Nej. Jag vet inte hur jag ska skriva det här inlägget. Då jag varken har ork till att blogga... eller lust till att hålla mig vaken fram tills jag vet vad jag ska skriva..

Sitter här och bara, utan att tänka på någonting speciellt, grubblar och känner mig rastlös. Medans jag med båda mina händer, om vartannat, pillar, rivet i både ansikte och hårbotten... Inte för att det kliar... Utan för att... Ja. Vet egentligen inte riktigt.

Så vi går vidare.

Jag tänker göra det enkelt för mig. Då hjärnan känns tom... Tillvaron likaså..

Så. Jag rabblar dagen. Uppifrån och ner.. Eller hur man nu säger..

Börjar med gårnatten..

Ja, det finns nog inte så mycket att säga om den.. Satte mig och läste mer från den där bloggen, om jag inte missminner mig.. Och sedan... Ja, efter att ha ätit det ALLRA sista av mitt naturgodis, gick jag och la mig..

Sov väldigt konstigt. Och drömde väldigt verkligt. Jag var på en tågbana. Den här borta, som jag passerar varje gång som jag ska till bussen...

Mer minns jag tyvärr inte...

Men vaknade iallafall på morgonen.. Tidigt. Säkert vid...

Ja, jag vaknade ganska MÅNGA gånger inatt... Hämtade min mobil från laddaren, vid halv fem eller om det var halv fyra, på morgonen...

Klev väl upp någon gång efter elva, tror jag. Kanske närmare tolv... Och hade FORTFARANDE inte fått något svar från bovärden! Visst. Jag skrev igår vid ettiden.. Men svarar han inte under första delen av dagen, får jag känslan av att han har SETT det.. Men att han inte kommer att svara utan en påputtning...

Men jag väntade... HELA dagen har jag väntat.. Men nej. Inte ett knyst.. Men jag ger honom några dagar till.. Tills NÄSTA gång som jag ska slänga soporna!

... Bestämde mig för att jag skulle åka in till stan även idag.. Ja, nu känns det som en omöjlighet att stanna hemma hela dagarna. Märker ju att jag MÅR så mycket MINDRE dåligt när jag reser lite fram och tillbaka... Och så mycket SÄMRE när jag befinner mig mellan alla dessa väggar!

Så. Jag gjorde mig klar. Och så gick jag ut.. Det var sju plusgrader.. Men det blåste lite svalt. Och solen var inte särskilt närvarande... Så, kallt ändå...

Ehhmm...

Vad kan jag SÄGA om dagen i stan? ...

Jag hade ingen ANING om vad jag skulle hitta på.. Hade idag, ÄN mindre lust till att göra någonting. ÄN mindre lust till att prata med folk... Eller att ens SE folk! ... Så gallerian var inget alternativ...

Nej, trots hälen som störde mig rejält med sin domnande smärta, bestämde jag mig för att ta en kort promenad och sedan åka hem igen... Sätta mig på busstationen och vänta in bussen. Sedan..

Ja-a...

Så jag tog mig promenad.. Stapplande. Svidande... Inte särskilt härlig... Och lite smått kall..

... Och sedan gick jag mycket riktigt, tillbaka till busstationen... Satte mig inne i väntsalen. Då det var kallt ute. Och ganska länge kvar tills bussen skulle gå... 55 minuter ungefär. Om jag inte missminner mig...

... När det var tio minuter kvar tills bussen skulle gå, tog jag modet till mig och gick in på pressbyrån för att köpa mig något litet att äta och dricka..

... Och så gick jag ut och väntade de sista fem minuterarna...

Åkte hem... Under en del dagdrömmande...

Och satte mig sedan vid datorn. Åt lite av det jag hade köpt. Och sparade resten till kvällen..

Läste lite bloggar. Och kollade blocket... Ja, och allt det där som jag ALLTID kollar..

Sedan såg jag några fler avsnitt av Teen Mom 2... MÅNGA avsnitt! KÄNNS det som iallafall! Jag hade inget annat för mig, och stängde alltså inte av förräns jag började känna mig trött och seg. Pumpad med deras problem och bekymmer. Dov i öronen och stressad av deras ofta förekommande skrik...

Och så... Ja-a... Jag har suttit här och bara kollat samma sak, gång på gång på gång...

... Flyttade till slut in till köket och tände lite ljus för första gången på flera... veckor? ... Vet fakiskt inte riktigt när jag gjorde det sist...

Kom sedan på, medans jag satt där, och FORTFARANDE irriterade mig på och mådde dåligt över grannarnas höga musik som hade pågått i ett par timmar eller mer, att jag kunde ju lyssna på lite lugnare musik själv..

Så det gjorde jag. Lyssnade på några lugna låtar på youtube, på behaglig ljudnivå...

... Men började ganska snart att se på lite videos istället...

Såg på video efter video... Efter video..

... Tills jag nu för en stund sedan, hade så ont i nacken, att jag bara behövde vila. Byta ställning... Och ja...

Men innan jag började lyssna på denna videon, pratade jag väldigt mycket med mig själv. Men det positiva med att diskutera med sig själv, är ju att jag kan göra det utan att låta ;)

... Nej, jag diskuterade det faktum.. Förklarade för mig själv, att dagarna går bra... Men ensamheten under kvällarna, känns alltid jobbigare..

Jag menar. Visst är det TRÅKIGT att gå hela dagar utan att prata med NÅGON. Utan att LYSSNA på någon som inte befinner sig på insidan av en skärm... Men DET kan jag hantera.. Det är liksom någonting som jag är VAN vid.. Och faktum är, att jag ALDRAG har haft särskilt stort behov av att socialisera med någon under dagarna. Då jag är en dagdrömmare och mer DRAR mig för att behöva umgås med folk...

... Men under kvällarna, efter att ha varit ensam hela dagen... Ja, det blir lite ensamt..

Jag menar.. När jag bodde hemma(nu innan jag flyttade för ANDRA gången).. Ja, då vantrivdes jag rätt så mycket med att bo hemma.. Allra helst av den enkla anledningen att jag kände påtvingad kontakt... Vilket jag INTE mådde bra av... Så jag höll mig oftast för mig själv på dagarna... Med vissa undantag...

Men till kvällen sedan.. Ja, då hade vi... Mamma, pappa och jag, som rutin att titta på en film varje kväll.. Ja, varje vecka som pappa jobbade dag... Och det STORTRIVDES jag med! Den korta, inte så intensiva kontaken med föräldrarna.. På mina EGNA villkor! ... Det var liksom VÅRAN grej! ... Och DET är en sak som jag VERKLIGEN saknar NU! SAKNAR! Skulle gärna åka dit varje kväll, bara för att se på en film tillsammans med dem... Men det är tyvärr för långt..

Men vidare.

Jag satte mig iallafall här igen. Efter att ha sett på de där videosarna i köket...

Grubblade. Stressade... Utan att egentligen veta vad jag TÄNKTE på.. Saker kändes bara inte rätt.. Och jag var frustrerad.. Lite smått förtvivlad... Kanske uppgiven... Ja, saker är inte rätt, helt enkelt...

... Jag kan säga att jag bara vill att nästa dag ska börja... Men det VILL jag inte. Jag vill inte påbörja en ny dag.. En dag av ingenting... Där SAMMA dag uppenbarar sig framför mig, gång på gång på gång.. Vakna. Dra sig i sängen tills man har lust att kliva upp. Kliva upp. Klä på sig... Promenera ALLDELES för tidigt till bussen. För att åka till stan.. Ta en promenad. Utan någon större mening. Mer än att det åtminstone känns BÄTTRE än att vara hemma...

Och sedan tröttna efter närmare en timme... Gå tillbaka till busstationen.. Vänta i ungefär en timme, på bussen... Utan någon som helst social kontakt... Och sedan när bussen äntligen kommer, åka hem för att sitta vid datorn... Grubbla lite grann. Blogga... Och sedan så småningom, gå och lägga sig... ALLTFÖR sent..

Ja.. DET är min dag.. Mitt dygn... Min vardag..

... Men jag behöver mer... HELT klart MER...

God natt med er <3

Nej, nej.. NEJ. Är det enda jag har lust att säga..

... Jag ORKAR liksom inte.. Av ingen anledning alls egentligen.. Önskar jag kunde säga att livet är hårt.. Skylla på själva livet i sig..

Och visst är livet hårt.. För vissa. Men inte för mig.. I ärlighetens namn. Inte för mig.. JAG må vara hård mot mig själv.. Men livet skulle faktiskt kunna vara någonting HELT annat, enklare än vad jag TILLÅTER det att vara, om jag bara hade gett det hundra procent av min vilja..

Nej. Livet är inte hårt. För många är det det. Men inte för mig. Jag KAN saker. Mer än vad jag tar mig för att göra. Jag... Ja, hela mitt LIV har potential! Men samtidigt som jag gnäller och tjatar. Önskar och känner mig desperat.. Så gör jag inte mycket för att faktiskt TA mig dit.. Närmare på ingenting alls.. Jag är inte öppen för det. Tar inte... VÄLJER att inte ta tag i de saker som jag LÄNGTAR efter. Dessa relativt lättillgängliga saker som skulle höja min livskvalitet till en MER än trivsam nivå! ... "Vad sägs om att börja med att le?".. Att dra sig till de situationer där det automatiska leendet uppenbarar sig...

Just nu sitter jag här. På datastolen som jag har suttit på sedan jag vaknade efter en lur, vid halv sjutiden(eller något)... Ångesten sitter som en klump i bröstet. Och hjärnan är för trött för att orka räkna ut varför.. Vilket av dagens alla intryck och förändringar.. Små, likt som stora, som har gjort att denna enorma(egentligen rätt så lilla) klump har satt sig kring mitt hjärta igen och kramat det hårt.. En riktig björnkram..

Önskar starkt att jag hade bott ute på landet, så att jag kunde sätta mig i skogen någonstans, på en sten, och bara skrika allt vad jag hade.. Avsluta det hela med att sjunga med tårarna rinnandes nerför kinden... Bara för att... Ja. Av ingen anledning alls..

Jag har paradiset utanför min dörr.. Bara jag vågar besöka det.. Och satsa på den rätta vägen.. Det är inget som säger att det kommer att vara lätt eller väldigt lättillgängligt... Men det FINNS där, och jag har både potential och möjlighet att joina det... Om jag bara tar mig förbi bommen...

... Men jag ska väl ta dagen idag..

Jag fortsatte trots allt att läsa ikapp någon månad på den här bloggen som jag har börjat läsa helt från början.. Snart... Ja, kanske inte. Det är nog en tredjedel som jag har avverkat nu... Så en del kvar att komma ikapp..

Och sedan gick jag och la mig.. Klockan var någon gång vid tvåtiden tror jag..

Minns inte hur jag somnade... Eller NÄR, rättare sagt. Minns inte hur jag mådde...

... Men vaknade iallafall... Vid elva någon gång imorse. Tror jag. Och klev väl upp någon gång därefter..

Klädde direkt på mig kläderna och plockade ur båda diskställen efter gårdagens diskning..

Och sedan blev det en snabb vända vid datorn.. Minns dock inte vad jag gjorde...

Gud. Minnet. Minnet. Minnet... Men kanske inte är någon aktivitet som NÅGON normalt sätt kommer ihåg.

Och så klädde jag på mig ytterkläderna. Tog med mig soppåsen med matavfall i... Och gick till soprummet några hus bort. För att testa nycklar.. Hittade den rätta... Och gick in...

*Suck* säger jag bara. Först blev jag glatt överraskad. Lättad. Men det dog ganska snabbt. Då jag inte kunde hitta NÅGON soptunna för just MATSOPOR! Nej, det fanns ALLA dessa returtunnor, för tidningar, papp, plast... Metall... Och ALLA dessa! TILL och med BATTERIER! ... Restavfall fanns det typ fyra soptunnor på rad, för... Men jag läste på skyltarna. Läste, läste och läste. Kände mig som en yr höna. Där jag gick omkring, stressad och förvirrad, för att försöka hitta en soptunna... som inte FANNS!

Så. Jag slängde den i restavfall. Skulle ju till bussen.. Så kunde ju inte stå DÄR och stirra efter en soptunna som jag med största sannolikhet inte skulle hitta... Då den inte FANNS i rummet!

... Gick, om än med lite mer uppgivenhet.. Och frustration. Till busshållsplatsen. Satte mig på bänken i båset... Och skickade iväg ännu ett mail till bovärden. Frågade.

... Har dock inte fått något svar ännu...

Jaja. Det är ju inte LIKA illa NU, iallafall. Stör mig bara på att behöva slänga soporna i FEL soptunna ÄVEN nu EFTER att jag har hittat soprummet! ... NÄR ska allt vara klart med alla oupplösta problem i LÄGENHETEN!? ... Ja, jag lovar jag önskar mig bort ifrån det vuxna livet.. Alla dessa SMÅPROBLEM.

"Ska jag dö, så måste jag radera mina texter.. Raderar jag mina texter, så måste jag dö..."

... Ja, det är en mening som bara ploppat upp i mitt huvud... Inget allvarligt MED det.. Och vet inte ens varför jag tänker det... Jag vill inte dö.. Inte nu. Har liksom ingen TANKE på det.. Men i tröttheten och den psykiska bristen på ork, funderar jag bara på vad som måste till OM det någon gång skulle hända.. Vilket är en omöjlighet. Då jag inte vågar radera alla mina texter, IFALL att jag inte dör.. Eftersom att dessa är viktiga för mig. Och inte heller vågar RISKERA att någon läser det allra mest privata och hemliga som jag har skrivit.. De texter varav JAG och bokstäverna på pappret, är de enda som vet...

Men som sagt. Jag befinner mig inte där. Inte på NÅGOT sätt. Jag må inte komma framåt.. Och inte heller bakåt. Jag står hjälplöst och stampar på det onödigaste stället i livet... Jag kanske är dum mot mig själv ibland.. Inte riktigt VET vart jag vill... Men jag har ändå en rätt så stark dragningskraft framåt... Och rör mig med stapplande, alltför långsamma steg i rätt riktning. Villigt. Likt som ovilligt..

Det är DÄR jag befinner mig.

Men. Ja.

Klev på bussen. Och åkte in till stan. Trött. Slut.. Ja, det blev ingen härlig bussresa... TROTS att bussresan, idag var det ENDA som fick mig att åka iväg! ... Jag hade(har) så ont i hälen, att jag knappt kan gå. Känner mig som en gammal tant när jag haltar omkring.. Tror att det är ett blåmärke. Och det sitter och TRYCKER på hälsenan! ... Och vädret var grått och trist. Trots sina fyra till fem plusgrader, var det idag ingen vidare vårvärme ute. Som det var för några dagar sedan..

Inte heller hade jag lust att sitta i gallerian ute bland folk..

Men det var ändå så det blev. Jag gick och satte mig på gallerian och stirrade... Alldeles DOV inombords... Och tröttheten gjorde att det BRÄNDE i ögonen. Huvudet gjorde sig påmint med en konstig ilande känsla... Och ja.. Jag orkade inte sitta där längre... Behövde RÖRA på mig!

Så efter ungefär... Ja, närmare en timme kanske, tog jag mig en kortare omväg tillbaka till busstationen.. Satte mig ute på bänken. Då jag från trettio meters avstånd(kanske), kunde tydligt se att väntsalen var stimmig och full.. Orkade INTE.

... Men det var kallt... Så när jag med ögat kunde tyda att det kanske var LITE mindre folk därinne nu, så traskade jag dit och satte mig istället... VILLE köpa någonting att dricka... Men var inte sugen...

Så jag hoppade det..

Hem..

Var väl hemma vid halv fyra. Satte mig då här. Och åt lite grann.. Alldeles för mycket egentligen. Läste lite bloggar. Kollade blocket... Ja. Det gamla vanliga...

Och sedan så MINNS jag inte vad jag gjorde.. Men jag mådde dåligt. Kände mig frustrerad och onödig... Ja. Så jag hämtade resten av mitt godis, och började proppa. Utan att smaka. Bara VRÄKA i mig... Av vilken anledning som jag inte kommer ihåg... NÅGON tanke var det nog som utlöste det.. Men jag minns inte..

Och sedan gick jag in i sovrummet och bäddade ner mig med kläderna på, under täcket och två filtar.. Vilade. Slappnade av.. Såå trött.

Jag råkade somna till.. Men var en kort stund halvt vid medvetande, och trodde att klockan hade blivit natt.. Gick väl och la mig vid halv fem..

Orkade dock inte kolla klockan. Låg bara där och med slutna ögon, nyvaken, försökte tvinga mig själv att kliva upp och blogga. För att sedan lägga mig för natten igen..

Men när jag väl kollade klockan, var den halv sju, tror jag.. Så klev då upp.. Såg på några avsnitt av teen mom 2 på datorn...

Och nu sitter jag här... och bloggar...

Ja-a.. Det var nog det. God natt med er <3

Egentligen har jag ingen större lust att blogga.. Men klockan börjar bli sent..

Jag är HELT på andra tankar just nu.. Kissnödig, och på andra tankar :P

... Men jag ska ändå rabbla dagen som varit. Då det ju är något av det viktigaste som finns :P

Minns inte riktigt vad jag GJORDE igår efter kvällsinlägget...

Löste jag korsord?

Läste jag bloggar?

... Ja, jag minns inte. Eller rättare sagt. Det FINNS därinne. Men jag orkar inte anstränga mig för att tänka efter. Vill ju låta fingrarna vibrera över dessa tangenter i en hisklig fart. Och inte stanna upp för att fundera, och glömma ÄNNU mer på vägen :P

... Okej. Onödig info.

Men vidare..

Eftersom att jag inte minns gårnatten, går jag direkt vidare på morgonen.. För att DEN minns jag!

... Jag vaknade vid halv nio ungefär, och kollade nästan direkt mobilen.. Jag hade fått mail från husvärden.. Eller heter det bovärden? Samma sak, iallafall..

Han hade svarat på mitt mail om soptunnorna.. Dessa alltför osynliga soptunnor som jag inte fattade vart de hade tagit vägen... Dessa soptunnor som givit mig ångest och gjort att jag inte vågat slänga SOPORNA på typ tre månader.. Sedan jag flyttade hit. Har väl slängt sopor två gånger, tror jag..

Men han svarade iallafall att vi har ett soprum i hur 3 a b... Alltså. Huset med portarna a och b...

... Och GUUUD vilken lättnad det var! Att ÄNTLIGEN kunna gå ut och slänga soporna... FEM DAGAR I VECKAN, om jag hade velat det! ... Och HUR många gånger jag vill per dag!

... Ja, jag kan lova jag låg där med ett leende på läpparna, i några minuter, efter det =)

... Så nu är det alltså så.. JAG bor i 3F. Ett litet hus med bara en port.. Bredvid vårt hus ligger ett tvåportshus.. 3 D och E... Och bredvid DET, ett enporthus.. 3C... Och så har vi, nästa på samma sida gatan, ett till tvåportshus, 3 A och B... I 3f BOR jag. I 3 D E har jag tvättstugan... Och i 3 A B har jag soprummet... Lite utspritt :P

Men nu VET jag iallafall ;)

... Vi går vidare..

Efter att ha legat en stund till, började glädjen lägga sig... Lättnaden lätta... Och jag började känna en hint av ångest.. Inte stark.. Bara sådär lätt märkbar... Sådär så det näst INTILL, förändrar humöret... Ängslan liksom...

Men jag funderade inte mer på DET... Tänkte bara "Ja, alla bekymmer i VÄRLDEN försvinner ju inte bara för att SOPTUNNORNA hittas.."

... Klev väl upp... Ja, rätt så tidigt. Skulle ju trots allt DISKA idag.. Och så efter det, ville jag ju in till stan och köpa SEMLA! Tycker inte om att gå till butiken här i byn.. Då den är så LITEN och därför är SAMMA igenkända personal där VARJE dag! ... Tycker inte om att se folk som känner igen mig... Rädd för uppmärksamhet...

Men IBLAND går jag dit och handlar ändå..

Å andra sidan, så HAR jag ju busskort, och åker därmed "gratis" in till stan.. Och ÄLSKAR att åka buss! När inte DEN är full...

Klev iallafall upp.. Och började direkt diska... Disk efter disk... Efter disk.. Smutsigt och ofräscht... Diskmedlet försvann direkt ur vattnet... Och jag fick byta det näst intill SVARTA vattnet i diskhon, minst FYRA gånger under dagens diskning!

... Jag kände mig ofräsch.. Och trivdes inte med hur diskbänken såg ut... Och det ständigt uppdykande problemet att pussla ihop disken i dessa DISKSTÄLLNINGAR... Ja, det... Det är ett pussel, helt enkelt.. MÅSTE börja diska oftare! Har måndagar och torsdagar på schemat... Kanske ska börja GÖRA det också.. så att det åtminstone blir diskat när diskhon är full ;)

Ja.. Det TOG sin lilla tid.. Men jag blev klar. Har dock inte orkat plocka UNDAN all ren "disk" ännu.. Men det tar jag imorgon :)

... Efter diskningen, satte jag mig vid datorn en stund.. Gjorde ett kort om soprummet och la in här på bloggen. Och klädde nog sedan på mig ytterkläderna och gick till bussen.. Då jag inte hade någonting annat att göra.. Orkade ingenting efter dagens diskning.. Inte ens läsa bloggar..

Nej, nu ville jag ut. Hemifrån.

Så. En halvtimme innan bussen skulle gå, traskade jag iväg.. Kollade upp soprummet när jag ändå skulle ut... Och det fanns! Hittade det. Och imorgon åker åtminstone matsoporna ut ;) De andra får nog vänta.

Satt och väntade.. Länge. Länge.. Det var relativt kallt. Det blåste. Och man småfrös lite grann.. Några känslor kommer jag dock inte ihåg... Så säkert inte så viktiga...

Väl i stan... Ja, min enda plan var ju att gå till coop och köpa semla... Vilket såklart var tvunget att bli tvåpack.. Då man sällan kan köpa bakelser i enpack på matbutiker..

... Hittade även naturgodiset idag! Så med en LITEN ångest angående det, köpte jag även med mig en påse utav det godaste.. Inte lördag. Inte fredag.. eller helg... Men trots allt fettisdagen... Får ju skylla på det :P

... Och.. så tillbaka till busstationen... Kallt. Kallt. Kallt... Jag frös.. Men det hade iallafall blivit lite varmare än vad det var när jag GICK vid halv ett!

... Satte mig och väntade i väntsalen... Var... Ja, jag MINNS inte hur länge det var kvar tills bussen skulle gå.. Men mer än en halvtmme... Närmare en timme, tror jag, iallafall..

Och så hem. Satte mig direkt vid datorn. Och åt lite godis... Påmindes sedan om semlan... som jag TILLOCHMED glömt bort att jag hade! Som alltså fortfarande låg i påsen i hallen... Av en bloggerska som skrev att det var fettisdagen idag..

Åt semlan...

... Och ja-a... Jag har väl typ suttit här sedan dess.. Messat lite med 22åringen.. Då hon och mamma, båda hörde av sig idag och sa att vi skulle fira mig den 28:e hemma hos dem.. Mamma och pappa alltså.. Ja. Hade inte DE hört av sig, så är det inte säkert att det hade blivit något firande alls! ... Men det blir säkert bra :)

Vi diskuterade tårtan. Då jag vill ha en nostalgitårta.. Den tårta som vi ALLTID gjorde till alla födelsedagar när vi var SMÅ! ... Så vi behövde komma fram till hur den egentligen var uppbyggd.. Det var LÄNGE sedan! Men jag tror nog att vi får till det.. Eller HON. Jag hade önskemål om att hon skulle göra min tårta =)

... Och så messade Xsambon. Överraskad blev jag, då han aldrig hör av sig annars.

Han "pratade" lite... Och kläckte sedan ur sig vad han EGENTLIGEN ville.. Han behövde låna 500 kronor... till någonting. Frågade aldrig vad. Men jag skulle sedan få tillbaka dem när han fick pengar, på onsdag nästa vecka..

Klart han får! Jag menar. Xsambon och jag levde i princip på luft och vatten.. Hade inte råd med varken mat eller räkningar... Pengarna tog slut och mer därtill, innan de knappt hade hunnit IN på kontot(!) ... Och DET... Ja, det var på grund av mig! ...

.. Och samvetet..

Jag tror att jag lämnar det där, idag.. Kanske berättar mer om hur Xsambon ställde upp och vad han stod UT med under den tiden(och att han inte bara slänge ut mig!), en annan dag..

Men iallafall. Dessutom så går ju ändå inte mina möbel-och inredningspengar åt just nu, kan man ju säga :P

Så jag förde över pengarna. Blev kallad "ängel"... Och så sa jag "hejdå" för att jag ville se på lite dokumentärserier på datorn.. Ja, GUD vad jag saknar tv:n!

... Den, och soffan som det blev förhinder med! Ja, de erbjöd inte inbärning(-burning?) i lägenheten för en rimlig summa, i MIN stad, sa de. Så jag får försöka komma på en annan lösning. Kanske att de levererar den till mina föräldrars hus. Och så tar DE hit den på sitt släp?

... Ja, vi får se.

Jag började iallafall söka efter olika serier. Ville se någonting med förlossningar. Eller iallafall nyfödda.. Då DET har varit någonting som rört sig i mitt huvud idag!

... Men det är så svårt att HITTA på internet, tycker jag!

Hittade trots allt en serie.. Som jag nu får vänta på nästa del av. Då andra delen inte tycktes ha kommit ut ännu. En serie på två delar.. Minns dock inte vad den hette..

Sedan blev jag trött.. Mådde nog lite sådär... Men minns inte så mycket OM det!

Så jag tog med mig mitt godis och gick och bäddade ner mig under täcket i sängen. Klockan var sju.. Åt mig LITE för mätt på godiset.. Men hejdade sedan mig själv.. Grubblade lite grann. Skrev några punkter på mobilen.. Och la sedan ner huvudet för att vila..

Funderade bara lite grann. Dagdrömde. Visionerade(om det nu finns) ...

... Och nu har jag klivit upp för att blogga... Då jag fick tråkigt. Blev trött. Och klockan börjar bli mycket...

.. Ja, just det ja! Höll nästan på att glömma det som inlägget BÖRJADE med!

Jag såg, medans jag låg där nerbäddad, på en dokumentär på youtube.. En sådan där hd-film på en bebis utveckling från ägg till foster och så vidare... Och utan att veta om det, lyckades jag välja en som handlade om tvillingar, trillingar och fyrlingar! Olika slags tvillingar... Och hur allt kan gå till på typ... Ja, MÅNGA olika sätt! Såå intressant! Och jag som är superfascinerad(stavning) av flerlingar! ÄLSKAR. Och man lär sig så mycket nytt! ... En VÄLDIGT intressant sak om vänsterhänta, bland annat ;P

Så. Nu i skrivandets stund, har jag lite svårt att koppla av.. För det första, vill jag lära mig MER, MER... MER! Jag vill se fler videos...

Och för det andra, så känner jag en viss abstinens. Då jag inte har läst ikapp NÅGONTING på den här bloggen som jag började läsa från början, idag!

... Ja, men det ska nog bli sängen nu..

Kanske blir det till stan imorgon. ÄLSKAR att inte vara hemma!

God natt med er <3

Jag har ingen energi till att skriva SCHEMAN längre, har jag märkt..

Jag vill gärna skriva matscheman. Dagsscheman... Jag vill gärna skriva planer.. Och YTTERLIGARE planer!

... Men samtidigt ORKAR jag inte.. Jag sätter mig, med mobilen framför mig, och vill bara börja skriva punkter.. Jag funderar på att hämta anteckningsblocket... Skriva ner några riktlinjer eller förnuftiga stolpar att luta mig emot... Sätter mig vid datorn... Bara för att skriva en lång TEXT om vad jag tänker och känner om allt, och vad som ska till...

... Men jag har ingen energi till NÅGOT av det! Det är typ DÖTT i hjärnan, och jag orkar inte anstränga mig för att "fatta vad jag tänker"... Orkar inte tänka efter. Försöka fånga tankarna för att se vad det är som får mig att känna denna ångest.. Denna ängslan och DEPP jag känner idag. Nuför tiden.

... Jag vet bara att jag känner ett STORT behov till att skriva några trygga stolpar att hålla mig fast i, så att jag inte flyger iväg... Det är denna stolpe som jag saknar i en människa.. En kärlek.. En bästa vän. Just nu.. Nu när jag har tröttnat. Inte orkar.. Har gett upp lite grann om mina egna, förut så välanvända stolpar av text...

Men. Dagen idag.

Vet inte hur mycket känslor och tankar som kommer MED i det här inlägget(antagligen ganska mycket). Eftersom att jag känner att jag även SJÄLV, när jag ensam funderar, har svårt för att "SE" mina tankar och känslor, just nu.. Trögt att veta vad jag tänker... och att komma IHÅG vad som utlöste vilken känsla..

... Men jag VET att idag har varit ÄNNU en dag med ÅNGEST för dessa SOPTUNNOR utanför mitt hus, som inte finns!

... Ja. När man ser mögel i matsoporna när man tittar ner. Ska slänga någonting... Och man inte "kan" gå ut med soporna för att man inte vet vart denna tydligt "osynliga" soptunna befinner sig... Ja, då uppdagas problemen igen, innanför ens pannben.. Klämmer ner ens hjärta... Och visar sig ÄN mer påttagligt än förra gången!

Ja, jag blir TRÖTT på skiten! Jag sitter bara med ens och funderar över hur jag kan ändra mina matvanor för att slippa matsopor.. Eller några sopor alls! .. Och desperat, fattar jag att det inte kommer att gå! Sålänge som jag inte tillåter mig själv ta skada ÄNNU mer... ÄNNU en gång... Av HELT fel anledning!

... Men jag skickade iväg ÄNNU ett mail till hyresvärdarna. Och förklarade att jag VERKLIGEN måste veta. Även om det kan anses som en dum, liten eller onödig fråga. Men att jag DRAR mig för att slänga soporna annars. Och att det inte FUNGERAR längre..

... Så får vi se.. JAG tänker inte skämmas... Då det är för MIG en viktig fråga.

Men. Nu har jag ju inte rabblat dagen idag. Så det gör vi nu.

Ja-a.. Igår efter inlägget, började jag läsa igenom en av de bloggar jag läser, HELT ifrån början! Med början "december 2012" eller något. Tror jag att det var. Behöver inte ha varit. Men någon gång där i slutet iallafall. Om jag inte missminner mig.

Så har jag ALDRIG gjort förut! Börjat läsa igenom en sådan lång blogg ifrån BÖRJAN. Men dessa människor går ända in i hjärtat. Och har mig nu i ett sylvasst grepp. Älskar humorn. Älskar att både man och hustru skriver i bloggen VARJE dag! Älskar. Älskar. Älskar.

Jag läser många fler bloggar också. Då andras liv.. Allra helst de som skriver med glädje och humor, ger mig en härlig känsla inombords. Den känsan som JAG hoppas få in i min egen vardag en dag OCKSÅ.

... Men tillbaka.

Läste iallafall. Och läste. Och läste. Den bloggen. Fram tills klockan var runt TVÅ på morgonen.. Då jag kände att jag inte orkade vara vaken längre.. Och istället kröp i säng.. Men LITE svårt hade jag ändå att sluta tänka på denna familjen... Ville läsa MER, MER, MER!

Vaknade imorse. Rätt så tidigt, tror jag.. Men jag orkade inte/ville inte/ hade inte lust att kliva upp. Då idag var duschdag. Det var diskningsdag... Och jag hade fått mail om möte, från min jobbcoach. Om en vecka på tisdag ska jag dit.. Och hon har FLYTTAT! Så ska plugga kartan, så att jag hittar dit... Och så ska vi väl hoppas på större framgång vad gäller praktik, den HÄR gången!

Låg väl och drog mig fram tills klockan två någon gång... Och klev sedan upp för en dusch. Rotade i kartongerna(japp har inte fått ordning ännu) efter rena kläder... Och hittade trots länge sedan tvätt, lite rena kläder.. TUR DET! ORKA duscha ANNARS!

... Och så blev det ett bad.

Denna gången, satte jag mig i badkaret INNAN jag fyllde på vattnet! Så att jag skulle KÄNNA om det blev för varmt! Då jag har så dumma "vred" eller vad det nu heter, på detta badkaret. Och inga där man bara kan ställa in en grad och sedan hålla sig till det vid VARJE dusch.. Som jag och Xsambon hade.

Låg i badet en stund. Bara slappnade av. Tänkte. Funderade..

Drog nog ut på det lite extra. Då disken inte var något som jag tjoade av glädje och entusiasm inför precis..

Duschade.. Och.. Ja, sedan var jag trött. Orkade inte diska. Så jag sköt på det ett tag till. I vetskapen om att det med största sannolikhet inte skulle bli av idag..

Satte mig vid datorn och började läsa bloggar. Kolla blocket hundar. Eller husdjur, rättare sagt.

Och så lyssnade jag på de två sista avsnitten av tvillingpodden... Och gick sedan ut i köket för att laga dagens första mat..

Ja, jag lagar ju aldrig mat. Men jag har varken bröd, smör eller pålägg hemma just nu... Och inte heller onyttigheter. Eller någon form av juice...

Så det enda alternativet var att i det skitiga köket, bland skräp och disk, slänga ihop någoning. Jag kokade pasta och stekte fläsket som snart skulle krypa ut ur kylskåpet själv.. Köpte det till pannkakan som Xsambon och jag skulle ha gjort när HAN var här. Men det blev ju aldrig av...

... Så nu använde JAG den.

Det blev gott. Men portionen såå stor! Men kände att jag fick väl proppa i mig det ändå. Trots mättnad. Då DET var dagens första och antagligen enda mat! ... Klockan var fem. Ungefär.

... Det gick ner. Men jag är fortfarande mätt... Och såå törstig HELA TIDEN.

Sedan blev det att läsa lite vidare på bloggen som jag försöker att läsa ikapp... Och så en paus framför korsord. Efter att ha skrivit ett litet känslokort.. Sådana som jag brukar lägga ut på bloggen. Dock inte denna gången...

Men korsordet gick segt... Och jag tycker inte om känslan i mitt bröst. Tyngden och stelheten i mitt huvud...

Så. Nu ska jag försöka få tiden att gå. HÄVA i mig vatten! Och se hur jag ska göra min dag bra imorgon.. Diskning ska det iallafall bli.

God natt med er <3

... Än sålänge, har jag ingen plan vad gäller hur jag ska ta mig någonstans i livet... För att grejen är den... att jag VET inte! Jag har ingen ANING.. Allt är tomt... Och i mitt huvud snurrar bara en massa frågetecken.. Det på grund av att jag har HAFT så många planer tidigare. Jag har gjort alla möjliga punktlistor, småplaneringar, drömmar, mål, och förväntningar på mig själv..

Jag har gjort grundliga planer, steg för steg, över vart jag vill och hur jag ska ta mig dit..

... Jag har PEPPAT mig själv.. Förklarat för mig själv, VARFÖR jag vill dit jag vill, och vad som ska till för att jag ska klara det..

Men nej.. Det funkar inte.. Jag har hållit på i över ett ÅR nu! ... Och även under någon period när jag bodde i H*vetets stad... Men inte har jag tagit mig många steg... Visst. En egen lägenhet.. Jag blev HIMLA glad när jag fick den! Efter ett och ett halv ÅR hemma med föräldrarna(efter att ha bott med Xsambon)!

... Men med mig själv.. Mina mål mot framtiden. Praktik. Sociala färdigheter.. Ja, kärlek.. Familj... Ja, men det vuxna livet.. Jag har inte ens börjat med dessa HUSHÅLLSSYSSLOR som jag såg så fram emot att börja göra själv! ... Inrett LÄGENHETEN som jag har drömt om så länge(innan jag flyttade) ... Bakat, lagat mat... Sytt..

... En egen lägenhet... Ja, det är ETT steg.. Men jag är inte nöjd.. Jag trivs inte... Med livet... Med mig själv... Och det största steget som stör mig just nu, är praktik.. Denna praktik som jag kämpade för genom kommunen till en början.. Men tappade både tålamod och förtroende för min dåvarande jobbcoach... Vidare till arbetsförmedlingen. Kämpa där... Men fick byta och byta och byta handläggare innan jag ens hann träffa dem! ... Och så när jag väl hade ett möte... Ja, då dök hon inte upp!

... Och så vänder jag mig till kommunen igen... Får en Jobbcoach som jag trivs med... Får en praktik på ett HUNDDAGIS(vad jag alltid har velat) väldigt snabbt... Och så VÅGAR jag inte stanna där, vid första DAGEN!

... Ja, ni kanske förstår.. Frustration på detta.. Ingen sådan där levande, bubblande frustration som man går runt och KÄNNER hela tiden.. Men ändå... irriterande.

... Hoppet tynar... Och jag stampar och låter allt vara som det är... Accepterar? ...

Men. Dagen idag.

Korsord igår natt, om jag inte minns fel... Hmm.. Inget minne förresten. Så jag låter det vara osagt... Kan ha suttit här vid datorn och joxat med något också... Ja, det känns som om minnet bara blir sämre och sämre... Brist på vitaminer, på grund av dålig kost? ...

...Men jag vaknade iallafall imorse. Rätt så sent.. Håller sakta men säkert, på att vända på dygnet.. Lägger mig inte förräns efter två på natten, och vaknar efter... Nej, iochförsig innan elva än sålänge..

Men ändå..

Klev iallafall upp och åt frukost.. Funderade på att åka in till stan med den enda bra bussen som gick under dagen.. Då jag kände att jag ville passa på.. Orkade inte sitta hemma.. Vädret var fint... Och mitt busskort skulle gå ut imorgon.. Ja, sista dagen är nog då... Vet dock inte om jag orkar åka då.. Med tanke på att jag bara MÅSTE diska och DUSCHA imorgon! JÄTTESKITIG i håret.. Känner mig ÄCKLIG i kläderna och är ALLMÄNT OBEKVÄM i mig själv! Diskbänken är full med disk... Och skräp... Och jag känner att jag HELT har tappat greppet om det mesta! Inte tvättat kläder sedan... Ja, på över en MÅNAD! HAR typ inga rena, tror jag!

Så. Imorgon är prio ett duschningen och diskningen... Så därför blir det med största sannorlikhet ingen stan då..

... Men iallafall..

Åt frukost... Och sedan var det nog dags att gå, tror jag... Jag klev nämligen upp rätt så sent. Och bussen skulle gå halv ett.. På med ytterkläderna och traska iväg..

... Satt och väntade en stund i båset.. Och så kom bussen och färden mot stan, började..

När jag kom till stan idag, visste jag inte direkt vart jag skulle gå.. Då jag egentligen inte hade LUST med att se alla dessa gator. Hamnen. Gågatan.. Allt folk... Eller egentligen NÅGONTING i detta samhälle!

... Nej, jag var inte på dåligt humör.. Inte vad jag MINNS iallafall.. Vet inte heller ifall jag kände mig särskilt TYNGD av någonting just då... Som sagt... SUPERDÅLIGT minne just nu!

.. Men jag gick iallafall mot tågstationen denna gången.. Nytt och bra.. För att där BRUKAR jag inte gå..

Gick upp för en hög trappa med en bro över till andra sidan rälset...  Jag kände mig väldigt trygg i vart jag gick, även om jag inte hade gått dit förut.. Då jag börjar känna mig väl lokaliserad(om det nu är vad man säger) i denna staden nu.. Vet vart jag har vad, även om jag går någonstans där jag inte har gått förut. Vet vad jag har runt omkring mig...

Men dock, ju längre jag gick på okända vägar, desto mindre säker på vart jag var, blev jag.. Men jag hade relativ koll.

... Hamnade till slut tillbaka vid bron över tågrälset... EFTER att ha gått genom en SUPERLÄSKIG tunnel! Japp, det var inte dessa stora, relativt höga och fyrkantiga tunnlarna.. Nej, denna var lång, liten, låg i tak... Och RUND! Kände mig som en ihopklämd kloakråtta!

.. Superläskig att gå igenom.. Men med tanke på cykel-och fotspåren i snön, förmodade jag att denna var för människor och inte för... Ja, vad nu dessa ÄNNU mindre tunnlar som brukar finnas i diken, är till för :P

Satte mig ute i solen i ett bussbås och väntade på bussen...

... Då kom det en äldre kvinna, yngre tant, fram till mig och frågade om jag "hade något till henne"... Jag tänkte liksom "vad skulle JAG ha till dig?" ... Men sa bara "nej" ... "Du har inget?" frågar hon igen... "Nej jag har inget" ... "Ingenting?" ... "Nej" ... "Du har inga tunna vantar som jag kan få?" ... Och så när jag sa att jag inte hade några, så frågade hon om hon kunde få se hur de vantar som jag hade till mig SJÄLV såg ut! ... Sa att jag inte hade dem med mig.. Jag ville ju inte ge bort DEM!

... Åkte hem..

Och när jag kom hem, satte jag mig nog vid datorn... Kollade bloggar.. Såg på några avsnitt av Tvillingpodden... Och kollade blocket husdjur...

Jag har ätit.. Lyckats lösa ett korsord som jag hade påbörjat med men gett upp med på grund av att jag kört fast...

Och så har jag grubblat. Grubblat och grubblat. Det faktum att mitt liv kräver MER än såhär! ... Men jag har känt mig väldigt hjälplös och uppgiven, gällande att TA mig dit!

... Klockan fem, var jag trött. Bäddade ner mig under täcket och två filtar, med kläderna på, i sängen... Blundade i några minuter, och bara slappnade av...

När jag för en stund sedan, börjat vrida och vända mig, och bara nervöst/oroligt pillade och rev mig överallt, klev jag istället upp igen... Och det var nog DÅ som jag löste korsordet!

... Drack en kopp te... Och åt, bara för lustens skull..

Men har gått upp till 52kilo nu allafall. Det var åtminstone vad vågen visade imorse. Inte så konstigt kanske. Då äter, är nästan det enda jag GÖR nuförtiden! Förutom mina små promenader i stan, och korsordslösandet det vill säga.

God natt med er <3

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

God natt med er <3

... Jag tänker bara rabbla dagen som varit... För att jag sitter här. Kommer på öppningsmening efter öppningsmening till det här inlägget.. Men inget känns rätt... Jag har helt enkelt ingen LUST att berätta någonting idag..

Och med det, kommer jag även att tänka på hur LITE jag skriver nuför tiden.. Nej, alltså inte korta inlägg. För att dessa blir alltid långa.. Men förr skrev jag typ minst tre A4 om dagen.. FÖRUTOM kvällsinläggen på denna bloggen! ... Men grejen är väl att jag inte känner samma behov av det just nu.. Har ingenting att vara frustrerad på för tillfället.. Konstigt nog..

Men. Dagen idag.

... Igår innan jag la mig, löste jag mer korsord... Minns inte hur jag mådde eller NÄR jag sedan gick och la mig...

Men sprang upp ett par gånger under natten/morgonen, för att gå på toaletten.. Ja. Jag läcker ju som självaste f*n.. Eller gjorde. Har nog lugnat ner sig lite nu..

Klev upp för att äta frukost... Ja, jag minns inte vad klockan var.. Men den var nog ganska mycket.. Då jag helst inte klev upp ALLS idag..

... Åt mig rätt så övermätt, och klev sedan i säng igen.. Av med morgonrocken och på med täcket..

Låg kvar. Vaken. Men ändå trött och sliten.. Kände mig deppig och "jag har inget liv. Orkar inte" ... Läckaget störde mig... och jag hade varken lust att kliva upp, synas eller göra NÅGONTING annat! Samtidigt som jag önskade mig ut.. Bara NÅGONSTANS. På praktik... Aktivitet. Sällskap... Ja, jag ville ha ett liv.. Vad som helst! Och jag VISSTE att det bara var JAG som kunde fixa det!

Men samtidigt som jag visste. Samtidigt som jag ville... Så kände jag mig inte redo för NÅGOT av det! Vilket gjorde mig ÄNNU mer deppig! ... Och lite smått uppgiven...

Skulle jag NÅGONSIN orka? NÅGONSIN vara redo? Våga? ... Eller skulle det HÄR vara mitt liv förevigt? ... För att DETTA är inget liv!

... Nej, jag kom på det, nu till kvällen.. Det enda som kan hjälpa mig framåt.. Få mig att vilja tillräckligt mycket för att ta mig framåt. Ut... Ja, det är kärlek. Jag funderade hundar.. Orkar jag? ...

Jag ville... Men var HELT klart inte redo! Ville inte riskera att återupprepa en traumatisk historia.. Och ville inte heller utsätta mig själv för någonting som jag med största sannolikhet kommer att ångra.. Då jag inte ÄR särskilt stark just nu..

DET i kombination med att jag kommer att bli väldigt låst. Mamma och pappa tar inte in djur. Så att hälsa på dem utan hunden, skulle innebära att jag BOKSTAVLIGT talat inte kommer dit, förrän jag måste HEM igen! Till vovven..

Så. Ingen hund.

Katter har jag inget intresse för. De flesta jag har träffat är jobbiga(enligt mig).. Och så är jag rädd för att lyfta dem...

Kaniner har jag aldrig vågat lyfta. Då jag tycker att det är obehagligt när(om) de sprattlar...

... Nej, jag behöver mänsklig kärlek. Ett förhållande HELT olikt det jag hade med Xsambon! Visst. Vi hade UNDERBARA stunder! Och ibland kände jag mig verkligen som den lyckligaste på jorden(tills vi flyttade ihop)... Men oftast inte..(och ändå bodde jag med honom i fyra år! - närmare ett på sjukhus.. Så drygt tre)..

Nej, jag behöver någon som BRYR sig.. Men som ger kärlek på MINA villkor. Då det inte funkar när jag känner påtvingad kontakt...

Och att BO tillsammans skulle nog inte HELLER funka! ... Om jag känner mig själv rätt...

Men jag vet inte...

Kärlek är svårt...

Så. Mitt alternativ just NU, är väl att försöka finna styrkan inom mig. Bestämma mig... Och sedan bara RYKA FRAMÅT! ... Men lågan är svår att hålla vid brand.. Slocknar hela tiden... Och mitt i all... Ja, vad det nu är jag upplever... Glömmer jag att tända den igen..

Men iallafall.. Klev till slut upp igen.. Klockan var strax efter fyra.. Eller närmare fem..

Jag hade blivit seg i huvudet. Tung och dov.. Sådär som man BLIR av att ligga instängd i mörkret. Nerbäddad. Med endast sina egna tankar som sällskap.. Varken synintryck.. Eller någon som HELST social kontakt! ... Jag mådde INTE bra, rent psykiskt!

Klev upp. Gjorde mig en kopp te. Och drack lite smoothie. Till mina vitaminer.. Som by the way, börjar ta slut.. Får se om jag fixar nya..

Tet(vet inte hur man skriver det rätt) avnjöt jag sedan, nerbäddad i sängen. Halvsittandet. Gick direkt ut med koppen i köket, så att inte tet skulle torka fast... Och bäddade sedan ner mig igen..

Bloggade lite snabbt på denna bloggen... Och läste säkert lite bloggar och sådär. Kollade blocket husdjur, som jag gör VARJE dag.. Och så satte jag mig i köket och löste korsord. Åt lite grann.. Och testade slänga ihop en kaka av vad jag hade hemma, utan recept.. Vilken sedan slutade i soptunnan.. Japp, den blev INTE god!

... Ja-a.. Nu tog det stopp.. Undrar om det var allt? ...

Vilket som, så tror jag att nog praktik måste bli mitt första steg nu. Så att jag kommer ut och träffar lite folk, om inte annat ... Kanske kan man få ner det till så lite krav som möjligt? Kanske bara att vara DÄR, som steg nummer ett?

... Ja, iallafall så behöver jag bara ta mig över DEN tröskeln, för att kanske bryta ett visst mönster som jag har trampat ner mig i.. Så kanske jag flyter lite lättare sedan..

Lägenheten får fyllas på allteftersom. Och gör det, det inte, så får jag väl klara mig.. För att ett liv som detta... Ja, jag kunde lika gärna ha varit växten i hörnet av rummet!

God natt med er <3

.. Ett kort inlägg och sedan sängen..

Jag är seg, deppig, och allmänt tung... Jo.. Fick mensen igår. Och ibland reagerar kroppen med smärta.. Och ibland tar sinnet över istället... Ingen smärta denna gången.. Vilket är skönt.. Och än sålänge inga större besvär alls... Förutom just trötthet, seg i huvudet... Tung och deppig...

... Men det KAN ju också ha att göra med(delvis) det faktum att dagen idag, har i princip HELT bestått av att sitta vid datorn och gå igenom lampa efter lampa.. Efter lampa. På google bilder.. Jag har rullat lampor. Sökt. Funderat.. Och matchat det mot vad som ska bli resten av min inredning... Och så vet man inte när man ska lägga av, förrän man är klar, och DÅ märker hur UTMATTAD och SEG man blivit!

Men ja.. Dagen ifrån början.

Jag klev upp rätt så tidigt. Tror den var nio. Åt frukost.. Och började sedan direkt... Ja, jag läste bloggar först. Och gick igenom det gamla vanliga på datorn.. Och sedan började jag direkt kolla igenom en massa lampor.. Ja, jag ser bara så FRAM emot att få lampor och gardiner i ALLA fönster! Tv, soffa... och allt ANNAT jag behöver, kan liksom vänta! ...

Kollade.. En efter en... Efter en.. Längtade hela tiden efter att sidan skulle ta slut... Men det gjorde den aldrig.. Detta var en evighetssida... Och den blev bara segare och segare att skrolla istället... Och samma lampa dök upp flera gånger. Gång på gång...

.. Så trots att de kom lite då och då, nya intressanta lampor, gav jag till slut upp, och började ta skärmdumpar av alla som jag hade sparat. Så att jag sedan i lugn och ro, kunde titta och välja ut, i "mina bilder" på datorn..

När jag var klar med det, var klockan redan fem.. Närmare iallafall.. Och jag kände mig väldigt PSYKISKT påverkad av mensen... Eller det var iallafall vad jag skyllde på... Och jag tror nog att DET idag är den största anledningen.. Även om inte DESSA känslor är någonting IFRÅN hur min vardag BRUKAR se ut! ...

Men.. Ja, jag var seg... Nu, efter en halv dags "arbete", ville jag dricka en kopp te, och lösa ett korsord... Jag skulle nu smaka ett av de nya teérna som jag köpte igår.. Det fick bli örtte med mynta(eller vad det nu stod).. God doft... Och lika god att dricka. Lite speciellt kan jag säga.. Då jag bara har druckit fruktte förut.. Förutom kanelte..

Korsord... Trögt.. Svårt... Ja, det tog LÅNG tid tills jag löste det! .. Men d... Ja, det gick..

... Jag gick tillbaka till datorn en stund. Kollade igenom lamporna i "mina bilder" en gång till... Och bestämde mig sedan för att gå och lägga mig på sängen en stund.. Bara ligga där, med huvudet på fotändan... Och stirra på de mörkblå-gråa molnen som for hastigt förbi och sedan bakom huset mittemot.. Det hus som jag bara kunde se taket av...

Och när jag låg där och stirrade... Så kände jag mig bara så ENSAM. Ja. Jag var ensam.. Jag tror att husets tak.. Det gula huset, med det rödbrunorangea tegeltaket, mot den mörka dystert gråblå himmelen med molnen på... Stillsamt och deprimerande... Men samtidigt så lugnt och harmoniskt...

... Ja. Det jag vill säga, är att det scenariot påminde mig väldigt mycket om när jag var inlagd.. Jag låg ofta, på samma sätt, där i sjukhussängen... Och stirrade ut genom fönstret. Timme efter timme.. Bara LÅG där.. Och kollade på himmelen. På fåglarna som flög och gled i skyn... Samma färg på himmelen.. Samma dystra lugn... Samma tomma känsla inombords... Bara det att NU... Ja, nu var jag fri att gå vart jag ville... Inte då..

Efter att ha legat där på sängen en stund.. Grävt ner mig i mig själv.. Och lyssnat på musik... Ja, då gick jag ÅTER in i köket... Jag proppade i mig lite smörgåsar för... Ja, ingen annan anledning än att jag hade lust... Eller kände att jag behövde det... Känslan inombords..

Ja-a...

Löste lite mer korsord.. Eller försökte iallafall! .. I brist på annat.. Men nu var hjärnan trögare än trögast.. Jag, segare än segast... Och korsorden, svårare än svårast.. Ja, det är ju dessa kvar nu... De jag hela tiden hoppat över..

... Har lust att proppa.. Äta hur mycket som helst.. Men samtidigt som jag vill, säger kroppen ifrån... Vid röda veckan går min matlust ner... Samtidigt som jag i mig själv just nu, gärna äter när jag mår dåligt...

Det jag skulle behöva just NU, är en paus.. Jag skulle behöva IFRÅN min lägenhet i några dagar. Ifrån all inredning, och alla inre krav... Jag skulle behöva göra någonting ANNAT för en stund! ...

... En resa till H*vetets stad... igen? .. Bo hos Brorsan i några dagar.. Men samtidigt.. Vad ska jag göra där? ... Han sitter ju vid datorn. Syrran har flyttat hem till sin lägenhet... Och Xsambon bor hos sin syster..

... Jag kan ju ta ut den hund som aldrig aktiveras(träffa A-K?)... Men det mår jag nog inte särskilt bra av...

.. Nej.. Jag kanske helt enkelt får höra av mig till Jobbcoachen.. Men vill ju gärna bli klar med lägenheten, nu när jag ändå är igång..

*Suck* ...

Japp, det är en SÅDAN dag idag...

... God natt med er <3