... Jag ska försöka mig på en bloggning... Men som vanligt, känns det som om inlägget kommer att bli trögt och superkort, då jag inte har någonting att skriva om. Men får se om jag håller samma mönster idag också... Det vill säga, ett TIO gånger längre inlägg än vad jag trodde!

... Dagen idag.

Jag FÖRSÖKTE ligga kvar och dra mig i sängen imorse. Men som vanligt nuförtiden, är det inte lika enkelt som det en gång var.

Förr var jag van vid att bara ligga i sängen hela dagarna. Och det var inte alls svårt att ligga kvar. Men det berodde nog mycket på min grava blodbrist som jag led av då. Kunde knappt gå upp för backar. Och jag blev svimfärdig för minsta lilla. Förvånad över att jag inte svimmade i duschen. Som jag håller på att göra THESE days när jag har slarvat med mat och vätska!

Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Klev väl upp runt... Ja, vid elva tror jag... Och började dagen med en kopp te... Medveten om att detta skulle bli en LÅNG och jobbig dag...

Efter te´t. Lite dator tror jag. Läsa bloggar. Kolla blocket. Och sitta inne på youtube... Minns inte om jag kollade några videos idag... Men jag lyssnade iallafall på lite musik...

Mer te. Framför tända ljus, i köket.

Mycket funderingar under dagens gång. Lite lätt(svår) desperation över mig själv. Över att inte kunna få ordning på saker och ting... Eller kunna, men inte våga? Våga, men inte kunna? ...

Jag vet inte. Men många desperata tankar. Funderingar som skrevs upp på mobilen...

Ja, det var väl just det att jag tillät mig själv att äta så fruktansvärt lite... Samtidigt som jag var hungrig, tom och spänd... Väl medveten om vad jag egentligen vill och borde... Men ändå HELT ointressead av att ändra på detta beteende... Antagligen i rädslan för att börja hetsäta. Tappa greppet... Men även i uppgivenheten över att inte veta HUR jag ska äta. VAD jag ska äta... Och hur jag ska kunna få till det på ett sätt som känns bra. Rätt. Det vill säga, varierat, regelbundet och sunt... Ojoj. Alla dessa råvaror, recept och ingredienser... Varför ska allt vara så stort? ... Känner mig minst sagt svag. Och fasthållen i ett starkt grepp i min egen hand.

Funderade lite lätt desperat över allt detta med stöd och hjälp. Den hjälp som min själ SKREK efter idag. Ropade. Men utan svar. Jag kunde inte höra av mig till någon. För att jag hade ingenting att säga...

... Fick stor lust att åka hem till mamma och pappa. För att där får jag en paus. En paus ifrån mig själv. En paus från oron över vad jag egentligen utsätter mig själv för. Över det liv som jag aldrig kommer att uppnå, om jag fortsätter gå åt detta hållet.

... Jag funderade kring hur lite jag egentligen vågade ta EMOT den här hjälpen som jag nu har sökt. Med boendestödet. Hur jag, fastän jag bara vill få det gjort någon gång, egentligen inte ens kan LITA på att det kommer att gå vägen. Att saker inte ska bli sämre. Eskalera. Bli värre. Bävade inför hur saker och ting kunde sluta. Hur jag kanske även DENNA gången, fick så mycket ENKLARE för att svälta än vad jag hade innan. Hur min hetsätning. Det enda som just nu håller mig vid livet, ska avta, om någon kommer in i mitt liv och ska hjälpa. Hur den nu mer påtagliga bristen på kontroll över mitt eget liv, ska göra att jag... Ja, MER än nu, sätter mig på tvären och STRUNTAR i vad jag gör mot mig själv!

... Men samtidigt. Ja, ni vet. Jag känner att jag BEHÖVER hjälpen. Då tron på mig själv är så dålig, att jag inte ser någon annan möjlig utväg ur detta H*vetet.

Annars.

... Ja. Jag har inte GJORT så mycket mer.

Släpat mig själv med tunga steg, mellan köket och datorn. Suttit och stirrat. Funderat under uppgivenhet och desperation. Tills jag blev alldeles TRÖG i huvudet.

... Jag har sett mig själv i spegeln. Sönderrivna sår.. Svidande. Som sträcker sig över hela ansiktet. Skitigt hår. Och sliten i det stora hela. Lite lätt röd runt ögonen...

Tittat på köket. Inte nöjd över diskbänken. Fylld med disk. Vattenpölar. Och lite plast... Mår bara dåligt av att se den...

... Men jag har ätit idag, iallafall. Efter att ha druckit typ två koppar te, en kopp kakaovatten och en kopp kaffe... Med bara en liten skål yoghurt emellan... Ja, då fick jag för mig att trots allt äta lite grann.

Åt en skål yoghurt med granola. Ja, mina skålar är typ på en decilliter yoghurt... En till skål. Och en tredje. Fjärde och femte.

Det fick mig att må dåligt. Men faktum var, att jag inte ens kände mig mätt efter den sista. Nej. Jag var fortfarande lika tom. Bara med känslan av hunger, borta.

... Kom till att fundera på ifall jag kanske bara skulle köra på yoghurt och granola, både frukost, lunch och middag. Då DET iallafall är en av få saker som jag kan TILLÅTA mig själv att äta. Det går ner, liksom. Och börjar jag då äta tre gånger om dagen, så kanske även hetsätandet avtar.

... Då måste jag helt enkelt lyckas släppa på tanken att jag MÅSTE äta hälsosamt, varierat och strukturerat, för att kunna äta alls. Annars kommer detta INTE att fungera.

Men detta skulle i så fall bara vara en lösning tills jag får stöd i det hela. Så en förutsättning är ju att jag vågar chansa på hjälpen i så fall.

... Med det säger jag god natt.

Och se där. Detta BLEV ett lika långt inlägg igen :)

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...