Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 16 september 2014

Den enkla vägen

Av D - 16 september 2014 21:55

... Jag ska dra dagen idag, nu. För att sedan, om jag orkar, tänkte jag sätta mig ner på sängen och börja sticka lite grann på ett par nya benvärmare... För att jag har bara två par som mormor har stickat. Och jag är väl inte överförtjust i färgerna. Får se om jag har några snygga garner =) Och så pimpar man till dem lite. Precis som man vill ha dem ;D

... Får se om jag fullföljer detta projekt. Eller om det blir som alltid. Flera påbörjde stickningar. En intensiv start... och sedan brist på ork och intresse.

 

Men. Dagen idag.

Jag hade rätt så svårt att somna igår natt. Precis som de flesta nätter. Men vad kan man förvänta sig, när man lever som jag gör...

17åringen hade, även hon, svårt att sova. Överaktiva hjärnor som vi har. Men i hennes fall tror jag ju iochförsig att det snarare berodde på spindeln i hennes rum, att hon höll till i allrummet. Störde mig med det blinkande ljuset från tv:n, i dörrspringan..

 

Men men. Efter ett tag, bestämnde jag mig för att lyssna på lite musik istället. Ja, jag låg ju kvar såklart. Jag har upptäckt att just Gospelmusik är väldigt effektivt för mig när jag ska sova.. Lugnande musik och naturljud gör mig stressad. Och dessa populära låtar som spelas på radion och så vidare, fastnar i skallen. Då jag gärna hänger med och sjunger till dem(på talan om fastna i skallen. Jag har haft samma låt rabblandes i huvudet, i snart en vecka nu... Minst! ... Mer om det, snart.) ...

Men just Gospel. Avslappnande, och enligt mig, vackert =) Jag är ju inte troende. Inte ett dugg. Men jag älskar musiken!

 

Efter ett tag, somnade jag iallafall. Och vaknade av väckarklockan imorse vid halv nio. Jag skulle ta bussen som gick tio över nio..

Så. Klev upp och gjorde mig iordning. Och traskade sedan iväg. Det var dimmigt som f*n. Man kunde väl se ungefär 25 - högst 30 meter fram..

Det var högtrafikerat uppe vid vägen. Stora långtradare. Charterbussar. Traktorer och personbilar. Långa led som kom åkandes i halvfart.

Det är nämligen som så att motorvägen är avstängd. Och alla dessa fordon måste nu åka på... Ja, den mindre vägen. För att ta sig mellan städerna..

 

Så stod jag där. Oroade mig lite grann för att inte bli sedd. Men då jag ändå blivit lite lugnare och mindre rädd för fel och förändringar. Konflikter och så vidare. Så var jag ändå rätt så lugn..

Dimman störde mig. Och likaså alla fordon som kunde skymma bussens sikt eller ta ifrån honom uppmärksamheten från busshållsplatserna..

... Och inte nog med det! ... Sedan ska helt plötsligt denna jättestora långtradare av någon anledning in på denna smala lantväg av grus, som gick in precis vid busshållsplatsen... SAMTIDIGT som våra hyresvärdars son ska UT därifrån med sin pickup-liknande bil! Det blir trafikstockning precis där vägarna delar sig. Och att få in lastbilen och ut pickupen, tog sin lilla tid på tre minuter, kanske. Och sedan när det väl hade löst sig, skulle pickupen stå på busshållsplatsen och skymma sikten, lika länge till. För att det bara fortsatte komma bil efter bil, där han skulle ut på vägen!

 

DÄR blev jag lite stressad!

Men allt löste sig till slut. Bussen åkte en femton meter för långt.. Jag skyndade efter och klev på.

.. Träffade personligt ombud utanför hennes "ställe".. och så gick vi tillsammans in till detta aktivitetshuset som jag kallar det..

Och jag kan väl säga att DETTA var den absolut minst givande gången hittills! Jag kände mig trött, energilös, seg... och inte alls social. Jag ville helst inte SE någon. Inte HÖRA någon... Och än mindre, PRATA med någon!

Varje gång som någon ville hälsa eller tilltalade mig, kände jag bara att jag var färdig där. Redo att gå.. Alla var jättetrevliga. Men det var ju inte människorna i sig, som var problemet. Utan just att orka eller våga vara social.

 

.. Jo, det var många gånger, jag var beredd att gå. Många gånger som jag hade vänt på klacken och gått min väg, för en lugnare runda i hamnen.. Men anledningen till att jag inte gjorde det, var rädslan för att dra till mig uppmärksamhet..

Så jag stod kvar.

 

Dock så fick jag ingenting gjort därborta. Jag stirrade mest rakt ut. Och väntade på att tiden skulle gå. Stirrade på klockan i köket. Där jag stod vid dörröppningen medans personligt ombud diskade.

Ja, meningen hade ju varit att jag SJÄLV skulle medverka idag... Men det blev inte så. Och jag hade helt glömt bort att jag ju skulle ta fram mitt modigare och mer "framåta" jag från och med nu..

 

Men det blir nog inget mer aktivitetshus för mig. Jag behöver bli mer självständig. Slänga mig ut i ett liv där jag MÅSTE bli mer framåt! För att annars kommer aldrig det att hända! Och den enkla vägen, kommer att vara den mest promenerade..

 

Vi satt ute i solen på gården en stund. Stirrade en del medans de övriga pratade..

Och sedan tog personligt ombud och jag, en runda runt huset. Innan vi skildes åt.

Jag bestämde mig, i noll lust att åka hem igen, för att gå en runda i hamnen. Vädret var ju alldeles underbart =)

Satte mig på en bänk och skrev lite dagbok.. Och efter det, bestämde jag mig för att ändå kanske äta en brunch. Hade egentligen tänkt hoppa både frukost och lunch idag. Av ren vilja, bara. För att hungern fanns där..

 

Men så gick jag där, på väg till busstationen, och kom på mig själv med att tänka att jag måste bli mer självständig. Att jag ska ordna upp mitt liv och bli mer vuxen... Att jag måste börja använda mina egna vingar, och därför från och med nu, inte kontakta personligt ombud varje gång som jag blir "rädd" för att ringa dit, dit eller dit. Eller göra det, det eller det". För att det stoppar bara upp min inre styrka. Och gör att jag inte behöver använda den.. och därmed blir ÄNNU svagare.

 

Och då kom jag på. Ja, just det. Vuxen, ansvarsfull... och hälsosam! Alla hänger de ihop, om jag ska klara mig här i livet.

Så. En fralla. En drickkvarg.. och en smoothie, fick jag med mig ut från affären. Åt allt utom smoothien, som blev kvällsmål istället.

 

Sedan. Hem.

Var hemma vid ettiden, och började kolla det vanliga på datorn. Kanske gjorde jag någon av bilderna i föregående inägg, då(?)..

Sedan la jag mig på sängen.. Kände att jag höll på att somna, och satte mig upp med ett panikartat ryck. Men så beslutade jag, att "Skit samma. Jag FÅR sova nu. När jag sedan har kommit igång med livet, kommer jag inte att göra så mer, ändå." ...

 

La mig ner igen.. och somnade om. Drömde skitkonstigt. En gammal klasskamrat(eller flera. Minst två) var med. Jag minns jag bollade med en lite äldre kvinna. Japp. Jag låg på backen utomhus. Min gamla klasskamrat stod bredvid mig. Och så kommer den här kvinnan, som började som hund, och jag började slänga omkring med henne som en trasdocka, med mina ben..

Men det hemska var att detta var en mardröm. Min mobiltelefon hade nämligen lyckats hoppa ut ur min lilla ryggsäck, och hamnat UNDER mig.. och den hade då KROSSATS i flera småbitar!

Panik. Och klasskamraten och jag, försökte komma på hur jag NU skulle ta mig hem(!), utan biljetten!

 

Japp. Skitkonstigt.

Vaknade iallafall efter två timmar ungefär.

Satt vid datorn lite till. Gjorde typ bild nummer två. Inlägget nedan.

Åt middag.. Lite mer dator. Bloggläsning. BubbleShooter. Mailen..

Ja-a. Det kanske var det.

 

Sedan intog jag vardagsrumssoffan tillsammans med mamma, och senare 14åringen.

Hjärtat lättade. Piggheten slog in. Och jag blev mer pratig än vad jag varit på BRA länge!

Jo, jag berättade saker för mamma. Diskuterade. Log, och höll med..

Och jag var på skojarhumör mot både 14åringen och mamma... Ja, jag mådde bättre ;D

 

Gjorde iordning en lunchmacka och en flaska kakaomjölk till imorgon. Då jag ska till arbetsförmedlingen, och då inte hinner äta lunch..

Och nu ska jag sova.

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Måndag 2 april 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Av D - 23 augusti 2017 16:25

... Det känns som om jag drunknar. Som en tjock, tät och kvav tyngd inombords, som bara växer och fyller min själ...   ...   Jag är trött. Utmattad... och mer lättfrustrerad än på länge... Jag är nästan aldrig ensam, längre. Och jag börjar,...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se