... Jag är otålig. Uttråkad... Rastlös. Och saker kunde inte gå fort nog.

... Jag känner bara att, när jag sitter såhär och känner att jag VÄNTAR på någonting som komma skall.. Samtidigt som jag inte gör någonting... och allt går såå segt... Ja, då blir min första känsla att jag vill vända håll.. Jag vill testa någonting annat. Ta en annan väg för att nå mitt mål.. Kanske ge upp för en stund... Eller bara testa samma gamla väg som jag så många gånger tidigare testat.. Bara för att "den KAN gå snabbare än det här" ...

Men jag VET att den inte gör det.. Det här kanske går långsamt.. Och jag kanske känner att jag närapå kommer att driva mig själv och mitt liv till VANSINNE om det inte händer någonting snart..

Men nu måste jag AKTA mig för att vända håll.. AKTA mig för att testa någonting annat.. En annan väg.. Jag måste se UPP för att backa nu.. Då varje backsteg för att ta sig framåt fortare, gör att jag har en längre väg att gå..

Jag vet bara inte vad jag ska göra.. För att röra mig framåt. Jag känner mig svag, men samtidigt bara seg.. Jag menar. Det är så enkelt. Om man säger, det jag väntar på nu.. Att få ett liv i det stora hela. Komma utanför dörren. Träffa folk... Göra RÄTT för mig.. Att lyckas äta på ett sätt som jag TRIVS med.. Och att göra roliga saker som förgyller livet.. Att få känna kärlek, och trygghet socialt...

Och ja-a... Att ge livet en MENING! ..

... Egentligen är ju en DEL av dessa saker, saker som jag med enkelhet kan fixa mig redan nu.. Att skaffa mig någon slags aktivitet. Att vistas bland folk... Och att utmana mig själv socialt...

... Ja, jag vet inte.. Vet inte vad jag vill säga...

Men faktum ÄR, att jag bara väntar... Och jag känner mig i skrivandets stund, en smula uttråkad och frustrerad... Det händer INGENTING...

... Och jag vill bara att någon tar tag i mig och sliter mig MED sig. Lär mig att leva livet.. Och ser till så att jag gör RÄTT för mig.. Och MOT mig!

... För att... Att JAG skulle göra det SJÄLV... Ja, det vågar jag inte lita på längre... Det har gått för lång tid...

... Idag... Ja, det har inte hänt NÅGONTING.. Och jag har bara lust att gå och lägga mig... Men då jag inte är TRÖTT, känns det som om DEN "aktiviteten" skulle göra natten VÄLDIGT lång!

... Jag låg och drog mig rätt så länge imorse.. Ja, fram till tolv på dagen kanske. Vaknade klockan nio. På pricken...

Idag förväntade jag mig kuvert på posten. Och jag förväntade mig mess på mobilen..

Då min kontakt på kommunen hade skickat beslutet om boendestöd till mig, i fredags morse. Och JAG hade ställt en fråga per mess, till Jobbcoach, i fredags strax efter lunch...

... Men ja. Jag väntade och väntade... Ingen post kom.. Japp, inte ett enda litet papper... Så, kanske imorgon då...

... Messet kunde jag ju vänta hela dagen på.. Då jag varken visste IFALL hon skulle svara... Ifall hon hade glömt... Eller ifall hon kanske bara trodde att jag ("återigen") hade ställt en fråga som jag INTE ville ha svar på... Vilket människor konstigt nog brukar anta ibland(hmmm?)...

... Jag satte mig vid datorn en stund. Kollade serier på webben. Och läste bloggar. Kollade mailen.. Och kollade blocket husdjur...

... Efter ett tag bestämde jag mig för att bädda ner mig en stund till... Klockan var halv fem... Och jag konstaterade att Jobbcoach inte tänkte svara på mitt mess.. Inte idag iallafall...

Men halvsovandes, väntade jag ett tag till... Att få svar, kändes nu EXTRA viktigt.. Jag kan inte riktigt sätta fingret på just nu, VARFÖR... Men jag var frustrerad.. Och det kändes viktigt...

... Så till slut messar jag henne igen.. Efter att ha försökt formulera ett bra mess i mitt huvud, halva dagen... Ville ju inte låta tjatig... och inte heller oförstående... eller dum...

Jag skrev till henne att jag antog att hon inte hade hört någonting(från samtalskontaken som hon skulle fixa) och att hon inte visste(ifall denne även skulle kunna stötta mig i mina ätarbekymmer)... Och så frågade jag om jag istället borde be Personligt ombud att hjälpa mig hitta rätt...

... Efter någon timme.. klockan sex, messar hon tillbaka ett kort och i mina känslor, bärskt(stavning) mess... Det är ju så svårt att VETA i text, hur en person känner.. och vad de egentligen TÄNKER.. Men på hennes korta mening, med en punkt i slutet, fick jag intrycket av att hon var... vet inte om man kan säga... "sur"... Men väldigt rak...

... Hon svarade "Jag håller på och jagar rätt person." ... Ingenting om hur det går.. Ingenting om vad hon redan hört... Och ingen som helst förklaring till hur... Ja men, vart vi står..

... För att.. Sist JAG hörde någonting, väntade hon på att någon skulle återkomma till henne... Så får väl anta att DET aldrig gick vägen...

... Jag förstår liksom inte... Är det här saker som JAG inte ska veta? ... Som JAG inte ska vara inblandad i? ... Eller ÄR det så att folk på fullaste allvar TROR att jag kan läsa tankar? .. Att jag helt utan vidare, redan VET vad folk känner? ... Och NÄR blev frågor som man ställer till... Ja, personer som ska stötta en och hjälpa en... RETORISKA?

... Ja, jag messade iallafall tillbaka, efter att ha låtit rätt svar komma TILL mig, att "okej, det är lugnt... Jag uppskattar bara att få svar.. Även om det så bara är ett "jag återkommer". Men då vet jag".

... Ja, jag kan ju inte byta jobbcoach eller flytta mig tillbaka till arbetsförmedlingen ÄNNU en gång.. Utan nu får jag ta mig igenom det här och verkligen försöka få folk att se mig lite mindre som en "onödig-fråga-are" eller tankeläsare.. "När JAG frågar, vill jag ha SVAR" ... När någon jobbar med mig, vill jag veta.. och FÖRSTÅ vad som händer" ...

Sedan, att det går långsamt... Ja, det kan man ju inte göra så mycket åt... Som jobbcoach menar jag.

... Ja-a.. Efter det, har jag ätit. Ett par portioner pytt i panna.. Ja, det är svårt att hitta någonting att få i sig just nu.. Då jag bokstavligt talat håller på och äter mig själv ur huset.. Och jag drar mig för att handla... För att göra en HALV.. En OFULLBORDAD handling av mat.. Jag vill liksom inte GÅ till affären och handla bröd och smör.. Sedan knarka bröd med pålägg till frukost, lunch och middag.. Fastna i någonting.. Så att jag äter mig BLÅ, och sprängspänd i magen! ...

... Nej, när jag väl handlar, vill jag på riktigt handla frukost, lunch och middag. Så att jag kan variera mig och få till något slags rutinellt ätande...

Jag skulle äta frukost, lunch, middag och kvällsmål inom strikta tidsramar, från och med i fredags eller när det nu var jag började... Men nej. Idag blev det inte så.. Endast två portioner pytt i panna nu till kvällen. Och sedan ungefär en näve nötter och frön...

... Men vi får se hur det blir imorgon.. Måste ju såklart ta tag i handlingen så snart som möjligt.

... Annars. Ja, jag har känt mig stressad... För någonting som jag inte orkar gräva fram i mitt huvud just NU... (Antagligen för allt som ska göras... Vilket påminner mig. Ska nog skriva upp allt på tavlan.. Så blir det enklare) ...

... Så jag säger nog god natt, där.. Ny dag imorgon..

God natt med er <3

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig snart. Så jag tar och rabblar dagen som varit. Då det kommer att bli svårt att komma ihåg både fredagen, lördagen och söndagen sedan..

Ehhmmm...

Ja-a... Jag orkar inte fundera över hur gårnatten var eller vad jag kände och tänkte imorse..

Men ja. Jag skulle iallafall upp tidigt imorse. Skulle ju smita hemifrån innan gubbarna kom och skulle byta min toalett som så fint exploderade igår kväll..

Sagt och gjort. Jag klev upp när klockan ringde. Och traskade sedan direkt till bussen. Klockan var halv nio. Så inte så JÄTTEtidigt alltså.. Men vad skulle JAG i stan att göra? .. Egentligen?

När jag kom till stan, gick jag direkt på en promenad. Väldigt långsamt gick jag. Det var inte så jättefint väder. Men lugnt och harmoniskt. Det brummande ljuden från trafiken. Vindens sus i trädkronorna.. Och det forsande vattnet i kanalen.. I sällskap med fåglarnas kvitter och krak...

Ja. Det var härligt. Och där satt jag på parkbänken.. Ihopskjunken och lugn.. Lite ångest kunde avkännas(om man nu säger så).. Men den var inte helt ovälkommen.. Ja, man kan väl säga att den gjorde varken till eller från..

Jag satt där. I kanske en halvtimme. Kollade på hundar, när de väl gick förbi i sina koppel.. Annars böjde jag bara min syn mot vattnet. Det hastigt forsande vattnet, som virvlade i en jättelik skummig cirkel. Som fick fåglarna att dansa på ytan.

... Ja. Och mer än så, VAR det inte.

... Jag gick vidare till slut. Kunde ju inte sitta DÄR hela dagen.

Promenerade lite till... Och satte mig sedan på en ANNAN parkbänk.. Nu minns jag dock inte hur jag tänkte eller kände.. Tror att hungern gjorde mig påmind om mina ätarproblem.. Och det blev en liten ältande och stressad känsla inombords.. "Jag måste få ORDNING på det här nu.." .

.. Ja, innan jag glömmer.. Kom precis på att jag hade suttit i väntsalen i en timme.. Och även druckit en kaffe och ätit en Twix innan jag satte mig på bänk nummer två. Efter min andra promenad...

Därav jag antagligen blev hungrig. Och problemet väcktes till liv.

Så. På bänk nummer två, mådde jag nog inte FULLT lika bra som jag gjorde innan..

Jag hade precis messat Jobbcoach. Då hon håller på och försöker fixa en samtalskontakt till mig, angående mina svårigheter att ta mig ut på praktik..

Frågade henne om hon hade hört någonting ännu, från kvinnan som hon hade pratat med... Och ifall denna kontakten i så fall skulle kunna hjälpa mig även med mina bekymmer vad gäller ätandet...

... Men jag fick aldrig något svar.. Inte idag.. Vilket jag tycker att, när jag skickar det såpass tidigt, så kan man ju iallafall förvänta sig ett svar.. Vad som helst. Bara man får en bekräftelse på att hon har "fattat frågan" ... "Jag hör av mig till veckan" till exempel..

... Men ja.. Hon hör kanske av sig till veckan :P

... Efter att ha suttit på bänken en stund.. Så kände jag bara att.. "Nej, nu får gubbarna LOV att ha varit här och klara när jag kommer hem. För att nu orkar jag inte VÄNTA längre..". Klockan var närmare två...

Tillbaka till busstationen. Och sedan, vänta på bussen i en halvtimme.

Hem...

Och väl hemma.. Ja, lättnad över att gubbarna hade varit här...

Och så blev det ett bad. Ja, jag var ju tvungen att DUSCHA innan jag ska till föräldrarna imorgon! Det är OACCEPTABELT att åka dit halvskitig.. Och sedan åka på musikalen på söndag, HELSKITIG!

... Och så skulle jag egentligen behövt diska. Då jag inte kan se i FÖRVÄG ifall mamma och pappa kommer att beträda min lägenhet under helgen..

Men ångest på det.. hela dagen. Då jag inte kände för att diska idag.. Hade inte TID med det.. Inte ORK, när jag kommer hem efter en hel dag ute.. Och med en dusch emellan och allt..

... Japp. Lat. Jag vet.. Men det gjorde mig stressad.

... Så. Diskningen har INTE blivit gjord.. Mamma och pappa får helt enkelt inte komma in i lägenheten denna helgen.. Men jag tror inte att jag behöver oroa mig.. Det har vi knappast tid med ändå ;P

... Efter badet, blev det mat.. Mat. Mat.. Och mat..

Men jag TROR dock bara att det KÄNNS som om jag har ätit väldigt mycket idag, för att jag buntade ihop HELA dagens intag, på två timmar.. Typ.

.. Nej men. Det var ju den där chokladbiten till kaffet, i stan.. Och så har det varit en del soppa. Och även yoghurt..

Ja-a...

Serier på webben..

Kolla blocket. Mailen.. Läst lite bloggar...

Och så har jag försökt peppa mig själv till att ÄTA ordentligt.. Alltså. Varken för mycket eller för lite. Och på lite mer bestämda tider...

Eller ja. Superbestämda! ... Nu blir det 08.00-08.30 12.00-12.30 16.00-16.30 Och 20.00-20.30

Och då ska däremellan inte förekomma något ätande alls. Förutom vid vissa undantag. Med familj eller eventuella vänner till exempel.

... Jag tänkte till en början inte ha några som helst regler på VAD jag äter. Eftersom att jag tycker att det är så svårt att handla. För mycket på en gång. Och så vidare...

Men däremot att jag ska hålla mig till att bli MÄTT. Varken mer eller mindre. Och att det ska ske dessa tider. Dessa halvtimmar... I den mån det går.

... Men då måste jag ju vara noga. Åt BÅDA hållen! Alltså får jag varken hoppa ÖVER ett mål.. eller äta ett extra.

... Får se hur det HÄR ska gå.. när jag inte har någonting hemma..

Men helgen är ju fixad iallafall.. Problemen börjar på måndag ;)

God natt med er <3

... Diskbänken fylls med disk och blir äcklig. Kalkig och dann. Snabbare än jag hinner reagera.. Saker brakar och går sönder mitt framför mina ögon.. Någonting jag själv klantar till... Eller någonting som bara bestämmer sig för att jävlas lite extra...

Ätandet känns bara jobbigare och jobbigare.. Och jag befinner mig på en linje i livet, där jag inte riktigt vet vart jag befinner mig.. Vilket håll leder till vilken sida? .. Ja, men typ så.

... Jag vill fly. Gömma mig. När jag gör det ena...

Jag vill fly åt andra hållet när jag gör det andra...

Aldrig riktigt nöjd. Men ändå bekväm och trygg i hela situationen...

"Är det såhär jag vill ha det?" ...

Ja, jag vet inte...

Jag vet bara att jag sitter fast.. Att när jag ser till livet, ser jag en kamp för det ena... En kamp för det andra... En kamp mot det tredje... Ett krig mot mig själv.. Och uppenbarligen livet i sig...

... Jag kan fortfarande se mina två gubbar..

Döden är mörk och narig... Sådär lite skakig. Och nästan kall... Livet är vit och lite mer "fyllig" ... Vänlig i uttrycket. Och stark...

... Men döden. Ja, den erbjuder värme och trygghet. Lättnad och frihet... Den erbjuder en fridfull tillvaro...

Jag är inte SÄKER på att jag kan lita på den. Då jag aldrig tidigare sett. Aldrig tidigare TRÄFFAT döden..

Men jag VET vad livet innebär.. Jag VET vad HAN erbjuder.. En kamp för vad man tror på.. Ett långt krig för att så småningom nå fram till sitt mål. Där man mår bra. Och känner någon slags värde..

Och visst är det värt det... Men inte heller HÄR, kan jag med säkerhet veta att det finns solljus i slutet av denna långa, krokiga tunnel med höga hinder i...

... Jag vet inte varför jag tänker på det här nu... Men det ploppade upp i mitt huvud... Kanske i samband med tanken ".. Det här är inte kul. Jag sitter fängslad av min egen hjärna" ... Eller vad det nu var jag "ertappade" mig själv med att tänka...

... För att faktum är.. Nu är jag trött.. Jag KOMMER att ta mig någonstans i livet.. Jag KOMMER att få ett liv som jag... Ja, iallafall trivs BÄTTRE med än det här! .. Jag tar mig kanske inte enda fram.. Dit där mina drömmar slutar.. Men jag KOMMER att nå ett liv som betyder mer än det HÄR.

.. Men nu är jag trött.. Och min pigga kamp, som halvt frivilligt, halvt motvilligt, så friskt skjutsar mig framåt i livet, börjar kännas tyngre att bära än livets utmaningar självt..

... Det jag menar är att det hade varit enklare att ge upp.. Att inte orka... Inte VILJA.

... Kampen om ÄTANDET, kan jag ärligt säga att är det jobbigaste i mitt liv just nu.. Visst. Jag önskar att jag hade det enklare socialt. Att jag var modigare. Starkare. Och tryggare i mig själv.. Att jag skulle slippa fundera över. UNDRA varför jag ibland är så HIMLA trygg, för att nästa gång känna mig som en pinne, redo att smälta.. Bli en kall pöl på golvet.. Som vibrerar av rädsla och obehag..

.. Jag skulle önska att jag vågade ta mig ut på praktik. Att jag inte kände ett sådant behov av bekräftelse... och att jag hade bättre kontakt med min familj. Skulle önska att ekonomin inte vore så otrygg och knapp. Stel... Och jag skulle föredra ett liv med ett bra självförtroende, en strålande självkänsla och överöst av kärlek...

... Att beslutsångesten vore mindre. Och livets besvär, mycket mindre av ett besvär...

Ja, listan kan bli lång..

Men nej. Det är ÄTANDET som är det stora problemet just nu. Det STORA kriget.. Jag äter "för mycket" .. Det bli fel.. "Jag äter för lite" .. Ja, det blir fel.. Jag äter lagom... Men ja, det känns inte bra. Inte okej.. Rent utav OTRYGGT.. För att, "hur äter man?" ... "Hur lagar man mat?" .. "När äter man vad?" ... "Och HUR finner man balansen?"

... Ibland känns det som om jag bara vill gå ner i vikt. Närapå försvinna... Ja, jag skulle nog kunna ta det HUR långt som helst, med medvetandet närvarande, om att jag faktiskt kommer att DÖ av det.. Men jag bryr mig inte. För att min hjärna har bestämt sig..

Men mitt stora behov av att äta, av GUD alla anledningar, gör samtidigt att det aldrig GÅR så långt.. Jag kommer på ursäkter efter ursäkter.. För att få vräka mig röd och blå.. Sprängfull i magen.. Till den grad att jag rent praktiskt inte skulle kunna få in en SMULA till! ... Utan att den skulle studdsa upp igen! ... Till den grad att jag knappast skulle kunna ligga på magen utan att pressa det hela upp samma väg som det gick ner.. Inte ligga raklång på rygg, utan att magen spricker(Ja, kanske inte riktigt) ..

.. Men vilket håll det än sker åt. Svält eller hets.. Normalt ätande, men utan kunskap för trygghet... Ja, det känns aldrig rätt.. Det måste ju kallas ätstörning...

... Men just nu, har jag det inte HELT svart framför mig, på just DEN fronten.. Jag TROR på att jag NÅGON gång kan börja äta normalt och också må BRA i det.. Jag tror att jag, med lite stöd och hjälp, kan skaffa mig både kunskap och trygghet.. Och en nypa sunt förnuft.. Bli trygg i mig själv. Och VÄN med ätandet.. För att inte TALA om att bli kvitt min egen hjärna!

... Men jag tror att det kanske får räcka så... Jag ska ju berätta om min DAG också.

... Ja-a...

... Jag klev väl upp någon gång i förmiddags... Mitt minne är ju inte det bästa.. Men jag har iallafall diskat den lilla disk som var, idag.. Och efter det, har jag mest suttit vid datorn och kollat på serier..

Jag funderade först på att åka till stan.. Men vädret var tråkigt. Jag hade ingen ork att sitta på gallerian. Ingen lust att ta en promenad.. Och inte heller någon större lust att, bara för att få njuta av ett par bussresor, sitta och vänta i nästan två timmar på busstation sedan!

... Så jag bestämde mig för att ta en hemmadag. Fri från några sysslor alls. Förutom diskningen då..

Tråkigt. Men jag fick stå ut.

Serier fick det bli!

Serier. Och så någonting att äta då och då..

Det började lugnt.. Lite yoghurt. Lite soppa. Ett glas sojamjölk med chokladsmak.. Ja, en sak åt gången, såklart. Med jämna mellanrum..

Men till kvällen sprack det.. Jag som gjorde så BRA ifrån mig. Tyckte jag.. Men så började jag proppa.. Medans jag satt där och plöjde avsnitt efter avsnitt av HårdVinklat på webben, så åt jag bara mer och mer och mer... Som om att äta var det enda livet innebar.. Som om det inte något annat fanns..

... Ja, det var näst intill omöjligt att sluta.. Och det var NU som jag slogs av tanken att jag är en fånge i min egen hjärna. Bunden. Fängslad.. Och det är i sådana HÄR stunder som jag ångrar att jag tillåter mig själv att ha någonting ALLS hemma.. "Men hur skulle jag annars överleva?" ..

... Annars har jag inte gjort så mycket.. Kollat blocket husdjur. Läst bloggar. Och kollat mailen..

Och så går man på toaletten, för första gången för dagen.. Anar inga odåd..

Och HELT utan förvarning, börjar toaletten rinna som en FORS! Ni vet ett sådant där forsande vattenfall som brukar finnas i kanalerna.. Ja, det LÄT PRECIS som dem! Och det rann typ lika fort också!

.. Vad skulle jag göra nu? JAG ville inte ringa någon och anmäla felet! Tankarna snurrade och jag började springa nervöst fram och tillbaka i lägenheten.. Stirra på toaletten som bara rann.. Testade spola igen.. Den slutade för några sekunder.. För att sedan börja "spruta" hel vilt igen..

"Skulle jag ringa mamma och pappa nu?" .. Nej, det kunde jag inte göra.. "Vad skulle DE göra", liksom..

... Nej, jag fick motvilligt ta modet till mig och ringa hyresvärdarna och anmäla det..

... Och så kom han.. Jag hade egentligen ingen större lust med besök idag.. Men vad skulle man göra?.. Toaletten exploderade ju utan förvarning, direkt framför näsan på mig.. HÄR kunde den ju inte stå och rinna!

Han kollade. Tjoxade och trixade lite. Han var snygg att se på :P ... Men jag är ju jag. Och ställde mig istället bakom en vägg och tryckte. Besvärad för att jag inte visste vad som förväntades av mig. Ovetandes om ifall jag skulle gå undan, till ett annat rum, och inte störa. Eller ifall jag skulle stå i dörröppningen till toaletten, beredd att svara på eventuella frågor...

Så jag gjorde mellantinget. Gömde mig bakom en vägg, smått rädd att ens ANDAS!

Visst. Han var snygg. Han var trevlig.. Men han var människa. Och jag är folkskygg :)

... Japp. De kommer och byter ut toaletten imorgon. Och då tänker jag fly huset. Jag planerar att åka hemifrån vid nio imorgon bitti. Sitta på busshållsplatsen en timme, om de är tidiga... Och sedan stanna i stan så länge jag bara ORKAR. För att vara säker på att de har hunnit vara här. Men jag kan ju hoppas att de RINGER(trodde aldrig att JAG skulle nämna DEN meningen). Så att jag slipper vara onödigt länge i stan och tråka.

... Ja-a... Så efter det, har jag ätit. Ätit och ätit. Utan att vara hungrig. Bara för att jag vill.. I sällskap med tanken att "Jag önskar maten tog slut. Så att jag kan äta ingenting sedan" .. Men den tanken hade sällskap av tanken "Nej, det är ju SLUT på det nu. Nu ska jag ju få ORDNING på det här. Börja äta. Äta tryggt." ... Men ja.. Jag har inga planer på att klara det själv. Och behovet av att ta slut på allt jag har och sedan svälta.. Ja, det VIBRERAR inom mig! 

... God natt med er <3

.. Ja-a. Dagen idag.

Igår natt, låg jag vaken och oroade mig inför dagens tvättning. Ja, jag hade ju, efter... Ja, MÅNADER av att inte tvätta kläder en enda gång, ÄNTLIGEN "lyckats" boka en tvättid i huset bredvid..

Men ja. Jag osorterade min för länge sedan klarsorterade smutstvätt, igår.. Slängde ihop allt i samma säck. Och på så sätt, reducerade ångesten en aning.. Japp. Nu blir det till att köra på helt osorterade kläder. Vilket har sina nackdelar såklart. Men även sina fördelar, vad gäller känslor och att lätta på sinnet..

... Och så låg jag hela natten, och funderade. Kände mig pressad. Orolig för hur det skulle gå... "Var det för mycket tvätt?" .. "En eller två maskiner?" ... "Hur lång tid skulle det ta?" .. "Och hur fungerade torktumlaren?" ... "Skulle jag våga torktumla alla kläder?" ... "Och var det egentligen så BRA att tvätta allt i samma maskin?" ...

Ja. Jag klev upp några gånger, under nattens gång. Justerade i klädsäcken. Och vägde och höll låda.. Jag kunde helt enkelt inte slappna av... "Jag skulle inte ORKA tvätta imorgon.." Och funderade därför på att bara avboka tiden... Vilket såklart kändes jobbigt.. Då jag sedan LÄNGE, inte har haft i stort sätt NÅGRA rena kläder! ...

MEN. Så kom jag på det! Någonting som med ett drastiskt RYCK, tog bort mitt alternativ till psykisk och emotionell lathet... "Jag ska på MUSIKAL på söndag!" ... ".. DÅ måste jag ha rena kläder!" ...

ÄNNU mer oro. Men nu bestämd på, att utan andra alternativ, helt enkelt klara av att tvätta imorgon.

Vaknade imorse. Efter att trots allt ha fått somna ifrån dessa känslor av press och osäkerhet..

Men klev nog inte upp... Ja, jag minns faktiskt inte..

Men jag satte mig vid datorn iallafall.. Jag hade skickat iväg ett mail till min kontakt på kommunen, igår kväll. Då jag kände mig extra hjälplös och handfallen, vad gällde ätandet. Jag kände att det nu fick vara nog. Men jag visste samtidigt inte hur jag skulle få det att fungera. Och att lyckas tids nog, kunna äta problemfritt.. Utan svårigheter kring varken svält-och hetsätning. Att handla maten.. Eller att TILLAGA den!

Jag minns ju inte så mycket mer ingående, vad jag kände igår.. Vad som fick mig att SKRIVA det där mailet och SKICKA det! ... Kanske hade jag precis "hetsätit för sista gången" .. Eller kanske satt jag där med tom mage, och hade fått nog av svälten... Ja, jag vet inte... För att dagarna flyter liksom lite grann ihop. Nu när jag går mellan svält och hets, så mycket fortare än tidigare.. Vet inte ens om man kan kalla det "svält" respektive "hets" längre...

Men det jag skulle säga var iallafall. Jag klev upp. Satte vid datorn, minns jag.. Väntade in tvättiden. Under en del oro och ångest.. Ville sätta igång så fort som möjligt. Då det ändå var lite spännande.. Vet inte varför..

Och så ville jag bara få det överstökat.. Visste inte hur lång TID det skulle ta.. Eller hur det skulle TE sig. Vilkens ovisshet OCKSÅ var lite jobbig.. Men gjort skulle det bli. Och rent skulle det dofta.. SEDAN var det vila =)

Satt iallafall vid datorn, fram tills klockan blev tolv. Då jag hade tvättid.

Mailade fram och tillbaka mellan mig och min kontakt på kommunen.

... Och kom nog till slut fram till iallafall, att jag ska börja träffa boendestöd i stan en gång i veckan, för en kort promenad. Så att vi kan lära känna varandra innan vi kan börja samarbeta mot någon slags framgång...

... Men ja. Jag känner mig dock väldigt osäker.. Men det var någonting som jag visste OM att skulle hända, redan när jag tog beslutet att försöka ge det en chans till.. Och nu, under dagens gång, har jag bara blivit... Ja, VÄLDIGT fast besluten, att DENNA gången gäller det! Denna gången SKA jag göra vad som kan få mig att må bättre och känna att jag klarar av att hantera livet och mig själv! UTAN UNDANTAG! ... För att det behövs. Även om det oftast inte känns så.. Även om jag känner mig osäker och tvivlar.. Det behövs.

För att annars hade jag inte stått och stampat, med fötterna hårt fastkilade i betongblocket och en kedja tajt fastvirad runt mitt hjärta. Med en hjärna av tung och seg deg... FORTFARANDE!

... Så LITA på det nu, kära D. Det är din väg mot livet som du vill ha.. Mot ett liv värt att leva.

.. Ja. Så blev det dags för tvättning.

Ner i tvättstugan. Med den tvätt som jag till slut hade godkänt, med en vag känsla av tvivel och osäkerhet..

Och ja. Satte igång tvättmaskinen.. Med ett enda misstag.. Vilket var att hälla sköljmedlet i facket för flytande tvättmedel.. Så. Bra gjort ändå.

Ja. Jag gick ju såklart tillbaka upp hit medans tvättmaskinen gjorde sitt med mina kläder..

... Men gick sedan tillbaka ner, efter att ha väntat spänt alldeles FÖR länge, några minuter innan maskinen skulle vara klar.. Nu. Sanningens ögonblick.. HUR fungerade torktumlaren? VAD skulle jag våga torktumla? .. På vilken GRAD? ... Och hur lång TID skulle det ta?

... "Äsch. In med allt i torktumlaren" .. FÖRUTOM mina lurviga vita sockor.. För att dessa hade symbolen för "ej torktumling" .. Japp. Läste på symbolerna innan jag gick ner ;)

... Och så, till min(stora) besvikelse... INGEN TID!? Nej, det STOD inte någonting om hur länge den skulle hålla på och torka mina kläder! ... Ingenting! Det är ju sådant man vill VETA. Jag hade ju ingen ANING om hur lång tid det tar att torka den vikt med tvätt, under den "torrhet" och temperatur som jag hade valt.. Varken på minut eller timme... INGEN ANING!

... Men jag gick upp till mig ändå.. Satte mig vid datorn en stund till... Medans jag otåligt väntade... "Men på vadå? .. En halvtimme? ... En timme? Eller kanske två och en halv?" ..

Gick ner efter... Ja, några minuter. När jag inte orkade vänta längre.. Och ställde mig och stint stirrade på denna brummande maskin. Som blev tyst och stilla, ett par/tre minuter i streck.. Innan den brummade till som f*n i några sekunder.. Och så samma vända igen..

Ja, jag stod nog där i en HALVTIMME.. Eller MER! Och bara stirrade. Undrade när(eller OM!) den skulle brumma för sista gången.. Eller förväntades man stänga av den själv, utan ett enda TECKEN på att den nu har blivit så torr som man "sa till den att bli"?

... Man visste inte. För att den brummade.. Brummade... Och brummade.. Med sina alltför långa och "tvetydiga" om man nu kan kalla det så, pauser emellan...

Till slut så bestämde jag att tvätten skulle vara klar. Efter en och en halv timmes torkning, öppnade jag maskinen. Drog ur tvätten och rensade filtret.. Som jag by the way, till slut lyckades hitta hur man kom åt :)

Kläderna var torra.. Lite(LITE) fuktiga i de tjocka linningarna på byxorna.. men annars bra..

Och nu vet jag inte om detta sättet funkar.. Men logiskt, tänkte jag.. Och logiskt är det enda jag förstår(logiskt nog :P)..

Så jag räknade ut, genom hur många kilo tvätt jag hade och hur lång tid det tog, hur lång tid torkningen tar per kilo. För att sedan, varje gång innan jag tvättar, kunna väga tvätten, och då få fram hur lång tid som är lagom att låta tvätten torktumlas.

Ja-a.. Sedan blev det att vika tvätt.. Som jag sedan lät ligga i sina högar på sängen.. Ja, där var energin slut.

Datorn igen.. Lite serier, tror jag.. Kolla mailen. Blocket.. Läsa lite bloggar...

Jag har försökt komma underfund med ätandet.. Hitta sätt till svält.. Japp, det var dagens inställning.. Jag ville inte äta.. Eller jo. Men jag ville äta väldigt strikt och alldeles för lite..

... Åt en kopp soppa. Varma Koppen... Men inte mer än så..

Försökte komma fram till hur jag skulle handla dessa saker som jag skulle "leva på", utan att det skulle verka konstigt.. Att varje dag(i princip), gå till en och samma butik(typ), och ALLTID köpa samma sak(i stort sätt) ... Utan att folk skulle börja undra.. Allra helst här i byn. Där det är samma sex stycken personal som är VARJE dag!

... Jag låg en stund på sängen...

... Och ja-a... Jag funderade. Funderade... Och funderade.

... Jag minns inte riktigt hur tankegångarna gick... Jo, just det ja! Jag ville gå och köpa choklad. Då jag skulle ha en kopp soppa.. och så en choklad. Det var dagens kvot..

"Men bara en choklad.." . Nej, det kändes inte bra att gå till affären på en onsdag.. Och så BARA gå därifrån med "en choklad" ... Jag behövde köpa någonting MER.. Men jag ville ju inte HA någonting annat.. "Det förstör ju mina planer"... Rubbar mina restriktioner gemtemot mig själv...

Men ja. Jag bestämde mig iallafall till slut för att gå till affären. Jag skulle köpa vad jag ville ha.. Och inte bara en sak. Och sedan så skulle jag ge ett löfte till mig själv, som ABSOLUT inte fick rubbas! Löftet skulle skrivas ner... Och jag skulle lyda det till punkt och prikca.. NU GÄLLER DET!!!

... Ja, löftet innebar. "Nu köper jag dessa saker som jag oftast hetsar och proppar.. Som oftast får mig att må dåligt, för SISTA gången! Men jag ska försöka att inte köpa mer än att jag slipper lida av det.. Och efter denna gången, ska jag göra ALLT jag KAN för att få ordning på mitt ätande. Jag ska äta tillräckligt mycket. Jag ska äta regelbundet(någorlunda) och flera gånger om dagen.. Och jag ska äta MAT. Varierat och minst ett tillagat mål om dagen..

Och viktigast av ALLT... Jag ska ta den hjälp jag behöver! UTAN UNDANTAG! NU RÄCKER DET!!! Det är dags, och jag är redo.. Och om inte, ska jag TVINGA mig själv att vara redo!" ..

... Nu är det slut på självsvälterierna och hetsätningarna. Slut på smärtan, och den innerliga känslan av att hellre vilja lida än att ta tillvara på det liv jag har.

... Och bilden på mitt skrivbord, ska påminna mig om det, när jag så mycket som SNEGLAR åt att tvivla ;)

Annars.

Ja, jag åt iallafall en hel del.. Men detta är sista gången jag får hetsäta(eller svälta).. Ja, när allt jag har är slut. För att nästa gång jag handlar, kommer också rutinerna till min sida ;) Då finns det inga alternativ som HETER "svält" eller "proppa" längre :)

Ja. Jag har sett på en massa serieavsnitt med stå-upp-komiker nu på kvällen...

Ja, det var nog det..

By the way, så tror jag att jag ska försöka ta något slags stöd så fort som möjligt, i handlingsfrågan vad gäller mat.. Och även matlagning. För att tills dess orkar jag inte heller påbörja mina nya rutiner.. Ska ju såklart svälta så kort tid som möjligt.. Men nästa gång jag handlar, vill jag också påbörja det nya. Så att jag undviker att slängas mellan hets och svält en gång till.. Om ni förstår vad jag menar..

God att med er iallafall <3

... Det är aldrig för sent att börja leva... Jo, det är det.. Men än sålänge har jag ju tid.. Än sålänge är det inte för sent...

Det är däremot aldrig för sent att börja vara snäll mot sig själv och göra vad som får en att må BRA. Istället för vad som skadar en...

Men DET är bara för SVÅRT istället!

Och jag borde KÄMPA mer för att vända håll.. För att komma förbi min vilja att lida.. Mitt begär att skada mig själv.. KÄMPA mer för att tycka att det är värt att må bra.. Att ta sig någonstans i livet. Dit där man är lycklig..

KÄMPA mer, för att VILJA åt rätt håll... Och gräva NER denna motviljan!

... Men jag får en sådan JÄTTESTOR bild i mitt huvud, när jag tänker "leva. Må bra" ... En JÄTTESTOR bild. Och jag ser bara inte hur jag skulle klara det.. Det här med jobb. Familj. Ätandet... Ja, att ta sig ut i LIVET..

Jag vet inte... Men just nu, känns det som om jag bara, hur jag än funderar, ramlar tillbaka på att "... Nej, jag måste nog ta den enkla vägen" ... Vilket är att fortsätta som nu...

Just nu är jag en halvt motvillig svältare igen.. Ibland VILL jag. Såpass att inga alternativ finns.. Ibland så önskar jag mer än ALLT, att jag inte behövde äta någonting alls.. Ibland äter jag utan att egentligen vilja...

Ja, och nu känner jag mig tvungen att äta så lite det bara går, under en stark önskan om att alla problem bara kunde försvinna.. All rädsla gå upp i rök.. Alla innerliga restriktioner... avta... Ja, så att jag kunde få äta och må bra...

... Vet inte hur.. Men det är inte försent ÄN, att ta tag i mig själv och bli kvitt all ångest och rädsla.. Inte vad gäller NÅGONTING i livet! ... Men det finns en hake... Jag måste VILJA det! ...

Dagen idag..

... Ja-a.. Jag MINNS inte riktigt. Minns inte ens när jag klev upp..

Men jag minns iallafall att jag diskade när jag hade klivit upp.. Jag diskade NÄSTAN all disk.. Men orkade inte med det allra sista.. Så måste försöka TVINGA mig själv till att slutföra det imorgon. Annars så kommer jag ALDRIG att få diskbänken helt ren! Då den fylls på hela tiden... Såklart.

... Sedan har jag suttit vid datorn.. Ja, HELA dagen! Med en liten paus för kaffe i köket. Med tända ljus.. Då jag kände mig frusen och deppig.. Uttråkad.. Och lite tung.

Serier. Ja, några stycken. Och sedan har jag letat poddar. Fast utan någon större framgång.

Jag har ätit lite grann. Druckit desto mer.. Ja, havredryck :)

... Jag har försökt... Nej, jag orkar inte prata om det... Jag behöver bara finna en lösning... För att, detta orkar jag INTE. Det är inte värt det... Och ska jag leva, så ska det väl vara värt det? Ha en mening..?

... Jag förstår inte vad jag håller på med... Ta tag i dig själv!

... God natt med er <3

Ja, nu är jag igång igen! Tror jag..

... Jag minns inte så mycket av gårnatten.. Närmare bestämt, nästan ingenting..

Inte heller hur jag sov, kan jag minnas...

Så jag hoppar väl direkt till... morgonen.. Som jag inte heller minns :P

.. Okej. Bra det blev.

Men jag klev iallafall upp någon gång i morse.. Eller förmiddag iallafall.. Då gardinångesten och osäkerheten DÄR, fortfarande var i full fart..

Jag började direkt med att sätta ringarna i den sista tjockisgardinen och sedan hänga upp den på sin rätta plats i fönstret..

.. Och efter det, blev det en HEL del justerande.. Pillande och stirrande.. På avstånd från dörröppningen.. och nära, nära.. Stirra lite grann på gardinerna i det andra fönstret.. Och tillbaka till det första igen..

Upp på stolen, och ner igen..

Ja. Några gånger om.

... Jag kände mig inte RIKTIGT nöjd.. Och det sådär riktigt GNAGDE i mig.. "Skulle jag ha det så eller så?" ... "Såg det bättre ut på det eller det sättet?" ... "Och om jag istället gör sådär..?" ..

Ja..

När klockan blev dags för nästa buss att åka.. Den var väl..

Nja. Nu höll jag på att ljuga.. För att jag orkade inte alls sitta INNE och vänta på nästa buss! Ångesten besvärade mig en smula.. Och så hade jag ju den där TVÄTTIDEN att boka också..

Så jag gick direkt istället. Lite drygt en timme innan bussen skulle gå..

Klädde på mig ytterkläderna och gick direkt ner till tvättstugan i huset bredvid...

... Beställde(bokade?) tvättiden.. Onsdag nästa vecka fick det bli.. Och så gick jag vidare till busshållsplatsen.. Och väntade. Väntade.. Ja, i sådär en timme, satt jag där och småfrös.. Och väntade.

Men det var inga problem.. Det är alltid jobbigare att vänta på bussen i STAN. Här.. Här är det lugnt.

... Idag hade jag verkligen INGA planer alls. Förutom att jag skulle köpa mig något litet att äta.. En smörgås och en pucko, tänkte jag.

Så jag gick direkt till matbutiken. Köpte vad jag skulle ha. Och traskade sedan tillbaka till busstationen..

Och NU. Nu var det KALLT! Jag FRÖS som en GRIS! ... Ja. Inte till en början. För att då stod jag i väntsalen. Men det är ju inte bara JAG som tycker att det är kallt! Eller som är i stan en söndag!

... Så. Till slut fick jag nog. Orkade inte höra på tjattret. Och inte heller stå och hänga vid samma bord som fem medelålders som osade ÖL ur andedräkten!

... Så. Ut och frysa. Räkna minuterarna.. Typ.

Och när bussen väl kom, njuta av en varm och härlig bussresa.

Hem. Innanför dörren. Och direkt.. Eller ja. Först städa efter vad jag lagt över hela vardagsrumsgolvet för flera DAGAR sedan.. Och sedan så hoppade jag upp på stolen igen och justerade gardinen lite till.. Funderade och ältade..

Och satte mig för att se på lite serier på datorn. Och äta min smörgås. Dricka min pucko..

Och jag FRÖS! GUD som jag frös! ... Jag behöll sjalen på mig.. Och försökte få upp värmen något sånär..

Men ja...

Ja-a... Och mer än det.. Jag har sett på serier, efter serier.. efter serier.. Eller ja. Det var ju inte fler SERIER.. Utan fler AVSNITT ;)

... Drack lite te.. Och kollade blocket. Mailen... Bloggar.. I pauserna...

... Ja. jag har ju haft problem med ätandet och tankarna kring det, nu ett tag.. Typ. Äta, inte äta.. För mycket. För lite.. Vill inte. Borde.. Men vill nog ändå..

... Och jag har varit dum mot mig själv. Strikt. Men ändå inte.. Vilket har...

Ja, jag vet inte. Man kan väl säga som så, att...

Ja, jag tar skada. Det gör jag ju HELT klart. Min kropp tar skada. Min hjärna.. Ja, den drabbas.. Både till det vis att jag blir besviken, missnöjd med mig själv, vad jag än gör.. Och till det vis att den inte får den näring som den behöver för att fungera...

... Men samtidigt(vilket såklart inte är någon ursäkt), så klarar jag mig rätt så bra ändå.. Det blir nämligen aldrig(ytterst sällan) så jätteskadligt. Då jag går mycket upp och ner.. Ibland så äter jag jättemycket.. Ibland nästan inget alls.. Ibland vill jag ingenting.. Och ibland så tar jag nya tag.. Så varken svält eller hetsätning varar särskilt länge..

Men visst. Jag går både upp och ner i vikt. Vilket säkert inte är särskilt nyttigt. Bättre vore ju att kunna äta regelbundet. Lagom mängd. Och någorlunda varierat..

Så. Nu till kvällen. När jag satt och funderade på hur jag skulle äta för att bli nöjd.. DÅ, så lite som möjligt...

Men så plötsligt. Utan förvarning.. Och helt utan att jag ens skulle kunna TRO det just idag.. Så bestämde jag mig för att.. "Nej NU.. Nu måste jag börja äta igen. Jag måste köpa hem såpass riktig mat som jag KAN iallafall.. Och äta såpass regelbundet och varierat som jag orkar.. Handla så gott jag kan. Och sedan försöka hålla mig borta ifrån både svält och hetsätning" .. Vilket jag just NU, inser hur svårt det kommer att bli.. Jag kan liksom inte hålla BALANSEN.. Jag tippar ALLTID antingen åt hetsätarhållet.. Vilkens bristen på kontrollkänsla, gör att jag hellre vill svälta igen.. Bekvämare och tryggare än att vräka..

ELLER så äter jag alldeles för lite.. För sällan...

Men ja.. Jag ska iallafall iväg och handla någon dag.. Och jag antar att jag får VÄXA in i det, helt enkelt. Börja enkelt. Och bara handla på känsla. Vilket kommer att resultera i en massa hipp-som-hopp småhandlingar.. Fylla på vartefter. Och komplettera med vad jag "missat" .. Men tids nog, kanske man ändå känner sig klar i det hela. Och VET vad man behöver, utan att tvivla eller känna sig förvirrad :)

VRÄKTE iallafall i mig en massa varmkorvar(utan bröd) med ketschup och vitlöksdressing, nu på kvällen.. ... Och lyckas jag med någon form av handling de närmaste dagarna.. Utan för mycket ångest... Ja, då ska jag göra vad jag kan och orkar, för att börja äta frukost, lunch och middag. Och kanske något mellanmål eller kvällsmål..

God natt med er <3

Ojoj, vad ont i magen jag hade igår natt.. Jättespänd och nästan så att jag blev illamående... Allt bara ville upp igen.. Trodde nästan att jag skulle spricka...

Men jag fick ju skylla mig själv, som jag åt igår! ...

Mer minns jag egentligen inte om gårkvällen eller gårnatten.. Mer än att jag låg vaken väldigt länge.. på grund av denna "smärtan"..

Vaknade sedan.. tidigt på morgonen.. Efter en orolig natt.. Eller rättare sagt. Obekväm sömn.. Vred och vände på mig, och var hela natten, medveten om denna "tjocka" och spända känslan i magen..

... Jag måste ha klivit upp ganska tidigt idag. För att jag minns att jag hann sätta upp en gardin i det andra fönstret här i vardagsrummet.. Den tjockgardin som jag KUNDE sätta upp.. Då jag bara hade ringar till den ena..

Och så hann jag även sitta vid datorn... Minns dock inte vad jag gjorde...

Men det hade iallafall gått JÄTTElång tid.. Kanske kollade jag blocket.. Mailen.. Kanske läste jag bloggar.. Videos?

... Men så kollade jag iallafall klockan.. Tänkte att den måste väl vara någonting vid fem... Men nej... Klockan var TVÅ! :O ...

"... BARA TVÅ!?"

Så jag kollade när närmsta buss in till stan gick.. "Om en halvtimme.." .. "Ja, men DEN tar jag!" ...

Så jag klädde direkt på mig ytterkläderna och...

Ja, just det ja.. Jag hade hunnit BADA också. I badkaret.. Det var såå tiden gick.. Eller BORDE ha gått! .. Behövde ju verkligen duscha..

Satte mig och väntade på bussen.. Med blöta jumpadojjor sedan igår... Men som inte KÄNDES våta innan jag gick ut... Satt jag där och frös i väntan på bussen..

Ja, det är inget härligt väder längre.. Blött, mörkt och kallt.. Men våren kommer tillbaka.. Och innan jag vet ORDET av.. SOMMAREN! :D

När jag väl kom in till stan, hade jag egentligen ingenting att göra.. Men om butikerna var öppna, tänkte jag köpa de där gardinringarna och även någon krok eller liknande, som kan fästa en av tjockgardinerna mot väggen.. Så att de inte hänger för mycket framför fönstret..

... Så. Jag gick in på ClasOlssons.. Grabbade mina ringar.. och synade hyllorna efter dessa "krokar" eller vad man nu ska kalla dem...

Men nej. Ingenting.. Gick runt till ett par andra affärer.. Men kunde inte hitta någonting.. Men däremot drog jag på mig lite beslutsångest angående några gardinknoppar.. Och även en del rabblande i tankarna. Då jag tyckte(tycker) att det är väldigt mycket saker att hålla REDA på just nu, vad gäller inredningen.. Mycket(känns det som) som ska köpas.. Ja-a...

.. Tänkte ge upp mitt letande för dagen.. Och istället köpa denna "krok" från BonPrix. Där jag VET att den finns..

Men tvärvände i farten, och bestämde mig för att ge ÖoB en chans...

Gick dit... Frös... Men nej.. Inte heller DE, hade dessa krokar...

... Virrade runt lite bland hyllorna därinne... Men gick sedan vidare till Coop istället.. Köpte mig en smörgås... Ska iallafall försöka äta NÅGONTING per dag...

... Och gick sedan vidare till busstationen... Och DÄR... Ja, där satt jag och väntade på bussen i ÖVER TVÅ TIMMAR!

Ja, det är ju lördag...

Satt först i väntrummet... Då det var såå kallt ute.. Men när det var ungefär en halvtimme kvar, kände jag mig trängd av allt folk, så då gick jag istället ut och satte mig.. LÄNGTADE... LÄNGTADE tills bussen skulle komma. Så att man kunde få åka hem... till den värme som iochförsig brukar vara rätt så frånvarande i min lägenhet.. Men inga MINUSGRADER iallafall!

... Klev på bussen.. Åkte hem.

Och efter att ha kommit hem... Ja, jag satte mig här framför datorn och kollade videos... Åt lite grann...

Och här har jag suttit sedan dess. Kollat videos. På videos... På videos...

... Och vad jag MINNS, har jag inte så mycket mer att säga just nu..

Så jag säger god natt, istället.. God natt med er <3

... Visst. Nu  har jag gjort en förändring igen... och ångesten kommer sitta i ett tag... Men ångesten som jag hade innan, vet jag inte om den NÅGONSIN hade tagit slut.. Nej, jag tror nog att detta var mer rätt.. För att, trots den isittande ångesten, så känns det som om allt är mer "helt" nu :)

... Men jag börjar ifrån början..

Nuför tiden, känns det som om jag i regel går och lägger mig i någorlunda tid.. Antingen väldigt tidigt eller iallafall inte så sent..

Jag ligger vaken och funderar. Vrider och vänder mig, i några timmar. Innan jag till slut somnar...

Och sedan, vaknar jag väldigt tidigt. I regel innan sju på morgonen.. Okej. Inte tidigt för någon som jobbar eller pluggar. Men för mig, som kan kliva upp precis när jag vill, är det tidigt..

... Och sedan ligger jag. Vaken. Vrider och vänder mig. FÖRSÖKER att sova mer.. Men det GÅR inte.

Nätterna är kalla. Ligger fullt påklädd. I mjukiskläder såklart. Morgnarna ofta lika kalla, de också...

Men ointressant. Ointressant.

Natten inatt(igår natt) var iallafall ingen skillnad...

Dock så minns jag inte hur jag mådde igår kväll.. Mer än att dagen kretsade kring gardinångest.. Så jag minns inte hur natten var..

Vaknade tidigt imorse.. Idag skulle jag iväg till stan.. Och då jag ändå sedan länge, legat vaken i sängen, så kom jag på att det kanske inte är lika mycket ungdomar på den tidigare bussen. Eftersom att den inte går lika lång sträcka. Och de yngre barnen som BRUKAR åka denna sträckan, knappast börjar skolan vid halv tio.

... Så. Jag klev upp. Och tog den bussen istället.

Skulle inte träffa Personligt Ombud förrän klockan elva. Men jag kunde lika gärna vänta i stan. Kanske orkade/lyckades jag köpa hem gardinringar. Så att jag kunde hänga upp dessa gardiner...

... Och jag hade RÄTT! HÄRLIGT. Bussen var nästan tom. Bara jag. Två till. Och så busschauffören..

Otrevlig, by the way.. Vissa är såå trevliga och tillmötesgående. Och vissa pratar till en som om man vore dum i huvudet.. Eller som om man borde veta allt, utan att de SÄGER det till en... Men vissa gånger kanske det är samma chaufför i båda fallen.. men med olika humör? Den möjligheten finns ju också.

Lite ångest för det. Men någonting som jag, efter lite funderingar, bara släppte.. Han hade nog en dålig dag. Och jag kommer ändå inte att känna igen honom nästa gång. Då jag är dålig på både ansikten och röster :P Ansikten, mest för att jag nästan aldrig tar ögonkontakt i mer än ett par sekunder.

Väl i stan.. Ja, galleriorna hade ju iallafall öppnat.. Så jag satte mig vid en stol och bara stirrade en stund.. Och sedan, när affärerna öppnade, gick jag in på ClasOlssons och sökte med hököga efter gardinringar... Och BARA gardinringar!

... Det var svårt att hitta. Och jag gick, med envisheten i sinnet, flera VARV, innan jag äntligen hittade vad jag sökte.. TÄNKTE väl att de borde ha dessa ringar ;P

... Köpte dem. Tre paket, med tio ringar i varje... Vilket jag just nu, i skrivandets stund, kom på att jag måste gå och köpa en till av.. Eftersom att jag inte räknade med den andra tjocka gardinen som till en början hängde i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet.. Hmm.. Jaja. Bara att gå dit igen då.

Sedan gick jag fram och tillbaka en stund i gallerian.. Hade fortfarande lite tid att slå ihjäl innan jag skulle möta Personligt ombud utanför banken...

Bestämde mig för att ta en promenad runt huset medans jag väntade... Och DÄR. Ja, där stötte jag på Jobbcoach.. Hon pratade lite. Och jag fick reda på lite hur långt hon hade kommit.. Hon försöker nämligen fixa en samtalskontakt till mig. Då vi nu har tagit en paus i praktikletandet.. Eftersom att jag ÄNDÅ inte vågar mig ut..

... Jag själv, dock.. Jag stirrade rakt ut i luften, och kände mig VÄLDIGT osäker till att säga någonting alls.. Medans jag, om jag hade behövt prata en snabbis. Några ord.. med en helt okänd människa, hade kunnat känna mig MYCKET mer avspänd! ... VARFÖR känner jag mig så UTSATT?

...Tack och hej. Och så fortsatte jag min väg runt huset.. Ställde mig sedan inne på en annan galleria. Vartifrån jag kunde SE banken.. Och alltså, även när hon KOM. Och väntade...

Och när jag såg henne komma, gick jag ut och följde efter henne in på banken..

Det var skönt att hon var med. För att jag hade aldrig vågat själv. Då jag inte vet hur man GÖR. Hade ju aldrig SJÄLV ställt mig... Tagit en kölapp och haft sinnesro nog till att stå och vänta i en halvtimme, utan att veta om jag ens var på rätt spår!

... Men hon tog en kölapp. Vi väntade. Ja, i flera minuter.. Och sedan gick jag fram och fick det fixat.. Behövde inte ens använda AUTOMATEN för att sätta in pengarna! Så HIMLA SKÖNT! Tack, Personligt ombud =)

Ja-a.. Efter det, blev det ett toalettbesök. Och sedan en vända till affären, för att köpa lunch.. Tillbaka till busstationen.. Och sitta ute och vänta. Passa på att äta min macka, när jag väl blev ensam i "mitt" bås för en stund.. Och gick sedan in och satte mig i väntsalen. Då det var en timme kvar till bussen skulle gå.. Eller mer..

.. Väntade. Väntade... Väntade.

Och sedan kom bussen. Jag åkte hem.. Och på vägen, när jag hade klivit av bussen, hämtade jag ut mitt sista paket.. från Macken.

Min fönsterlampa till köket.. Men den hade en sådan där stickpropp som taklampor brukar ha.. Och inte en sådan där vanig kontakt... Så får se om pappa kan hjälpa mig med det... Eller hur man nu ordnar DET.. För att jag har inget "uttag?" ... "intag?" för det vid fönstret...

... Och efter det... Ja, jag kan ju säga att gardinångesten har varit ÄNNU värre IDAG, än igår! ... Jag har mått så DÅLIGT. Och jag har inte ALLS kunnat slappna av!

... Jag har bara suttit på datastolen, in mot väggen, och STIRRAT på dessa gardiner.. Försökt läsa AV dem, för att få ett SVAR på ifall den känner sig halv eller hel.. Ifall den behöver sin själsfrände på sidan om sig.. Eller ifall att dörröppningen kan få LÅNA en av dem.. utan att det ser KONSTIGT ut..

Och ångesten har bara drivit mig någonstans där jag INTE orkar vara, idag...

... Så jag bestämde mig för att gå till affären.. Ja, jag kommer att bli fattig om jag håller på såhär :P

Jag gick till affären och handlade på mig en MASSA godis! Som jag skulle proppa i mig så mycket jag bara orkade av.. För att, den här ångesten.. Nej, jag visste inte hur jag skulle hantera det!

... Kom hem. Åt. Medans jag kollade igenom en massa avsnitt av "ExtraExtra"..

Halvt koncentrerad.. Eller till en början, helt.. Men sedan började jag ofrivilligt, älta gardinerna igen.. och längtade istället efter PAUSERNA.. Då jag kunde kolla upp på gardinerna istället. Utan att missa någonting.. För att, sätta på "stop".. Det ville jag INTE :P

När jag märkte hur mycket jag bara stirrar.. Hur jag hela tiden backar undan från fönstret för att inspektera gardinerna från håll.. Ja, till slut slet jag bara ner gardinen från dörröppningen.. Trädde ringarna genom den.. och hängde upp den bredvid sin kompis i fönstret.. Fixade. Och ordnade.. Kollade på håll. Fixade lite till.. Och kände ÄNTLIGEN ångesten lätta lite grann.. Någonting la sig tillrätta inom mig.. Och nu kändes fönstret helt. Det fanns ingen obalans. Inte en sida som vägde tyngre än den andra... Inget ologiskt eller ojämt.. Fönstret var nu "fullbordat" ..

... Ja, ångesten sitter ju kvar.. Men det är ju bara den där vanliga "Oj, det här är nytt"-ångesten.

... Och dörröppningen.. Ja, den är tom.. Men den ska få sin gardin en dag.. Har inte råd just nu bara.. Och när jag väl HAR det, ska gardinen vara flerfärgad.. Och inte likadan som någon av dem i fönstren ;)

... Ja-a.. Det var nig MIN dag :) ...

God natt med er <3