Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 25 juni 2017

Det senaste..

Av D - 25 juni 2017 22:06

... Hmm... Sedan sist...


... Jag var väldigt nära att köpa hund.

Jag har ansökt om boendestöd.. igen.

Jag har varit sjuk.

Och vårdcentralen ville inte hjälpa mig.


...


Ja, det var väl det.. Tror jag.


...


För någon vecka sedan, bestämde jag mig för att köpa en vovve som jag hade hittat på Blocket. Valpar. Det var Pudelvalpar, - och passade mig bra, eftersom att jag inte vill ha en hund vars päls fastnar precis överallt. Jag messade 24åringen, eftersom att hon får mig att känna mig tryggare, - och jag var ju allt annat än trygg i mitt beslut! - Hon peppade mig till att skicka iväg mailet till uppfödaren. Det mail som jag redan hade skrivit iordning, med detaljerad precision.


... Under hela den här processen och kontakten med ägaren, mådde jag väldigt dåligt. Drömde konstigt, sov oroligt, och kände mig alldeles överväldigad och gråtfärdig om dagarna.. -24åringen var mer exalterad än vad jag var! - Och precis när jag skulle tinga en av valparna, - bestämde jag mig, istället, för att jag inte var redo. - Jag skulle inte orka ta hand om en liten hund, ett helt liv, när jag inte orkade med mig själv och min egen vardag "Jag behöver mer trygghet i mig själv, för att orka och våga. Annars hamnar jag, med största sannolikhet, på sjukhus, igen"...


... Så. Inget hundköp.


...


I samma veva som jag planerade att köpa hund, -kände jag också att det skulle vara en ren omöjlighet, om jag inte hade något stöd i vardagen.. - Så att, jag ansökte om boendestöd...

För, typ, femtioelfte gången, ansökte jag om boendestöd. Eller ja. Ansökte och ansökte. Hon är ju inte riktigt nöjd med mina "ansökningar", då jag inte kan svara på de två frågor som hon alltid ställer "Vad ska vi göra på träffarna? Och hur många gånger i veckan, ska vi träffas?".. -Ja, inte hon och jag, alltså. Utan, boendestöd och jag.

... Men hon nöjde sig med svaret som hon fick, och nu väntar jag bara på beslutet.


...


28åringen och jag, - skulle träffas, förra helgen. Jag hade nämligen messat henne och frågat om hon hade lust att träffas. Och när vi sedan hade bestämt träff, - att hon skulle komma hit och sova, under en helg, - började jag diska och städa, så gott jag orkade. Dock så kände jag mig, som vanligt, sliten, - så att jag ville prioritera att orka duscha...


På torsdagen, sedan, fick jag höra någonting(eller, se på mess) som gav mig ångest och gjorde mig stressad. - Min värld gick under och väggarna kom bara närmre och närmre.. -Så att jag gick iväg och köpte mig propparmat(som iochförsig, kanske inte får kallas så, - när dagsintaget, ändå, blir lägre än normalt), och så åt jag. Jag åt en hel mikromat, på en gång, - och blev sedan, väldigt sjuk...


Här började helvetet..!

Jag fick frossa, ont i magen, jag började må illa... - Och hela natten, sprang jag mellan toaletten och sängen, - då kräkreflexen satte igång, av smärtan. Det gjorde mycket mer ont, när jag låg ner, - och jag kände mig för svag för att sitta upp...


På morgonen, där, på fredagen, - lyckades jag, trots oro att spy på vägen dit, ta mig till affären och köpa mig vitpepparkorn... - Dessa hjälper mot magsjuka och... - Ja, det både förebygger och "behandlar"...

Jag svalde dessa, två gånger, under den förmiddagen, - och slapp, sedan, alla symtom som hade med illamående att göra...


... Men nästa natt, var ännu värre!

När illamåendet försvann, blev magknipet mer än vad jag orkade hantera. Det var, liksom, inte som attacker i magen. Utan det var långa och utdragna smärtor, - som gjorde att jag varken kunde stå raklång, ligga ner, peta på magen, - eller sitta upp, mer än på ett visst sätt...


Natten blev lång, - och eftersom att jag inte kunde lämna lägenheten, - då jag inte kunde gå, mer än dubbelvikt, - hade jag inte haft möjlighet att få tag i smärtstillande... Så jag funderade, hela natten, på att bara ringa ambulans istället... - Men har jag en tillräcklig anledning?


... Natten spenderades med att, förflytta mig mellan soffan och sängen, varannan timme...

... Ingen ambulans. Inga smärtstillande, och ett par dagar senare, var jag smärtfri och kry. - Ja, förutom den lilla detaljen, att jag inte hade ätit eller druckit någonting(mer än vatten), på fyra dygn.. - Och ätstörningen var, mer än vaken, nu!


...


Sedan, var det ju, det där kurartorssamtalet på vårdcentralen, också.


Jag träffade PersonligtOmbud, för att hon skulle försöka hjälpa mig boka ett möte på vårdcentralen. Och trots att jag nästan bara satt och stirrade rakt ut och inte visste vad jag skulle svara när PersonligtOmbud ställde sina frågor.. - lyckades hon boka en tid åt mig, till bara en vecka senare.


... Men nu hade jag ju, lagom tills det här mötet, precis blivit sjuk och lyckats bli frisk från en hemskt smärtsam tarmsmärta.. och åt dessutom ingenting alls! - Så att, jag var ju inte så jättepepp på att åka, längre...

Men PersonligtOmbud hade gått på semester, och MinKontaktPåKommunen, trodde sig inte kunna hjälpa mig "Det behöver de höra ifrån dig"... - Så att jag bestämde mig för att försöka pallra mig dit, ändå.. -Trots en total brist på ork!


... Jag pratade med kuratorn, och hon kändes trygg... För första gången, på länge(länge, länge), - fanns det någon myndighet, vård eller liknande person, - som jag faktiskt lyckades prata med, - och inte bara stirra i väggen, inför, och säga "jag vet inte"..! - Jag visste, liksom, vad jag ville! Jag visste vad jag var ute efter.. - Bara det att hon inte, trots det, tycktes kunna förstå vad jag.. efterfrågade...


... Jag var väldigt tydlig med att säga att jag "bara ville prata". Att jag bara ville ha någon att diskutera livet, med, - och få lite stöd och någon annans syn på det hela... - Men ändå så gick hon på, väldigt, om att hon ville skicka remiss till psykiatrin "och/ eller" ätstörningsenheten.. - Fastän jag sa att jag inte var intresserad av att ta tag i just "ätstörningen" just nu, och att jag inte litar på psykiatrin... - Hur kan vårdcentralens samtalsteam inte ha tillräckliga resurser till att låta mig "bara prata"? - Det är ju det enda jag vill!


... Jag fick iallafall ett brev om, en dag senare, att det var bättre att jag vände mig till öppenvårdspsykiatrin, "då de har betydligt fler resurser". - Och att jag eller PersonligtOmud, skulle ringa henne, om jag ville ha en remiss skickad till psykiatrin eller ätstörningsenheten... - Och så skickade hon en ny tid, för att följa upp vad jag hade bestämt mig för!


... Nej, det känns onödigt. Vill de ändå inte hjälpa mig med samtal, - behöver jag inte, heller, träffa henne en gång till.. -Förstår jag inte meningen med...


...


Ja-a.. Det var väl det.


Ja har kommit igång med ätandet, men har en plan för -från och med imorgon...

Firade midsommar, hos mina föräldrar, men de var bara pappa, jag och mamma, i princip. - Inget firande, men trevligt ändå.


...


Jag tror att det får räcka så, för idag. 

Nu kommer jag att försöka skriva, bara, några korta punkter, varje dag... - Väldigt kort. Det ska nog funka.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards