Man har ju ingen privat plats någonstans. Sitter man på toan ett par sekunder för länge, låser de upp och kommer in.

Inte förstår de vad man säger heller "klart att deras sätt är det enda rätta. Det är ju inte jag som lever med skiten eller så".

Jag får inte frisk luft om jag vill. De vill prata med nästan stumma och helt ointresserade mig, hela tiden.

Och de har redan ryckt och slitit i mig tillräckligt...

Varför kan de inte godta att jag nu vill ha hjälp på hemmaplan istället, då det är där problemen finns?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...