Det känns för tidigt att blogga nu, tycker jag. Men jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Så "sängen" tänker jag...

Dagen idag.

Ja-a. Vad ska man säga. Inte mer "hemma" i mig själv än vad jag var igår. Snarare mer vilsen. Men idag... Ja, det har varit en konstig känsla. Inte sådär frustrerat aktiv som den BRUKAR vara...

Men jag vet inte. Jag har väl typ idag, liksom många(många) dagar innan, försökt komma fram till det ultimata svaret. Frågat mig frågan, gång på gång. "VAD ska jag GÖRA?" ... Det har varit TVÅ frågor i min skalle idag. Vars svar, gör att jag måste gå åt båda hållen för att lyckas. Samtidigt som jag inte kan gå åt NÅGOT för att inte misslyckas!

Jag har känt mig... Ja, svävande. Liksom igår. Men samtidigt slagits av tanken att "Jag LEVER inte. Jag SER inte livet, mer än inifrån en grumlig bubbla utan luft. Min skalle är så mäkta aktiv... Men inte JAG. Och även om jag kanske fixar en del härhemma ibland. Tar mig utanför dörren emellanåt... Ja. Jag KÄNNER ändå inte livet. Jag ÄR i det. Men..." ... Ja. Det är så det är...

Men ska inte babbla mer om DET nu. För att... Ja, jag vet inte vad jag säger... Om det verkar rimligt :P

Men. Dagen idag.

Jag klev upp imorse... Nej, det gjorde jag INTE.

Men däremot klev jag upp inatt igen. Det lät ifrån övervåningen... Sängen luktade ALLDELES för starkt av parfym. Ja, min morfars tant. Det är henne lakanen kommer ifrån..

Och... Ja, jag kunde inte sova.

.. Så. Klev upp. Satte mig och proppade knäckebröd med smör på. Brydde mig inte så mycket. "Äsch. Jag har ju några kilo kvar att gå upp" ... "Äsch. Imorgon ska jag ju ändå börja äta efter min nya struktur. Med tider och allt" ... "Äsch. Skit samma. Kan ju ändå inte sova..."

Ja. Så jag åt en. Efter en. Efter en. Upp till ungefär sådär sju-tio stycken.

... Och sedan gick jag och la mig igen.

Somnade väl någon gång därefter. Konstig känsla att inte känna sig mätt. Men sådan var ju hela gårdagen.

... Vaknade imorse klockan åtta.. Men klev inte upp. Somnade om. Det var såå skönt att sova i VANLIGA lakan för en gångs skull! Nu efter några gånger av sidenlakan.

Klev inte upp. Klev inte upp. Klev inte upp...

Det första larmet ringde klockan åtta. Frukost. "Men nej. Orkar inte. Och jag åt ju ändå inatt"..

Det andra larmet ringde klockan nio. Bussen till stan. Men "Nej, jag tar det imorgon istället. Orkar inte"...

Tredje larmet. Klockan tio. Mellanmål. Men.. "Nej". Låg kvar.

Fjärde larmet. Vid tolv. Lunch. "Nope".

Femte larmet... Ja, det hann aldrig ringa. Jag klev väl upp vid ett. Satte mig vid datorn i väntan på klockan-två-larmet. Då jag skulle ta mitt mellanmål... Ja, tiderna är VÄLDIGT viktiga för mig, om jag ska känna att jag har någon chans ALLS att få ordning på ätandet och min egen vilja att faktiskt hålla FAST vid det. Missar jag ETT mål, måste jag vänta på nästa. Helt enkelt.

Minns inte vad jag GJORDE vid datorn. Men iallafall det vanliga. Kollade bloggarna som jag alltid läser. Blocket husdjur... Ja-a. Och läste mail och sådär.

Fick svar från kommunen. Min handläggare där. Angående mailet jag skrev igår... Läste det redan på morgonen... Har varit inne på det, jag vet inte HUR många gånger idag(!)... Men eftersom att detta... Ja egentligen hela min SITUATION, är det rörigaste i mitt huvud just nu, så hade jag ingen ANING om vad jag skulle svara! Mailet krävde ju det svaret som är och hela tiden har varit det största frågetecknet! Det vill säga. VILJA eller INTE vilja. Behöva. Eller INTE behöva. Chansa eller INTE chansa.

... Ja, jag pratar ju om boendestöd. Det stöd som jag FORTFARANDE inte vet om det kommer att slå mitt liv, mig själv av banan igen... Nu när jag ÄNTLIGEN ändå har KOMMIT så långt med mig själv... Eller om det kan hjälpa mig med de saker som jag känner att håller min själ i ett H*vetiskt vasst gepp just nu! ... Det som drar mig till vansinne och får mig att känna mig desperat nog... Ja, men som...

Ja, jag tar mig ÄNDÅ inte igenom DET!

Rörigt detta. Så jag går vidare. Min hjärna är seg som gummi, ihopvirad som ett garnnystan. Och knycklat till en liten skrynklig pappersboll..

.. Vart var jag nu då?

... Ja, just det. Sedan blev det iallafall mellanmål. Två knäckemackor med smör på. Ja, svårt att hitta på någonting att äta, när man inte har någonting hemma. Men shoppingdagen står på den femte varje månad. Ja, och ett datum till, som jag inte minns. Så förhoppningsvis får jag handlat lite grann då.

Och efter mellanmålet, blev det nog lite mer dator. Något annat kan jag inte tänka mig!

Klockan måste väl ha vart närmare halv tre nu. Vilket innebär att jag satt här en stund. Skrev lite grann på WhiteBoardTavlan. Bland annat en TID till diskningen som jag skulle göra idag. Då jag var rädd att det inte skulle bli gjort annars. Och så, eftersom att jag nöter på det här med dessa SOPTUNNOR och inte TRIVS med att se soporna i sopskåpet och VETA att de egentligen borde UT! Så tog jag mig en liten promenad. "Måste HITTA dessa soptunnor. Om de nu finns" ... Men inga soptunnor. Nej, det känns så KONSTIGT om de har GÖMT soptunnorna! ... Skrattar inombords när jag skriver den meningen :P

Nej, men det kanske är enklare än man tror. Det kanske ÄR dessa här vid huset bredvid. Men känns konstigt om hela GATAN ska slänga soporna vid DET huset. När nästa EFTER det, OCKSÅ har soptunnor!

... Kom tilbaka in. Inte klokare än innan. Och skickade, trots viss motvilja, ett mail till hyresvärden. Motvilja, för att det har gått så lång tid sedan jag flyttade in... "Slänger hon inga sopor förrän NU?" ... Har varit bortrest säger vi ;)

Ja-a...

När jag kom in, blev det lite datorhäng i väntan på att börja diska klockan halv fyra...

Ojojoj. Jobbigt. Mycket disk. Äckligt. Och grisigt. Jag brukar vara noga med att skölja av grejerna innan jag ställer dem i diskhon. Men jag har ju inte bara tappat greppet kring mig själv... Utan även DISKNINGEN, som faktiskt var den grej... Den ENDA grej som jag kände mig bekväm i eftersom att jag gjorde det efter varje måltid HEMMA. Ja, när jag bodde hemma hos mina föräldrar, alltså.

Det blev lite diskat. Men långt ifrån allt. Då matklockan ringde. Middag.

.. Stress. Stress. Stress. Då det är något att komma in i, att synka alla delar av maten med varandra. Och ingenting som bara händer. Det ena blir klart. Det andra görs klart under stress. Och det tredje... Ja, det hade man helt glömt bort och måste börja med NU! Såsen blir för tjock. Och riset behöver mer vatten... Fisken är trögre på att börja koka, än vad man innan trott...

Ja, men det BLEV middag till slut. Om än senare än vad schemat säger. Men det är okej. Ställer jag klockan på den tid jag ska äta, måste man ju räkna med en viss tid för att GÖRA maten också!

... Jag blev mätt. Äckligt mätt. Och motviljan kom till mig, som en kalldusch från ovan. Nej, men typ så. Jag påminns ständigt, varje gång som jag försöker, om att jag inte tycker om Herr Mättnad. Jag tycker om hungern. Trivs med hungern. Mättnaden är obehaglig...

Kanske för att jag har nött in svälten så länge nu. Den har blivit trygg... Och eftersom att allt med svälten och hetsätningen... Eller att inte vilja svälta, vände IGÅR, kan man kanske inte räkna med frid och fröjd.

Efter middagen. Mer dator... Skriva lite i min textsamling. Och försöka komma på vad jag skulle svara på detta mailet... Men inga svar uppenbarade sig i huvudet... Bara SAMMA gamla frågetecken, om och om igen.

Stirrade ut genom fönstret. Satte mig i badrummet. Böt till rum efter rum... Men kände mig bara allmänt grubblande...

"Jag kunde ju FÖRSÖKA, och sedan, ifall det kändes överflödigt... Eller om allt eskalerade... Ja, då kunde jag ju bara dra mig tillbaka och återgå till att kämpa på egen hand. Ensam...?" ...

Men ja. Det var svårt...

Tänker inte gå in på allt en gång till... Om jag inte gjorde det i början av inlägget.. Om VARFÖR beslutet är så svårt. För att det är LIKA rörigt att komma fram till, varje gång som jag ska dra upp det.

... Men vi går vidare.

Vad har jag skrivit? ...

Hmm. Middagen har jag nämnt.. Den var klockan fyra. Men blev senare.

... Jaja. Jag svarade iallafall på mailet till slut. Kan ju åtminstone gå på mötet på torsdag. Och höra vad de har att säga. Det skadar ju inte.

La mig på sängen. Frös. Bäddade ner mig under filten till slut.

Funderade och funderade. Slogs av olika tankar. Vissa som gav mig känslan av att allt var/är okej. Att jag kommer att klara det här... Och att det faktiskt inte FINNS några problem. Andra som gjorde att jag kände att jag bara ville gräva ner mig. Vissa gav mig känslan av att behöva en del hjälp och stöd... Och andra sa till mig att det finns så mycket kul därute... Jag blev glad. Fick en känsla av mening... Och tänkte nästan avsäga mig stödet, bara för att ALLT var möjligt och jag var påväg ut nu!

... Men alla känslor bara byter plats så fort. Så jag hinner inte riktigt med. Vet inte vad som ger mig känslan. Men helt plötsligt bara slår den till... Och lika fort, byter den plats med någon annan.

... Oj. Vad långt detta inlägget blev! En blogg vars uppgift var att berätta om vad jag har gjort under en dag..

Men men.

Emmmh.. Ja-a. Youtube musik, i sängen. Och sedan när klockan skulle till att ringa. Kvällsmål. Ja, då klev jag upp och gjorde mig en kopp te. Något annat orkade jag inte. Efter dagens middag!

... Och det är där jag befinner mig nu.

Ynka trög i skallen. Och MÄKTA förvirrad och svävande! ... Men ändå..

Ja, med det säger jag god natt. Ska släpa mig iväg till stan imorgon. Måste det. För att annars får jag ALDRIG ihop tre dagar denna veckan(för att busskortet ska vara värt pengarna). Utan att behöva åka två dagar i rad.

På lördag ska jag till föräldrarna. Mormor kommer dit för att fira 17åringens 18årsdag. Ska passa på att fira min 25(=stress)års då också.

God natt med er<3

... Jag bloggar nu.. Så att jag kan gå och lägga ig. Göra slut på den här dagen.

Just nu känner jag mig vilsen. Förvirrad. Svävandes i rymden, utan någonting att greppa tag i. Jag vet inte vart jag befinner mig. Och jag har tappat greppet om vem jag är..

Men idag har trots allt varit en bra dag. Jag har känt mig rätt så uppåt. Och jag har ändå varit relativt aktiv. BRA mycket mer än vad jag BRUKAR vara iallafall!

... Men jag börjar från gårnatten. För att den var mindre positiv.

Minns inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hade bloggat igår kväll. Eftersom att jag inte minns när jag bloggade eller gick och la mig. Men jag minns iallafall att...

Ja, jag klev i säng. Bäddade ner mig och sådär... Men på NÅGOT sätt ramlade jag in på min budgetapp på mobilen... Stötte på ett problem. Den hade inte satt mina utgifter på rätt dagar varje månad. Utan utspridda från datum till datum. Från månad till månad... Om ni förstår vad jag menar. Och jag har ju hyran att betala samma dag VARJE månad. För enkelhetens skull.

Men det var ett enkelt problem att fixa. När jag väl fattade hur man gjorde. Så inga problem. Flyttade bara mauellt, alla utgifter till sina rätta datum. En efter en.

... Och så samma sak med min inkomst. Flytta till rätta datumen för varje månad.

... Men EFTER det, stötte jag på ett problem som jag INTE kunde få grepp om! Som jag inte fattade ALLS vad det var som var fel. Hur appen "tänkte". Hur den fungererade.

Jag började räkna på olika sätt, för att kunna komma fram till svaret. Sökte på internet... Räknade igen, igen... Och igen!

Men VAD jag än gjorde... HUR jag än räknade... Hur mycket jag än FUNDERADE... Nej, jag KUNDE inte få ihop det!

... Tänkte gång på gång. Att, nej det får vara... La undan mobilen... Men hade JÄTTESVÅRT att acceptera det faktum att appen tänkte på ett sätt som jag inte kunde förstå.

... Jo. Problemet. Jag har ju gjort en budget. Där jag ska ha lika mycket pengar för var sak VARJE månad.. Och den här appen har satt UT lika mycket pengar på varje månad i flera ÅR framåt(!)... Förutom i Mars varje år... Då den har satt typ TJUGO kronor MINDRE!

Och grejen var ju inte den att jag inte skulle ha RÅD utan dessa tjugo kronor, eller att jag inte skulle bara kunna slösa tjugo kronor extra ÄNDÅ... Utan grejen var den att jag inte kunde förstå VARFÖR. Det var DET som störde mig.

Det drev mig till vansinne. Jag kunde inte koppla av. Inte sluta försöka förstå varför. Hur den "tänkte"... Så jag klev upp igen. Klockan var lite över två på natten. Åt några köttbullar från kylen. Drack lite juice direkt ur flaskan... Och skrev av mig i mitt anteckningsblock, med en färgpenna som nästan inte hade någon udd kvar...

Sedan gick jag och la mig igen... Fortfarande frustrerad... Men struntade till slut i det hela och somnade... Klockan var över tre.

Men idag.

Jag klev väl upp runt elva. Efter att ha dragit mig i sängen ett bra tag. Men jag vaknade faktiskt inte förrän närmare tio... Så det var skönt.

Åt frukost. Utan något större problem. Inte så jättemycket kanske. Men ändå lite av varje. Så...

Ja. Sedan började jag skriva upp på mobilen. Fylla i handlingslistan lite mer... För att sedan gå vidare till WhiteBoardTavlan för att skriva upp allt där också. Så att jag kan se det utan att gå in på apparna varje gång.

En dusch efter det. Vad jag minns.

Det var på tiden... Var bara TVUNGET att göras nu. Då det var ALLTFÖR länge sedan! Och jag länge känt mig skitig och seg.

Vattnet i badkaret, blev som vanligt för varmt... Svårt att justera med de "vridsaker" jag har... Ja, jag tog ett bad.

Men då det kändes så ångande därinne, orkade jag inte sitta så länge... Och för säkerhets skull, satt jag ner och duschade också. Visste ju inte hur min fysiska hälsa är just nu... Vill inte riskera något svimscenario denna gången.

Efter duschen, passade jag på att duscha av hela badrummet inklussive handfat och toalett, med hett vatten. Då det var såå ofräscht därinne... Och sedan...

Ja, då bäddade jag rent sängen.. Men då jag inte känner att jag har någon ork att tvätta kläder denna månad och tvättiderna har jag satt i slutet av varje månad(i månadsschemat), så skulle jag alltså inte ha några rena lakan förrän i slutet av FEBRUARI(!)... Och så länge har jag INTE tänkt vänta med renbäddningen av denna ofräscha säng!

Jag hade allt rent, förutom underlakan... Så jag tog ett påslakan... Och så PRESSADE jag in den rätt så tjocka madrassen i ett ALLTFÖR litet påslakan med ett ALLDELES för litet hål!

Men det gick till slut. Skam den som ger sig :P Och får se hur det går att SOVA i det! Då madrassen är längre än påslakanet.. Vilket gör att den ligger VÄLDIGT trångt därinne!

Ja-a... Nu blir det grumligt. Så jag tar dagen hipp som happ.

Jag har suttit här vid datorn... Druckit en del te och kaffe. Ätit pytt i panna... Vilket gjorde mig mer mätt än vad jag önskade. Då det ville komma ner mer i stekpannan än vad jag hade tänkt mig. Men det störde mig inte så mycket...

Läsa lite bloggar. Kolla blocket husdjur... Och se dokumentärer på youtube...

Jag har funderat över mitt största... Eller ETT av de största bekymrena i mitt liv just nu... Det vill säga... Vilka SOPTUNNOR jag ska slänga hushållssopor i! Jag får inte riktigt ihop det. Det finns soptunnor vid nästa husnummer... Och även vid nästa efter det.. Men INGA vid detta nummer...Eller numret INNAN! Och jag drar mig för att slänga sopor vid soptunnor där människorna går och bänger ner i soptunnorna och skakar på huvudet... "Slänger någon i fel soptunna?" ..

Ja, ett väldigt litet problem kanske. Men numrena INNAN 4, borde väl OCKSÅ ha någonstans att slänga? När nummer fem och sex har varsinna? ...

Och så ramlade jag in på bekymret och oron med boendestöd igen.. Minns inte ens VARFÖR längre...

Men det slutade iallafall med ett mail till min kontakt på kommunen...

Nu när jag tänker efter... TROR att det var att jag kände att jag inte riktigt fick grepp om mina listor...

Nej, jag minns inte. Det går inte riktigt ihop...

Men som sagt. Förvirrad. Vilsen. Och flygande just nu. Så jag ska inte ens försöka.

Nu gör vi natt. Ska väl orka mig iväg till stan en vända imorgon. Om jag inte väntar tills på tisdag...

God natt med er <3

Eftersom att jag är så orolig för det här med boendestödet... Och eftersom att jag tycker att det hela är så löjligt... då jag BORDE klara av sådana här saker, bara jag FÖRSÖKER... Ja, så har jag nu fixat så att jag TROR att jag ska klara det hela själv ;D

Jag har nu precis, suttit och hetsätit... Men helt okej ändå... Och gjort en massa listor. Vissa fanns ju redan. Men jag har gjort dessa ÄNNU tydligare. Så att jag verkligen ska kunna känna en klarhet i huvudet när jag tittar på dem.

Jag har nu... En budgetlista. Ja, jag har ju en app. Där jag kan följa min ekonomi. Och även göra upp en egen budget med egna kategorier. Så nu är jag på det klara med EXAKT hur mycket pengar jag har att spendera på vad, hela månaden. Super!

... Jag har en matlista. Inga dagar utsatta än sålänge. Men förslag på maträtter. Vartifrån jag också kommer att välja ingredienser som jag ska köpa, och lägga i min shoppinglista på shoppingappen... Som OCKSÅ har så att jag kan göra olika kategorier och skriva hur mycket och sådär. Superbra.

... Och nu har jag också gjort ett schema över vad jag ska få i mig varje dag. Ja, vad frukost, lunch och middag ska innehålla iallafall. Och eventuella mellanmål. Allt för både helger och vardagar...

Och sist men inte minst. Om jag inte har glömt något. Min mest användbara lista för tilfället... Tror jag. Eller alla är nog lika användbara..

Men det är iallafall månadsschemat. Där jag, också det, i en app, har skrivit upp vad jag ska göra varje månad och vilka datum. Och dessa saker görs då samma datum varje månad. Så blir det enkelt och bra att hålla reda på ;) ... Och det är sådana här hushållssysslor och veckoshopping... Eller som i mitt fall "tvåveckorsshopping" ...

Ja, så det känns som att, med dessa listor och scheman, KANSKE jag kan komma att känna mig såpass trygg och få sådan ordning, att jag nu kan dra tillbaka min ansökan om boendestöd. Då jag faktiskt mest av allt BÄVAR mig inför det... Och vet med mig att det bästa vore om jag kunde på något sätt, klara det själv redan från början.

Men. Dagen idag.

Jag åkte till stan imorse. Eller morse och morse. Klockan var... Ja, vad VAR den nu då? ... Ja, jag minns inte. Men runt tolv någon gång.

Idag låg jag dock kvar och drog mig tills det typ var dags att gå.

... Gick iväg till bussen. Fortfarande inte helt hundra på att jag ville åka. Det var ISKALLT ute! Och jag hade ingenting att göra i stan. Men jag hade ju på DET att välja. Eller att sitta HÄRINNE och må dåligt av jobbiga tankar och trubbel med ätandet!

Så. Fast besluten, klev jag på bussen...

Funderade över bussbältet... Men kändes inte viktigt... Konstigt det där, hur olika man känner/tänker från dag till dag...

Jag minns inte vad jag funderade över eller hur jag kände på vägen till stan.. Men bussen var inte alltför full... Så jag hade nog en bra resa iallafall...

Väl i stan, gick jag direkt, med händerna under hakan. Då det var såå kallt, och jag inte hade någon halsduk på mig! Vantarna fick agera halsduk :P Måste sett roligt ut, där jag gick :P

Men jag mådde inte särskilt bra idag, i stan. Jag kände mig utstirrad. Och dömd. Jag kände mig ensam och... Ja, konstig. Jag var skitig i håret... Vilket i och för sig inte syntes(jag hade mössa på mig)...

Men det var helt enkelt ingen bra dag, rent socialt.

Så. Efter att ha suttit på gallerian en stund, bestämde jag mig för att gå ut en vända.. Jag var trött och sliten... Men hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills min buss skulle gå...

Satte mig istället i stensalen utanför biblioteket... Och precis som om jag trodde mig ha glömt att detta stället fanns, slogs jag av tanken att "Men varför har jag inte gått HIT de senaste gångerna?" ...

Men det var härligt att sätta sig därinne. Lugnt och skönt. Behövde inte känna att jag stirrade på någon... Och behövde inte heller känna att någon stirrade på mig... Det var helt enkelt ALLDELES för mycket folk på stan idag!

... Dock kände jag mig inte desto mindre utsatt socialt, DÄRINNE. Vid bibblan. Jag kände mig ivägen... Och "utskälld" av andras blickar ifall jag råkade titta på någon..

Nu vet jag ju att det inte VAR så. Men vissa dagar mår man socialt bättre och andra är man desto mer tyngd och osäker...

Men jag orkade inte heller sitta DÄRINNE särskilt länge. Nej, nu blev det en promenad... En relativt kort, men ändå... Ja, den var kall. HIMLA kallt har det varit idag!

... Jag tänkte gå till bussen. Det var en... Ja, det var ett tag kvar tills bussen gick. Så jag svängde istället in på en annan galleria. Och satte mig på en bänk där. Nu ÄNNU mer trött och sliten... Men vilket gjorde att jag ignorerade de flesta människor och kände mig fri att titta vart jag ville.

Sedan gick jag till busstationen. Och in i väntsalen. Där satt jag sedan tills det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå... Men det var dummare än dummast att gå ut och vänta... ISKALLT! Jag MENAR det! Höll på att frysa både hals och kinder av mig!

Men medans jag sa... Ja, jag glömde berätta det. Så hoppar tillbaka...

Medans jag satt därinne i väntrummet, hade jag hela tiden viljan, suget... Ja, jag ville köpa en kaffe och en korv... Och jag var såå nära, såå många gånger... Men jag KUNDE bara inte få mig för! ... Det kändes väl bara inte rätt... Jag KUNDE bara inte äta en korv NU! ... "Inte när jag är inne på att äta så lite som möjligt eller inget alls... Det känns bara FEL" ... "Vad skulle hända DÅ?"

... Och så hade jag ingen som HELST lust att säga att jag ville ha en korv, i kassan. Inte heller någon större lust att gå in på pressbyrån och dra uppmärksamhet till mig... Tyckte redan att det var jobbigt som det VAR, att känna att folk stirrade på mig hela tiden... Kände mig ful och äcklig. Konstig.

... Sedan blev det iallafall "hem".

Det luktade(tyckte jag) mjölkchoklad om bussen när den kom :P Så jag blev såå sugen. Funderade till och från, hela bussresan, på ifall jag skulle köpa mig lite godis på butiken hemma... Beslutsångest och sådär... Men det slutade ändå med en liten påse godis och några småchokladkakor...

Väl hemma, tog jag mig lite yoghurt med granola. Och så även lite godis och en kopp kaffe.

Satte mig vid datorn och kollade blocket. Läste bloggar...

Och jag... Ja, de senaste dagarna har mycket av mitt fokus legat på att försöka hitta NÅGONTING att titta på eller ängna mig åt, som kan ständigt påminna mig om att jobba mig framåt och inte bakåt. Och här har bloggarna en stor roll. Att varje dag läsa om nyblivna mammor och deras bebisar. Humoristiska föräldrar... Liksom människor som kämpar med olika diagnoser... Ja, det stärker en lite grann...

Men det JAG lutar mig åt, är mer ifall ett HUSDJUR skulle kunna hjälpa mig att se och minnas vad som är värt något i livet! För att bilder på bebisar. Listor över mina drömmar. Peppande ord... Ja, det hjälper för STUNDEN. I sådär... Ja, högst två minuter. Sedan slocknar lågan... och jag måste hitta något nytt att påminnas av... Men kanske kan ett HUSDJUR göra att jag blir ständigt påmind? ... Men det känns hårt att chansa. Känner att jag REDAN har för mycket i min vardag att orka med!

Ja. Och förutom det, har jag sett på en dokumentär på youtube. Sysslat med listorna som jag nämnde ovan... Och så har jag, liksom jag OCKSÅ nämnde ovan, vräkt i mig kanske LITE för mycket yoghurt och godis! Men det känns ändå okej... Funderar på att fortsätta. Då jag ändå ska, från och med imorgon, börja kämpa på efter alla mina nya listor!

God natt med er <3

En bra dag idag, förresten ;)

... Jag ska försöka mig på en bloggning... Men som vanligt, känns det som om inlägget kommer att bli trögt och superkort, då jag inte har någonting att skriva om. Men får se om jag håller samma mönster idag också... Det vill säga, ett TIO gånger längre inlägg än vad jag trodde!

... Dagen idag.

Jag FÖRSÖKTE ligga kvar och dra mig i sängen imorse. Men som vanligt nuförtiden, är det inte lika enkelt som det en gång var.

Förr var jag van vid att bara ligga i sängen hela dagarna. Och det var inte alls svårt att ligga kvar. Men det berodde nog mycket på min grava blodbrist som jag led av då. Kunde knappt gå upp för backar. Och jag blev svimfärdig för minsta lilla. Förvånad över att jag inte svimmade i duschen. Som jag håller på att göra THESE days när jag har slarvat med mat och vätska!

Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Klev väl upp runt... Ja, vid elva tror jag... Och började dagen med en kopp te... Medveten om att detta skulle bli en LÅNG och jobbig dag...

Efter te´t. Lite dator tror jag. Läsa bloggar. Kolla blocket. Och sitta inne på youtube... Minns inte om jag kollade några videos idag... Men jag lyssnade iallafall på lite musik...

Mer te. Framför tända ljus, i köket.

Mycket funderingar under dagens gång. Lite lätt(svår) desperation över mig själv. Över att inte kunna få ordning på saker och ting... Eller kunna, men inte våga? Våga, men inte kunna? ...

Jag vet inte. Men många desperata tankar. Funderingar som skrevs upp på mobilen...

Ja, det var väl just det att jag tillät mig själv att äta så fruktansvärt lite... Samtidigt som jag var hungrig, tom och spänd... Väl medveten om vad jag egentligen vill och borde... Men ändå HELT ointressead av att ändra på detta beteende... Antagligen i rädslan för att börja hetsäta. Tappa greppet... Men även i uppgivenheten över att inte veta HUR jag ska äta. VAD jag ska äta... Och hur jag ska kunna få till det på ett sätt som känns bra. Rätt. Det vill säga, varierat, regelbundet och sunt... Ojoj. Alla dessa råvaror, recept och ingredienser... Varför ska allt vara så stort? ... Känner mig minst sagt svag. Och fasthållen i ett starkt grepp i min egen hand.

Funderade lite lätt desperat över allt detta med stöd och hjälp. Den hjälp som min själ SKREK efter idag. Ropade. Men utan svar. Jag kunde inte höra av mig till någon. För att jag hade ingenting att säga...

... Fick stor lust att åka hem till mamma och pappa. För att där får jag en paus. En paus ifrån mig själv. En paus från oron över vad jag egentligen utsätter mig själv för. Över det liv som jag aldrig kommer att uppnå, om jag fortsätter gå åt detta hållet.

... Jag funderade kring hur lite jag egentligen vågade ta EMOT den här hjälpen som jag nu har sökt. Med boendestödet. Hur jag, fastän jag bara vill få det gjort någon gång, egentligen inte ens kan LITA på att det kommer att gå vägen. Att saker inte ska bli sämre. Eskalera. Bli värre. Bävade inför hur saker och ting kunde sluta. Hur jag kanske även DENNA gången, fick så mycket ENKLARE för att svälta än vad jag hade innan. Hur min hetsätning. Det enda som just nu håller mig vid livet, ska avta, om någon kommer in i mitt liv och ska hjälpa. Hur den nu mer påtagliga bristen på kontroll över mitt eget liv, ska göra att jag... Ja, MER än nu, sätter mig på tvären och STRUNTAR i vad jag gör mot mig själv!

... Men samtidigt. Ja, ni vet. Jag känner att jag BEHÖVER hjälpen. Då tron på mig själv är så dålig, att jag inte ser någon annan möjlig utväg ur detta H*vetet.

Annars.

... Ja. Jag har inte GJORT så mycket mer.

Släpat mig själv med tunga steg, mellan köket och datorn. Suttit och stirrat. Funderat under uppgivenhet och desperation. Tills jag blev alldeles TRÖG i huvudet.

... Jag har sett mig själv i spegeln. Sönderrivna sår.. Svidande. Som sträcker sig över hela ansiktet. Skitigt hår. Och sliten i det stora hela. Lite lätt röd runt ögonen...

Tittat på köket. Inte nöjd över diskbänken. Fylld med disk. Vattenpölar. Och lite plast... Mår bara dåligt av att se den...

... Men jag har ätit idag, iallafall. Efter att ha druckit typ två koppar te, en kopp kakaovatten och en kopp kaffe... Med bara en liten skål yoghurt emellan... Ja, då fick jag för mig att trots allt äta lite grann.

Åt en skål yoghurt med granola. Ja, mina skålar är typ på en decilliter yoghurt... En till skål. Och en tredje. Fjärde och femte.

Det fick mig att må dåligt. Men faktum var, att jag inte ens kände mig mätt efter den sista. Nej. Jag var fortfarande lika tom. Bara med känslan av hunger, borta.

... Kom till att fundera på ifall jag kanske bara skulle köra på yoghurt och granola, både frukost, lunch och middag. Då DET iallafall är en av få saker som jag kan TILLÅTA mig själv att äta. Det går ner, liksom. Och börjar jag då äta tre gånger om dagen, så kanske även hetsätandet avtar.

... Då måste jag helt enkelt lyckas släppa på tanken att jag MÅSTE äta hälsosamt, varierat och strukturerat, för att kunna äta alls. Annars kommer detta INTE att fungera.

Men detta skulle i så fall bara vara en lösning tills jag får stöd i det hela. Så en förutsättning är ju att jag vågar chansa på hjälpen i så fall.

... Med det säger jag god natt.

Och se där. Detta BLEV ett lika långt inlägg igen :)

God natt med er <3

... Igår, under all dagens innerliga stress, bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka till stan idag! För det första så kände jag mig så illa tvungen, eftersom att jag har köpt ett busskort som jag åtminstone vill tjäna LITE på. Och för det andra så FICK inte dagen idag, bli samma som igår!

Så iallafall.

Jag somnade till slut igår natt. Och vaknade...

Jag vet inte om jag satt och såg lite fler videos på youtube innan jag la mig... Men jag har för mig det. Proppade ännu mer onyttigheter. Trots varken sug efter det eller hunger... Bara för att det skulle ätas helt enkelt...

Skrev lite till, i min textsamling... Och gick sedan och la mig...

Så.

Vaknade iallafall rätt så tidigt imorse. Men då jag hade satt larmet på ringning klockan halv ett, då bussen skulle gå strax därefter.. Så bestämnde jag mig för att göra dagen så lite smärtsam som möjligt. Och valde därför att ligga kvar i sängen tills jag var närmare att skulla gå till bussen.

Kom sedan på att jag hade väldigt väldigt lite pengar kvar på mobilen. Och därför måste fylla på den innan jag går. För att vara säker på att jag skulle kunna kolla bussar när jag skulle hem sedan.

Så. Ungefär en timme innan jag skulle gå, klev jag ändå upp. Satte igång datorn.. Och fyllde på min mobil...

Sedan MINNS jag inte riktigt vad jag gjorde..

Men det var iallafall lagom att gå iväg till bussen när jag var klar med allt.

Så. På med ytterkläderna. Halsduk och allt.. Mest för att ta så lång tid på mig som möjligt, att klä på mig. Då jag inte ville bli för tidig nere vid bussen.

Och så gick jag iväg.

... Stod och väntade en ganska bra stund vid busshållsplatsen ändå... Men...

... Ja, jag tycker om att åka buss. När den inte har en massa människor i sätena såklart :P

Så om jag nu känner att det är jobbigt att ta sig iväg för att jag inte ser något nöje/någon mening med själva "besöket", så kan jag iallafall betala dessa pengar för ett busskort... "bara för att få åka liite buss" ... Ja, det var det jag intalade mig själv. Medans jag satt där och kopplade av. Funderandes över varför jag egentligen hade köpt ett busskort "Jag ORKAR inte åka iväg" ...

... Efter att ha åkt i kanske fem-tio minuter, satte jag på mig bussbältet... Jag har ALDRIG bälte i bussen. Men på NÅGOT sätt, kändes det som om idag kunde vara en dag då bussen tippar... "Det har ju hänt förut. Så varför inte när JAG sitter i den?" ... Och jag värdesatte för en gångs skull mitt eget liv... Ännu ett framsteg i min kamp efter livet? ... Jag vet inte... Men det känns som om min kamp mot mig själv... Ja, ÄR just en kamp MOT mig själv, FÖR mig själv. Jag kämpar åt båda hållen... Och kanske vinner rätt sida till slut? ...

Väl i stan... Ja. Jag gick direkt och satte mig i gallerian. Vid stolarna där jag alltid sitter. Och stirrade, som jag ALLTID gör...

... Men det BLEV ingen njutning. Jag längtade bara hem till min säng. Inte ens att sitta och bara stirra på folk som rände fram och tillbaka.. Nej, jag hade hellre legat i sängen...

... Men rädslan... ORON för att komma hem och sedan få tampas med mig själv på ett större plan igen... Ja, jag hade det nog bättre där ändå. På trästolen, stirrandes in på fiket mittemot mig...

Ont i huvudet. Hungrig... och seg... Ja, det jag gör mot mig själv, tar mig till en plats där jag inte vill vara. Stoppar upp det liv som jag vill föra framåt... Jag håller mig själv fastkedjat, piskad av mig själv... När jag egentligen mest av allt bara vill springa därifrån, till den gröna ängen som jag såväl kan se...

Jo, jag kan nog SE en alternativ framtid nu. Jag har så länge, sedan jag flyttade hem till mina föräldrar igen, TVINGAT mig själv att tänka åt ett visst håll. Tvingat mig själv att se alternativa vägar... Och TVINGAT mig själv att gå mot någonting som jag VERKLIGEN inte har kunnat se...

Och den senaste tiden, sedan jag flyttade hemifrån igen, har jag börjat känna, i något hörn av min själ, att livet HAR någonting att ge mig... Och nu är det enda problemet att låta detta ske. Att tillåta mig själv TA mig dit...

... Men iallafall. En timme satt jag kanske där på stolen... Men jag blev trött. Och spänsten över hela huvudet... Smärtan i nacken, som blev av att jag antagligen spände mig... Och så den tomma hungern i magen... Ja, jag bestämde mig för att ta mig en liten uppfriskande promenad... Innan jag gick till busstationen och satte mig.

När jag kom till busstationen, kom även en buss som jag kunde ta för att ta mig hem igen... Men jag såg inget behov av att åka hem. Det var fint väder, trots den knappa kylan... Och jag var ABSOLUT inte bråttom hem till alla krigen igen!

... Men bussen såg inte så JÄTTEFULL ut. Och jag kunde ju lika gärna åka hem...

Men det skulle jag INTE ha gjort. Inte om jag ville åka en någorlunda tom buss iallafall! Fler och fler personer kom på... Och resan hem... Ja, den blev ingen större njutning..

Jag längtade inte efter att kliva av... Jag VILLE inte kliva av... Men jag hoppades innerligt att resten av passagerarna skulle kliva av! ... Bara jag och busschauffören... Ja, DET var vad jag ville.

... Jag skulle kunnat åka buss hela dagarna. Och betala bara för det... För att DET är för mig rogivande. Och jag mår nästan aldrig dåligt då... Antar jag. Eftersom att jag ALLTID önskar att resan inte skulle ta slut! ... Om inte bussen har för mycket folk, det vill säga.

... Väl hemma...

Ja, jag TRODDE att det skulle bli sängen.

Men jag gjorde iordning mig en kopp kaffe... Och så satte jag mig vid datorn.

Jag kollade lite bloggar. Blocket. Kollade mailen och sådär...

Och sedan satte jag mig på youtube. Kollade en massa videos.

... Jag har även skrivit i min textsamling idag. Lite funderingar... Men det var nog innan jag åkte till stan.

Efter ett tag blev det iallafall lite yoghurt. Mitt första näringsintag för dagen... Rätt så nöjd och lugn inombords. Då det inte kändes som om jag skulle börja vräka i mig denna gången... Kontrollkänslan gav mig ett inre lugn...

Men samtidigt lite lätt frustrerad på mig själv och uppgiven, för att jag är så medveten om vad jag gör mot mig själv när jag behandlar min kropp såhär. Med svälten. Hetsätandet... Med min nykomna "brist på ork" att ta mina vitaminer. Fastän jag har oron att tappa resten av det lilla hår jag har kvar på huvudet...

Ja, jag blir frustrerad på mig själv och känner mig onödig och dum. Då jag VET att jag kan göra skillnad för mig själv... Men jag BARA kämpar åt fel håll hela tiden! VILL åt ett, men KÄMPAR åt ett annat.

Videos. Ja, jag har sett på videos på youtube enda sedan jag kom hem... Med lite pauser för att göra iordning te... Och så lite näring emellan... Endast för att hålla mig vid liv...

Ja, det känns som om jag VÄNTAR på hjälpen, innan jag gör någonting ALLS för att ta mig ur det... Det får liksom vara.

Men samtidigt som jag känner så, är jag inte det MINSTA övertygad om att jag kommer att ta emot någon hjälp när det kommer till kritan! ... Och jag litar inte det MINSTA på att hjälpen kommer att ge rätt effekt... Snarare moteffekt!

... Men eftersom att jag nu känner ett större behov av hjälpen än vad jag har gjort i HELA mitt liv(!)... så litar jag nog LITE grann på det iallafall ;)

... Nu ska jag iallafall sova. Känns som om dagen imorgon, kommer att bli lång. Då jag ska ha en vilodag då... Så får vi se om jag jagar mig ut igen på Lördag. Om bussarna går okej. Ska försöka mig ut varannan dag. Förutom söndagar. Då bussarna HELT klart inte går bra!

God natt med er <3

... Jag har en RIKTIGT jobbig dag idag. En dag då jag inte känner mig säker på NÅGONTING. En dag då jag känner att jag krigar med mig själ extra mycket. Är extra osäker på vem jag är och vad jag håller på med. Jag vet inte vart jag vill. Eller vad som är bäst för mig. Jag kämpar hela tiden emot mig själv... Och nu har jag kommit till den punkten då jag inte vet om jag ska ge upp eller kämpa vidare. Om jag klarar mig själv eller behöver hjälp. Stark eller svag. Vilja eller inte vilja... Och varför är det så svårt att kämpa mot någonting som man VILL uppnå och inte åt det motsatta hållet?

Jag har sökt hjälpen. Jag har mognat mycket från vem jag var under alla mina långa tvångsinläggningar på sjukhus.. Jag är fortfarande lika osäker på mig själv. Osäker på omvärlden... Lika dubbel i både känslor och tankar... Och allt spretar åt tusen håll samtidigt...

Jag har fortfarande svårt för att hålla mig till ETT beslut en längre stund. Då jag tänker åt så många håll samtidigt. Och känslorna och tankarna aldrig kan samarbeta... Och då jag inte vågar LITA på mina egna tankar och känslor... Kanske just för att dessa ÄR så olika från sekund till sekund... Kanske för att jag ständigt lurar mig själv... Eller strävar åt ett håll som jag vet med mig att jag inte vill åt...

Men iallafall. Om jag berättar lite om dagen idag. Även om det känns rätt så meningslöst. Och jag befinner mig i ett hopplöst och dimmigt mörker just nu..

Jag vaknade imorse. Rätt så tidigt. Men låg kvar och drog mig... Ja, till efter elva någon gång. Hade ingen större lust att kliva upp. Jag var inte på dåligt humör eller så.. Men jag hade inte heller någonting att göra UTANFÖR sängen.

Äta ville jag helst undvika... Ja, jag vet inte vad jag vill på den fronten just nu. Den ena sidan vill kämpa efter drömlivet som så vackert uppenbarat sig i mitt sinne den senaste tiden. De drömmar som var bortsuddade sedan några år tillbaka. Dessa är inte starka nu. Och jag har bara en. EN vag dröm..

Den ena sidan av mig vill iallafall bli kvitt mig själv och mina dumma problem som jag, enligt mig själv, skulle kunna bli av med såå lätt, om jag bara hade tillåtit det. Och den andra sidan... Tyvärr för tillfället den starkare av dem, vill bara äta så lite som möjligt(men slutar oftast i hetsätning)... Varför, vet jag inte. Är inte så säker.

Men iallafall. Fick ett mail av min handläggare på kommunen, medans jag låg där i sängen. Hon tyckte, efter att ha läst mina svar på hennes frågor inför utredning om boendestöd, att vi skulle träffa boendestödjare tillsammans. För att de ska få berätta för mig lite hur de jobbar och sådär...

Så. Vi ska träffas på torsdag nästa vecka...

Jag är väl inte HELT säker på det hela. Men samtidigt har jag en rätt så STARK känsla om att jag BORDE genomföra detta nu. Trots osäkerhet på ifall det ens FINNS något problem eller inte! ... Trots frustrationen jämtemot mig själv och hur jag hanterar hela alltet... Ja, och trots mina skuldkänslor och känslor av att jag inte FÖRTJÄNAR andras hjälp...

... Men det känns som om det kanske ändå FINNS vissa områden där jag kan ta EMOT hjälpen, utan att mina värsta farhågor slår in. ... Och då kanske livet ändå är värt det..

... Ja, som sagt. Jag har utvecklats mycket sedan den värsta tiden i mitt liv. Och jag tar något steg framåt lite då och då... Från att inte vilja någonting alls. Och jobba emot ALLA som kom i min väg. Inte vilja ha kontakt med varken familj eller vänner... Och bara ge mig på samma misslyckade liv som inte fungerade, gång på gång... Till att faktiskt lyckas övertala mig själv(ja, någorlunda) om vart jag SKA i livet. Och om att försöka ta mig någonstans. Istället för att bara sikta på döden. Döden och döden. Eller svälten... Ja, till och med en flykt från samhället. Ut i det ensamma livet...

Klev iallafall upp...

Och sedan har jag inte GJORT särskilt mycket.

Jag har ätit... Ja, det började med nästan ingenting alls... Men EN tanke som "Ja, jag SKA ju inte svälta. Jag har ju någonting att UPPNÅ med livet" ... Gjorde att jag började äta. Fel saker såklart. Jag äter ingen mat alls för tillfället... Och det i MASSOR! Massor. Massor. Massor.

Och bristen på kontroll, gjorde att jag... Ja, jag vet inte. Jag mådde bara väldigt dåligt av det. Var ju varken sugen eller hungrig. Mådde ju bara illa av det...

Skrev av mig några gånger i min textsamling...

Jag har legat och sovit en sväng under filten...

Och så har jag suttit vid datorn. Kollat på youtube dokumentärer.. Och läst lite bloggar.

... Ältat. Ältat och ältat. Tvivlat och bråkat med mig själv. Haft ångest och känt ängslan för en det ena och en det andra...

Dubbel som f*n...

Ja-a... Med det säger jag god natt. God natt med er <3

... Okej. Nu har jag mycket att skriva om... När bloggade jag sist? Fredags va?

Ja. Men iallafall. Så för enkelhetens skull, börjar jag helt enkelt från lördagsmorgonen och jobbar mig framåt. För att fredagsnatten kommer jag inte ihåg. Säkert videos på youtube och hetsätning eller något.

... Men som sagt. Lördagsmorgonen.

Haha. Om jag kan minnas den.

Jag minns iallafall att jag klev upp. Det MÅSTE jag ha gjort :P Eftersom att pappa kom och hämtade mig vid tolvtiden :P

Ja. Jag åt nog lite frukost kanske. Efters... Nej, det gjorde jag inte. Jag drack nog bara en kopp te. Jag städade badrummet lite slarvigt. Då jag var osäker på ifall pappa kanske skulle vilja låna den när han kom. Ofräscht liksom.

Och så diskade jag all disk. Bara ifall att han skulle komma in...

Ja. Jag reserverar mig för eventuella lögner nu. Då jag inte minns helt klart vad som hänt för några dagar sedan.

Pappa kom och hämtade. Och vi åkte direkt hem till dem, för att äta lunch.

På vägen i bilen, fick jag höra från pappa att de ansåg att jag hade blivit(eller iallafall VERKADE) gladare nu, sedan jag flyttade hemifrån. Och det HAR jag nog också! ... Jag menar. Jag pratade nästan aldrig med familjen när jag bodde med dem. Satt mycket inne på rummet. Och eventuella bilresor tillsammans med pappa(eller mamma) blev spända och tysta.

... Nuförtiden pratar jag på utan dess like. VRÄKER ur mig historia efter historia... Och är väldigt framåt och nästan högljudd när jag pratar :D

Japp. Skillnad... Ovanligt för att vara jag. Överlag för att vara jag, sedan jag föddes :P ... Ja, det är ju andra gången jag blir vuxen nu så... Ja, och så är jag ju ensam 24 timmar om dygnet... Så det kan ju bidra också ;D

Men iallafall. Långt inlägg detta, känner jag på mig.

Så jag tar det kort.

Lunch. Och sedan iväg för att börja städa hemma i gamla huset.

Denna dagen gick smärtfritt och alla var på bra humör. Jag var lugn. Och städningen var pressfri.

Mamma och jag gav oss på köket. Så det enda jag skulle göra var att städa kylskåpet. Klara uppgifter, alltså. Inga frågetecken. Ingen osäkerhet. Skönt.

Sedan blev det hem igen.

Hungriga och dana. Tog mig en apelsin medans jag väntade på middagen. Men apelsinen tog nästan lika lång tid att skala, som middagen tog att göra(för mamma).

... Middag.

Och efter middagen... Ja, då blev det nog godis framför tv:n tror jag. Och så äppelpaj och kaffe såklart.

Sängen för natten. Vilken jag inte sov NÅGONTING i! Två timmar på morgonen, innan det var dags att kliva upp... På sin höjd.

Låg vaken och vred och vände på mig. Det där rummet alltså. Jag kunde inte sova där förra gången HELLER.

Tog fram mobilen stup i ett. Kollade det ena efter det andra. Fyllde i information i mina nya hjälpredor till appar... Och bara lät hjärnan snurra timme efter timme.

... Klockan åtta på morgonen, ringer larmet. Dags att kliva upp.

Äta frukost. Tillsammans med trötta och tysta pappa. Och så mamma som var desto piggare.

... Men det dröjer inte länge tills, enligt mig, helvetet bryter lös.

... De tjafsar, tjafsar... och TJAFSAR! I ett. HELA tiden.

Mamma säger någonting... Och pappa tar illa upp. Mamma förstår sitt misstag. Vad hon har gjort. Och hur pappa mådde av det. Säger förlåt. Gång på gång. Och förklarar sig. Gång på gång.

Pappa känner sig fortfarande illa berörd...

... Och ja-a.. Där sitter jag. Deras flyttstädhjälp... Och känner mig osäker och otrygg. Ja, obehagskänslan växer. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle sitta. Eller vart jag skulle titta... "Och när skulle vi åka?" ...

Till slut försvann föräldrarna ner i källaren. Vi skulle ha åkt för ett tag sedan. För att flyttstäda klart...

... Jag satte mig och nynnade i 14åringensrum. Han var inte hemma. Satte mig där på golvet. Och bara stirrade. Nynnade på en låt som fastnat i huvudet. En mening. Om och om igen.

Lyssnade ner i källaren om vart annat. Nynnade desto mer när jag inte ville höra...

Till slut hade de iallafall lämnat bråket bakom sig. Och vi kunde åka. Men jag kände mig fortfarande lika spänd. För att jag visste. Saker var fortfarande inte okej...

Och det märktes på pappa... HELA dagen!

... Han var sur och nedstämd. Det var negativ spänning i luften... Och ja-a... Jag är känslig för andras känslor...

Det räcker nog att säga så.

Men vi fick lite gjort iallafall. Eller rättare sagt MYCKET! ... Mamma och jag städade badrummet på nedervåningen... Och guuud vad bra det blev! Såå rent.

... Och innan vi åkte hem på eftermiddagen, hade vi blivit såpass klara med städningen, att vi nu inte behöver tillbaka dit igen. Pappa ska bara fixa någonting med den gamla bilen som står där. Sedan är vi HELT ute därifrån! Skönt.

Hem till föräldrarna igen. För en fika. Paj och kaffe. Och sedan lite tv tillsammas med 14åringen. Medans jag väntade på att mamma och pappa var redo att skjutsa hem mig...

.. JA, just det ja. Höll på att glömma. ÖoB på lördagen. Då köpte jag en dammsugare, och en stor tavla till 17åringen i 18årspresent.

... Hemskjutsad iallafall. Många tack för hjälpen med flytt och städning. Och sedan... Ja, nu blir det svåra... Att komma ihåg vad jag har gjort sedan jag kom hem!

... Så jag hoppar nog det.

Kom ju hem i söndags iallafall. Minns jag öppnade kartongen till dammsugaren och plockade ihop och undan den...

Kanske lite dator? Någonting att äta?

Klev iallafall i säng vid halv åttatiden. Då jag ju inte sovit någonting natten innan.

Hade även denna natten, svårt att sova. Men somnade iallafall till slut. Och vaknade upp igår morse.

Gårdagen har jag svårt att minnas. Men säkert en del tankar kring ätandet. Svält eller hets. Dator kanske. Fiffel med apparna...

Ja, jag MINNS verkligen inte vart jag gjorde av min dag igår! ... Men jag fick iallafall ett tack-mess ifrån mamma. Vilket gjorde mig glad. Då vet man att man BETYDER någonting för dem. Och inte bara hjälper dem för att man är skyldig det.

Känns lite konstigt... Hade inget internet på datorn. Men ändå fick jag dagen att gå...

Jaja.

Klev i säng. 

... Ja, just det ja. Jag hämtade ut paket också. Mitt nya adsl modem hade kommit.

... Förhoppningsfull... Men det funkade inte. Skrev till dem igen. Och krävde att de skickar hit en tekniker.. Så nu är det bara att vänta.

Vaknade idag när klockan ringde.

Tog bussen in till stan. För att gå på studiebesök på ett stall, tillsammans med jobbcoach.

Jag var stel under hela besöket. Tystlåten och inte särskilt intresserad. Människorna var obehagliga... Ja, det var bara en känsla... Och det kändes inte ALLS rätt.

Därifrån igen. Utan någon större tanke om någonting...

Och sedan sitta på en galleria och vänta på att tiden ska gå.

Gå en vända till affären, innan jag åkte hem. Satt och väntade på stationen i två timmar. Kallt.

Sedan jag kom hem har jag...

Ätit. Ätit och ätit. En massa. Onyttigt. Under fullständig mättnad. Bara proppat.

... Skickat, efter mycket om och men, in svaren på frågorna som min kontakt på kommunen skickade till mig, angående boendestöd...

Och så har jag fyllt på det mobila internetet för vad jag hoppas är sista gången... Och jag har fyllt i min budget i min nya app... som jag för den delen ÄLSKAR! Älskar ALLA mina nya appar, som nu gör det mesta mindre krångligt och krävande.

... Och nu sitter jag här. Skriver.

God natt med er <3

... Jag är trött. Har ont i huvudet... Och nu är det dags att sova. Lång helg med mycket städning hos familjen, väntar imorgon...(vilket jag inte ser fram emot just nu...)...

Hmm. Dagen idag.

Kan ju börja med att säga att jag såg på ÄNNU mer youtube igår natt. Ännu fler sådana hära ovanliga diagnoser... Om jag inte minns fel.

Gick sedan och la mig... Men kunde inte slappna av. Hade listor på hjärnan. Matlistor. Shoppinglistor... Att göra listor...

Och jag skrev. Och skrev. Ändrade och utforskade i den nya appen som jag tagit hem...

Jag la undan mobilen... för att sedan ta fram den igen. Då det var något som jag ville kolla upp. Påminna mig själv om. Lägga till eller ta bort...

Somnade iallafall till slut. Och vaknade igen, vid runt halv elva. Som jag gör VARJE morgon. Eller ja. Jag vaknar tidigare. Men halv elva brukar jag inte orka ligga stilla längre.

... Började morgonen med att maila med min kontakt på kommunen. Vi pratade lite om hur de kunde hjälpa mig. Och kom fram till att det kanske vore bra med boendetöd som kan hjälpa mig med rutiner och variation i ätandet, och sådär.

... Nu, under dagens gång, har jag dock tvivlat en hel del på hela alltet. Då en STOR del i mitt problem med ätandet, ändå är VILJAN. VILJAN att äta. Finns inte den, så kommer det inte heller att funka med någon som ska stötta en och hjälpa en att bygga upp en trygghet kring det hela..

Och att det inte känns som om det är någon större idé att försöka, beror på att när JAG inte vill... Ja, då finns det INGET man kan säga som får mig att ändra mig. Det blir bara värre. Och jag lägger mig ner helt.

Det känns bara som om det HÄR är någonting som JAG måste ta tag i. Lösa. Något som jag själv måste se till att hitta en väg igenom eller förbi. Jag måste hitta någonting i mitt liv, som kan vända på hela pannkakan och få mig att fokusera på rätt sak... VILJA rätt sak!

... Men samtidigt känns det så hopplöst. Jag BEHÖVER stödet. Jag BEHÖVER hjälp att få rutiner. Att få ordning på vad jag ska handla. Vad jag ska laga för mat. När jag ska äta... Hjälp att strukturera upp mina matinhandlingsdagar... Fylla på med nytt när det gamla tar slut. Veta hur jag ska få ihop EN måltid varje dag...

Ja, det känns bara övermäktigt... Allra helst när jag buntar ihop allt SÅDÄR! ... Och att klara det själv... Jo, jag har nog lika stor eller liten chans att klara det själv, som att klara det med stöd...

Men förövrigt.

Klev iallafall upp...

Bara för att gå på toaletten.

... Bäddade sedan ner mig igen. Och så där runt elva, ringer det på dörrklockan. Faan säger jag. Nästan högt. På med byxor. Halvskitig i håret. Går jag och öppnar dörren...

Det var fönsterkillen som kom igen(då fönstret började läcka igår natt... IGEN!). Och han hade "kompis" med sig.

... Bort med sakerna från fönsterbrädan... Och de trixade lite grann. Sedan gick de... Och jag bäddade ner mig en stund till.

... Klev väl upp... Ja, jag minns inte. Men fick iallafall för mig att duscha. Sagt och gjort. Och efter det... Minns jag inte heller.

Har iallafall...

Jo, jag diskade nog då, förresten.

Började...

Nej. Jag satt vid datorn. Läste bloggar. Kollade blocket... Ja, men det vanliga.

SEDAN diskade jag. Ungefär hälften av disken som samlat sig på diskbänken de senaste dagarna...

Japp. Det har blivit mer och mer och mer... Och just nu, i dessa dåliga matvanornas tider, har jag varit såå trött och orkeslös.. Allra helst idag och igår!

... Men hälten orkade jag med.

Åt väl frukost någon gång också. Minns dock inte när. Antagligen innan jag diskade, men efter datorn...

En underdel av ett rågbröd, med lite nutella på... Även en del nutella för sig, efter det...

... Och nästa måltid blev en kopp te med grädde i... Och så det tredje... Ja, det var andra delen av dubbelmackan, med smör och ost. Och en kopp te med grädde i... Säkert så har det blivit någon kopp te med grädde, emellan detta också.. Jodå. SÅDANT kan jag allt få i mig!

Den sista smörgåsen var dock jobbig. Då jag inte en gång idag, varit hungrig när jag ätit... Men den här smörgåsen var dessutom jobbig att få ner!

... Ibland finns lusten men inte viljan. Ibland finns viljan men inte lusten... Det är då INTE ofta som dessa är synkade!

Idag fanns dock viljan... Det är iallafall vad jag TROR. Men jag blir så förvirrad på mig själv. Och att hjärnan hela tiden styr åt minst två olika håll samtidigt, har jag väldigt svårt att veta vart jag varken befinner mig eller är påväg.

Lite sänghäng. Eller vad man nu ska kalla det :P Ligga och lyssna på radion... Och bara vänta ut tiden...

... Jag skrev till Personligt ombud och frågade om hon kunde gå med mig på mötet på omsorgsenheten... Men har inte fått något svar... Men hon är väl upptagen...

Och sedan, till eftermiddagen har jag sett på videos på youtube... IGEN.

... Skrivit en del i min textsamling... Och funderat kring hur jag ska hjälpa mig själv med ätandet... Och OM jag vill göra det!

... Oroat mig över helgen med föräldrarna... Men ändå känt att det kommer att gå bra och att det bara är att ta tjuren vid hornen. "Det känns ju bara jobbigt just NU"...

Ja-a... Det kanske var det.

Jag ska väl fiffla lite på om jag kan lyckas peppa mig själv till att börja med matrutiner tills efter helgen... Om jag kan våga...

God natt med er <3