... I början av allt det här, kunde jag till och med FÖRSTÅ den sista meningens koppling till de övriga... Och det verkade LOGISKT...

Men inte nu längre...

... Kanske är anledningen att jag inte orkar tänka efter...

Men nu är allt bara så förvirrande...

... Jag skulle behöva duscha. Tvätta, så att jag får rena sängkläder...

Jag skulle behöva diska disken som gräver ner sig djupt och sträcker sig högt i diskhoarna...

Jag skulle behöva kontakta hyresnissarna, så att de kan fixa mitt läckande fönster...

Och jag skulle behöva börja få ordning i sovrummet... Men DET är ett senare projekt...

Just NU, har jag bara lust att ligga i soffan.. De irriterade såren i ansiktet... Det faktum att jag inte har duschat på så länga att jag känner mig stinkande... Och att mitt hår gör mig obekväm...

... Jag vill inte lämna lägenheten...

.. Inte heller vill jag börja äta "dagens mat" igen... Jag vill ha ORDNING.

Nyss skrivet i textsamlingen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...