Ja, jag är trött.. Har inte orkat läsa bloggar på flera dagar. Nu när jag gav mig in bland mina bokmärken av sparade bloggar. Bloggarna som jag brukar följa. Så orkade jag helt enkelt inte. Jag började läsa på en. Orkade inte. Gick in på nästa. Orkade inte ens tyda de första bokstäverna. In på den mest intressanta bloggen, och läste de senaste inlägget..

Ja. Det var det.

Nej, energin tar väl slut när man behandlar sig själv som jag behandlar mig själv. Mitt eget fel, liksom. Så ingenting att gnälla över. Blir bara tungt att läsa ikapp när väl energin kommer tillbaka..

Dagen idag. Känns tom. Men texten brukar ju sluta meterlång ändå :P

Hmm. Om jag nu kan minnas..

Jo. Jag klev upp vid kvart över åtta imorse. Var bråttom att äta det lilla som jag faktiskt kan tillåta mig själv att äta.. Bråttom efter den minst sagt snåla dagen igår..

Sedan låg jag kvar i sängen en stund. Klev upp och (säkert) satte mig vid datorn den stund som var kvar tills klockan tio i nio, då jag skulle gå till bussen..

Tror att jag spelade lite Bejeweled.. Ja, och så läste jag den intressantaste bloggen. Läste ikapp mig lite.

Kollade min mail.. Och ordnade säkerligen lite grann med alla mina ätarscheman, som jag är som besatt av.. Räknade kanske lite kalorier.. Ja, och så vidare.

Sedan gick jag iallafall iväg till bussen. Magen kändes såpass full, att jag var mätt på det i närmare två timmar.

Orkade dock inte promenera alls när jag kom in till stan. Energin var HELT slut, och jag brydde mig inte ens om att FÖRSÖKA röra på mig och "utforska omgivningen" idag..

Jag satte mig bara på ett par bänkar, under hela dagen. Gick dock och köpte mig en flaska kolsyrat vatten, och gick sedan tillbaka och satte mig på bänken bredvid den jag nyss suttit på..

Ja. Jag väntade ut tiden tills jag skulle få åka hem igen. Idag var planen "efter lunchtid".

Satt och funderade lite. Ja, som alltid. Men har man ett problem att lösa, så har man. Jag behöver finna mig själv och finna en väg som gör mig nöjd och får mig att må bra.. Och ÖVERLEVA!

Ja. Sedan åkte jag hem. Bussen var ångande het.. Ungdomarna sprang fram och tillbaka i ren desperation i hettan.. Annars inget att anmärka på :P

Väl hemma, slängde jag mig på sängen och somnade till en stund. Minns inte om... Jo förresten. Jag spelade Bejeweled EFTER att jag sovit. Sedan ropade mamma att det var mat. "Yes ÄNTLIGEN". Den var efterlängtad..

Åt. Så lite som möjligt, men som ändå skulle vara "normalt".. Sedan gick jag upp hit. Antecknade och räknade. Sökte information... Och ja-a.. Jag kände mig helt okej ändå.

Men jag var trött. Gick ner och satte mig vid tv:n. Mamma kom och joinade mig. Sedan även 17åringen... och 13åringen.

Jag blev tröttare och tröttare, ju längre tiden gick. Mådde dåligt över hur jag hanterade mitt liv nuför tiden.. Men fick sedan upp humöret, efter en kopp kaffe.. Och kom på att detta går att lösa, men att jag nog behöver hjälp. Just i det ögonblicket, kändes faktiskt tanken på hjälp från vården, helt okej. Det fick mig att känna hopp. Bara TANKEN på att jag inte längre skulle vara ensam i detta. Bara TANKEN på att jag snart skulle slippa känna mig såhär låst och pressad.. Fången i mig själv.

Så. Jag gick och duschade. Hade funderat länge på hur jag skulle lösa detta med duschen(och hur jag skulle få till ätandet imorgon). När jag skulle klämma in den... Men när jag mådde bättre, var det ingen frågan om saken ;) ...

Och det var såå värt det! Såå skönt att ta en uppfriskande dusch! Jag kände mig som en ny, lättare människa. Och MYCKET gladare!

Efter det, blev det film. Eller rättare sagt, en serie i tre delar. "Den skyldige", om jag inte minns fel.. Lite nyheter på det.. Och nu blir det sängen.. Hoppas jag kan sova :)

God natt med er <3

Nu ska jag gå och sova... Jag är trött..

Vet inte ens om jag har särskilt mycket att dela med mig av idag.. Men det märks väl nu :)

Dagen idag:

Igår kväll bestämde jag mig för... Hmm. Jag vet inte ifall jag borde dra upp dessa problemen med maten idag. Det är ju liksom ingenting att vara stolt över... Och inte heller någonting som gör att jag verkar i mitt sinnes fulla bruk... Eller vad man nu brukar säga.

Så jag hoppar det. Jag åkte iallafall till stan vid niotiden imorse... Åkte bara för att slippa kontrontationer hemma. Var trött och sliten.. Kanske inte till en början. Men ju mer tiden gick, desto tröttare blev jag. Det var svårt att orka röra på sig. En liten promenad i myrtakt var det enda jag klarade av... Knappt det! Innan jag behövde sätta mig på en bänk och vila.

Musklerna tvinade, kändes det som. Mjölksyreliknande känsla i benen när jag gick, och andningen lurade i bröstet... Huvudet blev segare och segare och jag orkade nästan inte hålla ögonen öppna.. Kanske var att ta i. Men hade inte haft någonting emot att lägga mig någonstans och sova. Vart än jag hade funnit en plats.

Men ja-a... Det jag gjorde i stan idag, var mest att fundera, försöka lösa inombordsliga konflikter, och skriva ner olika planer i mitt lilla block.

Jag skrev även till personligt ombud igen. Ställde en fråga, utefter vad jag hade kommit fram till att kanske kunde hjälpa mig lite.. Men frågan håller jag för mig själv, tills vidare :)

Ja-a. Jag skulle hålla mig borta tills efter middagstid, var det meningen. Men klockan halv fem, fick jag för mig att åka hem. Jag behövde slänga mig på sängen och vila.

Sagt och gjort. Innanför dörren, går jag. "Mamma jag har ätit". Uppför trappan. På med musiken, och poff på sängen. Höll på att somna. Men tog mig ändå tid till 13åringen när han kom in genom min dörr och ville höra hur filmen slutade igår kväll. Busade lite med honom... och sedan vila igen.

Sedan gick jag ner till tv:n istället. Satt där och småpratade lite grann med mamma. 13åringen och 17åringen satt med lite till och från.

Och där fastnade jag fram tills klockan nu. Har typ gjort lite fler planer medans jag satt där vid tv:n också. Och faktiskt fått i mig en liten, liten... liten skål med naturell youghurt, nu innan jag gick upp hit.. Och ska sova :)

Ja. Det är lite pest och pina, just nu, på insidan av min skalle och bröstkorg. Men jag hänger kvar, och har en gott humör... Om än TRÖTT =) Det är ju det viktigaste ;)

God natt med er <3

Jo. Ett inlägg nu då...

Dagen började bra. Jag var på bra humör och vid gott mod. Det kändes bra att jag nu hade hittat ett sätt som kändes bra, att äta på. Att räkna kalorier, för att minska min oro. Reducera min ångest. Ja, jag kände mig trygg, och jag var uppe på toppen av det lilla berget..

Men nu till kvällen, känns allt annorlunda. Jag avvek från mitt schema. Det schemat som egentligen inte var så hälsosamt för mig. Där jag fick i mig endast en fjärdedel av det rekommenderade näringsintaget. Jag kände bara att... Ja, för det första, skulle det inte gå lika bra att äta sådär extremt lite, när väl mamma och pappa var hemma igen... Även nu i helgen har det varit lite halvsvårt. Då något syskon varit hemma då och då..

Och för det andra, så fick jag bara en känsla utav att jag hade drömmar möjliga att uppnå. Bara ett ögonkast bortåt, fanns min kärlek, min dröm, och mina största intressen. De saker som gör mig lycklig, och får mig att studsa inombords..

Så jag bestämde mig för att börja äta bättre. Nästan obegränsat, men ändå under fasta måltider. Det vill säga. Frukost, lunch och middag. Och en kaka eller bulle... Eller liknande till kaffet.

Men jag åt för mycket. Blev orolig och äcklat mätt. Men jag fortsatte att äta. För att jag mådde dåligt och hade bara lust att svälta från och med imorgon.. Rustade mig väl, antar jag..

Men men. Dagen idag.

Jag åt en halv Rågkuse med smör och ost, till frukost. Sedan började jag leta recept, på recept.. På recept. Tänkte baka drömmar. Men hittade ingen hjortronsalt. Så det fick bli muffins.

Gick sedan mellan tv:n och stentrappan utanför vårt hus. Blev lite nervös för hur muffinsarna blev. Men så smakade jag en... Och den smakade underbart =) Så. Lyckat.

Annars har jag typ bara suttit vid tv:n. Räknat lite kalorier och planerat vad jag har "råd" att äta under dagen..

Ja, jag har problem. Det är ju ett som är säkert. Men faktum är att jag får i mig så mycket näring ändå. Då jag alltid kommer in i ljusa stunder då jag öppnar ögonen och börjar äta igen.. Bara jobbigt rent psykiskt... Och anledningen till att jag håller på, är såå grumlig... Och blir bara grumligare och grumligare..

Nu till kvällen, såg jag iallafall på film. "Kärlek på menyn". En helt okej film. Men igår natt var en hemsk natt. Så jag tog med mig täcke och kudde, ner till soffan, och la mig. Såg på en lite halvkuslig eller halvläskig film.. "Flickan från ovan". Och fick sedan rätt så svårt att sova. Kände mig spänd och kunde inte riktigt slappna av. Vågade inte ens släcka lampan..

Men det gick över, och trots ångest och allt vad det var, somnade jag till sist, och vaknade glad.

Nu blir det nog natten för mig. Vet inte om jag har så mycket mer att säga.. Mamma och pappa är iallafall hemma nu, efter en helg borta..

God natt med er <3

Jag känner mig stressad och pressad. Lite smått nervös och missnöjd...

Jag har precis bakat... Kan det ha hetat knäckkakor? Eller kanske kolakakor? ...

Ja, jag fick iallafall för mig att baka någonting. Ville egentligen göra en äppelpaj. Men vi hade inte så mycket äpplen hemma. Så det fick bli någonting annat. Jag var ju inte heller säker på vilket recept jag skulle använda till äppelpajen. Då mina föräldrars åsikt betyder väldigt mycket för mig. Och de är inte hemma. Varav jag bakar..

Men det blev iallafall dessa platta kakor med havregryn och sirap.

Det gick bra att baka dem. Och jag tog det lugnt och med ro. Alla blev olika stora... Men det var ingenting som jag brydde mig om. Men sedan när de skulle ut ur ugnen, kom osäkerheten. Inte till en början. Utan först när jag märkte hur ljusa och mjuka de var. De höll precis ihop till kakor, och kanterna var de enda med färg.

De stelnade till lite grann när de svalnade. Men vissa var fortfarande, och förblev, rätt så mjuka. De var feta så att man blev helt fet om fingrarna när man tog i dem... Så jag torkade av varenda en med lite papper...

Ja, jag vet inte. Jag känner mig nervös och illa till mods. Hade det inte varit för att vi är fler i familjen, hade jag nog inte brytt mig. Men nu är jag orolig över de andras åsikter. Jag vet ju inte hur dessa kakor SKA vara. Kanske är rätt. Men känner mig ändå.. Ja, lite illa till mods..

Men upp med hakan. Det är ju sött och onyttigt iallafall. Det slinker alltid ner. Än sen om de är lite oklara =)

Nu över till dagen.

Ja, jag minns inte riktigt. Så jag tar det inte från morgon till kväll. Utan rabblar bara istället.

Idag har jag räknat kalorier på kalorier på kalorier. Och det är såå intressant och kul! Och jag tror att jag ÄNTLIGEN har hittat ett sätt som gör att jag kan acceptera att äta varje dag ;) Ett sätt som gör att jag inte ångrar varje gång jag har ätit, och blir missnöjd för att jag ätit för mycket... För mycket, för mycket... För mycket.

Jag har städat nedervåningen. Lovade mamma. Så jag började så fort som 13åringen stack till stan för att träffa två kompsar.

Dammsög och torkade golven. Höll på i ungefär en och en halv timme. Sedan kom 13åringen hem igen. Tydligen kunde inte en av tjejerna som han skulle träffa. Så deras "dejt" blev inställd. Men så precis när han kommit innanför dörren, kunde hon helt plötsligt. Och de tjatade på honom tills han gick med på att ta nästa buss tillbaka till stan.

Så vid fyratiden blev jag ensam hemma igen :)

Jag såg på lite tv... Sprang fram och tillbaka mellan datorn och tv:n. Skrev anteckningar, och vägde näringskälla på näringskälla.

Ja-a. Sedan bestämde jag mig för att se på en film. Fick bli en till med Jim Carrey. "Liar Liar". En väldigt bra film som faller mig i smaken. Dunderroliga Jim Carrey. Och supersöta lilla sonen. Gud vad ögonen rann vissa scener =( ...

Ja. Sedan fick jag för mig att baka, som sagt. Höll väl på i ett par timmar kanske. Och nu har jag ingen ro till att sova, på grund av den jobbiga ängsliga känslan inombords. Så jag går ner och sätter mig(eller lägger mig) vid tv:n en stund.

God natt med er <3

Jag känner mig rätt så uppgiven. Men ändå vid gott mod. Trött på mig själv. Men ändå stark nog att göra om samma sak igen och igen och igen... Kämpa åt det ena hållet, och sedan byta riktning åt det andra... Jag försöker finna en väg. Komma fram till vad som är rätt och fel...

..Nej, jag vet inte. Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Och att beskriva det med ord, blir bara svårare, dag för dag... Jag vet inte vilka vägar jag testar. Vilka vägar som fungerar. Jag ser bara två möjliga vägar. Men inga av dem, enkla att gå. Ingen av dem, gör mig nöjd... Får mig att må bra. Ingen av dem känns rätt...

Och nu snurrar jag bara in mig i ett hörn. Blir virrigare och virrigare, och går in i väggen, gång på gång. Jag känner mig dum och onödig. Svag, för att jag inte tycks klara av NÅGON av de vägar som jag vill gå. Jag bara byter håll. Byter håll... Byter håll. Kommer ingenstans..

Vore enklare att tillkalla döden. Slippa allt det här. Men inte heller den vägen, känns tillräckligt lockande för min inre styrka att blomma upp.. Nej, jag vill LEVA. Men frågan är hur länge jag orkar..

Tänker inte gå in på ätandet idag. Kan bara tillägga att det fortfarande gör mitt liv "struggligt" att leva... Att det fortfarande inte fungerar särskilt bra. Varken att svälta eller att äta utan ånger och en explossiv kommande attack med viljan att aldrig äta igen..

Så. Vi tar dagen idag.

Jag klev aldrig upp när klockan ringde. Tror att jag ställde den igen kanske.. Jag klev iallafall inte upp förräns vid halv elva - elvatiden. Åt ingen frukost. Och hade nog inga planer på det, heller. Då gårkvällen eller gårnatten, förde med sig en ny.. Eller ny och ny - regel. Jag skulle börja svälta igen. Men som sagt. Vi går inte in närmare på det.

Jag åt iallafall en näve ostbågar, ett havreflarn och en mellanmålsbars(chockladkaka)... Ja, jag minns inte varför. Men så bestämde jag mig för att börja räkna kalorier. Så jag räknade ut vad jag låg på och vad jag skulle ha kvar att äta idag, i Kcal. Och så åt jag lunch. Bakade kladdkakor till mig och 13åringen. Bara vi hemma idag.

Såg på tv en hel del. Jag typ hela dagen. Det har inte blivit så mycket annat. Minns inte ens om jag har gjort någonting mer vid datorn, än att söka kcal för olika näringskällor, och kolla recept för kladdkakan.

Vi såg på film. En jättebra med Jim Carrey(stavning). "The Truman show" eller någonting liknande hette den. ÄLSKADE den! Och det var en av de intressantaste och mest spännande film med honom, som jag någonsin har sett. Den var så konstigt men ändå så medslitande... Ja, den var underbar. Både jag och 13åringen, var stormförtjusta(stavning)..

En till film efter det. Även den med Jim Carrey. "Ace Ventura" eller ja. Så.

Åt micropizza och sedan en hel del kladdkaka.

Jag tror att jag kom upp i ca 1800 kcal idag. Och jag mår bara så dåligt rent fysiskt nu. Varav jag känner att jag behöver en fastare gräns över hur mycket jag ska äta... Och ALDRIG mer sådär mycket sötsaker under en dag! Sådana känslor som får mig att aldrig vilja äta igen. Bara ge upp liksom.

Och att räkna kalorier.. Nej tack. Det var väldigt stressande och invecklat. Det hoppar vi.

Och nu har jag spelat lite Bejeweled. Så det är dags att sova. Får se om morgondagen känns bättre.

God natt med er <3

Dagen idag kändes bra iockförsig. Så kanske var fel att skriva så. Men nu till kvällen känns allt lika jobbigt som vanligt. Så. Morgonkvällen kanske blir bättre, om man säger så :) 

Att rabbla upp dagen som varit, är nog allt jag orkar med idag...

Jag klev upp med klockan, klockan 9 idag. Åt frukost. Samma halva lilla plastskål som jag brukar äta ur. Med youghurt och musly. Sedan gick jag upp hit igen, och la mig i sängen för att sova en stund till... Satte mig vid datorn en stund... Minns inte vad jag gjorde. Kollade mailen tror jag. Ett nytt mail från personligt ombud, hade trillat in i inkorgen. Vad det handlade om, har jag ingen större lust att dra upp just nu. Men vi "pratar" en del om det här med ätandet... Eller svältandet. Hon ska försöka hjälpa mig... Eller ja. DET varannan dag, och varannan dag backar jag undan, typ.

Sedan gick jag iallafall ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma. Situationen var spänd till en början... Kände mig obekväm, och SKYLDIG för att jag valde att stanna hemma idag! Men det lättade upp efter en stund och mamma visade sig glad, vilket gjorde att jag kände mig tryggare och bekvämare.

Klockan tolv, gjorde jag min lunchmacka. Rågkusens överhalva med ägg och nederhalvan med ost. Och till det blev det en kopp kaffe. Såg på tv medans jag åt. Kollade mailen på mobilen då och då.

Bästisen hörde av sig på sms. Utbrast att hon hade någonting att berätta och undrade om jag kunde komma över i några dagar. Vi sms:ade en stund fram och tillbaka. Sedan mailade personligt ombud igen. Gav mig lite goda råd och förslag, och uppmanade mig att fortsätta skriva till henne så fort jag kommer på någonting mer. Så att hon enklare ska kunna hjälpa mig.

"Okej" tänkte jag. Nu har ju problemet försvunnit igen... Och jag börjar tröttna på att känna mig desperat och vara nästan säker på att jag behöver stöd och hjälp för att klara mig igenom det här... för att plötsligt inse att problemet är borta, och att jag inte alls behöver någon hjälp med mitt problem. "Jag klarar ju detta själv"...

Den frustrationen som jag känner då. När jag drar upp ett problem gång på gång, utan att det egentligen finns, och sedan får det att låta så mycket större än vad det är... Ja, den gör att jag bara vill radera all min kontakt med henne. Så att jag slipper "lura" henne gång på gång.

Ja. Jag satt iallafall kvar vid tv:n ett bra tag. Fram tills middagen, satt jag där och bara stirrade. Kände skuld för att jag satt en hel dag framför tv:n. Kände mig dömd av föräldrarnas blickar... Trots att de säkert inte hade någon tanke alls bakom att de tittade på mig de där sekunderna.

Åt iallafall middag. En bra portion. Lite tvivel inombords, men inga större bekymmer att äta både soppa och pannkakor.

Sedan satt jag här en stund till, framför datorn. Spelade kanske Bejeweled och läste bloggar. Annars vet jag inte.

Gick ner igen och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma, pappa och 13åringen. Vi såg på "En vampyrs bekännelse" tillsammans. Eller jag tror iallafall att det var den. Om jag inte blandar ihop det. Åt ostbågar och, kaka och maräng...

Japp, och därefter hände något. Vet inte vad. Och kan inte gå in på det närmare. Jag känner mig bara så förvirrad i sinnet. Så vilsen i livet... I mig själv... Och jag tror mig bara vilja någonting som jag egentligen borde hålla mig borta ifrån... Och nu vet jag inte vilket håll jag ska vända mig. Vart jag ska titta. Vad jag ska göra...

Jag kan ju inte gå åt två håll samtidigt...

Med det säger jag god natt. God natt med er <3 Ny dag imorgon.

"Ååh... Jag vill också ha en sån där", tänker jag i förbifarten i trappan påväg till mitt rum. Där hänger ett litet foto i vykortsstorlek, med mig liggandes i en babysitter... Kanske någon månad gammal...

Ja, och jag vaknade. Men det med lite vemod. Jag tänkte till och slogs som av blixten och inom loppet av ett par sekunder, undrade jag plötsligt vad jag håller på med. Varför jag skadar mig själv på det här viset. När jag egentligen mer än allt, vill uppleva lyckan i det här livet som jag nu vägrar lämna utan en ärlig chans.

Men det enda jag gör just nu, är att hålla mig själv på vänt. Låta det lyckliga och värdefulla livet. Alla mina drömmar och visioner... De saker som gör mig till människa och livet värdigt... Stå och vänta i slutet av den tunnel jag aldrig vågar gå igenom...

Men jag har många gånger vaknat såhär. Många gånger som en blixt från ovan, slagits med tanken att jag VILL ta mig framåt. VILL göra saker som är BRA för mig... VILL vara LYCKLIG. Att jag nu ska kämpa och sluta skada mig själv och mitt liv på det viset som jag gör just nu. Alltför många gånger, öppnat mina ögon... för att stänga dem igen...

Ja. Vi tar dagen idag. Så återkommer jag säkert lite grann till det där, under inläggets gång.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Drog på mig min fleecemorgonrock och studsade upp på vågen. Den visade 50.2 denna gången. Åt sedan lite frukost. Så lite som jag kunde förmå mig, utan att känna att jag missade någonting gott.

Tröttheten, segheten, och den olustiga känslan inombords, gjorde att jag sedan bäddade ner mig sängen igen. Jag visste inte ifall jag ville åka in till stan idag eller inte. Så det låg jag och funderade på. Jag kunde inte komma fram till ifall jag skulle köpa naturella nötter till helgens kladdkaka som jag tänkte baka... Eller om jag skulle köpa någon bakelse som skulle hålla tills på lördag istället. Och så funderade jag på att köpa någon enkel mat som jag kunde ha som middag. Något lite godare.

Men jag visste inte om jag ville ha NÅGONTING. Beslutsångesten gjorde att jag funderade på att bara strunta i allt och ta vad som fanns hemma istället...

Men samtidigt ville jag till stan. Då min röda vecka skulle sätta igång när som helst. Och då blir jag hemma de närmaste dagarna. Många långa dagar hemma, om jag inte passar på idag..

Så jag sov en timme till. Klev sedan upp till klockan som jag tillfälligt ställt in. Och packade sedan min lilla ryggsäck och gick.

Jag brydde mig inte om att göra så mycket när jag kom in till stan. Då jag var helt fysiskt slutkörd av denna näringsbrist som jag ger mig själv. Promenerade dock direkt till coop, och kollade ifall beslutsångesten kunde retirera när jag väl såg vad som fanns.

Köpte mig lite jordnötter, hasselnötter... Ja-a. Och så en fryspizza, inbakad. Tänkte testa den. Det blir nog bra :)

Sedan tog jag bästa buss hem. Och slog igång datorn. Kollade mailen. Såg att jag hade fått svar från killen på "Aktivitetshuset" som jag brukar kalla det... Men har inte svarat på det än. Då jag inte riktigt vet vilken dag som passar mig att komma ännu.

Mailade även personligt ombud och sa att jag nog behöver hjälp med detta ätarproblemet ändå(Vilket jag inte är så säker på längre. Såhär är det alltid)... Och så spelade jag lite Bejeweled.

Efter en stund, gick jag ner och satte mig framför tv:n med mamma och 19åringen(som jag nu ska försöka börja kalla 20åringen). Sedan var det middag. Varav jag mådde rätt så dåligt av. Jag ansåg mig äta ALLDELES för mycket! Och alla de saker som jag hade ätit under dagen, la sig som en jättelik frustrerande hög, på mina axlar... Det var en deciliter youghurt-och-muslyblandning. Tre dextrotabletter... Ja, och så middagen. Inte särskilt mycket. Men mitt inre säger annat...

Ja-a... Sedan minns jag inte riktigt. Kanske satt jag här en stund till... Eller inte. Det blev iallafall en kopp kaffe. Utan fikabröd för min del.. Och så bar det av till 13åringens skolkonsert. Mycket klapp i händerna, och en del riktigt bra låtar. Sångare, sångerskor och musikanter. Och så humoristiska musiklärare såklart :D

Där på konserten, stod det klart för mig. "Jag ska börja äta igen". Och med tvivlet i sinnet, visste jag att det skulle bli hårt och antagligen spricka igen... Då jag faktiskt inte är mer säker denna gången, än vad jag har varit de miljoner andra gånger som jag har fått blixten i huvudet och öppnat mina ögon... Snarare mindre!

Men jag ska försöka. Livet är roligt. Och jag vill sjunga och vara glad. Laga mat, baka och äta. Jag vill njuta av livet, uppnå saker, och vara lycklig och stolt. Träffa kärleken, skaffa husdjur, egna barn... Och viktigast av allt... ORKA LEVA. Jag vill vara pigg och glad. Fri från ångest och pressade känslor. Bli av med kriget inom mig... Och känna mig kärleksfull, modig, stark och social... Med ett LEENDE på läpparna och med sång sprutandes ur munnen på mig, vill jag dansa genom livet...

Väl hemma, diskade jag iordning disken efter vårt kvällskaffe, och tog mig sedan, efter en del tvivel, en mellanmålsbars(godiskaka) och gick upp på mitt rum... Lite ånger och tvivel inombords.."Vad har jag nuuu förstört".. Men samtidigt rätt så säker..

Jag får inte glömma EN sak.. Mina drömmar. Vad jag vill med livet. Och alla de små och stora glädjeämnen som gör det värt att leva. Och INTE svälta. Det gör INTE livet värt att leva. Det gör inte livet värt ett skvatt! Tänk på det, kära D.

Nu säger jag god natt. Hoppas detta löser sig nu... Eller snart. Ska nog inte ha för stora förhoppningar ;)

God natt med er <3

Jag har ingen energi till att blogga längre. Ingen energi till att promenera runt stan... Ingen energi till någonting. Inte lust med någonting. Ingen ork att anstränga mig. Skulle helst sitta vid tv:n hela dagen. Inte ens datorn orkar jag med.

Jag bara funderar, funderar och funderar. Ältar och argumenterar mot och med mig själv. Vill åt ena hållet, men samtidigt åt det andra... Vill inte åt något av dem.

Jag vet inte vart jag är påväg. Hur stark jag är. Eller vem jag är... Jag lever i en mardröm, enkel att ta sig ur... om jag bara ville...

Men jag är fast... Och jag tar skada. Psykiskt. Liksom fysiskt.

Ja. Dagen idag. För att, att hoppa över en dag, lämna en lucka i min blogg... Ja, det är inget alternativ.

Jag klev iallafall upp till klockan imorse. Efter att ha legat vaken i ungefär en halvtimme och bara väntat på att den skulle ringa. Åt frukost. Men inte mycket. Jag ville äta så lite som möjligt, men ändå hålla mig till att äta NÅGONTING... Mest för att jag numer är RÄDD för att svälta(!), och för att jag vill kunna njuta av något som jag älskar så mycket här i världen... Att ÄTA.

Jag fyllde skålen med ca drygt en halv deciliter naturell youghurt och en halv deciliter musly. Åt upp det långsamt, och traskade sedan upp på övervåningen igen...

Satte mig vid datorn och kollade alla dessa saker. Mailen, blocket, läste bloggar, spelade lite Bejeweled... Minns inte om jag bloggade... Men antagligen inte. Då orken och lusten till någon bloggning alls, inte har funnits på flera dagar. Trivs bättre med att ligga i sängen med pennan i handen och skriva...

Men när jag satt här och flyttade diamant efter diamant på min elektriska skärm, hade jag bara TVÅ(miljoner) saker på huvudet. Jag behövde verkligen duscha, och jag borde göra iordning en lunchmacka att ta med mig till stan. Men jag orkade ingetdera... Hade inte lust att duscha. Ingen ork till att göra hela proceduren. Och jag hade ingen större lust att börja bre mackor och skaka kakaomjölk. Än mindre att sätta mig på stan och proppa i mig en macka, en dag som denna!

Men tanken gnagde i mig. Ville inte åka iväg skitig till stan, och jag vill ju egentligen inte missa den där godgoda rågkusen med smör och ost...

Men jag drog på mig en keps på huvudet, och en fleecejacka, och promenerade min väg till bussen. Utan macka, och skitig i håret... Men det kändes inte så viktigt. Jag hade ju annat att tänka på.

Jag tog med mig min bok som jag håller på och läser. "Vackra Barn" av Torey Hayden. Satte mig i stensalen utanför biblioteket och läste. Jag läste ut boken, och promenerade sedan tillbaka till busstationen och åkte första bästa buss hem. Ingen energi till att varken gå eller... Nej, nu ljuger jag! Jag promenerade först till en bro vid en fors, och satte mig där på en bänk och stirrade ner i vattnet som forsade vilt och ljudligt. Såg det snurra när de träffade alla slags föremål.

Funderade lite grann över mig själv och min situation, och hur jag kunde lösa allt detta. Vad jag håller på med egentligen och varför. Hur allvarligt det hela är, och ifall jag borde ta emot hjälp ändå. Trots rädslan av vad som kommer att hända om jag sedan drar mig ur och backar undan innan de tycker att jag är redo.

Sedan gick jag till bussen, och tog första bästa hem.

Satte mig vid tv:n med mamma. Var såå utpumpad och trött! ... Men tog ändå orken till mig och gick och duschade. Ville ju kunna ta av mig kepsen och känna mig fräsch, när vi skulle se på våran obligatoriska kvällsfilm.

Sedan satte jag mig vid tv:n igen, och satt där fram tills det blev mat. Var så hungrig, så passade på att ta en lördagskorv ur påläggspaketet när mamma och pappa åkte iväg en vända innan maten. Åt lite fiskgrattäng... RIKTIGT gott och välbehövligt! Tog inte så mycket. Men blev ändå missnöjd när jag såg att jag kunde ha tagit ÄNNU mindre utan att det hade varit konstigt...

Efter maten, blev det film. Jag tog ner en liten bit mörk chocklad som jag skulle ha till kaffet, och åt den medans vi såg på film. Resten av "Spindelmannen 2" och sedan även 3:an. Det var 13åringen, 19åringen, pappa, mamma och jag.

Spelade lite Bejeweled och läste bloggarna en gång till, nu innan jag lägger mig... Skrev även ihop ett mail till personligt ombud, som jag nog inte tänker skicka. Men blir jag tillräckligt desperat, så kanske. Eller om jag känner mig övertygad på annat sätt...

God natt med er <3