Dagens möte på arbetsförmedlingen, blev ett obehagligt fiasko.

Är det inte myndigheters(och liknandes) skyldighet att kommunicera och hålla en god kontakt med sina klienter??? ... Jag fattar ingenting. Och orkar inte försöka längre...

En vändning.. Men åt vilket håll?

Jag behöver komma ut på en aktivitet. Men vem tar det på allvar? Vart jag än har försökt, håller de mig tillbaka...

Men samtidigt är jag för rädd och osäker i det mesta, för att våga ta mig an livet... Måste nog inse.. Jag behöver stöd och hjälp...

... Aktivitet via kommunen, nästa? Ge det en ny chans med min gamla jobbcoach där?

Ja, vi får se.

Jag behöver en personlig rådgivare... Men vem???

Vi hörs ikväll <3

... Jag ska dra dagen idag, nu. För att sedan, om jag orkar, tänkte jag sätta mig ner på sängen och börja sticka lite grann på ett par nya benvärmare... För att jag har bara två par som mormor har stickat. Och jag är väl inte överförtjust i färgerna. Får se om jag har några snygga garner =) Och så pimpar man till dem lite. Precis som man vill ha dem ;D

... Får se om jag fullföljer detta projekt. Eller om det blir som alltid. Flera påbörjde stickningar. En intensiv start... och sedan brist på ork och intresse.

Men. Dagen idag.

Jag hade rätt så svårt att somna igår natt. Precis som de flesta nätter. Men vad kan man förvänta sig, när man lever som jag gör...

17åringen hade, även hon, svårt att sova. Överaktiva hjärnor som vi har. Men i hennes fall tror jag ju iochförsig att det snarare berodde på spindeln i hennes rum, att hon höll till i allrummet. Störde mig med det blinkande ljuset från tv:n, i dörrspringan..

Men men. Efter ett tag, bestämnde jag mig för att lyssna på lite musik istället. Ja, jag låg ju kvar såklart. Jag har upptäckt att just Gospelmusik är väldigt effektivt för mig när jag ska sova.. Lugnande musik och naturljud gör mig stressad. Och dessa populära låtar som spelas på radion och så vidare, fastnar i skallen. Då jag gärna hänger med och sjunger till dem(på talan om fastna i skallen. Jag har haft samma låt rabblandes i huvudet, i snart en vecka nu... Minst! ... Mer om det, snart.) ...

Men just Gospel. Avslappnande, och enligt mig, vackert =) Jag är ju inte troende. Inte ett dugg. Men jag älskar musiken!

Efter ett tag, somnade jag iallafall. Och vaknade av väckarklockan imorse vid halv nio. Jag skulle ta bussen som gick tio över nio..

Så. Klev upp och gjorde mig iordning. Och traskade sedan iväg. Det var dimmigt som f*n. Man kunde väl se ungefär 25 - högst 30 meter fram..

Det var högtrafikerat uppe vid vägen. Stora långtradare. Charterbussar. Traktorer och personbilar. Långa led som kom åkandes i halvfart.

Det är nämligen som så att motorvägen är avstängd. Och alla dessa fordon måste nu åka på... Ja, den mindre vägen. För att ta sig mellan städerna..

Så stod jag där. Oroade mig lite grann för att inte bli sedd. Men då jag ändå blivit lite lugnare och mindre rädd för fel och förändringar. Konflikter och så vidare. Så var jag ändå rätt så lugn..

Dimman störde mig. Och likaså alla fordon som kunde skymma bussens sikt eller ta ifrån honom uppmärksamheten från busshållsplatserna..

... Och inte nog med det! ... Sedan ska helt plötsligt denna jättestora långtradare av någon anledning in på denna smala lantväg av grus, som gick in precis vid busshållsplatsen... SAMTIDIGT som våra hyresvärdars son ska UT därifrån med sin pickup-liknande bil! Det blir trafikstockning precis där vägarna delar sig. Och att få in lastbilen och ut pickupen, tog sin lilla tid på tre minuter, kanske. Och sedan när det väl hade löst sig, skulle pickupen stå på busshållsplatsen och skymma sikten, lika länge till. För att det bara fortsatte komma bil efter bil, där han skulle ut på vägen!

DÄR blev jag lite stressad!

Men allt löste sig till slut. Bussen åkte en femton meter för långt.. Jag skyndade efter och klev på.

.. Träffade personligt ombud utanför hennes "ställe".. och så gick vi tillsammans in till detta aktivitetshuset som jag kallar det..

Och jag kan väl säga att DETTA var den absolut minst givande gången hittills! Jag kände mig trött, energilös, seg... och inte alls social. Jag ville helst inte SE någon. Inte HÖRA någon... Och än mindre, PRATA med någon!

Varje gång som någon ville hälsa eller tilltalade mig, kände jag bara att jag var färdig där. Redo att gå.. Alla var jättetrevliga. Men det var ju inte människorna i sig, som var problemet. Utan just att orka eller våga vara social.

.. Jo, det var många gånger, jag var beredd att gå. Många gånger som jag hade vänt på klacken och gått min väg, för en lugnare runda i hamnen.. Men anledningen till att jag inte gjorde det, var rädslan för att dra till mig uppmärksamhet..

Så jag stod kvar.

Dock så fick jag ingenting gjort därborta. Jag stirrade mest rakt ut. Och väntade på att tiden skulle gå. Stirrade på klockan i köket. Där jag stod vid dörröppningen medans personligt ombud diskade.

Ja, meningen hade ju varit att jag SJÄLV skulle medverka idag... Men det blev inte så. Och jag hade helt glömt bort att jag ju skulle ta fram mitt modigare och mer "framåta" jag från och med nu..

Men det blir nog inget mer aktivitetshus för mig. Jag behöver bli mer självständig. Slänga mig ut i ett liv där jag MÅSTE bli mer framåt! För att annars kommer aldrig det att hända! Och den enkla vägen, kommer att vara den mest promenerade..

Vi satt ute i solen på gården en stund. Stirrade en del medans de övriga pratade..

Och sedan tog personligt ombud och jag, en runda runt huset. Innan vi skildes åt.

Jag bestämde mig, i noll lust att åka hem igen, för att gå en runda i hamnen. Vädret var ju alldeles underbart =)

Satte mig på en bänk och skrev lite dagbok.. Och efter det, bestämde jag mig för att ändå kanske äta en brunch. Hade egentligen tänkt hoppa både frukost och lunch idag. Av ren vilja, bara. För att hungern fanns där..

Men så gick jag där, på väg till busstationen, och kom på mig själv med att tänka att jag måste bli mer självständig. Att jag ska ordna upp mitt liv och bli mer vuxen... Att jag måste börja använda mina egna vingar, och därför från och med nu, inte kontakta personligt ombud varje gång som jag blir "rädd" för att ringa dit, dit eller dit. Eller göra det, det eller det". För att det stoppar bara upp min inre styrka. Och gör att jag inte behöver använda den.. och därmed blir ÄNNU svagare.

Och då kom jag på. Ja, just det. Vuxen, ansvarsfull... och hälsosam! Alla hänger de ihop, om jag ska klara mig här i livet.

Så. En fralla. En drickkvarg.. och en smoothie, fick jag med mig ut från affären. Åt allt utom smoothien, som blev kvällsmål istället.

Sedan. Hem.

Var hemma vid ettiden, och började kolla det vanliga på datorn. Kanske gjorde jag någon av bilderna i föregående inägg, då(?)..

Sedan la jag mig på sängen.. Kände att jag höll på att somna, och satte mig upp med ett panikartat ryck. Men så beslutade jag, att "Skit samma. Jag FÅR sova nu. När jag sedan har kommit igång med livet, kommer jag inte att göra så mer, ändå." ...

La mig ner igen.. och somnade om. Drömde skitkonstigt. En gammal klasskamrat(eller flera. Minst två) var med. Jag minns jag bollade med en lite äldre kvinna. Japp. Jag låg på backen utomhus. Min gamla klasskamrat stod bredvid mig. Och så kommer den här kvinnan, som började som hund, och jag började slänga omkring med henne som en trasdocka, med mina ben..

Men det hemska var att detta var en mardröm. Min mobiltelefon hade nämligen lyckats hoppa ut ur min lilla ryggsäck, och hamnat UNDER mig.. och den hade då KROSSATS i flera småbitar!

Panik. Och klasskamraten och jag, försökte komma på hur jag NU skulle ta mig hem(!), utan biljetten!

Japp. Skitkonstigt.

Vaknade iallafall efter två timmar ungefär.

Satt vid datorn lite till. Gjorde typ bild nummer två. Inlägget nedan.

Åt middag.. Lite mer dator. Bloggläsning. BubbleShooter. Mailen..

Ja-a. Det kanske var det.

Sedan intog jag vardagsrumssoffan tillsammans med mamma, och senare 14åringen.

Hjärtat lättade. Piggheten slog in. Och jag blev mer pratig än vad jag varit på BRA länge!

Jo, jag berättade saker för mamma. Diskuterade. Log, och höll med..

Och jag var på skojarhumör mot både 14åringen och mamma... Ja, jag mådde bättre ;D

Gjorde iordning en lunchmacka och en flaska kakaomjölk till imorgon. Då jag ska till arbetsförmedlingen, och då inte hinner äta lunch..

Och nu ska jag sova.

God natt med er <3

MEN. Jag SKA klara det här!!!

Jag ska bli stark och självständig! Klara allt jag VILL klara! Jag ska nå det liv där jag är lycklig... FINNS det livet därute någonstans, så SKA jag hitta det! ... För ATT det är möjligt. Och jag vill inte vara ett fängslat barn längre... 

Jag vill slita mig fri från mina förhinder och LEVA LIVET ;)

... Är bara så himla trött just nu..

Vi hörs ikväll <3

Jag är väl rädd att jag ska släppa det. Att det inte ska hända. Om jag inte skriver upp det, gång på gång..

Men jag är trött. Vi hörs ikväll <3

Tänkte bara visa ett par bilder som jag förde över till datorn idag..

De två första är från dagens promenad. Vilket är en historia i sig!

... Japp. Jag tvivlade på ifall jag verkligen orkade bära med mig den stora tunga systemkameran runt min hals. Om jag ändå inte hade lust att fota..

Men jag tog mig i kragen. Har jag köpt kameran, så får jag ju använda den. Riskera att hamna i ännu en "tvångsperiod" där intresset blir ett helvete(dock så hände inte det =)

Så. Jag tog kameran med mig. Fick hålla i den hela tiden. Då jag var rätt att displyen skulle repas om jag lät den slängas mot bröstet. För att väskan orkade jag inte släpa på.

... Och så kommer jag ner till ett ställe där jag känner att jag nog borde knäppa några foton iallafall. Jag hade promenerat två minuter. Till en av granntomterna. Knäpper dessa två foton + ett till. Vilka alla blev för ljusa. Överexponerade. Testade att "sänka" blixten. Igen. Igen. Och igen. Tills jag kom på att jag inte ens hade blixten uppe. Så den påverkade INTE fotot!

... Och PRECIS när jag kom på vad det var, dog kamerans batteri. Typiskt. Så då fick jag släpa på denna kameran UTAN att kunna ta foton. När inte ens medtagandet av den, hade varit en självklarhet!

Jaja. Det var ingenting som störde mitt humör. En extra vikt till min egen, bara, att släpa på ;) Så blir det när man inte kollar batteriet innan man släpar med sig den :P

De andra två bilderna är på en gåva till mina föräldrar. Som jag tog för någon vecka sedan.

Jag fick precis... Eller jag fick den igår, såg jag. Men jag fick en kommentar från en tjej idag. En väldigt trevlig kommentar. Som frågade om jag ville börja chatta med henne. Jättekul att höra lite från de som läser. Från dessa vänliga och förstående själar =) Det tackar vi för!

... Dock så kom en "förfrågan" om chatt, som en ren chock. Vet inte varför. För att jag ÄLSKADE att chatta förr! Då det var det enda(i princip) sättet som jag kände mig trygg i att kommunicera..

Men nu efter flera år "på avstånd", kändes även DET som en helt ny värld!

Träffade Xsambon på det sättet, by the way.

Men kanske. Det vet man ju aldrig. Glad blev jag för den kommentaren iallafall. Visar att någon bryr sig :)

... Men nu till det som jag TÄNKTE skriva. Inte lika positivt.

Jag mår ILLA. Så ÄCKLIGT.

Jag fattar inte det här. Ena dagen, är man JÄTTENOGA. Nästan PERFEKTIONISTISK i vad man äter. Oro och press läggs på hög. Ångest och osäkerhet... Och man bara grubblar och grubblar och grubblar. "Vad är bäst för mig? ..

... Jag menar. Jag vågar ju inte ens äta en TUGGA till, när jag inte längre känner av hungern. Jag vågar inte variera min frukost. På grund av att näringsintaget inte blir det samma. Jag får ÅNGEST om jag äter någonting onyttigt på vardagarna... Och jag gör SCHEMAN efter SCHEMAN för att kunna hålla koll på hur jag lever. Inte bli förvirrad. Känna kontroll...

... Men så plötsligt släpper jag allt. Jag skiter i vilket och kunde inte bry mig MINDRE om vad jag gör mot min kropp och hälsa. Jag äter tills jag mår illa. Bara för ätandets skull. Samtidigt som jag sitter och har ångest, under bristen på kontroll. Fortsätter äta, fastän jag VET att det kommer att få mig att vilja svälta(som även DET, är ICKE hälsosamt!). Inte äta någonting alls. Efter det.

Men jag måste nog ta dagen idag, nu.

Jag har varit tjock i huvudet. Känt mig tung och... Ja, tung.

Men annars har det, förutom långtråkigheten, varit en ralativt bra dag.

Jag har suttit vid datorn, i princip hela dagen. Förutom när jag städade och var ute på promenad...

Dagen började med att jag klev upp efter en LÅNG natt, vid niotiden.. Eller var den halv nio?

Åt frukost, och gick sedan i vanlig ordning, och la mig igen.

.. Min handläggare på försäkringskassan, hade svarat på mitt mail som jag skrev igår under ren frustration. Där jag sa att jag VERKLIGEN behövde börja träna och därför undrade hur lång TID den här utredningen skulle komma att ta.

Hon hade svarat att jag skulle ringa henne, så att vi kunde planera tillsammans..

Efter frukosten, låg jag där i sängen och funderade och funderade. Och funderade. Vågade jag eller vågade jag INTE ringa? Vad skulle hända OM jag gjorde det? Vad var jag RÄDD för?

... Jag kände efter. Gång på gång. Ända ner i benstommen(okej, det lät inte som om man kunde säga så). Och kom fram till att det nog skulle bli ett kaosartat misslyckande i min skalle. Hur skulle jag veta vad jag skulle säga, liksom? Under stressen att tänka klart? Men bad henne tills slut att ringa mig när hon får tid istället.. Och så hoppas jag att jag är redo då... För att VILL jag framåt, så måste jag ju kunna klara av detta enkla steg som kan leda mig dit ;)

En hel del dator. Städning av badrummet här på övervåningen. Läst bloggar. Kollat mailen. Spelat BubbleShooter... Ja, och sedan blev det musik i öronen och en promenad. En RASK sådan. Då jag var kroppsligt stressad. Ja, det verkade som det iallafall. Eftersom att jag inte hade ro att gå långsammare.

Håll i magen... Så saktade ner efter att det började "klämma" lite föör mycket.

Efter två och en halv timme. Kanske. Släpandes på en systemkamera som ändå fick slut på batteri efter bara två minuters promenad. I en nästan gastande sol. Kom jag hem igen.

Mer dator.. Ännu mer dator. Tråk. Tråk. Tråk...

Tv under tystnad. Tillsammans med mamma, som gärna gav några sociala försök under de timmar som var.

Och sedan PROPPA i mig av en massa sötsaker.

Börja må illa...

Ja, och nu bara se fram emot en bättre dag imorgon..

God natt med er <3

Ingen gosig(eller vad jag nu ska kalla det) känsla inombords just nu. Jag vill inte ens skriva HÄLFTEN av vad jag har gjort idag! Halva dagen gick åt till en sak som jag inte vill nämna... Och jag känner mig både tjock i skallen, tung i hjärtat.. Stressad , och instängd i mig själv.

Det är bara för mycket i skallen. För många funderingar.. Och allt blir bara så tungt att bära...

Men kanske ÄR det inte så konstigt. Jag menar. Jag påminns ju ständigt om vem jag är. Vem jag har varit... Ja, hur livet HAR varit och KAN komma att bli... Nu när jag känner att jag hela tiden måste älta mig själv för att ta mig framåt i livet..

Och nu har jag kommit till en punkt där jag ser tillbaka mer och mer. Gräver ner mig i det gamla. Undrar och försöker förstå... Kan jag inte ta mig framåt, så ängnar jag mig åt det förflutna... Eller?

Men dagen idag. Det lilla som jag faktiskt VILL berätta.

Jag minns inte gårnatten. Hur den var och sådär. Minns inte heller ifall jag hade svårt att somna eller ifall jag somnade direkt..

Men jag vaknade iallafall utvilad, imorse klockan tjugo över sju. Klev direkt upp och duschade. Tänkte att det kanske var bra att passa på. Då jag tycker att det är så jobbigt att duscha när det är mycket folk som springer omkring i hemmet. Inte för att vi är fler än högst fem stycken hemma(mig inräknat) om dagarna, i en tiorummare... Men ändå!

Efter duschen, som innehöll mycket av ett litet obehag... En liten "rädsla" för att störa och väcka föräldrarna.. Gick jag och la mig igen.

Låg halvvaken fram tills klockan halv nio, och klev sedan upp till en frukost tillsammans med mamma och pappa.

Frukosten var större än vanligt.. Men mängden mat i sig, var inte så jobbig. Det kändes helt okej. Nej, det var mättnaden som blev, som störde mig lite grann...

Efter frukosten, upp och lägga mig i sängen en stund till. Fram tills halv tolvtiden... eller tolvtiden någon gång.

Slog igång datorn. Och kollade det vanliga. Vid det här laget, hade jag redan börjat ängna mig om den sak som jag inte vill nämna(på grund av de människor som vet vem jag är... Japp därför som det är en GNUTTA jobbigt att ha gett ut den). Fortsatte då att utforska detta, på datorn. Kollade även mailen. Och läste lite bloggar och sådär...

Annars har jag spelat lite BubbleShooter idag. Känt mig mer och mer stressad, ju längre jag grävde ner mig i den här "hemliga" aktiviteten... Så jag bestämde mig för att gå ut en stund. Rehabilitering it was ;) Japp. Som vanligt, satte jag musik i öronen. Youtube. Och sjöng ut ordentligt. Det hjälper verkligen! Jag kände mig lugnare och lite lättare i själen. Kände mig fortfarande rätt så proppad i huvudet... Men.. Ja. Gladare.

In och upp till datorn igen. För ÄNNU mer ältande på det förflutna. Mig själv. Omgivningen... Framtiden. Ja, hela situationen! LIVET. "Kommer jag NÅGONSIN att bli kvitt mig själv?" ... "Kommer jag NÅGONSIN att kunna börja leva?" ... "Och VARFÖR är jag så envis?" ...

Annars... Vad har jag MER gjort idag. Jag har ju lärt känna mig själv... Kanske... Eller inte...

Men vad har jag MER gjort?

Vi såg iallafall på en film idag. Jag kände mig stressad. Ofokuserad. Tankspridd... Och ingenting blev bättre av en YNKA liten ANTYDAN till att någon inte tyckte och tänkte som jag. Inte kände som jag(Då kände jag mig missförstådd och osynlig..). Och inte heller att det förekom störande ljud i bakgrunden när jag(vi) skulle se på film. Japp. Lättstött och känslig idag.

... Men det var nog det jag kunde komma på, iallafall.

God natt med er <3

Glömede att säga att jag gjorde iordning en bild på mig, med tillhörande text om situationen som var då. Som jag tänkte lägga ut på bloggen... Men är inte ännu riktigt säker på att denna bloggen NÅGONSIN får bli offentlig... Så den får vänta. 

Mitt huvud är helt tjockt av tankar som jag inte orkar med. Det förflutna har hunnit ikapp mig. Och jag orkar bara inte tänka mer. Jag orkar inte fundera och reflektera. Inte hoppas och tvivla. Jag orkar inte tänka tillbaka på vad som tidigare varit, och undra varför. Hur. Och om...

Samma tankar. Samma slags tankar, virvlar runt därinne, nästan hela dagarna och nätterna. Sålänge som jag är ensam. Och även när folk finns omkring mig, hänger den tunga känslan av ängslan och ångest kvar. Inte särskilt aktiv. Men den FINNS där i bakgrunden... och får mig att känna mig en gnutta mindre lugn och lycklig än vad jag egentligen hade kunnat göra...

Jag vill bara sluta tänka. Lämna allting bakom mig. Men det är svårt att göra. Sålänge som jag inte kan förstå det som tidigare var. Och inte heller kan vara SÄKER på att det förblir det förflutna...

...När jag inte kan nå det självständiga livet...

Men till dagen. Om jag nu kan minnas den..

Jag hade VÄLDIGT svårt att somna inatt. Vilket såklart beror på denna sega process som har tagit närmare ett år, att komma ut på en PRAKTIKPLATS eller någon form av aktivitet. Delvis på grund av mitt egna ständiga backande, och på de myndigheter och liknande som har svårt med kontakten(eller kommunikationen?)..

Jag behöver helt enkelt MER att göra om dagarna!

Jag låg iallafall och vred och vände mig. Stoppade musiken i örat, efter långa vakna timmar. Skrev lite dagbok. Punktlistebok... Och försökte sova.

Blinkandet från tv:n utifrån allrummet. En till som inte kunde sova. 17åringen.

Klockan halv tre på morgonen. Fortfarande vaken. Får jag ett sms. Det var Bästisen som bara sådär, helt plötsligt, utan någon kontakt på flera veckor, skickar en bild på en katt med stora ögon och inga öron. Antagligen från facebook. Den påminde mig om Mästerkatten i stövlar. När han gör den där tiggande blicken :P

Vi sms:ade fram och tillbaka ett tag. Jag blev tröttare och tröttare. Tills jag fick lov att säga. "Nu somnar jag". Och så vände jag mig inåt i sängen, och brydde mig inte om att kolla något svar. Såå trött! Då var klockan halv fyra- fyra någon gång.

Vaknade sedan, imorse klockan nio, tror jag. Klev upp och åt frukost tillsammans med mamma och pappa. Helt jättetrött...

Direkt upp igen för att sova. Minns jag kände mig lite tyngd inombords för något, men minns inte vad det var...

Sov fram till elva- halv tolv någon gång...

Och som vanligt sviktar minnet här.

Men jag kan ju rabbla UNGEFÄR vad jag har gjort idag!

Jag har suttit och kollat en massa sängar på google. Samlat inspiration. I TIMMAR satt jag där, och bara glodde på bild efter bild. Blev tröttare och tröttare. "Men sidan är ju inte slut ännu. Lite till". Kollade mer och mer och mer. Men så fort som den sidan var slut, fanns det ju en till att kolla.

Trött i huvudet. Stressad på grund av alla bilder jag gick igenom fastän jag egentligen inte orkade mer..

Och ångestbetyngd(om det nu är ett ord) på grund av mammas och pappas vilda diskussioner från nedervåningen.

Japp. Det gamla vanliga. Mamma var orolig för allt och alla. Sina barn. Sin man. Sig själv.. Och det gick utöver pappa, i form av en tjatig irritation. Vilket antagligen gjorde att pappa började känna sig illa berörd och därför till slut sa ifrån... På sitt eget lilla överdrivna och lite smått elaka sätt.

Mamma säger förlåt, på förlåt. Och förklarar sig. Försöker övertala honom om att hon jobbar på det och att hon ska göra vad hon kan för att inte utsätta honom för det. Och han fortsätter tjafsa ifrån...

Tjafs och obehaglig atmosfär... Och iväg jag for, på en promenad i den lite friskare luften. Musik i öronen. Ångest i bröstet. Tyngd av egna tankar och problem med det förflutna, liksom nutiden... och framtiden. Gick jag där med raska ben.

Småsjöng lite grann. Men inte mer än så...

Stannade på bron nere vid ån(eller vad det nu är för något). Stod i ett par minuter och bara stirrade ner i vattnet. För att sedan vända hemåt. För att middagen snart var redo att inta tallrikarna.

När jag kom hem, var stämningen lite bättre. De småtjafsade fortfarande lite grann. Men mamma gav mig ett leende och någon minut senare, hade allt lugnat ner sig till sin normala nivå.

Lite mer dator för mig. Läsa lite bloggar...

Ja-a. Vad har jag GJORT idag, vid datorn? Det måste ju ha varit mer än så? ...

Nej, kanske inte. För att efter middagen, åkte pappa, mamma, 14åringen och jag, iväg för att handla lördagsgodis. Efter att jag hade tagit hand om disken, med extra stress i sinnet. Så att mamma kunde följa med oss, och inte behöva stanna hemma och diska. För att det är ju alltid trevligare när "alla" följer med =)

Efter affären, blev det en halvtimmes dator. Vilket jag inte minns vad jag gjorde av... Och efter det, en fika, godis, snacks och Wallander. Två avsnitt. Idag fick jag i mig en hel liten rulltårtbit, en halv sådan där stor Cookie, och en ostbåge :)

Mitt eget godis fick vänta...

Lite BubbleShooter nu på kvällen...

Ja, jag glömde nästan. Då jag har blivit så fast vid det förflutna, har jag även läst igenom lite gamla inlägg här på bloggen... Är dock fast längre bak än så. Men ändå. Ville väl se hur långt jag har kommit sedan jag började.

... Och jag säger bara EN sak(!)... Vad DÅLIGT jag skrev då :D

Så. God natt med er <3