Ja, jag skriver väl mitt inlägg nu på en gång. Då jag har ångest och känner mig orolig(eller något liknande) som bara f*n...

Jag vet inte. Jag mår bara jättedåligt på grund av den här rakapparaten. Perfektionismen inom mig, växer sig så tjock och stark... Sådär så det bara vrider sig i själen, varje gång som jag har använt den här apparaten. Jag kan inte sluta känna på mina ben. Sluta leta stubb och hårstrån. Jag söker efter dem, och ältar sedan dess närvaro. Jag tvivlar och grubblar... "Är den bra eller dålig?", "Finns det bättre apparater?"... "Gör jag kanske bara på fel sätt?"... "Vad KRÄVER den av mig för att fungera?"...

Men grejen är ju den, att jag blir stressad medans jag använder den, också. Både för att jag vill att det ska gå snabbare och att allt ska bli perfekt, och för att jag är rädd att rakappratens ljud får resten av familjen att undra vad jag håller på med och varför det tar så lång tid...

Jag orkar liksom inte använda någonting som får mig att må dåligt... Men samtidigt är jag beroende. Den ger en sådan härlig känsla mot huden, och det finns ju en chans att jag hittar rätt sätt för mig att använda den på... Bara jag ger det tid. Hade bara varit så skönt att bo själv, så att jag kunde utforska det i lugn och ro...

Dum sak att må dåligt över... Men that´s who I am :) I brist på annat, så.

Dagen idag.

Imorse kev jag upp till klockan, klockan typ... Ja, jag minns inte. Halv nio kanske. Eller inte. Så.. Ja.

Åt iallafall frukost, och bävade inför träningen idag. Jag hade mycket funderingar fram och tillbaka. Störde mig på att det var så varmt ute. Och var orolig för att inte orka träna ordentligt i denna GASTANDE sol!

Önskade att jag kunde slippa... Och fortsatte mina funderingar, nerbäddad i sängen.

Medans jag låg där, bestämde jag mig för att från och med nästa träning, kliva upp vid halv sju, så att jag kunde börja träna vid åtta, och vara på joggande fot klockan halv nio på morgonen. För att då skulle inte solen vara så varm, och jag skulle utan problem, kunna fortsätta min träning, även de varmaste av dagar.

Planen kändes bra, och jag log i tanken på den mysfaktor som morgonfukten och de tomma gatorna. Naturens egna musik i det tysta, skulle ge mig. Kärlek i en annan form =)

Så jag bestämde mig för att, eftersom att det skulle vara i princip lika gastande ökenvarmt hela dagen, kunde jag lika gärna vänta till efter lunch, med dagens träning. För att nu var jag trött och ville bara vila i sängen en stund till. Fylla på med både vätska och mat innan träningen, kunde jag också göra ;)

Jag låg kvar i sängen, fram till klockan elva, kanske. Och klev sedan upp för att göra ingenting. Satte mig här vid datorn ett tag, och skrev upp mitt nya dagsschema. Kollade lite lägenheter. Blocket. Läste bloggar, om och om igen... Ja-a... Något mer?

... Jo. Jag rakade benen... Bara för att jag känner att jag behöver rakapparatens bekräftelse hela tiden. Jag och så vill jag inte vänta för länge mellan rakningarna heller. För att det skulle göra det väldigt tidskrävande vid nästa rakning.

Sedan blev det lunch.

Lite till datorhäng. Kollade väl allt, några vändor till... Annars vet jag inte. Då minnet är både dåligt och kort :P

Jag vet jag har kollat en del på mina foton på datorn. Redigerat lite grann. Och tänkt lägga ut något på bloggen...

Sedan blev det iallafall träning. Träning som idag gick såå bra! Snacka att jag kände mig stark! Solen var knappt närvarande alls, och jag joggade säkert två tredjedelar av min runda, innan jag powerwalkade för första gången! Jag joggade inte fort. Inte alls. Men jag ökade takten lite då och då. Och på hela rundan, powerwalkade jag ytterst lite. Just för att jag kände att jag KAN jogga ;) Det var inga problem. Jag ORKADE!

Glad och slutkörd, kom jag till slut innanför ytterdörren och vek mig dubbel. Så J*VLA NÖJD med mig själv! Och jag kände mig verkligen stark och i toppform. Det var den härligaste känslan på länge, när jag satt där ute i skuggan på gräsmattan, under träden, och stretchade mina muskler, en efter en, efter en. Jag pustade ut gång på gång, av lättnad och stolthet. Att jag klarade det trots tvivel... och att hela passet hade känts bra!

En dusch. Och sedan lite till datorhäng, antar jag.

Middag på det. Där jag åt mig lite mer mätt an vad jag brukar göra. Tog hand om disken efter middagen... Och sedan blev det en snabb runda till, till datorn. För att sedan sällskapa med mamma, pappa och 13åringen, framför "Sagan om de två tornen".

Äta nästan en hel mellanmålsbars innan den knappa känslan av mättnad, fick mig att lägga bort den... "för att det är så det ska vara".

Märkte att jag tappat mitt ena örhänge som jag tyckte mycket om :( ... Och började älta stubbiga ben. Då jag råkade känna att apparaten missat en del stubb över båda benen. Därmed kom ångesten... Men annars. En HÄRLIG dag idag! ;D

God natt med er <3

Jag ska se om jag kan minnas dagen. Sedan ska jag sova. För att jag är URTRÖTT.

Hmm. Minns jag början, så minns jag fortsättningen...

Jo. Jag minns jag låg och drog mig, imorse som så många andra dagar nu på sistone. Känns som om jag behöver det nu på mornarna. Dagarna kräver alltmer av mig, både tankemässigt och fysiskt. Så den där extra lilla tiden av avkoppling på morgonen, gör mig gott.

Jag tvingade mig iallafall upp vid nio och åt frukost. Eftersom att jag skulle träna idag. Och jag ville gärna hinna med det innan lunchen. Då det skulle bli HIMLA varmt att jogga och powerwalka i gastande solsken!

... Jag minns inte om jag bäddade ner mig DIREKT sedan, eller om jag satt och hängde i vardagsrumssoffan eller något först. Men det slutade iallafall med att jag bara ville sova en stund till. Njuta av lugnet och min trygga säng. Låta livet vänta på mig en stund till :) ...

Klev sedan upp igen klockan kvart i tio. Behövde förbereda mig för träningen. Skaka proteinshake och sådär. Byta om... Och klockan tio började jag värma upp inför styrketräningen. Vilken även idag, gick bra. Det är tungt, men det leder ju förhoppningsvis till något gott!

... Och på talan om gott! ... Något som VERKLIGEN är tungt och nästan lite smärtsamt, men som ändå leder till någonting gott, är konditionsträningen! Det blir bara tyngre och tyngre för varje dag! Men det kommer att göra mig såå uthållig och stark. Både fysiskt och psykiskt. Tänk att JAG gör någonting så JOBBIGT, FRIVILLIGT! DET är styrka ;D

Solen gjorde hela konditionspasset nästan... "outhålligt"... Nej, det är inte ordet jag söker... Hmm. Ja, men ni kanske förstår.

Så när jag kom hem, kände jag mig såå duktig, och jag bestämde mig för att köra stretchingen ute på gräsmattan. Den bästa vyn att vila ögonen på, någonsin. Ljudet från naturen. Den friska luften som svalkade mig sådär härligt... och känslan av gräset mot min hud.

Det enda som störde, var de tjugo flugor som skulle surra i mina oron och sätta sig på min hud. Ja, jag luktade nog inte så gott :P

Sedan blev det en dusch, och direkt på det, lunch.

... Ja, sedan så... vet jag inte riktigt...

Det blir typ svart efter det. Så från och med nu, rabblar jag bara vad jag har gjort, utan tidsordning.

Jag har suttit vid datorn och lärt mig nya saker om fotografering. Pluggat lite grunder. Och fått lite tips på hur man tar bättre bilder. Jag har fått nya kunskaper och förståelse som får mig att känna mig snarare förväntansfull inför att testa 21åringens systemkamera, än ångest"laddad"... om man nu kan säga så.

Jag längtar bara såå, tills jag kan börja utforska kamerans möjligheter och lära mig ta superfina fotografier på alla möjliga sätt och vis! Saker och ting. Gud vad jag älskar fotografering!

Vad har jag mer gjort på datorn? Jag har iallafall läst bloggar. Kollat mailen. Blocket. Jag har sökt en ny lägenhet...

Ja-a. Det kanske var det.

Sedan har jag iallafall suttit ute på stentrappan och bara stirrat rakt ut. Njutit av den superfriska kvällsluften. Stirrat på de blåmörka kvällsträden... och iakttagit den stora tomma himmelen. Medans jag lyssnade till naturens sus...

Skrivit lite dagbok... och dagdrömt i min egen tystnad...

Och nu till kvällen, har vi sett på film, mamma, pappa, jag, 17åringen och 13åringen. "Sagan om ringen" har vi nu börjat med. Inte någon favorit, då jag inte är så mycket för fantasy. Men det går väl an.

Jag har även kollat upp lite grann, och försökt bestämma mig för ifall jag ska köpa hem måltidsbars också. Som jag kan ta istället för mellanmålsbarsen till kvällen, när jag känner mig lite extra hungrig. För att idag tillexempel, blev jag inte särskilt mätt på mellanmålsbarsen.

Men jag kunde bara inte komma fram till vilken jag ska välja att köpa. Finns ju en del att välja på... Så det fick vänta.

... Hmmm. Nu vet jag inte om jag har glömt något. Känns nästan så. Men jag tror att det får räcka. För att jag är trött och vill sova.

God natt med er <3

Ibland är man så stressad... Så blockerad av sina egna känslor och tankar, att världen blir grå. Lätt grumlig. Att man inte riktigt SER den...

Ja, det händer allt för ofta. Man stressar och ältar. Man låter ångesten, oron och osäkerheten. Missnöjdheten, ta över och dölja synen av allt det som man egentligen ska njuta av. Man glömmer att le i det tysta. Att se det positiva bakom allt det negativa. Man letar såpass efter allt det dåliga i saker och ting, att man helt glömmer bort att rota lite grann efter det positiva. Det som man egentligen vill hitta... Eller iallafall BORDE vilja hitta!

Ja, jag SER inte livet. Jag känner inte efter lite extra när jag upplever någonting postivt och härligt. Jag ältar inte de saker som får mig att skratta och le... Men när ångesten och osäkerheten sätter in(!)... Ja, då BETYDER det något! ...

Dit jag vill komma. Jag borde le över morgondagen. Se fram emot den som om den skulle göra livet ännu mer värt att leva! Ja, för varje dag som går, kan livet bli ytterligare lite bättre :)

Men här sitter jag. Bävar mig inför att möta ännu en krävande och jobbig dag. Med ångesten mot bröstet för att jag kanske inte riktigt kommer att orka med det där träningspasset imorgon...

Jag glömmer att le för hur HÄRLIGT det egentligen är att anstränga sig! Hur NYTTIG, duktig och hälsosam jag kommer att känna mig efteråt. När jag sitter där på golvet och stretchar mina muskler. Känner svetten rinna(ursäkta mig :P)... och jag är mer avslappnad än på länge. Jag glömmer bort att sträcka på mig och lägga hakan högt i förväg. Bara för att jag GÖR någonting av mitt liv. Le stort för att jag klarar av vad jag vill klara av... För att jag trots allt HAR ett liv. Även om det är väldigt litet och rätt så isolerat...

Ja, jag har ju er, min kära familj =) Annars vore jag rätt så ensam...

Men sträck på dig. Skratta och le, kära D. Allt ÄR inte så illa som ditt sinne vill få dig att tro. Du är bara sluten. Blockerad från verkligheten. Men öppna ögonen för livet som befinner sig omkring dig =) ...

... Oj, oj. Jag borde rabbla dagen idag. För att annars blir inlägget för långt för att orka läsa.

Jag minns jag låg och drog mig i sängen imorse. Reagerade på att jag (tydligen) hade stängt av mobillarmet. Då det inte har ringt på några dagar... Kanske är det bara helgen som det inte ringer.

Klev iallafall upp till slut. Åt frukost. Minns inte däremellan. Men jag satte mig iallafall i vardagsrumssoffan en stund. Det var för varmt för att vara ute. Usch denna varma sommar. På senare tid, har jag verkligen blivit känslig mot värmen. Kanske för att jag blir stressad när jag blir varm. Och varm när jag blir stressad... En ond cirkel det där :P

Men jag... Jo, jag skrev nog lite dagbok. Tankar som snurrade och en orolig, ältande känsla inombords...

Då det var så tråkigt och jag blev orolig av alla föräldrar(alla två) som sprang fram och tillbaka i huset, så tog jag min dagbok och gick upp hit igen. Skickade ner 17åringen och hennes kille, för att äta frukost. Och bäddade sedan ner mig i sängen igen... Nej, nu ljög jag. Jag la mig bara uppepå sängen, och halvsov. Dagdrömde lite grann och bara väntade ut tiden. Njöt av lugnet. Av att inte behöva se "folket" springa som yra hönor på nedervåningen.

Sedan blev det lunch. Och efter det, tog jag hand om disken. Inte för att jag behöver skriva det. Eftersom att jag ALLTID(nästan) tar hand om disken! En uppgift som jag trivs med ;)

Och så fick jag ÄNTLIGEN ge mig på den där busken! Ja, jag hade ju bara klippt hälften av den, häromdagen. Och nu fick jag klippa resten ;D

Solen stekte mig praktiskt taget, levande. Den kom fram som en gastande värmefläkt och fräste mig, för att sedan försvinna bakom moln och låta mig återhämta mig... Och så började den om igen! Om och om igen. Njuta, stekas, njuta, stekas... Njuta och stekas! :D Haha.

Men busken blev fin. Mycket jämnare och finare än vad den förra busken blev. Men man växer ju och lär sig, sålänge som man "arbetar". Blev dock lite missnöjd, då jag inte nådde bakom busken ordentligt. Och jag ville inte gå IN mellan de två buskarna, där det fanns humlor och andra insekter. Det räcker med alla dessa stackars spindlar som jag förstörde bona för.

Efter det, blev det lite vatten och frukt. Jag åt faktiskt både en banan och ett päron. Japp. Kände mig lite mer självsäker idag. Jag skulle helt enkelt äta tills jag blev mätt ;) Trots att det var mellanmål.

Lite mer soffhäng... Och så KANSKE datorn åkte på under den här tiden innan middagen, också. Kolla lite bloggar. Blocket. Efter lite allt möjligt denna gången. Inte bara hundar. Jag kollade väl mailen...

Lägenheter och lite Bejeweled, nu på kvällen...

13åringen och jag kollade på hans foton från deras(21åringens, 17åringens och 13åringens) spanienresa som de åkte på för några år sedan. Foton som faktriskt var tagna med just den systemkameran som jag kanske ska köpa.

Ja. Och så blev det middag. Hamburjare med bröd. Stekt potatis. Och så sallad med vitlökssås. Ett glas Fanta fick det också bli...

... Ja, jag satt här vid datorn en stund till. Minns inte vad jag gjorde. Men det kanske inte spelar så stor roll, HELLER.

Ner till tv:n för att glo lite på vad som nu än kunde uppenbara sig på denna elektriska skärm när jag slog på den. Nyheterna fick det bli.

Och så fika och "True Blood" tillsammans med mamma och pappa. Som sedan 13åringen anslöt sg till när han kom hem från stan.

Lite naturgodis fick allt också plats i magen. Så bäst att passa på medans det fortfarande är helg ;D Ja, sådär fyra bitar. Sedan fick det vara bra. Mer behövde jag inte. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Egentligen har jag ingen lust. Då jag känner mig missnöjd med min systers systemkamera(som jag eventuellt ska köpa), fastän jag varken har testat den eller ens hållit i den ännu!

Ja, jag vet inte varför jag ältar. Då jag inte är TVUNGEN att köpa den! Men nu sitter jag här och mår dåligt för att jag inte känner mig nöjd med vad jag köper! ... Jag i ett nötskal. Samma sak med allt. VÄLDIGT kritisk mot nya saker. Det gamla är alltid bättre tills jag har vant mig vid det nya. Samma inombordsliga konflikt och tvivel, varje gång som jag ska lämna det gamla och gå över till någonting nytt...

Men den här gången, HAR jag faktiskt något av en anledning! Jag har nämligen suttit och kollat på bilder på google, på bilder tagna med just denna kameran. Ja, inte hennes såklart. Och jag är inte riktigt nöjd. Det är ju klart att den måste vara bättre än min digitala "vanliga" kamera. Den som tar år och dar på sig, innan den ens reagerar på att jag tryckt på knappen för att ta foto! ...

Men bildkvaliteten känns ändå inte okej...

Jag vet att jag borde känna mig lugn nu, och inte oroa mig, älta och må dåligt för en kamera som jag inte ens köpt. Med tanke på att jag till och med ska få låna hem den och testa den innan jag betalar för den! Men jag känner ändå att jag "måste" köpa den. Då det känns som om jag har lovat... Men tänk om jag inte blir nöjd...

Jag vill ju egentligen köpa en canon eos 700d... Borde jag vänta tills jag har lust att lägga ut pengar på DEN? Eller ska jag köpa 21åringens gamla kamera(canon eos 450d) för en billigare peng och sedan byta upp mig? Livet alltså... och dess dödsallvarliga dilemman :P

Okej, det där kommer jag att älta mig grå på... Är det inte det ena, så är det f*njemej det andra!

Men dagen idag.

Jag hade ingen, ingen, INGEN lust att träna idag. Vilket gjorde att jag låg kvar i sängen och drog mig, såpass att jag inte hann träna innan lunchen. Och efter frukosten, när jag väl klev upp(klockan nio, i och för sig), bäddade jag ner mig i sängen igen. För att halvsova tills klockan elva.

Sedan blev det lunch.

Och efter det, förberedde jag mig lite ovilligt för träning. Efter att ha skrivit ett peppande inlägg i min dagbok. "Klart jag ska träna!". "Jag är ju VILJA, KÖTT, BEN och MUSKLER!" :D "Det är ju bara en och en halvtimmes fysiskt smärta av 15 vakna timmar!". Och vad är inte det att jämföra med den psykiska smärta som förgyller ens dagar :P

Nej, jag kan allt lägga ner lite tid och energi varannan dag, till att anstränga mig så att jag både darrar och svettas.

Men träningspasset var hyperdypertungt idag. Jag känner allt att styrketräningen ger resultat. Det gör jag faktiskt. Musklerna börjar hjälpa mig alltmer nu ;)

Däremot konditionsträningen är något av det JOBBIGASTE, rent fysiskt, som jag har erfarat! Jag trodde att jag skulle DÖ idag, när jag joggade och powerwalkade om vartannat. Det var SJUKT jobbigt, och när jag kom hem igen, efter att LÄNGE ha hållit ut och önskat att det skulle ta slut, bara tagit i så hårt jag kunde för att "jag kommer ju hem fortare då", kom jag hem med skyhög puls och svetten rinnandes. Det bara DUNKADE i huvudet! Men vem är inte nöjd och bäst, när man har presterat utöver vad man trodde att man skulle klara ;P

Ja, jag är bäst. Jag tog mig an träningen även idag, TROTS en "vill-aldrig-mer-vakna-upp-till-den-här-stressiga, osäkra, oroliga, pressade-vardagen-igen-natt" igår! Bara för att jag VET att det gör mig gott! Det är ju det enda viktiga betydelsefulla jag HAR i mitt liv just nu :)

Efter träningen, tog jag såklart en härlig dusch. Sedan har jag suttit ute på stentrappan på baksidan av huset, en stund. Jag har suttit här vi daton. Kollat mailen, läst bloggar. Kollat blocket.. Ja-a. Det har inte blivit så mycket dator. Jag har mest varit på nedervåningen. Suttit och bara tagit det lugnt i vardagsrumssoffan...

Och efter middagen, gick jag upp hit och la mig på sängen och lyssnade på musik. Medans resten av familjen, tog sig en omgång familjespel. Något frågesportspel tror jag att de spelade. Men min hjärna orkar inte tänka mer. En lugn stund för mig själv... Tills jag började söka info och kolla på bilder från canon eos 450d! ... Men 21åringen verkar ju ha varit nöjd.

Ja-a... Vad har jag mer gjort idag?

Vi såg iallafall på något avsnitt till, av "true blood". Pappa, jag, mamma och 13åringen...

... Och det var nog min dag.

God natt med er <3

Idag har varit en dag med krig och jobbiga känslor. En dag av tröttnad och tvivel. Missnöjdhet och panik. Självförtroendet har fått sig en käftsmäll... och jag känner att hjärnan har fått jobba, kanske lite föör mycket...

Jag är lite smått trött på att tänka, nu. Jag vill inte behöva lägga ner så mycket tankemöda på onödiga saker... Och jag vill inte behöva alltid se åt det perfekta hållet. Söka efter det bästa i allt... Jag vill inte behöva älta sådant som jag inte kan göra någonting åt. Inte heller de saker som jag KAN göra någonting åt men tvivlar på ifall jag VILL.

... Jag vill bara kunna vara tillfreds med det jag har. Strunta i hur det är. Bara acceptera saker som de blir, och leva livet, utan rädsla för ifall det SKULLE kunna vara bättre...

Men vidare.

Jag vaknade tidigt imorse. Klockan var halv fyra, och jag klev upp för att hämta vatten. Drack en halv 33cl-flaska, och la mig sedan för att somna om. Låg där nerbäddad, och funderade på ifall jag kanske skulle kliva upp vid halv åtta för att äta frukost. Och sedan börja träna vid halv nio. Jag var ju ändå pigg...

Men jag somnade om, och vaknade när klockan ringde. Var väl i och för sig, klockan halv åtta. Men inte hade jag lust att kliva upp för att äta och TRÄNA!

Så jag låg kvar, och klev sedan upp när klockan ringde igen, vid halv nio. Åt frukost, och... Ja-a. Vad gjorde jag timmen som var? Jag tror att jag kanske satte mig vid datorn... Nej, jag rakade nog mina ben... Och satt vid datorn(?)...

Minns inte. Men när klockan blev halv tio, skakade jag iallafall iordning min proteinshake, och drog igång med träningen.

Jag hade INGEN lust alls att träna. Oron låg mot bröstet, och jag hade nya bekymmer att älta. Nya saker att vara orolig och nervös för. Nya saker att tvivla på... Ännu en sak som gav mig svettningar...

Jag var nära på att lägga av efter bara uppvärmningen, men jag VISSTE vad jag skulle känna då! Att jag hade svikit mig själv. Då jag vet att det kommer att bli svårt att komma igång igen då. Och träningen är väldigt viktig för mig. Då jag känner att jag GÖR någonting av mitt liv. Någonting nyttigt och hälsosamt. Någonting som är bra för MIG.

Så trots att det kändes tungt, då jag hade inombordsliga problem som jag bara blir mer och mer less på, så var jag fast bestämd att klara även detta pass! Och då stressen inombords, idag var extra påtaglig, bestämde jag mig för att jag behövde jogga. Inte powerwalka.

Så ut for jag. Joggade BRA mycket längre än vad jag trodde, innan jag ens blev andfådd! Vilket måste betyda att min träning ger resultat! För att när jag precis flyttat hit, orkade jag inte ens powerwalka utan att det kändes som om jag skulle dö efter bara några meter! Men idag joggade jag säkert 200 meter innan andfåddheten ens BÖRJADE titta fram!

Så det var jag nöjd över. Men det var ju klart. När den första riktiga uppförsbacken kom, kom med den, även andfåddheten hand i hand! Det var nätt(nett?) och jämt att jag tog mig upp för backen! Och så några meter till, så slutade grusvägen, och jag bestämde mig för att powerwalka en bit. För att jag behöver ju inte överdriva ;) Bara jag tar mig framåt med pulsen i behåll.

Promenaden/joggingrundan, resulterade(kan man säga så?) i att jag gick och joggade, om vartannat. Och kom hem svettig som en gris. Drack min proteinshake, och stretchade ut mina muskler. Sedan blev det till att ta en dusch.

Ja-a. Efter det. Vad har jag gjort?

Jag har iallafall suttit här vid datorn. Kollat allt det som jag brukar kolla. Skrivit ett inlägg i word dokument, när allt var som allra mest panikartat inombords.

Jag har redigerat ett foto, och jag har i oron och ältandets stund, skrivit ihop en plan som nu pryder min skrivbordsbakgrund här på datorn.

Suttit ute på stentrappan när skuggan var framme. Solen var waaay too warm! Jag har druckit en hel del vatten. Ätit mellanmål och mellanmålsbars för första gången sedan jag bestämde mig för att börja med det...

... Jag har klippt mitt hår. Vilket resulterade i stress, missnöje, panik och ångest... Men som visade sig bli bra till sist. Ja, jag gjorde det själv. Brukade alltid göra det när jag bodde med Xsambon. Men då var jag varm i kläderna.

Annars. Har jag inte glömt något, så har jag iallafall ätit tacos tillsammans med familjens hemmaboende. Och vi har sett på två ansnitt till, av serien "True Blood". Vrickad serie. Men den gör mig glad. Och den är spännande att se. Tycker om den. ÄLSKAR karaktärerna!

Japp. Jag är på bra humör. Men orken börjar ta slut. Orken att tänka, fundera, älta och oroa sig över precis allt, hela tiden. Men samtidigt är jag så mycket starkare nu än någonsin förr. Och jag tar mig FRAMÅT BRA mycket bättre än vad jag trodde att jag någonsin skulle klara! Eller framåt och framåt. Egentligen står ju det mesta helt stilla. Men jag gör ju iallafall NÅGONTING för att få ett bättre liv, nu!  ... Och det får duga :) Den meningsfulla framtiden är svart. Men den kanske ljusnar när jag kommit tillräckligt nära ;) Tålamod kära D =)

God natt med er <3 

Nu är jag trött, och jag ska blogga innan jag lägger mig.

Jag klev upp imorse vid halv nio, när klockan ringde. Väckte 13åringen, och gick ner på nedervåningen för lite frukost. Och då jag löste mitt bekymmer igår natt, mådde jag idag MYCKET bättre, när jag vaknade!

Efter frukosten, fanns det inte tid för mycket.

Jag gick upp på mitt rum och bytte om till vardagskläder. Borstade mina tänder, och gick sedan ner igen för en snabb kopp kaffe tillsammans med mamma och pappa...

Sedan bar det av mot zoo-t... Eller hur skriver man det?

Fortsättning följer...

Måste bara flika in med att jag vägde mig imorse när jag vaknade. Och vågen visade att jag har gått ner ett kilo sedan jag vägde mig sist. Ja, mer eller mindre. Det är ju många faktorer som spelar in när det gäller vikten. Och även morgonvikten.

Men idag visade vågen 49.2 och för någon vecka sedan, visade den typ 50.1 eller något sådant.

Men jag tänkte att det kan ju vara så att jag gått ner i vikt för att jag nu tränar rätt så hårt, närmare en timme varannan dag. Och så äter jag alltid bara tills jag precis blir mätt...

Men jag är inte orolig. Jag menar. Det kan ju bara vara en tillfällig viktnedgång också. För att kroppen inte har hunnit vänja sig vid träningen ännu. Och så har jag ju precis börjat ta proteintillskottet efter träning. Jag har inte hunnit börja med varken mellanmålet efter lunch eller mellanmålsbarsen på kvällen. Så vikten kommer säkert att börja öka bra, i takt med att jag har fått ordning på kosten.

SKULLE det hända att jag fortsätter gå ner eller inte går upp, tänkte jag byta ut mellanmålsbarsen på kvällen, till en måltidsbars istället ;) Och så FÖRSÖKER jag även lägga till ett mellanmål mellan frukosten och lunchen. Men det känns svårt, då jag redan har ett slags mellanmål där, varannan dag, efter träning. Men det skulle ju vara att lägga till något extra den tiden, även DEN dagen i så fall.

... Jaja, det löser sig :)

Tillbaka till dagen.

Så vi packade iallafall ihop oss i bilen. Mamma, pappa, jag och 13åringen. Körde iväg för att äta brunch hemma hos 21åringen och hennes sambo, och sedan gå på zoo tillsammans med dem.

Brunchen var supergó. Och något krig inombords upplevde jag inte alls. Inte på hela dagen, faktiskt ;)

Jag har haft lite funderingar fram och tillbaka. Försökt komma på olika ideér och alternativ till att gå upp i vikt om det inte börjar av sig själv. Och jag har dagdrömt lite grann. Sett framåt och föreställt mig mitt typ alternativa iv. Hur jag KUNDE ha haft det nu.

De bjöd iallafall på SUPERGOD mat. Hembakat bröd. Egna dressingar och röror. En massa olika pålägg, och sedan hembakade kakor.

Vi åt och pratade. Och jag kände mig helt okej med hela grejen =)

Sedan bar vi av mot zoo.

Det var kul att se djuren, men jag ljuger lite grann om jag säger att jag njöt av det. Jag var stressad och spänd. Lite väl lättirriterad... Japp, min perfektionisthjärna var i full fart. Det är sällan jag njuter av sådana här saker. Då jag alltid har något krav på mig. Jag ville ta foton, och fotona skulle bli bra. Jag såg djuren, men ändå inte... Och jag kände bara att det alltid var NÅGOT som förstörde för mig. Dålig kamera. Människor ivägen. Djur som var för långt bort eller rörde på sig. Vände ryggen till eller försvann precis när man skulle ta kortet...

Och även om jag VISSTE att det inte betydde särskilt mycket med foton på djur, så var jag envis.

Men däremot så var det GULD värt att vara på zoo med halva sin familj. Vi umgicks, pratade och busade. Jag knäppte foton på familjen, och bara NJÖT av att för en gångs skull, inte behöva kriga. Jag var fri och jag åt när de andra gjorde det. För att, idag var en dag mitt emellan. En dag med paus från verkligheten och att äta rätt. Det var en dag då jag bara kunde strunta i allt för en stund... För att detta var en dag från mängden. Något som inte händer varje dag...

Vi gick runt i värmen och tittade på alla djuren. De flesta visade sig faktiskt, mer eller mindre =) . Och sedan gick vi och tittade på dinosaurier, och jag kände hur glädjen och lugnet spred sig i kroppen. Då slappnade jag av. Jag behövde inte ta foton, och OM jag ville göra det, så flyttade sig inte djuren när jag försökte knäppa dem :P

Vi tog en glass var, och satte oss i skuggan.. Gick och tittade vid nöjesparken. Köpte lite gott att äta... Igen. Vilket jag hoppade. Då jag redan var mätt sedan brunchen och glassen. Men jag tog mig en Bon Acua(stavningen ser fel ut?). Så satt vi i skuggan och bara pratade. Länge. Om allt och ingenting. Bara njöt av att träffas ute i naturen, bland djur, bara för umgängets skull.

Sedan blev det till att åka hem. Det hade varit varmt de senaste timmarna. Klockan var sex eller halv sju, och vi var trötta. Hejdå till underbara glädjegivande 21åringen och hennes sambo... Som jag by the way ska köpa en systemkamera av(yeeeeey!)... och en relativt lång bilresa hem.

Då vi inte hade ätit någon middag ännu, åkte pappa iväg och hämtade hämtmat från pizzerian, när vi hade kommit hem, vid sådär halv nio, kanske. Eller om den var halv åtta.

Jag var inte särskilt hungrig... Men det var ju klart att jag ville ha hämtmat! Än se´n. Jag ska ju ändå gå upp närmare fem kilo!

Jag åt. Jag jag åt upp en hel kebab med bröd. Men faktum är, att jag blev inte proppmätt. Nej, när jag hade ungefär en halv decimeter hörn av kebaben kvar, började jag känna mig mätt och skulle i vanliga fall, ha slutat äta... Men värre än så, var det inte ;) Dock kom det lite ältande funderingar och osäkerhet efter maten. "Var jag för mätt?"... Men ingen fara. Jag får helt enkelt acceptera min mättnad ;) Det är ju iallafall inte VARJE dag som blir som denna. Från och med imorgon, blir det ordning på måltider och träning igen ;D

Så. Nu måste jag gå på toaletten. Sedan blir det sängen för mig. Hypertrötta jag.

God natt med er <3

Jag ska nog krypa i säng, tror jag.

Det var länge sedan som jag bäddade ner mig i sängen med tanken bedjandes i huvudet. "Snälla låt mig inte vakna upp imorgon... Låt mig inte vakna upp igen... Jag ORKAR inte...". Men det händer fortfarande. När ångesten trycker på som värst. När tankarna pressar och kör rundor innanför mitt pannben...

Ja. Igår var en sådan natt. Och idag visar sig ångesten på samma sätt. Men jag tänker inte så. Inte idag. Jag känner mig orolig och vill inte riktigt vara med... Ja. Kanske om jag fick välja, skulle jag ändå inte vakna upp imorgon. Inte i övermorgon... Inte på några veckor. Månader... Kanske år.

Men bara en paus. Bara för att vila. Slippa undan mig själv för ett tag. Samla mina tankar, och inhämta nya krafter...

Men annars är allt bra. Det går bra för mig just nu. Jag känner mig stark. Och jag jobbar mig framåt, sakta men säkert. Jag tränar varannan dag. Äter mer hälsosamt... Svälter INTE ;) Och jag har tagit steget... ... ..

... Ja, det tog stopp i mitt huvud, där. Vet inte vad jag ska skriva. Hur jag ska beskriva det där steget som jag har tagit. Men det jag skulle skriva, var iallafall att jag till och med har tagit mod till mig, att börja passa hundar igen(dock har jag inte ännu kommit igång)! Att våga ge mig själv ett större ansvar. Våga prata med människor, och låta dem lägga sina käraste vänner i mina händer. Vilket indikerar jag jag har börjat lita på mig själv lite bättre. Lita på att min hjärna inte vänder sig ut och in och börjar bråka med mig och göra mitt liv... OCH andras! Till ett helvete igen.

Ja, det var ett stort steg att ta. Och jag har kommit såå långt på bara några veckor! Jag VILL saker. VÅGAR saker! Och jag har lyckats, halvt som halvt, att besegra mitt sinnes elaka krafter ;) Det har blivit viktigt för mig att vara hälsosam. Snäll mot mig själv... Viktigt att ta mig framåt.

Ja. Men dagen idag.

DET däremot! DET är det jobbigaste! Det går så mycket tankemöda till krigande och beslutsångest. Inombordslig stress, oro och osäkerhet, att jag inte ens orkar FUNDERA över hur min dag sett ut, längre!

.. Men jag försöker. Får väl som vanligt, ta det lite hipp som happ =)

Det är svårt att beskriva hur BRA dagen har varit, när man sitter med lätt tryck mot bröstet, stressade tankar och en vilja att bara somna. Vila.

Men nu kör vi! :D

Jag klev upp kanske klockan nio imorse. Efter att ha legat och dragit mig en BRA stund i sängen. Trött som skrutt, och med känslan av att jag hade somnat väldigt sent igår natt.

Åt frukost. Naturell lättyoghurt med färska jordgubbar och russin. Och så en sådan där liten crisp(tunn och lätt knäcke... Typ) med en skinkbit på. Och så apelsinjuice.

Efter frukosten, diskade jag såklart, och gjorde iordning.

Det kändes som om jag skulle få svårt att få dagen att gå ihop idag. Då jag skulle hinna träna och äta mellanmål, EFTER lunchn, men INNAN maten! Så. Upp till datorn för att skriva tidsschema över dagen. Fick ihop det bra. Och började sedan bocka av schemat.

Oroade mig och stressade upp mig lite grann över småsaker, men humöret höll jag helt okej ändå :) ...

Jag minns inte. Det känns som om jag satt här vid datorn en hel del. Men jag minns inte... Jo. Jag sorterade iallafall ut lite fler av mina sparade favoriter av träningskläder. Så nu har jag samlat typ ett plagg av allt jag behöver, på word. Bara att beställa hem, nu. Men känns ändå som om jag vill ta bort några fler. Då det blir lite dyrt att köpa alltihop på en gång. Och jag behöver inte allt just nu ändå.

Jag satte min första bokstav på alla mina sport-bh:ar. Då 17åringen har likadana. Och jag aldrig minns vilka färger jag har på mina. Bläcket/tuschen råkade gå igenom på en av bh:arna, och efter mycket om och men, tvingade mig ångesten, att lägga undan just den bh:n i garderoben. Jag störde mig verkligen på den. Där den låg på klädhyllan.

Lite utforskanden och nya lärdomar vad gäller rakapparaten. Och sedan blev det lunch... Nej, just det! Jag räknade och skakade ihop en proteinchake också. Räknade ihop hur mycket vatten eller mjölk och hur mycket pulver jag skulle ha. Om jag bara ville göra två tredjedelar av den portion de räknar.

SEDAN blev det lunch.

Vad jag gjorde emellan luchen och träningen, minns jag inte. Men det var iallafall ca en timme däremellan.

Sedan satte jag igång med träningen. Jag körde hårt och tog ut mig själv ordentligt. Träningsvärk i magen, sedan förra träningen... Andfådd som sjutton, under powerwalken som idag tog 25minuter. Men det var en lätt och svalkande vind. Så inte så illa ändå ;).

In och drog i mig proteinchaken. Och så stretching i ca en halvtimme. Styrkan tog knappt tjugo minuter. Och jag var klar med träningen vid kvart i tre, tror jag... Eller var det kvart över?

Sedan blev det iallafall en dusch.

Och strax efter det, middag. Efter att ha haft en orolig känsla inombords, i umgänget med stressade och irriterade föräldrar som försöker sig på att fritera räkor och liknande, för första gången.

Efter middagen, satt jag här igen. Jag läste lite bloggar. Kollade mailen. Hundar på blocket. Lägenheterna som jag står på kö till. Räknade ut hur många procent jag hade kvar till respektive lägenhet... Från att få den, alltså. Den jag var som närmast på, låg på 26 procent ifrån målet... Så jag har en bit kvar att gå!

Film tillsammans med pappa, mamma och 13åringen. Och bulle, kaka och godis. Ja, jag åt bara kanske fyra godisar. Jag har lärt mig att lyssna på min kropp. Är jag mätt, så undviker jag att äta. Vad det än gäller. Finns nog undantag. Då man VILL äta ändå. Men idag var ingen sådan dag ;)

Och med det, säger jag god natt. Hoppas att jag inte har glömt något :)

God natt med er <3

Mitt liv just nu... JAG just nu. Jag alltid.

När bekymret i mitt huvud, lättar. Oron försvinner och det hela känns bra... Ja, då finns det alltid någonting annat att fundera över. Att älta... Något annat problem att försöka lösa. Det bara ploppar upp en tanke. En fundering... Ett frågetecken i mitt huvud. Någonting att komma fram till. Ett beslut att ta. Ett dilemma att lösa. En liten sak blir stor. Och något som till en början, bara var en liten tanke, har nu helt plötsligt blivit någonting tvunget att lösas för att jag ska klara av vardagen...

Just nu har det ju mycket med mat och näring att göra. HUR jag ska äta. VAD och hur MYCKET jag borde äta. Vad jag borde äta till det, det och det... Ja, och så löser jag det ena frågetecknet, för att lite senare, stöta på det andra.

Det känns som om min hjärna alltid behöver ha NÅGOT bekymmer att lösa... Alltid NÅGONTING som kan bli mer och mer perfekt. Allting är aldrig tillräckligt perfekt.

Men det känns bra ändå. Att ständigt finna nya krig inombords, är väl jobbigt på SITT sätt. Men nu går ändå allt såpass bra. Trots att jag blir orolig och stressad. Får ångest varje gång som ett nytt krig börjar... Vilket händer några gånger varje dag... Men jag känner mig så uppåt. Så glad. Så framåt. Jag känner att jag är påväg åt rätt håll... och att framtiden har sina armar öppna för mig. Bara jag är stark nog att orka vandra enda fram...

Så det GÖR ingenting. Jag klarar av lite krig. Det är ju inget ovanligt. Livet, liksom. Mitt liv börjar här =)

Ja. Dagen idag. Inlägget blir långt.

Oj. Vad har jag gjort idag? ... Det är frågan det. För att en sak som jag då INTE har(!)... Det är minnet! ...

... Så jag kanske skiter i det här istället. För att visst känner jag ljuset i livet... Men... Ja-a. Jag orkar liksom inte...

Men jag ska ändå rabbla.

Jag har varit iväg till köpcentret idag, och hämtat ut mitt paket. Min rakapparat har kommit. Så nu har jag testat raka benen med rakapprat för första gången! Känns som om det tog nästan lika lång tid som med hyvel... Men det var BRA mycket enklare och mer skonsamt att använda apparaten! Så det kan jag nog vänja mig vid :D

Det är ju en vanesak också. Men jag hade svårt att veta hur jag skulle hålla apparaten. I vilken riktning, och åt vilket håll hårstråna var riktade. Så att det skulle få bästa resultat. Men nu är benen babylena iallafall ;P

Men iallafall. Jag klev av vid busstation. Gick direkt till Clas Olsson, och köpte mig en osthyvel, en visp, två portionsformar, och en rese-eltandborste till 17åringen. Hörde att hon ville ha en eltandborste som hon enkelt kunde ta med när hon åker bort. Och så råkade jag springa på denna. Så överraskning överraskning när hon kommer hem =D

Vidare till köpcentret för att hämta ut paketet, och sedan in för att handla. Jag skulle ha en kvarg till mellanmål och så skulle jag köpa EN portion lördagsgodis! Gick ju inte PRECIS som jag tänkte. Blev lite mer. Men jag kan ju säga som så. Att om jag börjar må FÖÖÖR dåligt och får för mig att äta upp allt DETTA, så är det inga problem! För att det var inte för mycket för att proppa i sig allt på en gång. Då hade jag aldrig köpt det. För att det vill jag inte utsätta mig själv för igen! Kan väl gissa på högst två hekto...

Springa till bussen som jag ser komma därborta i horisonten av vägen. Och sätta mig för att oroa mig lite grann över naturgodiset som kanske låg och smälte i plastkassen.

Kvargen fick jag äta när jag kom hem. För att jag hann ju med en tidigare buss. Och mellanmål skulle jag inte äta förrän vid tretiden, tänkte jag...

Väl hemma, försökte jag läsa mig till hur man använde rakapparaten, i instruktionsboken. Satt länge och fattade ingenting. Men det gick bättre när den var laddad och jag kunde prova den istället.

Satt ute på stentrappan en liten stund. Och satte mig sedan vid tv:n med mamma. Åt mat när det var dags för det...

Ja-a. Och förutom tv, har jag även suttit här... Vet inte hur länge eller med vad. Men jag har väl kollat in på någon blogg. Kollat blocket. Kikat in på kölistorna för lägenhet... Ja-a. Och så har jag gjort en "En vanlig helgdag" och "En vanlig vardag". Hur det kan se ut när jag sedan har flyttat och fått en praktikplats eller annan aktivitet. Bara för att reda ut tankarna i mitt huvud... Eller försöka iallafall!

Emmm.. Ja-a. Något mer?

... Ja-a. Många bekymmer. Såsom jordgubbar eller pålägg, har dykt upp i mitt huvud. Hur, vart och när jag kan pressa in vad i mitt näringsintag... Då jag inte tycker om tanken(blir orolig, osäker, rädd) på att bara random börja äta det för en dag. För att sedan gå tillbaka till det normala...(och vad är nyttigt/onyttigt?)

Ja, jag vet. Men jag vet inte. Min hjärna bråkar med mig... Men som sagt. Någonting att kriga om. Fundera på. Och lösa. Kanske behöver den det(?)...

Vi såg på film. Åt tårta och kanelbulle(pappa firar sin semester) till kvällen. Pappa, mamma, jag, 13åringen och hans kompis... Och så kom 19åringen på snabbesök vid niotiden.

Ja-a. Och nu blir det sängen. God natt med er <3