Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 6 april 2015

Dags att satsa

Av D - 6 april 2015 20:54

... Klockan är bara nio... Men jag önskar den var mer... För att jag orkar inte sitta uppe längre.. Jag har avslutat dagen om man säger så...

Men jag kan inte gå och lägga mig nu.. För att igår blev en jättejobbig natt, för att jag gick och la mig för TIDIGT, och därför låg och vred och vände mig i flera timmar...

 

... Men vad ska jag göra?

"Jordskott" kommer snart ut på webben. Så kan ju se på DET innan jag kryper i säng iallafall... Sedan VET jag inte... Dagarna går såå långsamt!

... Varför jag idag skrev ett mail till Jobbcoach...

 

Ja, jag behöver komma ut. På praktik, menar jag.. Jag behöver VERKLIGEN komma ut.. Då dagarna blir såå långa härhemma. Och jag VERKLIGEN inte trivs med VARDAGEN som den ser ut nu.. Sega mig själv till sömns. Vakna. Ligga och dra mig SUPERLÄNGE. Tralla iväg till bussen. Köpa mig något att äta, för dagen.. Sitta och vänta på bussen hem.. Åka hem.. Och sedan bara fundera. Fundera. Fundera.

... Sitta vid datorn och känna hur alla jobbiga känslor växer och blir större. Tyngre... Tjockare... Och kvavare..

... Gå och lägga mig så tidigt som möjligt... För att sedan låta det hela börja om..

 

... Nej. Jag inser att dagarna blir för långa.. Och att mina bekymmer får ALLTFÖR mycket utrymme att växa.. Och jag behöver någonting annat att fylla mina dagar och tankar med.. ÄVEN om det skulle innebära stor press och mycket oro och osäkerhet från min sida! ... Och ÄVEN om det skulle innebära att det inte längre kommer att finnas PLATS för någonting annat ALLS i mitt liv. Då jag inte riktigt får det att gå ihop.. Vilken antagligen inte HÄNDER.. Men det känns så just nu...

 

Men jag tar dagen ifrån början.

Som sagt. En jobbig natt igår natt. Svårt att somna. Då jag inte riktigt var trött när jag gick och la mig.. Vilket resulterade i att jag inte heller när jag blev JÄTTETRÖTT, kunde somna..

Somnade till slut. Och sov oroligt, med konstiga drömmar, hela natten.

... Vaknade flera gånger...

Och klev sedan upp runt... Ja, halv tolv-tiden någon gång..

 

Gick iväg till bussen, ungefär 45 minuter innan den skulle gå.. Tog en omväg. Och satt sedan och väntade i bussbåset. Undvek ögonkontakt. Hoppades på att slippa säga hej till någon.. Eller ÄNNU värre(!). PRATA!

... Japp.. De senaste dagarna.. "Ta en annan väg ifall jag ser någon som brukar, trevligt öppna munnen till mig"...

 

Väl i stan... Ja, efter mycket om och men, hade jag ÄNTLIGEN bestämt mig för vilken butik jag skulle gå till IDAG.. Vilket har varit ett STORT dilemma sedan igår kväll!

... Gick dit. Köpte vad jag till slut kom fram till... Vilket även DET, har varit ett STORT dilemma och orosmoment... Sedan... Ja. ALLTID! ... I stort sätt...

 

Och så tillbaka till busstationen.

Sitta och vänta. Sitta och vänta... Sitta och vänta..

Inte våga äta vad jag köpt. Även om jag hade PLANERAT det. Då det fanns folk där. Och jag inte ville bli sedd. Inte ville dra uppmärksamhet till mig..

Rätt tillfälle kom aldrig. Då den person som "störde" mig, försvann, kom alltid någon ny...

 

... Så får jag sällskap av en ung kvinna.. Trevlig. Som börjar prata med mig.. Jag kände mig rätt så otrevlig. Och otrygg.. Hon var glad. Och till en början, försökte hon föra en konversation... Men jag svarade bara kort, ja och nej. Typ. Höll med henne.. Och så blev hon tyst.. Jag satt spänt och stirrade åt ett annat håll.. Och när hon skulle gå, sa hon snällt och glatt, "hejdå!" ... Varpå jag svarade. Och så var det över.

 

Trots min osäkerhet och motvilliga "osocialhet", så tyckte jag VERKLIGEN om henne! Sådana människor behöver vi fler av! Som inte bryr sig om att människan som de pratar med är för en, HELT okänd ;)

 

... Till slut, brydde jag mig inte längre.. Jag VILLE äta min munk som jag hade köpt. Och ifall någon såg mig, fick det så vara.. För att den unga pojken som satt där på sandlådan, tänkte tydligen inte flytta på sig :P

 

... Och ja-a.. Det gick bra ;)

 

... Så kom bussen. Hem.

Och väl hemma, har jag ätit lite till och druckit en kopp kaffe. Medans jag har suttit och haft supertråkigt. Försökt få tiden att gå, framför datorn.. Tror att jag försökte plöja lite serier. Läsa bloggar. Och kolla blocket husdjur. Till exempel.

 

... Ja-a.. Annars.

Annars har jag inte GJORT så mycket.

Jag har framåt eftermiddagen, börjat känna mig... orolig. Ångesttyngd... Jag har känt mig rastlös... Och jag har börjat fundera för mycket igen...

Sprungit till toaletten för att smörja ansiktet. Efter att ha pillat upp alla sår... Och FORTSATT EFTER att de redan varit helt förstörda!

Sprungit dit igen.. För att ta BORT salvan.. Och pilla ännu MER!

 

...Och så skrev jag det där mailet till Jobbcoach. Jag måste ge praktik en ärlig chans.. ÄVEN om det så innebär att jag inte känner att jag har plats för varken Boendestöd, Psykiatri eller ätandet!

... Det kan nog hjälpa mig i längden :) ... Och att föra tankarna från just ätandet... Ja, det finns inget jag hellre vill än DET, just nu.

... Dock så oroar jag mig lite över de hushållssysslor som inte ens NU, blir gjorda!

 

... Nu blir det iallafall lite serier. Och försök till att hålla tankarna borta ifrån morgondagens utmaning.

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Måndag 27 aug 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - Måndag 2 april 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se