... Jag känner igen det här... Samma dag som jag kom ut från sjukhuset sista gången.. Helvetet brakade löst. Och jag var rädd att aldrig kunna somna igen..

När jag kom hem den dagen, fick jag panik.. Jag hade kommit ut därifrån på samma sätt, så många gånger... Och det hade aldrig fungerat.. Det hade alltid slutat med att jag grät i panik... och bara ville bort.. Jag visste inte VART... Men jag kunde ABSOLUT inte vara HEMMA längre! Inte en SEKUND till!

Det var ALLTID så det slutade... Vilket ledde till att jag till slut, åkte in akut till sjukhuset IGEN.

... Så. När jag kom ut sista gången... Ja, jag bestämde att det skulle bli sista. Då jag så fort jag kom innanför dörren, började gråta i panik... Verkligen helt uppgivet och trött, STORGRÅTA.. Jag orkade inte.. Inte EN GÅNG TILL!

Xsambon ringde sjukhuset... Men platsen som jag hade, hade redan blivit upptagen av annan patient... Och omvägen tillbaka skulle bli ganska lång. Utan hjälpen från A-K(som BRUKADE ta mig dit)...

Men det var bra. Riktigt bra..

För att nu ringde jag mamma.. Egentligen bara för att säga att jag hade kommit ut. Hem. Då jag kände mig så illa skyldig att göra dem medvetna om det..

Vi pratade lite grann... Ja, vi hade PRECIS börjat PRATA med varandra, efter dryga TJUGO år!

... Och så beslutade vi att jag skulle ta första bästa resa hem till dem näst kommande dag...

... Men även DET, gav mig ångest.. Jag mådde jättedåligt. Hade smått panik över att ha kommit ut i det otrygga, efter MÅNADER innanför sjukhusets murar! ... Och jag orkade INTE ha någon påtvingad kontakt med FAMILJEN!

... Grät lite till. Mest över att jag nu hade dragit på mig ÄNNU mer press.. Visst jag orkade inte vara "här"... Men jag orkade ÄN mindre vara "där"!

... Åkte trots allt dagen efter. Lämnade Xsambon och hunden.. Packade min väska med lite kläder och det viktigaste... Och reste dessa 35 mil hemåt...

... Och sedan dess har jag inte flyttat tillbaka.. Hälsat på en gång.. Men aldrig BOTT där...

A-K(min käraste biståndshandläggare i H*vetets stad) ringde några dagar senare. Då hon hade hört att de ÅTERIGEN släppt mig innan jag "var redo"... Hörde hur det var MED mig. Och pratade även med mina FÖRÄLDRAR. För att se så att det skulle bli så bra som möjligt.. Kära människa =)

... Vid det här laget, hade jag och mamma, tillsammans börjat försöka fixa upp mitt liv här istället.. Ringa samtal.. Och försöka hitta lägenhet...

... Men det jag skulle berätta var ju inte historien därifrån och hit... Så vi lämnar det..

Det jag skulle berätta var hur det gick med SÖMNEN när jag kom hem!

Jag hade inte SOVIT på hela den natten.. Natten mellan den hastiga resan hem och utsläppet(om man nu kan säga så) från sjukhuset... Jag bara stirrade. Kunde inte blunda. Slappna av... Jag kände mig som en känslomässig och psykisk PINNE...

Och den resan fortsatte även när jag hade kommit HEM.

Ingen sömn. Ingen sömn. Ingen sömn... Och ju fler nätter. Timmar. Minuter... Det blev utan sömn.. Desto mer RÄDD och spänd BLEV jag..

Jag började inbilla mig att jag ALDRIG skulle somna igen! Och det spelade ingen roll HUR många dagar som gick utan sömn... Jag BLEV inte tröttare!

En mardröm. Japp.. Jag som blir så orolig, osäker och rädd när någonting förändras.. Någonting som jag inte kan förstå..

Och detta kunde jag INTE förstå!

Men jag tog hjälp av sömntabletter eller om det var insomning, där ett tag... Och till slut kunde jag somna utan.

... Och med DET ville jag säga... NU är en sådan dag!

Har inte sovit på trettio timmar. Ungefär... Och när jag nu la mig för att slappna av en stund... Ja, då kunde jag inte ens BLUNDA!

Känns PRECIS som då! ... Men jag får somna när jag somnar... Börjar jag stressa upp nu, så lär jag fastna i den mardrömmen igen!

... Men dagen idag.. Nu när inlägget REDAN är lika långt som det brukar vara när jag är KLAR!

...Ja... Jag satt upppe tills... Ja, hel natten faktiskt.. Tänkte ju inte gå och lägga mig.. Satt inne och kollade på tradera... Mer, mer och MER! ... Kan tänka mig att jag även kollade lite fler Vloggs-avsnitt.. Men det vet jag inte säkert...

Minns dock inte hur jag KÄNDE eller vad jag TÄNKTE inatt. Då jag är för slut för att orka tänka alls...

Men jag minns jag mådde lite halvdåligt, både fysiskt, psykist och emotionellt... Testade att gå och lägga mig en stund innan bussen in till stan skulle gå... Klockan var halv sju tror jag...

Men lyckades inte somna... Inte ens VILA... Så gav upp ganska snabbt.. Och gick och satte mig vid datorn istället..

Åt lite frukost vid halv åtta.. Efter att ha försökt förstå mig på mixern som jag har härhemma... Utan någon framgång... Så efter frukosten, kollade jag upp det på internet... Och tror mig nu förstå... Men har dock inte testat... Tänkte diska imorgon... Och sedan testa göra en smoothie efter det ;)

... Jag åkte iallafall in till stan.. Klockan halv tio... Och bussen var SMOCKFULL! Men jag gick till de sista av alla två-säten... Alltså precis framför de fyra(fem?) sätena längst bak... Och där hittade jag EN ledig plats utan någon på sätet bredvid! Skönt.. För att. Visst. Jobbigt med full buss... Men ÄN jobbigare om den är såpass full att man måste ha någon precis INPÅ sig!

Väl i stan... Ja, TRE timmar kvar tills mötet skulle vara! VAD skulle jag hitta på? ...

Jag gick in på gallerian... Butikerna hade inte riktigt öppnat ännu... Men idag var en dag för lite shopping! Eller åtminstone fönstershopping! ... Ja, fördelen med att vara trött... Man VÅGAR mer! ORKAR mer, rent psykiskt... Ja, i vissa situationer iallafall..

Detta var en sådan.

Jag gick in på ClasOlsson.. Kollade lite... Och köpte med mig några nödvändigheter hem.. Men jag tänker inte ens FÖRSÖKA berätta VAD! ... För att jag orkar inte gräva i minnet..

Gick sedan vidare till nästa galleria... Eller så var det samma? ... Men jag var BARA intresserad av... Vad heter det? ... Hushållsartiklar.. Fina saker till hemmet. Liksom nödvändiga... Ja, men mest sådant som piffade upp det hela..

Köpte bland annat en vit spetsduk till mitt mörkbruna träbord i köket.. Och ett lila blockljus... Äsch. Stor idé att berätta... Är ju inget intressant. När ni inte vet hur det ser ut i rummet för övrigt... Men kanske fotar hela lägenheten när jag någon gång är HELT klar.. Och berättar hur jag tänkte...

Minns inte om jag köpte något mer intressant...

Men klockan var nu... Ja, typ en och en halv timme kvar... Tror jag att det var...

... Så jag försökte gå en promenad för att få tiden att gå... Ingen större njutning... Och jag ville bara åka hem och sova... Ville få det hela överstökat...

Möbler... Eller mest inredning, fyllde min skalle... Och det jag hade handlat, la sig som en gröt i huvudet och gav mig ångest... Ängslan...

Efter promenaden... Nästan en timme kvar...

Fortfarande lika... om inte MER! Trött och seg.. Ängslig... Och ja.. Skrumpen.

... Så jag gick till bibblan och väntade en stund...

Jag störde mig nämligen på det faktum att jag inte RIKTIGT visste vart jag skulle.. Då hon har flyttat kontoret... Och att jag inte heller hade någon ANING om ifall det var en ringklocka på dörren även HÄR... Eller ifall jag måste gå IN... Och då säga TILL när jag har kommit!

Ovetskapen gjorde mig nervös... Och jag funderade många gånger på iafll jag bara skulle åka hem och SOVA istället...

Men nej.. Jag VILLE det här.. Jag BEHÖVER ut på praktik!

.. Satt på bibblan en stund...

Och promenerade sedan långsamt, långsamt, mot gatan där det skulle ligga. Kontoret.

... Lite osäker när jag kom till rätt gatunummer... Men när jag svängde runt hörnet vid huset, för att se om det var en dörr på andra sidan... Ja, då vinkade hon genom ett fönster, och öppnade den dörr som jag precis lämnat bakom mig.. Den dörr som jag TRODDE att det skulle vara..

Vi hade vårat möte... Pratade lite om hur vi skulle gå vidare.. VART jag skulle vilja vara... Och HUR vi skulle få det att FUNGERA för mig..

Bokade studiebesök på... Ja, vad det nu hette, stället.. Något slott tror jag? ... En grupp, även detta.. Alltså flera praktikanter med en närvarande handläggare... Hon trodde att det skulle vara bäst så.. Att jag var på en SÅDAN praktik. Iallafall till en början... Även om JAG hade önskat att det fanns ett ställe där man kunde vara i princip SJÄLV... Och om något, kanske inte med "så gravt funktionsnedsatta människor".. Har inget emot dem... Men.. Ja. ... Jag vill inte VARA stolpen... Jag vill greppa TAG om stolpen..

... Lämnade mötet. Och prickade lagom in en buss hem. Femton minuter senare..

Sedan jag kom hem, har jag ätit lite. Dock bara några små chokladbitar... Men bättre det än inget alls, antar jag..

... Jag har sett på några fler avsnitt av Vloggen som jag följer.. Kollat tradera ÄNNU mer! Försökt komma fram till vad jag vill buda på.. Vad jag vill köpa. Ha... Och så har jag ältat det faktum att jag inte är så säker på hur jag till en början ville ha min lägenhet... Börjar tvivla... Och det känns som om saker blir bara fel, fel... FEL.

Men det är ju normalt.. Och jag behöver nog bara en paus.. Saker går så snabbt nu.. Och det händer mycket på en gång...

Men blir det "fel"... Eller om jag tröttnar... Ja, då är det väl bara att göra om igen? ...

Försökte vila lite grann i sängen, för några minuter sedan... Men inte en blund...

Så får väl se när jag går och lägger mig igen... Är för TRÖTT för att orka vara uppe EGENTLIGEN..

God natt med er <3

... Okej. Nu är jag trött.. Så ska blogga lite snabbt. Och sedan gå och koppla av någon annanstans. Antagligen köket... HAR ju inte så många andra rum..

Vet inte om jag ska gå och lägga mig alls idag. Då jag ska iväg relativt tidigt imorgon. Och jag har vänt på dygnet... Somnade inte förräns halv sex eller ÄNNU senare, igår!

... Men jag ska rabbla dagen idag, iallafall..

Igår... Ja, jag minns inte...

Känns by the way MÄKTA irriterande att alltför sällan kunna minnas vad jag GJORDE natten innan nuför tiden! ...

Men jag...

Ja, just det ja..

Jag satt ju inne på tradera i flera timmar igår natt/idag morse..

Gick igenom kategorin "hem och hushåll"... Den perfekta kategorin för mig just nu.. Såklart. Behöver ju MASSOR till lägenheten!

Har dessutom budat hem några saker idag.. Bland annat en jättefin bordslampa som jag tänkte hitta en vit shabby chic hörnhylla i trä till, och ställa i köket :) ...

... Har även hittat några fler saker. Men jag tar det lugnt. Då beslutsångesten och osäkerheten blir för mycket att hantera när jag väl får HEM sakerna annars.. Ja, jag kände ju AV det vid vissa saker redan NU, när jag bara KOLLADE..

... Bland annat tvivlar jag en del på en av karaktärsfärgerna i köket.. Efter att ha fått en massa nya intryck av allt vad jag har sett och funderat på att köpa..

Men iallafall.

Borstade tänderna och klev i säng vid tjugo i fem, tror jag...

Jag har ett SVAGT minne av...

Nej, så var det nog INTE. Glöm det...

Vaknade några gånger imorse... Men var ju såklart såå trött. Efter att inte ha somnat förrän efter halv sex..

Jag skulle ju till stan idag.. Ville handla en MASSA frukt och grönt! Då jag kom på att... Eftersom att jag ändå inte orkar/klarar av att handla råvaror och liknande till att äta hälsosamt, regelbundet och strukturerat. Varierat.. Även fast det känns väldigt viktigt för mig... Så tänkte jag att jag lika gärna, istället för godis och onyttigheter som jag lever på nu, kan börja leva på BARA frukt och grönt sålänge.. Jag menar. Det skadar ju iallafall inte MER än vad en kost på enbart socker och fett gör!

... Vaknade sista gången, en halvtimme innan en av bussarna som jag kunde ta, skulle gå... Jag missade den bussen som jag BRUKAR ta.. MIN buss. ... Men raskade mig sedan upp.. Gjorde mig klar.. Budade på de auktioner som jag skulle buda på... och klädde sedan på mig för att med raska steg, ta mig till bussen..

... Och gissa vad.. Jag som ALLTID blir tidig. Hur sent jag än går...

Ja, jag kom EN minut innan bussen kom, idag! Japp. Jag.

... Väl inne i stan, gick jag direkt till Willys. Det var kallt. Blåste i motvind oh regnade på samma gång... Jobbigt, tänkte jag. Med tunga kassar i båda händerna sedan... Men tänkte ta bussen därifrån, tillbaka till stan...

Jag handlade det jag skulle ha.. Utan större bekymmer.. Då jag redan VISSTE i princip vad jag skulle ha.. Min vakna tid i sängen imorse innan jag somnade, gick åt till planering och donande med ny shoppinglista..

Ut igen... Och ca fem minuter senare kommer bussen som tar mig till stan..

Perfekt.

En sådan där liten shoppingkorg är ungefär så mycket som jag orkar bära och konka på på bussen, by the way... Jag HAR konkat på MER OCKSÅ... Men det känns bara onödigt jobbigt... GUD vad jag ska ta körkort! När jag väl figurerar ut(om man nu kan säga så) hur man får någonting ALLS gjort på "livsfronten"!

... Väl hemma igen...

Nej, just det ja... Kanske ska ta upp det där med bussarna också.. Eftersom att jag gormade lite grann tidigare idag..

... Det var såhär. Att jag kollade, som jag alltid gör, bussarna i min app som jag har på mobilen. Länstrafikens app... Där jag bara skriver in vartifrån och varttill... Fick fram den tidigaste bussresan... och valde som VANLIGT att ta en senare resa. Då den tidigare innebar ett byte fem minuter(bussresa) ifrån mitt hem...

Och så kommer det en buss med PRECIS samma nummer... Precis samma text som den bussen som JAG ska ta... om FYRTIOFEM MINUTER! Den står nu där, redo att åka... Jag kliver inte på, eftersom att enligt appen så skulle jag inte kunna ÅKA med den bussen hem till mig, förrän om fyrtiofem MINUTER...

... Men börjar, precis när bussen åker, bli osäker på ifall jag kanske begår ett misstag nu, om jag inte kliver på... Jag menar. Namnet är rätt... Och likaså NUMRET..

Kollar appen igen... Nej, det ska inte GÅ någon buss hem till mig nu... Så det STÄMMER inte..

Jag förstod ingenting. Och jag kunde inte få grepp om hur bussarna fungerade.. Fanns det två olika rutter men med samma bussnamn och samma bussnummer? Eller åkte den till samma ställe... men att det bara inte stod ute på tidtabellen? ... Något tillfälligt?

... Men jag lugnade iallafall ner mig till slut, när jag insåg att jag antagligen hade missförstått att jag hade missförstått den där bussen.. Att det säkert VAR rätt ändå..

Jag följer hädanefter ALLTID bussappen helt enkelt. Inget mer tvivel. Det som står där, är nog vad som gäller...

Åkte iallafall hem med nästa buss. Smärtfritt och enkelt. Trots tunga kassar..

Konkade dem sedan den sista biten ner för gatan. Då jag klev av på busshållsplatsen här vid MIG denna gången. Istället för därborta, fyra minuters promenad bort, som jag BRUKAR kliva av(och på) på..

Väl hemma. Plocka undan varorna... Och sedan sätta mig, med en del ångest, framför datorn..

Ja, ångest för att jag hade fått ett missat samtal från min syster. 23åringen. Vet inte vad hon ville. Men jag hade ingen lust att varken RINGA eller messa och höra efter...

Och även det faktum att hon kanske ringer snart IGEN... Ja, det störde mig... Gjorde mig spänd och.. Ja. Jag vet inte..

Men det är även FLER saker som gjorde det. Vet dock inte riktigt VAD.. Men det har kanske att göra med Tradera. Mötet med Jobbcoachen imorgon. Födelsedagsfirandet på Lördag... Ja. Och diskningen som aldrig blev gjord idag. Då det blev lite stressigt. Och sedan blev jag för trött...

... För övrigt. Jag har ätit godis idag. Imorgon ska jag göra smoothie av frukten och yoghurt bland annat. Så tog någonting enkelt idag..

Sedan te. Och efter det, smörgås och kaffe...

Jag har sett på några fler avsnitt av Vloggen som jag följer.. Jag har betalat de artiklar jag har vunnit från tradera...

Och jag har suttit en stund och löst korsord...

Och nu på kvällen, har jag kollat fler artiklar under kategorin "hem och hushåll" på tradera...

Ja-a... Det var nog det.. God natt med er <3

... Dagen idag... Nej, jag mår inte bra...

Jag menar. Det känns FEL att säga att jag inte mår bra.. Då jag faktiskt MÅR bra.. Det beror snarare på vad jag INTE gör... Vad mitt liv INTE får.. Att jag känner såhär...

För att allmänt mår jag bra.. Jag blir till exempel någon HELT annan när jag träffar någon som jag tycker om.. Om jag är beredd på det, och SJÄLV har tagit initiativ till kontakt!

... Jag blir någon HELT annan. När vi busar, skrattar och ler... När man går in i en sådan bubbla, där man skrattar åt allt. Och det sprutar ur både mun och ögon...

Nej, men typ..

Jag vet mina syskon alltid brukade säga att jag var så rolig för att jag hade en sådan speciell humor. Och var så lätt att flumma tillsammans med. Hur man kunde skratta åt mig, då jag kan börja skratta åt ett gammalt skämt, en HALVTIMME senare än det var sagt!

Ja. Jag kan inte säga att jag mår dåligt nu heller..

Men det är lite mer komplicerat än SÅ, det där..

Nu går det ju ABSOLUT inte att jämföra varken mig själv eller min situation, med hur det var då. I H*vetets stad! ... Men faktum är, att jag mådde inte dåligt då heller.. Jag menar. Jag mådde SKIT. Men när jag satt därhemma. Busade med Xsambon, med VÄRLDENS största leende på läpparna. Till den grad att tårarna rann, det kom helt OBETYDLIGA ord ur munnen, som inte gick att tyda för ett ÖRE. Då jag skrattade för mycket för att hinna med en full och ren mening..

... Ja, jag kom av mig lite grann där..

Men jag går vidare..

DÅ kunde jag inte HELLER säga att jag mådde dåligt. Fastän jag låg och grät... STORTJÖT, nästan varje dag. Skrev långa(långa) texter på min dator, flera gånger om dagen.. Som till största del... Ja, eller i stort sätt BARA, innehöll självmordstankar. Brist på ork.. Tårar och desperata rop på hjälp..

Där jag HELA tiden, under mina stunder i sovrummet, försökte finna enkla sätt att skada mig själv på, och sökte på internet efter det "ultimata självmordet"...

... "Ja, men jag mådde ju bra".. "Jag skrattar tillsammans med Xsambon. Leker och gosar tillsammans med hunden.. Jag VILL saker.. Och kan SE min framtid.. Det är bara LIVET som är fel. Situationen som jag lever i" ... Och att ingen kunde förstå.. Vem jag än pratade med... "Nej, man kan inte må bra när man vill ta livet av sig" ... Nej, det var frustrerande.. För att JAG kunde...

... Men iallafall. Jag går tillbaka till där jag började, en snabbis. Innan jag tar dagen som varit.

Det jag ville säga var iallafall att jag inte kan säga att jag mår dåligt. Hur mycket ÅNGEST jag än har. Hur många jobbiga texter rakt från hjärtat jag än skriver... Hur J*VLA desperat jag än KÄNNER mig!

... För att jag VET det inte är måendet.. Eller ja. På sätt och VIS är det ju det. Men jag kan SE så VÄL, hur mitt liv bara FÖRÄNDRAS om jag skulle göra saker bättre. Förändra på min livssituation och vardag! Jag SER vad som saknas för att jag ska kunna skratta och le. Känna ångesten lätta och huvudet befrias..

... Och varje(nästan) gång jag träffar någon som jag tycker om, får jag en del glada och bekymmerlösa stunder...

... Där dog det.. Inom mig alltså.

... Så nu tar jag dagen idag. Ska nog gå och lägga mig sedan...

... En meningslös dag idag... Japp. MENINGSLÖS.. VARFÖR levde jag denna dagen? DET är vad jag känner nu. Det känns nästan som om dagarna bara blir mindre och mindre värda. Och frustrationen över att inte TA mig någonstans... Ja, den bubblar och växer... Jag vill inte BLI 25, utan att ha känt för en enda GÅNG, att jag hade tagit del utav det vuxna livet och allt vad det innebär.. Att fortfarande stå stilla... Ja, det oroar mig lite. Efter att faktiskt ha haft såå många drömmar och full hopp och tro inför framtiden, när jag flyttade hemifrån som nittonåring..

... Men. Nu. Dagen idag. Detta kommer att bli ett LÅNGT inlägg..

Igår natt.. Ja, jag tror jag satt uppe och såg på videos fram tills två på natten..

Och sedan MINNS jag inte vad jag gjorde när jag lagt mig. Men sov nog rätt så bra, gissar jag. Då jag inte VAKNADE förrän klockan TVÅ idag! TVÅ IDAG! Hör på DEN. Nu kanske jag däremot har vänt på dygnet! ... Eller så var det bara en engångsföreteelse.. Kan väl hoppas det.

Ja, då kände jag mig ju nästan TVUNGEN att kliva upp..

Jag började dagen med att äta lite grann. Pytt i panna med stekt ägg.. Ja, man får ju göra det bästa av vad man har. Har pytt i panna i frysen. Knäckebröd.. Men varken smör eller pålägg.. Jag har pasta och ris.. Korv i frysen... Och en HEL del te! ... Ja, det var nog det.. Måste handla. Japp.

Efter att ha ätit, blev det lite dator. Jag läste alla bloggarna som jag har bland "bokmärken" och sådär. Kollade blocket och mailen... Och sedan FÖRSÖKTE jag hitta en bra video.. eller SERIE att titta på, på datorn.. Men nej. Ingen framgång..

Klockan var väl runt fyra. Halv fyra kanske. Och jag gick åter och bäddade ner mig. Blundade.. Och ja, jag kände. Men tänkte nog inte så mycket.. Missnöjd, var min största känsla..

Klev upp igen, vid sjutiden.. Och satte mig vid datorn igen.. Gjorde ett schema på ett kort. Och satte det som bakgrundsbild på skrivbordet. Ett vanligt dagsschema.. Dock är jag inte nöjd med det. Då det känns fattigt, meningslöst och tråkigt. Inte långt ifrån hur vardagen ser ut NU.. Så jag ska göra ett nytt, när jag orkar.. Och när jag vet HUR..

Sedan blev det några videos på youtube.. Har börjat följa en Vlog.. Alltså en blogg där man ser videos ur vardagen istället för text och bilder..

Har druckit en kopp te... Och ätit ett par knäckemackor med krossad tomat(blev över från Xsambons och min middag), majs(också över), vitlöksdressing och krydda.. Jo, det blev gott. Dock rann det lite väl mycket om de krossade tomaterna..

Man tager vad man haver ;P

... Det sista godiset, åt jag upp, LIGGANDES i sängen, med HUVUDET på kudden.. Snacka att saker inte är HELT rätt då.. Äta godis när man samtidigt ligger och bara vill SOVA... I MÖRKRET! SÅG inte ens vad jag åt!

... Nu blir det nog sängen iallafall. Inte för att jag har LUST med det! Önskar det var måndag imorgon.. Inte för att jag vet varför DEN dagen skulle bli något BÄTTRE...

Men en söndag... Ja, den känns som den HÄR dagens LÖRDAG...

God natt med er <3

Nej. Jag vet inte hur jag ska skriva det här inlägget. Då jag varken har ork till att blogga... eller lust till att hålla mig vaken fram tills jag vet vad jag ska skriva..

Sitter här och bara, utan att tänka på någonting speciellt, grubblar och känner mig rastlös. Medans jag med båda mina händer, om vartannat, pillar, rivet i både ansikte och hårbotten... Inte för att det kliar... Utan för att... Ja. Vet egentligen inte riktigt.

Så vi går vidare.

Jag tänker göra det enkelt för mig. Då hjärnan känns tom... Tillvaron likaså..

Så. Jag rabblar dagen. Uppifrån och ner.. Eller hur man nu säger..

Börjar med gårnatten..

Ja, det finns nog inte så mycket att säga om den.. Satte mig och läste mer från den där bloggen, om jag inte missminner mig.. Och sedan... Ja, efter att ha ätit det ALLRA sista av mitt naturgodis, gick jag och la mig..

Sov väldigt konstigt. Och drömde väldigt verkligt. Jag var på en tågbana. Den här borta, som jag passerar varje gång som jag ska till bussen...

Mer minns jag tyvärr inte...

Men vaknade iallafall på morgonen.. Tidigt. Säkert vid...

Ja, jag vaknade ganska MÅNGA gånger inatt... Hämtade min mobil från laddaren, vid halv fem eller om det var halv fyra, på morgonen...

Klev väl upp någon gång efter elva, tror jag. Kanske närmare tolv... Och hade FORTFARANDE inte fått något svar från bovärden! Visst. Jag skrev igår vid ettiden.. Men svarar han inte under första delen av dagen, får jag känslan av att han har SETT det.. Men att han inte kommer att svara utan en påputtning...

Men jag väntade... HELA dagen har jag väntat.. Men nej. Inte ett knyst.. Men jag ger honom några dagar till.. Tills NÄSTA gång som jag ska slänga soporna!

... Bestämde mig för att jag skulle åka in till stan även idag.. Ja, nu känns det som en omöjlighet att stanna hemma hela dagarna. Märker ju att jag MÅR så mycket MINDRE dåligt när jag reser lite fram och tillbaka... Och så mycket SÄMRE när jag befinner mig mellan alla dessa väggar!

Så. Jag gjorde mig klar. Och så gick jag ut.. Det var sju plusgrader.. Men det blåste lite svalt. Och solen var inte särskilt närvarande... Så, kallt ändå...

Ehhmm...

Vad kan jag SÄGA om dagen i stan? ...

Jag hade ingen ANING om vad jag skulle hitta på.. Hade idag, ÄN mindre lust till att göra någonting. ÄN mindre lust till att prata med folk... Eller att ens SE folk! ... Så gallerian var inget alternativ...

Nej, trots hälen som störde mig rejält med sin domnande smärta, bestämde jag mig för att ta en kort promenad och sedan åka hem igen... Sätta mig på busstationen och vänta in bussen. Sedan..

Ja-a...

Så jag tog mig promenad.. Stapplande. Svidande... Inte särskilt härlig... Och lite smått kall..

... Och sedan gick jag mycket riktigt, tillbaka till busstationen... Satte mig inne i väntsalen. Då det var kallt ute. Och ganska länge kvar tills bussen skulle gå... 55 minuter ungefär. Om jag inte missminner mig...

... När det var tio minuter kvar tills bussen skulle gå, tog jag modet till mig och gick in på pressbyrån för att köpa mig något litet att äta och dricka..

... Och så gick jag ut och väntade de sista fem minuterarna...

Åkte hem... Under en del dagdrömmande...

Och satte mig sedan vid datorn. Åt lite av det jag hade köpt. Och sparade resten till kvällen..

Läste lite bloggar. Och kollade blocket... Ja, och allt det där som jag ALLTID kollar..

Sedan såg jag några fler avsnitt av Teen Mom 2... MÅNGA avsnitt! KÄNNS det som iallafall! Jag hade inget annat för mig, och stängde alltså inte av förräns jag började känna mig trött och seg. Pumpad med deras problem och bekymmer. Dov i öronen och stressad av deras ofta förekommande skrik...

Och så... Ja-a... Jag har suttit här och bara kollat samma sak, gång på gång på gång...

... Flyttade till slut in till köket och tände lite ljus för första gången på flera... veckor? ... Vet fakiskt inte riktigt när jag gjorde det sist...

Kom sedan på, medans jag satt där, och FORTFARANDE irriterade mig på och mådde dåligt över grannarnas höga musik som hade pågått i ett par timmar eller mer, att jag kunde ju lyssna på lite lugnare musik själv..

Så det gjorde jag. Lyssnade på några lugna låtar på youtube, på behaglig ljudnivå...

... Men började ganska snart att se på lite videos istället...

Såg på video efter video... Efter video..

... Tills jag nu för en stund sedan, hade så ont i nacken, att jag bara behövde vila. Byta ställning... Och ja...

Men innan jag började lyssna på denna videon, pratade jag väldigt mycket med mig själv. Men det positiva med att diskutera med sig själv, är ju att jag kan göra det utan att låta ;)

... Nej, jag diskuterade det faktum.. Förklarade för mig själv, att dagarna går bra... Men ensamheten under kvällarna, känns alltid jobbigare..

Jag menar. Visst är det TRÅKIGT att gå hela dagar utan att prata med NÅGON. Utan att LYSSNA på någon som inte befinner sig på insidan av en skärm... Men DET kan jag hantera.. Det är liksom någonting som jag är VAN vid.. Och faktum är, att jag ALDRAG har haft särskilt stort behov av att socialisera med någon under dagarna. Då jag är en dagdrömmare och mer DRAR mig för att behöva umgås med folk...

... Men under kvällarna, efter att ha varit ensam hela dagen... Ja, det blir lite ensamt..

Jag menar.. När jag bodde hemma(nu innan jag flyttade för ANDRA gången).. Ja, då vantrivdes jag rätt så mycket med att bo hemma.. Allra helst av den enkla anledningen att jag kände påtvingad kontakt... Vilket jag INTE mådde bra av... Så jag höll mig oftast för mig själv på dagarna... Med vissa undantag...

Men till kvällen sedan.. Ja, då hade vi... Mamma, pappa och jag, som rutin att titta på en film varje kväll.. Ja, varje vecka som pappa jobbade dag... Och det STORTRIVDES jag med! Den korta, inte så intensiva kontaken med föräldrarna.. På mina EGNA villkor! ... Det var liksom VÅRAN grej! ... Och DET är en sak som jag VERKLIGEN saknar NU! SAKNAR! Skulle gärna åka dit varje kväll, bara för att se på en film tillsammans med dem... Men det är tyvärr för långt..

Men vidare.

Jag satte mig iallafall här igen. Efter att ha sett på de där videosarna i köket...

Grubblade. Stressade... Utan att egentligen veta vad jag TÄNKTE på.. Saker kändes bara inte rätt.. Och jag var frustrerad.. Lite smått förtvivlad... Kanske uppgiven... Ja, saker är inte rätt, helt enkelt...

... Jag kan säga att jag bara vill att nästa dag ska börja... Men det VILL jag inte. Jag vill inte påbörja en ny dag.. En dag av ingenting... Där SAMMA dag uppenbarar sig framför mig, gång på gång på gång.. Vakna. Dra sig i sängen tills man har lust att kliva upp. Kliva upp. Klä på sig... Promenera ALLDELES för tidigt till bussen. För att åka till stan.. Ta en promenad. Utan någon större mening. Mer än att det åtminstone känns BÄTTRE än att vara hemma...

Och sedan tröttna efter närmare en timme... Gå tillbaka till busstationen.. Vänta i ungefär en timme, på bussen... Utan någon som helst social kontakt... Och sedan när bussen äntligen kommer, åka hem för att sitta vid datorn... Grubbla lite grann. Blogga... Och sedan så småningom, gå och lägga sig... ALLTFÖR sent..

Ja.. DET är min dag.. Mitt dygn... Min vardag..

... Men jag behöver mer... HELT klart MER...

God natt med er <3

Egentligen har jag ingen större lust att blogga.. Men klockan börjar bli sent..

Jag är HELT på andra tankar just nu.. Kissnödig, och på andra tankar :P

... Men jag ska ändå rabbla dagen som varit. Då det ju är något av det viktigaste som finns :P

Minns inte riktigt vad jag GJORDE igår efter kvällsinlägget...

Löste jag korsord?

Läste jag bloggar?

... Ja, jag minns inte. Eller rättare sagt. Det FINNS därinne. Men jag orkar inte anstränga mig för att tänka efter. Vill ju låta fingrarna vibrera över dessa tangenter i en hisklig fart. Och inte stanna upp för att fundera, och glömma ÄNNU mer på vägen :P

... Okej. Onödig info.

Men vidare..

Eftersom att jag inte minns gårnatten, går jag direkt vidare på morgonen.. För att DEN minns jag!

... Jag vaknade vid halv nio ungefär, och kollade nästan direkt mobilen.. Jag hade fått mail från husvärden.. Eller heter det bovärden? Samma sak, iallafall..

Han hade svarat på mitt mail om soptunnorna.. Dessa alltför osynliga soptunnor som jag inte fattade vart de hade tagit vägen... Dessa soptunnor som givit mig ångest och gjort att jag inte vågat slänga SOPORNA på typ tre månader.. Sedan jag flyttade hit. Har väl slängt sopor två gånger, tror jag..

Men han svarade iallafall att vi har ett soprum i hur 3 a b... Alltså. Huset med portarna a och b...

... Och GUUUD vilken lättnad det var! Att ÄNTLIGEN kunna gå ut och slänga soporna... FEM DAGAR I VECKAN, om jag hade velat det! ... Och HUR många gånger jag vill per dag!

... Ja, jag kan lova jag låg där med ett leende på läpparna, i några minuter, efter det =)

... Så nu är det alltså så.. JAG bor i 3F. Ett litet hus med bara en port.. Bredvid vårt hus ligger ett tvåportshus.. 3 D och E... Och bredvid DET, ett enporthus.. 3C... Och så har vi, nästa på samma sida gatan, ett till tvåportshus, 3 A och B... I 3f BOR jag. I 3 D E har jag tvättstugan... Och i 3 A B har jag soprummet... Lite utspritt :P

Men nu VET jag iallafall ;)

... Vi går vidare..

Efter att ha legat en stund till, började glädjen lägga sig... Lättnaden lätta... Och jag började känna en hint av ångest.. Inte stark.. Bara sådär lätt märkbar... Sådär så det näst INTILL, förändrar humöret... Ängslan liksom...

Men jag funderade inte mer på DET... Tänkte bara "Ja, alla bekymmer i VÄRLDEN försvinner ju inte bara för att SOPTUNNORNA hittas.."

... Klev väl upp... Ja, rätt så tidigt. Skulle ju trots allt DISKA idag.. Och så efter det, ville jag ju in till stan och köpa SEMLA! Tycker inte om att gå till butiken här i byn.. Då den är så LITEN och därför är SAMMA igenkända personal där VARJE dag! ... Tycker inte om att se folk som känner igen mig... Rädd för uppmärksamhet...

Men IBLAND går jag dit och handlar ändå..

Å andra sidan, så HAR jag ju busskort, och åker därmed "gratis" in till stan.. Och ÄLSKAR att åka buss! När inte DEN är full...

Klev iallafall upp.. Och började direkt diska... Disk efter disk... Efter disk.. Smutsigt och ofräscht... Diskmedlet försvann direkt ur vattnet... Och jag fick byta det näst intill SVARTA vattnet i diskhon, minst FYRA gånger under dagens diskning!

... Jag kände mig ofräsch.. Och trivdes inte med hur diskbänken såg ut... Och det ständigt uppdykande problemet att pussla ihop disken i dessa DISKSTÄLLNINGAR... Ja, det... Det är ett pussel, helt enkelt.. MÅSTE börja diska oftare! Har måndagar och torsdagar på schemat... Kanske ska börja GÖRA det också.. så att det åtminstone blir diskat när diskhon är full ;)

Ja.. Det TOG sin lilla tid.. Men jag blev klar. Har dock inte orkat plocka UNDAN all ren "disk" ännu.. Men det tar jag imorgon :)

... Efter diskningen, satte jag mig vid datorn en stund.. Gjorde ett kort om soprummet och la in här på bloggen. Och klädde nog sedan på mig ytterkläderna och gick till bussen.. Då jag inte hade någonting annat att göra.. Orkade ingenting efter dagens diskning.. Inte ens läsa bloggar..

Nej, nu ville jag ut. Hemifrån.

Så. En halvtimme innan bussen skulle gå, traskade jag iväg.. Kollade upp soprummet när jag ändå skulle ut... Och det fanns! Hittade det. Och imorgon åker åtminstone matsoporna ut ;) De andra får nog vänta.

Satt och väntade.. Länge. Länge.. Det var relativt kallt. Det blåste. Och man småfrös lite grann.. Några känslor kommer jag dock inte ihåg... Så säkert inte så viktiga...

Väl i stan... Ja, min enda plan var ju att gå till coop och köpa semla... Vilket såklart var tvunget att bli tvåpack.. Då man sällan kan köpa bakelser i enpack på matbutiker..

... Hittade även naturgodiset idag! Så med en LITEN ångest angående det, köpte jag även med mig en påse utav det godaste.. Inte lördag. Inte fredag.. eller helg... Men trots allt fettisdagen... Får ju skylla på det :P

... Och.. så tillbaka till busstationen... Kallt. Kallt. Kallt... Jag frös.. Men det hade iallafall blivit lite varmare än vad det var när jag GICK vid halv ett!

... Satte mig och väntade i väntsalen... Var... Ja, jag MINNS inte hur länge det var kvar tills bussen skulle gå.. Men mer än en halvtmme... Närmare en timme, tror jag, iallafall..

Och så hem. Satte mig direkt vid datorn. Och åt lite godis... Påmindes sedan om semlan... som jag TILLOCHMED glömt bort att jag hade! Som alltså fortfarande låg i påsen i hallen... Av en bloggerska som skrev att det var fettisdagen idag..

Åt semlan...

... Och ja-a... Jag har väl typ suttit här sedan dess.. Messat lite med 22åringen.. Då hon och mamma, båda hörde av sig idag och sa att vi skulle fira mig den 28:e hemma hos dem.. Mamma och pappa alltså.. Ja. Hade inte DE hört av sig, så är det inte säkert att det hade blivit något firande alls! ... Men det blir säkert bra :)

Vi diskuterade tårtan. Då jag vill ha en nostalgitårta.. Den tårta som vi ALLTID gjorde till alla födelsedagar när vi var SMÅ! ... Så vi behövde komma fram till hur den egentligen var uppbyggd.. Det var LÄNGE sedan! Men jag tror nog att vi får till det.. Eller HON. Jag hade önskemål om att hon skulle göra min tårta =)

... Och så messade Xsambon. Överraskad blev jag, då han aldrig hör av sig annars.

Han "pratade" lite... Och kläckte sedan ur sig vad han EGENTLIGEN ville.. Han behövde låna 500 kronor... till någonting. Frågade aldrig vad. Men jag skulle sedan få tillbaka dem när han fick pengar, på onsdag nästa vecka..

Klart han får! Jag menar. Xsambon och jag levde i princip på luft och vatten.. Hade inte råd med varken mat eller räkningar... Pengarna tog slut och mer därtill, innan de knappt hade hunnit IN på kontot(!) ... Och DET... Ja, det var på grund av mig! ...

.. Och samvetet..

Jag tror att jag lämnar det där, idag.. Kanske berättar mer om hur Xsambon ställde upp och vad han stod UT med under den tiden(och att han inte bara slänge ut mig!), en annan dag..

Men iallafall. Dessutom så går ju ändå inte mina möbel-och inredningspengar åt just nu, kan man ju säga :P

Så jag förde över pengarna. Blev kallad "ängel"... Och så sa jag "hejdå" för att jag ville se på lite dokumentärserier på datorn.. Ja, GUD vad jag saknar tv:n!

... Den, och soffan som det blev förhinder med! Ja, de erbjöd inte inbärning(-burning?) i lägenheten för en rimlig summa, i MIN stad, sa de. Så jag får försöka komma på en annan lösning. Kanske att de levererar den till mina föräldrars hus. Och så tar DE hit den på sitt släp?

... Ja, vi får se.

Jag började iallafall söka efter olika serier. Ville se någonting med förlossningar. Eller iallafall nyfödda.. Då DET har varit någonting som rört sig i mitt huvud idag!

... Men det är så svårt att HITTA på internet, tycker jag!

Hittade trots allt en serie.. Som jag nu får vänta på nästa del av. Då andra delen inte tycktes ha kommit ut ännu. En serie på två delar.. Minns dock inte vad den hette..

Sedan blev jag trött.. Mådde nog lite sådär... Men minns inte så mycket OM det!

Så jag tog med mig mitt godis och gick och bäddade ner mig under täcket i sängen. Klockan var sju.. Åt mig LITE för mätt på godiset.. Men hejdade sedan mig själv.. Grubblade lite grann. Skrev några punkter på mobilen.. Och la sedan ner huvudet för att vila..

Funderade bara lite grann. Dagdrömde. Visionerade(om det nu finns) ...

... Och nu har jag klivit upp för att blogga... Då jag fick tråkigt. Blev trött. Och klockan börjar bli mycket...

.. Ja, just det ja! Höll nästan på att glömma det som inlägget BÖRJADE med!

Jag såg, medans jag låg där nerbäddad, på en dokumentär på youtube.. En sådan där hd-film på en bebis utveckling från ägg till foster och så vidare... Och utan att veta om det, lyckades jag välja en som handlade om tvillingar, trillingar och fyrlingar! Olika slags tvillingar... Och hur allt kan gå till på typ... Ja, MÅNGA olika sätt! Såå intressant! Och jag som är superfascinerad(stavning) av flerlingar! ÄLSKAR. Och man lär sig så mycket nytt! ... En VÄLDIGT intressant sak om vänsterhänta, bland annat ;P

Så. Nu i skrivandets stund, har jag lite svårt att koppla av.. För det första, vill jag lära mig MER, MER... MER! Jag vill se fler videos...

Och för det andra, så känner jag en viss abstinens. Då jag inte har läst ikapp NÅGONTING på den här bloggen som jag började läsa från början, idag!

... Ja, men det ska nog bli sängen nu..

Kanske blir det till stan imorgon. ÄLSKAR att inte vara hemma!

God natt med er <3

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

God natt med er <3

... Jag tänker bara rabbla dagen som varit... För att jag sitter här. Kommer på öppningsmening efter öppningsmening till det här inlägget.. Men inget känns rätt... Jag har helt enkelt ingen LUST att berätta någonting idag..

Och med det, kommer jag även att tänka på hur LITE jag skriver nuför tiden.. Nej, alltså inte korta inlägg. För att dessa blir alltid långa.. Men förr skrev jag typ minst tre A4 om dagen.. FÖRUTOM kvällsinläggen på denna bloggen! ... Men grejen är väl att jag inte känner samma behov av det just nu.. Har ingenting att vara frustrerad på för tillfället.. Konstigt nog..

Men. Dagen idag.

... Igår innan jag la mig, löste jag mer korsord... Minns inte hur jag mådde eller NÄR jag sedan gick och la mig...

Men sprang upp ett par gånger under natten/morgonen, för att gå på toaletten.. Ja. Jag läcker ju som självaste f*n.. Eller gjorde. Har nog lugnat ner sig lite nu..

Klev upp för att äta frukost... Ja, jag minns inte vad klockan var.. Men den var nog ganska mycket.. Då jag helst inte klev upp ALLS idag..

... Åt mig rätt så övermätt, och klev sedan i säng igen.. Av med morgonrocken och på med täcket..

Låg kvar. Vaken. Men ändå trött och sliten.. Kände mig deppig och "jag har inget liv. Orkar inte" ... Läckaget störde mig... och jag hade varken lust att kliva upp, synas eller göra NÅGONTING annat! Samtidigt som jag önskade mig ut.. Bara NÅGONSTANS. På praktik... Aktivitet. Sällskap... Ja, jag ville ha ett liv.. Vad som helst! Och jag VISSTE att det bara var JAG som kunde fixa det!

Men samtidigt som jag visste. Samtidigt som jag ville... Så kände jag mig inte redo för NÅGOT av det! Vilket gjorde mig ÄNNU mer deppig! ... Och lite smått uppgiven...

Skulle jag NÅGONSIN orka? NÅGONSIN vara redo? Våga? ... Eller skulle det HÄR vara mitt liv förevigt? ... För att DETTA är inget liv!

... Nej, jag kom på det, nu till kvällen.. Det enda som kan hjälpa mig framåt.. Få mig att vilja tillräckligt mycket för att ta mig framåt. Ut... Ja, det är kärlek. Jag funderade hundar.. Orkar jag? ...

Jag ville... Men var HELT klart inte redo! Ville inte riskera att återupprepa en traumatisk historia.. Och ville inte heller utsätta mig själv för någonting som jag med största sannolikhet kommer att ångra.. Då jag inte ÄR särskilt stark just nu..

DET i kombination med att jag kommer att bli väldigt låst. Mamma och pappa tar inte in djur. Så att hälsa på dem utan hunden, skulle innebära att jag BOKSTAVLIGT talat inte kommer dit, förrän jag måste HEM igen! Till vovven..

Så. Ingen hund.

Katter har jag inget intresse för. De flesta jag har träffat är jobbiga(enligt mig).. Och så är jag rädd för att lyfta dem...

Kaniner har jag aldrig vågat lyfta. Då jag tycker att det är obehagligt när(om) de sprattlar...

... Nej, jag behöver mänsklig kärlek. Ett förhållande HELT olikt det jag hade med Xsambon! Visst. Vi hade UNDERBARA stunder! Och ibland kände jag mig verkligen som den lyckligaste på jorden(tills vi flyttade ihop)... Men oftast inte..(och ändå bodde jag med honom i fyra år! - närmare ett på sjukhus.. Så drygt tre)..

Nej, jag behöver någon som BRYR sig.. Men som ger kärlek på MINA villkor. Då det inte funkar när jag känner påtvingad kontakt...

Och att BO tillsammans skulle nog inte HELLER funka! ... Om jag känner mig själv rätt...

Men jag vet inte...

Kärlek är svårt...

Så. Mitt alternativ just NU, är väl att försöka finna styrkan inom mig. Bestämma mig... Och sedan bara RYKA FRAMÅT! ... Men lågan är svår att hålla vid brand.. Slocknar hela tiden... Och mitt i all... Ja, vad det nu är jag upplever... Glömmer jag att tända den igen..

Men iallafall.. Klev till slut upp igen.. Klockan var strax efter fyra.. Eller närmare fem..

Jag hade blivit seg i huvudet. Tung och dov.. Sådär som man BLIR av att ligga instängd i mörkret. Nerbäddad. Med endast sina egna tankar som sällskap.. Varken synintryck.. Eller någon som HELST social kontakt! ... Jag mådde INTE bra, rent psykiskt!

Klev upp. Gjorde mig en kopp te. Och drack lite smoothie. Till mina vitaminer.. Som by the way, börjar ta slut.. Får se om jag fixar nya..

Tet(vet inte hur man skriver det rätt) avnjöt jag sedan, nerbäddad i sängen. Halvsittandet. Gick direkt ut med koppen i köket, så att inte tet skulle torka fast... Och bäddade sedan ner mig igen..

Bloggade lite snabbt på denna bloggen... Och läste säkert lite bloggar och sådär. Kollade blocket husdjur, som jag gör VARJE dag.. Och så satte jag mig i köket och löste korsord. Åt lite grann.. Och testade slänga ihop en kaka av vad jag hade hemma, utan recept.. Vilken sedan slutade i soptunnan.. Japp, den blev INTE god!

... Ja-a.. Nu tog det stopp.. Undrar om det var allt? ...

Vilket som, så tror jag att nog praktik måste bli mitt första steg nu. Så att jag kommer ut och träffar lite folk, om inte annat ... Kanske kan man få ner det till så lite krav som möjligt? Kanske bara att vara DÄR, som steg nummer ett?

... Ja, iallafall så behöver jag bara ta mig över DEN tröskeln, för att kanske bryta ett visst mönster som jag har trampat ner mig i.. Så kanske jag flyter lite lättare sedan..

Lägenheten får fyllas på allteftersom. Och gör det, det inte, så får jag väl klara mig.. För att ett liv som detta... Ja, jag kunde lika gärna ha varit växten i hörnet av rummet!

God natt med er <3

...

Vet inte hur jag ska börja, och detta känns som ÄNNU ett av mina segare, mer tröga i starten inlägg...

Men därför så gör jag det enkelt för mig och börjar från gårnatten.. Jobbar mig uppåt.. Framåt...

Igår kväll, efter att ha skrivit kvällsinlägget, skulle jag ju ha gått och satt mig och druckit te i köket... Och det gjorde jag också. Men typ en timme senare! Eller två..

För att jag fastnade vid datorn. Googlade på pyjamser(-sar?). Då det är så kallt när jag sover.. Och jag skulle behöva en, känner jag..

Men kräsen som jag är, hittade jag ingen just igår.. Men råkade ramla in på onepiece(-er)... Och kollade DET en stund.. För att sedan kolla lite bilder på gulliga bebisar. Då jag råkade se några "sådana" när jag kollade efter pyjamasar.

... Och SEDAN blev det en kopp te i köket. Senare än tänkt. Men men.

Jag satte mig en stund och löste lite fler korsord. Innan jag tog mig in till sängen istället. Dags att sova.

... Jag vaknade rätt så sent imorse. Tror den var runt tio, när jag bestämde mig för att öppna ögonen, efter en stunds halvsovande..

Klev upp någon timme, halv(?) därefefter... och gick och åt frukost... Efter att ha stirrat på gardinen i sovrummet en stund till. Funderat matchande färg på banden som jag ska ha kring längderna...

Ja, jag minns inte hur mycket jag stördes av min egen hjärnas perfektionistiska och osäkra spänst just DÅ...

Men frukost iallafall... Och sedan kan jag tänka mig att jag ältade lite mer inredning. Då DET har varit vad hela min dag gått ut på.. Antingen köket eller sovrummet... Men det KAN även ha varit vardagsrummet.. Bara att välja :P

Iväg till stan. Lite tidigare än vad jag egentligen hade behövt.. Men jag ville sluta fundera gardiner för ett tag... Och att sätta sig vid datorn, verkade i det hänseendet inte som någon vidare bra idé..

En halvtimme innan bussen gick... Men det var såå skönt! Vädret var underbart. Och jag blev MER än avslappnad! Jag NJÖT till och med! Solsken. Härlig värme på fyra plusgrader.. Och där sitter jag. På bänken vid busshållsplatsen. Ensam. Och med solen i ansiktet. Njuter..

... Ja, för en gång skull, skulle jag kunnat tänka mig att vänta på bussen nästan HUR länge som helst ;)

.. Ja, i och för sig. Mest för att jag inte hade någon större lust att gå till ÖoB för att tvingas tänka gardiner och inredning igen... Det kändes hårt..

... Att varje gång man funderar på att göra någonting nytt. Förändra någonting i hemmet.. Varje gång det kommer upp en ny idé. En ny tanke.. Eller en funderare på ifall det kanske är ändå lite BÄTTRE att göra på ett annat sätt..

.. Ja, att VARJE gång, bli stirrig. Känna hjärnan snurra upp sig i 180, utan att man egentligen förstår vad den säger.. Eller hinner tolka vad den vill.. Att känna den rulla rundor, utan att egentligen ha något rimligt svar att komma med... Medans jag själv springer omkring som en yr höna och undrar vad som är rätt och fel... Rädd för att göra någon förändring alls...

Ja, jag ville helst inte gå till ÖoB.. Jag ville helst inte inreda lägenheten något mer.. Men.. Visst. Lägenheten går att BO i som det är nu också.. Men den är knappast hemtrevlig. Och jag tampas med mina egna, ständigt skiftande visioner...

Så, samtidigt är det här något jag VERKLIGEN vill!

... Men vädret var iallafall underbart. Varmt och vårit. Första dagen på länge, som jag har kunnat njuta FULLT UT av att sitta utomhus!

... Men inte heller att sitta på bussen, var särskilt fel.. Solen i ansiktet. Lugn resa...

Ja-a.. Väl i stan, traskade jag ändock med raska steg mot ÖoB. Jag skulle allt utföra det här nu! När jag ändå var i stan.. Imorgon blir det ju en hemmadag. Lika bra att få det gjort.

... Väl där... Ja, det BLEV inte så jobbigt. Lite beslutsångest. Lite oförklarlig ångest. Som säkert inte ÄR så oförklarlig. Då jag bara var allmänt tyngd och osäker av hela grejen. Visste inte RIKTIGT vad jag skulle ha. Och när hjärnan blir osäker, stressar hela kropp och själ upp... Och man kan inte tänka desto bättre..

Men jag var snabbt ute därifrån. Några gardinstänger. Upphängningar till gardinstängerna... Och så fick jag med mig två finkuddar hem också..

Finkuddarna var det nästan ingen fråga OM. Dessa kändes rätt.. Men däremot, hur många stänger jag behövde.. Då jag har ett extra långt fönster.. Ja, det var det svåra.. Dessa är ju de svarta, runda teleskopstängerna.. Så jag skulle köpa ett visst antal, för att sedan sätta ihop till det långa när jag kom hem..

Tog iallafall några stycken och hoppades på det bästa..

Och gick sedan, med mina tjocka kassar, och stängerna i ena handen, tillbaka till busstationen..

Bussen hade precis gått. Och det var lite drygt en halvtimme kvar tills nästa skulle gå..

Väntade..

Så kommer 17åringen, hastigt gåendes mot mig. Glad.. Ja, och började prata, prata, prata.. Men det gjorde mig inte så mycket just IDAG. Lite jobbigt. Då JAG gärna står själv och funderar.. Men samtidigt kände jag mig LITE tryggare och mer avslappnad med denna oförutsedda kontakt och kommunikation DENNA gången, än vad jag oftast gör..

Visst. Väntade lite smått, halvt lysstnandes ut tiden, tills hon skulle gå på bussen. Men jag svarade så gott jag kunde när hon pratade på om sina pojkvänsproblem.

... När hon gått... Stå och fundera. Fortsätta vänta på bussen... Och sedan, när DEN väl kom, kliva på och sno två av bussens platser. En för mig själv. Och en för tjockispåsarna :P Lite obehagligt, ur hänsynsvinkeln.. Men samtidigt. Jag ville sitta just DÄR, och inte därnere "på golvet".. Där kassarna hade fått plats..

Men bussen BLEV inte så full. Så det var inga problem. Annars hade jag ju fått flytta på mig =)

... Väl hemma... Och här börjar den värsta ångesten. Jag hängde upp den andra längden i sovrummet, bredvid den första.. Ingen fara skedd. Försökte piffa till den ordentligt.. Och piffade... Och piffade.. Ställde mig i alla möjliga vinklar från gardinen sett... Och stirrade. Piffade igen... Lät hjärnan snurra likt en tornado... Och stirrade lite till. Funderade. Och drog lite till, i gardinerna...

Men samtidigt som jag gjorde allt detta, var jag nöjd. Jag tyckte att det var snyggt.. "Men VAR det det?" ... "KUNDE det bli bättre?" ... "Ligger den fel på NÅGOT sätt?" ... Ja, jag kunde ALDRIG riktigt tillåta mig själv att bli nöjd..

Och när jag väl hade GJORT det... Ja, några minuter senare, så var jag tvungen att gå in dit igen... Och kolla ÄNNU mer! Stirra... Ja, ni vet..

Sedan klippte jag sönder ett par gamla byxor ur min sypåse. Byxor som gått sönder och var näst intill fallfärdiga. Och därför skulle sys av..

Klippte en remsa, och knöt den runt den ana gardinlängden. Då den var i PRECIS rätt färg för min färgkombination i sovrummet!

... Och nu skulle det piffas och stirras... Det skulle oroas och tvivlas.. Prestationsångesten skulle säga sitt... Och allt skulle börjas om igen. Piffandet. Oron över att gardinen hänger fel. Att den måste hänga så och så... Men att jag inte RIKTIGT får till det som jag vill ha det..

... Jag var även nu, nöjd med vad jag såg... men ändå inte. Kunde inte sluta stirra från olika vinklar...

.. Men trots mitt knappa missnöje med denna lösning, bestämde jag mig för att klippa till en till rem från byxorna, till den andra längden..

.. Piff och försiktigt slit i dessa längder..

Men jag var inte HELT nöjd. Då jag var tvungen att stödja dem mot fönsterbrädan för att de inte skulle åka fram framför fönster... Där jag INTE ville ha dem! Jag vill ABSOLUT inte ha någon GLIPA mellan fönsterkarm och gardin! ...

Så nu till kvällen, när jag satt på golvet i sovrummet och blint stirrade mig stint på dessa lila gardiner med byxorna i knutarna, bestämde jag mig för att gå till affären och köpa mig lite choklad.. Jag ORKADE inte mer! Nu ville jag äta choklad för att döva den värsta ågesten och grövsta aktiviteten i hjärnan.

.. På vägen dit, kom jag även på att köpa mig häftstift.. Jag tänkte testa att häfta fast byxorna i väggen, så att gardinerna kunde hänga lite IFRÅN fönstret.. Men jag skulle inte häfta DIREKT i byxorna. Utan i ett litet resårband som jag sedan skulle KNYTA runt byxorna..

För att grejen är den, att jag vet inte hur jag ska fästa dessa i väggen, om jag sedan vill ha möjlighet att BYTA band till gardinerna... Kanske inte ALLTID vill ha dessa militärgröna(eller vad de nu är)!

... Men jag ska fråga mamma och pappa, när de kommer nästa gång. Kanske finns det något bättre sätt. Typ med plugg i väggen, och sedan en skruv genom bandet(?).. För att JAG vet inte! Jag har ingen ANING om hur sådant här fungerar! Det enda jag VET, är att jag vill ha banden fästa i väggen. Och att jag sedan, enkelt, vill kunna byta ut dessa. Om jag NÅGON gång skulle byta gardiner!

Satte in en glödlampa i hallampan. Så nu har alla rum ljus ;) Och sedan så fäste jag byxorna i väggen. Piffade gardinerna. Mer pedant och stressat än tidigare. Och med ett ÄNNU mer vaksamt öga! Stirra, stirra, stirra.. Piffa, dra och slita..

... Kunde inte slita blicken från gardinerna. Hade inte ro till att sitta vid datorn...

Släckte jag lampan, så var jag tvungen att tända den igen... För att kunna titta på gardinerna. Hur de hängde. Om dessa var ojämna... Och om jag kunde göra någonting för att förbättra det hela...

Inspekterade min lösning med byxorna... Och undrade om det fanns något bättre sätt... Men konstaterade ändå gång på gång(för att samtidigt tvivla) att det såg bra ut. Det duger. Jag är nöjd...

Men förutom det, har jag sett fram emot att skaffa fönsterlampor och växter till fönsterbrädan..

Och jag har ätit. Druckit te. Lyssnat på musik. Löst korsord. Boken är typ slut nu... Och jag har upptäckt att gardinstången trots allt var för kort för det ena fönstret. Så vi får se hur långt dessa räcker.. Kanske får köpa en extra...

God natt med er <3