Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 17 augusti 2015

Att vilja.. eller önska att man ville..

Av D - 17 augusti 2015 20:00

... Det är JAG som bestämmer vad jag VILL och INTE vill...

Varför KÄNNS det inte så?..

 

... Jag menar. Jag säger ofta till mig själv. Skriver.. Att "jag ÖNSKAR jag ville "det, det eller det"...

Men är inte den saken jag ÖNSKAR, den saken jag VILL?

... Inte för att det kanske spelar så stor roll... Men det gör bara allt så tvetydigt(heter det så?)...

 

... Jag tar dagen ifrån början.

Hade egentligen, på grund av trötthet.. och tunga känslor, tänkt strunta i att blogga idag.. Men då dessa tunga känslor... Denna trötthet.. ÄNDÅ gjorde att jag behövde(behöver) skriva AV mig.. Så kan jag lika gärna göra det, här.

 

... Inatt sov jag SUPERBRA.

Eller jag TROR att jag gjorde det iallafall.

HÅRT sov jag...

Jag kan ju säga att jag blev lite paff.. och förvirrad, när jag vaknade av klockan vid fem över åtta, istället för klockan åtta...

För att DET måste ha betydat att jag inte vaknade av larmet FÖRSTA gången...

 

... Men det var härligt. Måste betyda att jag för en gångs skull, fick sova på RIKTIGT. Och inte sådär halvt och.. oroligt..

 

Dock så vaknade jag några gånger. Och var själv MEDVETEN om att jag sov.. Så kanske var det fifty-fifty inatt...

 

Klev iallafall upp.. och åt frukost...

Lämnade disken framme.. Och gick och la mig igen..

Sov fram till... Det minns jag inte...

 

... Men det blev lite tv.. Medans klockan drog sig mot lunch...

Idag testade jag att ha en halv persika i min bananshake...

En halv, just för att jag hela natten inan jag somnade.. Och hela dagen fram till lunch, satt och ältade hur jag skulle göra för att kunna både ÄTA persikan, och DRICKA den, till samma lunch.. Utan att bli för MÄTT..

 

... Men det funkade..

Smakade inte så mycket persika. Men konsistensen var underbar. Och även så, smaken.

 

... När klockan blev ett, gick jag till bussen...

Traskade omkring lite i stan.. Bara för att få tiden att gå..

Det var MENINGEN att jag bara skulle in för att "vara", idag... Men.. Ja-a...

Jag hade inte så många idéer...

 

Jag gick in på ClasOhlsson... Oj, vad stavningen ser fel ut.. Men men.

... Jag ville egentligen undvika det. Då jag inte hade någon ork för beslutsångest idag. Ingen ork att fundera fram och tillbaka. Att överväga ifall jag ska köpa "den saken" som jag behöver.. eller inte...

 

... Men jag gick in ändå...

Och det resulterade i nervositet. En tung känsla över bröstkorgen. Stress och värme...

Och att titta på sakerna...

.. Ibland såg jag inte ALLS. Tittade utan att se... Och andra gånger, sprang jag fram och tillbaka mellan samma saker, flera gånger om... För att jag inte kunde tänka tillräckligt klart för att besluta mig...

 

Ja, jag känner PÅ mig vilka dagar det fungerar och inte. Ibland går det rätt så bra... Men idag, precis som jag trodde innan, var det inte annat än jobbigt...

 

Ut därifrån igen. Med beslutet att inte köpa någonting alls idag. "Det kommer fler chanser.. Jag klarar mig bra som det är NU, också"..

 

... Och sätta mig på en bänk på gågatan.. I några minuter, tills det var halvtimmen kvar tills bussen gick...

 

En trött men härlig resa hem...

VÄLDIGT trött..

Jag var hungrig. Helt slut...

Till den grad att jag, denna gången UTAN kylvaror att få undan eller tunga kassar att bära, ändå klev av här uppvid gatan...

 

... Och ÄNTLIGEN skulle det bli att laga MAT..

Den här gången såg jag till att ha diskat INNAN jag åkte till stan...

 

Skära potatis. Skära korv. Koka potatisen i mjölk och grädde. Steka korven...

Och sedan mixa den kokta potatisen... Fylla på med lite vatten.. Och koka den en stund till.. med lite olika kryddor...

 

... Försöka rengöra en klibbig stavmixer.. Från klibbig, klistrig potatis... Ja, inte rätt potatis för sin sak, kanske...

.. Och bli nervös över hur svårt allt kommer att bli att göra rent "nu när jag inte har tid att fixa det på en gång"...

 

... Och sedan, i med den stekta korven...

 

EGENTLIGEN hade jag tänkt göra potatissoppa med korvbitar i...

Men "soppan" blev för fast. Såg ut som puré eller något. Och i utseendet påminde den om mannagrynsgröt...

Och eftersom att jag ÄLSKADE konsistensen, fick det istället bli potatismos på mitt vis :)

 

... Men det blev MYCKET. MYCKET..

Eller ja. Mycket i den bemärkningen att det blev MER än vad jag äter NUFÖR tiden.. Men lika MYCKET som jag åt de där veckorna i SOMMAR...

 

... Men eftersom att jag inte hade några matlådor kvar, och det ÄNDÅ hade blivit för knappt att dela upp det i TVÅ... Och jag inte tänker slänga en GNUTTA mat.. "Mat är ALLDELES för gott för att slängas!"... Så tvingade jag ÄNDÅ i mig all den maten...

Vilket gjorde mig mätt.. Ja, jag kände en LITEN mättnad... Och jag fick ångest...

 

Jag vet inte RIKTIGT vad jag kände. Det var ängslan. Missnöje... Kluvenhet...

Det var lite smått uppgivenhet...

"Borde jag inte kunna VILJA vad jag VILL vilja?.. Och inte bara kriga med mig själv.. och utan framgång, försöka övertyga mig själv om vad det är som gäller?".. "MÅSTE man FÖRBJUDA sig själv till att VILJA det som är fel?.. Samtidigt som man envist VILL vad man inte BORDE vilja?"...

... Och ja-a... Det borde vara så enkelt... Jag borde bara kunna ta kontroll över mig själv och göra det som jag ÖNSKAR att jag ville göra. Det som är "rätt"...

 

... Och jag börjar TRÖTTNA på att bli missnöjd över det som egentligen är en FRAMGÅNG..

"Jag blev MÄTT idag. Det är ju vad jag KÄMPAR för..." Men det ger BARA motsatt effekt... i mina känslor... Och i sinnet...

 

Praktisk framgång...

.. Emotionell nedgång...

 

Efter middagen... Ja, allt fick bara stå. Jag var trött..

Innan, trött och hungrig. Efteråt.. Trött och mätt... Med ångest i släptåg...

 

... Diskbänken var ett mindre bombnedslag... Men jag hade under stress, gjort ren stavmixern.. Så att det inte skulle fastna. Och resten hade jag bara hafsat lite vatten i och över.. Och HOPPADES på att potatisen inte skulle vara för fastgrodd när jag väl orkade diska...

 

... Jag låg på soffan. Kände en dragningskraft till att träna bort... Röra på mig lite.. Så att jag inte behövde känna av MÄTTNADEN...

Men varje gång jag ställde mig upp, satte jag mig ner igen.. Och låg ner, sekunderarna efter...

... Jag ORKADE helt enkelt inte. Och träning utan att ha det som en slags RUTIN... Nej, det kändes så MENINGSLÖST.. "Det måste BETYDA någonting... Och inte bara hända en gång utan värde"...

 

Sedan blev det...

Jag skrev nog in siffrorna i budgeten. Och förberedde för nästa månads "tabell"...

Och så blev det kvällsfika. Vilket inte gjorde mig gladare..

Jag var sugen. Men jag kände mig samtidigt mätt...

.. Stressad till den grad att jag åt en halvtimme TIDIGARE än vad jag BEHÖVER...

 

... Och efter första tuggan, hade jag ätit "för mycket"...

INNAN jag hade börjat äta, hade jag ätit för mycket.. Bara genom att SE sakerna jag hade plockat fram!

... Men jag åt allt ändå... För att, efteråt hade jag kunnat äta utan stopp...

.. Antagligen en känsla som uppkommit på grund av "brist på kontroll"...

 

Jag suckade... Släpade mig själv upp ur soffan... Och tog tag i all disk...

Det går ju FORT, när jag väl kommer IGÅNG... Jag är bara så TRÖTT just nu.. Och antagligen har det hela börjat kännas mindre VIKTIGT.. Så att jag DÄRFÖR bara låter allt vara, tills jag inte står UT med diskbänken..

 

Men idag diskade jag för att jag VÄGRADE att vakna upp till en bombad diskbänk imorgon.. Och att det FÖRSTA nyvakna jag skulle behöva GÖRA, var att diska en massa disk...

 

... Och nu bloggar jag..

.. För att sedan(förhoppningsvis) kunna slappna av till en film ikväll. Kommer inte ihåg VAD. Men det går en på 3:an, vid nio.

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se