.. Ja-a. Dagen idag.

Igår natt, låg jag vaken och oroade mig inför dagens tvättning. Ja, jag hade ju, efter... Ja, MÅNADER av att inte tvätta kläder en enda gång, ÄNTLIGEN "lyckats" boka en tvättid i huset bredvid..

Men ja. Jag osorterade min för länge sedan klarsorterade smutstvätt, igår.. Slängde ihop allt i samma säck. Och på så sätt, reducerade ångesten en aning.. Japp. Nu blir det till att köra på helt osorterade kläder. Vilket har sina nackdelar såklart. Men även sina fördelar, vad gäller känslor och att lätta på sinnet..

... Och så låg jag hela natten, och funderade. Kände mig pressad. Orolig för hur det skulle gå... "Var det för mycket tvätt?" .. "En eller två maskiner?" ... "Hur lång tid skulle det ta?" .. "Och hur fungerade torktumlaren?" ... "Skulle jag våga torktumla alla kläder?" ... "Och var det egentligen så BRA att tvätta allt i samma maskin?" ...

Ja. Jag klev upp några gånger, under nattens gång. Justerade i klädsäcken. Och vägde och höll låda.. Jag kunde helt enkelt inte slappna av... "Jag skulle inte ORKA tvätta imorgon.." Och funderade därför på att bara avboka tiden... Vilket såklart kändes jobbigt.. Då jag sedan LÄNGE, inte har haft i stort sätt NÅGRA rena kläder! ...

MEN. Så kom jag på det! Någonting som med ett drastiskt RYCK, tog bort mitt alternativ till psykisk och emotionell lathet... "Jag ska på MUSIKAL på söndag!" ... ".. DÅ måste jag ha rena kläder!" ...

ÄNNU mer oro. Men nu bestämd på, att utan andra alternativ, helt enkelt klara av att tvätta imorgon.

Vaknade imorse. Efter att trots allt ha fått somna ifrån dessa känslor av press och osäkerhet..

Men klev nog inte upp... Ja, jag minns faktiskt inte..

Men jag satte mig vid datorn iallafall.. Jag hade skickat iväg ett mail till min kontakt på kommunen, igår kväll. Då jag kände mig extra hjälplös och handfallen, vad gällde ätandet. Jag kände att det nu fick vara nog. Men jag visste samtidigt inte hur jag skulle få det att fungera. Och att lyckas tids nog, kunna äta problemfritt.. Utan svårigheter kring varken svält-och hetsätning. Att handla maten.. Eller att TILLAGA den!

Jag minns ju inte så mycket mer ingående, vad jag kände igår.. Vad som fick mig att SKRIVA det där mailet och SKICKA det! ... Kanske hade jag precis "hetsätit för sista gången" .. Eller kanske satt jag där med tom mage, och hade fått nog av svälten... Ja, jag vet inte... För att dagarna flyter liksom lite grann ihop. Nu när jag går mellan svält och hets, så mycket fortare än tidigare.. Vet inte ens om man kan kalla det "svält" respektive "hets" längre...

Men det jag skulle säga var iallafall. Jag klev upp. Satte vid datorn, minns jag.. Väntade in tvättiden. Under en del oro och ångest.. Ville sätta igång så fort som möjligt. Då det ändå var lite spännande.. Vet inte varför..

Och så ville jag bara få det överstökat.. Visste inte hur lång TID det skulle ta.. Eller hur det skulle TE sig. Vilkens ovisshet OCKSÅ var lite jobbig.. Men gjort skulle det bli. Och rent skulle det dofta.. SEDAN var det vila =)

Satt iallafall vid datorn, fram tills klockan blev tolv. Då jag hade tvättid.

Mailade fram och tillbaka mellan mig och min kontakt på kommunen.

... Och kom nog till slut fram till iallafall, att jag ska börja träffa boendestöd i stan en gång i veckan, för en kort promenad. Så att vi kan lära känna varandra innan vi kan börja samarbeta mot någon slags framgång...

... Men ja. Jag känner mig dock väldigt osäker.. Men det var någonting som jag visste OM att skulle hända, redan när jag tog beslutet att försöka ge det en chans till.. Och nu, under dagens gång, har jag bara blivit... Ja, VÄLDIGT fast besluten, att DENNA gången gäller det! Denna gången SKA jag göra vad som kan få mig att må bättre och känna att jag klarar av att hantera livet och mig själv! UTAN UNDANTAG! ... För att det behövs. Även om det oftast inte känns så.. Även om jag känner mig osäker och tvivlar.. Det behövs.

För att annars hade jag inte stått och stampat, med fötterna hårt fastkilade i betongblocket och en kedja tajt fastvirad runt mitt hjärta. Med en hjärna av tung och seg deg... FORTFARANDE!

... Så LITA på det nu, kära D. Det är din väg mot livet som du vill ha.. Mot ett liv värt att leva.

.. Ja. Så blev det dags för tvättning.

Ner i tvättstugan. Med den tvätt som jag till slut hade godkänt, med en vag känsla av tvivel och osäkerhet..

Och ja. Satte igång tvättmaskinen.. Med ett enda misstag.. Vilket var att hälla sköljmedlet i facket för flytande tvättmedel.. Så. Bra gjort ändå.

Ja. Jag gick ju såklart tillbaka upp hit medans tvättmaskinen gjorde sitt med mina kläder..

... Men gick sedan tillbaka ner, efter att ha väntat spänt alldeles FÖR länge, några minuter innan maskinen skulle vara klar.. Nu. Sanningens ögonblick.. HUR fungerade torktumlaren? VAD skulle jag våga torktumla? .. På vilken GRAD? ... Och hur lång TID skulle det ta?

... "Äsch. In med allt i torktumlaren" .. FÖRUTOM mina lurviga vita sockor.. För att dessa hade symbolen för "ej torktumling" .. Japp. Läste på symbolerna innan jag gick ner ;)

... Och så, till min(stora) besvikelse... INGEN TID!? Nej, det STOD inte någonting om hur länge den skulle hålla på och torka mina kläder! ... Ingenting! Det är ju sådant man vill VETA. Jag hade ju ingen ANING om hur lång tid det tar att torka den vikt med tvätt, under den "torrhet" och temperatur som jag hade valt.. Varken på minut eller timme... INGEN ANING!

... Men jag gick upp till mig ändå.. Satte mig vid datorn en stund till... Medans jag otåligt väntade... "Men på vadå? .. En halvtimme? ... En timme? Eller kanske två och en halv?" ..

Gick ner efter... Ja, några minuter. När jag inte orkade vänta längre.. Och ställde mig och stint stirrade på denna brummande maskin. Som blev tyst och stilla, ett par/tre minuter i streck.. Innan den brummade till som f*n i några sekunder.. Och så samma vända igen..

Ja, jag stod nog där i en HALVTIMME.. Eller MER! Och bara stirrade. Undrade när(eller OM!) den skulle brumma för sista gången.. Eller förväntades man stänga av den själv, utan ett enda TECKEN på att den nu har blivit så torr som man "sa till den att bli"?

... Man visste inte. För att den brummade.. Brummade... Och brummade.. Med sina alltför långa och "tvetydiga" om man nu kan kalla det så, pauser emellan...

Till slut så bestämde jag att tvätten skulle vara klar. Efter en och en halv timmes torkning, öppnade jag maskinen. Drog ur tvätten och rensade filtret.. Som jag by the way, till slut lyckades hitta hur man kom åt :)

Kläderna var torra.. Lite(LITE) fuktiga i de tjocka linningarna på byxorna.. men annars bra..

Och nu vet jag inte om detta sättet funkar.. Men logiskt, tänkte jag.. Och logiskt är det enda jag förstår(logiskt nog :P)..

Så jag räknade ut, genom hur många kilo tvätt jag hade och hur lång tid det tog, hur lång tid torkningen tar per kilo. För att sedan, varje gång innan jag tvättar, kunna väga tvätten, och då få fram hur lång tid som är lagom att låta tvätten torktumlas.

Ja-a.. Sedan blev det att vika tvätt.. Som jag sedan lät ligga i sina högar på sängen.. Ja, där var energin slut.

Datorn igen.. Lite serier, tror jag.. Kolla mailen. Blocket.. Läsa lite bloggar...

Jag har försökt komma underfund med ätandet.. Hitta sätt till svält.. Japp, det var dagens inställning.. Jag ville inte äta.. Eller jo. Men jag ville äta väldigt strikt och alldeles för lite..

... Åt en kopp soppa. Varma Koppen... Men inte mer än så..

Försökte komma fram till hur jag skulle handla dessa saker som jag skulle "leva på", utan att det skulle verka konstigt.. Att varje dag(i princip), gå till en och samma butik(typ), och ALLTID köpa samma sak(i stort sätt) ... Utan att folk skulle börja undra.. Allra helst här i byn. Där det är samma sex stycken personal som är VARJE dag!

... Jag låg en stund på sängen...

... Och ja-a... Jag funderade. Funderade... Och funderade.

... Jag minns inte riktigt hur tankegångarna gick... Jo, just det ja! Jag ville gå och köpa choklad. Då jag skulle ha en kopp soppa.. och så en choklad. Det var dagens kvot..

"Men bara en choklad.." . Nej, det kändes inte bra att gå till affären på en onsdag.. Och så BARA gå därifrån med "en choklad" ... Jag behövde köpa någonting MER.. Men jag ville ju inte HA någonting annat.. "Det förstör ju mina planer"... Rubbar mina restriktioner gemtemot mig själv...

Men ja. Jag bestämde mig iallafall till slut för att gå till affären. Jag skulle köpa vad jag ville ha.. Och inte bara en sak. Och sedan så skulle jag ge ett löfte till mig själv, som ABSOLUT inte fick rubbas! Löftet skulle skrivas ner... Och jag skulle lyda det till punkt och prikca.. NU GÄLLER DET!!!

... Ja, löftet innebar. "Nu köper jag dessa saker som jag oftast hetsar och proppar.. Som oftast får mig att må dåligt, för SISTA gången! Men jag ska försöka att inte köpa mer än att jag slipper lida av det.. Och efter denna gången, ska jag göra ALLT jag KAN för att få ordning på mitt ätande. Jag ska äta tillräckligt mycket. Jag ska äta regelbundet(någorlunda) och flera gånger om dagen.. Och jag ska äta MAT. Varierat och minst ett tillagat mål om dagen..

Och viktigast av ALLT... Jag ska ta den hjälp jag behöver! UTAN UNDANTAG! NU RÄCKER DET!!! Det är dags, och jag är redo.. Och om inte, ska jag TVINGA mig själv att vara redo!" ..

... Nu är det slut på självsvälterierna och hetsätningarna. Slut på smärtan, och den innerliga känslan av att hellre vilja lida än att ta tillvara på det liv jag har.

... Och bilden på mitt skrivbord, ska påminna mig om det, när jag så mycket som SNEGLAR åt att tvivla ;)

Annars.

Ja, jag åt iallafall en hel del.. Men detta är sista gången jag får hetsäta(eller svälta).. Ja, när allt jag har är slut. För att nästa gång jag handlar, kommer också rutinerna till min sida ;) Då finns det inga alternativ som HETER "svält" eller "proppa" längre :)

Ja. Jag har sett på en massa serieavsnitt med stå-upp-komiker nu på kvällen...

Ja, det var nog det..

By the way, så tror jag att jag ska försöka ta något slags stöd så fort som möjligt, i handlingsfrågan vad gäller mat.. Och även matlagning. För att tills dess orkar jag inte heller påbörja mina nya rutiner.. Ska ju såklart svälta så kort tid som möjligt.. Men nästa gång jag handlar, vill jag också påbörja det nya. Så att jag undviker att slängas mellan hets och svält en gång till.. Om ni förstår vad jag menar..

God att med er iallafall <3

... Det är aldrig för sent att börja leva... Jo, det är det.. Men än sålänge har jag ju tid.. Än sålänge är det inte för sent...

Det är däremot aldrig för sent att börja vara snäll mot sig själv och göra vad som får en att må BRA. Istället för vad som skadar en...

Men DET är bara för SVÅRT istället!

Och jag borde KÄMPA mer för att vända håll.. För att komma förbi min vilja att lida.. Mitt begär att skada mig själv.. KÄMPA mer för att tycka att det är värt att må bra.. Att ta sig någonstans i livet. Dit där man är lycklig..

KÄMPA mer, för att VILJA åt rätt håll... Och gräva NER denna motviljan!

... Men jag får en sådan JÄTTESTOR bild i mitt huvud, när jag tänker "leva. Må bra" ... En JÄTTESTOR bild. Och jag ser bara inte hur jag skulle klara det.. Det här med jobb. Familj. Ätandet... Ja, att ta sig ut i LIVET..

Jag vet inte... Men just nu, känns det som om jag bara, hur jag än funderar, ramlar tillbaka på att "... Nej, jag måste nog ta den enkla vägen" ... Vilket är att fortsätta som nu...

Just nu är jag en halvt motvillig svältare igen.. Ibland VILL jag. Såpass att inga alternativ finns.. Ibland så önskar jag mer än ALLT, att jag inte behövde äta någonting alls.. Ibland äter jag utan att egentligen vilja...

Ja, och nu känner jag mig tvungen att äta så lite det bara går, under en stark önskan om att alla problem bara kunde försvinna.. All rädsla gå upp i rök.. Alla innerliga restriktioner... avta... Ja, så att jag kunde få äta och må bra...

... Vet inte hur.. Men det är inte försent ÄN, att ta tag i mig själv och bli kvitt all ångest och rädsla.. Inte vad gäller NÅGONTING i livet! ... Men det finns en hake... Jag måste VILJA det! ...

Dagen idag..

... Ja-a.. Jag MINNS inte riktigt. Minns inte ens när jag klev upp..

Men jag minns iallafall att jag diskade när jag hade klivit upp.. Jag diskade NÄSTAN all disk.. Men orkade inte med det allra sista.. Så måste försöka TVINGA mig själv till att slutföra det imorgon. Annars så kommer jag ALDRIG att få diskbänken helt ren! Då den fylls på hela tiden... Såklart.

... Sedan har jag suttit vid datorn.. Ja, HELA dagen! Med en liten paus för kaffe i köket. Med tända ljus.. Då jag kände mig frusen och deppig.. Uttråkad.. Och lite tung.

Serier. Ja, några stycken. Och sedan har jag letat poddar. Fast utan någon större framgång.

Jag har ätit lite grann. Druckit desto mer.. Ja, havredryck :)

... Jag har försökt... Nej, jag orkar inte prata om det... Jag behöver bara finna en lösning... För att, detta orkar jag INTE. Det är inte värt det... Och ska jag leva, så ska det väl vara värt det? Ha en mening..?

... Jag förstår inte vad jag håller på med... Ta tag i dig själv!

... God natt med er <3

Ja-a... Mer om det imorgon..

Nu ska jag försöka sova en stund.

God natt med er <3

... Ja, då tar vi en riktigt snabb bloggning nu då.. Jag mår illa. Är proppmätt och mer därtill.. Och jag känner av i hela kroppen, att jag knappast äter någonting nyttigt och "näringsriktigt"..

... Ja. Sedan jag kom hem idag, har jag proppat.. Och proppat... Och proppat.. Jag har bara ätit utan stopp. Och trots att jag inte är SUGEN.. Trots att det inte får PLATS någonting mer därinne.. så fortsätter jag äta.. Som om det var alltet självt.. Som om det inte FANNS någonting annat... Ja.. Som om LIVET var... att äta.

.. Och jag känner mig bara så ÄCKLIG just nu. Så ONÖDIG... Och så DUM, att jag "tvingar" mig själv att äta trots smärta.. Trots att allt jag egentligen BEHÖVER för att inte ramla in i svältträsket igen, är att äta LAGOM, regelbundet.. Och mindre SKRÄPIGT.

... Men det känns bara som om jag äter för att få slut på det.. För att återigen inte ha någonting hemma att äta.. Så att jag ska SLIPPA känna att jag tappar kontrollen på det här sättet! .. TROTS att det är just DET beteendet som GÖR att jag hetsar!

... Men. Dagen idag.

Jag vet att jag låg vaken JÄTTELÄNGE inatt.. Ja, natten som var..

Somnade nog inte förrän efter fyra någon gång... Och klev sedan upp vid kvart över åtta, när klockan ringde.. Hade nämligen bestämt mig för att åka tidigt till stan idag. Eftersom att jag skulle DISKA också.. Och dammsuga...

... Gick iväg till bussen. Och för första gången någonsin, klev jag på bussen vid hållplatsen HÄR utanför.

... Väl i stan. Till affären för småhandling. Men då det hände någonting igår natt, efter mitt förra inlägg, så hade jag HELT ändrat inställning igen.. Jag skulle köra på "skräp" till frukost, lunch och middag, även denna vecka. Och sedan påbörja det "hälsosammare ätandet", nästa vecka istället. Från och med på måndag nästa vecka.

... Så. Det blev att handla en massa skräp igen..

Gå tillbaka till busstationen, och sitta och frysa i bussbåset i en timme.. Sedan åkte jag hem igen..

Klockan var strax efter elva när jag kom hem.. Och det kändes faktiskt MÄKTA skönt att vara hemma såpass tidigt på dagen ;)

... Men detta var ju INNAN jag började proppa så att smärtan bubblade inombords! .. För att NU var det inte så skönt längre! ... Inget behagligt alls i detta...

Jag började ta det första. Gå över till det andra. Dricka lite grann.. Äta lite till.. Bara för att..

... Och sedan FORTSÄTTA så, hela kvällen.. Med en alltmer starkare.. En växande klump som blev till illamående... Och att pressa ner ÄNNU mer när det redan är fullt...

... Ja, jag kan ju säga, att i det HÄR läget är svälten min bästa vän och största saknad.. Den kan vara NOG så smärtsam och obehaglig.. Tröttheten. Stramandet i magen.. Och de darriga benen... För att inte TALA om den svimfärdiga känslan! .. Och rädslan i duschen...

... Men nej.. Den HÄR känslan känns BRA mycket VÄRRE! ... Även rädslan för att tappa kontrollen och låta allt gå för långt... Ja, jag är rätt så lättad ändå, att jag svingar MELLAN dessa två beteenden... För att, som jag skrev igår..

Annars. Jag har sett på mer serier på datorn... Kollat blocket.. Gång på gång.. Ja, jag fantiserar mycket hundar just nu.. Och hade jag haft råd, hade jag nog övervägt det... Men antagligen tippat på att inte köpa ändå.. Då jag blir väldigt låst härute med en hund...

Jag har kollat mailen.. Bloggar.. Och så har jag legat nerbäddad i sängen och halvsovit...

... Och nu är min största önskan, att jag kunde trolla bort allt ätbart härhemma... Då kroppen... och själen! SKRIKER av ånger!

... Någon städning blev det inte idag.. Och inte heller diskning... Men imorgon så.. För att sedan, på onsdag ska jag tvätta..

God natt med er <3

Ja, nu är jag igång igen! Tror jag..

... Jag minns inte så mycket av gårnatten.. Närmare bestämt, nästan ingenting..

Inte heller hur jag sov, kan jag minnas...

Så jag hoppar väl direkt till... morgonen.. Som jag inte heller minns :P

.. Okej. Bra det blev.

Men jag klev iallafall upp någon gång i morse.. Eller förmiddag iallafall.. Då gardinångesten och osäkerheten DÄR, fortfarande var i full fart..

Jag började direkt med att sätta ringarna i den sista tjockisgardinen och sedan hänga upp den på sin rätta plats i fönstret..

.. Och efter det, blev det en HEL del justerande.. Pillande och stirrande.. På avstånd från dörröppningen.. och nära, nära.. Stirra lite grann på gardinerna i det andra fönstret.. Och tillbaka till det första igen..

Upp på stolen, och ner igen..

Ja. Några gånger om.

... Jag kände mig inte RIKTIGT nöjd.. Och det sådär riktigt GNAGDE i mig.. "Skulle jag ha det så eller så?" ... "Såg det bättre ut på det eller det sättet?" ... "Och om jag istället gör sådär..?" ..

Ja..

När klockan blev dags för nästa buss att åka.. Den var väl..

Nja. Nu höll jag på att ljuga.. För att jag orkade inte alls sitta INNE och vänta på nästa buss! Ångesten besvärade mig en smula.. Och så hade jag ju den där TVÄTTIDEN att boka också..

Så jag gick direkt istället. Lite drygt en timme innan bussen skulle gå..

Klädde på mig ytterkläderna och gick direkt ner till tvättstugan i huset bredvid...

... Beställde(bokade?) tvättiden.. Onsdag nästa vecka fick det bli.. Och så gick jag vidare till busshållsplatsen.. Och väntade. Väntade.. Ja, i sådär en timme, satt jag där och småfrös.. Och väntade.

Men det var inga problem.. Det är alltid jobbigare att vänta på bussen i STAN. Här.. Här är det lugnt.

... Idag hade jag verkligen INGA planer alls. Förutom att jag skulle köpa mig något litet att äta.. En smörgås och en pucko, tänkte jag.

Så jag gick direkt till matbutiken. Köpte vad jag skulle ha. Och traskade sedan tillbaka till busstationen..

Och NU. Nu var det KALLT! Jag FRÖS som en GRIS! ... Ja. Inte till en början. För att då stod jag i väntsalen. Men det är ju inte bara JAG som tycker att det är kallt! Eller som är i stan en söndag!

... Så. Till slut fick jag nog. Orkade inte höra på tjattret. Och inte heller stå och hänga vid samma bord som fem medelålders som osade ÖL ur andedräkten!

... Så. Ut och frysa. Räkna minuterarna.. Typ.

Och när bussen väl kom, njuta av en varm och härlig bussresa.

Hem. Innanför dörren. Och direkt.. Eller ja. Först städa efter vad jag lagt över hela vardagsrumsgolvet för flera DAGAR sedan.. Och sedan så hoppade jag upp på stolen igen och justerade gardinen lite till.. Funderade och ältade..

Och satte mig för att se på lite serier på datorn. Och äta min smörgås. Dricka min pucko..

Och jag FRÖS! GUD som jag frös! ... Jag behöll sjalen på mig.. Och försökte få upp värmen något sånär..

Men ja...

Ja-a... Och mer än det.. Jag har sett på serier, efter serier.. efter serier.. Eller ja. Det var ju inte fler SERIER.. Utan fler AVSNITT ;)

... Drack lite te.. Och kollade blocket. Mailen... Bloggar.. I pauserna...

... Ja. jag har ju haft problem med ätandet och tankarna kring det, nu ett tag.. Typ. Äta, inte äta.. För mycket. För lite.. Vill inte. Borde.. Men vill nog ändå..

... Och jag har varit dum mot mig själv. Strikt. Men ändå inte.. Vilket har...

Ja, jag vet inte. Man kan väl säga som så, att...

Ja, jag tar skada. Det gör jag ju HELT klart. Min kropp tar skada. Min hjärna.. Ja, den drabbas.. Både till det vis att jag blir besviken, missnöjd med mig själv, vad jag än gör.. Och till det vis att den inte får den näring som den behöver för att fungera...

... Men samtidigt(vilket såklart inte är någon ursäkt), så klarar jag mig rätt så bra ändå.. Det blir nämligen aldrig(ytterst sällan) så jätteskadligt. Då jag går mycket upp och ner.. Ibland så äter jag jättemycket.. Ibland nästan inget alls.. Ibland vill jag ingenting.. Och ibland så tar jag nya tag.. Så varken svält eller hetsätning varar särskilt länge..

Men visst. Jag går både upp och ner i vikt. Vilket säkert inte är särskilt nyttigt. Bättre vore ju att kunna äta regelbundet. Lagom mängd. Och någorlunda varierat..

Så. Nu till kvällen. När jag satt och funderade på hur jag skulle äta för att bli nöjd.. DÅ, så lite som möjligt...

Men så plötsligt. Utan förvarning.. Och helt utan att jag ens skulle kunna TRO det just idag.. Så bestämde jag mig för att.. "Nej NU.. Nu måste jag börja äta igen. Jag måste köpa hem såpass riktig mat som jag KAN iallafall.. Och äta såpass regelbundet och varierat som jag orkar.. Handla så gott jag kan. Och sedan försöka hålla mig borta ifrån både svält och hetsätning" .. Vilket jag just NU, inser hur svårt det kommer att bli.. Jag kan liksom inte hålla BALANSEN.. Jag tippar ALLTID antingen åt hetsätarhållet.. Vilkens bristen på kontrollkänsla, gör att jag hellre vill svälta igen.. Bekvämare och tryggare än att vräka..

ELLER så äter jag alldeles för lite.. För sällan...

Men ja.. Jag ska iallafall iväg och handla någon dag.. Och jag antar att jag får VÄXA in i det, helt enkelt. Börja enkelt. Och bara handla på känsla. Vilket kommer att resultera i en massa hipp-som-hopp småhandlingar.. Fylla på vartefter. Och komplettera med vad jag "missat" .. Men tids nog, kanske man ändå känner sig klar i det hela. Och VET vad man behöver, utan att tvivla eller känna sig förvirrad :)

VRÄKTE iallafall i mig en massa varmkorvar(utan bröd) med ketschup och vitlöksdressing, nu på kvällen.. ... Och lyckas jag med någon form av handling de närmaste dagarna.. Utan för mycket ångest... Ja, då ska jag göra vad jag kan och orkar, för att börja äta frukost, lunch och middag. Och kanske något mellanmål eller kvällsmål..

God natt med er <3

Ojoj, vad ont i magen jag hade igår natt.. Jättespänd och nästan så att jag blev illamående... Allt bara ville upp igen.. Trodde nästan att jag skulle spricka...

Men jag fick ju skylla mig själv, som jag åt igår! ...

Mer minns jag egentligen inte om gårkvällen eller gårnatten.. Mer än att jag låg vaken väldigt länge.. på grund av denna "smärtan"..

Vaknade sedan.. tidigt på morgonen.. Efter en orolig natt.. Eller rättare sagt. Obekväm sömn.. Vred och vände på mig, och var hela natten, medveten om denna "tjocka" och spända känslan i magen..

... Jag måste ha klivit upp ganska tidigt idag. För att jag minns att jag hann sätta upp en gardin i det andra fönstret här i vardagsrummet.. Den tjockgardin som jag KUNDE sätta upp.. Då jag bara hade ringar till den ena..

Och så hann jag även sitta vid datorn... Minns dock inte vad jag gjorde...

Men det hade iallafall gått JÄTTElång tid.. Kanske kollade jag blocket.. Mailen.. Kanske läste jag bloggar.. Videos?

... Men så kollade jag iallafall klockan.. Tänkte att den måste väl vara någonting vid fem... Men nej... Klockan var TVÅ! :O ...

"... BARA TVÅ!?"

Så jag kollade när närmsta buss in till stan gick.. "Om en halvtimme.." .. "Ja, men DEN tar jag!" ...

Så jag klädde direkt på mig ytterkläderna och...

Ja, just det ja.. Jag hade hunnit BADA också. I badkaret.. Det var såå tiden gick.. Eller BORDE ha gått! .. Behövde ju verkligen duscha..

Satte mig och väntade på bussen.. Med blöta jumpadojjor sedan igår... Men som inte KÄNDES våta innan jag gick ut... Satt jag där och frös i väntan på bussen..

Ja, det är inget härligt väder längre.. Blött, mörkt och kallt.. Men våren kommer tillbaka.. Och innan jag vet ORDET av.. SOMMAREN! :D

När jag väl kom in till stan, hade jag egentligen ingenting att göra.. Men om butikerna var öppna, tänkte jag köpa de där gardinringarna och även någon krok eller liknande, som kan fästa en av tjockgardinerna mot väggen.. Så att de inte hänger för mycket framför fönstret..

... Så. Jag gick in på ClasOlssons.. Grabbade mina ringar.. och synade hyllorna efter dessa "krokar" eller vad man nu ska kalla dem...

Men nej. Ingenting.. Gick runt till ett par andra affärer.. Men kunde inte hitta någonting.. Men däremot drog jag på mig lite beslutsångest angående några gardinknoppar.. Och även en del rabblande i tankarna. Då jag tyckte(tycker) att det är väldigt mycket saker att hålla REDA på just nu, vad gäller inredningen.. Mycket(känns det som) som ska köpas.. Ja-a...

.. Tänkte ge upp mitt letande för dagen.. Och istället köpa denna "krok" från BonPrix. Där jag VET att den finns..

Men tvärvände i farten, och bestämde mig för att ge ÖoB en chans...

Gick dit... Frös... Men nej.. Inte heller DE, hade dessa krokar...

... Virrade runt lite bland hyllorna därinne... Men gick sedan vidare till Coop istället.. Köpte mig en smörgås... Ska iallafall försöka äta NÅGONTING per dag...

... Och gick sedan vidare till busstationen... Och DÄR... Ja, där satt jag och väntade på bussen i ÖVER TVÅ TIMMAR!

Ja, det är ju lördag...

Satt först i väntrummet... Då det var såå kallt ute.. Men när det var ungefär en halvtimme kvar, kände jag mig trängd av allt folk, så då gick jag istället ut och satte mig.. LÄNGTADE... LÄNGTADE tills bussen skulle komma. Så att man kunde få åka hem... till den värme som iochförsig brukar vara rätt så frånvarande i min lägenhet.. Men inga MINUSGRADER iallafall!

... Klev på bussen.. Åkte hem.

Och efter att ha kommit hem... Ja, jag satte mig här framför datorn och kollade videos... Åt lite grann...

Och här har jag suttit sedan dess. Kollat videos. På videos... På videos...

... Och vad jag MINNS, har jag inte så mycket mer att säga just nu..

Så jag säger god natt, istället.. God natt med er <3