... Nu är jag trött.. Så det blir sängen... på en gång.

... Men först måste jag ju rabbla dagarna som gått.. Det vill säga. Lördag och söndag...

Jag minns inte hur fredagen slutade. Minns inte heller vad jag gjorde eller hur jag mådde i fredags. Men det vet ju bloggen, iallafall ;)

.. Så jag hoppar direkt till lördag morgon...

Jag tror att jag vaknade strax innan klockan ringde.. Det vill säga. Strax innan sju. Direkt upp ur sängen. För att klä på sig kläderna och traska iväg till bussen. Lugnt och fridfullt ute. Nästan lite...

Ja, men det var härligt. Fuktigt och friskt i luften.. Och endast någon enstaka bil som störde naturens brus.

... Jag satte mig på busshållsplatsen och väntade...

Väl i stan. Klockan var åtta... Ja, då var det lite småkallt. Och eftersom att inte väntsalen hade öppnat ännu, fick jag sitta i båset och frysa i några minuter..

Men det var ingen fara.. Jag satt hela tiden och sneglade lite grann mot väntsalen. Osäker på ifall den kanske VISST var öppen.. Jag hade ju inte kollat..

Hela tiden funderade jag på ifall jag skulle gå till affären och köpa mig något att äta. Då jag ju skulle börja med att äta åtminstone speciella tider. Om inte "bra näring"..

... Men nej. Det var kallt. Och jag, så fort som väntsalen öppnade, gick istället in och satte mig..

När pressbyrån öppnade, klockan nio, funderade jag ett tag till.. Var inte hungrig. Ville inte ha någonting... Men VILLE KÖPA någonting. Bara för att...

... Till slut gick jag trots allt in. Åt min Twix, och gick sedan ut och väntade de sista minuterarna. Drack min Pucko.

... Klockan strax innan tio, kom min buss..

Och vid kvart över tio, infann jag mig hos mina föräldrar..

Det blev prat, prat, prat. Mest mamma och jag. Då 14åringen var på sitt rum. Och pappa var som vanligt och jobbade med någonting i källaren.

Sedan blev det lunch.. Och efter det, en hel del mer ströprat mellan mamma och mig..

Ja, man kan ju säga att jag, när jag väl träffar mina föräldrar, pratar som om jag inte har fått prata på flera veckor! ... Vilket jag heller inte HAR! Iochförsig..

... Vi gick på en promenad, mamma och jag, efter lunchen någon gång. Runt det lilla område där de bor. Det är väl ungefär lika litet som den här lilla byhålan, känns det som..

Vi pratade teatrar, komiker. Skådespelare.. Ja, och egentligen allt möjligt..

Ja. Mer prat inomhus. Antagligen. Och lite bus med 14åringen som nu hade börjat baka tillsammans med sin kompis.

Och så blev det middag.

... Och. Ja-a...

Efter middagen. Jag hade blivit rätt så trött, vid det här laget. Jag hade lite smått ångest. Och jag kände mig inte helt bekväm. Pratade inte alls lika mycket... Och ja. Jag var klar med att vara social.

... Jag satte mig framför tv:n, medans mamma diskade och gjorde iordning efter maten.

... Blev sedan sittandes där, fram till kvällen.

... 23åringen kom...

Eller rättare sagt. Mamma och pappa åkte och hämtade 23åringen i stan, samtidigt som de skjutsade hem 14åringens kompis. Första gången jag var helt ensam i deras hus.

Sedan blev det film, tillsammans med mamma och pappa. Och delvis 23åringen.

... Sängen... Och ja-a. Inatt SOMNADE jag faktiskt! För EN GÅNG SKULL, i det rummet. Huset.

... Det tog dock LÅNG tid.. LÅNG TID. Och jag tror säkert att det var tidig morgon. Innan jag somnade så att jag SOV...

Vaknade sedan vid strax innan åtta. Några minuter innan min klocka skulle ringa. 23åringen satt redan i köket. Och mamma hade precis kommit upp..

Vi åt frukost. Och sedan drog vi tre.. Mamma, 23åringen och jag.. ner i källaren. Där mamma och pappa har sitt sovrum.. För att välja kläder till mamma. Och jag testade några kläder som 23åringen hade med sig...

Sedan satt jag och njöt av, med en uns av trötthet och "osocialhet" och tittade på när 23åringen sminkade min mamma...

... Iväg vi for. Klockan var halv elva.

OVÄDER. Inget kul väder alls. Kallt och ruggigt. Det både blåste och regnade.. TUR att vi skulle åka TÅG!

...

Och ja-a.. Nu hoppar jag en bit.

Vi kliver av tåge i Stockholm.. Möter upp 22åringen och hennes kille vid tunnelbanan..

Och tog sedan(mamma, 22åringen,23åringen och jag) tunnelbanan till rätt ställe..

Där letade vi sedan upp vart det var musikalen skulle vara. Och bokade sedan bord på en restaurang. Så att vi var säkrade ett ställe att äta på EFTER musikalen..

Sedan gick vi och satte oss utanför scenen och drack lite kaffe...

... Jag var rätt så trött.. Antagligen för att vi var fyra stycken på en gång. Och det då finns så många andra som håller låda. Vilket innebär att JAG kan sitta tyst..

Så lite sådär osocial.. Men jag pratade ibland. Och bjöd även på ett och annat skratt..

Vi hade jättetrevligt. Och jag njöt för fulla muggar..

Nu var det dags att gå in. Det var litet och trångt. Och när vi väl satt där, störde jag mig på att sätena inte var höjda så att personen framför hamnar längre ner. Då jag blev osäker och fick ångest för att jag kanske satt lite bättre än vad min mamma gjorde. Och för att kunna slappna av, egentligen hade behövt byta plats med henne..

Men det gick bra ändå.. Jag tänkte på det, typ hela tiden... Men.. Ja, jag kan ju säga som så, att jag hade inte förstått handlingen i musikalen BÄTTRE även om jag hade kunnat koncentrera mig! ... Nej, det var svårt. Rörigt.. Och jag HÖRDE gott att de sjöng... men förstod inte riktigt sammanhanget.. Om man säger så..

Nej, det var inte riktigt min grej.. Jag förstod den liksom inte..

... Men det trevliga var ju att vara där med familjen.

I pausen tog vi, mamma och jag, en varsin cider. Och 22-och 23åringen tog ett varsitt glas vin..

Och så var det in igen... Den här gången ville jag byta plats med mamma. För att kanske kunna koppla av denna gången... Men då hade de FRAMFÖR oss, OCKSÅ bytt plats! Så, hon hamnade bakom en LÅNG man, och jag bakom en kort kvinna... ÄNDÅ!

Så ingen vidare avkoppling denna gången heller... Men det var okej ändå.. Jag fattade inte mycket. Och jag satt och tänkte på allt och ingenting annat, under musikalens gång... Alltså.. INGEN KONCENTRATION! ...

Men sedan blev det restaurang... Och vi hade åter väldigt trevligt.. Jag var socialt trött.. Och sa inte heller NU, särskilt mycket.. Jag var nog hela dagen, rätt så avflackad(om det är så man säger) idag... Men trots det, hade jag trevligt :) Och fick mig några härliga skratt.

... Vi åt gott.. Och allt flöt på som det skulle.. Det enda "negativa". Förutom att jag inte hängde med eller "tyckte om" musikalen, var VÄDRET. DET var tråkigt.. Kallt och obekvämt.. Men annars.. HELT UNDERBART ;D

... Hem igen. Mamma och pappa skjutsade hem mig, på vägen...

Och sedan jag kom hem... Ja, jag har BARA bloggat(detta inlägget)... För att nu är jag såå TRÖTT.. Och jag ska krypa ner i sängen.. Imorgon börjar veckan igen..

God natt med er <3

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig snart. Så jag tar och rabblar dagen som varit. Då det kommer att bli svårt att komma ihåg både fredagen, lördagen och söndagen sedan..

Ehhmmm...

Ja-a... Jag orkar inte fundera över hur gårnatten var eller vad jag kände och tänkte imorse..

Men ja. Jag skulle iallafall upp tidigt imorse. Skulle ju smita hemifrån innan gubbarna kom och skulle byta min toalett som så fint exploderade igår kväll..

Sagt och gjort. Jag klev upp när klockan ringde. Och traskade sedan direkt till bussen. Klockan var halv nio. Så inte så JÄTTEtidigt alltså.. Men vad skulle JAG i stan att göra? .. Egentligen?

När jag kom till stan, gick jag direkt på en promenad. Väldigt långsamt gick jag. Det var inte så jättefint väder. Men lugnt och harmoniskt. Det brummande ljuden från trafiken. Vindens sus i trädkronorna.. Och det forsande vattnet i kanalen.. I sällskap med fåglarnas kvitter och krak...

Ja. Det var härligt. Och där satt jag på parkbänken.. Ihopskjunken och lugn.. Lite ångest kunde avkännas(om man nu säger så).. Men den var inte helt ovälkommen.. Ja, man kan väl säga att den gjorde varken till eller från..

Jag satt där. I kanske en halvtimme. Kollade på hundar, när de väl gick förbi i sina koppel.. Annars böjde jag bara min syn mot vattnet. Det hastigt forsande vattnet, som virvlade i en jättelik skummig cirkel. Som fick fåglarna att dansa på ytan.

... Ja. Och mer än så, VAR det inte.

... Jag gick vidare till slut. Kunde ju inte sitta DÄR hela dagen.

Promenerade lite till... Och satte mig sedan på en ANNAN parkbänk.. Nu minns jag dock inte hur jag tänkte eller kände.. Tror att hungern gjorde mig påmind om mina ätarproblem.. Och det blev en liten ältande och stressad känsla inombords.. "Jag måste få ORDNING på det här nu.." .

.. Ja, innan jag glömmer.. Kom precis på att jag hade suttit i väntsalen i en timme.. Och även druckit en kaffe och ätit en Twix innan jag satte mig på bänk nummer två. Efter min andra promenad...

Därav jag antagligen blev hungrig. Och problemet väcktes till liv.

Så. På bänk nummer två, mådde jag nog inte FULLT lika bra som jag gjorde innan..

Jag hade precis messat Jobbcoach. Då hon håller på och försöker fixa en samtalskontakt till mig, angående mina svårigheter att ta mig ut på praktik..

Frågade henne om hon hade hört någonting ännu, från kvinnan som hon hade pratat med... Och ifall denna kontakten i så fall skulle kunna hjälpa mig även med mina bekymmer vad gäller ätandet...

... Men jag fick aldrig något svar.. Inte idag.. Vilket jag tycker att, när jag skickar det såpass tidigt, så kan man ju iallafall förvänta sig ett svar.. Vad som helst. Bara man får en bekräftelse på att hon har "fattat frågan" ... "Jag hör av mig till veckan" till exempel..

... Men ja.. Hon hör kanske av sig till veckan :P

... Efter att ha suttit på bänken en stund.. Så kände jag bara att.. "Nej, nu får gubbarna LOV att ha varit här och klara när jag kommer hem. För att nu orkar jag inte VÄNTA längre..". Klockan var närmare två...

Tillbaka till busstationen. Och sedan, vänta på bussen i en halvtimme.

Hem...

Och väl hemma.. Ja, lättnad över att gubbarna hade varit här...

Och så blev det ett bad. Ja, jag var ju tvungen att DUSCHA innan jag ska till föräldrarna imorgon! Det är OACCEPTABELT att åka dit halvskitig.. Och sedan åka på musikalen på söndag, HELSKITIG!

... Och så skulle jag egentligen behövt diska. Då jag inte kan se i FÖRVÄG ifall mamma och pappa kommer att beträda min lägenhet under helgen..

Men ångest på det.. hela dagen. Då jag inte kände för att diska idag.. Hade inte TID med det.. Inte ORK, när jag kommer hem efter en hel dag ute.. Och med en dusch emellan och allt..

... Japp. Lat. Jag vet.. Men det gjorde mig stressad.

... Så. Diskningen har INTE blivit gjord.. Mamma och pappa får helt enkelt inte komma in i lägenheten denna helgen.. Men jag tror inte att jag behöver oroa mig.. Det har vi knappast tid med ändå ;P

... Efter badet, blev det mat.. Mat. Mat.. Och mat..

Men jag TROR dock bara att det KÄNNS som om jag har ätit väldigt mycket idag, för att jag buntade ihop HELA dagens intag, på två timmar.. Typ.

.. Nej men. Det var ju den där chokladbiten till kaffet, i stan.. Och så har det varit en del soppa. Och även yoghurt..

Ja-a...

Serier på webben..

Kolla blocket. Mailen.. Läst lite bloggar...

Och så har jag försökt peppa mig själv till att ÄTA ordentligt.. Alltså. Varken för mycket eller för lite. Och på lite mer bestämda tider...

Eller ja. Superbestämda! ... Nu blir det 08.00-08.30 12.00-12.30 16.00-16.30 Och 20.00-20.30

Och då ska däremellan inte förekomma något ätande alls. Förutom vid vissa undantag. Med familj eller eventuella vänner till exempel.

... Jag tänkte till en början inte ha några som helst regler på VAD jag äter. Eftersom att jag tycker att det är så svårt att handla. För mycket på en gång. Och så vidare...

Men däremot att jag ska hålla mig till att bli MÄTT. Varken mer eller mindre. Och att det ska ske dessa tider. Dessa halvtimmar... I den mån det går.

... Men då måste jag ju vara noga. Åt BÅDA hållen! Alltså får jag varken hoppa ÖVER ett mål.. eller äta ett extra.

... Får se hur det HÄR ska gå.. när jag inte har någonting hemma..

Men helgen är ju fixad iallafall.. Problemen börjar på måndag ;)

God natt med er <3

... Diskbänken fylls med disk och blir äcklig. Kalkig och dann. Snabbare än jag hinner reagera.. Saker brakar och går sönder mitt framför mina ögon.. Någonting jag själv klantar till... Eller någonting som bara bestämmer sig för att jävlas lite extra...

Ätandet känns bara jobbigare och jobbigare.. Och jag befinner mig på en linje i livet, där jag inte riktigt vet vart jag befinner mig.. Vilket håll leder till vilken sida? .. Ja, men typ så.

... Jag vill fly. Gömma mig. När jag gör det ena...

Jag vill fly åt andra hållet när jag gör det andra...

Aldrig riktigt nöjd. Men ändå bekväm och trygg i hela situationen...

"Är det såhär jag vill ha det?" ...

Ja, jag vet inte...

Jag vet bara att jag sitter fast.. Att när jag ser till livet, ser jag en kamp för det ena... En kamp för det andra... En kamp mot det tredje... Ett krig mot mig själv.. Och uppenbarligen livet i sig...

... Jag kan fortfarande se mina två gubbar..

Döden är mörk och narig... Sådär lite skakig. Och nästan kall... Livet är vit och lite mer "fyllig" ... Vänlig i uttrycket. Och stark...

... Men döden. Ja, den erbjuder värme och trygghet. Lättnad och frihet... Den erbjuder en fridfull tillvaro...

Jag är inte SÄKER på att jag kan lita på den. Då jag aldrig tidigare sett. Aldrig tidigare TRÄFFAT döden..

Men jag VET vad livet innebär.. Jag VET vad HAN erbjuder.. En kamp för vad man tror på.. Ett långt krig för att så småningom nå fram till sitt mål. Där man mår bra. Och känner någon slags värde..

Och visst är det värt det... Men inte heller HÄR, kan jag med säkerhet veta att det finns solljus i slutet av denna långa, krokiga tunnel med höga hinder i...

... Jag vet inte varför jag tänker på det här nu... Men det ploppade upp i mitt huvud... Kanske i samband med tanken ".. Det här är inte kul. Jag sitter fängslad av min egen hjärna" ... Eller vad det nu var jag "ertappade" mig själv med att tänka...

... För att faktum är.. Nu är jag trött.. Jag KOMMER att ta mig någonstans i livet.. Jag KOMMER att få ett liv som jag... Ja, iallafall trivs BÄTTRE med än det här! .. Jag tar mig kanske inte enda fram.. Dit där mina drömmar slutar.. Men jag KOMMER att nå ett liv som betyder mer än det HÄR.

.. Men nu är jag trött.. Och min pigga kamp, som halvt frivilligt, halvt motvilligt, så friskt skjutsar mig framåt i livet, börjar kännas tyngre att bära än livets utmaningar självt..

... Det jag menar är att det hade varit enklare att ge upp.. Att inte orka... Inte VILJA.

... Kampen om ÄTANDET, kan jag ärligt säga att är det jobbigaste i mitt liv just nu.. Visst. Jag önskar att jag hade det enklare socialt. Att jag var modigare. Starkare. Och tryggare i mig själv.. Att jag skulle slippa fundera över. UNDRA varför jag ibland är så HIMLA trygg, för att nästa gång känna mig som en pinne, redo att smälta.. Bli en kall pöl på golvet.. Som vibrerar av rädsla och obehag..

.. Jag skulle önska att jag vågade ta mig ut på praktik. Att jag inte kände ett sådant behov av bekräftelse... och att jag hade bättre kontakt med min familj. Skulle önska att ekonomin inte vore så otrygg och knapp. Stel... Och jag skulle föredra ett liv med ett bra självförtroende, en strålande självkänsla och överöst av kärlek...

... Att beslutsångesten vore mindre. Och livets besvär, mycket mindre av ett besvär...

Ja, listan kan bli lång..

Men nej. Det är ÄTANDET som är det stora problemet just nu. Det STORA kriget.. Jag äter "för mycket" .. Det bli fel.. "Jag äter för lite" .. Ja, det blir fel.. Jag äter lagom... Men ja, det känns inte bra. Inte okej.. Rent utav OTRYGGT.. För att, "hur äter man?" ... "Hur lagar man mat?" .. "När äter man vad?" ... "Och HUR finner man balansen?"

... Ibland känns det som om jag bara vill gå ner i vikt. Närapå försvinna... Ja, jag skulle nog kunna ta det HUR långt som helst, med medvetandet närvarande, om att jag faktiskt kommer att DÖ av det.. Men jag bryr mig inte. För att min hjärna har bestämt sig..

Men mitt stora behov av att äta, av GUD alla anledningar, gör samtidigt att det aldrig GÅR så långt.. Jag kommer på ursäkter efter ursäkter.. För att få vräka mig röd och blå.. Sprängfull i magen.. Till den grad att jag rent praktiskt inte skulle kunna få in en SMULA till! ... Utan att den skulle studdsa upp igen! ... Till den grad att jag knappast skulle kunna ligga på magen utan att pressa det hela upp samma väg som det gick ner.. Inte ligga raklång på rygg, utan att magen spricker(Ja, kanske inte riktigt) ..

.. Men vilket håll det än sker åt. Svält eller hets.. Normalt ätande, men utan kunskap för trygghet... Ja, det känns aldrig rätt.. Det måste ju kallas ätstörning...

... Men just nu, har jag det inte HELT svart framför mig, på just DEN fronten.. Jag TROR på att jag NÅGON gång kan börja äta normalt och också må BRA i det.. Jag tror att jag, med lite stöd och hjälp, kan skaffa mig både kunskap och trygghet.. Och en nypa sunt förnuft.. Bli trygg i mig själv. Och VÄN med ätandet.. För att inte TALA om att bli kvitt min egen hjärna!

... Men jag tror att det kanske får räcka så... Jag ska ju berätta om min DAG också.

... Ja-a...

... Jag klev väl upp någon gång i förmiddags... Mitt minne är ju inte det bästa.. Men jag har iallafall diskat den lilla disk som var, idag.. Och efter det, har jag mest suttit vid datorn och kollat på serier..

Jag funderade först på att åka till stan.. Men vädret var tråkigt. Jag hade ingen ork att sitta på gallerian. Ingen lust att ta en promenad.. Och inte heller någon större lust att, bara för att få njuta av ett par bussresor, sitta och vänta i nästan två timmar på busstation sedan!

... Så jag bestämde mig för att ta en hemmadag. Fri från några sysslor alls. Förutom diskningen då..

Tråkigt. Men jag fick stå ut.

Serier fick det bli!

Serier. Och så någonting att äta då och då..

Det började lugnt.. Lite yoghurt. Lite soppa. Ett glas sojamjölk med chokladsmak.. Ja, en sak åt gången, såklart. Med jämna mellanrum..

Men till kvällen sprack det.. Jag som gjorde så BRA ifrån mig. Tyckte jag.. Men så började jag proppa.. Medans jag satt där och plöjde avsnitt efter avsnitt av HårdVinklat på webben, så åt jag bara mer och mer och mer... Som om att äta var det enda livet innebar.. Som om det inte något annat fanns..

... Ja, det var näst intill omöjligt att sluta.. Och det var NU som jag slogs av tanken att jag är en fånge i min egen hjärna. Bunden. Fängslad.. Och det är i sådana HÄR stunder som jag ångrar att jag tillåter mig själv att ha någonting ALLS hemma.. "Men hur skulle jag annars överleva?" ..

... Annars har jag inte gjort så mycket.. Kollat blocket husdjur. Läst bloggar. Och kollat mailen..

Och så går man på toaletten, för första gången för dagen.. Anar inga odåd..

Och HELT utan förvarning, börjar toaletten rinna som en FORS! Ni vet ett sådant där forsande vattenfall som brukar finnas i kanalerna.. Ja, det LÄT PRECIS som dem! Och det rann typ lika fort också!

.. Vad skulle jag göra nu? JAG ville inte ringa någon och anmäla felet! Tankarna snurrade och jag började springa nervöst fram och tillbaka i lägenheten.. Stirra på toaletten som bara rann.. Testade spola igen.. Den slutade för några sekunder.. För att sedan börja "spruta" hel vilt igen..

"Skulle jag ringa mamma och pappa nu?" .. Nej, det kunde jag inte göra.. "Vad skulle DE göra", liksom..

... Nej, jag fick motvilligt ta modet till mig och ringa hyresvärdarna och anmäla det..

... Och så kom han.. Jag hade egentligen ingen större lust med besök idag.. Men vad skulle man göra?.. Toaletten exploderade ju utan förvarning, direkt framför näsan på mig.. HÄR kunde den ju inte stå och rinna!

Han kollade. Tjoxade och trixade lite. Han var snygg att se på :P ... Men jag är ju jag. Och ställde mig istället bakom en vägg och tryckte. Besvärad för att jag inte visste vad som förväntades av mig. Ovetandes om ifall jag skulle gå undan, till ett annat rum, och inte störa. Eller ifall jag skulle stå i dörröppningen till toaletten, beredd att svara på eventuella frågor...

Så jag gjorde mellantinget. Gömde mig bakom en vägg, smått rädd att ens ANDAS!

Visst. Han var snygg. Han var trevlig.. Men han var människa. Och jag är folkskygg :)

... Japp. De kommer och byter ut toaletten imorgon. Och då tänker jag fly huset. Jag planerar att åka hemifrån vid nio imorgon bitti. Sitta på busshållsplatsen en timme, om de är tidiga... Och sedan stanna i stan så länge jag bara ORKAR. För att vara säker på att de har hunnit vara här. Men jag kan ju hoppas att de RINGER(trodde aldrig att JAG skulle nämna DEN meningen). Så att jag slipper vara onödigt länge i stan och tråka.

... Ja-a... Så efter det, har jag ätit. Ätit och ätit. Utan att vara hungrig. Bara för att jag vill.. I sällskap med tanken att "Jag önskar maten tog slut. Så att jag kan äta ingenting sedan" .. Men den tanken hade sällskap av tanken "Nej, det är ju SLUT på det nu. Nu ska jag ju få ORDNING på det här. Börja äta. Äta tryggt." ... Men ja.. Jag har inga planer på att klara det själv. Och behovet av att ta slut på allt jag har och sedan svälta.. Ja, det VIBRERAR inom mig! 

... God natt med er <3

.. Ja-a. Dagen idag.

Igår natt, låg jag vaken och oroade mig inför dagens tvättning. Ja, jag hade ju, efter... Ja, MÅNADER av att inte tvätta kläder en enda gång, ÄNTLIGEN "lyckats" boka en tvättid i huset bredvid..

Men ja. Jag osorterade min för länge sedan klarsorterade smutstvätt, igår.. Slängde ihop allt i samma säck. Och på så sätt, reducerade ångesten en aning.. Japp. Nu blir det till att köra på helt osorterade kläder. Vilket har sina nackdelar såklart. Men även sina fördelar, vad gäller känslor och att lätta på sinnet..

... Och så låg jag hela natten, och funderade. Kände mig pressad. Orolig för hur det skulle gå... "Var det för mycket tvätt?" .. "En eller två maskiner?" ... "Hur lång tid skulle det ta?" .. "Och hur fungerade torktumlaren?" ... "Skulle jag våga torktumla alla kläder?" ... "Och var det egentligen så BRA att tvätta allt i samma maskin?" ...

Ja. Jag klev upp några gånger, under nattens gång. Justerade i klädsäcken. Och vägde och höll låda.. Jag kunde helt enkelt inte slappna av... "Jag skulle inte ORKA tvätta imorgon.." Och funderade därför på att bara avboka tiden... Vilket såklart kändes jobbigt.. Då jag sedan LÄNGE, inte har haft i stort sätt NÅGRA rena kläder! ...

MEN. Så kom jag på det! Någonting som med ett drastiskt RYCK, tog bort mitt alternativ till psykisk och emotionell lathet... "Jag ska på MUSIKAL på söndag!" ... ".. DÅ måste jag ha rena kläder!" ...

ÄNNU mer oro. Men nu bestämd på, att utan andra alternativ, helt enkelt klara av att tvätta imorgon.

Vaknade imorse. Efter att trots allt ha fått somna ifrån dessa känslor av press och osäkerhet..

Men klev nog inte upp... Ja, jag minns faktiskt inte..

Men jag satte mig vid datorn iallafall.. Jag hade skickat iväg ett mail till min kontakt på kommunen, igår kväll. Då jag kände mig extra hjälplös och handfallen, vad gällde ätandet. Jag kände att det nu fick vara nog. Men jag visste samtidigt inte hur jag skulle få det att fungera. Och att lyckas tids nog, kunna äta problemfritt.. Utan svårigheter kring varken svält-och hetsätning. Att handla maten.. Eller att TILLAGA den!

Jag minns ju inte så mycket mer ingående, vad jag kände igår.. Vad som fick mig att SKRIVA det där mailet och SKICKA det! ... Kanske hade jag precis "hetsätit för sista gången" .. Eller kanske satt jag där med tom mage, och hade fått nog av svälten... Ja, jag vet inte... För att dagarna flyter liksom lite grann ihop. Nu när jag går mellan svält och hets, så mycket fortare än tidigare.. Vet inte ens om man kan kalla det "svält" respektive "hets" längre...

Men det jag skulle säga var iallafall. Jag klev upp. Satte vid datorn, minns jag.. Väntade in tvättiden. Under en del oro och ångest.. Ville sätta igång så fort som möjligt. Då det ändå var lite spännande.. Vet inte varför..

Och så ville jag bara få det överstökat.. Visste inte hur lång TID det skulle ta.. Eller hur det skulle TE sig. Vilkens ovisshet OCKSÅ var lite jobbig.. Men gjort skulle det bli. Och rent skulle det dofta.. SEDAN var det vila =)

Satt iallafall vid datorn, fram tills klockan blev tolv. Då jag hade tvättid.

Mailade fram och tillbaka mellan mig och min kontakt på kommunen.

... Och kom nog till slut fram till iallafall, att jag ska börja träffa boendestöd i stan en gång i veckan, för en kort promenad. Så att vi kan lära känna varandra innan vi kan börja samarbeta mot någon slags framgång...

... Men ja. Jag känner mig dock väldigt osäker.. Men det var någonting som jag visste OM att skulle hända, redan när jag tog beslutet att försöka ge det en chans till.. Och nu, under dagens gång, har jag bara blivit... Ja, VÄLDIGT fast besluten, att DENNA gången gäller det! Denna gången SKA jag göra vad som kan få mig att må bättre och känna att jag klarar av att hantera livet och mig själv! UTAN UNDANTAG! ... För att det behövs. Även om det oftast inte känns så.. Även om jag känner mig osäker och tvivlar.. Det behövs.

För att annars hade jag inte stått och stampat, med fötterna hårt fastkilade i betongblocket och en kedja tajt fastvirad runt mitt hjärta. Med en hjärna av tung och seg deg... FORTFARANDE!

... Så LITA på det nu, kära D. Det är din väg mot livet som du vill ha.. Mot ett liv värt att leva.

.. Ja. Så blev det dags för tvättning.

Ner i tvättstugan. Med den tvätt som jag till slut hade godkänt, med en vag känsla av tvivel och osäkerhet..

Och ja. Satte igång tvättmaskinen.. Med ett enda misstag.. Vilket var att hälla sköljmedlet i facket för flytande tvättmedel.. Så. Bra gjort ändå.

Ja. Jag gick ju såklart tillbaka upp hit medans tvättmaskinen gjorde sitt med mina kläder..

... Men gick sedan tillbaka ner, efter att ha väntat spänt alldeles FÖR länge, några minuter innan maskinen skulle vara klar.. Nu. Sanningens ögonblick.. HUR fungerade torktumlaren? VAD skulle jag våga torktumla? .. På vilken GRAD? ... Och hur lång TID skulle det ta?

... "Äsch. In med allt i torktumlaren" .. FÖRUTOM mina lurviga vita sockor.. För att dessa hade symbolen för "ej torktumling" .. Japp. Läste på symbolerna innan jag gick ner ;)

... Och så, till min(stora) besvikelse... INGEN TID!? Nej, det STOD inte någonting om hur länge den skulle hålla på och torka mina kläder! ... Ingenting! Det är ju sådant man vill VETA. Jag hade ju ingen ANING om hur lång tid det tar att torka den vikt med tvätt, under den "torrhet" och temperatur som jag hade valt.. Varken på minut eller timme... INGEN ANING!

... Men jag gick upp till mig ändå.. Satte mig vid datorn en stund till... Medans jag otåligt väntade... "Men på vadå? .. En halvtimme? ... En timme? Eller kanske två och en halv?" ..

Gick ner efter... Ja, några minuter. När jag inte orkade vänta längre.. Och ställde mig och stint stirrade på denna brummande maskin. Som blev tyst och stilla, ett par/tre minuter i streck.. Innan den brummade till som f*n i några sekunder.. Och så samma vända igen..

Ja, jag stod nog där i en HALVTIMME.. Eller MER! Och bara stirrade. Undrade när(eller OM!) den skulle brumma för sista gången.. Eller förväntades man stänga av den själv, utan ett enda TECKEN på att den nu har blivit så torr som man "sa till den att bli"?

... Man visste inte. För att den brummade.. Brummade... Och brummade.. Med sina alltför långa och "tvetydiga" om man nu kan kalla det så, pauser emellan...

Till slut så bestämde jag att tvätten skulle vara klar. Efter en och en halv timmes torkning, öppnade jag maskinen. Drog ur tvätten och rensade filtret.. Som jag by the way, till slut lyckades hitta hur man kom åt :)

Kläderna var torra.. Lite(LITE) fuktiga i de tjocka linningarna på byxorna.. men annars bra..

Och nu vet jag inte om detta sättet funkar.. Men logiskt, tänkte jag.. Och logiskt är det enda jag förstår(logiskt nog :P)..

Så jag räknade ut, genom hur många kilo tvätt jag hade och hur lång tid det tog, hur lång tid torkningen tar per kilo. För att sedan, varje gång innan jag tvättar, kunna väga tvätten, och då få fram hur lång tid som är lagom att låta tvätten torktumlas.

Ja-a.. Sedan blev det att vika tvätt.. Som jag sedan lät ligga i sina högar på sängen.. Ja, där var energin slut.

Datorn igen.. Lite serier, tror jag.. Kolla mailen. Blocket.. Läsa lite bloggar...

Jag har försökt komma underfund med ätandet.. Hitta sätt till svält.. Japp, det var dagens inställning.. Jag ville inte äta.. Eller jo. Men jag ville äta väldigt strikt och alldeles för lite..

... Åt en kopp soppa. Varma Koppen... Men inte mer än så..

Försökte komma fram till hur jag skulle handla dessa saker som jag skulle "leva på", utan att det skulle verka konstigt.. Att varje dag(i princip), gå till en och samma butik(typ), och ALLTID köpa samma sak(i stort sätt) ... Utan att folk skulle börja undra.. Allra helst här i byn. Där det är samma sex stycken personal som är VARJE dag!

... Jag låg en stund på sängen...

... Och ja-a... Jag funderade. Funderade... Och funderade.

... Jag minns inte riktigt hur tankegångarna gick... Jo, just det ja! Jag ville gå och köpa choklad. Då jag skulle ha en kopp soppa.. och så en choklad. Det var dagens kvot..

"Men bara en choklad.." . Nej, det kändes inte bra att gå till affären på en onsdag.. Och så BARA gå därifrån med "en choklad" ... Jag behövde köpa någonting MER.. Men jag ville ju inte HA någonting annat.. "Det förstör ju mina planer"... Rubbar mina restriktioner gemtemot mig själv...

Men ja. Jag bestämde mig iallafall till slut för att gå till affären. Jag skulle köpa vad jag ville ha.. Och inte bara en sak. Och sedan så skulle jag ge ett löfte till mig själv, som ABSOLUT inte fick rubbas! Löftet skulle skrivas ner... Och jag skulle lyda det till punkt och prikca.. NU GÄLLER DET!!!

... Ja, löftet innebar. "Nu köper jag dessa saker som jag oftast hetsar och proppar.. Som oftast får mig att må dåligt, för SISTA gången! Men jag ska försöka att inte köpa mer än att jag slipper lida av det.. Och efter denna gången, ska jag göra ALLT jag KAN för att få ordning på mitt ätande. Jag ska äta tillräckligt mycket. Jag ska äta regelbundet(någorlunda) och flera gånger om dagen.. Och jag ska äta MAT. Varierat och minst ett tillagat mål om dagen..

Och viktigast av ALLT... Jag ska ta den hjälp jag behöver! UTAN UNDANTAG! NU RÄCKER DET!!! Det är dags, och jag är redo.. Och om inte, ska jag TVINGA mig själv att vara redo!" ..

... Nu är det slut på självsvälterierna och hetsätningarna. Slut på smärtan, och den innerliga känslan av att hellre vilja lida än att ta tillvara på det liv jag har.

... Och bilden på mitt skrivbord, ska påminna mig om det, när jag så mycket som SNEGLAR åt att tvivla ;)

Annars.

Ja, jag åt iallafall en hel del.. Men detta är sista gången jag får hetsäta(eller svälta).. Ja, när allt jag har är slut. För att nästa gång jag handlar, kommer också rutinerna till min sida ;) Då finns det inga alternativ som HETER "svält" eller "proppa" längre :)

Ja. Jag har sett på en massa serieavsnitt med stå-upp-komiker nu på kvällen...

Ja, det var nog det..

By the way, så tror jag att jag ska försöka ta något slags stöd så fort som möjligt, i handlingsfrågan vad gäller mat.. Och även matlagning. För att tills dess orkar jag inte heller påbörja mina nya rutiner.. Ska ju såklart svälta så kort tid som möjligt.. Men nästa gång jag handlar, vill jag också påbörja det nya. Så att jag undviker att slängas mellan hets och svält en gång till.. Om ni förstår vad jag menar..

God att med er iallafall <3

... Det är aldrig för sent att börja leva... Jo, det är det.. Men än sålänge har jag ju tid.. Än sålänge är det inte för sent...

Det är däremot aldrig för sent att börja vara snäll mot sig själv och göra vad som får en att må BRA. Istället för vad som skadar en...

Men DET är bara för SVÅRT istället!

Och jag borde KÄMPA mer för att vända håll.. För att komma förbi min vilja att lida.. Mitt begär att skada mig själv.. KÄMPA mer för att tycka att det är värt att må bra.. Att ta sig någonstans i livet. Dit där man är lycklig..

KÄMPA mer, för att VILJA åt rätt håll... Och gräva NER denna motviljan!

... Men jag får en sådan JÄTTESTOR bild i mitt huvud, när jag tänker "leva. Må bra" ... En JÄTTESTOR bild. Och jag ser bara inte hur jag skulle klara det.. Det här med jobb. Familj. Ätandet... Ja, att ta sig ut i LIVET..

Jag vet inte... Men just nu, känns det som om jag bara, hur jag än funderar, ramlar tillbaka på att "... Nej, jag måste nog ta den enkla vägen" ... Vilket är att fortsätta som nu...

Just nu är jag en halvt motvillig svältare igen.. Ibland VILL jag. Såpass att inga alternativ finns.. Ibland så önskar jag mer än ALLT, att jag inte behövde äta någonting alls.. Ibland äter jag utan att egentligen vilja...

Ja, och nu känner jag mig tvungen att äta så lite det bara går, under en stark önskan om att alla problem bara kunde försvinna.. All rädsla gå upp i rök.. Alla innerliga restriktioner... avta... Ja, så att jag kunde få äta och må bra...

... Vet inte hur.. Men det är inte försent ÄN, att ta tag i mig själv och bli kvitt all ångest och rädsla.. Inte vad gäller NÅGONTING i livet! ... Men det finns en hake... Jag måste VILJA det! ...

Dagen idag..

... Ja-a.. Jag MINNS inte riktigt. Minns inte ens när jag klev upp..

Men jag minns iallafall att jag diskade när jag hade klivit upp.. Jag diskade NÄSTAN all disk.. Men orkade inte med det allra sista.. Så måste försöka TVINGA mig själv till att slutföra det imorgon. Annars så kommer jag ALDRIG att få diskbänken helt ren! Då den fylls på hela tiden... Såklart.

... Sedan har jag suttit vid datorn.. Ja, HELA dagen! Med en liten paus för kaffe i köket. Med tända ljus.. Då jag kände mig frusen och deppig.. Uttråkad.. Och lite tung.

Serier. Ja, några stycken. Och sedan har jag letat poddar. Fast utan någon större framgång.

Jag har ätit lite grann. Druckit desto mer.. Ja, havredryck :)

... Jag har försökt... Nej, jag orkar inte prata om det... Jag behöver bara finna en lösning... För att, detta orkar jag INTE. Det är inte värt det... Och ska jag leva, så ska det väl vara värt det? Ha en mening..?

... Jag förstår inte vad jag håller på med... Ta tag i dig själv!

... God natt med er <3

... Ja, då tar vi en riktigt snabb bloggning nu då.. Jag mår illa. Är proppmätt och mer därtill.. Och jag känner av i hela kroppen, att jag knappast äter någonting nyttigt och "näringsriktigt"..

... Ja. Sedan jag kom hem idag, har jag proppat.. Och proppat... Och proppat.. Jag har bara ätit utan stopp. Och trots att jag inte är SUGEN.. Trots att det inte får PLATS någonting mer därinne.. så fortsätter jag äta.. Som om det var alltet självt.. Som om det inte FANNS någonting annat... Ja.. Som om LIVET var... att äta.

.. Och jag känner mig bara så ÄCKLIG just nu. Så ONÖDIG... Och så DUM, att jag "tvingar" mig själv att äta trots smärta.. Trots att allt jag egentligen BEHÖVER för att inte ramla in i svältträsket igen, är att äta LAGOM, regelbundet.. Och mindre SKRÄPIGT.

... Men det känns bara som om jag äter för att få slut på det.. För att återigen inte ha någonting hemma att äta.. Så att jag ska SLIPPA känna att jag tappar kontrollen på det här sättet! .. TROTS att det är just DET beteendet som GÖR att jag hetsar!

... Men. Dagen idag.

Jag vet att jag låg vaken JÄTTELÄNGE inatt.. Ja, natten som var..

Somnade nog inte förrän efter fyra någon gång... Och klev sedan upp vid kvart över åtta, när klockan ringde.. Hade nämligen bestämt mig för att åka tidigt till stan idag. Eftersom att jag skulle DISKA också.. Och dammsuga...

... Gick iväg till bussen. Och för första gången någonsin, klev jag på bussen vid hållplatsen HÄR utanför.

... Väl i stan. Till affären för småhandling. Men då det hände någonting igår natt, efter mitt förra inlägg, så hade jag HELT ändrat inställning igen.. Jag skulle köra på "skräp" till frukost, lunch och middag, även denna vecka. Och sedan påbörja det "hälsosammare ätandet", nästa vecka istället. Från och med på måndag nästa vecka.

... Så. Det blev att handla en massa skräp igen..

Gå tillbaka till busstationen, och sitta och frysa i bussbåset i en timme.. Sedan åkte jag hem igen..

Klockan var strax efter elva när jag kom hem.. Och det kändes faktiskt MÄKTA skönt att vara hemma såpass tidigt på dagen ;)

... Men detta var ju INNAN jag började proppa så att smärtan bubblade inombords! .. För att NU var det inte så skönt längre! ... Inget behagligt alls i detta...

Jag började ta det första. Gå över till det andra. Dricka lite grann.. Äta lite till.. Bara för att..

... Och sedan FORTSÄTTA så, hela kvällen.. Med en alltmer starkare.. En växande klump som blev till illamående... Och att pressa ner ÄNNU mer när det redan är fullt...

... Ja, jag kan ju säga, att i det HÄR läget är svälten min bästa vän och största saknad.. Den kan vara NOG så smärtsam och obehaglig.. Tröttheten. Stramandet i magen.. Och de darriga benen... För att inte TALA om den svimfärdiga känslan! .. Och rädslan i duschen...

... Men nej.. Den HÄR känslan känns BRA mycket VÄRRE! ... Även rädslan för att tappa kontrollen och låta allt gå för långt... Ja, jag är rätt så lättad ändå, att jag svingar MELLAN dessa två beteenden... För att, som jag skrev igår..

Annars. Jag har sett på mer serier på datorn... Kollat blocket.. Gång på gång.. Ja, jag fantiserar mycket hundar just nu.. Och hade jag haft råd, hade jag nog övervägt det... Men antagligen tippat på att inte köpa ändå.. Då jag blir väldigt låst härute med en hund...

Jag har kollat mailen.. Bloggar.. Och så har jag legat nerbäddad i sängen och halvsovit...

... Och nu är min största önskan, att jag kunde trolla bort allt ätbart härhemma... Då kroppen... och själen! SKRIKER av ånger!

... Någon städning blev det inte idag.. Och inte heller diskning... Men imorgon så.. För att sedan, på onsdag ska jag tvätta..

God natt med er <3

Ja, nu är jag igång igen! Tror jag..

... Jag minns inte så mycket av gårnatten.. Närmare bestämt, nästan ingenting..

Inte heller hur jag sov, kan jag minnas...

Så jag hoppar väl direkt till... morgonen.. Som jag inte heller minns :P

.. Okej. Bra det blev.

Men jag klev iallafall upp någon gång i morse.. Eller förmiddag iallafall.. Då gardinångesten och osäkerheten DÄR, fortfarande var i full fart..

Jag började direkt med att sätta ringarna i den sista tjockisgardinen och sedan hänga upp den på sin rätta plats i fönstret..

.. Och efter det, blev det en HEL del justerande.. Pillande och stirrande.. På avstånd från dörröppningen.. och nära, nära.. Stirra lite grann på gardinerna i det andra fönstret.. Och tillbaka till det första igen..

Upp på stolen, och ner igen..

Ja. Några gånger om.

... Jag kände mig inte RIKTIGT nöjd.. Och det sådär riktigt GNAGDE i mig.. "Skulle jag ha det så eller så?" ... "Såg det bättre ut på det eller det sättet?" ... "Och om jag istället gör sådär..?" ..

Ja..

När klockan blev dags för nästa buss att åka.. Den var väl..

Nja. Nu höll jag på att ljuga.. För att jag orkade inte alls sitta INNE och vänta på nästa buss! Ångesten besvärade mig en smula.. Och så hade jag ju den där TVÄTTIDEN att boka också..

Så jag gick direkt istället. Lite drygt en timme innan bussen skulle gå..

Klädde på mig ytterkläderna och gick direkt ner till tvättstugan i huset bredvid...

... Beställde(bokade?) tvättiden.. Onsdag nästa vecka fick det bli.. Och så gick jag vidare till busshållsplatsen.. Och väntade. Väntade.. Ja, i sådär en timme, satt jag där och småfrös.. Och väntade.

Men det var inga problem.. Det är alltid jobbigare att vänta på bussen i STAN. Här.. Här är det lugnt.

... Idag hade jag verkligen INGA planer alls. Förutom att jag skulle köpa mig något litet att äta.. En smörgås och en pucko, tänkte jag.

Så jag gick direkt till matbutiken. Köpte vad jag skulle ha. Och traskade sedan tillbaka till busstationen..

Och NU. Nu var det KALLT! Jag FRÖS som en GRIS! ... Ja. Inte till en början. För att då stod jag i väntsalen. Men det är ju inte bara JAG som tycker att det är kallt! Eller som är i stan en söndag!

... Så. Till slut fick jag nog. Orkade inte höra på tjattret. Och inte heller stå och hänga vid samma bord som fem medelålders som osade ÖL ur andedräkten!

... Så. Ut och frysa. Räkna minuterarna.. Typ.

Och när bussen väl kom, njuta av en varm och härlig bussresa.

Hem. Innanför dörren. Och direkt.. Eller ja. Först städa efter vad jag lagt över hela vardagsrumsgolvet för flera DAGAR sedan.. Och sedan så hoppade jag upp på stolen igen och justerade gardinen lite till.. Funderade och ältade..

Och satte mig för att se på lite serier på datorn. Och äta min smörgås. Dricka min pucko..

Och jag FRÖS! GUD som jag frös! ... Jag behöll sjalen på mig.. Och försökte få upp värmen något sånär..

Men ja...

Ja-a... Och mer än det.. Jag har sett på serier, efter serier.. efter serier.. Eller ja. Det var ju inte fler SERIER.. Utan fler AVSNITT ;)

... Drack lite te.. Och kollade blocket. Mailen... Bloggar.. I pauserna...

... Ja. jag har ju haft problem med ätandet och tankarna kring det, nu ett tag.. Typ. Äta, inte äta.. För mycket. För lite.. Vill inte. Borde.. Men vill nog ändå..

... Och jag har varit dum mot mig själv. Strikt. Men ändå inte.. Vilket har...

Ja, jag vet inte. Man kan väl säga som så, att...

Ja, jag tar skada. Det gör jag ju HELT klart. Min kropp tar skada. Min hjärna.. Ja, den drabbas.. Både till det vis att jag blir besviken, missnöjd med mig själv, vad jag än gör.. Och till det vis att den inte får den näring som den behöver för att fungera...

... Men samtidigt(vilket såklart inte är någon ursäkt), så klarar jag mig rätt så bra ändå.. Det blir nämligen aldrig(ytterst sällan) så jätteskadligt. Då jag går mycket upp och ner.. Ibland så äter jag jättemycket.. Ibland nästan inget alls.. Ibland vill jag ingenting.. Och ibland så tar jag nya tag.. Så varken svält eller hetsätning varar särskilt länge..

Men visst. Jag går både upp och ner i vikt. Vilket säkert inte är särskilt nyttigt. Bättre vore ju att kunna äta regelbundet. Lagom mängd. Och någorlunda varierat..

Så. Nu till kvällen. När jag satt och funderade på hur jag skulle äta för att bli nöjd.. DÅ, så lite som möjligt...

Men så plötsligt. Utan förvarning.. Och helt utan att jag ens skulle kunna TRO det just idag.. Så bestämde jag mig för att.. "Nej NU.. Nu måste jag börja äta igen. Jag måste köpa hem såpass riktig mat som jag KAN iallafall.. Och äta såpass regelbundet och varierat som jag orkar.. Handla så gott jag kan. Och sedan försöka hålla mig borta ifrån både svält och hetsätning" .. Vilket jag just NU, inser hur svårt det kommer att bli.. Jag kan liksom inte hålla BALANSEN.. Jag tippar ALLTID antingen åt hetsätarhållet.. Vilkens bristen på kontrollkänsla, gör att jag hellre vill svälta igen.. Bekvämare och tryggare än att vräka..

ELLER så äter jag alldeles för lite.. För sällan...

Men ja.. Jag ska iallafall iväg och handla någon dag.. Och jag antar att jag får VÄXA in i det, helt enkelt. Börja enkelt. Och bara handla på känsla. Vilket kommer att resultera i en massa hipp-som-hopp småhandlingar.. Fylla på vartefter. Och komplettera med vad jag "missat" .. Men tids nog, kanske man ändå känner sig klar i det hela. Och VET vad man behöver, utan att tvivla eller känna sig förvirrad :)

VRÄKTE iallafall i mig en massa varmkorvar(utan bröd) med ketschup och vitlöksdressing, nu på kvällen.. ... Och lyckas jag med någon form av handling de närmaste dagarna.. Utan för mycket ångest... Ja, då ska jag göra vad jag kan och orkar, för att börja äta frukost, lunch och middag. Och kanske något mellanmål eller kvällsmål..

God natt med er <3

Ojoj, vad ont i magen jag hade igår natt.. Jättespänd och nästan så att jag blev illamående... Allt bara ville upp igen.. Trodde nästan att jag skulle spricka...

Men jag fick ju skylla mig själv, som jag åt igår! ...

Mer minns jag egentligen inte om gårkvällen eller gårnatten.. Mer än att jag låg vaken väldigt länge.. på grund av denna "smärtan"..

Vaknade sedan.. tidigt på morgonen.. Efter en orolig natt.. Eller rättare sagt. Obekväm sömn.. Vred och vände på mig, och var hela natten, medveten om denna "tjocka" och spända känslan i magen..

... Jag måste ha klivit upp ganska tidigt idag. För att jag minns att jag hann sätta upp en gardin i det andra fönstret här i vardagsrummet.. Den tjockgardin som jag KUNDE sätta upp.. Då jag bara hade ringar till den ena..

Och så hann jag även sitta vid datorn... Minns dock inte vad jag gjorde...

Men det hade iallafall gått JÄTTElång tid.. Kanske kollade jag blocket.. Mailen.. Kanske läste jag bloggar.. Videos?

... Men så kollade jag iallafall klockan.. Tänkte att den måste väl vara någonting vid fem... Men nej... Klockan var TVÅ! :O ...

"... BARA TVÅ!?"

Så jag kollade när närmsta buss in till stan gick.. "Om en halvtimme.." .. "Ja, men DEN tar jag!" ...

Så jag klädde direkt på mig ytterkläderna och...

Ja, just det ja.. Jag hade hunnit BADA också. I badkaret.. Det var såå tiden gick.. Eller BORDE ha gått! .. Behövde ju verkligen duscha..

Satte mig och väntade på bussen.. Med blöta jumpadojjor sedan igår... Men som inte KÄNDES våta innan jag gick ut... Satt jag där och frös i väntan på bussen..

Ja, det är inget härligt väder längre.. Blött, mörkt och kallt.. Men våren kommer tillbaka.. Och innan jag vet ORDET av.. SOMMAREN! :D

När jag väl kom in till stan, hade jag egentligen ingenting att göra.. Men om butikerna var öppna, tänkte jag köpa de där gardinringarna och även någon krok eller liknande, som kan fästa en av tjockgardinerna mot väggen.. Så att de inte hänger för mycket framför fönstret..

... Så. Jag gick in på ClasOlssons.. Grabbade mina ringar.. och synade hyllorna efter dessa "krokar" eller vad man nu ska kalla dem...

Men nej. Ingenting.. Gick runt till ett par andra affärer.. Men kunde inte hitta någonting.. Men däremot drog jag på mig lite beslutsångest angående några gardinknoppar.. Och även en del rabblande i tankarna. Då jag tyckte(tycker) att det är väldigt mycket saker att hålla REDA på just nu, vad gäller inredningen.. Mycket(känns det som) som ska köpas.. Ja-a...

.. Tänkte ge upp mitt letande för dagen.. Och istället köpa denna "krok" från BonPrix. Där jag VET att den finns..

Men tvärvände i farten, och bestämde mig för att ge ÖoB en chans...

Gick dit... Frös... Men nej.. Inte heller DE, hade dessa krokar...

... Virrade runt lite bland hyllorna därinne... Men gick sedan vidare till Coop istället.. Köpte mig en smörgås... Ska iallafall försöka äta NÅGONTING per dag...

... Och gick sedan vidare till busstationen... Och DÄR... Ja, där satt jag och väntade på bussen i ÖVER TVÅ TIMMAR!

Ja, det är ju lördag...

Satt först i väntrummet... Då det var såå kallt ute.. Men när det var ungefär en halvtimme kvar, kände jag mig trängd av allt folk, så då gick jag istället ut och satte mig.. LÄNGTADE... LÄNGTADE tills bussen skulle komma. Så att man kunde få åka hem... till den värme som iochförsig brukar vara rätt så frånvarande i min lägenhet.. Men inga MINUSGRADER iallafall!

... Klev på bussen.. Åkte hem.

Och efter att ha kommit hem... Ja, jag satte mig här framför datorn och kollade videos... Åt lite grann...

Och här har jag suttit sedan dess. Kollat videos. På videos... På videos...

... Och vad jag MINNS, har jag inte så mycket mer att säga just nu..

Så jag säger god natt, istället.. God natt med er <3