Det blir så rörigt inombords, när jag börjar med nya saker på bloggen.. Syftar på inlägget nedan...

Jag börjar med natten igår.. Ja. Och så som vanligt.

Som tidigare skrivet, var dagen igår, himmelriket, jämfört med tidigare dagar. Lugna känslor. Glad och framåt. Och så vidare..

Men efter skrivet inlägg... Ja, eller kanske började det INNAN(?)... Ja, då kände jag mig iallafall lite smått(mycket) uppgiven.

... Jag har inte något särskilt starkt minne av hur jag tänkte. Vad det var som gjorde mig så liten och hjälplös igår kväll.. Men jag minns jag skrev på min tredje blogg. Sådana saker som är för privata för att dela med NÅGON annan. Saker som gjorde att stöd och hjälp, helt plötsligt, var en ren omöjlighet...

Men förutom dessa "hemliga" saker, var det även det faktum att jag... Ja, jag vet inte. Jag kände bara att jag inte kunde ta emot hjälp för att allt bara blir värre då. Alla dessa relativt små och betydelselösa bekymmer och problem, blir med ens större...

Jag klev iallafall i säng. Skrev lite dagbok... Låg och stirrade en stund, med lampan tänd.. Och tittade sedan åt min whiteboardtavla.

Bestämde mig med ett RYCK, för att KÄMPA! Ja, jag vet jag säger det ofta. Men för varje gång som jag har sagt det, har jag känt mig ännu lite mer självsäker och stark. Det har känts ytterligare lite mer verkligt och nära.. Så kanske denna gången, klarar jag det =)

Jag ställde mig iallafall och med en fuktig tygbit, nötte bort all gammal text som efter månader, torkat fast på tavlan.. Och skrev sedan dit allt nytt.

Struktur, var ordet. Var sak fick sin plats. Schema med veckodagarna. Sådant som skulle göras varje vecka, i sin färg. Saker som bara händer "denna vecka", i sin färg... Och så en ruta för punkter. "Kom-ihåg-saker". Frågetecken. Och "att göra" som inte har någon speciell dag..

Och så en liten, liten ruta, för "ätar-strukturen". En liten påminnelse för hur många mål jag ska äta om dagen. Ungefär hur långt emellan... Och en uppmaning till att ALLTID äta mig mätt ;D

Och så sist men inte minst. En ruta för pengar-strukturen. Vad som ska betalas varje månad. Vad jag vill spara till. Och hur jag ska spara.

Jag var HELT klar i huvudet. Visste PRECIS vad jag ville. Vad som var rätt. Och jag var MER än bestämd på att denna gången ska jag föra detta enda fram. Jag ska KLARA det här! Ta emot den hjälp som jag behöver. Och inte för dens skull backa! Ej tvivla på rätt och fel. Ej vika för rädslan eller ångesten. Inte denna gången! ... Denna gången ska jag göra vad som krävs, för att ta mig dit jag vill!

Ja. Och med det sagt, måste jag rabbla dagen nu. Annars ryker hela inlägget, på gårnatten.

Jag vaknade iallafall imorse. Rätt så tidigt. Halv sju, tror jag att den var. Men klev inte upp. Utan jag låg kvar. Somnade om direkt. Och klev sedan upp vid... Ja, strax efter niotiden.

Åt frukost. Och klev sedan i säng...

Somnade då om, och drömde såå hemskt. Alltså dessa sjukhusdrömmar. Jag HATAR dem! Samtidigt som det finns en slags tjusning i dem.

Imorse var det iallafall min mamma och min senaste kontaktperson som var med i den. Vi befann oss på sjukhus. En psykavdelning då såklart... Och jag var(tyvärr) på det sättet som jag oftast var på sjukhuset. Bara det att i drömmarna, är allt mycket mer ingående och intensivt... Om man nu kan säga så.

... Jag var dum. Och... Ja, jag kan väl säga som så, att jag INTE hade min mammas förståelse och stöd. Där jag låg och ignorerade verkligheten, och stötte bort alla omkring mig..

Men min kontaktperson gjorde fel. Som höll fast mig för att jag inte hade lust att prata(eller vad som nu hände)... Jag vet inte.. Skitkonstigt var det iallafall.

Klev iallafall upp... Ja, någon gång runt lunch. Och satte mig vid datorn.

Där blev jag sedan sittandes PRECIS HELA DAGEN. Vet faktiskt inte hur jag fick tiden att gå. Tråkade som f*n. Och försökte sådär lite då och då, komma på någonting att skriva till kommunhandläggaren som jag och personligt ombud ska träffa på fredag. Men det är tomt. Jag har faktiskt ingen ANING om mina egna tankar och funderingar. Vad jag förväntar mig av mötet. Vad jag vill ha och behöver för hjälp...

Så det fick vänta.

Annars. Jag har läst bloggar. Spelat BubbleShooter. Jag har slumpat nya bloggar... Ja, vad kan jag mer ha gjort för att få en hel dag att gå framför datorn?

Jag målade iallafall den där bilden. Bara för att tiden idag, inte kunde GÅ mycket långsammare. Tog väl högst fem minuter att göra. Och då jag är otålig när jag målar, blev det suddförbud. Annars hade jag bara gett upp med den.

Annars har jag suttit en del på sängen. Bara suttit av tiden. Inte haft ro till att lämna rummet. Samtidigt som jag hade STORT behov av lite miljöombyte. Och dåligt samvete för att jag bara SITTER bort dagen! Meningslöst.

Middag och sådär. Första gången jag lämnade rummet. Förutom för frukost och lunch...

Mer dator. Bara för att få tiden att gå...

Och sedan fika och film, tillsammans med pappa, mamma och 14åringen. Vet inte vad den hette. Men en WesternFilm av samma skapare som TED och FamilyGuy. Fööör mycket för min smak! Men den blev bättre till slutet.

Så. Nu säger jag god natt. Imorgon blir det städning. För en dag INTE som denna ;)

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...