.


Dock så har jag varit hungrig. Hela dagen idag, har jag varit hungrig.

Det är ju så... Smoothie på en frukt(kanske två) och vatten, är ju inte så många kalorier. Och som jag äter, inte i närheten av att fylla ett helt dagsbehov..!

Men jag har bara känt att jag har ätit hela tiden. Det har blivit minst tre smoothies. En kopp soppa, och en skål havregrynsgröt... Men ja-a... Kalorierna kom inte ens upp i femtio procent(av min energiförbrukning)... Så att det kommer ju inte att vara hållbart att äta enbart frukt och grönsaker. Jag behöver försöka få med nötter, fröer och baljväxter också... -Inte bara för kaloriernas skull! Utan också för proteiner och nyttiga fetter och sådant, såklart.


... Annars har det nog bara blivit tv...


Jag fick svar ifrån JobbCoach... Hon frågade vad jag ville börja jobba med i så fall...

Svår fråga. Men det är ju klart. Utan det svaret, kommer jag ju ingenstans ändå...

Jag kunde inte svara exakt vad jag tänkte mig eller vart. Utan bara att jag ville jobba med djur eller i natur... och gärna med någonting fysiskt tungt...


Jag fick inget svar på mitt svar. Men hon svarar kanske imorgon... Grejen med henne, är ju bara att hon har visat tecken på både att vara förvirrad och rörig, och glömsk, förut... -Så att det känns svårt att veta när det är dags att fråga igen...

Om de bara kunde svara att de återkommer... -Det vore så himla mycket enklare...


...


Ja-a... Var det något mer?

... Orkar inte fundera. Så att jag svarar "nej".

Av D - Torsdag 2 mars 00:51

... Jag börjar nog tröttna, känns det som.

Varje kväll, känner jag mig för ointresserad av att blogga. Och varje natt, väntar jag för länge för att känna att jag orkar...

Jag menar. Att skriva till mig själv i min egen känslobok, det har jag inget problem med. Men det är väl kanske blogginläggens utformning och de krav jag har satt upp i bloggandet, som gör att det känns tungt...


Vi får se hur länge jag orkar fortsätta. Men just nu är det ju det faktum att jag kommer att vilja ta upp bloggandet igen sedan, som håller mig igång och tvingar mig att fortsätta... -Jag vill inte hoppa fram och tillbaka... Göra en massa luckor...


...


Imorse tog jag bussen in till stan klockan halv nio...

Jag skulle möta upp JobbCoach för att gå på studiebesök på ett stall... -En möjlig praktikplats...

Jag var redan osäker innan jag klev upp, och låg kvar i några minuter och funderade fram och tillbaka, på ifall jag ens skulle bry mig om att åka in... Jag menar. Det känns som en sådan dödväg, då jag inte ser att jag kommer att kunna ta mig ut ändå... och börja arbeta... -Inte när jag inte känner mig trygg, bekväm och på rätt ställe...


... Jag menar. Jag tycker om arbetsuppgifterna som där är. Både på Brukshundklubben och på stallet, då jag får vara ute och jobba.. -Och in vill jag inte gå! Inte när jag känner mig pressad och inträngd i hörn...

... Men jag känner inte att jag passar in. Att jag är på rätt ställe, då jag känner att jag borde vara på en riktig arbetsplats där allt förväntas av mig, som förväntas bör... Jag kommer inte att kunna känna mig trygg om jag inte känner att jag passar in...


... Jag åkte in iallafall. Tänkte ta mig en promenad medans jag bestämde mig för ifall jag skulle möta upp JobbCoach eller inte... Men då det kändes lite kallt och jag inte hade humöret för att promenera, gick jag in och satte mig på en stol i en galleria, istället...

Jag skrev efter ett tag, till JobbCoach. Sa att jag inte tyckte att det var någon idé att åka dit "då jag ändå inte kommer att kunna ge mig själv en chans"...


Vi messade ett tag, några mess fram och tillbaka... Och ja-a...

Jag försökte få fram att jag hellre ville söka efter en vanlig praktikplats, där kraven känns mer rättställda. Där jag får jobba mer självständigt "för att jag skulle känna mig tryggare då"...

Men det kändes inte som om hon ville gå med på det riktigt... Och när jag skrev att jag trodde att det skulle funka bättre för mig, fick jag inga fler mess...


Det svåra med när folk helt plötsligt slutar svara och inte ens meddelar att de återkommer senare(eller något), är ju att jag inte har någon aning om vad personen i den andra änden tänker... Jag menar. Ska jag vänta på svar? Tänker denne återkomma? Funderar hon? Eller planerar hon att svara men sedan glömmer? ... Eller tycker denne helt enkelt inte att det är värt att prata mer?

... Jag vet inte och det känns så tungt. Men jag skrev iallafall igen nu på kvällen. Frågade om vi kunde ge det en chans att hitta någonting annat "så att jag får försöka iallafall"...

Så att imorgon får hon ge mig ett slutgiltigt svar. För att jag behöver veta ifall jag måste finna en annan väg.. eller ge upp..! Jag har behov av att komma ut, men det måste vara på ett sätt som jag känner mig trygg med...


...


Annars har jag...


Ja, jag åkte hem några minuter senare, efter att ha köpt mig lite sallad ur salladsbaren...

Åt min sallad... Såg på tv... och har där suttit klistrad sedan dess... -Förutom när jag låg och sov vid mellan halv tre-och femtiden kanske(jag var så himla trött!)...


Jag fick ett mess från 28åringen. Hon undrade hur det var, och knuffade fram lite, det faktum att hon vill komma hit snart igen och sova här...

Jag har inte orkat svara. Känner mig så pressad, och mina hemmaförhållanden... Min tillvaro just nu, känns inte riktigt i balans för att ta hem besök... -Allra helst inte av henne! Hon är rätt så krävande.. Både socialt och ekonomiskt... Och jag orkar inte riktigt med det just nu...


Jag har funderat lite på vad jag ska göra på lördag... Ifall jag ska åka till mina föräldrar eller våga mig på att träffa 28åringen i stan...

Jag menar. Att träffa 28åringen skulle innebära en stor risk för att bli tjatad till att ha henne övernattandes här... -Och ångesten i det...

Jag älskar min syster. Men hon kan ha väldigt svårt att förstå när man är redo och inte... Vad det innebär när man inte känner att man orkar...


...


Jaja.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Sagt av er...

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se