Nu. God natt. Jag har mensvärk. Är trött. Förvirrad... Och vill bara sova. Vakna upp imorgon, till en ny dag.

Vet inte ens vad jag ska skriva, just nu. Jag har även idag, känt mig sådär halvtrött hela dagen. Skrivit några enkla punkter i min punktlistebok...

... Ja, jag vet inte. Känns trögt inombords och jag vet inte om jag egentligen har någonting att förmedla idag. Kanske är jag bara stressad. Hinner inte tänka efter... Eller så är det helt enkelt bara såhär det är idag..

Men jag ska försöka ta dagen idag, ifrån början iallafall. Om jag nu kan lugna ner mitt sinne såpass att jag kan komma ihåg vad jag gjort idag.

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Det tror jag iallafall. Jo, det gjorde jag.

Åt frukost. Och bäddade sedan ner mig i sängen igen. Som alltid nuför tiden! Vaknade sedan vid elva och klev upp yrvaken. Satte mig nere i soffan, helt skum i huvudet. Då jag knappt hunnit vakna ännu. Skrev några lugnande, förklarande ord till mig själv, angående gårkvällens träning. Och lyckades sedan ÄNTLIGEN släppa den lilla ångesten!

Ja-a... Vad har jag GJORT idag?

Jag har iallafall suttit här vid datorn. Kollat lägenheter. Läst bloggar. Kikat in på blocket. Jag har pratat med min Xsambo en stund. Bara för glädjens skull. Men sedan behövt lägga på. Då jag kände att jag hade andra saker som jag behövde göra. Såsom att svara på en annons om hundpassning... Klippa gräsmattan...

... Ja, det kändes som så mycket, DÅ. Men nu minns jag inte så mycket mer.

Annonsen blev iallafall svarad på. Gräsmattan blev klippt. Ja, halva iallafall.

Tyvärr så blev det ingenting med hundvakteriet denna gången heller. Då jag inte kan ha hund härhemma. Och det inte fanns någon möjlighet att vara hemma hos dem. Men annars såg jag det som en passande chans. Då hunden var lagom stor för att börja med.

Men lika bra kanske, att inte ta på sig för mycket ansvar just nu. Då jag har så mycket annat pågång i mitt sinne just nu :)

Gräsmattan fick jag tillfälle att klippa, först när klockan blivit sex på kvällen. Och då var jag så duktig och skar mig själv i fingret. Jag vet inte VAD jag kom åt på gräsklipparen... Men jag kunde HÖRA hur fingret rispades upp! Men jag fortsatte ändå. Lät fingret lufttorka, medans jag klippte klart vad jag hade påbörjat. I sådär en halvtimme.

Sedan in för att sprita fingret, och se på tv. Vilket jag ha gjort resten av kvällen.

Såg på "Spanlisch". En jättebra film med Adam Sandler. Tyckte verkligen om personligheterna! Sandler, helt underbart gó och förstående. Spanskan så söt och "skum"(skanske inte var rätta ordet), och tanten så gulligt trevlig...

Sedan kom 23åringen hem och "störde". Hon och 20åringen ska sova här under helgen. Då huset som de BRUKAR bo i, ska få besök av ägarens släkt.

Så jag missade slutet av filmen. Men i frågan. Film eller familj, är ju svaret enkelt. Trots att jag verkligen ÄLSKADE filmen och ville se hur den slutade!

Med det, säger jag god natt. Konstigt inlägg, detta. Kanske... Hmm.. Känns nog bättre imorgon =)

God natt med er <3

Nu har jag precis gjort ett VÄLDIGT efterlängtat träningspass! "Gjort ett träningspass"... Säger man så?

Idag tog jag det lugnt. Väldigt lugnt. Jag joggade i lugn takt och kände knappt att pulsen ökade. Eller det kanske var att ta i. Men jag blev inte i NÄRHETEN av lika andfådd som jag BRUKAR bli! Och var inte i NÄRHETEN av lika svettig som jag hittills har blivit!

... Vilket stör mig. Jag blir bara så orolig och känner mig lat/svag, när jag känner att jag inte tar ut mig själv lika mycket som jag gjort förut. När jag inte får ut lika mycket av träningen och kämpar på lika bra som jag tidigare gjort...

Men samtidigt. Jag borde vara nöjd. Jag joggade HELA tiden! Om än sakta. Upp för uppförsbackar. Ner för nedförsbackar. Långa längan fram och långa längan tillbaka...

... Men var jag latare idag? Eller orkade jag bara mer? Brukar jag bara vara mer stressad annars? Eller brukade viljan att övervinna mig själv, vara starkare? ... Det var nog helt enkelt bara så, att jag hade lust att ta det lugnt idag. Att klara hela rundan, utan att hålla på att dö av andnöd. Och det gjorde jag! Nätt och jämt andfådd... Nätt och jämt svettig. Efter ca 3.8km joggning.

Jag borde vara nöjd... Jag tog mig ju ut och tränade iallafall. Kan ju kämpa på lite extra nästa gång, om jag känner att jag vill utmana mig själv mer ;) Så släpp det, kära D. Förstör inte träningsglädjen nu...

Försök släppa det...

Nu. Dagen idag.

... Men ångesten inombords, tar bort glädjen i att skriva. Jag vill bara ut och springa igen. Ta ut mig själv ORDENTLIGT! Jag vill DÖ på den sista tiometersslingan! Som jag BRUKAR göra!

Har iallafall varit borta med mamma, pappa och 13åringen, hela dagen idag. Vi har varit på museum. Kollat på alla möjliga saker. Ätit god lunch. Fika på det. Gått omkring lite till. Tittat hit och dit...

... Och sedan satt oss i bilen för att åka hem igen.

Åt kvällsmål. Och såg på en film.

Och sedan, efter det, bestämde jag mig för att jag bara MÅSTE få träna innan det är försent att hinna innan den Röda Veckan sätter in. Då jag måste vänta i ett par dagar.

Vädret var härligt. Friskt. Och jag längtade ut. Började styrketräna som vanligt. Och sedan ut och springa...

Känner mig missnöjd NU. Men kanske smälter det in. Det SKA ju inte ses som något misslyckande... Jag joggade ju hela biten. Och att jag klarade DET utan någon större ansträngning, betyder ju bara styrka. Fysisk styrka. Den psykiska styrkan hade fått mig att öka takten ännu mer och utmana mig själv! Och det är nog DEN som jag känner att jag svek mig själv med idag! Ingen som helst utmaning bjöd jag på! ... Men jag får hoppas på nästa gång =)

Tog en dusch. Där jag duschade noggrannt(ser felstavat ut) utan schampo. Får se hur håret reagerar på det. Men vill inte använda schampo igen. Då jag duschade imorse klockan halv sex när jag vaknade också...

Jo, jag vaknade till, halv sex. Klev upp på stört, då jag fick för mig att jag skulle duscha. Duschade och klev sedan i säng igen. Med rinnande hår, la jag mig på huvudkudden och somnade till i två timmar till. Klev sedan upp och åt frukost...

...Med det säger jag god natt. Ska FÖRSÖKA känna mig nöjd över kvällens insats... God natt med er <3

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Men det var ju inte HELLER så att jag blev FÖRVÅNAD över att det hände! ...

Vi tar dagen ifrån början.

Det var en jobbig kväll/natt igår... Den spenderades liggandes i sängen, medans hjärnan jobbade på, i en ihållande takt. Jag försökte bli vän med mig själv och mitt beslut angående gårkvällens träning. Då jag mådde så dåligt för att jag hoppade över träningspasset...

Vet inte om jag någonsin lyckades försonas med mig själv och mitt "skamliga" beslut.. Men jag vaknade iallafall imorse, och började direkt försöka få mitt nya schema att gå ihop. Knepa och knåpa. Ja, ni vet, schemat som innebar "träning minst tre gånger i veckan"...

Under dagen, kom jag sedan på att jag nog ville börja träna på gym istället. Antingen gym tre dagar i veckan, och joggning tre dagar i veckan. Och så ledigt en. Eller också. Gym två dagar i veckan. Joggning två dagar i veckan. Och resten ledigt. Sådär träning varannan dag, precis som nu...

Jag klev iallafall upp. Åt frukost under hiskerlig(ett ord?) tröttnad. Och gick sedan direkt upp hit och bäddade ner mig igen. Sov fram tills klockan 11.00 Och drömde jättekonstigt. Om Bästisen.

Sedan har jag typ bara suttit i soffan och planerat. Skrivit dagbok. Och pratat med mamma, pappa och 13åringen.

Känt mig jättetrött, men ändå tagit mig i kragen och dammsugit trappen och hallen. Och så mitt eget rum. Våttorkat det lite snabbt.

Jag har kollat lite på datorn. Det gamla vanliga. Men även kommit in på alternativ till schampo. Och att inte tvätta håret för ofta. Vilket etsade fast sig på insidan av skallen DIREKT. Och fick mig att söka mer och mer kunskap. Kunskap, kunskap.

Fick inte saker att gå ihop. Blev osäker. Kände att det krävde för mycket. Och började se fram emot kvällens träning. Då jag visste det skulle få mig att slappna av och sluta tänka. För att jag orkar inte tänka mer. Vill inte lära mig mer... Inte bry mig.

Såg på film tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Och gick sedan ut för att träna. Trots att ångesten fortfarande vilade i bröstet, för balsammetodens skull...

När jag kom ut och skulle börja träna... Ja, jag började som vanligt studsa omkring vilt. Värma upp så gott jag kunde. Ena flugan efter den andra, började hysteriskt surra omkring mig. Jag började vifta mer och mer med armarna. Och det gick ju an sålänge som jag fortfarande värmde upp! Men så skulle jag ju börja styrketräna. Alltså inga hastiga rörelser. Och flugorna FLOCKADES! Japp det nalkades regn... Varför ska just FLUGORNA agera budbärare!?

Jag tänkte att jag flyttar mig upp från träden lite grann. Kanske är det färre där...

Men nej. Lika många ändå. Jag försökte hålla ut. Men svor sedan lite lätt panikartat. Beredd att ge upp. Och flyttade mig sedan till framsidan av huset. Grusplan. Var de färre DÄR? Paniken och tålamodet växte sig gigantiska... Och in störtar jag, skrikandes och svärandes. Upp på rummet. Slänger mig i sängen. Skriker rakt ut i några sekunder, och dundrar sedan ner för trappan igen. Ut genom ytterdörren. Plaskar barfota genom det blöta gruset, och sätter mig pladask i bara tajtsen, på grusvägen. Där sitter jag och gråter under ljusgrå himmel. Ser upp mot tallarnas silhuetter mot den nakna himmelen. Och lyssnar till bruset, medans jag låter tårarna väta mina kinder...

Jag gråter högt och gråter mer för vart gång jag önskar och längtar. Minns och saknar...

Men trots smärtan, var det en härlig känsla, där jag satt och "gav upp". Frihet. Lättnad. Allt stod stilla...

Och nu sitter jag här. Fortfarande iklädd träningskläderna - och ska kolla flyg, tåg och buss. Semester står först på listan. Inte semester från jobb eller praktik. Nej, semester från vardagen och mina egna krav... Om nu det är möjligt. God natt med er <3

Ska man prioritera den psykiska eller den fysiska hälsan?

Nu känner jag mig misslyckad... Eller är det missnöjd?

Jag vet inte riktigt. Men det känns verkligen inte rätt att hoppa över träningen idag. Att strunta i den för att det har blivit så sent. Samtidigt som man säkert SKULLE klara av den! Orka med den. 

Det känns bara som om jag hoppar över någonting som det egentligen vore bättre om jag gjorde. Som det inte finns någon godtaglig anledning till att hoppa...

Men mest av allt, är jag nog rädd att bli slapp om jag skjuter på träningen tills imorgon... För att. Ifall jag viker för bristen på ork IDAG... Vad är det då som säger att jag inte kommer att börja göra sådana undantag gång på gång på gång? Börja orka alltmer sällan? Känna viljan tryta? ... Ja, vad är det som säger att jag kommer att bli starkare DÅ, och inte svagare?

Jag är rädd för att börja slarva.. Och att hoppa över ett träningspass i varannandagsrutin... känns inte bra...

Men samtidigt hade jag jättelust att träna idag. Jag hade lust att styrketräna i gräset. Att jogga tills jag blev helt matt i kroppen men pigg i sinnet. Stretcha och varva ner i gräset, under mörk nattahimmel. Och sedan ta en härlig uppfriskande dusch, under fullständig stolthet =)

Ja, jag hade lust med det... Men det blev senare och senare, och filmen var inte slut. Klart som f*n att jag prioriterar filmkvällen med familjen, före min träning! Ja, där tvivlar jag inte mer än två sekunder! Familjen går först. Inte missar jag det!

Så. När filmen var slut och det var meningen att jag skulle göra iordning mig för träning, var klockan 22.10 Och då skulle jag byta om, skaka min proteinshake. Plocka iordning grejer till duschningen. Och jag skulle "rolla" mig med myggmedel.

Träningspasset tar ca 1 timme. Och så duschen på det. Då är vi uppe i 1h 20min. Då är klockan kanske kvart i tolv. Och så har jag bloggningen kvar! ... Som brukar ta minst en halvtimme! Kanske till och med en timme! ... Om jag har väldig beslutsångest vad gäller inläggets kategorisering!

Ja-a... Oavsett ursäkter, så är jag inte nöjd med att inte träna idag. Men det får ju vara en gräns på hur sent jag sätter igång. Nog för att jag är ledig. Men jag är REDAN sådär supertrött hela dagarna(!), på grund av värmen(?), eller på grund av träningen(?)... Och en gång... Det borde väl inte göra någonting? Sålänge som jag "ger mig uppå hästen" imorgon igen :) Jag har ju hållit mig till varannan dag hittills. Så jag KAN ju ;)

Så. Senast 22.00, ska jag vara REDO att träna varje kväll. För att då kan jag vara klar med träning och dusch, till senast 23.30 ;)

Så gör vi ;D Det är ganska lagom. En helt okej tid att börja blogga. För att den här situationen vill jag INTE göra om igen! Tar mig igenom ångesten ikväll... Men imorgon KÖR vi!!!

Se det inte som ett misslyckande, kära D. Du har rätt till att sätta gränser... Även gränser som inte fullständigt gynnar dig ;)

Ojojoj. Vad onödigt svag jag känner mig. Saknar redan känslan jag har efter ett DUKTIGT träningspass! Men håll ut. Imorgon tar vi tag i styrkan igen! Kom ihåg, kära D. Det var inte VILJAN som lämnade dig, denna gången!!!

Dagen idag. Hoppas att den var händelselös... För att inlägget börjar REDAN bli för lång. För det dåliga samvetets skull :)

Dagen idag, började jag VÄLDIGT trött! Jag klev inte upp förräns halv tio imorse. Gick sedan direkt upp och bäddade ner mig igen. Sov tills elvatiden, då jag for upp ur sängen för att hänga upp tvätten som mamma hade bett mig att hänga ut på torkning. Stod och hängde tvätt i gastande sol, i ca en timme. Väckte sedan 13åringen. Så att han skulle hinna kliva upp innan mamma kom hem och upptäckte att han fortfarande sov. 

Åt lunch. Och la mig sedan på vardagsrumssoffan och halvsov lite till. Skrev några missnöja framtidstankar i min punktlistebok... Och gjorde sedan iordning kaffe tills mamma och pappa kom hem från varsina sjukhus.

Åt mellis med dem. Plockade in tvätten tillsammans med mamma. Då vi var rädda att det kanske skulle börja regna.

Och åkte sedan iväg för att handla. 13åringen, jag, mamma och pappa.

Hem och laga mat. Äta. Och sedan blev det tv:n en stund. Tills mamma, pappa och 13åringen joinade, och vi såg på film. 19åringen kom hem efter halva filmen...

Klockan blev för mycket för att hinna träna innan läggdags. Och nu sitter jag här. Med lätt ångest i bröstet. Missnöjd. Kluven ifall jag kanske skulle ta mitt träningspass nu ändå...

... God natt med er <3

Nu sitter jag här vid datorn. Nöjd. Stolt. Och äter en banan...

... Varje gång, någon timme innan jag ska träna, känner jag mig lat och vill inte alls vara med. Önskar att jag bara kunde strunta i det. Mår lite dåligt, då jag vet att jag kommer att ångra om jag hoppar träningen... Eller skjuter på den!

Men så sätter jag igång... Och gud vad kul jag har! Eller där överdrev jag. Men det är faktiskt rätt så skönt. Jag får för en gångs skulle kämpa med någonting annat än psyket! Jag får koppla bort huvudet för ett tag och det enda jag behöver bry mig om, är att ta mig i mål. Att kämpa tappert dit jag vill nå. Både vad gäller styrka och kondition!

... Ja, det är skönt. Och för varje gång som jag tar mig an ett nytt träningspass, gör jag ett litet framsteg. Märker en liten skillnad i styrka. Både vilja, kondition och muskler ;)

Och idag om något, var en sådan dag. Jag kände att jag klarade att göra bättre armhävningar. Mer riktiga situps. Plankan var inte lika tung. Och... Ja, jag klarade mer och längre övningar ;D

... Men det som jag VERKLIGEN gjorde framsteg i idag, var min joggingrunda! Ja, idag kan jag kalla det JOGGINGRUNDA! Jag joggade HELA rundan. Stannade inte upp för att gå, en enda gång ;D Och till slutet när jag kände att jag höll på att spy av andfåddhet... fortsatte jag jogga de sista meterarna!

... Japp. Jag var tvungen att sätta mig ett par sekunder(ja, lite mer) på stentrappan på framsidan av huset, innan jag gick in...

Sedan var det stretching ute på baksidan i gräset, utan sällskap av myggorna ;) För att dessa skrämde jag bort med myggroll-on innan jag gick ut ;D

En dusch. Och nu sitter jag här =)

Men dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan halv nio. Precis innan klockan ringde. Åt frukost och... sedan vet jag inte. Jag minns inte riktigt...

Men jag satt nog i vardagsrumssoffan en stund...

Vi går vidare. Har nog suttit vid datorn en stund, också. Kollat blocket. Läst lite bloggar...

Ja, och så har jag varit nervös och väntat på att få åka på visning på en lägenhet. Oroat mig för hur jag ska hantera situationen. "Tänk om jag inte säger någonting. Inte verkar intresserad... även fast jag är det". "Tänk om mamma och pappa blir besvikna på hur jag "beter" eller inte beter mig på visningen. Vart jag tittar och hur jag svarar"... Ja, första visningen. Och jag var väldigt osäker. Jag visste ju inte hur det gick till. Vad jag måste kunna... Om det är något speciellt jag förväntas fråga. Vara intresserad av...

Det blev lunch. Och sedan åkte vi rätt så direkt iväg för att hitta till adressen där visningen ägde rum.

En jättetrevlig tjej med tjockt oranged lockigt hår, öppnade dörren. En stor Rottweilertik välkomnade oss med viftande svans. Och allt kändes bara så mycket lugnare än vad jag hade förväntat mig.

Hon(kvinnan :P) visade oss runt i lägenheten. Den var stökig då hon höll på att packa för att flytta ut. Vilket gjorde att jag hade svårt att se lägenhetens charm och storlek. Men mina färäldrar var stormförtjusta, och jag ÄLSKADE den stora inglasade balkongen! Ett lagom stort boende... och jag tror att jag skulle trivas där. ÅTMINSTONE tills jag får något som jag VERKLIGEN vill bo i! Och ett förstahandskontrakt!

Nu är det bara att vänta spänt på svar. Det var några till som hade varit där på visning... Eller om de SKULLE dit! Och jag har ju en lika stor chans som de. Men säkert inte större. Som sagt. Bara att vänta ;)

Blir det ett nej, så är det ju ingen fara skedd. Jag står ju fortfarande i kö på andra lägenheter. Och kommer så att fortsätta med. Allra helst då detta är ett kontrakt på ett år, till att börja med!

Väl hemma igen, blev det ett litet mellanmål. Eller ja. Det beror ju på vad man jämför med. En knäckemacka. Ett smörgåsrån. Och ett halvt tunnbröd med lite räksallad. Ja, aptiten är större nu när jag tränar. Jag märker en STOR skillnad! Vilket är bra ;D Det är ju så det ska vara. Träna mer - Äta mer ;)

Sedan började jag riva i mina kartonger häruppe. Och även packa ner de saker som jag inte använder. Då jag vill ha allt klart. Jag vill sortera alla saker i kartongerna och skriva på varje, vad det är i dem. Så att de väger jämnt och allt är i sin ordning. För att. Flyttar inte JAG nu i veckan, så flyttar säkert mamma och pappa snart ändå! Då de går på visningar efter visningar. De själva också.

Jag blev LÅNGT ifrån klar! Men jag har ju tid på mig. Och hinner jag inte allt. Om jag nu ska flytta på måndag eller något. Så får jag helt enkelt nöja mig med att flytta med mina osorterade kartonger som Xsambon och jag i all stress, slängde ihop när jag skulle flytta hem hit igen =)

Jaoww. Och så blev det film. "Cops". Så superduperrolig. Och nu minns jag inte vad han heter. Men han som överdriver hela tiden, ger mig f*n träningsvärk i både kinder och mage xD Han är BÄST! En RIKTIGT rolig film.

20åringen och en tjej som han hade med sig, kom hem hit och "störde". Lät filmen vänta i lite drygt en timme. Sådär mitti. Satt och pratade en stund. Drog upp en massa snacks och godis på vardagsrumsbordet. Och så åkte de igen, för att gå på bio.

Vi såg klart på filmen. Och sedan efter att nästan ha bestämt mig för att ta ledigt från träningen på helgerna, gjorde jag en kraftansträngning. Drog på mig träningskläderna. Skakade min proteinshake. In i kylen med den. Och ut och träna.

Och nu blir det sängen. Imorgon är jag ledig ifrån träningen. Efter den här superduperbra insatsen. Med en HEL joggingrunda ;D 3.8km räknade jag ut att det var, förresten. Inte jättelångt. Men jag är nöjd =)

God natt med er <3

Det stör mig en gnutta, att jag inte ännu vet vilken adress det är som jag ska besöka imorgon. För visning på lägenhet. Jag vet att jag ska dit. Och jag vet vilken stad. Men den fulla adressen har jag inte...

Jag kunde säkert fråga om den när som helst. Men av någon anledning tycks pappa tycka att det är bättre om vi messar lägenhetsägaren och frågar henne precis innan vi åker imorgon. Och trots att jag inte förstår anledningen till det. Så har han nog någonting i åtanke när han säger att vi borde göra så. Så därför håller jag ut. Låter den knappa oron, virvla i min själ...

Kan trots allt tänka mig att det har med att inte störa onödigt mycket. Utan istället ta det i samband med visningen. När vi ändå ska träffas. Men vad vet jag?

Inatt sov jag bra. Skönt. Vaknade dock många gånger imorse. Då jag hade glömt stänga av alla miljoner larm som jag hade på mobilen. Men jag stördes inte särskilt. Halvsov bara tills jag till slut klev upp vid åttatiden.

Frukost. Och sedan blev jag sittandes i vardagsrumssoffan med endast behå och kortbyxor på mig. Ja, det var såå varmt!

Där satt jag sedan och skrev dagbok. Stirrade rakt ut. Och messade med Xsambon.

Jag hade redan fått svar från kvinnan som ska hyra ut sin lägenhet i en mysig stad i närheten av denna. Och nu har vi bestämt visning... Ja, min första visning någonsin. Imorgon klockan 13.00, om jag inte missminner mig. Mamma och pappa hänger med som en trygghet. Som TUR är! Hur skulle jag klara något sådant här utan dem?! Tack för semestertider ;D

Så man kan ju tänka sig att tankarna snurrade i mitt inte alltför stilla huvud, där jag satt än mer stilla i soffan. Och bara var.

Sedan blev det iallafall lunch. Väntandes på att få höra från Xsambon. Få de svar som jag nu har fått, från "hyresvärden".

Smet från disken. Pratade med Xsambon i telefon. Och fick säga hejdå minst fem gånger innan jag till sist fick chansen att faktiskt lägga på. Blir väl så när man inte har pratat på länge. Och jag kan erkänna... Det kändes KUL att prata med honom igen! Ville egentligen inte sluta.

Sedan bar det av till en marknad en stund härifrån. Gick omkring i den stekheta solen tillsammans med 17åringen, mamma och pappa. En inte allför ickegnällig mamma, och en pappa som lite lätt irriterade sig på det. Men annars en trevlig stund ute i det heta, tillsammans med några av de personer som står mig närmast.

Det är alltid kul att gå på marknad. Och nog för värmen. Men det var inte jättemycket folk, iallafall! Vilket var skönt. Jag fick mig köpt ett par häftiga gula byxor. Sådana som man nästan bara hittar på marknad. Och en kalender med Mopsar till 13åringen i present. Jo, han älskar mopsar! Vilket jag tvärtemot tycker att är fula. Ursäkta mig. Nej. Jag kör hellre på Engelsk Bulldog i så fall. Om man ska välja någon av de fulsöta hundarna ;D

En mjukglass. Och en flaska kallt vatten. Och sedan bestämde vi oss för att åka hem igen. Handla mat på hemvägen. OJ, vad jag ser fram emot att börja handla min egen mat! Leva mitt eget liv... Ja, och framför allt, tvätta min egen tvätt! ... Jo, befriande.

Väl hemma, blev det middag. Efter att nästan ha somnat i soffan. Diska iordning. Och sedan sätta sig vid tv:n.

När resten (13åringen, mamma och pappa) joinade, blev det film "Sin City". Lång och jättekonstig. Vet inte vad mer jag kan säga om den. Men det var ändå något speciellt med de där berättarrösterna ;)

Lite oro över ifall jag kanske ändå BORDE fråga om adressen. Men tänker ändå att "Pappa vet nog bäst". Vi väntar.

Och nu blir det sängen. T-R-Ö-T-T. God natt med er <3

Nu sitter jag här och skriver med ena handen. Äter en välförtjänt banan. Håret rinner. Och jag bloggar i väntan på sängen...

Jag börjar med dagen från början, tror jag. Trots att jag bara vill berätta hur duktig och stark jag känner mig just nu!

Inatt var en hemsk natt. Ja, rätt ut sagt.

Jag klev i säng med beslutsångest och prestationsångest uppöver öronen. Osäker som få, och med viljan att bara slippa. Tankarna snurrade och vägrade sakta ner. Vägrade ge svar på min desperata fråga. Frågetecknet som jag såväl visste hur onödigt och dumt det var. Något litet som allt så ofta växer sig för stort för att orka mäkta med... En sådan dum sak som vilken kategori ett visst inlägg bör hamna under!

... Allt känns fel, och jag finner inga rätt. Men hjärnan fortsätter desperat söka. Då svaret måste finnas. Stycket som frågetecknet gäller, läses gång på gång, upp i mitt huvud... Och tankarna snurrar stressat karusell innanför mitt pannben...

Men nog om det.

Värmen gjorde inte det hela bättre. Och inte heller det faktum att 17åringen låg och tittade på tv i allrummet, en dörr igenom(om man nu kan säga så)... Och PÅ det, visste jag även med mig att jag skulle kliva upp tidigt idag! Vilket inte gjorde mig MINDRE stressad!

Jag klev iallafall upp vid halv sju när klockan ringde. Åt frukost som planerat. Kände mig pigg och redo för träning. Men då det var en timme kvar tills jag kunde träna, så gick jag och la mig en stund igen. Vilade. Vilket har blivit en vana på senare dagar...

Och sedan när klockan ringde igen, kände jag bara att den känsla som jag tidigare känt, som nött lite lätt inombords och gjort mig lite lätt orolig, blev allt påtagligare. Jag var rädd att störa. Jag är alltid rädd att störa. Försiktig och blyg. Osäker. Vill inte bli sedd. Märkt. Ja, det är jag. Har alltid varit jag. Till och med på dagen, är jag rädd för att låta för mycket när jag tränar. Rädd att folk ska undra. Vågar inte riktigt värma upp... Men idag var underbart. En sådan lättnad! ... Kommer tillbaka till det, senare.

Så. Jag bestämde mig iallafall för att ligga kvar. Det fick helt enkelt bli "30grader-varmt-träning" idag.

Låg kvar i sängen tills klockan elva ungefär. Kände mig alldeles konstig inombords, efter en natt av orolig sömn och konstiga drömmar där jag smiter. Rymmer. Flyr. Blir jagad. Gömmer mig. Där jag blir upptäckt. Hittad. Rädd... Där jag blir mördad... Ja, verkligen jättekonstig dröm. Jag sprang runt som i en skola. Där var småbarn. Typ dagisbarn. Där var vuxna. Ja, mer vuxna än jag... Och jag tror det var berg... Ja, jag minns inte. Men en jättekonstig dröm, iallafall. Och jag var alldeles blöt när jag klev upp för andra gången!

Klev iallafall upp. Skrev dagbok. Led av värmen. Ja, verkligen led. Jag längtade efter hösten. Sommaren förstör för mig och grötar till det extra mycket för mig i mitt huvud, med tanke på träningen. För att det var där alla mina planeringar låg idag. Planering efter planering. Försökte få allt att gå ihop. När skulle jag träna? Äta? Hur skulle jag hinna med och orka både och? Hur skulle tiden mellan måltiderna gå ihop för träning? Skulle jag kunna träna någon gång då det INTE var varm? Och kunde man träna på tom mage?

Ja, hela dagen gick åt till att fundera. Ändra i schemat. Planera. Diskutera med mig själv. Och när jag väl hade bestämt mig för NÄR jag skulle träna, så kom bekymret. Mellanmål. IGEN. Jag menar. Osäkerheten för ifall jag fick i mig för mycket protein och hur jag istället skulle lägga upp mellanmål och kvällsmål. Eller ifall jag ens skulle HA något proteintillskott, gjorde mig gråhårig och varm. Jag ältade och ältade. Stressade och stressade. Blev mer och mer frustrerad. Gråtfärdig. Där jag satt tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och såg klart på resten av den sista "Sagan om ringen"filmen.

... Och det frågetecknet ligger fortfarande kvar. Jag är bra på att förbruka energi. Men jag kan inte bemästra konsten att veta hur jag ska fylla på med nytt! Där är jag helt maktlös. Hur mycket protein är lagom? Vågar jag äta olika mycket varje dag? Typ varannan dag det ena, och varannan dag det endra? För att två proteintillskott per dag, är lite overkill. Det vet jag. Men att bara ta när jag tränar... Är det bra? Eller bara barsen ena dagen, och proteinshaken den andra?

Ja, jag är för orolig helt enkelt. Jag tror att kroppen ska gå sönder om jag inte får i mig samma mängd av alla ämnen varje dag... Eller om jag får i mig för mycket!

Men nu till mig. Jag var såå duktig vid tjugo i tio idag, när jag började min träning! Japp, tjugo i tio på kvällen. Och guuud vilken härlig känsla! Det bästa och smartaste jag gjort på länge! Träna utomhus på gräsmattan och kvällsluften ;D Det var helt underbart härligt! Och inga restriktioner. Jag kunde studsa huuur mycket jag ville, utan att störa. Jag kunde ta ut mig själv ordentligt, och göra så bra ifrån mig som bara JAG kan! Och inte nog med det, var himmelen sådär vacker mörkblå och klar. Träden som svarta silhuetter mott skyn. Insekter som fortfarande "sjöng" lite tyst. Och naturens lugna brus... För att inte TALA om den friska luften!

Ja, där mådde jag bra. Jag gick på känsla idag. Räknade istället för att låta stoppuret visa mig vägen. Och sedan bar det av för joggning. Och även här, överträffade jag mig själv. Det var underbart att jogga i mitt lugna tempo i tystnaden. Att bara springa där i min egen takt och veta att snart är jag hemma igen. Renduschad och nerbäddad i min säng...

Ja, och jag bara joggade, joggade och joggade. Jag tog i, men den svala luften, gjorde att jag ändock inte höll på att DÖ av andnöd. Nej, det var lugnt. Lagom ansträngande. Och när det väl BLEV för jobbigt, efter lite mer än halva rundan, gick jag en stund. För att sedan, så fort som jag kände möjlighet, tog kampen till mig, att jogga igen. För att, snart. Ja, snart skulle jag vara hemma igen!

Nog för att inte denna gången, var joggingturen helt utan promenad. Men det var näst intill. Och jag känner på mig att det inte dröjer länge förräns jag kan springa en hel runda i lugnt tempo. Och DET är inte dåligt! Idag klarade jag det NÄSTAN. För att mycket promenad blev det inte. Till och med den sista långa, branta och kurviga backen i slutet av rundan, som jag alltid GÅR uppför, joggade jag idag ;D STOLT! Jag är STARK nu! VILJA.

Stretching under stolthet och utpustande. Ute i mörkret i gräset. Och sedan en dusch. Tankarna är lugnare och problemet med protein, får jag(hoppas) skjuta på tills imorgon. Nu blir det sängen. God natt med er <3

Min själ känner sig förtvivlad, orolig. Och jag är inte säker på varför...

Idag har varit en minst sagt, varm dag. Att vara utomhus har knappast varit ett alternativ! Då jag bara känner att det skulle ha varit ett onödigt lidande. Jag testade imorse, att gå ut i skuggan. Tänkte sätta mig i gräset och bara ta det lugnt en stund... Men i skuggan var varmt och lufttunnt... Den enda skillnaden från solen, var att det inte brände mot huden.

Ja, det har varit sådär äckligt svettigt idag. Man har inte riktigt känt värmen, men jag har helt klart gått runt och känt mig lite lätt fuktig! Allra helst då mina tankar har snurrat som värst. Då kommer värmen inifrån, som en bomb från ovan!

Jag har liksom inte trott att NÅGONTING skulle vara möjligt... skulle orkas med i denna dagens värme. Men jag har ändå fått en del gjort. För det första, har jag beställt hem ett presentkort till 22åringen som fyller år nu den 26:e. Och då blir 23åringen =) Kollade igenom en massa presentkort från olika ställen, och bestämde  mig till slut för att beställa ett från Hellbergs Guld... Eller heter det Hallbergs? Ja, smyckeaffären iallafall.

Det blir nog bra med den saken. Till det kortet beställde jag även ett elegant(tror jag att det stod) kuvert och en hälsning med ett jättesött foto på henne som 14åring. Med två flätor i håret, och tandställning :P Ja, det är ett minne kärt. Mitt mest älskade foto på henne, av de foton jag tog på syskonen med min allra första kamera =)

Älskade syster.

Förutom det, har jag även tvingat mig själv att orka med en städning idag. Ja, jag orkade åtminstone med EN grundrengöring i ETT rum. Men bättre det, än ingenting ;) Skulle egentligen ha velat orka med mitt eget rum som alltid tycks bli smutsigt varje gång som jag har städat det :P Undrar varför =P Och sedan hallen häruppe på övervåningen och trappen ner...

Men det fick bli bara badrummet/toaletten här på övervåningen. Det var nog ändå det som var i störst behov. Och denna gången, lämnade jag ingenting orört. Dörr, dörrkarm. Handtag och vägg. Strömbrytare. Spegel och hyllor. Duschhandtag och munstycke. Ja, och så toaletten från alla håll och kanter. Och samma sak med handfatet. Och sist men inte minst, dränkte jag hela golvet med vatten. Lät det rinna undan, och tog fram "svabben".

Sedan var jag klar ;D

Och förutom dessa saker, har jag nog inte gjort någonting utöver det som jag gör VARJE dag. Såsom kollar blocket. Läser bloggar. Söker efter lägenheter. Sitter ute på stentrappan(när värmen tillät)... Segade i vardagsrumssoffan... Vattnade mina växter... Ja. Och åt mat.

Jag tittade en stund på när 13åringen spelade basket. Ja, mot sig själv. Kastade en gummibasketboll mot ett trasigt litet "10åringsmål". Söta broder =)

Och nu på kvällen, såg vi på film. Pappa, mamma, jag och 13åringen. Början av sista filmen "Konungens återkomst"... Kan den ha hetat så?

Jag, med ångesten i bröstet. Oron i själen. Tankar som segade i huvudet. Yrade runt utan att riktigt visa sig. Gåtfulla intellekt.

Nu blir det sängen. Planen är ju att kliva upp halv sju imorgon. Äta frukost. Och sedan träna klockan åtta. Får se om det håller för mitt sinne. Värt en chans iallafall =)

God natt med er <3