... Jag har en RIKTIGT jobbig dag idag. En dag då jag inte känner mig säker på NÅGONTING. En dag då jag känner att jag krigar med mig själ extra mycket. Är extra osäker på vem jag är och vad jag håller på med. Jag vet inte vart jag vill. Eller vad som är bäst för mig. Jag kämpar hela tiden emot mig själv... Och nu har jag kommit till den punkten då jag inte vet om jag ska ge upp eller kämpa vidare. Om jag klarar mig själv eller behöver hjälp. Stark eller svag. Vilja eller inte vilja... Och varför är det så svårt att kämpa mot någonting som man VILL uppnå och inte åt det motsatta hållet?

Jag har sökt hjälpen. Jag har mognat mycket från vem jag var under alla mina långa tvångsinläggningar på sjukhus.. Jag är fortfarande lika osäker på mig själv. Osäker på omvärlden... Lika dubbel i både känslor och tankar... Och allt spretar åt tusen håll samtidigt...

Jag har fortfarande svårt för att hålla mig till ETT beslut en längre stund. Då jag tänker åt så många håll samtidigt. Och känslorna och tankarna aldrig kan samarbeta... Och då jag inte vågar LITA på mina egna tankar och känslor... Kanske just för att dessa ÄR så olika från sekund till sekund... Kanske för att jag ständigt lurar mig själv... Eller strävar åt ett håll som jag vet med mig att jag inte vill åt...

Men iallafall. Om jag berättar lite om dagen idag. Även om det känns rätt så meningslöst. Och jag befinner mig i ett hopplöst och dimmigt mörker just nu..

Jag vaknade imorse. Rätt så tidigt. Men låg kvar och drog mig... Ja, till efter elva någon gång. Hade ingen större lust att kliva upp. Jag var inte på dåligt humör eller så.. Men jag hade inte heller någonting att göra UTANFÖR sängen.

Äta ville jag helst undvika... Ja, jag vet inte vad jag vill på den fronten just nu. Den ena sidan vill kämpa efter drömlivet som så vackert uppenbarat sig i mitt sinne den senaste tiden. De drömmar som var bortsuddade sedan några år tillbaka. Dessa är inte starka nu. Och jag har bara en. EN vag dröm..

Den ena sidan av mig vill iallafall bli kvitt mig själv och mina dumma problem som jag, enligt mig själv, skulle kunna bli av med såå lätt, om jag bara hade tillåtit det. Och den andra sidan... Tyvärr för tillfället den starkare av dem, vill bara äta så lite som möjligt(men slutar oftast i hetsätning)... Varför, vet jag inte. Är inte så säker.

Men iallafall. Fick ett mail av min handläggare på kommunen, medans jag låg där i sängen. Hon tyckte, efter att ha läst mina svar på hennes frågor inför utredning om boendestöd, att vi skulle träffa boendestödjare tillsammans. För att de ska få berätta för mig lite hur de jobbar och sådär...

Så. Vi ska träffas på torsdag nästa vecka...

Jag är väl inte HELT säker på det hela. Men samtidigt har jag en rätt så STARK känsla om att jag BORDE genomföra detta nu. Trots osäkerhet på ifall det ens FINNS något problem eller inte! ... Trots frustrationen jämtemot mig själv och hur jag hanterar hela alltet... Ja, och trots mina skuldkänslor och känslor av att jag inte FÖRTJÄNAR andras hjälp...

... Men det känns som om det kanske ändå FINNS vissa områden där jag kan ta EMOT hjälpen, utan att mina värsta farhågor slår in. ... Och då kanske livet ändå är värt det..

... Ja, som sagt. Jag har utvecklats mycket sedan den värsta tiden i mitt liv. Och jag tar något steg framåt lite då och då... Från att inte vilja någonting alls. Och jobba emot ALLA som kom i min väg. Inte vilja ha kontakt med varken familj eller vänner... Och bara ge mig på samma misslyckade liv som inte fungerade, gång på gång... Till att faktiskt lyckas övertala mig själv(ja, någorlunda) om vart jag SKA i livet. Och om att försöka ta mig någonstans. Istället för att bara sikta på döden. Döden och döden. Eller svälten... Ja, till och med en flykt från samhället. Ut i det ensamma livet...

Klev iallafall upp...

Och sedan har jag inte GJORT särskilt mycket.

Jag har ätit... Ja, det började med nästan ingenting alls... Men EN tanke som "Ja, jag SKA ju inte svälta. Jag har ju någonting att UPPNÅ med livet" ... Gjorde att jag började äta. Fel saker såklart. Jag äter ingen mat alls för tillfället... Och det i MASSOR! Massor. Massor. Massor.

Och bristen på kontroll, gjorde att jag... Ja, jag vet inte. Jag mådde bara väldigt dåligt av det. Var ju varken sugen eller hungrig. Mådde ju bara illa av det...

Skrev av mig några gånger i min textsamling...

Jag har legat och sovit en sväng under filten...

Och så har jag suttit vid datorn. Kollat på youtube dokumentärer.. Och läst lite bloggar.

... Ältat. Ältat och ältat. Tvivlat och bråkat med mig själv. Haft ångest och känt ängslan för en det ena och en det andra...

Dubbel som f*n...

Ja-a... Med det säger jag god natt. God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...