Direktlänk till inlägg 23 mars 2015
... Ja, då tar vi en riktigt snabb bloggning nu då.. Jag mår illa. Är proppmätt och mer därtill.. Och jag känner av i hela kroppen, att jag knappast äter någonting nyttigt och "näringsriktigt"..
... Ja. Sedan jag kom hem idag, har jag proppat.. Och proppat... Och proppat.. Jag har bara ätit utan stopp. Och trots att jag inte är SUGEN.. Trots att det inte får PLATS någonting mer därinne.. så fortsätter jag äta.. Som om det var alltet självt.. Som om det inte FANNS någonting annat... Ja.. Som om LIVET var... att äta.
.. Och jag känner mig bara så ÄCKLIG just nu. Så ONÖDIG... Och så DUM, att jag "tvingar" mig själv att äta trots smärta.. Trots att allt jag egentligen BEHÖVER för att inte ramla in i svältträsket igen, är att äta LAGOM, regelbundet.. Och mindre SKRÄPIGT.
... Men det känns bara som om jag äter för att få slut på det.. För att återigen inte ha någonting hemma att äta.. Så att jag ska SLIPPA känna att jag tappar kontrollen på det här sättet! .. TROTS att det är just DET beteendet som GÖR att jag hetsar!
... Men. Dagen idag.
Jag vet att jag låg vaken JÄTTELÄNGE inatt.. Ja, natten som var..
Somnade nog inte förrän efter fyra någon gång... Och klev sedan upp vid kvart över åtta, när klockan ringde.. Hade nämligen bestämt mig för att åka tidigt till stan idag. Eftersom att jag skulle DISKA också.. Och dammsuga...
... Gick iväg till bussen. Och för första gången någonsin, klev jag på bussen vid hållplatsen HÄR utanför.
... Väl i stan. Till affären för småhandling. Men då det hände någonting igår natt, efter mitt förra inlägg, så hade jag HELT ändrat inställning igen.. Jag skulle köra på "skräp" till frukost, lunch och middag, även denna vecka. Och sedan påbörja det "hälsosammare ätandet", nästa vecka istället. Från och med på måndag nästa vecka.
... Så. Det blev att handla en massa skräp igen..
Gå tillbaka till busstationen, och sitta och frysa i bussbåset i en timme.. Sedan åkte jag hem igen..
Klockan var strax efter elva när jag kom hem.. Och det kändes faktiskt MÄKTA skönt att vara hemma såpass tidigt på dagen ;)
... Men detta var ju INNAN jag började proppa så att smärtan bubblade inombords! .. För att NU var det inte så skönt längre! ... Inget behagligt alls i detta...
Jag började ta det första. Gå över till det andra. Dricka lite grann.. Äta lite till.. Bara för att..
... Och sedan FORTSÄTTA så, hela kvällen.. Med en alltmer starkare.. En växande klump som blev till illamående... Och att pressa ner ÄNNU mer när det redan är fullt...
... Ja, jag kan ju säga, att i det HÄR läget är svälten min bästa vän och största saknad.. Den kan vara NOG så smärtsam och obehaglig.. Tröttheten. Stramandet i magen.. Och de darriga benen... För att inte TALA om den svimfärdiga känslan! .. Och rädslan i duschen...
... Men nej.. Den HÄR känslan känns BRA mycket VÄRRE! ... Även rädslan för att tappa kontrollen och låta allt gå för långt... Ja, jag är rätt så lättad ändå, att jag svingar MELLAN dessa två beteenden... För att, som jag skrev igår..
Annars. Jag har sett på mer serier på datorn... Kollat blocket.. Gång på gång.. Ja, jag fantiserar mycket hundar just nu.. Och hade jag haft råd, hade jag nog övervägt det... Men antagligen tippat på att inte köpa ändå.. Då jag blir väldigt låst härute med en hund...
Jag har kollat mailen.. Bloggar.. Och så har jag legat nerbäddad i sängen och halvsovit...
... Och nu är min största önskan, att jag kunde trolla bort allt ätbart härhemma... Då kroppen... och själen! SKRIKER av ånger!
... Någon städning blev det inte idag.. Och inte heller diskning... Men imorgon så.. För att sedan, på onsdag ska jag tvätta..
God natt med er <3
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|