Jag är supertrött och behöver bara sova...

Så jag tar dagen lite snabbt :)

... Ojoj. Orkar inte ens tänka efter... Hur började dagen idag, efter gårnattens jobbiga slut? ...

Minns inte. Så jag tror att jag hoppar den biten.

Jag har iallafall ätit frukost. Mer än jag brukar göra. Då jag denna gången tillät mig själv att äta en hel stor tekaka efter min lilla skål med yoghurt och müsli.

Blev sådär otroligt mätt... och ångrade mig lite smått. Med ens jag ätit färdigt.

Funderingar fram och tillbaka. En smått vilja att börja svälta istället. Men ingenting som jag brydde mig om. Nej, jag kände bara ett desto större behov/ begär av att styrketräna. Jag ville bli av med mättnadskänslan. Bli av med näringen. Energin som jag precis hade dragit i mig för mycket av...

Men ja-a. Det gjorde jag inte. Inte direkt iallafall. Nej, det lilla jag minns. Vilket inte är mycket... Är att jag satt mycket ute på gården idag. Jag satt och bara stirrade ner i gräset. Dagdrömde. Blundade. Det känns så bra att blunda, efter en gårkväll/gårnatt av gråt. Ögonen är svullna och faller ihop som pusselbitar när jag blundar... Ja, och så var jag ju trött också. Somnade ju sent. Och vaknade relativt tidigt.

Jag har suttit en del vid datorn. Kollat lägenheter. Blocket. Mailen... Ja. Kikat in på en av bloggarna jag läser. Jag har skrivit två nya planer angående maten. Bara för att kunna fortsätta tillåta mig själv att äta.

... Men trots allt, KÄNNS det som om jag har återfått makten nu. Att jag kan äta igen, och inte behöver lyda min hjärna blint ;) Men jag ska inte säga för mycket. Då vänder det säkert igen.

Åt lunch. Hälften så mycket som jag brukar göra. Bara för att... Ja, nu har jag glömt ordet. Men för att "rätta till" iallafall. Det som jag åt för mycket på morgonen... Ja, jag kan ju inte heller säga att jag var särskilt hungrig vid lunchtid...

Men denna lilla justering räckte inte långt. Jag kände fortfarande att jag var tvungen att styrketräna. Att anstränga mig fysiskt på NÅGOT sätt...

Men det var nog inte BARA det faktum att jag hade ätit för mycket på morgonen, som spökade. Utan jag har bara(nu när jag lyckats släppa ETT problem någorlunda), kommit in i en period... Något som legat på vila ett tag, då jag känner mig misslyckad för att jag inte GÖR någonting. Och jag mår dåligt av att känna att jag hela tiden fyller PÅ med energi, men samtidigt bara sitter på ändan hela dagarna...

Så jag BEHÖVDE göra någonting. Verkligen. Jag känner mig så meningslös och lat.

Så. Efter lunchen, började jag göra lite övningar på golvet, härinne i mitt sovrum. Bara lite hipp som happ. Och magen. Oj magen, alltså. Jag hade en väldigt vältränad mage för några åt sedan. Men OJ. Borta. Jag kunde inte göra riktiga situps :0

Men det var härligt att träna lite grann. Såå befriande. Men nästa gång ska jag ha en iordninggjord träningsplan. Så att jag vet vad jag gör.

Lite mer dator... kanske. Minns verkligen inte så mycket från idag.

Men jag var ute lite till, iallafall. Satt och stirrade ner i gräset och drömde lite till...

Och till eftermiddagen, åkte vi iväg och köpte hämtpizza och lördagsgodis... Vilket för min del tycks bli söndagsgodis. Har bara ätit för mycket idag, för att ha lust till godis. Men det finns ju kvar imorgon ;)

Pizzan... Ja, den tog även den, ut sin rätt. Jag åt och åt. Och medans jag satt där, minns jag att jag tänkte att nu, nu har det löst sig. Jag klarar ju det här. Ingen ångest. Och jag känner inte av några begär att svälta på grund av just orsaken att jag var rädd att gå upp i vikt...

Men så åt jag för mycket. En hel inbakad pizza. Mättnadskänslan blev för stor... och jag ångrade mig. Kände för att svälta... Igen... Ja-a... Ville aldrig äta igen. Bara börja lämna hemmet för att slippa äta. Samtidigt som jag VET att jag har lovat mig själv att äta från och med nu, No matter what(stavning)... "För att jag skiter i vilket"...

Upp hit och skriva schema. Och sedan tvinga ut mig själv på en powerwalk. Ingen som helst lust, men jag lärde mig en sak av det... Jag måste bara GÖRA det. Det är bara jobbigt sålänge som jag skjuter det framför mig. Men när jag väl tar mig FÖR saker, går det av bara farten... och det är SKÖNT!

In igen, för ytterligare ett schema. Vilka sedan ska slås ihop. Då de innehåller bra punkter, båda två.

Problemet löst. Och jag tror att detta kommer fungera. Jag ska bli hälsosam! Nu gäller det! Annars orkar jag inte mer... En chans till, helt enkelt... Kontroll som jag mår bra av.

Narnia tillsammans med mamma, 17åringen och 13åringen. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Ja. Lite problem känner jag då fortfarande av. Tyvärr. Varje gång som jag äter mig lite för mätt, får jag lust att börja svälta. Det vill säga. Undvika alla mål som går att undvika...

Detta var vad jag skrev efter middagen idag. Efter att ha "ätit för mycket", två gånger under dagen. Styrketränat lite grann efter första gången... Och nu powerwalk efter andra:

Jag får dåligt samvete när jag inte motionerar...

Men dessa två planer känns bra ihop. Äta ordentligt. Så att jag alltid får en hint av mättnadskänsla. Och så lite träning på det :)

Jo. Det blir nog bra.

Vi hörs ikväll <3

ÄNTLIGEN. Haha. Vilken lättnad. J*vla skit-h*vete. Säger jag om det. Men det hör väl livet till...

Jag skrev en del i word dokument:

Okej, nu skriver jag i ett dokument istället. Har skrivit i dagboken tre gånger. Men det känns fortfarande inte bra…

Jag bara gråter och gråter. Allt är skit, och jag känner mig vilsen och borta. Sitter fast på ett ställe där jag inte vill vara… Utan styrkan att slita mig därifrån.

Jag vill inte vakna imorgon. Äta, prata och skratta. Jag vill inte fortsätta min vardag på samma nonchalanta vis som jag hittills gjort. Fortsätta gå som om jag visste vart jag var på väg. Som om jag var säker på att, vad jag skulle finna längre fram på denna krokiga, långa väg jag vandrar, var lyckan. Meningen och glädjen… Som att det FANNS någonting därframme för mig att hämta. Bara att det just nu var utom räckhåll för mig att kunna se…

Nej, jag VILL inte mer nu! … Jag vill inte fortsätta vandra. Blunda för den sanning som jag så väl kan se… Det faktum att jag inte litar på mig själv, mitt liv… omgivningen… Att jag aldrig kommer att uppnå mina drömmar. Finna det liv som jag så väl vill ha.

Jag är inte typen som lever. Den som socialiserar sig med andra. Upptäcker och upplever… Jag är inte typen som bryr sig… Som ser livet med öppna ögon. Jag är inte den som tar sig framåt…

Jag är den som tänker, men aldrig gör. Den som vill, men inte har lust. Som har lust, men inte vill… Hon som skadar sig själv för att vakna upp… I ren frustration och uppgivenhet…

Ja-a…

… Men egentligen är jag bara tjejen utan internet… Utan möjlighet att enligt rutin, blogga, som hon är van vid… Och då rasar hela tillvaron samman.

… Jag vill fly. Men vart? … Jag är trött på det här.

Kanske skulle kontakta A-K och se hur möjligheterna ser ut i helvetets stad… Där finns ju i alla fall hon… Underbara kära.

Dagen idag. Lite snabbt, innan jag går och lägger mig… och INTE gråter något mer!

Jag har känt mig vilsen och kluven… Flygande i rymden. Utan några direkta svar på mina känslor. Extra svårtfångade tankar. Och svårt att få en bild i huvudet och komma ihåg vad jag tänker på. Dagdrömmare som jag är, en jobbig grej…

Men jag vaknade och fick ett leende på läpparna =) Solen sken och fåglarna kvittrade. Himmelen var blå… Det var gräsklippardags! ÄNTLIGEN!

Upp för att äta frukost…

Lite dator, kanske. Bejeweled…
Nej, nu ljuger jag nog. Jag kikade säkert lite snabbt på mailen, blocket och lite bloggar. Kollade säkert hur jag låg till på lägenhetsfronten…
Men sedan kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag hade en jobbig och tråkig känsla inombords. Som om jag var trött på livet. Trött på tillvaron… Och hoppet om att ta mig framåt… Ja, jag var för trött för det också…

Låg kvar tills halv tolv tiden. Tassade sedan ner på nedervåningen och ställde mig på stentrappan på baksidan av huset…

Solen värmde sådär underbart. Och trots ett jobbigt mående, satte jag mig och riktade ansiktet upp mot himmelen. Lät solen värma det. Medans jag bara njöt…

Sedan blev det lunch.

Men idag har varit en dag då jag faktiskt har tvivlat på ätandet. På att det verkligen är vad jag vill. På att det ens skulle vara värt det…
Mitt liv är inte värt att äta och hålla sig frisk för. Jag vill ju svälta. Lida. Få mig själv att inse att… Ja, att jag inte trivs. Att jag borde göra en förändring innan jag fortsätter låtsas som ingenting…

Men det är okej ändå. För att jag vet också med mig att denna sortens svältbegär är väldigt enkel att ignorera. Här är det jag som har makten, och jag behöver inte lyda. Inte bry mig om vad hjärnan säger.

Efter lunchen, började jag i alla fall klippa gräset. Det var härligt, och jag mådde bra av det. Trots att det var lite svårt att se vart jag hade klippt, där gräset var som kortast.

Fika på det. Och sedan en del datorhäng. Bejeweled. Kolla alla dessa saker en gång till…

Ja-a. Röda veckan satte igång. Vilket resulterade i att jag låg i fosterställning på sängen, med JÄTTEONT i magen.
Ner på nedervåningen. Och gjorde mamma sällskap medans hon grillade. Smått irriterad och stressad, som hon kan bli när allt inte går helt felfritt. Men ändå på någorlunda gott humör, för att vara hon.

Äta mat. Och sedan… Ja, disken som alltid, såklart.

Lite mer Bejeweled. Och så film och fika tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Upp på övervåningen för att kolla upp några saker som snurrade i huvudet, och blogga. För att märka att internet inte fungerade. Irritera mig på det. Börja känna mig hjälplös… För att på det, upptäcka att även mobilens egna internet hade valt att INTE fungera just idag! Precis på samma j*vla gång som hemmets trådslösa!

Lite gråt och frustration. Känslor som bubblar upp till ytan… Ja, första gången på BRA länge, som tårarna rinner! …

Viljan att fly. Börja om. Sluta försöka… Bara komma bort. Från allt. Vakna upp… Men veta. Det här är mitt liv…

En skål med äcklig yoghurt och flingor. Bara för ätandets skull ”jag skiter i vilket”…

Med det, säger jag god natt. Men det kan ni inte se. Inte idag. Kanske inte imorgon. Vem vet. Har jag internet då?

God natt med er <3

5/7 – 14            00.20