Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 17 juli 2014

Men jag tar mig framåt!

Av D - 17 juli 2014 21:49

Idag har varit en dag med krig och jobbiga känslor. En dag av tröttnad och tvivel. Missnöjdhet och panik. Självförtroendet har fått sig en käftsmäll... och jag känner att hjärnan har fått jobba, kanske lite föör mycket...

 

Jag är lite smått trött på att tänka, nu. Jag vill inte behöva lägga ner så mycket tankemöda på onödiga saker... Och jag vill inte behöva alltid se åt det perfekta hållet. Söka efter det bästa i allt... Jag vill inte behöva älta sådant som jag inte kan göra någonting åt. Inte heller de saker som jag KAN göra någonting åt men tvivlar på ifall jag VILL.

... Jag vill bara kunna vara tillfreds med det jag har. Strunta i hur det är. Bara acceptera saker som de blir, och leva livet, utan rädsla för ifall det SKULLE kunna vara bättre...

 

Men vidare.

Jag vaknade tidigt imorse. Klockan var halv fyra, och jag klev upp för att hämta vatten. Drack en halv 33cl-flaska, och la mig sedan för att somna om. Låg där nerbäddad, och funderade på ifall jag kanske skulle kliva upp vid halv åtta för att äta frukost. Och sedan börja träna vid halv nio. Jag var ju ändå pigg...

Men jag somnade om, och vaknade när klockan ringde. Var väl i och för sig, klockan halv åtta. Men inte hade jag lust att kliva upp för att äta och TRÄNA!

 

Så jag låg kvar, och klev sedan upp när klockan ringde igen, vid halv nio. Åt frukost, och... Ja-a. Vad gjorde jag timmen som var? Jag tror att jag kanske satte mig vid datorn... Nej, jag rakade nog mina ben... Och satt vid datorn(?)...

 

Minns inte. Men när klockan blev halv tio, skakade jag iallafall iordning min proteinshake, och drog igång med träningen.

Jag hade INGEN lust alls att träna. Oron låg mot bröstet, och jag hade nya bekymmer att älta. Nya saker att vara orolig och nervös för. Nya saker att tvivla på... Ännu en sak som gav mig svettningar...

 

Jag var nära på att lägga av efter bara uppvärmningen, men jag VISSTE vad jag skulle känna då! Att jag hade svikit mig själv. Då jag vet att det kommer att bli svårt att komma igång igen då. Och träningen är väldigt viktig för mig. Då jag känner att jag GÖR någonting av mitt liv. Någonting nyttigt och hälsosamt. Någonting som är bra för MIG.

 

Så trots att det kändes tungt, då jag hade inombordsliga problem som jag bara blir mer och mer less på, så var jag fast bestämd att klara även detta pass! Och då stressen inombords, idag var extra påtaglig, bestämde jag mig för att jag behövde jogga. Inte powerwalka.

Så ut for jag. Joggade BRA mycket längre än vad jag trodde, innan jag ens blev andfådd! Vilket måste betyda att min träning ger resultat! För att när jag precis flyttat hit, orkade jag inte ens powerwalka utan att det kändes som om jag skulle dö efter bara några meter! Men idag joggade jag säkert 200 meter innan andfåddheten ens BÖRJADE titta fram!

 

Så det var jag nöjd över. Men det var ju klart. När den första riktiga uppförsbacken kom, kom med den, även andfåddheten hand i hand! Det var nätt(nett?) och jämt att jag tog mig upp för backen! Och så några meter till, så slutade grusvägen, och jag bestämde mig för att powerwalka en bit. För att jag behöver ju inte överdriva ;) Bara jag tar mig framåt med pulsen i behåll.

 

Promenaden/joggingrundan, resulterade(kan man säga så?) i att jag gick och joggade, om vartannat. Och kom hem svettig som en gris. Drack min proteinshake, och stretchade ut mina muskler. Sedan blev det till att ta en dusch.

 

Ja-a. Efter det. Vad har jag gjort?

Jag har iallafall suttit här vid datorn. Kollat allt det som jag brukar kolla. Skrivit ett inlägg i word dokument, när allt var som allra mest panikartat inombords.

Jag har redigerat ett foto, och jag har i oron och ältandets stund, skrivit ihop en plan som nu pryder min skrivbordsbakgrund här på datorn.

 

Suttit ute på stentrappan när skuggan var framme. Solen var waaay too warm! Jag har druckit en hel del vatten. Ätit mellanmål och mellanmålsbars för första gången sedan jag bestämde mig för att börja med det...

 

... Jag har klippt mitt hår. Vilket resulterade i stress, missnöje, panik och ångest... Men som visade sig bli bra till sist. Ja, jag gjorde det själv. Brukade alltid göra det när jag bodde med Xsambon. Men då var jag varm i kläderna.

 

Annars. Har jag inte glömt något, så har jag iallafall ätit tacos tillsammans med familjens hemmaboende. Och vi har sett på två ansnitt till, av serien "True Blood". Vrickad serie. Men den gör mig glad. Och den är spännande att se. Tycker om den. ÄLSKAR karaktärerna!

 

Japp. Jag är på bra humör. Men orken börjar ta slut. Orken att tänka, fundera, älta och oroa sig över precis allt, hela tiden. Men samtidigt är jag så mycket starkare nu än någonsin förr. Och jag tar mig FRAMÅT BRA mycket bättre än vad jag trodde att jag någonsin skulle klara! Eller framåt och framåt. Egentligen står ju det mesta helt stilla. Men jag gör ju iallafall NÅGONTING för att få ett bättre liv, nu!  ... Och det får duga :) Den meningsfulla framtiden är svart. Men den kanske ljusnar när jag kommit tillräckligt nära ;) Tålamod kära D =)

 

God natt med er <3 

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards