… Jag valde att åka hemifrån ändå...

Solen sken utanför mitt fönster. Jag var trött och deppig. Tyngd av allt som skulle orka göras. Av alla dagars schema... Orolig över den säkerhetskopiering som jag måste göra för att datorn har börjat bli seg och gammal...

…Och så ville jag bara koppla av...

Men att prioritera rätt, var svårt... Jag behövde ju även GÖRA alla dessa saker som står på schemat...

… Jag flyttade problemet tills på fredag... Då MÅSTE det bli en hemmadag!

Jag har ätit för mycket. Och jag mår illa...

… Från och med imorgon, MÅSTE jag äta mig mätt och få ordning på rutinerna! Åtminstone DET vill jag få ordning på!

Jag känner mig deppig... Så jag åt godis, glass.. i två omgångar.. Utöver kvällsfikat...

... Jag behöver prata med någon. Men ingen känns rätt...

… Jag behöver prata med någon som kan stötta, ge råd och leda mig rätt...

… Jag behöver svar. Mod att fortsätta framåt. Att våga sikta mot mina drömmar...

… Och jag behöver kärlek...

... Men allt känns fel. För krävande eller skrämmande...

… Och jag vågar inte satsa...

Trots att, just nu skulle det släcka törsten efter ett stort begär... Fylla ett mörkt tomrum...

... Det är JAG som bestämmer vad jag VILL och INTE vill...

Varför KÄNNS det inte så?..

 

... Jag menar. Jag säger ofta till mig själv. Skriver.. Att "jag ÖNSKAR jag ville "det, det eller det"...

Men är inte den saken jag ÖNSKAR, den saken jag VILL?

... Inte för att det kanske spelar så stor roll... Men det gör bara allt så tvetydigt(heter det så?)...

 

... Jag tar dagen ifrån början.

Hade egentligen, på grund av trötthet.. och tunga känslor, tänkt strunta i att blogga idag.. Men då dessa tunga känslor... Denna trötthet.. ÄNDÅ gjorde att jag behövde(behöver) skriva AV mig.. Så kan jag lika gärna göra det, här.

 

... Inatt sov jag SUPERBRA.

Eller jag TROR att jag gjorde det iallafall.

HÅRT sov jag...

Jag kan ju säga att jag blev lite paff.. och förvirrad, när jag vaknade av klockan vid fem över åtta, istället för klockan åtta...

För att DET måste ha betydat att jag inte vaknade av larmet FÖRSTA gången...

 

... Men det var härligt. Måste betyda att jag för en gångs skull, fick sova på RIKTIGT. Och inte sådär halvt och.. oroligt..

 

Dock så vaknade jag några gånger. Och var själv MEDVETEN om att jag sov.. Så kanske var det fifty-fifty inatt...

 

Klev iallafall upp.. och åt frukost...

Lämnade disken framme.. Och gick och la mig igen..

Sov fram till... Det minns jag inte...

 

... Men det blev lite tv.. Medans klockan drog sig mot lunch...

Idag testade jag att ha en halv persika i min bananshake...

En halv, just för att jag hela natten inan jag somnade.. Och hela dagen fram till lunch, satt och ältade hur jag skulle göra för att kunna både ÄTA persikan, och DRICKA den, till samma lunch.. Utan att bli för MÄTT..

 

... Men det funkade..

Smakade inte så mycket persika. Men konsistensen var underbar. Och även så, smaken.

 

... När klockan blev ett, gick jag till bussen...

Traskade omkring lite i stan.. Bara för att få tiden att gå..

Det var MENINGEN att jag bara skulle in för att "vara", idag... Men.. Ja-a...

Jag hade inte så många idéer...

 

Jag gick in på ClasOhlsson... Oj, vad stavningen ser fel ut.. Men men.

... Jag ville egentligen undvika det. Då jag inte hade någon ork för beslutsångest idag. Ingen ork att fundera fram och tillbaka. Att överväga ifall jag ska köpa "den saken" som jag behöver.. eller inte...

 

... Men jag gick in ändå...

Och det resulterade i nervositet. En tung känsla över bröstkorgen. Stress och värme...

Och att titta på sakerna...

.. Ibland såg jag inte ALLS. Tittade utan att se... Och andra gånger, sprang jag fram och tillbaka mellan samma saker, flera gånger om... För att jag inte kunde tänka tillräckligt klart för att besluta mig...

 

Ja, jag känner PÅ mig vilka dagar det fungerar och inte. Ibland går det rätt så bra... Men idag, precis som jag trodde innan, var det inte annat än jobbigt...

 

Ut därifrån igen. Med beslutet att inte köpa någonting alls idag. "Det kommer fler chanser.. Jag klarar mig bra som det är NU, också"..

 

... Och sätta mig på en bänk på gågatan.. I några minuter, tills det var halvtimmen kvar tills bussen gick...

 

En trött men härlig resa hem...

VÄLDIGT trött..

Jag var hungrig. Helt slut...

Till den grad att jag, denna gången UTAN kylvaror att få undan eller tunga kassar att bära, ändå klev av här uppvid gatan...

 

... Och ÄNTLIGEN skulle det bli att laga MAT..

Den här gången såg jag till att ha diskat INNAN jag åkte till stan...

 

Skära potatis. Skära korv. Koka potatisen i mjölk och grädde. Steka korven...

Och sedan mixa den kokta potatisen... Fylla på med lite vatten.. Och koka den en stund till.. med lite olika kryddor...

 

... Försöka rengöra en klibbig stavmixer.. Från klibbig, klistrig potatis... Ja, inte rätt potatis för sin sak, kanske...

.. Och bli nervös över hur svårt allt kommer att bli att göra rent "nu när jag inte har tid att fixa det på en gång"...

 

... Och sedan, i med den stekta korven...

 

EGENTLIGEN hade jag tänkt göra potatissoppa med korvbitar i...

Men "soppan" blev för fast. Såg ut som puré eller något. Och i utseendet påminde den om mannagrynsgröt...

Och eftersom att jag ÄLSKADE konsistensen, fick det istället bli potatismos på mitt vis :)

 

... Men det blev MYCKET. MYCKET..

Eller ja. Mycket i den bemärkningen att det blev MER än vad jag äter NUFÖR tiden.. Men lika MYCKET som jag åt de där veckorna i SOMMAR...

 

... Men eftersom att jag inte hade några matlådor kvar, och det ÄNDÅ hade blivit för knappt att dela upp det i TVÅ... Och jag inte tänker slänga en GNUTTA mat.. "Mat är ALLDELES för gott för att slängas!"... Så tvingade jag ÄNDÅ i mig all den maten...

Vilket gjorde mig mätt.. Ja, jag kände en LITEN mättnad... Och jag fick ångest...

 

Jag vet inte RIKTIGT vad jag kände. Det var ängslan. Missnöje... Kluvenhet...

Det var lite smått uppgivenhet...

"Borde jag inte kunna VILJA vad jag VILL vilja?.. Och inte bara kriga med mig själv.. och utan framgång, försöka övertyga mig själv om vad det är som gäller?".. "MÅSTE man FÖRBJUDA sig själv till att VILJA det som är fel?.. Samtidigt som man envist VILL vad man inte BORDE vilja?"...

... Och ja-a... Det borde vara så enkelt... Jag borde bara kunna ta kontroll över mig själv och göra det som jag ÖNSKAR att jag ville göra. Det som är "rätt"...

 

... Och jag börjar TRÖTTNA på att bli missnöjd över det som egentligen är en FRAMGÅNG..

"Jag blev MÄTT idag. Det är ju vad jag KÄMPAR för..." Men det ger BARA motsatt effekt... i mina känslor... Och i sinnet...

 

Praktisk framgång...

.. Emotionell nedgång...

 

Efter middagen... Ja, allt fick bara stå. Jag var trött..

Innan, trött och hungrig. Efteråt.. Trött och mätt... Med ångest i släptåg...

 

... Diskbänken var ett mindre bombnedslag... Men jag hade under stress, gjort ren stavmixern.. Så att det inte skulle fastna. Och resten hade jag bara hafsat lite vatten i och över.. Och HOPPADES på att potatisen inte skulle vara för fastgrodd när jag väl orkade diska...

 

... Jag låg på soffan. Kände en dragningskraft till att träna bort... Röra på mig lite.. Så att jag inte behövde känna av MÄTTNADEN...

Men varje gång jag ställde mig upp, satte jag mig ner igen.. Och låg ner, sekunderarna efter...

... Jag ORKADE helt enkelt inte. Och träning utan att ha det som en slags RUTIN... Nej, det kändes så MENINGSLÖST.. "Det måste BETYDA någonting... Och inte bara hända en gång utan värde"...

 

Sedan blev det...

Jag skrev nog in siffrorna i budgeten. Och förberedde för nästa månads "tabell"...

Och så blev det kvällsfika. Vilket inte gjorde mig gladare..

Jag var sugen. Men jag kände mig samtidigt mätt...

.. Stressad till den grad att jag åt en halvtimme TIDIGARE än vad jag BEHÖVER...

 

... Och efter första tuggan, hade jag ätit "för mycket"...

INNAN jag hade börjat äta, hade jag ätit för mycket.. Bara genom att SE sakerna jag hade plockat fram!

... Men jag åt allt ändå... För att, efteråt hade jag kunnat äta utan stopp...

.. Antagligen en känsla som uppkommit på grund av "brist på kontroll"...

 

Jag suckade... Släpade mig själv upp ur soffan... Och tog tag i all disk...

Det går ju FORT, när jag väl kommer IGÅNG... Jag är bara så TRÖTT just nu.. Och antagligen har det hela börjat kännas mindre VIKTIGT.. Så att jag DÄRFÖR bara låter allt vara, tills jag inte står UT med diskbänken..

 

Men idag diskade jag för att jag VÄGRADE att vakna upp till en bombad diskbänk imorgon.. Och att det FÖRSTA nyvakna jag skulle behöva GÖRA, var att diska en massa disk...

 

... Och nu bloggar jag..

.. För att sedan(förhoppningsvis) kunna slappna av till en film ikväll. Kommer inte ihåg VAD. Men det går en på 3:an, vid nio.

 

God natt med er <3

 

 

... Jag borde blogga. För att jag kommer inte att ORKA senare...

 

Det är bara det, att jag känner mig tankspridd... De känslor som precis var lugna och harmoniska. Ljusa.. För att vara jag... Har nu blivit tyngre... Och mer utav en FÖRVIRRING...

Jag försöker fånga tankar som inte finns... Eller de som FINNS, men som inte vill bli snappade(är det ett ord?)... De tankar som gav mig ett leende i själen... För att de var... GLADA... LÄTTA.

 

... Men jag vet inte...

Jag har ens svårt att SE vilka tankar dessa ÄR. Även när de gjorde mig lite lättare INOMBORDS, tidigare ikväll, kunde jag inte riktigt komma FRAM till vilka dessa tankar VAR...

 

... Det var bara ljust, helt enkelt.

... Och nu funderar jag... Eller rättare sagt. Jag ser HUND framför mig. I mitt huvud. Hund. Och där har jag mixade känslor. Längtar. Men... Jag VET att jag inte VÅGAR...

 

... Jag ser även MAT framför mig. Matlagning...

Men jag VET inte om DEN ger mig någon glad känsla...

 

Jag VET bara att någonting lättade min själ en aning... Fick mig att växa en del...

Men det är över nu...

 

Min dag idag..

... Jag MINNS inte när jag somnade igår. Men LA mig någon gång efter ettiden..

Vaknade, rinnande svettig(vet, usch) när klockan ringde vid åtta.

Åt frukost. Och gick och la mig igen. Med klockan satt på halv elva...

.. Skulle duscha idag.

 

... Jag klev upp.. Hoppade in i duschen... Och förberedde sedan lunch...

 

... Dagen BÖRJADE rätt så jobbigt..

Jag kunde inte RIKTIGT komma fram till VAD jag skulle handla IDAG. Och vad jag kunde VÄNTA med tills imorgon... "Och nu när jag inte BEHÖVER handla NÅGON av tetrorna i kylen, förrän IMORGON.. Borde jag inte då istället dela UPP dessa.. och handla hälften idag och hälften imorgon?.. Så att det inte blir så tungt att bära?".. "Och hur avgör jag vilka jag ska handla IDAG och IMORGON?.. Och vilken skulle ANLEDNINGEN vara till endera beslut?"... "Och hur kan jag ens vara SÄKER på att jag behöver HANDLA imorgon också?.. Så borde jag handla allt IDAG istället, ifall att?"... "Men om jag då BEHÖVER handla imorgon... Då var ju det väldigt onödigt att konka så tungt IDAG.."

 

... Och inte nog med DET...

"Skulle jag behöva handla på TISDAG, till MIDDAGEN, om jag inte handlade imorgon?"...

 

... Men FÖRUTOM det, var jag också väldigt tung i sinnet imorse...

Jag kände bara att jag hade INGEN ork ALLS, till att stressa idag. Till att bli varm och nästan DÖ, påväg till och från affären... När jag inte ens visste ifall jag skulle HINNA både dit, handla, och tillbaka till busstationen, innan min enda passande BUSS gick hem!..

 

Jag grubblade under natten, innan jag somnade. Jag grubblade hela förmiddagen, innan jag gick till bussen...

"SKULLE jag kanske vänta med ALL handling till imorgon istället?"... "Men jag BEHÖVDE ny grädde... Och tomatsoppan blir lidande.. "Inga tomater. Ingen soppa"...

.. Men min backup var spenatsoppan i frysen...

 

När klockan blev dags att gå till bussen, gjorde jag också så... Fastän jag inte ännu var SÄKER på att jag skulle orka mig iväg till affären...

Jag hade kollat kylskåpet, säkert fem-sex gånger redan. Försökt komma fram till vad jag skulle handla. Vad som skulle vänta...

... Ja men. Skrivit ner alla tetror som antingen idag, måndag eller tisdag, skulle handlas... Och satt dit ett litet frågetecken i "info-spalten" i appen...

 

... Vänta på bussen...

 

.. Jag kände mig fin idag. Jag GÖR det ibland, som det ser ut nu...

Jag tycker om vad jag har på mig. Hur fint mitt ansikte ändå LÄKER just nu...

Ja, det läker. Bakteriedödande medel. Det SKA ju egentligen verka mot finnar... Men DET har jag inte märkt någonting av...

DÄREMOT rodnar inte såren och blir irriterade när jag river upp dem, som de BRUKAR göra. Utan de blir väldigt snabbt ljusa igen... Och DET trivs jag med ;D

... Men finnar... Ja, de ploppar FORTFARANDE upp, lite rätt som det är.

 

... Väl i stan, börjar jag raskt gå mot affären.. Jag VISSTE inte vad som skulle bli handlat och inte...

Men jag VISSTE att jag ville stressa upp mig själv och få handlat, för tomatsoppans skull...

Och sedan skulle jag bara köpa med mig såpass mycket av de varor som stod på listan, som jag kände att jag orkade släpa...

 

Hela vägen dit. Under stress och värme. Under blåst och svalka.. Funderade jag över vilka dagar jag skulle handla. Vilka varor som kunde vänta... Och vilket alternativ som skulle ge vilken utgång...

Vilket såklart var OMÖJLIGT att säga. Då jag inte kunde komma ihåg vilka två matkällor som hamnade på TISDAGEN. Så alltså visste jag inte om jag TROTS att jag handlar allt IDAG, skulle behöva åka in och handla IGEN på måndag eller TISDAG... "Och jag ORKAR inte stressa såhär en gång TILL, i onödan!"... "Så. Skulle jag handla allt idag?.."..

 

När jag kom fram, började jag plocka det jag skulle ha. Gul lök. Paprika. Tomat... Och så frukt till mina milkshakes som jag dricker till lunch.. Bland annat.

 

... Vidare till tetror.. Alltså mejeriprodukter och sådant...

 

Och ja-a... Korgen blev rätt så tung. Men jag bestämde mig ändå för att handla allting idag.. "Blir det sedan något mer som behöver handlas, gör inte EN sak så mycket mot ekonomin.. om jag köper den på en närmare och dyrare affär"...

.. Jag tänkte på tisdagens mat.. Om jag behöver någonting mer till DEN. Det kunde jag ju inte VETA. Då jag inte hade någon mat PLANERAD till den dagen...

 

Betala...

Och så började en BRA mycket lugnare promenad tillbaka till busstationen..

Ditvägen tog tjugo minuter.. Och tillbakavägen, trettiofem...

.. Så. Ja...

 

... När jag hade delat upp alla varor i två påsar, BLEV det inte så tungt.. Men vägen tillbaka...

Jo, den kändes kortare än ditvägen, trots allt... För att jag var mindre stressad...

Mindre stressad, för att jag hade fyrtio minuter på mig tillbaka... Och DÄR var jag rätt så säker, vad gällde tidsåtgången för en långsam promenad...

... Den var inte så JÄTTElångsam. Men lugnare :)

 

... Köpte mig en kolsyrad vatten, på Pressbyrån. Och satt och slappnade av i en kvart, medans jag väntade på bussen...

 

Hem.

... Och väl hemma...

Ja, då var det ju till att diska.

Först plocka undan varorna. Sedan tvätta mig lite i ansiktet. Ofräsch värme...

OCH.. så behövde jag diska efter lunchen och frukosten.. Det kom som en trevlig överraskning :P Hade glömt att den LÅG där...

 

Och sedan fick jag ÄNTLIGEN börja med maten. Skära tomater. Hacka lök. Gråta lite grann :P.. Ja, och så skära paprikan, såklart. Hade valt att ha i en paprika också. Vet inte om den gav smak. Men det tror jag nog...

 

... Och sedan kokade jag soppan...

Eftersom att jag inte hade läst något recept.. Mer än för några dagar sedan, när jag kollade vad tomatsoppa VAR, ordentligt.. Så visste jag inte heller koktid.. Jag visste inte NÄR allt skulle i grytan...

Utan jag körde bara. I med allt på en gång... Och sedan, när jag inte orkade vänta längre, var soppan färdigkokt :P

... Vilket gjorde att jag inte vet om paprikan... ELLER tomaten för den delen, var klara..

 

Men jag mixade... Blev nedstänkt med orangearöda prickar :P..

... På talan om prickar. Paprika i soppan, gav underbar karaktär, med sina röda prickar till skal ;P

 

... Förövrigt, blev soppan sådär... Jag vet inte. Inte grynig.. Kanske KÖTTIG... Sådär som ÄPPLE blir när man mixar det...

Jag vet inte om det innebar att tomaterna inte var klara... Eller ifall tomaternas kött bara GER den konsistensen... Eller ifall det hade behövs mer vätska..

 

Men den blev JÄTTEGOD. Och trots att jag kanske hade velat lägga i kanske knappt en decilliter VATTEN till.. Så vågade jag inte. För att jag STÖRTtrivdes med smaken. Och var rädd att MISSLYCKAS med saltning och kryddning, om jag skulle göra det igen.

 

... Ja, den blev lite tjock..

Men det blev ju min blomkålssoppa också. Och även DEN, störtälskade jag ju!

 

... Kärnorna i soppan, som jag medvetet, från både tomaterna och paprikan, behöll, störde mig till en början... Att tugga på dem... Men det var mest av orsaken att jag inte FÖRSTOD soppan..

Jag menar. Jag förstod inte vad som gav reslutatet jag fick IDAG.. Och vad som skulle ge annat resultat...

Så ÄVEN om jag ÄLSKADE min soppa... så behövde jag bara veta.. Förstå.

 

... Så jag funderade lite...

Efter maten, provade jag att mixa den en gång till.. För att se om det blev ett annat reslutat. Mest för att kunna FÖRSTÅ vad som händer när jag gör vad. Vad som ger vilket reslutat...

 

Vet inte om det hände någonting...

Men eftersom att jag var nöjd.. och idag NJÖT av middagen... Så bestämde jag mig bara för att testa på något annat sätt NÄSTA gång. För att på SÅ sätt, få veta vad som leder till VAD... Inte för att jag tror att det kan bli GODARE... Men man VET ju inte vad som är BÄST, förrän man utforskat vartenda sätt ;P

 

... Det blev TRE matlådor... Och DET till min glädje ;D

 

Diskning...

Och sedan... Ja-a... Vad hände SEDAN?

 

Tv, antar jag.

Lite dator, kanske...

 

Kvälls"fika" vid halv åtta. Redan hungrig sedan länge.. Åt inte heller IDAG, särskilt bra(till middagen)...

Men idag hade jag iallafall en helt annan INSTÄLLNING. Om man inte räknar med mitt isittande begär av att äta för LITE...

 

.. Jag kände bara att... "Sålänge som jag känner att det är OKEJ att jag inte har ätit mig mätt(inget krig)... Och att jag KÄNSLOMÄSSIGT inte går NER mig för det... Så kan jag stå ut med lite hunger"...

Men det är ju klart. Till slut ska jag ju börja äta mig mätt igen... För att hungern gör mig orkeslös... Och otåligheten fram till nästa måltid.. blir påtagande...

 

Tv...

Vid kvällsfikat åt jag lite bättre. Även om jag inte blev märkbart MÄTT. Men det var en fullgod måltid iallafall. Såhär till kvällen...

 

... Och sedan... kände jag mig så tankspridd, efter den lätta känsla och lugna glädje jag kände under kvällen...

Så jag tog mig en kort promenad... Som var lite småruggig...

 

.. Så jag gick tillbaka in...

Satte mig här... och bloggade... Som jag fortfarade gör :P

 

... Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

"Klumpig"... Eller ska jag kanske kalla den "köttig"?

... Det var iallafall gott med kärnor att tugga på :P

 

... Kvällen blev lite ljusare. Inte sådär så att jag kan TÄNKA klart... Jag förstår inte mycket ALLS, just nu. Och mina tankar... Ja, det snurrar mest. Och jag hinner inte ifatt dem... Fångar säkert upp någon, lite då och då...

Men jag vet inte. Rörigt.

 

Jag ska berätta om min dag. Från början till slut..

 

... Igår natt...

Det enda jag MINNS, är att jag hade VÄLDIGT svårt att somna. Svårt att koppla av. Och koppla bort...

Så. Klockan tre på natten. Efter att FORTFARANDE inte ha fått en BLUND, klev jag upp igen. La mig framför tv:n i en timme. Och försökte sedan en gång till...

 

Klockan var nu fyra. Och inte heller NU, kunde jag sova. Koppla av. Koppla bort..

Så jag började lyssna på lite musik... För att sedan börja se på en serie på youtube...

... Efter DET, tror jag dock att jag snart somnade...

 

Vaknade imorse til klockan, vid åtta. Åt frukost... Och klev sedan i säng igen...

... Och vaknade vid halv tolv. Tvingade mig upp ur sängen, vid kvart i...

 

Ja, man kan ju säga att jag har börjat vända på dygnet. Nu när jag har fått svårare att sova..

Att drömma konstigt... Ja, DET är ju en sak. Och det gör jag ju lite rätt som det är. Ingenting jag LIDER av...

Men att få sömnproblem på grund av HUNGER, när jag har full möjlighet att äta mig mätt varje DAG...

... Ja, DET... Det är bara dumt.

 

Det blev lunch...

Idag testade jag att mixa ner en KIWI också, i min banan och mjölkmix. Hoppade dock kakaon. Tror inte att det hade passat så bra... Men kanske testar jag ändå imorgon ;)

 

...Början av dagen idag, var ingen...

Den var inte så bra. Den var rent utav.. tung...

... Och anledningen(en del av den iallafall) var att det var LÖRDAG...

 

Ja. Lördagar.

Bussarna går inte ALLS så bra som jag hade behövt dem att gå, för att kunna få dagen att gå ihop...

Antingen får jag vandra omkring i tre timmar, ensam på stan... Missa middagen. Då jag inte är hemma förrän klockan sju igen...

ELLER så måste jag sitta hemma och uggla... Och därför må dåligt av ren och skär UTRÅKNING och RASTLÖSHET...

 

... Jag ältade även det faktum att jag inte kunde komma fram till ifall jag skulle orka HANDLA idag, till morgondagens tomatsoppa eller inte... "Jag VISSTE ju att jag skulle åka in till stan imorgon OCKSÅ. Då jag inte längre orkar sitta HEMMA hela dagar"... Men ÄNDÅ så...

Ja, jag kunde ju inte veta ifall jag VILLE handla när jag väl var i stan...

... Och problemet med DET, var att jag inte orkade kolla UPP vad jag behövde köpa.. Och inte heller släpa med mig påsen med frysflaskan, i onödan...

 

... Jag ältade det faktum att tre timmar var många minuter. ALLTFÖR många minuter att slå ihjäl, utan möjligheten att ta sig hem...

Det faktum att jag inte heller skulle stå UT med att stanna hemma...

... Och det faktum att jag inte kunde få vardagen att gå ihop, som det ser ut nu... "Kanske skulle vara lättare med körkort... Om jag bara vågade... testa...".

 

... Men jag åkte in till stan iallafall...

Kollade, medans jag satt och väntade på BUSSEN, fler möjligheter till hemresa.

... Och kom då fram till att jag skulle ta en ANNAN buss, och sedan kliva av på trafikplatsen... Och GÅ DÄRIFRÅN sedan...

"En promenad. Det känns okej. Lite hungrig, antagligen. Men det klarar jag"...

 

Detta innebar att, istället för tre timmar och en kvart, skulle jag nu få stanna i stan i en HALVTIMME.

MEN.. Då skulle jag även hinna laga mat.. och äta. Innan det var dags för kvällsmålet...

 

Så. När jag kom in till stan, satte jag mig bara direkt, i ett bussbås... Och väntade på nästa buss tillbaka...

... Visst. Det blev kort tid. Men bättre än ingenting. Genom denna lilla resa, hade jag iallafall slagit ihjäl två timmar av den tid som skulle ha ägnats till att "bära tyngder med hjärtat"... Okej, konstigt uttryck. Men ändå :P

 

... Promenaden hem från trafikplatsen, var stressig. Väldigt stressig. Den var varm... Och VÄLDIGT blåsig...

Och jag var hungrig. Såå orkeslös...

... Promenaden kunde helt enkelt inte ta slut fort nog... Inte KÄNNAS längre än vad den gjorde idag...

 

Men trots att jag fortfarande går hungrig större delen av min tid.. Så KÄNNS det ändå som om det börjar återgå till att mest ligga PSYKISKT, igen. Det KÄNNS som om jag sakta men säkert, börjar äta bättre igen... Även om jag fortfarande får samma skitjobbiga tankar och känslor när jag blir mätt... Och även om jag INTE blir det.

 

... Det är fortfarande tungt psykiskt, till den grad att jag känner att jag jobbar emot mig själv. Att jag VILL fel... Och att jag därmed inte kan se någon framtid... Någon ljusare och mer värdefull sådan...

... Jag kan inte lite på mig själv...

 

... Och jag känner att jag borde vara mer arg på mig själv... "Kanske vaknar jag då, och börjar LEVA.."...

 

... PSYKISKT, till den grad att jag oroar mig för ifall jag NÅGONSIN ska få saker och ting att gå ihop. Orka laga mat. Hålla igång kreativiteten... Orka fortsätta hålla igång inköpen...

... Och.. Ja, men.. kunna LEVA samtidigt som jag ska hinna med... och ORKA med dessa... Vad kallas de?..

... Ja men, behoven man har i vardagen...

 

.. Okej, ett par djupa andetag...

Frustrerande när man söker ett ord... men inte kan HITTA det...

Men ni kanske förstår ändå...

 

... Så jag går vidare.

 

Idag gick det ju iallafall vägen till slut.

Och när jag kom hem, började jag direkt med middagen...

... Kokade pasta och stekte schnizel..

Gräddsås hade jag i frysen sedan sist...

 

Så. Enkel middag idag, alltså...

 

... Jag åt för mycket... Japp, jag kände jag åt för mycket...

HELT klart. Och känslan, den var så intensiv...

Idag var den det. Och det gjorde mig uppgiven och frustrerad. Då jag inte orkade peppa mig själv. Tvinga mig själv till att se saker på ett annat sätt. Ljusare.

 

... Det borde inte vara så svårt.

Jag TÄNKER för mycket, helt enkelt.

Jag vill ha en hund.. Funkar allt.. Borde jag då köpa en? Istället för att övertänka det? Känna efter för hårt?..

 

... Vill jag börja träna, gymma.. simma... Borde jag då GÖRA det? Istället för att bäva inför eventuella bekymmer som uppkommer... och en intensivt stressad hjärna?.. En vardag som går ihop ÄNNU sämre?..

... Om jag vill finna en livspartner. En kärlek.. Borde jag då inte SATSA på det?.. Istället för att bli rädd och osäker, på grund av den grymhet som jag kan utsättas för?..

 

... Nej... "Livet suger... Och jag vill inte ens lämna det.."...

... Det är SÅ det känns just nu...

Samtidigt som jag lever och mår bra. Njuter på mitt eget sätt. Skrattar och ler, när tillfälle ges...

GISSA om jag blir förvirrad!.. Sitter fast...

 

Efter middagen...

Jag vet inte om det var då.. Men antagligen..

Jag skrev ett inlägg i min textsamling...

Jag har diskat bombnedslaget på min diskbänk. Småstädat diskbänken. Då den var ÄCKLIG...

 

... Och så har jag sett på tv, tv, tv...

 

... Jag har skrivit lite på min vita tavla...

Och jag har försökt lite halvhjärtat, komma fram till vad jag behöver KÖPA när jag åker in imorgon. Och vad som kan vänta tills på måndag... Då jag ÄNDÅ måste handla. För att jag inte ännu har kommit fram till vad jag ska ÄTA på måndag..

Jag hamnar på "potatis och korv" på schemat... "Men vad ska jag GÖRA av det?"..

 

... Jag har skullat duscha.. Men det har inte orkats med...

Och jag har längtat efter att få komma ut på praktik. Även om det känns som om det skulle störa min vardag ÄNNU mer.. Och göra det omöjligt att gå ihop...

 

... Nu blir det lite mer tv... Och sedan natten...

 

.. Får se om jag orkar fortsätta på egen hand.. Eller ifall jag till slut får tvinga min förvirrade hjärna att satsa på något slags stöd istället...

... "Kommer jag att börja KLARA det här, efter sex års kamp?".. "Kommer det att SLÄPPA helt, tids nog?.."...

... "Och kommer jag NÅGONSIN att klara av att ta emot hjälp?... Att lita på att det kan hjälpa?.. Om det nu KAN det..?".

 

... Men DET är ett senare problem..

Frågan är bara hur långa och många chanser jag ska GE det, innan jag tycker att det är dags att testa en annan väg...

 

... "Jag ÄR stark.. Men när kommer det att släppa? Säga klick?"...

För att jag TROR att det kommer... "Men när det väl KOMMER... Är det då lika mycket värt det, som det skulle vara här och nu?.. Eller är det då "försent?"..

 

... Okej. FÖR många frågor.. Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

Skrivet för någon minut sedan..

 

... Nu blir det tv eller musik, på soffan.