Ja, jag ska väl kvällsblogga innan jag går och lägger mig också..

Jag minns inte riktigt hur kvällen/natten såg ut igår. Mer än att jag la mig VÄLDIGT sent. Att jag satt i köket.. Och att jag bestämde mig för att leva på bara vätska från och med nu..

Men det var gårdagens tankar det. Efter en rätt ut sagt H*VETISK dag!

... Men idag mår jag bättre. Jag behövde nog den där pausen från vardagen.. Den VUXNA vardagen!

Jag tar dagen ifrån början.

... Gick som sagt och la mig VÄLDIGT sent inatt. Hade svårt att somna. Och när jag väl somnade, vaknade jag efter bara någon timme igen. Kollade klockan.. Och det var fortfarande några timmar kvar tills jag skulle gå till bussen...

Jag var trött och sliten. Visste att jag skulle känna mig DÖD hos mamma och pappa idag! ... Men jag såg fortfarande lika mycket fram emot det, som jag gjorde igår..

... Jag vaknade med ett gott humör. Borstade tänderna(Vilket inte alltid händer)... Och kom sedan på att jag ville köpa med mig någon present till mamma och pappa. Eller familjen i det stora hela. En kärleksgåva..

Men det var lördag morgon. Och ingenting var öppet. Så det blev ingenting med  det. Inte för att jag fortfarande var lika pigg på det ändå, när jag väl kom in till stan..

Bussen var sen idag. Jag tror att jag stod och väntade i minst en halvtimme. Då jag var en kvart tidig också..

Det var till en början, bara jag och tre plogbilar ute. Ingen annan kunde ses så långt ögat nådde..

Ja, det kom en till tjej till busshållsplatsen sedan. Typ när bussen SKULLE ha gått.

... Väl i stan...

Ja, jag gick in och satte mig i väntsalen. Klockan var strax efter åtta. Och min nästa buss skulle inte gå färrän fem i tio..

Det var BARA att vänta.

Skönt till en början. Då det bara var jag och kanske ett par till människor i väntsalen... Men så kom två JÄTTEgäng med.. Sådana människor som skulle åka flygbussarna eller vad det nu heter!

... Inte lika lugnt. Blev lite spänd och visste inte vart jag skulle titta. Men annars var det bra. Förutom tröttheten efter natten och hungern i magen dåda.

På bussen.

... Och så en kort promenad hem till mina föräldrar.

Mamma och pappa var ute och skottade snö när jag kom.. Så jag gick in och satte mig vid tv:n och tittade på djurbebisar tillsammans med mormor..

Ja, jag vet inte vilka som har hängt med tidigare. Men jag har iallafall skrivit någon gång, om min och mormors relation. Vad jag känner för henne... Och hur jag inte alls fungerar tillsammans med henne. Då HON är hård och inte ALLS tänker på vad hon säger.. Och JAG är känslig och ofta tar väldigt illa upp.. På grund av dåligt självförtroende, antagligen...

Mormor kan låta väldigt irriterad och som om allt man(eller hon) säger är en självklarhet. Hon, för att "det är klart hon har rätt".. Och någon annan, för att "Ja, men det behöver du ju inte ens SÄGA" ...

... Ja, jag påverkas väldigt mycket av andras humör och energi också..

... Men det var inte så att jag skulle klanka ner på min mormor nu. Utan snarare tvärtom. Även om det fortfarande känns lite jobbigt ibland... och jag antagligen inte i FÖRSTA taget skulle VÄLJA att umgås med henne(exempel. Undvek jag att gå med på teatern(eller om det var musikal) som de flesta av syskonen ska med på, som vi har bjudit mormor på i julkapp... På grund av att jag tycker att det är lite jobbigt)..

... Men faktum är, att jag TRIVS bättre nu. Jag KAN sitta ensam tillsammans med henne. Eller PRATA med henne, utan att känna mig tyngd i både sinne och själ..

Satt iallafall där en stund. Pratade lite grann.. Och inväntade att mamma och pappa skulle komma in. Hälsade på 14åringen och 17åringen... och pratade lite med dem..

Sedan blev det en vända till affären. Mamma och pappa skulle köpa fikabröd. Då vi ju skulle fira 17åringens 18årsdag.

... Och JAG fick äntligen min idominsalva köpt! Så nu ska såren i ansiktet behandlas VARJE dag. Så att jag inte känner lika stort behov av att pilla och riva på dem. Jag menar dessa sår. Samma sår. Har jag haft sedan innan jul! Sedan tiden då vi flyttade! Och allt var så stressigt..

Hem igen iallafall. Och sedan blev det nog fika, tror jag. Minns ju inte riktigt.

... Dock fick jag en liten känslomässig chock, innan vi åkte till affären..

Jag fick höra, bara sådär, att även 23åringen, 20åringen och hans tjej skulle komma idag! Ja, det GÖR ju inte så mycket. Har funderat en del under veckan. Att det skulle vara kul om det inte BARA var jag och mormor som kom! Men jag hade ju inte RÄKNAT med det! Och trött som jag var, blev jag bara lite ångesttyngd.. Vilket gick över så fort som de kom.

Dagen idag har varit bra. Jag har varit trött och seg. Spänd i magen... Och det var KÄNNBART i hela kroppen, att jag hade dragit i mig ALLDELES för lite näring de senaste dagarna!

... Men jag var på bra humör hela tiden... och det var en trevlig dag, med en VÄLBEHÖVLIG paus från vardagen, och lättnad!

Efter lunchen, blev det iallafall...

Ja, då kom ju resten av syskonen. Alltså 20åringen med tjej, och 23åringen. Det blev tårta och bulle. Även kakor. Men det var jag inte så sugen på...

... Det pratades..

Och ja-a.. Kanske inte HAR så mycket mer om det att säga.

... Men efter fikat, försvann iallafall alla syskonen in på 14åringens rum. Och jag blev sittandes på köksstolen och pratade med mamma. Mormor la sig på soffan och tittade på tv...

... Och ja. Mamma lagade mat. Och pappa, vet jag inte VAD han gjorde!

Jag har iallafall fixat så att pappa kommer över med luftmadrassen till mig på torsdag nästa vecka... Och sedan så kommer de över, mamma och pappa, på lördag nästa vecka. För att åtminstone sätta upp en gardin och några lampor... Ja, hur många lampor jag nu har som är redo att hängas upp..

Visst Xsambon är här då.. Men det får han stå ut med. Det blir ju inte så länge. De kommer. Jobbar. Fikar lite(deras önskemål)... Och sedan åker vi nog med dem in till stan. Tar skjuts dit, liksom. Eller så, beroende på när de kommer, åker vi med dem HEM från stan när de är på väg HIT istället..

Jag passade på att ta stöd och diskutera lite grann, det här med gardiner och tv... Ja, sådana saker där jag känner att jag vill ha någon annans synpunkt. Bara se deras reaktion, höra deras råd, vad gäller både smak och funktion..

Middag. Köttfärssås och spaghetti. Och ALLA stannade för att äta. Vilket var trevligt. Och inte nog med DET! Jag kunde även sno skjuts hem av 20åringen, och hans tjej som har körkort.

... Det var ju iochförsig lite jobbigt. Kände mig så spänd när jag skulle fråga. Satt bara med osäkerheten i kroppen och väntade in det rätta tillfället. Men det kändes aldrig rätt. Och jag var beredd att ta bussen istället. Men så frågade mamma. Och jag kunde direkt ställa frågan själv också..

Jag menar. Jag KÄNNER ju tjejen nu! Jag kan ju liksom prata med henne. Inte stora diskussioner. Och inte heller samtal.. Men ändå så att jag kan flika in med någon mening bara sådär random.. Utan att känna obehag..

... Men det var ändå svårt...

Så. Efter middagen, packade vi oss in i bilen och körde iväg. Jag, Tjejen, 20åringen, 23åringen och 14åringen. 14åringen har nämligen fått jobb på en typ snabbmatrestaurang av något slag. Och jobbar där varannan helg.. Eller varannan lördag kanske det var. Och han är så STOLT och glad! Kul att se! ... Hans första lön... Ja, han verkade så stor.. Han trodde sig vara redo att ta över 23åringens lägenhet :P Han är så vuxen ;P

Vi körde in på City Gross på hemvägen. Då syskonen ville handla godis..

... Och sedan åkte vi hem.

.. När jag kom hem, började jag direkt kolla lite på vad för tv-bänk jag ville ha... Ja, eller jag kollade tv först. Blev helt snurrig i huvudet av allting. Så jag struntade i pappas råd vad gällde lcd eller plasma, och körde mitt eget rejs istället. Har dock inte bestämt mig helt ännu. Men imorgon beställer jag den som jag har tänkt mig, om jag inte har något bättre förslag då!

Kollade tv-bänk. Började mäta väggen för att se hur stor den jag hade tänkt mig, skulle bli mellan min fikus och golvlampan.. Men fick inte speciellt hum om det ändå. Så svårt att se bilden framför sig bara, av hur det kommer att se ut.. Men det känns som om jag har bestämt mig för den iallafall.

... Kollade soffbord som skulle passa till.. Ja, hela vardagsrummet.. Sparade en hel del. Men tog sedan bort en efter en. Tror att det lutar åt den i inlägget nedan. Och så soffa. Ja, den har varit en självklarhet sedan innan jag flyttade!

... Gardiner har jag dock INTE orkat titta idag! Men var ju inte hemma förrän... Ja, efter nio iallafall!

.. Åt lite pyttipanna som jag värmde i micron. Direkt ur frysen. Värmde den på för hög grad, ALLDELES för länge! Så blev lite krispig.. Men såå god!

Ja, idag har varit en bra dag. Pausen från vardagen gjorde mig gott. Och jag har återfått krafterna och viljan. Lite av entusiasmen över att inreda lägenheten igen. Påmints om kärleken och glädjen i att umgås med familjen.. Ja, det var härligt.

... Och jag känner inte för tillfället, någon motvilja till diverse näring ;)

Med det säger jag god natt. Är såå trött!

Lite smått stressad inför veckan. Men WhiteBoarden är bombad med allt som ska göras och kommer att hända under veckan. Så det ska nog gå bra.

God natt med er <3

... Ja-a.. Vad HÄNDE nyss? Det kan man undra(om man nu var den som upplevde det)...

Jag vet inte riktigt själv.. Nu är jag bara så TRÖTT på hela skiten! Vardagen är en kamp. Ett rent missnöje. Och det värsta är ändå att ha den här INSIKTEN. Insikten i hur man lever. VETSKAPEN om vad man GÖR mot sig själv. Och vad man BORDE göra. KUNSKAPEN... Ja, det sunda FÖRNUFTET som talar om för en vad som är rätt och fel. Och gör en MEDVETEN om vad det är som ska TILL för att man ska kunna förändra situationen till det bättre...

Ja, det jobbigaste och allra mest sura och frustrerande i det hela, är att VETA att man såå enkelt kan uppnå någonting bra... Men att man ÄNDÅ inte GÖR det! Att VETA att det håll som man ständigt, varje sekund av varje minut av varje dag, kämpar åt, är det håll som ändå GÖR att man mår som man mår...

Att VETA att det är bara JAG som har kontrollen över mitt eget liv...

Och att jag väljer DETTA!

... Ja-a... Det var nog DET och mycket mer, som gjorde att jag tappade greppet. Att jag kände för att skita i allt, då jag inte längre orkar MED denna vardagen. Att ÅTERigen känna, efter närmare två år, att man inte hör hemma i det här livet. Att man inte klarar av det...

Ja, jag känner inte att jag mäktar med. Jag är ingen självständig människa. Jag känner mig inte vuxen... Och jag gör STÄNDIGT klart för mig själv, att jag inte heller är INTRESSERAD av något J*VLA liv!

... När jag satt här. Frustrerad för det mesta. Hur livet ser ut. Att jag inte orkar med det vuxna liv som jag så länge LÄNGTAT efter och KÄMPAT för.. När jag inte ens kunde komma på en j*vla FÖRSTA MENING till bloggandet(!) på grund av det jag utsätter min hjärna för(som jag by the way kan KÄNNA FORMEN av i mitt huvud!) ...

... När jag kände dessa frustrerandets tårar pressa på från insidan av mina ögon...

... Ja, då sprang jag som blixten, in i köket, och tog fram ALLA burkar med onyttigheter, och utan att varken vara hungrig, sugen... eller ha varken lust eller vilja... Började jag proppa. Snabbare än vanligt. Och utan att smaka. Tankarna sprang sitt vildaste maraton innanför mitt pannben... Och jag kunde inte uppfatta en enda en av dem..

Jag var bara så FRUSTRERAD. UPPGIVEN. Men ändå inte.

... Ja, förvirrad. Mer än någonsin... "Ville jag DÖ nu?" "Eller vad menades med det här?" "Vad KÄNNER jag nu?"

... Ja, problemet är nog att jag funderar för mycket...

Men om jag tar dagen idag då.. By the way. Ibland önskar jag bara att jag kunde flytta hem igen..

... Igår natt, efter inlägget, tror jag mig minnas att jag proppade igen..

Eller så var jag bara himla mätt...

Så jag drog iallafall på mig ytterkläderna, och för att slippa äta MER, gick ut på en promenad..

När jag var hemma igen, minns jag inte. Men jag vet att jag satte mig och proppade knäckebröd med smör på, när jag kom hem.. Mest för att det var gott.

En efter en, efter en. Upp till ungefär tio stycken.

Jag mådde ju som vanligt inte så bra av det, rent psykiskt. Bestämde mig för att från och med imorgon(idag), svälta. Eller iallafall hoppa över att äta, om jag inte kunde FÖRSÄKRA mig själv om att jag skulle äta LAGOM mycket och inte börja vräka efter första tuggan.

... Somnade sedan till slut.

Och vaknade tidigt, tidigt imorse..

Minns inte när jag klev upp... Och jag kan inte heller minnas dagen särskilt bra idag.

.. Men jag minns jag satt och löste korsord i ungefär en timme..

Ja, just det. Klev upp vid halv ett..

Drack ett glas juice. Och sedan gjorde iordning mig en kopp te. Och fastnade med näsan i korsordsboken..

... Messade mamma. Bara för att höra efter ifall mormor fortfarande skulle komma i helgen. Och så meddelade jag att jag kommer att vara hos dem runt tio imorgon. Och åka hem eftermiddag/kväll någon gång.

Xsambon messade mig när jag fortfarande satt där och kopplade av framför korsordsboken. Jodå, jag var avslappnad. På bra humör och trivdes med tillvaron. Just då. Var dock lite hungrig. Men med korsordsboken framför näsan, var inte detta någonting som störde mig.

Han skulle iallafall beställa resa hit till mig. Och undrade vart han skulle kliva av.

Så på fredag nästa vecka, ska jag möta honom i stan.. Och gissa vad. Ångest på det!

... Jag blev stressad. Orolig. Och fick ångest. Fortfarande ett bra humör. Men inte ALLS lika lugna känslor inombords!

... För det första. Kände mig desperat. Att jag tjatar hit en kille, vars förhållande med mig, aldrig fungerade när vi bodde tillsammans. Den kille som under alla de år(fyra) som vi spenderade under samma tak, för "kärlekens" skull, inte ville ge en blick åt varken våran bebis(hunden) eller mig... Den kille som dock gjorde ALLT för mig, men som ALDRIG såg mina eller Vovvens behov..

... En DEL av allt det som gjorde att jag gång på gång ville in i döden...

Ja, jag tar HIT HONOM av alla människor! ... Men det HAR ju sin förklaring. Den enklaste förklaringen NÅGONSIN! HAN är den personen som jag känner mig ALLRA närmast.. Som känner mig ALLRA bäst av ALLA på denna jorden! Bättre än min egen mamma! HAN är den personen som jag kan vara HUR korkad som helst med! Utan att han ger en ENDASTE dum kommentar eller elak blick!

... Och jag KÄNNER ingen annan.

Så. Jag kände mig desperat. Då jag VET att jag ALLTID får ångest, åtminstone den första dagen tillsammans med honom. Då han inte ÄR den jag önskar att han vore. Den kille som jag blev förälskad i vintern 08(om jag inte missminner mig)..

Men han kommer då. Och stressad är jag för att jag kom på att det nu finns en MASSA som jag måste fixa innan han kommer! Nu kan jag inte skjuta på dessa saker längre!

Tvätt behöver tvättas. Då jag inte har några rena sängkläder. Madrass måste blåsas upp. Då jag inte har någon extra sovplats.. Disken måste diskas... Och åtminstone FRUKOST måste inhandlas innan han kommer!

... Och jag är bara såå stressad!

... Sänghäng. Ja, jag har inte ens tagit på mig kläderna idag. Har suttit/legat med morgonrocken hela dagen.

Lite radio.. Och sedan komma på med ett hastigt ryck, att jag ju måste DUSCHA idag också! Om jag inte vill åka SKITIG till föräldrarna imorgon! Då jag går hemifrån vid sju på morgonen..

Låg kvar en stund och lyssnade klart på radion som jag höll på med. Ville ju inte missa finalen i baktävlingen(baknings-?)!

Duschade..

Ja-a.. Sedan MINNS jag inte så mycket mer.

Jag har haft en bra dag i hjärnan(till skillnad från annars) den mesta delen av dagen. Har känt mig lite extra ensam... Och som vanligt, uttråkad... Lite tankar kring ätandet... Men ändå inte så farligt. Då det gick bra att äta som jag ville idag..

Ja, den enda stunden som var lugn och bra, var väl i och för sig då jag satt vid korsorden.. Men bättre det, än inget alls.

Ser fram emot dagen imorgon. Då jag ska få slippa allt vad krav eller krig heter och få känna trygghet för en stund...

God natt med er <3

Jag försökte precis blogga. Började. Det gick trögt. Kändes inte rätt. Inte bra. Inlägget blev bara mer och mer fel. Och jag märkte hur många gånger jag bara raderade vad jag hade skrivit. Mening för mening.. Vilket gjorde att hela inlägget kändes falskt. Påhittat. Fastän det inte VAR det, såklart. Så jag raderade hela inlägget.. Och nu testar jag igen.

... Anledningen är ju att jag har såå mycket funderingar i huvudet, these days.. Och en dag som denna. Då jag knappt sovit under natten. Har suttit på möte och samlat på mig funderingar... och när jag har ÄTIT såpass fel några dagar, att jag är alldeles konstig inombords och märkbart segare i huvudet... Ja, jag orkar inte tänka. Tankarna är sega, och tunga att släpa på.. Det känns som att släpa på en elefant. (När jag säger det, ser jag Världens Starkaste Man(som brukade gå på tv), släpa på dessa lastbilar)

Så. Ni vet ju att jag hade bestämt mig för att kämpa. Att återigen ta mig an kampen att vända på mina tankar och tvinga mig gå fullt ut åt ett och samma håll... Ja, idag var det ju bara att lycka till med!

Jag fick ångest. Kände mig seg. Stressad. Jag visste jag hade funderingar... Men orkade inte pressa fram en TANKE! ... Och att försöka mig på NÅGOT slags schema... NÅGON slags lista... Struktur.. Ja, det gav jag upp med innan jag ens hade börjat.

Det känns för hårt. För tungt. Och när man inte orkar tänka... Hur ska man då kunna tänka rätt? ... Men tanken slog mig... "Men då kanske jag inte heller orkar tänka fel... Och DET är ju bra"... Då får helt enkelt livet ta mig dit livet vill ta mig... Och kanske BLIR det åt rätt håll! Kriget tar ju iallafall slut...

Ja. Men vi tar dagen idag. Så får ni veta mer.

... Igår natt var ingen vidare natt. Efter att jag hade bloggat, fick jag för mig att proppa igen. Jag var redan illamående. Konstig inombords av allt det dåliga jag hade ätit under dagen... Och så proppar jag ÄNNU mer!

... Jag kände INGEN som helst kontroll...

Ja, nu minns jag ju inte hur gårdagens inlägg såg ut rent känslomässigt. Så är svårt att minnas övergången mellan inlägg och incident.

.. Men iallafall. Så. Frustrerad går jag in på datorn igen. Gör ett sådant där kort som det var såå länge sedan jag gjorde sist(till bloggen iallafall) ... Och sedan satte jag på mig ytterkläderna och tog mig en promenad. Klockan var halv elva.

Det var härligt. Lite lätt avslappnande. Jag funderade ju fortfarande. Men frisk luft. Mörker... Och inga folk! ... Ja, det var lugnande.

.. Kom in igen vid kvart över elva. Fortfarande med en jobbig känsla inombords.. Allra helst i magen!

Satte mig vid datorn en stund till. Och klev sedan i säng..

Men det var inte slut HÄR. Nej, för att klockan halv tre, klev jag upp igen. Halv tre på morgonen, och jag kunde inte sova, på grund av känslan i magen.. Och antagligen tankarna i huvudet också... Och energin från godiset, kanske. Inte för att jag brukar påverkas av det...

Satte mig i köket, med morgonrocken på. Bara stirrade. Hade lust att proppa. Bara för stressens skull. För ångesten det innebar att inte kunna sova på grund av någonting som man SJÄLV utsätter sig för!

.. Kunde inte äta igen. Ville, men kunde inte. Eftersom att jag REDAN var för mätt. Illamående. Och inte alls sugen. Bara trött på att äta. "Det hade inte varit rätt", helt enkelt.

Satte mig istället och löste lite korsord. Ett efter ett. Ja, ord alltså. Tror att jag har minst TJUGO påbörjade men ej avklarade korsord i den boken! Och det, för att jag inte har ro till att klura på EN ruta i mer än tio sekunder!

Så. Nästa. Nästa. Nästa. 

Till slut gav jag upp(klockan var halv fyra) och gjorde ett nytt försök till sömn... FORTFARANDE med samma unkna känsla! Instängd i mig själv. Ångest. Och illamående...

Somnade iallafall. Och vaknade igen vid femtiden. Japp, ingen bra natt inatt. Men klev inte upp. Låg kvar och vaknade en gång i halvtimmen ungefär, fram tills klockan sju. Då jag inte längre kunde sluta ögonen...

... Nu var det bara att vänta på att bussen snart skulle gå. Så att jag kunde promenera dit.

Väl i stan, var jag där en halvtimme för tidigt. Usch, tänkte jag...

Satte mig på busstationen, i väntsalen, och väntade... Jag var RIKTIGT nervös. Mådde riktigt dåligt av att skulla dit. Vet inte varför. Jag är van vid att gå på möten... Och jag BRUKAR inte känna mig i NÄRHETEN av lika spänd innan! ... Men... Ja-a. Känslan av tvivel, som har rört sig inom mig det senaste, satte väl sina spår.

... Till slut, orkade jag inte vänta längre. Så jag gick. Tre minuter tidigare än vad jag hade tänkt. Men det blev rätt så lagom ändå. Jag kom dit i samma veva som tjejen från boendestöd gjorde...

Dock vågade jag inte ringa på porttelefonen idag. Då jag hade glömt hur det gick till... och därför inte vågade testa.

Väl på mötet. Ja, jag var ju mig själv... Eller INTE mig själv, om man så vill! Nuför tiden, är jag inte så säker på vem som ÄR jag själv!

... Jag satt tyst. Stirrade. Och kände mig allmänt obekväm... Kunde inte säga någonting. VILLE inte säga någonting! Och egentligen kände jag bara att det inte var någon mening. "Jag VILLE ju uppenbarligen inte" ...

Men samtidigt ville jag. Precis som det har sett ut de SENASTE dagarna..

... Ja. Det här är det svåra. Det jag ska försöka beskriva NU. För att det känns så RÖRIGT alltihop. Och jag VET egentligen inte ens vad som hände! MINNS inte i skrivandets stund, vad jag kände... Ja, när jag kom ut därifrån..

Jag VET bara att jag inte kände mig bekväm med vad som sagts. Och att det där "ABSOLUT inte var något för mig" .. Jag VET att det öppnade upp mitt sinne och fick mig att känna att jag kunde uppnå ALLT jag bara ville! Och att jag skulle klara det SJÄLV! Att jag har PRECIS samma möjlighet till att uppnå det jag vill åstadkomma, bara jag gav mig FAN på det och FÖSÖKTE tillräckligt!

... Och ja. Jag MINNS också hur SJÄLVKLART valet kändes i den stunden. "DETTA var början på mitt nya liv!" ... Och ju längre tiden gick och jag fick leva i mina egna tankar, desto mer självklart var det. "Det var ju klart att jag skulle klara det" ... "Strukur, struktur och struktur" ... "Listor och scheman" ... Och en j*vla vilja att tänka åt rätt håll!" ...

Jag tog första bästa buss hem...

Och väl hemma, satte jag mig vid datorn. Jag VISSTE att det skulle bli en utmaning att orka med. Att UTFORMA alla dessa listor och känna mig TRYGG med dem sedan... Så jag tog mig lite skräp att äta... Och så började jag göra ett par kort till, till datorn. Mest för att det redan hade börjat kännas lite rörigt i huvudet, av alla funderingar och den nya förändringen inombords, som nu hade kommit så plötsligt..

"Nu var det MYCKET pågång!" ... Men humöret var bra. Och modet likaså..

... Men så hände något. Det blev bara ALLDELES för rörigt i skallen. Och dessa LISTOR som skulle komma att göras IMORGON(!), blev redan för mycket att stå i. "Hur skulle jag orka?" ... "Hur skulle jag få dessa att gå ihop?" "Kunna LITA på dem?" ... Och "HUR skulle jag sedan orka med att övertala mig själv om att FÖLJA dem(!?), när jag inte orkade tänka ALLS?" ... Och att orka med att ständigt övertala sig själv om hur man ska tänka. Hur man ska känna.. Och vad man ska sträva efter... "Nej, energin fanns inte. Och lågan som så nyligen tänts... Ja, den slockade igen. På samma sätt som jag själv, efter lite musik, slocknade i sängen..

Men nu är jag vaken igen. Jag har suttit en stund i köket. Funderat. Proppat lite till onyttigheter... Samtidigt som jag har funderat över "SKA man kanske chansa på boendestöd ändå?" ... För att, visst. Saker kan vända fort. Och innan jag vet ORDET av, kanske jag klarar allt själv igen.. Som jag hela tiden TROR att jag ska göra! ... Och kanske KLARAR jag redan av det själv, om jag som jag säger, bara FÖRSÖKER hårdare.. Kanske ÄR det som jag TROR, att jag kan men bara inte VILL det tillräckligt. Att allt är ENKLARE än vad jag TILLÅTER det att vara!

... Men sanningen ser ändå ut så, att jag inte TAR mig dit jag vill. Att jag inte GÖR dessa saker "som jag såväl klarar av" ... Jag går RUNT i denna h*vetescirkel... Och trots tjat och gnäll i frustration, från min egen sida, så TAR jag mig inte ur det...

... Så. Kanske ska man chansa.. Vad har jag att förlora? Det enda jag kan förlora, är min vilja att hetsäta, för att sedan svälta... och hetsäta igen... För att jag HAR ju ingenting annat just nu! Mina problem i vardagen, är mitt enda liv.. Tur man har sin familj att byta av det med ibland.

... Och SKULLE det nu gå för långt... Ja, då avbryter jag alltihop.. Det KAN ju faktiskt göra gott också. Och då är det VÄRT det!

... Vi får se. Skriver inte till min kontakt på kommunen förrän jag känner mig någorlunda klar i huvudet..

... Men just nu, känns det bara som om jag vill ha någon snabb lösning som tar bort all ångest.. Men vet att denna lösning(iallafall en del av den) är en hälsosam kost och en fungerande vardag. Att prata med någon trygg och stabil person, hade dock inte varit helt fel...

God natt med er <3

Jo. Har kollat tv idag också. KANSKE har valt en. Men jag kan ju ingenting om sådant där. Bokstäverna säger mig ingenting..

Idag har inte grejen varit viljan. Eller brist på vilja..  Idag har grejen varit att våga. Eller i det här fallet.. Att INTE våga..

Emmh. Vi börjar med gårnatten... Om jag nu kan minnas vad jag gjorde då...

Nej, just det. Det var detta jag skulle skriva..

Jag åt ju burgare på Max igår... Var mätt när jag kom hem. Inte så konstigt. Var mätt innan jag gick och la mig... Och var FORTFARANDE mätt när jag skulle sova! Såpass mätt att jag inte kunde sova. Bara låg där och vred och vände på mig.. Liksom KÄNDE hamburgaren därinne!

Önskade att den bara kunde försvinna, så att jag kunde få sova... Japp. Snacka fett!

Vaknade imorse, tidigt. Ja, jag tror att den var antingen sex eller sju... Och somnade aldrig riktigt om efter det... Låg bara halvvaken och... Ja. Jag varken tänkte eller kände. Bara låg där. Död. Men ändå levande.

Klev väl upp någon gång runt nio. Då jag inte orkade ligga kvar längre. Efter att ha slagits av tanken... Ja, denna ÅNGEST för soptunnorna igen!

... Jag kunde inte slappna av.. Orolig. Spänd. Osäker... Ja, jag trivs inte med tanken på att jag inte VÅGAR gå ut och slänga mina sopor! Bara för att jag inte vet i vilken soptunna! "Är det dem i huset rakt över vägen?" ... "Är det kanske den i huset bredvid...?" Och alla dessa hus som inte har någon soptunna. Dessa är så många... Vart SLÄNGER de sina sopor?!

Idag la jag den TREDJE avfallspåsen över matsoporna. Då jag är så orolig att den ska börja läcka av förmultning. Innan jag har hunnit få ut dem! ... Och inget svar från hyresvärden. Är det så självklart... Dumt? ... Så att hon tror att det är en fråga som inte kräver svar? För att i sådana fall, är inte hon den ENDA som tror att man ibland ställer frågor utan att vilja ha svar!

... Inte heller från internetsnubbarna har jag hört ett knyst. Men tålamod. Tålamod. Jag har iallafall lagt av med att skriva arga mail dit. Dessa ger ju inga resultat. Nu kör jag istället på strategin att skriva som om det var BESTÄMT att de skulle komma! Skriver att det bara är att höra av sig någon dag innan... Vilka dagar jag är borta och så vidare..

Får väl se.

Men när jag klivit upp, åt jag iallafall en smula. Och satte mig vid datorn. Kollade väl bloggar och sådär. Ja, det gamla vanliga...

Men jag kände mig grubblande.. Orolig...

Ja, ni vet.

Så jag bestämde mig för att jag MÅSTE få dagen att gå! ... Funderade på att åka till stan. Men det var några timmar kvar tills den bussen som jag i SÅ fall ville ta, gick!

... Så jag tog mig en promenad.

Långsamt.- Långsamt. Gick jag där. Visste inte hur långt jag skulle gå. Men finner inte många promenadvägar i den här lilla staden...

Långsamt. Långsamt. Myrsteg...

När jag funderade på att börja gå på den stora vägen och riskera att bli nedstänkt av diverse bilar... Ja, då gav jag upp och vände hem istället...

Lite halvt motvilligt.. Men men. Orkade ändå inte gå längre... Och var så mäkta medveten om att jag inte ens borde ha promenerat såpass långt som jag ändå GJORDE, idag när jag hanterade ätandet som jag gjorde..

Väl hemma... Ja, då satte jag mig nog vid datorn igen..

Och nu tar vi allt pö om pö. För att nu minns jag inte ordningen längre.

Jag har iallafall spelat lite småspel på datorn. För att få tiden att gå. Då jag var uttråkad. Rastlös. Grubblande. Stressad... Och BARA pillade sår!

... Jag har även druckit några koppar te, kaffe och kakao...

Ja, vad kan man MER säga om dagen?

... Jo, jag bäddade ner mig i sängen en stund. Bara under filten.. Efter att ha suttit och stirrat ut genom fönstret i några minuter. Timme?

... Lyssnade på lite youtube.. Lisa Ekdahl. Jag ÄLSKAR henne! Men ärligt talat så tycker jag bara att hon har några få låtar... som faller MIG i smaken!

Upp ur sängen.. Mer grubbel. Men jag var ju såå hungrig! Lite te... Eller om det var kaffe?

... Och nu när jag satt där i köket. Hade fått för mig att ändå messa min Xsambo och se om han hade tänkt komma ÖVER snart, som han lovade. Har funderat på det i många dagar.. Men vägrat höra av mig. Då han alltid är lika ointresserad av mig... och jag nästan får SLITA i honom för att han ska ge mig en blick!

... Men jag kände verkligen att jag BEHÖVDE honom idag. Vare sig HAN är värd det eller ej... Så känner jag att den enda tryggheten jag känner... Ja, den är jag värd just nu. I detta krig. Allra helst nu när det känns som om allt eskalerar!

Så. Vi messade lite. Och han hade som vanligt inte råd. Och hade nog inte heller tänkt berätta det för mig, om jag inte hade frågat.

Men det är ju skit samma. Han gör ju som han vill. Ser dock ut som om han ska komma ändå. Jag betalar hans resa sålänge... Så får jag HIT min kära vän ändå! Japp. Jag köper hit honom ;P

Ja, men iallafall. När jag satt där i köket och messade, slogs jag så många GÅNGER av tanken, känslan att...

Ja, eller rättare sagt. Jag har slagits av den tanken hela dagen idag. Som små stötar. Små snabba, övergående stötar. Att jag vill kämpa mig framåt. Att det inte ÄR så svårt. Och att det BORDE vara värt det!

... Ja, viljan har det inte varit något FEL på idag! Jag har velat. Det HAR jag verkligen. Jag har känt mig redo... Ett FLERTAL gånger! ... Men så stoppar jag alltid upp mig själv ifrån att tillåta mig själv att FÖRSÖKA. Då jag känner mig trött. Utmattad på att hela tiden vända håll. Lita på att en positiv förändring ska ske... För att sedan ALLTID några timmar senare, vända håll igen och ge upp. För att den där viljan som jag tidigare kände, inte ALLS var någon vilja.. För att viljan.. Ja, den ligger FORTFARANDE åt det andra hållet!

Jag orkar det inte igen. Skenet bedrar mig liksom hela tiden.

Och jag kom fram till, idag, att det jobbigaste med detta kriget, inte är att misslyckas eller lyckas... Utan det jobbigaste är att ständigt tvingas inse... Leva med att ingen av sidorna VINNER! ... Ja, jag skulle skita FULLSTÄNDIGT i ifall jag gick bakåt eller framåt. Mådde skit eller superbra... Ifall jag... 

Ja, ni förstår. Men det jag INTE orkar med, är att leva med att båda sidorna är lika starka. Att båda viljorna går på samma turbo... Jag orkar helt enkelt inte stå och vingla. Vibrera på stället... EN sida kan gärna få vinna! ... Så att jag kan finna frid i mig själv..

Idag har iallafall, FÖRUTOM soptunnorna och långtråkigheten, en ständigt återkommande känsla, varit HUNGERN. Jag har känt mig hungrig. Tom. Men inte kunnat äta.. Eller kunnat. Det är klart att jag har kunnat. Men jag har inte vågat tillåta mig själv. På grund av att jag bara skulle ångra mig direkt det var gjort... Och därmed "behöva börja om igen" ...

Men nu till kvällen, slutade det ändå med att jag åt lite till. I tanken att allt skulle ordna sig snart. Att det inte var värt att svälta. För att... Ja, det ÄR nog möjligt att ta sig ur det hela till slut. Och uppnå något slags LIV. .. Men med hjälp då såklart..(Och så var ju såå hungrig!)

... Dock med ett mäkta tvivel... Då jag var beredd på att jag kanske skulle sluta i någon slags svält ändå...

Men just nu, svälter jag ju inte. Jag snålar på näringen om dagarna, och hetsäter till kvällarna...

Men det är så det ser ut... Med en LITEN förhoppning att jag kanske inte ska BÖRJA svälta med hjälp... Utan få det lite ENKLARE att INTE göra det ;D

... God natt med er iallafall <3

... Okej. Vi får se hur DETTA går. Har nämligen noll megabit kvar att surfa för. Vilket innebär... SEGT internet! Men det ska nog gå. Måste fylla på det igen imorgon. Om jag ska kunna blogga då... Men hör internetsnubbarna av sig om mitt adsl, så struntar jag nog i det. Och bloggar när jag fått tillbaka DET istället.

Men. Dagen idag.

Vi börjar med igår.

Efter att jag hade bloggat, blev jag med ens mycket piggare. Som alltid. Vet inte varför. Men det känns som om jag bara sitter och spänner mig och känner att jag vill bli av med bloggningen för att få gå och lägga mig. Men så när jag väl har bloggat... Ja, då kan jag sitta uppe minst en timme till!

.. Jaja. Gick och la mig iallafall. Där vid elva någon gång kanske... Men klev även inatt, upp en gång... För att göra vadå? ... Jo, äta, såklart.

... Jag vet inte. Jag hade legat där i sängen. Funderat. Känt mig sådär motvillig till... Ja, allt. Men samtidigt himla mån om att få ett slut på dessa känslor som jag så ofta känner. På denna desperation, och missnöjet...

Ja, jag tyckte inte om att vara i krig med mig själv. Ville göra mig själv nöjd för en gångs skull. Bli tillfreds med det jag gör... Ja.. Ta den enkla vägen.

... Kom upp med en ny plan. En ny struktur. Och raderade alla gårdagens larm från mobilen... Japp. Nu var det nya regler som gällde!

... Vilket till slut gjorde att jag klev upp. "Ny struktur imorgon", är oftast lika med... "Äsch, skit samma" idag...

Upp för att äta, alltså. Äta i massor. Vilket betyder, lite ont i magen efteråt. Eller inte ont, kanske... Men man känner sig lite proppad... Om ni förstår vad jag menar. För mycket på en gång..

Sedan gick jag iallafall och la mig igen..

Bäddade ner mig... och somnade till sist.

Larmet stod på klockan nio och klockan halv ett. Bara för att jag inte visste ifall jag ville ta den tidiga bussen(vilken innebar att jag skulle vara hemma igen alldeles för tidigt... Mer krig).. Eller ifall jag skulle ta den senare bussen(vilken innebar hemfärd antagligen tillsammans med en hel DRÖSE ungdomar!)...

Första klockan ringde.. Men jag hade tidigare redan vaknat. Halvsov.. Men klev inte upp. Nej, den tidigare bussen, orkade jag inte ta...

Jag klev väl upp någon gång runt halv elva, kanske. Åt då maten som blev kvar från igår. Bara för att bli av med den..

Satte mig sedan vid datorn en stund. I väntan på att klockan skulle bli kvart i ett. Så att jag kunde gå till bussen...

Fick på NÅGOT sätt tiden att gå. Minns dock inte hur. Läste ju såklart bloggar. Kollade blocket och sådär, som jag ALLTID gör... Men annars minns jag inte.

Kollade säkert bara ut genom fönstret...

När klockan blev... Ja, bara LITE för tidigt, så började jag klä på mig. För att gå till bussen.

... Där, femton minuter för tidigt. Satte mig i båset och väntade. Halsduken var virad runt halsen på ett sätt som gjorde att jag inte behövde hålla upp huvudet. Kände hur jag nästan kunde SOMNA där jag satt! ... Inte heller var möjligheterna så stora att titta åt sidorna.. För att då behövde jag vända på HELA kroppen :P ... Ja, hur jag lyckades :P

Väl i stan... Ja, jag hade en plan. Ett halvklart upplägg över dagen... Men jag visste inte RIKTIGT vart jag skulle börja, bara. Och inte heller riktigt hur jag skulle våga. Hur jag skulle få det att fungera...

... Nu kommer ju allt att låta väldigt hemlighetsfullt. Men jag HAR ju en textsamling. Så PRECIS vad jag gjore i stan, sparar jag till den. Då vissa saker som händer. Som man tänker och gör, är saker som man vill hålla för sig själv.

... Men jag gick iallafall till några affärer... Fixade. Vågade. Det gick bra. Problemfritt. När jag väl hade kommit fram till, när, var och hur...

På vägen ifrån affären... Ja, eller på vägen TILL, också! Sneglade jag mot Max. Ja, hamburgarna ni vet... Funderade. VILLE våga. Jag SKULLE bara ha hamburgare idag! Ville passa på. Men JAG... Ja, jag tycker att det är väldigt jobbigt med just att beställa mat i kassan.. Allra helst på ställen där det finns mycket att välja på. Där allt ser likadant ut... Men ändå smakar olika... Ja, där det finns såpass många tavlor, med säkert tio saker att välja på, på varje... Ja... SER man ens allt vad där finns?! Allra helst på Max, vet jag... Nu kollade jag aldrig ens tavlorna idag.. Men sist jag var där, med pappa... Ja, då var tavlorna rörigare än rörigast! Minns jag berättade det här på bloggen också..

Så vi går vidare.

Jag gick iallafall förbi Max. På vägen TILL affären.. Och även på vägen därifrån sedan... Men när jag kommit några... kanske femtio meter, vände jag om igen... "Jag SKULLE bara ha min hamburgare!" ..

In. Men extra osäker var jag. Då det var så lite folk. Två barnfamiljer... Och de gick när jag kom. Stress. "Då var det MIN tur DIREKT!" ... "Och så skulle jag ÄTA ensam bland all personal också!" ...

Gick fram till kassan iallafall. Då hon stressade fram och välkomnade mig direkt. Och så beställde jag bara den första affischen jag hade sett. Enkelt. Hon frågar om jag vill ha menyn på den. Okej, såklart. Enkelt att bara svara ja. "Antar det", liksom. Och så frågar hon om någon dipp.. "Okej, varför inte".. "VILKEN?!?! ...

Ja, jag tog bara den första hon nämnde. Avklarat. Japp.

Jag åt min burgare och pommes frites(eller är det två "t"?) ... Utan något större obehag.. Om ens NÅGOT! Satte mig med ryggen mot personalen.

... Och sedan packade jag ihop mig och gick igen. Nu mättare än NÅGONSIN! Nej, inte riktigt kanske. Men mätt. Japp.

Nu gick jag tillbaka till busstationen. Hade varit borta såå länge... Enligt mig. Och nu ville jag åka hem.

När jag kom till busstationen, såg jag att klockan var halv fyra. Ganska lagom, tänkte jag.

Och som en skänk från ovan. Precis som om de VISSTE att jag skulle vara klar just då, stod bussen och väntade på stationen.

... Och den var inte särskilt FULL, heller! Yeeey ;D

Jag fick sitta ensam. Fundera i mina egna tankar. Känna hur jag bara ÄLSKADE att åka buss... Fantisera. Visionera(om det nu är ett ord) ... Ja, bara diskutera med mig själv, i lite lugnare tankar denna gången. Det enda som störde lite grann, min sinnesro, var väl att jag vet MED mig att jag gör någonting fel just nu... Ja, den kan ni inte förstå.. Men det har ju sin förklaring.

Så vi lämnar det.

Hem och in. Och sedan jag kom hem... Ja, jag satte nog på datorn direkt. Kollade det vanliga en gång till.. Och tog mig sedan... Hmm. Nej, just det ja.

Jag började kolla gardiner också. För att på hemvägen kände jag mig så missnöjd för att jag inte ännu har lyckats köpa hem en enda GREJ till lägenheten.. Och det är ju såå mycket jag behöver!

Som jag sa till mig själv.. "Jag vill ha en f..."... Haha. Ja, så kan det gå :D Det tog stopp. Jag MINNS inte vad jag sa till mig själv :P Men det hade iallafall med livet, mig själv och lägenheten att göra ;P

Jaja. Mer fick ni väl inte veta då ;D

Men gardiner iallafall. Började kolla lite. Sparade ett par i "bokmärken" ... Men beställde ingenting. För att jag kände bara... "Nej, vad jobbigt det blev" ... För mycket gardiner. För mycket osäkerhet... Ja...

... Efter det, gick ju såklart hjärnan igång.. Jag började fundera på inredning. Känna att jag måste köpa en tv snart. Och till den, ett tv-bord.. Vilket gjorde att jag ÄNNU mer kände att jag inte orkade!

Började försöka se mitt vardagsrum framför mig igen. Skriva ner idéer och låta skallen knyta några knutar om sig själv..

Ja, jag blev trött. Tog en kopp te. Under en del ångest... Och bäddade sedan ner mig under filten i sängen.. Funderandes över inredningen!

... Att försöka se en bild i sin skalle när man är trött och inte riktigt kan finna tankar... Ja, det var krävande...

Men tror att jag har släppt det för en stund nu.. Och nu tror jag att jag ska gå och lägga mig.. God natt med er <3

Det känns för tidigt att blogga nu, tycker jag. Men jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Så "sängen" tänker jag...

Dagen idag.

Ja-a. Vad ska man säga. Inte mer "hemma" i mig själv än vad jag var igår. Snarare mer vilsen. Men idag... Ja, det har varit en konstig känsla. Inte sådär frustrerat aktiv som den BRUKAR vara...

Men jag vet inte. Jag har väl typ idag, liksom många(många) dagar innan, försökt komma fram till det ultimata svaret. Frågat mig frågan, gång på gång. "VAD ska jag GÖRA?" ... Det har varit TVÅ frågor i min skalle idag. Vars svar, gör att jag måste gå åt båda hållen för att lyckas. Samtidigt som jag inte kan gå åt NÅGOT för att inte misslyckas!

Jag har känt mig... Ja, svävande. Liksom igår. Men samtidigt slagits av tanken att "Jag LEVER inte. Jag SER inte livet, mer än inifrån en grumlig bubbla utan luft. Min skalle är så mäkta aktiv... Men inte JAG. Och även om jag kanske fixar en del härhemma ibland. Tar mig utanför dörren emellanåt... Ja. Jag KÄNNER ändå inte livet. Jag ÄR i det. Men..." ... Ja. Det är så det är...

Men ska inte babbla mer om DET nu. För att... Ja, jag vet inte vad jag säger... Om det verkar rimligt :P

Men. Dagen idag.

Jag klev upp imorse... Nej, det gjorde jag INTE.

Men däremot klev jag upp inatt igen. Det lät ifrån övervåningen... Sängen luktade ALLDELES för starkt av parfym. Ja, min morfars tant. Det är henne lakanen kommer ifrån..

Och... Ja, jag kunde inte sova.

.. Så. Klev upp. Satte mig och proppade knäckebröd med smör på. Brydde mig inte så mycket. "Äsch. Jag har ju några kilo kvar att gå upp" ... "Äsch. Imorgon ska jag ju ändå börja äta efter min nya struktur. Med tider och allt" ... "Äsch. Skit samma. Kan ju ändå inte sova..."

Ja. Så jag åt en. Efter en. Efter en. Upp till ungefär sådär sju-tio stycken.

... Och sedan gick jag och la mig igen.

Somnade väl någon gång därefter. Konstig känsla att inte känna sig mätt. Men sådan var ju hela gårdagen.

... Vaknade imorse klockan åtta.. Men klev inte upp. Somnade om. Det var såå skönt att sova i VANLIGA lakan för en gångs skull! Nu efter några gånger av sidenlakan.

Klev inte upp. Klev inte upp. Klev inte upp...

Det första larmet ringde klockan åtta. Frukost. "Men nej. Orkar inte. Och jag åt ju ändå inatt"..

Det andra larmet ringde klockan nio. Bussen till stan. Men "Nej, jag tar det imorgon istället. Orkar inte"...

Tredje larmet. Klockan tio. Mellanmål. Men.. "Nej". Låg kvar.

Fjärde larmet. Vid tolv. Lunch. "Nope".

Femte larmet... Ja, det hann aldrig ringa. Jag klev väl upp vid ett. Satte mig vid datorn i väntan på klockan-två-larmet. Då jag skulle ta mitt mellanmål... Ja, tiderna är VÄLDIGT viktiga för mig, om jag ska känna att jag har någon chans ALLS att få ordning på ätandet och min egen vilja att faktiskt hålla FAST vid det. Missar jag ETT mål, måste jag vänta på nästa. Helt enkelt.

Minns inte vad jag GJORDE vid datorn. Men iallafall det vanliga. Kollade bloggarna som jag alltid läser. Blocket husdjur... Ja-a. Och läste mail och sådär.

Fick svar från kommunen. Min handläggare där. Angående mailet jag skrev igår... Läste det redan på morgonen... Har varit inne på det, jag vet inte HUR många gånger idag(!)... Men eftersom att detta... Ja egentligen hela min SITUATION, är det rörigaste i mitt huvud just nu, så hade jag ingen ANING om vad jag skulle svara! Mailet krävde ju det svaret som är och hela tiden har varit det största frågetecknet! Det vill säga. VILJA eller INTE vilja. Behöva. Eller INTE behöva. Chansa eller INTE chansa.

... Ja, jag pratar ju om boendestöd. Det stöd som jag FORTFARANDE inte vet om det kommer att slå mitt liv, mig själv av banan igen... Nu när jag ÄNTLIGEN ändå har KOMMIT så långt med mig själv... Eller om det kan hjälpa mig med de saker som jag känner att håller min själ i ett H*vetiskt vasst gepp just nu! ... Det som drar mig till vansinne och får mig att känna mig desperat nog... Ja, men som...

Ja, jag tar mig ÄNDÅ inte igenom DET!

Rörigt detta. Så jag går vidare. Min hjärna är seg som gummi, ihopvirad som ett garnnystan. Och knycklat till en liten skrynklig pappersboll..

.. Vart var jag nu då?

... Ja, just det. Sedan blev det iallafall mellanmål. Två knäckemackor med smör på. Ja, svårt att hitta på någonting att äta, när man inte har någonting hemma. Men shoppingdagen står på den femte varje månad. Ja, och ett datum till, som jag inte minns. Så förhoppningsvis får jag handlat lite grann då.

Och efter mellanmålet, blev det nog lite mer dator. Något annat kan jag inte tänka mig!

Klockan måste väl ha vart närmare halv tre nu. Vilket innebär att jag satt här en stund. Skrev lite grann på WhiteBoardTavlan. Bland annat en TID till diskningen som jag skulle göra idag. Då jag var rädd att det inte skulle bli gjort annars. Och så, eftersom att jag nöter på det här med dessa SOPTUNNOR och inte TRIVS med att se soporna i sopskåpet och VETA att de egentligen borde UT! Så tog jag mig en liten promenad. "Måste HITTA dessa soptunnor. Om de nu finns" ... Men inga soptunnor. Nej, det känns så KONSTIGT om de har GÖMT soptunnorna! ... Skrattar inombords när jag skriver den meningen :P

Nej, men det kanske är enklare än man tror. Det kanske ÄR dessa här vid huset bredvid. Men känns konstigt om hela GATAN ska slänga soporna vid DET huset. När nästa EFTER det, OCKSÅ har soptunnor!

... Kom tilbaka in. Inte klokare än innan. Och skickade, trots viss motvilja, ett mail till hyresvärden. Motvilja, för att det har gått så lång tid sedan jag flyttade in... "Slänger hon inga sopor förrän NU?" ... Har varit bortrest säger vi ;)

Ja-a...

När jag kom in, blev det lite datorhäng i väntan på att börja diska klockan halv fyra...

Ojojoj. Jobbigt. Mycket disk. Äckligt. Och grisigt. Jag brukar vara noga med att skölja av grejerna innan jag ställer dem i diskhon. Men jag har ju inte bara tappat greppet kring mig själv... Utan även DISKNINGEN, som faktiskt var den grej... Den ENDA grej som jag kände mig bekväm i eftersom att jag gjorde det efter varje måltid HEMMA. Ja, när jag bodde hemma hos mina föräldrar, alltså.

Det blev lite diskat. Men långt ifrån allt. Då matklockan ringde. Middag.

.. Stress. Stress. Stress. Då det är något att komma in i, att synka alla delar av maten med varandra. Och ingenting som bara händer. Det ena blir klart. Det andra görs klart under stress. Och det tredje... Ja, det hade man helt glömt bort och måste börja med NU! Såsen blir för tjock. Och riset behöver mer vatten... Fisken är trögre på att börja koka, än vad man innan trott...

Ja, men det BLEV middag till slut. Om än senare än vad schemat säger. Men det är okej. Ställer jag klockan på den tid jag ska äta, måste man ju räkna med en viss tid för att GÖRA maten också!

... Jag blev mätt. Äckligt mätt. Och motviljan kom till mig, som en kalldusch från ovan. Nej, men typ så. Jag påminns ständigt, varje gång som jag försöker, om att jag inte tycker om Herr Mättnad. Jag tycker om hungern. Trivs med hungern. Mättnaden är obehaglig...

Kanske för att jag har nött in svälten så länge nu. Den har blivit trygg... Och eftersom att allt med svälten och hetsätningen... Eller att inte vilja svälta, vände IGÅR, kan man kanske inte räkna med frid och fröjd.

Efter middagen. Mer dator... Skriva lite i min textsamling. Och försöka komma på vad jag skulle svara på detta mailet... Men inga svar uppenbarade sig i huvudet... Bara SAMMA gamla frågetecken, om och om igen.

Stirrade ut genom fönstret. Satte mig i badrummet. Böt till rum efter rum... Men kände mig bara allmänt grubblande...

"Jag kunde ju FÖRSÖKA, och sedan, ifall det kändes överflödigt... Eller om allt eskalerade... Ja, då kunde jag ju bara dra mig tillbaka och återgå till att kämpa på egen hand. Ensam...?" ...

Men ja. Det var svårt...

Tänker inte gå in på allt en gång till... Om jag inte gjorde det i början av inlägget.. Om VARFÖR beslutet är så svårt. För att det är LIKA rörigt att komma fram till, varje gång som jag ska dra upp det.

... Men vi går vidare.

Vad har jag skrivit? ...

Hmm. Middagen har jag nämnt.. Den var klockan fyra. Men blev senare.

... Jaja. Jag svarade iallafall på mailet till slut. Kan ju åtminstone gå på mötet på torsdag. Och höra vad de har att säga. Det skadar ju inte.

La mig på sängen. Frös. Bäddade ner mig under filten till slut.

Funderade och funderade. Slogs av olika tankar. Vissa som gav mig känslan av att allt var/är okej. Att jag kommer att klara det här... Och att det faktiskt inte FINNS några problem. Andra som gjorde att jag kände att jag bara ville gräva ner mig. Vissa gav mig känslan av att behöva en del hjälp och stöd... Och andra sa till mig att det finns så mycket kul därute... Jag blev glad. Fick en känsla av mening... Och tänkte nästan avsäga mig stödet, bara för att ALLT var möjligt och jag var påväg ut nu!

... Men alla känslor bara byter plats så fort. Så jag hinner inte riktigt med. Vet inte vad som ger mig känslan. Men helt plötsligt bara slår den till... Och lika fort, byter den plats med någon annan.

... Oj. Vad långt detta inlägget blev! En blogg vars uppgift var att berätta om vad jag har gjort under en dag..

Men men.

Emmmh.. Ja-a. Youtube musik, i sängen. Och sedan när klockan skulle till att ringa. Kvällsmål. Ja, då klev jag upp och gjorde mig en kopp te. Något annat orkade jag inte. Efter dagens middag!

... Och det är där jag befinner mig nu.

Ynka trög i skallen. Och MÄKTA förvirrad och svävande! ... Men ändå..

Ja, med det säger jag god natt. Ska släpa mig iväg till stan imorgon. Måste det. För att annars får jag ALDRIG ihop tre dagar denna veckan(för att busskortet ska vara värt pengarna). Utan att behöva åka två dagar i rad.

På lördag ska jag till föräldrarna. Mormor kommer dit för att fira 17åringens 18årsdag. Ska passa på att fira min 25(=stress)års då också.

God natt med er<3

... Jag bloggar nu.. Så att jag kan gå och lägga ig. Göra slut på den här dagen.

Just nu känner jag mig vilsen. Förvirrad. Svävandes i rymden, utan någonting att greppa tag i. Jag vet inte vart jag befinner mig. Och jag har tappat greppet om vem jag är..

Men idag har trots allt varit en bra dag. Jag har känt mig rätt så uppåt. Och jag har ändå varit relativt aktiv. BRA mycket mer än vad jag BRUKAR vara iallafall!

... Men jag börjar från gårnatten. För att den var mindre positiv.

Minns inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hade bloggat igår kväll. Eftersom att jag inte minns när jag bloggade eller gick och la mig. Men jag minns iallafall att...

Ja, jag klev i säng. Bäddade ner mig och sådär... Men på NÅGOT sätt ramlade jag in på min budgetapp på mobilen... Stötte på ett problem. Den hade inte satt mina utgifter på rätt dagar varje månad. Utan utspridda från datum till datum. Från månad till månad... Om ni förstår vad jag menar. Och jag har ju hyran att betala samma dag VARJE månad. För enkelhetens skull.

Men det var ett enkelt problem att fixa. När jag väl fattade hur man gjorde. Så inga problem. Flyttade bara mauellt, alla utgifter till sina rätta datum. En efter en.

... Och så samma sak med min inkomst. Flytta till rätta datumen för varje månad.

... Men EFTER det, stötte jag på ett problem som jag INTE kunde få grepp om! Som jag inte fattade ALLS vad det var som var fel. Hur appen "tänkte". Hur den fungererade.

Jag började räkna på olika sätt, för att kunna komma fram till svaret. Sökte på internet... Räknade igen, igen... Och igen!

Men VAD jag än gjorde... HUR jag än räknade... Hur mycket jag än FUNDERADE... Nej, jag KUNDE inte få ihop det!

... Tänkte gång på gång. Att, nej det får vara... La undan mobilen... Men hade JÄTTESVÅRT att acceptera det faktum att appen tänkte på ett sätt som jag inte kunde förstå.

... Jo. Problemet. Jag har ju gjort en budget. Där jag ska ha lika mycket pengar för var sak VARJE månad.. Och den här appen har satt UT lika mycket pengar på varje månad i flera ÅR framåt(!)... Förutom i Mars varje år... Då den har satt typ TJUGO kronor MINDRE!

Och grejen var ju inte den att jag inte skulle ha RÅD utan dessa tjugo kronor, eller att jag inte skulle bara kunna slösa tjugo kronor extra ÄNDÅ... Utan grejen var den att jag inte kunde förstå VARFÖR. Det var DET som störde mig.

Det drev mig till vansinne. Jag kunde inte koppla av. Inte sluta försöka förstå varför. Hur den "tänkte"... Så jag klev upp igen. Klockan var lite över två på natten. Åt några köttbullar från kylen. Drack lite juice direkt ur flaskan... Och skrev av mig i mitt anteckningsblock, med en färgpenna som nästan inte hade någon udd kvar...

Sedan gick jag och la mig igen... Fortfarande frustrerad... Men struntade till slut i det hela och somnade... Klockan var över tre.

Men idag.

Jag klev väl upp runt elva. Efter att ha dragit mig i sängen ett bra tag. Men jag vaknade faktiskt inte förrän närmare tio... Så det var skönt.

Åt frukost. Utan något större problem. Inte så jättemycket kanske. Men ändå lite av varje. Så...

Ja. Sedan började jag skriva upp på mobilen. Fylla i handlingslistan lite mer... För att sedan gå vidare till WhiteBoardTavlan för att skriva upp allt där också. Så att jag kan se det utan att gå in på apparna varje gång.

En dusch efter det. Vad jag minns.

Det var på tiden... Var bara TVUNGET att göras nu. Då det var ALLTFÖR länge sedan! Och jag länge känt mig skitig och seg.

Vattnet i badkaret, blev som vanligt för varmt... Svårt att justera med de "vridsaker" jag har... Ja, jag tog ett bad.

Men då det kändes så ångande därinne, orkade jag inte sitta så länge... Och för säkerhets skull, satt jag ner och duschade också. Visste ju inte hur min fysiska hälsa är just nu... Vill inte riskera något svimscenario denna gången.

Efter duschen, passade jag på att duscha av hela badrummet inklussive handfat och toalett, med hett vatten. Då det var såå ofräscht därinne... Och sedan...

Ja, då bäddade jag rent sängen.. Men då jag inte känner att jag har någon ork att tvätta kläder denna månad och tvättiderna har jag satt i slutet av varje månad(i månadsschemat), så skulle jag alltså inte ha några rena lakan förrän i slutet av FEBRUARI(!)... Och så länge har jag INTE tänkt vänta med renbäddningen av denna ofräscha säng!

Jag hade allt rent, förutom underlakan... Så jag tog ett påslakan... Och så PRESSADE jag in den rätt så tjocka madrassen i ett ALLTFÖR litet påslakan med ett ALLDELES för litet hål!

Men det gick till slut. Skam den som ger sig :P Och får se hur det går att SOVA i det! Då madrassen är längre än påslakanet.. Vilket gör att den ligger VÄLDIGT trångt därinne!

Ja-a... Nu blir det grumligt. Så jag tar dagen hipp som happ.

Jag har suttit här vid datorn... Druckit en del te och kaffe. Ätit pytt i panna... Vilket gjorde mig mer mätt än vad jag önskade. Då det ville komma ner mer i stekpannan än vad jag hade tänkt mig. Men det störde mig inte så mycket...

Läsa lite bloggar. Kolla blocket husdjur... Och se dokumentärer på youtube...

Jag har funderat över mitt största... Eller ETT av de största bekymrena i mitt liv just nu... Det vill säga... Vilka SOPTUNNOR jag ska slänga hushållssopor i! Jag får inte riktigt ihop det. Det finns soptunnor vid nästa husnummer... Och även vid nästa efter det.. Men INGA vid detta nummer...Eller numret INNAN! Och jag drar mig för att slänga sopor vid soptunnor där människorna går och bänger ner i soptunnorna och skakar på huvudet... "Slänger någon i fel soptunna?" ..

Ja, ett väldigt litet problem kanske. Men numrena INNAN 4, borde väl OCKSÅ ha någonstans att slänga? När nummer fem och sex har varsinna? ...

Och så ramlade jag in på bekymret och oron med boendestöd igen.. Minns inte ens VARFÖR längre...

Men det slutade iallafall med ett mail till min kontakt på kommunen...

Nu när jag tänker efter... TROR att det var att jag kände att jag inte riktigt fick grepp om mina listor...

Nej, jag minns inte. Det går inte riktigt ihop...

Men som sagt. Förvirrad. Vilsen. Och flygande just nu. Så jag ska inte ens försöka.

Nu gör vi natt. Ska väl orka mig iväg till stan en vända imorgon. Om jag inte väntar tills på tisdag...

God natt med er <3

Eftersom att jag är så orolig för det här med boendestödet... Och eftersom att jag tycker att det hela är så löjligt... då jag BORDE klara av sådana här saker, bara jag FÖRSÖKER... Ja, så har jag nu fixat så att jag TROR att jag ska klara det hela själv ;D

Jag har nu precis, suttit och hetsätit... Men helt okej ändå... Och gjort en massa listor. Vissa fanns ju redan. Men jag har gjort dessa ÄNNU tydligare. Så att jag verkligen ska kunna känna en klarhet i huvudet när jag tittar på dem.

Jag har nu... En budgetlista. Ja, jag har ju en app. Där jag kan följa min ekonomi. Och även göra upp en egen budget med egna kategorier. Så nu är jag på det klara med EXAKT hur mycket pengar jag har att spendera på vad, hela månaden. Super!

... Jag har en matlista. Inga dagar utsatta än sålänge. Men förslag på maträtter. Vartifrån jag också kommer att välja ingredienser som jag ska köpa, och lägga i min shoppinglista på shoppingappen... Som OCKSÅ har så att jag kan göra olika kategorier och skriva hur mycket och sådär. Superbra.

... Och nu har jag också gjort ett schema över vad jag ska få i mig varje dag. Ja, vad frukost, lunch och middag ska innehålla iallafall. Och eventuella mellanmål. Allt för både helger och vardagar...

Och sist men inte minst. Om jag inte har glömt något. Min mest användbara lista för tilfället... Tror jag. Eller alla är nog lika användbara..

Men det är iallafall månadsschemat. Där jag, också det, i en app, har skrivit upp vad jag ska göra varje månad och vilka datum. Och dessa saker görs då samma datum varje månad. Så blir det enkelt och bra att hålla reda på ;) ... Och det är sådana här hushållssysslor och veckoshopping... Eller som i mitt fall "tvåveckorsshopping" ...

Ja, så det känns som att, med dessa listor och scheman, KANSKE jag kan komma att känna mig såpass trygg och få sådan ordning, att jag nu kan dra tillbaka min ansökan om boendestöd. Då jag faktiskt mest av allt BÄVAR mig inför det... Och vet med mig att det bästa vore om jag kunde på något sätt, klara det själv redan från början.

Men. Dagen idag.

Jag åkte till stan imorse. Eller morse och morse. Klockan var... Ja, vad VAR den nu då? ... Ja, jag minns inte. Men runt tolv någon gång.

Idag låg jag dock kvar och drog mig tills det typ var dags att gå.

... Gick iväg till bussen. Fortfarande inte helt hundra på att jag ville åka. Det var ISKALLT ute! Och jag hade ingenting att göra i stan. Men jag hade ju på DET att välja. Eller att sitta HÄRINNE och må dåligt av jobbiga tankar och trubbel med ätandet!

Så. Fast besluten, klev jag på bussen...

Funderade över bussbältet... Men kändes inte viktigt... Konstigt det där, hur olika man känner/tänker från dag till dag...

Jag minns inte vad jag funderade över eller hur jag kände på vägen till stan.. Men bussen var inte alltför full... Så jag hade nog en bra resa iallafall...

Väl i stan, gick jag direkt, med händerna under hakan. Då det var såå kallt, och jag inte hade någon halsduk på mig! Vantarna fick agera halsduk :P Måste sett roligt ut, där jag gick :P

Men jag mådde inte särskilt bra idag, i stan. Jag kände mig utstirrad. Och dömd. Jag kände mig ensam och... Ja, konstig. Jag var skitig i håret... Vilket i och för sig inte syntes(jag hade mössa på mig)...

Men det var helt enkelt ingen bra dag, rent socialt.

Så. Efter att ha suttit på gallerian en stund, bestämde jag mig för att gå ut en vända.. Jag var trött och sliten... Men hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills min buss skulle gå...

Satte mig istället i stensalen utanför biblioteket... Och precis som om jag trodde mig ha glömt att detta stället fanns, slogs jag av tanken att "Men varför har jag inte gått HIT de senaste gångerna?" ...

Men det var härligt att sätta sig därinne. Lugnt och skönt. Behövde inte känna att jag stirrade på någon... Och behövde inte heller känna att någon stirrade på mig... Det var helt enkelt ALLDELES för mycket folk på stan idag!

... Dock kände jag mig inte desto mindre utsatt socialt, DÄRINNE. Vid bibblan. Jag kände mig ivägen... Och "utskälld" av andras blickar ifall jag råkade titta på någon..

Nu vet jag ju att det inte VAR så. Men vissa dagar mår man socialt bättre och andra är man desto mer tyngd och osäker...

Men jag orkade inte heller sitta DÄRINNE särskilt länge. Nej, nu blev det en promenad... En relativt kort, men ändå... Ja, den var kall. HIMLA kallt har det varit idag!

... Jag tänkte gå till bussen. Det var en... Ja, det var ett tag kvar tills bussen gick. Så jag svängde istället in på en annan galleria. Och satte mig på en bänk där. Nu ÄNNU mer trött och sliten... Men vilket gjorde att jag ignorerade de flesta människor och kände mig fri att titta vart jag ville.

Sedan gick jag till busstationen. Och in i väntsalen. Där satt jag sedan tills det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå... Men det var dummare än dummast att gå ut och vänta... ISKALLT! Jag MENAR det! Höll på att frysa både hals och kinder av mig!

Men medans jag sa... Ja, jag glömde berätta det. Så hoppar tillbaka...

Medans jag satt därinne i väntrummet, hade jag hela tiden viljan, suget... Ja, jag ville köpa en kaffe och en korv... Och jag var såå nära, såå många gånger... Men jag KUNDE bara inte få mig för! ... Det kändes väl bara inte rätt... Jag KUNDE bara inte äta en korv NU! ... "Inte när jag är inne på att äta så lite som möjligt eller inget alls... Det känns bara FEL" ... "Vad skulle hända DÅ?"

... Och så hade jag ingen som HELST lust att säga att jag ville ha en korv, i kassan. Inte heller någon större lust att gå in på pressbyrån och dra uppmärksamhet till mig... Tyckte redan att det var jobbigt som det VAR, att känna att folk stirrade på mig hela tiden... Kände mig ful och äcklig. Konstig.

... Sedan blev det iallafall "hem".

Det luktade(tyckte jag) mjölkchoklad om bussen när den kom :P Så jag blev såå sugen. Funderade till och från, hela bussresan, på ifall jag skulle köpa mig lite godis på butiken hemma... Beslutsångest och sådär... Men det slutade ändå med en liten påse godis och några småchokladkakor...

Väl hemma, tog jag mig lite yoghurt med granola. Och så även lite godis och en kopp kaffe.

Satte mig vid datorn och kollade blocket. Läste bloggar...

Och jag... Ja, de senaste dagarna har mycket av mitt fokus legat på att försöka hitta NÅGONTING att titta på eller ängna mig åt, som kan ständigt påminna mig om att jobba mig framåt och inte bakåt. Och här har bloggarna en stor roll. Att varje dag läsa om nyblivna mammor och deras bebisar. Humoristiska föräldrar... Liksom människor som kämpar med olika diagnoser... Ja, det stärker en lite grann...

Men det JAG lutar mig åt, är mer ifall ett HUSDJUR skulle kunna hjälpa mig att se och minnas vad som är värt något i livet! För att bilder på bebisar. Listor över mina drömmar. Peppande ord... Ja, det hjälper för STUNDEN. I sådär... Ja, högst två minuter. Sedan slocknar lågan... och jag måste hitta något nytt att påminnas av... Men kanske kan ett HUSDJUR göra att jag blir ständigt påmind? ... Men det känns hårt att chansa. Känner att jag REDAN har för mycket i min vardag att orka med!

Ja. Och förutom det, har jag sett på en dokumentär på youtube. Sysslat med listorna som jag nämnde ovan... Och så har jag, liksom jag OCKSÅ nämnde ovan, vräkt i mig kanske LITE för mycket yoghurt och godis! Men det känns ändå okej... Funderar på att fortsätta. Då jag ändå ska, från och med imorgon, börja kämpa på efter alla mina nya listor!

God natt med er <3

En bra dag idag, förresten ;)