Okej. Dagen idag...

Jag vet inte riktigt... Vet inte vad jag ska säga...

Jag klev upp imorse, när elektrikern ringde, för att släppa in honom...

Han kom. Han började... Ja, vad han nu gjorde... Kopplade in bredbandet. Försökte koppla det... Men det fungerade inte riktigt...

Så. Han åkte iväg igen. Sa att han kommer tillbaka. Försvann. Kom tillbaka. Jag hörde honom bara i porten...

Och så åkte han igen.

... Kom tillbaka. Ringde på klockan. Och gick in innan jag hann till dörren.

Sedan var det fixat.

Efter det, började jag fundera på hur jag skulle få min dator som stod fyra meter ifrån modemet, att nå till en halvmeters sladd... När allt sitter ihop i en enda knöl, med dator och skärm och allt det där... Och jag kan ju inte heller ha ett SKRIVBORD mitti dörröppningen! Om jag nu skulle få den att nå såå långt :P

Men på något sätt, ramlade jag in på modemet... Och såg att den hade WiFi...

Började fiffla med DET. Men det funkade inte. Skrev in lösenord... Internet anslutet, men ingen nätverksåtkomst...

Fifflade lite till. Sökte runt på datorn...

Satte mig med mobilen vid modemet och försökte få WiFin att fungera...

Och så stänger jag av modemet för att testa att starta om det... Och Wifin börjar fungera! ;D

Glad blev jag. Och det första jag gjorde, var att beställa hem ett antivirusprogram... Ringde mamma för att fråga hur det fungerade ordentligt, när jag betalade med kort via nätet. Så att det inte skulle bli något fel...

Pratade en stund med henne... Och la sedan på.

Ja...

Jag mådde inte så bra. Kände mig trött och seg... Och ville bara sova en stund... Eller det var vad som föll mig in när jag bara satt där på sängen och... Ja, vad jag nu gjorde...

Somnade till... Och vaknade efter en timme...

Då började jag laga mat.. Inte för ätandets skull... Utan mer för intressets skull...

Försökte mig på en fiskgratäng... Men den blev smaklös och tråkig... Ingen hit. Men helt klart ätbar. Så in i frysen med den!

Jag har suttit lite vid datorn. Sett på en film.. Och försökt att se på lite serier...

... Och så har jag ätit. På grund av uttråkning. På grund av mycket funderingar... Ja-a... På grund av att saker inte går min väg..

Jag var nämligen nere och letade efter tvättstugan idag. Då jag ÄNTLIGEN kände att jag orkade ta mig för det... Men vilken dörr jag än låste upp, hittade jag ingen tvättstuga! Så det sket sig ju med den saken!

Tårar i ögonen. Trött på att stöta på motgångar hela tiden... Och i behov av att släppa på allt gammalt som jag har samlat på mig inombords...

Men jag messade mamma... Och sedan gjorde jag iordning den där maten...

Nu på kvällen, har jag proppat i mig nästan en hel påse Granola... Bara för att jag kände att jag behövde "knarka" NÅGONTING. Åt och åt och åt...

... Imorgon ska jag hjälpa till att flytta igen... Och jag ser såå fram emot när jag kan vara ifred i flera dagar i streck. Och slippa känna mig stressad för att jag ska träffa folk och har någonting att göra...

Bara NÅGRA familjeträffar kvar nu. Inplanerade iallafall.

God natt med er <3

Nu har bredbandet kommit. Blivit kopplat. Och installerat.

Så. Här kommer gårdagens inlägg :)

När man stöter på ett bekymmer…

Ojjj, vad jag INTE har någon lust att släppa in elektrikern imorgon. Får mig att känna mig stressad.. Som om jag inte kommer att ha tid med någonting på hela dagen. Fastän han säkert bara är här i någon minut… Men det är ju att inte veta NÄR han kommer.. Blir ju lite låst… Mellan åtta och fyra, liksom. Ett ganska långt(stort?) spann…

Men till mitt bekymmer nu då…

Jag har varit och handlat lite med mamma idag. Innan vi och pappa skulle flytta möbler från hus till hus… Var inne på JYSK… Och jag visste PRECIS vad jag ville ha. Började kolla olika lakan… Bestämde mig för färg och tyg…

… Men Ingenting blev som jag trodde att det blev, märkte jag när jag kom hem…

Det påslakanset som jag trodde var siden, var något helt annat… Mamma köpte siden till mig… Och jag blev såå förälskad! Men detta var något annat. Säkert inget fel på det heller. Men oväntat…

Det drapålakan som jag köpte i brunt, så noga utvalt… Med färgkombinationer till det övriga och allt… Ja, det visade sig vara till själva sängstommen och inte madrassen!

… Så då började funderingarna samla sig. Tankarna snurra.. Jag började älta… Hur skulle jag kombinera färgerna? Vad skulle jag nu med TVÅ drapålakan till stommen till? … Och vad för färg på drapålakanet till madrassen skulle jag ha ISTÄLLET till den färgkombinationen… nu när det blir för mycket med brunt BÅDE på madrassen och stommen?

… Accepterade till slut läget, efter att ha slitit upp alla lakan och örngott ur sina förpackningar… Och beslutade mig för att senare köpa ett ljusbrunt och ett lila drapålakan i stretch(om jag nu kan hitta det) till madrassen. Vilka kommer att passa både stommens lakan och mitt bäddset… Och så ska jag köpa till ett brunt örngott också.

Men i alla fall. Dagen idag.

Jag sov väldigt konstigt inatt. Hårt kanske(?)… Jag vet inte vilket. Men drömde så himla konstigt… Jag drömde TILL OCH MED att elektrikern kom :P

Vaknade sedan några gånger… Men bestämde mig sedan för att gå upp och diska och göra iordning frukost, vid sex på morgonen.

Tänkt och gjort.

En riktig pangare till frukost. Kokade till och med perfekta ägg ;P

Sedan gick jag och la mig igen. Sov vidare en stund… Och så kom pappa och mamma och hämtade mig vid strax efter tio… Idag skulle vi flytta! Ja. Eller de, egentligen.

Men först åkte vi in till stan. Mamma och pappa hade ärenden att göra… Och mamma och jag passade på att strosa omkring lite på JYSK. Kollade både det ena och det andra… Och att det blev mycket fel, vet ni ju redan.

Men två saker prickade jag också in väldigt rätt. Duschdraperiet och badrumsmattorna. JÄTTESNYGGT. Såå nöjd ;D Draperiet var vitt med ett stort svart träd på. Och mattorna var röd – och vitrandiga. Nu felas en röd och vitprickig(om jag hittar någon) tvålpump. Och kanske något liknande toasitslock(eller vad det nu kallas… ring?)…

Sedan en snabbis in på City Gross. Jag passade på att handla en till yoghurt. En juiceflaska… Och så RUSSIN! Som jag har glömt varje gång som jag handlat!

Japp. Sedan har det bara varit flytt. Lyft. Och lyft. Stapplande steg, när man bar det tyngsta… Men annars gick det bra. Och det var bara resorna som tog tid.

En lunch på stan, tillsammans med 23åringen, hann vi också med… Och senare, varmkorv i det nya huset… Lite husesyn… Och sedan vidare för att gå på 14åringens och hans klass konsert.

.. Och efter det, blev det hem. Jag blev hemskjutsad av mamma och pappa.

Satte mig vid datorn. Åt någonting litet. Drack lite grann…

… Och kände mig sedan tvungen att kolla igenom sakerna jag hade köpt, då det kändes så fel. Ville ju veta vad det var jag hade köpt… Vilket var fel, fel, fel… Men det finns inget fel.. Allt är ju efter tycke.. Men jag hade velat ha sidenpåslakan(som mamma hade köpt)… Och även drapålakan i stretch(som också mamma hade köpt)… Och fastän mamma var MED idag och hjälpte mig, lyckades vi inte pricka rätt.. Och jag som hade allt så noga valt. Noga uträknat… Med brunt underlakan och allt… Men jaja. Inte hela världen :) Nu har jag ett svart och ett brunt lakan till sängstommen istället. Ett i stretchfrotté och ett i bomull.

Dåligt självförtroende. Oro och en del ångest. Misslyckandekänslor, har jag känt av idag. Kommit som små attacker… Vilket har medfört flyktkänslan… Men det har inte varit så farligt. Allt löser sig nog tids nog… Annars får det vara… Då får jag leva olycklig och ofullbordad istället…

Japp. En enda röra i mitt huvud, bland alla dessa lakan, färgkombinationer och tyger… Men nu ska jag försöka koppla av… Vill egentligen inte somna, då jag kommer att vakna till en morgondag som innebär ”elektriker”… Och sedan sätter pressen igång, vad gäller att få igång internetet härhemma…

God natt med er <3

15/12 – 14 23.35

Okej. Mitt internet är JÄTTEsegt. Då surfen är slut, men surftiden fortfarande har några dagar kvar.

Så. Här kommer gårkvällens inlägg:

Jag vill ju skriva ett inlägg nu… Fast jag är såå trött…

Ja. Min surf på kontantkortet är slut nu… Gick fort denna gången… Så tror inte att jag ska fylla på igen.. Utan väntar istället tills jag har bredbandet kopplat.

Idag har jag… Ja, först åt jag frukost. När jag väl orkade kliva upp. Runt halv elva någon gång.

Messade mamma för att höra när jag kunde vara hemma ikväll. Då jag hade lovat att passa Vovve en stund på kvällen. Och nu hade blivit såå osäker på ifall jag ens skulle hinna HEM innan mammas kusin med sambo var hemma igen…

Så jag messade henne. Ville egentligen inte fråga. Då det kan verka som om jag vill hem innan jag ens har kommit dit… Till 21åringens födelsedagsfirande alltså.

Sedan messade jag lite grann med Bästisen. Som frågade om jag hade flyttat och sedan undrade om hon kunde komma över och sova någon dag under julen. Eftersom att hon ändå skulle hem till trakterna och fira jul med sin pappa…

Samtidigt försökte jag diska. Torkade nog av händerna, var och varannan minut. Då jag behövde svara på ett sms hela tiden.

Men jag var på bra humör. Och mådde idag bättre än vad jag gjort på LÄNGE. Kände mig vuxen, självständig och ansvarsfull… Jag åt en bättre frukost än vad jag gjort på flera, flera år… Och det kändes som om den här LÅNGA perioden av självskadebeteende eller behovet av att skada sig själv, var över. Glad. Framåt. Uppåt.

Vid strax efter tolv, kom sedan föräldrarna och hämtade mig… Och så for vi till syrran.

Åt gott och pratade en del… Inte jag så mycket… Men det var trevligt ändå J

Inte så mycket mer att säga om DET… Så nu går vi vidare.

Pappa och mamma skjutsade mig direkt till morskusins(eller vad man nu kallar det:s) hus…

Jag låste, efter mycket om och men(j*vla dörr :P) upp ytterdörren och gick in.

Möttes av en superduperglad liten vovve med långa pälstussar udda placerade över kroppen(Jack Russel, både slät och sträv), när jag steg in.

Studs, och vift på svansen. En del dans också.

Vi gick ut direkt. Han var superstressad och uppspelt. Och då jag bestämt mig för att hädanefter ta det LUGNT på promenaderna och inte tjata för mycket på hunden, så lät jag honom hållas. Han flög fram och tillbaka… Och jag tillät honom jaga vad det nu var han var ute efter. Stannade dock och tog kontakt med honom ibland. Likaså vände håll och gick baklänges… Och jag stoppade honom när han började stojja upp sig och bita i kopplet… Pratade med honom ibland…

Men mer än så, gjorde jag inte… Funderar till och med på ifall jag ska ignorera honom ännu lite mer…

Men det viktigaste i MIN kontakt med hundar, är att jag är lugn och trygg… Och att jag i övriga situationer(UTOM när det gäller beteendet i kopplet, som jag tycker att är såå svårt), är envis och bestämd… Humöret och sinnesfriden, är vad jag kommer att satsa på :) För att det är ju trots allt inte MIN hund. Träna honom, får de göra själva :) Ska JAG ha honom lugnare på promenaden, så får det växa fram ;) i takt med vår relation.

Kom hem till mig i alla fall. Strugglade med att få Vovve att sitta ner medans jag låste upp dörren. Tog sitt lilla tag… Men denna spidade lilla kille, var tvungen… För att man BLIR ju lite nervös när hunden dansar omkring i porten när man ska öppna.

Sedan gick vi in. Släppte in honom direkt, så att han fick nosa sig omkring. Kopplet tog jag av när jag kommit in ordentligt.

Han sprang omkring och fnös åt olika ljud som han hörde… Runt, runt, runt. Men ingenting jag brydde mig om. Brukar jag inte reagera på ljud, så ska jag inte heller göra det nu, bara för att HAN gör det.

När jag började laga mat, varvade han sina fnysningar, med att sitta vid spisen och vänta på smakbitar. Gnällde omkring lite grann. Nervöst. För att sedan komma tillbaka och sätta sig.

Samma sak när jag åt…

Efter att jag hade ätit… och lite innan. Tränade vi lite ”fot” här i vardagsrummet. Med en liten godbit i handen.. Han är lite småuppspelt… Men han klarade det rätt så bra. Syftet var ju att lära honom känna igen ORDET, så att man någon gång, när han har blivit lugnare, kan leka lite grann med det på promenaderna också.

Vi låg och myste en stund på sängen… Ja, på hela kvällen, låg han tätt intill mig och kopplade av, i kanske TIO minuter… Men dessa tio minuter, var guld värda… SOM jag hade saknad sådana ögonblick!

Ut på promenad igen. En tjugo minuters kanske.. Han var även denna gången, den jagande uppspeltheten själv… Men en GNUTTA lugnare och mer mottaglig för kontakt. Kopplet var i alla fall slakt i några sekunder NÅGRA gånger. Och inte ALLS lika svårt att få honom att sluta leka dragkamp med kopplet ;)

Men han fnyser och blir rädd för allt som låter… En spökålder, gissar jag på… Men minns inte i vilken ålder dessa skulle komma… Annars är han bara larvig :P

Lite lek och spring fram och tillbaka i lägenheten. Lite ”sitt, stanna” *Jag går iväg* och ”kom”… Vilket han rusar efter mig…

… Och sedan kom Husse och hämtade…

Jag åt lite godis… Fick ont i magen… Började, trots att det gick så bra idag, oroa mig över hur jag kommer att klara kommande dagar med Vovve.. Då jag vet hur stressad jag BLIR som perfektionist… med en stressad Vovve…

Men lugnade mig själv. Och konstaterade att det inte ät MITT ansvar att LÄRA honom någonting. Jag tar honom på promenader och ger honom min kärlek och trygghet :) … Det ska räcka. Och kanske ÄR han mycket lugnare med dem? Och då är det ju ingen fara. JAG bryr mig inte hur han är… Han är ju i alla fall liten och ”lätthanterlig” ;P

Försökte se på film… Men insåg att internetet REDAN tagit slut…

Så nu ska jag krypa i säng. Ny dag imorgon. Och på måndag ska jag hjälpa till att flytta :)

God natt med er <3

13/12 – 14 23.10 

Okej. Internet segar som f*n. Och jag vet inte varför...

Men testar att lägga ut inlägget som jag nyss skrev.

Jag vet inte vad FAN det är för fel på internetet! Men jag tänker inte hålla på att kämpa med det i alla fall.. Så jag lägger in detta när jag har lust någon dag…

Frustrationen är hög…

Men jag har ju bestämt mig för att kämpa. Jag har peppat mig själv som FAN under dagen! Och jag har gjort klart för mig själv vad jag ska vilja hädanefter…

… Men jag kan inte säga att det får mig att må bra. Inte heller att jag litar på det. Att det kommer att fungera. Att jag kommer att klara det…

Jag känner mig ensam… och vill bara ha någon att dela mina problem och bekymmer med. Mina funderingar. Framgångar… Och dessa små glädjeämnen och förhoppningar…

Jag vill ha någon att prata med närhelst jag känner för det. Någon som lyssnar. Såväl som pratar och delar med sig.. Jag vill ha någon som har tid för mig… Utan att ha det inplanerat eller bokat.

… Någon som vet ALLT och det mesta om mig. Så att jag slipper känna att jag går igenom allt helt själv…

Jag lever FÖR min familj.. Men inte så mycket MED dem. Träffar dem ibland. Har kul. Men ser ingen som jag kan förlita mig på och dela en del av mig själv med…

Ibland känns det som om ensam är stark… Och ibland inser jag bara tvärt om… För att sedan åter övertalas av tanken att ensam visst måste vara starkast… När lusten och orken att luta sig mot andras axlar, börjar ta slut… När man VET att man är fullt kapabel att klara av sitt eget liv. Att leva och må bra. ÖVERLEVA.

… Om man bara ville.

Idag har jag varit en vända in till stan. Bestämde mig för att ÄNTLIGEN ta tag i det här med handlingen, som jag nu så länge skjutit på.

… Bussen kom. Och jag klev på, med en liten osäkerhet inombords. Vart skulle jag kliva av? Skulle jag hinna plinga? Skulle jag komma på nästa buss sedan? … Och hur skulle jag klara av att få hem alla varor sedan? …

För att inte TALA om att lyckas VÄLJA varor!

… Innan jag lämnade hemmet. Ja, när jag fortfarande låg i sängen, ringde min mammas kusin. De bor här, en bit uppför gatan bara… Men jag svarade inte.. Hade ingen lust att prata i telefon, efter gårnatten.

Men sedan messade han mig. Några timmar senare. Han ville att jag skulle vara hundvakt imorgon kväll…

Vi messade lite fram och tillbaka. Och så ringde han mig. Denna gången svarade jag. Han ville bara berätta att hunden var väldigt stöddig nu. Och bits och morrar en del.. Men det visste han ju, att det var inga problem för mig… Det är ju ingen jättehund. Som tur är.

Sedan gick jag till bussen. Fick vänta ett tag…

Okej. Nu är jag tillbaka där jag började.

Jag kom i alla fall in till stan. Lyckades kliva av på rätt ställe. Men blev sedan väldigt osäker på vilken sida av vägen jag skulle stå och vänta på nästa…

Men chansade.. Och chansade rätt…

Men inte heller HÄR, kunde det bli problemfritt. Bussen som jag skulle med, var full.. Och den plockade inte upp några fler.

Okej. Aldrig igen denna resa för handling, konstaterade jag, och började gå mot stan.

Satte mig i stensalen utanför biblioteket igen. Och trots min motvilja till ”onödig” kontakt, messade personligt ombud. Ville bara berätta hur det gick… Eller inte ALLS gick!

Fick sedan förslag på vilken butik jag kunde gå till istället… Och tog, efter en del brist på lust och ork.. Efter en del tvivel, mig i kragen och började gå mot affären.

Själva handlingen gick rätt så bra. Jag orkade inte tänka. Så jag bara grabbade tag i lite av varje och fyllde hela korgen med vad jag hoppas var nödvändigheter… Och gav mig direkt på nästa utmaning.

TUNGA kassar i både plast och papper. De skulle bäras från butik till busstation. Och sedan släpas med på bussen, för att på ett eller annat sätt, kunna förflyttas från busshållsplats till lägenhet.

Det var en LÅNG bit. Och med ingen näring i kroppen. Inte från dagen i alla fall, var jag både hungrig och trött… Och mina muskler halvt förtvinade efter dagarnas knappa svält…

Men jag klarade det till slut. Och kände att jag hade uppnått någon slags vuxen framgång… Och mina krav att börja ta tag i mitt liv och ta eget ansvar. Tillåta mig själv att må bra… Och TVINGA mig själv att vilja ha en framtid… Ja, det kändes nästan lite som en vilja idag. En stund… Men bara nästan.

Jag såg lite ljusare på det, helt enkelt. Kände mig starkare.. Och insåg att det bara var larv att jag inte skulle klara av dessa vardagliga ting själv…

… Men fortfarande med tvivlet hur jag skulle klara det NÄSTA gång… Jag menar. Det där kommer jag INTE att orka fler gånger!

Väl hemma, har jag ätit en del. Nu har jag ju så att det bara är att välja…

Men känslan av brist på kontroll… och den där motviljan som trots allt fortfarande ligger där och sjuder… har gjort att jag inte heller idag, har gått utan tvivel…

Jag har gjort en del pepptexter. Jag har satt upp ”regler”… Och jag har gjort klart för mig själv vad som gäller. Vad som måste ske från och med nu.

Jag har oroat mig. Tvivlat. Känt mig ensam… Och jag har lyft upp mig själv gång på gång… Allt under en och samma dag!

… Nej, jag litar inte på mig själv. Inte på någonting, just nu… Men jag är stenhård på att försöka! Nu ska jag klara detta! Annars vet jag inte VAD jag gör. Detta SKA betyda någonting nu!!! … Mitt liv… ska bli värt att levas…

12/12 – 14 22.30

Jag vill ju gärna att man ska kunna följa med mig på min resa... Men för var dag som går, blir det ytterligare lite mindre viktigt.

Jag mår illa. Fysiskt illa. Efter den briljanta idén att börja äta igen... Och det är ju inte heller VAD som helst jag äter. Nej. Fett. Nästan bara fett. Men fett är ju typ det enda jag har hemma. Och kommer så att vara tills åtminstone imorgon.

... Jag har en djup känsla inombords. Tröttnad på situationen. På livet. Mig själv. Tröttnad på hur jag hanterar allt, och vad jag tvingar mig själv och andra att tro...

Trött på att svälta för ingenting. Att gå mot en död som jag iochförsig innerligt välkomnar mer än livet... TRÖTT på att ena sekunden vilja ha hjälp och känna att den behövs... För att nästa, ångra mig. Inte se något behov alls... Ena sekunden vilja svälta till döds... För att nästa, känna mig så illa tvungen att ta tag i situationen(kanske till och med vilja).. Ena sekunden, med bra självförtroende... Nästa...

Ja. Ni förstår.

... Men... Jag jag vet inte... Allt är bara ett stort "men" ... och "jag vet inte" ...

Dagen idag, iallafall.

Om jag nu är tillräckligt klar för att minnas.

Svårt att sova... Inget onormalt. Med tanke på mitt nästan ständiga sängliggande(förutom idag)...

Vaknade tidigt imorse. Men ville BARA somna om. Sova en stund till.

Personligt ombud kom vid halv elvatiden någon gång. Då jag bad henne komma, under natten(per sms), då jag mådde som sämst...

Hon hade med sig en massa godis och yoghurt och sådant till mig... Någonting som jag inte visade det MINSTA tacksamhet för. Dåligt samvete? Ja, lite.

Vi pratade en stund. Om det mesta. Både tråkiga och lite roligare saker...

Och så, innan hon gick, efter sådär en timme, bad jag henne ta med sig grejerna härifrån igen... Jag KUNDE bara inte ta emot det! ... Mådde för dåligt just då.

När hon hade gått, satte jag mig på sängen och funderade lite. Funderade länge...

Gjorde som varje dag.. Raderade alla mina och personligt ombuds sms och hennes nummer... Ville inte tynga henne något mer... Eller behöva riskera att ångra mig mer fram och tillbaka hela tiden. Oroa henne för ingenting...

Sedan tog jag med mig en penna och mina två block, in i köket...

Minns inte. Men jag satte igång ugnen och... Ja, jag skulle nog äta någonting. Och dricka kakao kanske..

Men om det ska stämma, så hade jag redan skrivit i mitt block. Talat allvar med mig själv... och tvingat mig själv att LOVA ett och annat...

Skrev ett sista mess till personligt ombud, där jag säger att allt är okej nu. Och att jag inte kommer att höra av mig igen, om det inte verkligen behövs.. Och avslutade med att jag bara behövde säga det, så att hon slipper oroa sig i onödan...

Ja, jag tänker mycket på de omkring mig, just nu.. På vad jag gör mot dem...

Och det faktum att jag känner att jag bara lever för ANDRAS skull just nu, men egentligen vill ge upp... Ja, det ger mig också dåligt samvete...

När de någon gång får veta...

Så. Jag åt iallafall. Och vid gott mod, gick jag iväg en vända till affären. Den dyra, lilla affären, här bortom hörnet.

Jag skulle inte handla mycket. Men bara några få saker, så att jag kunde frossa i någonting...

Hämtade även ut mitt paket, när jag ändå var där. Mitt bredband.

Och så gick jag hem igen. Paradisask, kladdkaka, ägg, mölk och tejp, var några av de saker som jag fick med mig hem...

Jag åt ett par bitar choklad. Drack lite soyamjölk... Och satte mig sedan och tittade på film på datorn. Två stycken.

Gjorde iordning en kopp kaffe mitti.. Men drack bara halva. Då jag inte fick ner en DROPPE till.

Tog mig efter en stund, en liten kladdkakebit... Började med ens må lite småilla...

Efter filmerna. Eller om det var innan.. gjorde jag iordning några punkter att hålla mig efter. Vad gäller vardagssysslor och ätandet. Fortfarande vid gott mod... Ja, så det borde ha varit innan filmerna... Kanske.

När filmerna var slut, var så även jag. Mådde dåligt. Psykiskt. Fysiskt... Och jag behövde BARA skriva av mig lite.

Så. Istället för att skriva på någon av mina tre bloggar, skrev jag idag i min textsamling.. DET var vad jag hade lust med!

... Och efter det, började jag läsa igenom några av texterna, med start på en slumpvis skrollad sida.

Trots iallamående av allt fett, la jag in några köttbullar i ugnen, medans jag proppade i mig chokladbit efter chokladbit... och önskade att jag aldrig behövde äta igen... "Det var ett misstag att äta..."

... Men jag känner mig dock fortfarande tvungen att försöka. Då jag INTE tänker tillåta mig själv att oroa någon igen! Och jag tänker INTE bli inlagd! ... INTE svika och såra min familj!

... Men däremot ska jag försöka äta efter schema. Så att jag inte äter så fel och slumpmässigt...

... Det skrämmer mig en smula... Motviljan inombords... Att riskera att misslyckas igen...

... Morgondagens handling, skrämmer mig inte desto mindre... Men det måste göras...

God natt med er <3

Skönt ändå, att ha skaffat lite mer internet...

Jag tänkte att jag skulle blogga nu... För att det är kallt, och jag vill bara bädda ner mig. Frös typ hela natten. Så hoppas på bättre idag :)

Dagen idag då.

Jag har legat isängen... Såklart. Legat länge och bara inte haft någonting annat för mig. Hungrig och dan. Svag och väldigt, väldigt tom i magen.

Messade lite med personligt ombud...

Men sedan minns jag inte vad klockan var.. Men jag frös och bestämde mig iallafall för att gå och ta ett varmt bad...

Och VARMT blev det, så säg! HETT.

Det var svårt att sätta sig i det. Då JAG var såå kall... Och vattnet var såå varmt.. Men väl i, var det JÄTTEskönt. Verkligen.

Låg i ett tag. Bara var.

Men då det började bli både långtråkigt och varmt, ställde jag mig upp för att duscha.. Håret var ju skitigare än skitigast. Efter dagar utan dusch, nerbäddad i sängen... Timme efter timme.

... Men här började det läskiga! PRECIS samma sak som hände när jag låg inlagd på sjukhuset och åt i princip ingenting... Jag blev svimfärdig... Det blev svart för ögonen. Tungt i huvudet...Och jag fick svårt att andas.. Panik i bröstet... Och jag blev bara tvungen att sätta mig ner igen...

Det hjälpte inget vidare att sitta i badkaret och bara vänta ut svimfärdigheten...

Så jag klev ur badkaret, i hopp om att kunna dricka lite kallt vatten ur handfatet innan jag duschade klart... För att duscha klart, behövde jag göra! Schampo i håret, liksom.

Det blev en liten katastrof, det också. Jag var tvungen att SÄTTA mig ner på VARDAGSRUMSGOLVET och gunga i halvt panik, med tyngden i huvudet, mörkret för ögonen... Se hur allt bara flimrar... Innan jag kunde ställa mig upp, för att försiktigt dricka det där iskalla vattnet som rann ur handfatets kran.

Efter att jag hade druckit, kändes det dock bättre. Jag klev i badkaret igen, och duschade med svalt vatten, ur schampot ur håret... Sittandes såklart. Stå vågade jag inte göra.

Balsamet struntade jag i, efter vad som hänt... Ville BARA ut från duschen... Men så gott jag kunde, sittandes, tvålade jag ändå in mig själv. Så att det inte bara var håret som blev rent.

Efter duschen, satt jag på sängen ett tag.. Tog mig sedan en smörgås. Underdelen av en rågkuse, med smör och ost.. Och så en kopp kakao på kokat vatten och en skvätt grädde...

... Matlusten var nästan borta med ens jag hade tagit första tuggan... Hungern likaså... Men jag kände mig tvungen att äta upp smörgåsen, då jag VÄGRAR slänga mat som jag har köpt...

Lite mer sittandes på sängen.. Liggandes på sängen... Messandes med personligt ombud..

Jag minns inte så mycket...

Men jag har iallafall själv tagit kontakt per sms, med två av mina syskon, och min mamma, idag.. Och DET är ju ovanligt för att vara jag!

... Varför jag nu på kvällen, efter att ha planerat att åka och handla mat och förbrukningsartiklar imorgon... Efter att ha sökt efter en bra shoppingväska... OCH efter att helt ha släckt ner i köket.. Stängt dörren om mig, fastän jag är ensam... Och tänt en MASSA ljus... Med en kopp te i mina händer... Ställde mig själv frågan... "Vad håller jag på med? Nu får jag SLUTA vara så dubbel. Jag kan ju inte sitta här och långsamt och medvetet, ta LIVET av mig(!), när jag samtidigt bokar upplevelse efter upplevelse med min familj. Samtidigt som jag planerar för en det ena, en det andra..." ... "Jag mår ju bra...?" .. Jag ser ingen vits med att fortsätta leva... Men jag GLÄDJS ju trots all av de goda stunder som jag får :)

Så. Återigen. Än en gång, skriver jag till Personligt Ombud och avbokar hennes hjälp att ta kontakt med någon som kan hjälpa mig. Skriver att jag måste klara det här själv. Och att jag tror att jag kan klara det denna gången...

Dumt? Eller ej? ... Det vet jag inte än... Men misslyckas jag med min vilja ÄN en gång, vet jag inte VAD jag gör.

Så. Jag tog mig lite mat... Mätt som skjuttsingen... efter att ha ätit en massa ost på det! ... Och så även lite YOGHURT på DET!!! Ja. Nu är jag MÄTT. Men det är meningen att jag ska börja med någon slags matrutin imorgon..

I kökskranen finns bara jummet vatten. Svårt att diska då... Tar det imorgon...

Då ska jag även handla mat m.m Och hämta ut ett paket på posten. Mitt bredband har kommit. Planeras dock inte att bli kopplat av operatör förrän på tisdag nästa vecka... Varav jag fyllde på det mobila internetet istället.

... Nu blir det ännu en lång natt, känns det som...

Men det får jag tåla. God natt med er <3

Och gårdagens:

Jag fryser som en gris. Är hungrig.. Känner hur det trycker på lite lätt i halsen.. Typ luft som vill upp.

Men lite bloggning nu då.

… Nej. Jag fryser för mycket. Jag skiter i det här..

Men lite snabbt i alla fall.. Dagen har ju inte varit så lång.

Svårt att somna inatt.. Sådär som det BLIR när man ligger i sängen hela dagarna och somnar närhest det faller en in…

Idag skulle jag iväg till stan för att gå på möte med jobbcoachen och Personligt ombud…

Gick till bussen… Väntade. Väntade… Väntade.

Men ingen buss kom.

Irriterad och frustrerad. Jag går hem igen.. Lägger mig direkt på sängen och vilar. Sover en sväng… Ligger kvar. Vilar.

Ja. Jag ligger hela dagen. I sängen.. Hade lite kontakt med Personligt ombud.. Men har nu åter kommit fram till att jag inte kan ta emot hjälp för ett problem som antagligen inte ens finns… Nej, jag måste klara det här själv.

Förvirrad. Kluven.. Seg i huvudet.. Vet inte vad jag vill. Vad jag behöver… Och hjärnan bara bråkar.

Men kanske BLIR det någonting av livet, till slut. Allt tycks ju trycka på åt rätt håll, på ett eller annat sätt…

Jag har ätit en underdel av rågkuse. Och druckit en kopp kakao gjort på kokat vatten och en skvätt grädde.. Godare med mjölk. Men mjölken är slut..

Annars har jag bara suttit inne på datorn och läst igenom lite gamla texter ur min textsamling… Och messat lite med 23åringen, som jag nu ska köpa en present till mamma och 21åringen, med…

Med det säger jag god natt… Bädda ner sig och… Ja. VÄÄÄRME!

God natt med er <3

9/12-14 21.25

Fyllde på kontantkortet med en vecka till... Då jag inte får bredbandet förrän tisdag nästa vecka, tidigast.

Så. Här kommer två inlägg:

Jag vill bara vara vaken till imorgon…

Jag vet att jag borde göra ett sådant där kvällsinlägg till DagenMin nu… Men jag vet inte om jag orkar. Har någon lust..

Jag har precis suttit och läst igenom gamla inlägg ur min allra äldsta textsamling här i WordDokument.. Samlingen med 600 dataskrivna..

Och jag kan ju bara säga att… GUUUD vad ÄNNU mycket mer problem med min hjärna, jag hade då! Det var helt otroligt. Och jag kunde inte alls minnas det på det sättet. Det där ständiga kriget.. Den ohanterliga ångesten… Hjärnan som slog volter.. Gråtattackerna.. Och att behöva skriva av sig flera gånger om dagen...

… För att inte TALA om mina ständiga, brutala sätt att försöka undgå mat! Och alla mina andra ”finurliga” sätt att skada mig själv på…

… Men dagen idag.

Jag vet inte vad jag ska skriva.. Det är såå komplicerat…

Ena stunden känner jag bara att jag inte orkar någonting. Inte klarar någonting.. Att jag behöver hjälp och stöd, om jag alls ska klara av det här… För att nästa, känna att det vore väldigt onödigt att ta emot hjälp, då jag faktiskt inte ens mår dåligt… Allt är enkelt, liksom. Och varför skulle jag INTE klara det själv. Jag menar. Det är ju bara viljan som styr… Och får jag den att rikta sig åt rätt håll, så finns inga problem i världen…

Jag skrev till Personligt Ombud och sa att jag ville ha hjälp nu.. Att jag ville ha ett liv och var beredd att ta emot hjälp från varstans som helst…

… Men efter dagens… Ja, till kvällen, skrev jag igen… Och drog tillbaka det… Då jag inte stod ut med tvivlet på ifall jag ens hade någon anledning till att dra igång någonting, som nötte sönder mig inombords.

Jag har nästan inte… Nej, jag HAR inte diskat någonting idag! Jag har legat en del i sängen.. Ätit. Enligt mig, fööör mycket! Mått dåligt för det. Varit frustrerad på mig själv för att jag mådde dåligt för det…

Och så har jag skrivit på Word, ett par gånger…

Jag har legat i sängen, under filten. Tittat på mina brinnande ljus…

Halvsovit.

Och så har jag haft lite sms-kontakt.

Försökt se på en film på datorn… Men fick inget ljud till filmen… Så. Gav upp och gick och la mig…

Ja-a… Tycks inte finnas något mer att berätta… Inte i mitt minne just nu, i alla fall.

God natt med er <3

8/12-14 23.15