Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 30 juli 2014

Under trädens silhuett..

Av D - 30 juli 2014 21:53

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Men det var ju inte HELLER så att jag blev FÖRVÅNAD över att det hände! ...

 

Vi tar dagen ifrån början.

Det var en jobbig kväll/natt igår... Den spenderades liggandes i sängen, medans hjärnan jobbade på, i en ihållande takt. Jag försökte bli vän med mig själv och mitt beslut angående gårkvällens träning. Då jag mådde så dåligt för att jag hoppade över träningspasset...

 

Vet inte om jag någonsin lyckades försonas med mig själv och mitt "skamliga" beslut.. Men jag vaknade iallafall imorse, och började direkt försöka få mitt nya schema att gå ihop. Knepa och knåpa. Ja, ni vet, schemat som innebar "träning minst tre gånger i veckan"...

 

Under dagen, kom jag sedan på att jag nog ville börja träna på gym istället. Antingen gym tre dagar i veckan, och joggning tre dagar i veckan. Och så ledigt en. Eller också. Gym två dagar i veckan. Joggning två dagar i veckan. Och resten ledigt. Sådär träning varannan dag, precis som nu...

 

Jag klev iallafall upp. Åt frukost under hiskerlig(ett ord?) tröttnad. Och gick sedan direkt upp hit och bäddade ner mig igen. Sov fram tills klockan 11.00 Och drömde jättekonstigt. Om Bästisen.

 

Sedan har jag typ bara suttit i soffan och planerat. Skrivit dagbok. Och pratat med mamma, pappa och 13åringen.

Känt mig jättetrött, men ändå tagit mig i kragen och dammsugit trappen och hallen. Och så mitt eget rum. Våttorkat det lite snabbt.

 

Jag har kollat lite på datorn. Det gamla vanliga. Men även kommit in på alternativ till schampo. Och att inte tvätta håret för ofta. Vilket etsade fast sig på insidan av skallen DIREKT. Och fick mig att söka mer och mer kunskap. Kunskap, kunskap.

Fick inte saker att gå ihop. Blev osäker. Kände att det krävde för mycket. Och började se fram emot kvällens träning. Då jag visste det skulle få mig att slappna av och sluta tänka. För att jag orkar inte tänka mer. Vill inte lära mig mer... Inte bry mig.

 

Såg på film tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Och gick sedan ut för att träna. Trots att ångesten fortfarande vilade i bröstet, för balsammetodens skull...

 

När jag kom ut och skulle börja träna... Ja, jag började som vanligt studsa omkring vilt. Värma upp så gott jag kunde. Ena flugan efter den andra, började hysteriskt surra omkring mig. Jag började vifta mer och mer med armarna. Och det gick ju an sålänge som jag fortfarande värmde upp! Men så skulle jag ju börja styrketräna. Alltså inga hastiga rörelser. Och flugorna FLOCKADES! Japp det nalkades regn... Varför ska just FLUGORNA agera budbärare!?

 

Jag tänkte att jag flyttar mig upp från träden lite grann. Kanske är det färre där...

Men nej. Lika många ändå. Jag försökte hålla ut. Men svor sedan lite lätt panikartat. Beredd att ge upp. Och flyttade mig sedan till framsidan av huset. Grusplan. Var de färre DÄR? Paniken och tålamodet växte sig gigantiska... Och in störtar jag, skrikandes och svärandes. Upp på rummet. Slänger mig i sängen. Skriker rakt ut i några sekunder, och dundrar sedan ner för trappan igen. Ut genom ytterdörren. Plaskar barfota genom det blöta gruset, och sätter mig pladask i bara tajtsen, på grusvägen. Där sitter jag och gråter under ljusgrå himmel. Ser upp mot tallarnas silhuetter mot den nakna himmelen. Och lyssnar till bruset, medans jag låter tårarna väta mina kinder...

Jag gråter högt och gråter mer för vart gång jag önskar och längtar. Minns och saknar...

Men trots smärtan, var det en härlig känsla, där jag satt och "gav upp". Frihet. Lättnad. Allt stod stilla...

 

Och nu sitter jag här. Fortfarande iklädd träningskläderna - och ska kolla flyg, tåg och buss. Semester står först på listan. Inte semester från jobb eller praktik. Nej, semester från vardagen och mina egna krav... Om nu det är möjligt. God natt med er <3


Ska man prioritera den psykiska eller den fysiska hälsan?

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Måndag 27 aug 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - Måndag 2 april 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se