Nu funkar fotoprogrammet igen.

De har fått en "ram" och text. Annars är det original :)

Förrigårdagens fotoförsök. De mest lyckade(och inte fullt lika lyckade) av dem:

              Jag fokuserar just nu på att kameran ska fokusera rätt.. Så att det JAG vill, blir suddigt ;P

Och gårdagens:

                            För mörka. För ljusa... Men fokusen lyckades jag iallafall med, tids nog ;) Enklare med SMÅ objekt, än med stora, har jag märkt :)

Mer övning krävs. Men jag börjar lära mig UNGEFÄR hur kameran fungerar på AV iallafall. Sedan är det bara alla andra inställningar kvar! :P

Mycket att lära sig. Börjar bli dags att betala den här kameran snart ;)

Vi hörs ikväll <3 

Hmm. Får se om jag hinner skriva innan datorn laddar ur... Om jag nu ens kan KONCENTRERA mig på det! Jag menar. Nu blev det ju inte som väntat. Jag är stressad, lite smått upprörd... Förvirrad... Ja, jag vet inte vad! Och jag skriver i MÖRKRET!

Men jag ska ändock försöka. Det blir en sådan här liten rabbling om dagen. Så ska jag sova sedan. Den här dagen kunde inte ta slut snabbt nog, känns det som..

Imorse klev jag väl upp runt halv nio tiden. Orkade inte ligga kvar längre än så.
Gick ner på nedervåningen för att äta frukost. Mamma sitter i vardagsrumssoffan, i telefon med pappa. Jag tänker liksom. Ja, men ett god morgon eller hej, kan jag nog sticka in med. Utan att störa.
Så jag tog vardagsrumsvägen till matrummet. Men även fast jag ställde mig i några sekunder och väntade på rätt tillfälle, så gav hon mig inte en enda reaktion. Jag skulle likväl inte kunnat vara där...
Så då struntade jag i det. Och satte mig och åt frukost istället...

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Men det blev inte heller idag, någon vidare vila. Nej jag började fifla med systemkameran igen. Öva, trixa och joxa. Utforska. Undra och ta reda på. Försöka, misslyckas. Försöka, försöka, försöka...

Efter det, blir dagen rätt så grumlig. Jag minns inte riktigt vad jag har gjort. Men det har som vanligt, blivit en del dator. Allt det vanliga. Jag har även försökt redigera typ ett tiotal foton som jag tagit, och lägga in på bloggen. Men fotoprogrammet som jag använder, fungerade inte idag... Typiskt.

Så där sprack den planen.
Det har blivit Bejeweled. Blocket. Mailen. Och Lite bloggar.
Sedan ÄNNU mera systemkamera. Massor av bilder som gör det rörigt i skallen att titta på. Jag blir alldeles degig av att endast kunna tänka på foton. Och ju fler dessa blir, desto tröttare och segare i skallen, blir jag. Det börjar bli jobbigt att hålla reda på allt. Alla foton. Alla inställningar. Vad jag vill och inte vill. Vad jag tycker om. Osv. För at inte TALA om, all ny KUNSKAP!

Så först idag, börjar jag känna igen mig själv. ÄNNU ett intresse som börjar gräva sig lite FÖÖR djupt i min hjärna!

Förutom det, har jag suttit LÄÄÄNGE och pratat med mamma, efter lunchen. Om egentligen allt och ingenting. Jag sa väl inte så mycket själv. Och då och då, blev det lite jobbigt... Till slutet, satt jag även idag, helt tyst och bara väntade på ett tillfälle att avsluta det hela..

Jag har skrivit dagbok, och mått allmänt dåsigt. Rent psykiskt och känslomässigt. Kanske på grund av kameran... Eller hela j*vla situationen!
Gick ner till tv:n när mamma åkte in till pappa på sjukhuset för att KANSKE få hem honom ett tag... och annars iallafall lämna över mediciner.
Jag tänkte nämligen att DET kanske kunde få mig att slappna av. Åt lite kakor... "För att det är ju skit samma".. Och så när jag precis började må lite bättre... blev det STRÖMAVBROTT! Klick, och tv:n dör...

Mamma, 17åringen, hennes kille... och PAPPA kommer hem! Och glädjen stiger några meter! Men ingen ström. Så inget kaffe... Och mörkt blev det fort!
Visst vi hade trevligt. Men mamma var på halvdant humör, och det var svårt att kunna njuta av varken film eller fika. Eller någonting annat varmt att drcka... när ALLT var icke fungerande!

Vi satt hoppackade i vardagsrumssofforna, och bara pratade. Ja, som vanligt, satt jag mest tyst. Skrattade till då och då. Och sa några ord när det kändes rätt.
Pappa var på bra humör och jag var glad att ha honom hemma igen... Men oroliga mamma, var lite neddragande, större delen av kvällen...

Men fika iallafall. Kall äppelpaj med vaniljsås, och någon kaka.
Lite mer soffhäng. Fick veta att de beräknades ha fått igång elen igen, vid 23.59 Vilket fick mig att falla i skratt XD Varför inte 00.00? =P

Försökte hålla mig vaken. Då jag MÅSTE blogga innan jag lägger mig! Och ingen dator. Ingen bloggning. Kom på att jag hade min resedator. Men inget internet. Ingen bloggning. Så nu gör jag en nödlösning! ... Jag skriver i Works Dokument. Och så för jag över detta imorgon ;D

God natt med er <3 Imorgon kanske allt fungerar bättre. En oturens dag, detta.

29/8 - 14 kl. 22.45

Jag ska försöka blogga nu. Trots att bloggningen har kommit att kännas rätt så jobbig nuför tiden. Grejen är väl den att jag inte riktigt VET hur mina dagar har varit. Vad jag egentligen har gjort, eller vad jag känner och tänker efter en dag, nu längre... Det känns bara så rörigt. Och vad jag ska skriva, blir ren oklarhet...

Det är väl någon period. Men som vanligt, ska jag försöka. Jag rabblar dagen från morgon till kväll. Så faller nog allt(det mesta) på plats ;)

Jag vaknade rätt så tidigt imorse. Minns jag reagerade på att det fortfarande är ljust klockan åtta på morgonen. Då jag låg och stirrade ut genom fönstret, på sommarsolen, från min säng.

Låg kvar och drog mig tills klockan var NÄSTAN nio. Längre orkade jag inte. Vilket fick mig att tänka. "Varför ligger jag kvar? Det är ju ingenting som säger att jag MÅSTE ligga till nio om jag inte VILL det".

Så. Jag klev upp till min ensamhet. Mamma åkte in till sjukhuset för sin undersökning, vid halv nio tiden.

Jag åt min frukost. Samma som varje dag. Men till skillnad från igår, kände jag idag inga särskilda förhinder. Visst. Jag funderade och tänkte efter medans jag åt. Konstaterade några gånger under mitt ätande, att det inte borde vara för mycket... och kände efter lite extra, ifall jag var mätt eller kunde äta någon tugga till, under ätandets gång..

Efter frukosten, gick jag direkt upp på rummet för att sova igen. Men denna gången, låg jag mest och stirrade. Vred och vände på mig. Funderade. Och stirrade ut genom fönstret..

Sedan messade jag Bästisen för att se hur det gick för henne. Då jag nyfiket hade kollat våra senaste sms, på mobilen. Ville se hur det gick för henne med praktik eller plugg.

Så vi har haft lite messkontakt idag. Inte särskilt känslomässigt eller så. Lite lätt kallprat bara. Har inte så mycket gemensamt med henne längre..

När jag klev upp vid elvatiden... Ja, nu minns jag ju inte. Men om vi säger såhär.

Jag har suttit lite grann vid datorn idag. Men inte ALLS lika mycket som jag BRUKAR göra. Jag har kollat det vanliga. Såsom blocket, mailen och lite bloggar. Och jag har spelat lite Bejeweled... Men mer om det senare.

Annars spenderade jag iallafall förmiddagen med att öva på att fotografera med systemkameran utomhus. Ja, jag stod och satt på stentrappan på baksidan och experimenterade med kameran för att försöka få den att fokusera rätt, och att få tydliga bilder med rätt färg, skärpa och ljus. Målet var att det skulle bli suddig bakgrund med ett tydligt nära objekt. Respektive skarp bakrund och suddigt nära objekt.

Inte det enklaste. Och SOM jag fick försöka! Och försöka och försöka. Tills jag kanske fick till EN bra bild. Eller ja, en bild som blev rätt. Men jag var fortfarande inte nöjd med själv bilden!

Jag har ju alltid så svårt att släppa saker, tills jag är HELT nöjd. Det gnager liksom inombords och jag måste bara få veta att det går. Att jag kan... Men allra helst, hur man GÖR!

Jag klämde iallafall in en lunch där någonstans. En lunch mixad med fotografering. Då jag inte RIKTIGT kunde slappna av. Och det mixat med lite messande med Bästisen, och även en mess for iväg till Personligt ombud.

Efter det, minns jag inte riktigt..

Hmm. Jag vet att jag satt här vid datorn när mamma kom hem vid ettiden. Vad jag gjorde, minns jag dock inte..

Men om vi hoppar det och går vidare..

När mamma kom hem, satt vi LÄNGE och bara pratade i vardagsrumssoffan, om allt och ingenting. Om saker som i vanliga fall får mig att må dåligt och känna mig frustrerad. Som ofta börjar rätt så bra, men ju längre samtalet går, desto tystare och tröttare blir jag. Ja, jag orkar varken prata eller lystna särskilt länge.

Men det var trevligt och ett bra tidsfördriv att för en gångs skull få sitta ner ensam med mamma och bara prata om oväsentliga(stavning) saker..

Men när mamma bestämde sig för att ringa mormor, tog jag tillfället i akt för en paus. Minns inte heller denna gången, vad jag gjorde. Men vid datorn hamnade jag iallafall.

Ner igen för att ta någonting att äta till middag. Ställde mig och väntade då mamma tycktes prata med Farmor. 17åringen satt i soffan mittemot och såg allmänt upprörd ut... Och jag bara VISSTE att snart skulle det börja pratas jobbigheter. Sådana saker som jag INTE orkar lyssna på! Allra helst inte efter att redan ha suttit och pratat och blivit trött, idag!

Jag bara kände i LUFTEN att snart skulle det börja tjatas om sådana saker som ger mig både ångest, frustration, upprörda känslor, och den starka viljan att fly härifrån och SLIPPA alla människor runt omkring mig!

Så när mamma lagt på... och 17åringen DIREKT börjar prata(!), så avbryter jag dem lite snabbt. Frågar mamma min korta fråga. Får mitt svar. Och smiter därifrån. Jag lägger pannkakorna i mikron, och går upp på mitt rum för att sätta musik i öronen. Och undviker på det sättet, att höra ett ORD.

Sedan åt jag pannkakorna på rummet, fortfarande med musiken i öronen. Bytte till youtube på datorn, och spelade Bejeweled medans jag fortsatte lyssna på musik... Bara för att försäkra mig..

När jag sedan trodde att de var klara med sitt prat, gick jag ner och satte igång tv:n. Och där blev jag sedan sittandes, liggandes, tillsammans med mamma och 17åringen, hela kvällen.

... Mer säger jag inte om det. För att inlägget drar iväg, och kanske har jag redan stört min sovande syster i rummet bredvid, tillräckligt länge. God natt med er <3

Ja, jag skrev ett superduperfrustrerat inlägg på min tredje blogg, också. LÄNGE sedan sist!

Ja, det är väl lika bra att jag tar tag i det här nu då..

De senaste dagarna har det bara känts så kämpigt att blogga. Att veta vad jag ska skriva. Antagligen av den enkla anledningen, att dagarna är så händelselösa, och att jag redan har skrivit flera gånger om, att jag vill ta mig framåt. Att jag behöver det, det och det... Och det är ju så det ÄR. Jag behöver bara en sak just nu... Jag behöver bara ta mig FRAMÅT.

Och nu får jag ju faktiskt ta och vakna upp. Sluta gräva ner mig i mina känslor. Sluta lita till rädslan. Jag måste helt enkelt FÖRSÖKA nu. Ta tjuren vid hornen(eller säger man i hornen?) och göra vad som krävs för att jag ska bli lycklig. För att jag ska känna mig som en människa. Och bli en stark och självständig. Lycklig vuxen. För att det händer inte utav sig själv...

Så detta fick bli min sista dag i underaktivitet. Den sista dagen då jag inte gör NÅGONTING för att ge mitt liv en mening... Den absolut SISTA dagen som jag tillåter mig själv att längta efter svälten av ren desperation!

Ja. Min dag idag. Om det nu är någon mening att skriva om den.

Jag klev upp klockan nio, som vanligt. Åt frukost. Men då oron för att äta för mycket, åter har börjat komma tillbaka. Känslan av att tappa kontrollen över allt och ingenting, gör ju att ätandet blir lidande... Ja, så jag åt väl lite si sådär.. Men grejen är ju också den, att när jag ställer mig på vågen och ser att jag inte har gått upp, gör att jag backar lite grann. Men faktum är att de gånger som jag har gått upp lite grann, får jag också lust att backa! Tror att förändringen åt det ena eller andra hållet, är obehaglig i sig.

Oj, vad jag babblar nu.

Det jag skulle skriva, var iallafall att frukosten gick ner, men allt utom en TUGGA. Japp, där hör ni :P Den tuggan hade ju gjort varken till eller från.. och det vet jag! Men det ska ju vara perfekt mängd. Oro. Onödig oro.

Vidare.

Jag kröp iallafall ner i sängen igen, när jag hade gjort iordning efter mig vid frukosten.

... Och efter det, är minnet blurrigt.

... Så jag börjar rabbla istället.

Jag har suttit en del vid datorn. Kollat mailen. Blocket hundar. Läst lite bloggar... som by the way aldrig uppdaterar. Och så har jag spelat Bejeweled... Såklart :P

Fotat en hel del med systemkameran, för att försöka hitta den funktion och de utseendet på foton, som jag tycker så mycket om. Misslyckats. Misslyckats.. Och misslyckats. För mörka bilder. För ljusa. För gryniga. För suddiga. Alldeles för skarpa. Fel fokus...

Ja. Men efter lite trixande. lyckades jag iallafall hitta rätt INSTÄLLNING och fattade också hur man skulle använda sig av objektivet för att få till det på mitt sätt.

Japp. Tålamod. Tålamod.

Jag har iallafall varit otålig som få, även idag. Varit frustrerad, underaktiverad och uttråkad. Jag har bara känt att, varför lever jag ens, när jag inte har lust att anstränga mig för att få ett liv som är VÄRT något. Som är värt att ANDAS för.

Bestämt mig för att ta tjuren vid hornen. Och sms:at personligt ombud. Kanske kan hon stötta mig till att... Eller iallafall ge mig en knuff mot livet som jag vill ha...

Jag har legat på sängen och skrivit dagbok. Och direkt efter, skrivit på min andra blogg. Känt att jag bara behöver få ur mig tankarna, men samtidigt inte trivts med att skriva ner dem. Då det inte förändrar någonting..

Xsambon och jag har messat med varandra... Minns inte om vad..

Jo, just det. Han flyttar till H*vetets stad, nu på fredag. Han hade fått förflyttning i jobbet. Och vore det inte för mina föräldrar, hade jag kanske övervägt att flytta till honom.

Tv nu på kvällen. Ångest och depp. Tung som bly, kände jag mig. Av en anledning som jag inte tänker prata om här på bloggen. Inte just idag iallafall..

Åt min lunch ute på stentrappan...

Mer har jag nog inte att säga idag... Mer än att jag ser fram emot ett LIV om några månader!

God natt med er <3 Från en smått uppgiven D.

Jag fortsätter öva ;) Något av det mest långdragiga inlärandet jag varit med om.. Men det släpper nog snart ;D

Datafodralet som jag köpte på Fyndiq. Jag ÄLSKAR mönstret!

Fick dock inte till fotot så bra..

De övriga fotona.. Jag ÄLSKAR att fota med suddig bakgrund! Såå snyggt. Svårt att lära mig det, hade jag dock..

Vi hörs ikväll <3

Jag har varit kissnödig halva dagen.. Men har jag gått på toa då? ... Nej. Inte alls.

.. Någonting som har hängt med sedan barnsben. Toaletten har alltid funnits högst femton meter bort. Då vi bodde superlitet. Men istället för att ta stegen till toan, har man suttit ner på huk och försökt hålla sig.. Ja, DET gör jag inte nu! Låter det gå så långt att jag måste sitta på huk :P Inte bra att hålla sig... Jag vet..

Men från något ointressant, till någonting annat.

... Vet inte om jag vill prata om det. Nämna det just idag. Har inte särskilt stor lust... Orkar inte fundera. Tänka.. Bry mig... Anstränga mig...

... Så vi går vidare. Kanske dyker det upp ändå, under inläggets gång.

Dagen idag.

Hmmm.. Tråkigt, som vanligt. Jag har typ bara...

Nej, USCH. Vilket skitinlägg detta blir. Jag har liksom ingen lust. Men eftersom att det är en rutinaktivitet att skriva om varje dag, varje kväll, är jag envis nog att göra det idag också.

Mamma åkte iallafall iväg till pappa på sjukhuset, klockan tio imorse. Eller om den var halv tio. Vet inte riktigt.

Men det var iallafall inte aktuellt, vad som var sagt igår. Han blir kvar på sjukhuset i några dagar, och skickas kanske tillbaka till det sjukhus där han blev transplanterad för tre år sedan, om några dagar. Så det var ju lite tråkigt. Nu ska han iallafall få penicillin på dropp i några dagar. Varför han ska vara kvar.

Mamma har iallafall inte kommit hem ännu. Men jag räknar med att hon kommer hem runt nio idag också. Likt igår...

Annars. Min dag har jag spenderat i sängen. Ja, jag har legat halva dagen i sängen. Ytterligare lite tid PÅ sängen... Och resten vid tv:n och datorn. Blocket hundannonser. Kattannonser... Mailen... Lite bloggar... Jag har spelat Bejeweled..

... Och jag har känt mig INTE ALLS redo för en praktikplats! Nu när jag fick ett mail från min handläggare på arbetsförmedlingen, och insåg att det kunde faktiskt bli av snart. "Är jag redo för det vuxna livet och ansvaret återigen?" ... "Klarar jag av att behöva prata med folk, att känna pressen att göra saker och ting på ett bra sätt, efter regler?" ... "Kommer jag att våga ta steget?" ... Japp. Läskigt. Det känns som för mycket på en gång..

Annars har jag suttit vid tv:n och stirrat. Haft lite ångest. Men tror inte att det störde mig så jättemycket. Vad som stör mig, är att inte ha någonting att GÖRA. Ingen MENING i mitt liv.. D-E-S-P-E-R-A-T-I-O-N. Jag VILL ju så mycket. Men GÖR så lite. Drömmer så mycket. Men åstadkommer så lite... Jag är 24. Jag var knappt 20 när drömmarna började blekna..

Men iallafall. Jag har tagit en MASSA foton med systemkameran. Japp. Batteriet dog. Jag testade inställning på inställning. Lärde mig mer. Samtidigt som jag inte fattade eller ens kom ihåg vad jag tryckte på...

Och så har jag försökt få kamerabatteriet att ladda. Men laddaren tog inte emot ström på NÅGOT sätt. Försökte än det ena, än det andra. Men ingen reaktion. Min tillfälliga bärbara dator, all over again...

Men så tog jag fram info om laddaren på internet. För att se om det var någonting jag missade. Och där såg jag någonting om att man kunde använda en nokialaddare till denna. Så jag öppnade min skrivbordslåda och hoppades att jag hade en gammal laddare där... Och jackpot!

Testade. Och den lilla lampan började lysa rött! Problem löst. Nu får vi bara hoppas att batteriet blir laddat också!

Fick ett mess från Xsambon... Okej, här kommer det som jag inte hade ork att prata om... Men jag nämner det kort ;)

Xsambon messade och meddelade att han kanske inte behövde flytta tillbaka till H*vetets stad. Att han kanske kan få en lägenhet fixad till sig, i staden som han jobbar i nu... Och så sa han att jag gärna får flytta hem till honom ändå om jag vill. Jag har ju inte sagt till honom ännu, att jag inte har några planer på att flytta längre..

Men grejen är den... Att jag skulle säkert gärna fortfarande flytta ihop med honom... Och jag bryr mig inte alls om vad A-K säger...

Inte heller vad mina föräldrar tycker... Men något som jag inte kan låta bli att bry mig om... Någonting som jag inte bara kan köra över, är deras känslor. Hur de mår..

Jag såg hur dåligt de båda började må... Hur oroliga och rädda de blev för min skull. När jag berättade att jag ville flytta tillbaka. 35mil ifrån dem. Till staden där helveltet gjorde sig påmint gång på gång... Och jag kan VERKLIGEN inte göra så mot dem!

Men Xsambon sa idag(när jag förklarade mitt tvivel), att han håller en plats till mig ändå. Ifall att jag vill komma tillbaka... Gå vidare kära du. Det är vi båda värda =) Ibland fungerar det bara inte... Om vi inte kan vänta i ett år på varandra. Då alla parter kan känna sig trygga med min flytt ;)

Med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Jag känner bara att jag vill avsluta dagen här och nu. Så det är vad jag tänker göra...

Oförklarlig ångest. Instängdhet och grumlig hjärna... Nu går jag och lägger mig...

Oj, vad jag måste få någonting att göra om dagarna!

Dagen idag.

Jag klev upp imorse vid niotiden, som jag brukar göra. Märkte att pappa var hemma från jobbet idag. Han hade frossa igen, och mådde väldigt dåligt...

Jag åt iallafall min frukost. Plockade ur  diskmaskinen på ren disk, och packade sedan i den endast avsköljda disken från igår..

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Bäddade ner mig, och halvsov ett tag. Tills klockan... elva, tror jag. Satte igång datorn. Kollade mailen. Och blocket... Ja, jag läste lite bloggar. Som vanligt, bara.

... Spelade Bejeweled för att det är en så himla bra sak att ängna sig åt medans man funderar. Bara klicka på skärmen. Flytta diamanter, och låta tankarna flöda. Rätt så lugnande på sätt och vis.

När det började bli dags för lunch... Vänta lite. Jag måste bara nämna. Jag fick svar från min handläggare på arbetsförmedlingen idag. Där hon... Ja, hon skrev att det var hon som var min handläggare, och så frågade hon om jag var intresserad av ett möte med en av de två kollegorna som enbart jobbade med att finna praktikplatser... Jag svarade såklart "ja"... Och sedan har jag inte hört något mer från henne.

Men iallafall. När det var dags för lunch, så märkte jag hur jobbigt min pappa verkligen hade det. Han hade ännu inte orkat sig upp ur sängen, och mamma var sådär irriterat orolig mot honom. Sådär så att man får känslan av att hon skäller på honom och är arg. Men att hon egentligen bara är rädd, och orolig för hans tillstånd...

Ja, han hade frossa, hög feber, och han verkade inte riktigt vara med på vad som hände runt omkring honom...

Klockan blev ett. Och när mamma väl lyckades få honom att kliva upp, åkte de direkt in till sjukhuset. Mamma är fortfarande där. Och pappa ligger med antibiotika i dropp. Och kommer hem imorgon. Det var någon infektion som spökade..

Själv hade även jag en rätt så jobbig stund. Önskade nästan att jag hade varit en av dem som gick i skolan idag. Så att jag slapp bevittna denna jobbiga händelse. Jag menar. Jag visste ju inte vad jag skule svara på mammas oro. Visste inte hur jag skulle prata med pappa...

... Så jag undvek helt enkelt att se honom imorse. Blev väldigt tyst och tillbakadragen, och efter min lunch, drog jag mig upp till min dator igen..

Jag blev nog lite rädd och orolig, jag också. Jag har ju verkligen lärt känna pappa nu. Den nya förbättrade pappa. Jag har kommit att börja älska honom som en... Ja, just pappa. Innan har jag aldrig känt någonting alls när andra mår dåligt. Kanske låter hemskt. Men jag har inget svar på varför heller. Har bara trott att jag inte älskar någon, och att det är därför.

... Men idag. Ja, kanske. I händelsens stund iallafall.

Det har blivit mycket dator. Ingen lust till någonting annat idag. Tänkt ta fram systemkameran. Men ingen ork till att tänka. Jag har bara haft en sådan unken känsla inombords. Tjock i skallen. Instängd, och ett tungt tryck om hjärtat hela dagen...

Och mitt svar på det frågetecknet, varför... är att jag inte GÖR någonting om dagarna. Klart att man mår dåligt om man inte gör någonting för att må bra. Klart att inaktiviteten tar ut sin rätt... Jag behöver både FRAMÅT i livet och ett händelserikare liv! STORT BEHOV!!!

Försök till att skriva av mig, och sedan blev det tv:n som sista försök till avkoppling. Åt ALLDELES för mycket mat, och kände mig ÄN mer hjälplös. Då behovet av självkontroll, blir ÄNNU större när jag inte känner mig på topp psykiskt.

Så. Jag går och lägger mig nu. Jag vill avsluta dagen. Inte veta av den mer. Gå på nästa och hoppas på att imorgon är en bättre dag.

God natt med er <3

Det är så vackert utanför mitt fönster nu. Det spöregnar på de fylliga täta träden. Och solen lyser upp dem så där underbart. Ger mig känslan av regnskogen. Lugn.

Ja-a... Jag vet inte.

Välkommen framtiden!