Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 15 februari 2015

Håll i vantarna

Av D - 15 februari 2015 21:55

... Än sålänge, har jag ingen plan vad gäller hur jag ska ta mig någonstans i livet... För att grejen är den... att jag VET inte! Jag har ingen ANING.. Allt är tomt... Och i mitt huvud snurrar bara en massa frågetecken.. Det på grund av att jag har HAFT så många planer tidigare. Jag har gjort alla möjliga punktlistor, småplaneringar, drömmar, mål, och förväntningar på mig själv..

Jag har gjort grundliga planer, steg för steg, över vart jag vill och hur jag ska ta mig dit..

 

... Jag har PEPPAT mig själv.. Förklarat för mig själv, VARFÖR jag vill dit jag vill, och vad som ska till för att jag ska klara det..

Men nej.. Det funkar inte.. Jag har hållit på i över ett ÅR nu! ... Och även under någon period när jag bodde i H*vetets stad... Men inte har jag tagit mig många steg... Visst. En egen lägenhet.. Jag blev HIMLA glad när jag fick den! Efter ett och ett halv ÅR hemma med föräldrarna(efter att ha bott med Xsambon)!

... Men med mig själv.. Mina mål mot framtiden. Praktik. Sociala färdigheter.. Ja, kärlek.. Familj... Ja, men det vuxna livet.. Jag har inte ens börjat med dessa HUSHÅLLSSYSSLOR som jag såg så fram emot att börja göra själv! ... Inrett LÄGENHETEN som jag har drömt om så länge(innan jag flyttade) ... Bakat, lagat mat... Sytt..

 

... En egen lägenhet... Ja, det är ETT steg.. Men jag är inte nöjd.. Jag trivs inte... Med livet... Med mig själv... Och det största steget som stör mig just nu, är praktik.. Denna praktik som jag kämpade för genom kommunen till en början.. Men tappade både tålamod och förtroende för min dåvarande jobbcoach... Vidare till arbetsförmedlingen. Kämpa där... Men fick byta och byta och byta handläggare innan jag ens hann träffa dem! ... Och så när jag väl hade ett möte... Ja, då dök hon inte upp!

... Och så vänder jag mig till kommunen igen... Får en Jobbcoach som jag trivs med... Får en praktik på ett HUNDDAGIS(vad jag alltid har velat) väldigt snabbt... Och så VÅGAR jag inte stanna där, vid första DAGEN!

 

... Ja, ni kanske förstår.. Frustration på detta.. Ingen sådan där levande, bubblande frustration som man går runt och KÄNNER hela tiden.. Men ändå... irriterande.

... Hoppet tynar... Och jag stampar och låter allt vara som det är... Accepterar? ...

 

Men. Dagen idag.

Korsord igår natt, om jag inte minns fel... Hmm.. Inget minne förresten. Så jag låter det vara osagt... Kan ha suttit här vid datorn och joxat med något också... Ja, det känns som om minnet bara blir sämre och sämre... Brist på vitaminer, på grund av dålig kost? ...

 

...Men jag vaknade iallafall imorse. Rätt så sent.. Håller sakta men säkert, på att vända på dygnet.. Lägger mig inte förräns efter två på natten, och vaknar efter... Nej, iochförsig innan elva än sålänge..

Men ändå..

 

Klev iallafall upp och åt frukost.. Funderade på att åka in till stan med den enda bra bussen som gick under dagen.. Då jag kände att jag ville passa på.. Orkade inte sitta hemma.. Vädret var fint... Och mitt busskort skulle gå ut imorgon.. Ja, sista dagen är nog då... Vet dock inte om jag orkar åka då.. Med tanke på att jag bara MÅSTE diska och DUSCHA imorgon! JÄTTESKITIG i håret.. Känner mig ÄCKLIG i kläderna och är ALLMÄNT OBEKVÄM i mig själv! Diskbänken är full med disk... Och skräp... Och jag känner att jag HELT har tappat greppet om det mesta! Inte tvättat kläder sedan... Ja, på över en MÅNAD! HAR typ inga rena, tror jag!

 

Så. Imorgon är prio ett duschningen och diskningen... Så därför blir det med största sannorlikhet ingen stan då..

 

... Men iallafall..

Åt frukost... Och sedan var det nog dags att gå, tror jag... Jag klev nämligen upp rätt så sent. Och bussen skulle gå halv ett.. På med ytterkläderna och traska iväg..

... Satt och väntade en stund i båset.. Och så kom bussen och färden mot stan, började..

 

När jag kom till stan idag, visste jag inte direkt vart jag skulle gå.. Då jag egentligen inte hade LUST med att se alla dessa gator. Hamnen. Gågatan.. Allt folk... Eller egentligen NÅGONTING i detta samhälle!

... Nej, jag var inte på dåligt humör.. Inte vad jag MINNS iallafall.. Vet inte heller ifall jag kände mig särskilt TYNGD av någonting just då... Som sagt... SUPERDÅLIGT minne just nu!

 

.. Men jag gick iallafall mot tågstationen denna gången.. Nytt och bra.. För att där BRUKAR jag inte gå..

Gick upp för en hög trappa med en bro över till andra sidan rälset...  Jag kände mig väldigt trygg i vart jag gick, även om jag inte hade gått dit förut.. Då jag börjar känna mig väl lokaliserad(om det nu är vad man säger) i denna staden nu.. Vet vart jag har vad, även om jag går någonstans där jag inte har gått förut. Vet vad jag har runt omkring mig...

 

Men dock, ju längre jag gick på okända vägar, desto mindre säker på vart jag var, blev jag.. Men jag hade relativ koll.

 

... Hamnade till slut tillbaka vid bron över tågrälset... EFTER att ha gått genom en SUPERLÄSKIG tunnel! Japp, det var inte dessa stora, relativt höga och fyrkantiga tunnlarna.. Nej, denna var lång, liten, låg i tak... Och RUND! Kände mig som en ihopklämd kloakråtta!

.. Superläskig att gå igenom.. Men med tanke på cykel-och fotspåren i snön, förmodade jag att denna var för människor och inte för... Ja, vad nu dessa ÄNNU mindre tunnlar som brukar finnas i diken, är till för :P

 

Satte mig ute i solen i ett bussbås och väntade på bussen...

... Då kom det en äldre kvinna, yngre tant, fram till mig och frågade om jag "hade något till henne"... Jag tänkte liksom "vad skulle JAG ha till dig?" ... Men sa bara "nej" ... "Du har inget?" frågar hon igen... "Nej jag har inget" ... "Ingenting?" ... "Nej" ... "Du har inga tunna vantar som jag kan få?" ... Och så när jag sa att jag inte hade några, så frågade hon om hon kunde få se hur de vantar som jag hade till mig SJÄLV såg ut! ... Sa att jag inte hade dem med mig.. Jag ville ju inte ge bort DEM!

 

... Åkte hem..

Och när jag kom hem, satte jag mig nog vid datorn... Kollade bloggar.. Såg på några avsnitt av Tvillingpodden... Och kollade blocket husdjur...

Jag har ätit.. Lyckats lösa ett korsord som jag hade påbörjat med men gett upp med på grund av att jag kört fast...

 

Och så har jag grubblat. Grubblat och grubblat. Det faktum att mitt liv kräver MER än såhär! ... Men jag har känt mig väldigt hjälplös och uppgiven, gällande att TA mig dit!

 

... Klockan fem, var jag trött. Bäddade ner mig under täcket och två filtar, med kläderna på, i sängen... Blundade i några minuter, och bara slappnade av...

När jag för en stund sedan, börjat vrida och vända mig, och bara nervöst/oroligt pillade och rev mig överallt, klev jag istället upp igen... Och det var nog DÅ som jag löste korsordet!

 

... Drack en kopp te... Och åt, bara för lustens skull..

Men har gått upp till 52kilo nu allafall. Det var åtminstone vad vågen visade imorse. Inte så konstigt kanske. Då äter, är nästan det enda jag GÖR nuförtiden! Förutom mina små promenader i stan, och korsordslösandet det vill säga.

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Av D - 23 augusti 2017 16:25

... Det känns som om jag drunknar. Som en tjock, tät och kvav tyngd inombords, som bara växer och fyller min själ...   ...   Jag är trött. Utmattad... och mer lättfrustrerad än på länge... Jag är nästan aldrig ensam, längre. Och jag börjar,...

Av D - 26 juli 2017 21:21

Egentligen vill jag aldrig gå hem igen. Idag har varit en skitdag, rent utav. Och jag känner mig mer trött på livet, nu, än på väldigt länge. Det känns mer omöjligt nu, -och vägen jag går på, mörkare, -än på väldigt(väldigt) länge. Och jag vet faktis...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se