Är egentligen inte på något vidare blogghumör. Då jag känner mig både kluven och "svävande"... Om man nu kan säga så..

Men. Ja..

Natten igår, var inte den bästa. Kände mig orolig och rädd. Paranoid. Och tankar slog mig, en efter en. Jag funderade. Ältade.. Och lät tankarna snurra. Försökte sova, ett tag. Men bestämde mig sedan för att lyssna på en ljudbok eller något. Men då jag inte hittade någon, fick det istället bli film på youtube.

Så. Där låg jag i några timmar, och tittade på en ungdomsserie som jag hade hittat. Bara sådär random.

Klockan strax efter tre, var serien slut. Jag stängde av, och tankarna var inte alls i samma takt eller intensitet som tidigare. Men somnade dock inte direkt...

Låg och stirrade en BRA stund. Tills jag till slut somnade. Och vaknade upp vid halv åtta...

Klev upp och åt frukost direkt. Och klev sedan i säng. För att sova en stund till.

Mer minns jag inte. Utan att jag klev upp igen för lite datorhäng innan lunch, vid elva-halvtolv-tiden.

Hmmm.. Vet inte. Orkar inte tänka efter. Men det blev iallafall lite datorhäng efter lunchen också. Kolla bloggar. Blocket. Spela lite BubbleShooter... Och så dammsugning hall, trapp och nedervåning.

Jaooww.. Minnet är ju inte det bästa.. Och jag orkar inte försöka leta fram det. Men jag började iallafall kolla på en ny serie på youtube, efter mycket om och men. Då mitt ljud på datorn, inte fungerade på NÅGOT sätt. Trixade och felsökte. Försökte komma på varför krysset över ljudikonen inte ville försvinna... Och tog mig sedan för att göra en återställning på datorn. Tillbaka till för ett par dagar sedan.. Vilket(tackar jag vet inte vem) löste detta =)

Sedan blev det middag tllsammans med pappa, mamma, 17åringen, och 20åringen som även idag, var på besök en stund.

Mer serie på datorn.. Och sedan bli nerkallad för en fika.. Och tv resten av kvällen.

När mamma och pappa, övningskörde med 20åringen in till stan, passade 17åringen på att ta en pratstund med mig. Där fick jag lugnt lyssna en stund och svara så gott jag kunde. Påminnas lite lätt om hur väl jag behöver vara ifred för att inte känna ångesten och osäkerheten komma smygandes bakom ryggen på mig...

Ja, jag älskar mina syskon, för all del. Men jag känner mig otrygg. Vet inte vad jag ska svara. Och vill inte behöva känna mig pressad till att titta åt ett spciellt håll. Reagera på ett speciellt vis... Eller att bry mig, om så inte skulle vara fallet.

... Nej, jag tycker inte om att vara social, om det inte är på mitt kommando.

Men kärleken och stödet till sina syskon är viktigt. Så jag gör så gott jag kan, för att visa att jag bryr mig... Och det krävs faktiskt inte så mycket AV mig, för att de ska bli nöjda. Bara ett litet socialt engagemang =)

Sedan kom 14åringen hem från sin aktivitet. Bågskytte. Då blev det mer socialt. Han ville ju prata och berätta. Ja, det är ju klart han vill =)

Och när mamma hade kommit hem igen och satt med oss. Då vi skulle se på "Hela sverige bakar" tillsammans, så var ju inte 14åringen på samma noter :P Nej, då skulle han och jag spela något dataspel tillsammans. Dålig grafik och väldigt enkelt upplagt. Men vad gör man inte för hans skull :) Spelade några omgångar och skrattade lite grann. Gjorde varandra(honom) till åtlöje :P .. och hade lite kul. Halvhjärtat. Då mamma diskuterade Hela Sverige Bakar, med mig samtidigt. Vart lägger man intresset? Hos 14åringens halvtråkiga dataspel, eller mammas mer intressanta program?

Gjorde iordning frukost till morgondagen. Då jag inte vet om jag kommer att orka kliva upp tillräckligt tidigt för att hinna äta frukost imorgon. Ska ju på möte på kommunen..

Annars. Jag har skrivit av mig i min dagbok. Ett rätt så uppgivet inlägg. Frustrerad på mig själv... Ja, och min värdighet i livet... "Vill bara slå mig själv hårt i huvudet", minns jag att jag skrev...

Men inte mer om det nu :)

Nu säger jag god natt.

God natt med er <3

Det blir så rörigt inombords, när jag börjar med nya saker på bloggen.. Syftar på inlägget nedan...

Jag börjar med natten igår.. Ja. Och så som vanligt.

Som tidigare skrivet, var dagen igår, himmelriket, jämfört med tidigare dagar. Lugna känslor. Glad och framåt. Och så vidare..

Men efter skrivet inlägg... Ja, eller kanske började det INNAN(?)... Ja, då kände jag mig iallafall lite smått(mycket) uppgiven.

... Jag har inte något särskilt starkt minne av hur jag tänkte. Vad det var som gjorde mig så liten och hjälplös igår kväll.. Men jag minns jag skrev på min tredje blogg. Sådana saker som är för privata för att dela med NÅGON annan. Saker som gjorde att stöd och hjälp, helt plötsligt, var en ren omöjlighet...

Men förutom dessa "hemliga" saker, var det även det faktum att jag... Ja, jag vet inte. Jag kände bara att jag inte kunde ta emot hjälp för att allt bara blir värre då. Alla dessa relativt små och betydelselösa bekymmer och problem, blir med ens större...

Jag klev iallafall i säng. Skrev lite dagbok... Låg och stirrade en stund, med lampan tänd.. Och tittade sedan åt min whiteboardtavla.

Bestämde mig med ett RYCK, för att KÄMPA! Ja, jag vet jag säger det ofta. Men för varje gång som jag har sagt det, har jag känt mig ännu lite mer självsäker och stark. Det har känts ytterligare lite mer verkligt och nära.. Så kanske denna gången, klarar jag det =)

Jag ställde mig iallafall och med en fuktig tygbit, nötte bort all gammal text som efter månader, torkat fast på tavlan.. Och skrev sedan dit allt nytt.

Struktur, var ordet. Var sak fick sin plats. Schema med veckodagarna. Sådant som skulle göras varje vecka, i sin färg. Saker som bara händer "denna vecka", i sin färg... Och så en ruta för punkter. "Kom-ihåg-saker". Frågetecken. Och "att göra" som inte har någon speciell dag..

Och så en liten, liten ruta, för "ätar-strukturen". En liten påminnelse för hur många mål jag ska äta om dagen. Ungefär hur långt emellan... Och en uppmaning till att ALLTID äta mig mätt ;D

Och så sist men inte minst. En ruta för pengar-strukturen. Vad som ska betalas varje månad. Vad jag vill spara till. Och hur jag ska spara.

Jag var HELT klar i huvudet. Visste PRECIS vad jag ville. Vad som var rätt. Och jag var MER än bestämd på att denna gången ska jag föra detta enda fram. Jag ska KLARA det här! Ta emot den hjälp som jag behöver. Och inte för dens skull backa! Ej tvivla på rätt och fel. Ej vika för rädslan eller ångesten. Inte denna gången! ... Denna gången ska jag göra vad som krävs, för att ta mig dit jag vill!

Ja. Och med det sagt, måste jag rabbla dagen nu. Annars ryker hela inlägget, på gårnatten.

Jag vaknade iallafall imorse. Rätt så tidigt. Halv sju, tror jag att den var. Men klev inte upp. Utan jag låg kvar. Somnade om direkt. Och klev sedan upp vid... Ja, strax efter niotiden.

Åt frukost. Och klev sedan i säng...

Somnade då om, och drömde såå hemskt. Alltså dessa sjukhusdrömmar. Jag HATAR dem! Samtidigt som det finns en slags tjusning i dem.

Imorse var det iallafall min mamma och min senaste kontaktperson som var med i den. Vi befann oss på sjukhus. En psykavdelning då såklart... Och jag var(tyvärr) på det sättet som jag oftast var på sjukhuset. Bara det att i drömmarna, är allt mycket mer ingående och intensivt... Om man nu kan säga så.

... Jag var dum. Och... Ja, jag kan väl säga som så, att jag INTE hade min mammas förståelse och stöd. Där jag låg och ignorerade verkligheten, och stötte bort alla omkring mig..

Men min kontaktperson gjorde fel. Som höll fast mig för att jag inte hade lust att prata(eller vad som nu hände)... Jag vet inte.. Skitkonstigt var det iallafall.

Klev iallafall upp... Ja, någon gång runt lunch. Och satte mig vid datorn.

Där blev jag sedan sittandes PRECIS HELA DAGEN. Vet faktiskt inte hur jag fick tiden att gå. Tråkade som f*n. Och försökte sådär lite då och då, komma på någonting att skriva till kommunhandläggaren som jag och personligt ombud ska träffa på fredag. Men det är tomt. Jag har faktiskt ingen ANING om mina egna tankar och funderingar. Vad jag förväntar mig av mötet. Vad jag vill ha och behöver för hjälp...

Så det fick vänta.

Annars. Jag har läst bloggar. Spelat BubbleShooter. Jag har slumpat nya bloggar... Ja, vad kan jag mer ha gjort för att få en hel dag att gå framför datorn?

Jag målade iallafall den där bilden. Bara för att tiden idag, inte kunde GÅ mycket långsammare. Tog väl högst fem minuter att göra. Och då jag är otålig när jag målar, blev det suddförbud. Annars hade jag bara gett upp med den.

Annars har jag suttit en del på sängen. Bara suttit av tiden. Inte haft ro till att lämna rummet. Samtidigt som jag hade STORT behov av lite miljöombyte. Och dåligt samvete för att jag bara SITTER bort dagen! Meningslöst.

Middag och sådär. Första gången jag lämnade rummet. Förutom för frukost och lunch...

Mer dator. Bara för att få tiden att gå...

Och sedan fika och film, tillsammans med pappa, mamma och 14åringen. Vet inte vad den hette. Men en WesternFilm av samma skapare som TED och FamilyGuy. Fööör mycket för min smak! Men den blev bättre till slutet.

Så. Nu säger jag god natt. Imorgon blir det städning. För en dag INTE som denna ;)

God natt med er <3

Haha. Har man tråkigt, så har man.

Gjord på paint med suddförbud :P

Önskar att jag också kunde flyga... Och att jag var sådär söt ;D =P

Vi örs ikväll <3

Var uppe halva natten igår, och nötte på whiteboardtavlan. Efter ett mindre h*vete av känslor ;)

Vi hörs ikväll <3

... Men grejen är den, att jag har fått problem med ätandet.. Jag äter säkert rätt så bra. Men det är mina TANKAR om det, som förstör. Det blir bara så svårt att hålla på matrutiner. Det vill säga, att äta regelbundet... När jag tänker som jag gör...

Men dagen idag.

Det är så skönt att kunna säga att idag har varit en relativt bra dag. Efter alla dåliga dagar som varit. Känslorna, tankarna... Själen. Ja, ALLT har känts så mycket enklare och friare! Jag har haft gott om energi. Och jag har känt mig framåt och uppåt... Ja, om man jämför med hur jag BRUKAR känna, iallafall! Då var detta rena HIMMELRIKET ;D

Dock så HAR jag ju som sagt lite intellektuella och emotionella problem med ätandet.. Som för många, är tidigare känt.

Så. Jag vet inte vad som hände igår kväll. Minns inte hur jag tänkte. Men jag var väl bara trött på hur livet såg ut. På hur jag mådde. På vilka känslor jag släpade. Hur stenfast jag sitter på denna obehagliga plats i livet. Trött på att inte bli förstådd. Sedd... Att känna mig ensam..

Så jag bestämde mig för att äta. Bryta på rutinerna... Och de gånger DET sker, äter jag ALDRIG lagom! Då äter jag MYCKET! Och när "mycket" näring tas in, kommer också viljan att svälta "hädanefter"...

Så. Det jag skulle komma till..

Mamma hade jobbat natt. Och då hon sover sig igenom både frukosten och lunchen, såg jag heller ingen anledning att tvinga i mig varken det ena eller det andra.

... Hoppade frukosten. Sov mig igenom den. Vaknade till halv elva tiden, kanske. Klev upp. Klädde på mig morgonrocken. Och gick ner på nedervåningen, för en kopp varm mjölk med snabbkaffepulver i..

Då hungern ändå kändes av, snodde jag med mig en liten pepparkaka också. Och så upp på övervåningen.

Satte mig vid datorn en stund, och kollade det vanliga.. Kanske.

Och sedan ner på nedervåningen, för att ta hand om pappas och syskonens disk, innan mamma vaknade. Ville inte att hon skulle känna sig tvungen att ta den när hon vaknar på eftermiddagen.

... Så. För att vara närmare bestämd. Ville inte missa disken :)

Sedan var jag igång. Fick en sådan energi! Lust att städa badrummet här på övervåningen. Vilket var tur! Eftersom att jag har det som dagens syssla, på min whiteboard =)

... Städade allt, under nöje(om man nu kan säga så). Och kände mig knappt en gnutta stressad ;)

Och när badrummet var rent, satte jag mig vid datorn en stund till.

Spelade lite BubbleShooter. Läste bloggar. Kollade tradera, och blocket entusiastiskt :D Länge sedan sist. Då hoppet känts så långt borta.

Sedan blev det en liten promenad. Musiken i öronen. Systemkameran runt halsen(nacken?)... Och min långärmade tröja runt midjan. Japp, det SÅG ju så varmt ut! Man hänger inte riktigt med.

Men det var kallare än vad jag trodde. På med tröjan. Och så sakta, sakta, fram på grusvägen. Fota en det ena, en det andra.

.. KUL! Jag fick verkligen chansen att utforska inställningarna på kameran! Och jag kände en sådan KONTROLL, när jag bara sådär, kunde kontrollera både ljus och skärpa. Vinklar och så vidare ;D

Gick dock hem, rätt så omgående. Då det blev lite kallt.

På hemvägen var jag nära på att möta, säkert några grannar, med sin hund. Men kollade aldrig åt deras håll, för att se vilka de var...

De var väl ca tio meter ifrån mig, och jag rusar(går snabbt) förbi. Utan att ge en blick. Halvt sjungandes till radion.

Jag hade INGEN lust att prata. Ingen ork att riskera nyfikna eller pratglada människor...

Och jag slapp ;D (slippte?) ...

Hemma, satte jag mig vid datorn igen. Och blev sedan kvar där, fram tills middagen. Idag. Pappa, jag och mamma.

... Och efter middagen, lite dator igen. För att sedan joina mamma framför tv:n.

20åringen hälsade på, i en timme kanske.

... Och sedan blev det film och fika, för mig, pappa, mamma och 14åringen.

Och nu innan jag kom upp hit, såg jag på tv och proppade i mig både nyttigt och onyttigt.

Känner mig bortom all kontroll över mig själv. Och önskar bara att jag kunde vara starkare, vad gäller att äta regelbundet... och inte må så dåligt av att äta för mycket...

Men som sagt. En BRA dag idag! I jämförelse. Ångesten har gjort sig knappa påmind under dagen, och jag känner mig nu till kvällen, "tom på självkontroll".. Men annars så ;D

God natt med er <3

Dum uppläggning på fotona. De blir så små. Men tänkte fel. Så, så får det bli ;P

Inlägget(texten) kommer som vanligt ikväll =)

Mina ögon faller nästan ihop. Men att jag ska kunna somna tidigare än vanligt, betvivlar jag starkt...

Ångest. Misslyckande. Svag. Ensam... Och värdelös. Dagens alla känslor...

Men jag börjar med dagen idag.

Vaknade tidigt imorse. Men somnade sedan om, för att vakna klockan tjugo över åtta och kliva upp..

Vid det laget hade jag redan fått mail från kommunen om en tid för möte. Och två mess från personligt ombud, om samma möte..

Klev upp, åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Mötet blev bestämt till den... Ja, på fredag klockan tio. Personligt ombud följer med.

Men så fick jag frågan... Eller uppmaningen(?) att hon(kommunen) gärna ville veta lite mer om mina tankar och funderingar, INNAN mötet. För att enklare kunna svara på frågor och sådär..

Men det mailet har jag ännu inte kunnat svara på... Av den enkla anledningen, att jag inte riktigt VET. Jag HAR typ inga tankar eller funderingar längre. Om VARFÖR jag vill ha ett möte där... Eller vad jag FÖRVÄNTAR mig.

Det enda jag VET är ju hur dåligt allt går för mig just nu. Hur jag känner att jag bara börjar må sämre och sämre. Hur jag hela tiden ser ljuset slockna lite ytterligare, ju längre tiden går. Ju fler gånger jag misslyckas. Saker går fel... Ju fler gånger jag backar. Viker för rädslan... Ju fler gånger jag känner mig missförstådd eller osynlig. Oviktig...

... Ja... .. Ju fler gånger som jag förstör för mig själv genom att tänka och känna fel.

Låg iallafall kvar i sängen en stund. Halvsov, och drömde jättekonstigt. Fick sedan ett mail från A-K. Min gamla socialsekreterare från H*vetets stad. Då jag skrev till henne samma dag som arbetsförmedlingsmötet uteblev..

Hon skrev då en massa förslag på vart jag borde vända mig. Och huruvida hon faktiskt tyckte att jag borde öppna mitt sinne för de "ställen" som kan hjälpa mig, nu...

Och ja.. Det är ju min plan :) Jag ska verkligen försöka. Det SKA jag. Och just nu känns det som att, FINNS det någonting som kan hjälpa mig, så ska jag FÖRSÖKA tillåta det. TROTS osäkerhet och ångest. TROTS att det känns allt utom rätt ;)

Klev sedan upp. Åt lunch. Och såg att försäkringskassan också hade svarat idag. På mitt mail där jag begärde(och ifrågasatte) att jag ville ha mer uppdatering om vad som händer. Och en bättre kontakt... Ja, och så vidare.

... Hon hade sina saker att skylla på.. Men bad om mitt mobilnummer som hade försvunnit ur deras(tydligt URDÅLIGA) databas.. Och så ringde hon klockan kvart i ett.

En obehaglig och stel person att prata med.. Kanske berodde mycket på mig också. Men vi beslutade iallafall att jag skulle köpa ett klippkort på tre gånger. Bara för att testa. Så att de inte betalar för ett år... och så var det ingenting för mig... Och DET kunde jag ju förstå =)

... Men osäkerheten kom... Med uppgivenheten(och de ovan nämnda känslorna) i släptåg... Vilka sedan stannade hos mig resten av dagen.

... Jag vågar inte. Ingenting vågar jag, som det ser ut just nu. Jag har blivit svag. Och alla krafter som jag förbrukade som barn... Ja, det tycks ha varit de enda jag hade råd med.. Jag kan inte FÖRSTÅ hur mycket skit jag kämpade mig igenom då. Och HUR J*VLA bra jag lyckades dölja det för andra(!)... Av vilken anledning jag nu gjorde det(?)!

... Men nu. Nej jag har kört fast i djupaste av lera(vad skulle jag dit att göra?), och jag kommer inte loss! ...

Mycket dator idag. Spelat BubbleShooter.. Jag har tagit en dusch. Läst bloggar, såklart. Kollat min mail några gånger...

.. Och jag har suttit och legat på sängen. Känt av mina känslor. Och låtit dem vibrera hål innanför min bröstkorg.

Men då. Då messar man Xsambon ;D Bråkar lite med honom. Busar och retas. Japp. Bättre humör kommer lassat :D Han är bra han. Min Xsambo. Jag får retas lite grann. Och han lyfter upp mig med sina larviga knäppissvar :P

Snart var det middag.

Och efter det, blev det att diska. För att sedan sätta mig en stund vid datorn..

Ner till tv:n för att "lätta på trycket". Skriva lite dagbok. Och ta mig igenom fem minuter av att lyssna på 17åringen. Japp självkänslan och samvetet spricker, när jag känner att jag avvisar dem hela tiden... Det är bara att försöka så gott som ;)

Endast en punkt i punktlisteboken idag.. Den löd exakt såhär "*Jag FINNS inte... Men ÄNDÅ gör det så ont..."

När mamma och pappa kom hem från affären, hjälpte jag mamma att packa upp varor och lägga dem på sina respektive platser...

.. Sedan blev det film tillsammans med mamma och pappa. Fika såklart.. Och efter det, tv tillsammans med mamma. Innan hon for till jobbet. Och jag blev kvar framför "Criminal Minds"..

Nu blir det natten. God natt med er <3

Får ersättning för klippkort på tre gånger(+bussresor). Och om det fungerar bra, ett årskort... På Fiskis & Svettis gym.

... Nu är det bara att våga gå dit och påbörja det hela! Känns obehagligt... Men det är bara en känslomässig spärr att ta sig igenom :)

Jag SKA klara det här!!!