Jag vet inte hur jag ska beskriva dagen idag. Men jag ska ändå försöka. Såklart.

Jag klev upp imorse. Efter en natt med ångest, oro, osäkerhet och rädsla...

Ja, det började med bara ångest, precis innan jag gick och la mig. Jag kände mig pressad och orolig. Tror att det var beslutsångest. Som jag lätt FÅR efter att ha skrivit ett inlägg här på bloggen och sedan ha svårt med att kategorisera inlägget. Ja, jag tycker ju att det är såå svårt att veta vart jag ska lägga in ett visst inlägg. Under vilka kategorier det hör hemma.

Tankarna snurrar och jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Vilket jag ofta mår väldigt dåligt av. Varav jag tog bort alla kategorier från min andra blogg. Då det blev för jobbigt att hålla på...

Så. Jag hade en tanke igår kväll, att ångesten kunde bero på det. Men jag visste också med mig att jag var väldigt orolig över det här med att ha gett mig in i hundpasseriet. Eller vad man nu ska kalla det. Jag började vakna upp och inse vad jag har tagit mig an för uppdrag... Hmm. Ansvar. Och oron, rädslan. Osäkerheten. Ja, det dåliga självförtroendet kom som en smäll på käften. Tankarna började löpa amok och ångesten tryckte på lite extra...

Jag skrev av mig lite grann. Proppade i mig resten av lördagsgodiset i ren oro, stress och ångest. Mådde dåligt för DET... Bestämde mig för att ALDRIG utsätta mig själv för det igen. Genom att helt enkelt inte köpa eget godis... Och somnade sedan bums.

Så. Vaknade imorse runt niotiden, och klev upp för att äta frukost.

Ja-a. Sedan minns jag inte. Jag satt kanske här en stund. Ett stort kanske. Jag minns verkligen inte. Så jag rabblar väl upp vad jag kommer ihåg att jag har gjort idag, istället. Strunt i ordningen :)

Jag har kollat igenom bloggarna som jag läser. Kikat in på lägenhetsköerna. Jag har kollat hundar på blocket. Skrivit några nya planer på datorn. Och jag har skrivit lite dagbok...

Ja-a. Jag har haft en del funderingar. Då jag kände att det blev för mycket att träna varje dag. Eftersom att jag inte ville duscha med schampo varje dag. Så då tänkte jag istället att jag skulle träna varannan dag. Men jag var osäker och kände av ångesten inombords när jag tänkte på det. Krigade lite lätt med mig själv. Men accepterade sedan den nya planen, som nu känns bra :)

Jag har suttit ute på gården lite grann. Och jag har gått igenom nära på 1400 olika träningskläder på någon webbsida som jag hittade. Ja, nu skulle jag försöka hitta kläder att träna i. Och det var spännande. Att köpa kläder till träningen, gör det hela så mycket mer verkligt. Och jag tror även att det får mig att hålla igång och inte ge upp.

Så jag sparade iallafall en del kläder i favoriter här på datorn. Så ska jag gå igenom dem sedan, och välja ut vilka jag vill ha.

Efter att ha suttit i ett par timmar och gått igenom plagg efter plagg, gick jag ut på gräsmattan. Satte mig på den vita plaststolen och njöt av solen.

Fick plötsligt för mig att för första gången på säkert ett par år, raka benen, så att jag kunde ta på mig kortbyxor. Så. In och upp på övervåningen. Blev sysselsatt i någon halvtimme. Och sedan ut i solen igen.

Gjorde iordning en glass av yoghurt, mosad banan och kakao. Åt mat. Och sedan blev det tv. Yoghurtglassen var supersvår att äta. Då den blev så hård, men man har väl inte bråttom :P Det tog en stund :D

Pappa blev tidig från jobbet. Han skulle inte vara hemma förrän efter tolv på natten. Men vi fick oss en glad överraskning! Guuud vad jag älskar att ha både mamma och pappa hemma! Gemenskap.

Så vi såg på Beck. Drack kaffe... Ja, och hade det trevligt.

Jag har kollat upp vägen till hundägaren nu, iallafall. Jag ska nämligen träffa henne imorgon. Om inga ändringar sker. Och då är det ju bra att hitta dit ;) Hennes mobilnummer har lagts in i min kontaktlista, så att jag kan få tag i henne när jag har kommit fram. För att hon får allt möta mig utanför! Vågar inte chansa på vart hon bor...

Känns nervöst... Men jag SKA klara det här! Hon är ju en vanlig människa. Precis som jag. Så jag behöver bara rensa sinnet, så att jag känner mig lugn. Och så ser jag på henne som en jämlike =) Nu gäller det!

Med det säger jag god natt. God natt med er <3

Ja, jag försöker hitta rätt. Det blir för mycket att träna, svettas och duscha VARJE dag! För stressigt och störande i sinnesron. Men varannan dag skulle nog funka =) Då blir det lagom med duschningen också ;) Och vila mellan träningen. Det är nog aldrig fel :)

Godis. Aldrig mer! Okej. Kanske. Men bara vid speciella tillfällen i så fall. Eller något litet som bjuds på... Och bullar, kakor och sådant, endast när det bjuds på.

Mer om varför, i kvällens inlägg :)

Hörs <3

Jag skulle ju aldrig skada någon... Men är jag redo? Antagligen mer redo än vad jag tror :) Läskigt att ta steget mot livet igen, bara...

Vi hörs ikväll <3

Nu blir det bloggning. Jag är såå trött! Och ser fram emot att få sova hela natten.

Dagen idag har varit bra. Ovanligt bra. Jag har känt mig mer levande än på länge. Och jag har känt mig hälsosam. Inga direkta funderingar om maten, och känslan inombords har varit "vuxen", "ansvarsfull"... Ja "levande". Jag har varit glad och på bra humör... Ja, det är väl lite samma sak :P

... Och jag har både tagit en alldeles underbar och givande powerwalk och styrketränat i tio minuter. Vet det är inte mycket. Men det GER så HIMLA mycket, psykiskt! Jag får känna mig nyttig och hälsosam. Jag känner mig tillåten och värdig all näring som jag stoppar i mig. Trots att det kanske ibland, far en osäker tanke inom mig, att jag kanske ändå äter lite för mycket...

Okej. Jag börjar med dagen från början. Så vet jag att jag får med det mesta.

Men minnet är ju fortfarande vad det alltid varit. Så eftersom att jag är för lat/ seg för att orka tänka efter, tar jag bara det som jag kommer ihåg...

Jag vaknade bums klockan nio. For upp snabbt som en raket ur sängen. Helt nyvaken. Och ner för att äta frukost. En skål med yoghurt... Ja, och så tror jag att jag fick i mig någon knäckemacka också. Eller någon crisp. Jag vet inte vad de heter, dessa små tunna saker :P

Gick ifrån bordet, utan mättnadskänslan(vad jag minns)... Satt och tråkade en stund i vardagsrumssoffan. Hade ingenting att göra. Alla andra i familjen, hade nog någonting att göra. För att inte satt de i soffan hos MIG iallafall! 17åringen kom in lite då och då, och pratade på om allt hon kunde tänkas tänka :P

Men tiden gick. Och jag satt stilla. Så jag bestämde mig för att ta ett litet styrketräningspass istället. Hade ju bestämt att göra det efter LUNCHEN varje dag... Men nu fick det bli efter frukosten istället ;)

Satte stoppuret på mobilen denna gången. För att få koll på hur lång tid mitt nuvanrande träningspass tar. Och så körde jag på rätt så intensivt. Inga pauser och... Ja, så gott jag kunde, helt enkelt.

Det tog ungefär nio minuter, allt som allt... Men det, utan stretching. Då jag inte stretchar. Men ska börja med det, från och med imorgon :) ...

Sedan blev det till att vänta på lunchen. Minns inte om jag satte mig i soffan igen. Eller... Jo, det tror jag att jag gjorde... Satt och lyssnade lite till på 17åringens prat... Gjorde iordning kaffet, och åt en bra lunch. Jag blev mätt, men inte FÖÖÖR mätt. Trots att jag drog i mig en hel del...

Efter lunchen, gick jag upp hit. Jag satt nog vid datorn ett tag. Vattnade mina växter, och kollade mailen. Blocket, och bloggar... Jag kollade in på kölistorna för lägenheter, och svarade på ett mail som jag hade fått angående hundrastning...

Ja, det var lite kul, och kändes som en mindre framgång. ÄNTLIGEN ska jag nog snart få börja umgås med hundar igen! Det var en tjej med en amstaff/bullterrier på 8år och en miniatyr bullterrier på 6månader, som hörde av sig. Och hjärtat hoppade över ett slag! Eller slog det ett extra? :P

Med med den glädjen och förväntansfullheten(okej det är inget ord, tror jag), kom också nervositeten och osäkerheten... Ja, man kan väl säga att jag ser fram emot vårt första möte, med försiktighet... Men det känns kul :) Första mötet med kvinnan, är ju det mest nervösa. Hundarna VET jag redan att jag kommer att älska och känna mig trygg med!

Ja. Sedan blev det som sagt en powerwalk. Jag kunde nämligen inte bestämma mig för hur jag skulle få ihop dagen. Jag var i stort behov av att duscha. Men jag ville ju inte duscha FÖRST och sedan ta en pw! Och jag ville inte heller skjuta upp både duschen och pw:n... Ja, så alternativet var ju att ge sig ut i värmen och gå så fort man bara kunde!

Tänkt, sagt och gjort :)

Jag gick så benen höll på att falla av :P Så fort som det bara var möjligt för mina ben att röra sig! Och jag mådde såå bra! Såå härligt och jag kände mig såå duktig och hälsosam! Ja, jag känner bara att jag är påväg åt rätt håll nu. Mot det hälsosammare livet... Mot ett vuxet och mer innehållsrikt liv ;) Vilket gör att jag känner mig så öppen till den friska luften och min egen själ. Jag svävar... Men på ett bra sätt :)

Ja-a. Svårt att förklara.

Hem kommer iallafall jag. Svettig som få, och med andan uppöver halsen. Lagom puls som jag är nöjd med efter en lagom lång powerwalk...

Pappa skulle ha badkaret att bada i, precis när jag kom hem. Men det var ändå rätt så skönt. För att då kunde jag varva ner lite innan jag duschade.

Så. Jag tog mig lite kolsyrat vatten och så gick jag ut på gräsmattan på baksidan av huset, och satte mig nere i skuggan. Satt där på gräsmattan och lät min bak göra en stämpel i gräset :P

Och det var såå härligt. Jag bara satt och NJÖT av att nyss ha utfört någonting som fick mig att känna mig såå levande! Varför har jag inte alltid levt såhär?

13åringen kom ner med en vit plaststol och satte sig framför mig i skuggan. Han hade med sig den aukustiska(stavning) gitarren, och började spela så fint för mig. Han övar. Det blir mycket fel. Men jag tycker bara om att höra honom spela :) Han är duktig ;) Och sällskap av sina kära syskon, är aldrig fel :)

Sedan blev det en dusch. Lite mer skrivande fram och tillbaka med hundägaren. Lite mer nervositet och osäkerhet. Men även en del dagdrömmande och föreställanden i mitt huvud... Det kan bli såå kul och givande, detta!

Lite mer datorhäng.

Sedan blev det middag. En rätt så stor portion. Men endast en hint av osäkerhet och ovillighet, besökte min skalle... Annars INGA problem :)

Efter middagen, blev det inte mycket gjort. Jag satt väl en stund här. Kollade lite saker, kanske... Och sedan bäddade jag rent min säng. Så nu är det fräscht och gott. Och så satt jag och såg på film tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och åt några godisar. Gott, men inte särskilt gott för min mage. Känner mig unken. Yoghurt för att stabilisera, och sedan sängen.

Så. Nu ska jag sova. God natt med er <3

Jag är supertrött och behöver bara sova...

Så jag tar dagen lite snabbt :)

... Ojoj. Orkar inte ens tänka efter... Hur började dagen idag, efter gårnattens jobbiga slut? ...

Minns inte. Så jag tror att jag hoppar den biten.

Jag har iallafall ätit frukost. Mer än jag brukar göra. Då jag denna gången tillät mig själv att äta en hel stor tekaka efter min lilla skål med yoghurt och müsli.

Blev sådär otroligt mätt... och ångrade mig lite smått. Med ens jag ätit färdigt.

Funderingar fram och tillbaka. En smått vilja att börja svälta istället. Men ingenting som jag brydde mig om. Nej, jag kände bara ett desto större behov/ begär av att styrketräna. Jag ville bli av med mättnadskänslan. Bli av med näringen. Energin som jag precis hade dragit i mig för mycket av...

Men ja-a. Det gjorde jag inte. Inte direkt iallafall. Nej, det lilla jag minns. Vilket inte är mycket... Är att jag satt mycket ute på gården idag. Jag satt och bara stirrade ner i gräset. Dagdrömde. Blundade. Det känns så bra att blunda, efter en gårkväll/gårnatt av gråt. Ögonen är svullna och faller ihop som pusselbitar när jag blundar... Ja, och så var jag ju trött också. Somnade ju sent. Och vaknade relativt tidigt.

Jag har suttit en del vid datorn. Kollat lägenheter. Blocket. Mailen... Ja. Kikat in på en av bloggarna jag läser. Jag har skrivit två nya planer angående maten. Bara för att kunna fortsätta tillåta mig själv att äta.

... Men trots allt, KÄNNS det som om jag har återfått makten nu. Att jag kan äta igen, och inte behöver lyda min hjärna blint ;) Men jag ska inte säga för mycket. Då vänder det säkert igen.

Åt lunch. Hälften så mycket som jag brukar göra. Bara för att... Ja, nu har jag glömt ordet. Men för att "rätta till" iallafall. Det som jag åt för mycket på morgonen... Ja, jag kan ju inte heller säga att jag var särskilt hungrig vid lunchtid...

Men denna lilla justering räckte inte långt. Jag kände fortfarande att jag var tvungen att styrketräna. Att anstränga mig fysiskt på NÅGOT sätt...

Men det var nog inte BARA det faktum att jag hade ätit för mycket på morgonen, som spökade. Utan jag har bara(nu när jag lyckats släppa ETT problem någorlunda), kommit in i en period... Något som legat på vila ett tag, då jag känner mig misslyckad för att jag inte GÖR någonting. Och jag mår dåligt av att känna att jag hela tiden fyller PÅ med energi, men samtidigt bara sitter på ändan hela dagarna...

Så jag BEHÖVDE göra någonting. Verkligen. Jag känner mig så meningslös och lat.

Så. Efter lunchen, började jag göra lite övningar på golvet, härinne i mitt sovrum. Bara lite hipp som happ. Och magen. Oj magen, alltså. Jag hade en väldigt vältränad mage för några åt sedan. Men OJ. Borta. Jag kunde inte göra riktiga situps :0

Men det var härligt att träna lite grann. Såå befriande. Men nästa gång ska jag ha en iordninggjord träningsplan. Så att jag vet vad jag gör.

Lite mer dator... kanske. Minns verkligen inte så mycket från idag.

Men jag var ute lite till, iallafall. Satt och stirrade ner i gräset och drömde lite till...

Och till eftermiddagen, åkte vi iväg och köpte hämtpizza och lördagsgodis... Vilket för min del tycks bli söndagsgodis. Har bara ätit för mycket idag, för att ha lust till godis. Men det finns ju kvar imorgon ;)

Pizzan... Ja, den tog även den, ut sin rätt. Jag åt och åt. Och medans jag satt där, minns jag att jag tänkte att nu, nu har det löst sig. Jag klarar ju det här. Ingen ångest. Och jag känner inte av några begär att svälta på grund av just orsaken att jag var rädd att gå upp i vikt...

Men så åt jag för mycket. En hel inbakad pizza. Mättnadskänslan blev för stor... och jag ångrade mig. Kände för att svälta... Igen... Ja-a... Ville aldrig äta igen. Bara börja lämna hemmet för att slippa äta. Samtidigt som jag VET att jag har lovat mig själv att äta från och med nu, No matter what(stavning)... "För att jag skiter i vilket"...

Upp hit och skriva schema. Och sedan tvinga ut mig själv på en powerwalk. Ingen som helst lust, men jag lärde mig en sak av det... Jag måste bara GÖRA det. Det är bara jobbigt sålänge som jag skjuter det framför mig. Men när jag väl tar mig FÖR saker, går det av bara farten... och det är SKÖNT!

In igen, för ytterligare ett schema. Vilka sedan ska slås ihop. Då de innehåller bra punkter, båda två.

Problemet löst. Och jag tror att detta kommer fungera. Jag ska bli hälsosam! Nu gäller det! Annars orkar jag inte mer... En chans till, helt enkelt... Kontroll som jag mår bra av.

Narnia tillsammans med mamma, 17åringen och 13åringen. Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Ja. Lite problem känner jag då fortfarande av. Tyvärr. Varje gång som jag äter mig lite för mätt, får jag lust att börja svälta. Det vill säga. Undvika alla mål som går att undvika...

Detta var vad jag skrev efter middagen idag. Efter att ha "ätit för mycket", två gånger under dagen. Styrketränat lite grann efter första gången... Och nu powerwalk efter andra:

Jag får dåligt samvete när jag inte motionerar...

Men dessa två planer känns bra ihop. Äta ordentligt. Så att jag alltid får en hint av mättnadskänsla. Och så lite träning på det :)

Jo. Det blir nog bra.

Vi hörs ikväll <3

ÄNTLIGEN. Haha. Vilken lättnad. J*vla skit-h*vete. Säger jag om det. Men det hör väl livet till...

Jag skrev en del i word dokument:

Okej, nu skriver jag i ett dokument istället. Har skrivit i dagboken tre gånger. Men det känns fortfarande inte bra…

Jag bara gråter och gråter. Allt är skit, och jag känner mig vilsen och borta. Sitter fast på ett ställe där jag inte vill vara… Utan styrkan att slita mig därifrån.

Jag vill inte vakna imorgon. Äta, prata och skratta. Jag vill inte fortsätta min vardag på samma nonchalanta vis som jag hittills gjort. Fortsätta gå som om jag visste vart jag var på väg. Som om jag var säker på att, vad jag skulle finna längre fram på denna krokiga, långa väg jag vandrar, var lyckan. Meningen och glädjen… Som att det FANNS någonting därframme för mig att hämta. Bara att det just nu var utom räckhåll för mig att kunna se…

Nej, jag VILL inte mer nu! … Jag vill inte fortsätta vandra. Blunda för den sanning som jag så väl kan se… Det faktum att jag inte litar på mig själv, mitt liv… omgivningen… Att jag aldrig kommer att uppnå mina drömmar. Finna det liv som jag så väl vill ha.

Jag är inte typen som lever. Den som socialiserar sig med andra. Upptäcker och upplever… Jag är inte typen som bryr sig… Som ser livet med öppna ögon. Jag är inte den som tar sig framåt…

Jag är den som tänker, men aldrig gör. Den som vill, men inte har lust. Som har lust, men inte vill… Hon som skadar sig själv för att vakna upp… I ren frustration och uppgivenhet…

Ja-a…

… Men egentligen är jag bara tjejen utan internet… Utan möjlighet att enligt rutin, blogga, som hon är van vid… Och då rasar hela tillvaron samman.

… Jag vill fly. Men vart? … Jag är trött på det här.

Kanske skulle kontakta A-K och se hur möjligheterna ser ut i helvetets stad… Där finns ju i alla fall hon… Underbara kära.

Dagen idag. Lite snabbt, innan jag går och lägger mig… och INTE gråter något mer!

Jag har känt mig vilsen och kluven… Flygande i rymden. Utan några direkta svar på mina känslor. Extra svårtfångade tankar. Och svårt att få en bild i huvudet och komma ihåg vad jag tänker på. Dagdrömmare som jag är, en jobbig grej…

Men jag vaknade och fick ett leende på läpparna =) Solen sken och fåglarna kvittrade. Himmelen var blå… Det var gräsklippardags! ÄNTLIGEN!

Upp för att äta frukost…

Lite dator, kanske. Bejeweled…
Nej, nu ljuger jag nog. Jag kikade säkert lite snabbt på mailen, blocket och lite bloggar. Kollade säkert hur jag låg till på lägenhetsfronten…
Men sedan kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag hade en jobbig och tråkig känsla inombords. Som om jag var trött på livet. Trött på tillvaron… Och hoppet om att ta mig framåt… Ja, jag var för trött för det också…

Låg kvar tills halv tolv tiden. Tassade sedan ner på nedervåningen och ställde mig på stentrappan på baksidan av huset…

Solen värmde sådär underbart. Och trots ett jobbigt mående, satte jag mig och riktade ansiktet upp mot himmelen. Lät solen värma det. Medans jag bara njöt…

Sedan blev det lunch.

Men idag har varit en dag då jag faktiskt har tvivlat på ätandet. På att det verkligen är vad jag vill. På att det ens skulle vara värt det…
Mitt liv är inte värt att äta och hålla sig frisk för. Jag vill ju svälta. Lida. Få mig själv att inse att… Ja, att jag inte trivs. Att jag borde göra en förändring innan jag fortsätter låtsas som ingenting…

Men det är okej ändå. För att jag vet också med mig att denna sortens svältbegär är väldigt enkel att ignorera. Här är det jag som har makten, och jag behöver inte lyda. Inte bry mig om vad hjärnan säger.

Efter lunchen, började jag i alla fall klippa gräset. Det var härligt, och jag mådde bra av det. Trots att det var lite svårt att se vart jag hade klippt, där gräset var som kortast.

Fika på det. Och sedan en del datorhäng. Bejeweled. Kolla alla dessa saker en gång till…

Ja-a. Röda veckan satte igång. Vilket resulterade i att jag låg i fosterställning på sängen, med JÄTTEONT i magen.
Ner på nedervåningen. Och gjorde mamma sällskap medans hon grillade. Smått irriterad och stressad, som hon kan bli när allt inte går helt felfritt. Men ändå på någorlunda gott humör, för att vara hon.

Äta mat. Och sedan… Ja, disken som alltid, såklart.

Lite mer Bejeweled. Och så film och fika tillsammans med mamma, pappa och 13åringen.

Upp på övervåningen för att kolla upp några saker som snurrade i huvudet, och blogga. För att märka att internet inte fungerade. Irritera mig på det. Börja känna mig hjälplös… För att på det, upptäcka att även mobilens egna internet hade valt att INTE fungera just idag! Precis på samma j*vla gång som hemmets trådslösa!

Lite gråt och frustration. Känslor som bubblar upp till ytan… Ja, första gången på BRA länge, som tårarna rinner! …

Viljan att fly. Börja om. Sluta försöka… Bara komma bort. Från allt. Vakna upp… Men veta. Det här är mitt liv…

En skål med äcklig yoghurt och flingor. Bara för ätandets skull ”jag skiter i vilket”…

Med det, säger jag god natt. Men det kan ni inte se. Inte idag. Kanske inte imorgon. Vem vet. Har jag internet då?

God natt med er <3

5/7 – 14            00.20

... ... Mätt. Halvdepp. Trög i skallen. Svävande svårfångade tankar. Lite smått trött på allt, och närmare uppgiven...

Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Hur jag ska sammanfatta den här dagen. Den har varit minst sagt seg. Lång och händelselös. Jag har bara väntat. Drömt och önskat. Velat, men inte orkat fixa. Jag har känt mig svag och misslyckad... Och jag har sett mig själv sträcka mig efter mina drömmar, men aldrig fått ork eller lust till att ta ett steg framåt för att ha en chans att nå...

Ja, jag står stilla. Helt stilla. Utan några närmare planer på att faktiskt ta mig någonstans i livet. Och de få försök som jag faktiskt gör, är knappast tillräckliga för att ta mig framåt inom snar framtid... Om ens alls!

Det känns som om världen runt omkring mig, går vidare. Medans jag själv står kvar och frivilligt stampar...

Men ändå. Nu tar vi dagen idag :)

Jag klev inte upp förräns halv tio imorse. Låg nämligen kvar och drog mig i sängen, innan jag klev upp...

Åt min frukost utan problem. Kände mig fatiskt hungrig imorse när jag klev upp ;)

Satte mig vid datorn en stund och kollade... Ja, vad kan jag ha kollat? Segt. Segt. Segt. Jag vet inte. Men säkert det vanliga. Blocket. Lägenheter. Lite bloggar kanske. Kollade även om min annons lags ut ännu. BEHÖVER verkligen något meningsfullt att göra! Så att jag kommer ut lite, och får känna mig nyttig och behövd. Jag behöver bli av med mitt dåliga samvete som jag har för att jag varken gör nytta för andra eller för mig själv om dagarna. Vilket idag har stört mig extra mycket!

Kröp sedan ner i sängen igen. Somnade... Ja, eller halvsov om en stund. Och klev sedan upp igen vid halv tolv tiden kanske.

Satte mig här en stund till... Kollade allt en gång till. Och började sedan läsa igenom några inlägg ur min blogg. Minnas tillbaka lite... Ja. Vissa inlägg känns så bra att läsa, att jag blir lite kär :P De klingar ganska fint och orden faller ihop bra ;)

Nogskrytet =P

Sedan blev det iallafall lunch. Vilken även den gick bra. Jag åt mig mätt. Men inte övermätt.

Blev missnöjd för att det regnade. Så att jag inte kunde klippa gräset... Dagen var ju såå tråkig. Och tiden såå långsam. Vad skulle jag GÖRA hela dagen?

Känslan inombords, var lätt ångest. Jag hade superlångtråkigt, och jag kände mig otillräcklig. Dum. Svag. Varför GÖR jag ingenting av mitt liv? Jag är 24...

Väntade. Väntade... Och ja. Väntade lite till. Satte mig vid datorn. Flera gånger om. Långa stunder.

Sedan ner till tv:n och satt där och glodde tillsammans med mamma. Innan det var middag. Åt lite mat. Blev inte mätt. Men ville inte heller något mer ha.

Upp hit igen. Spelade kanske lite Bejeweled. Kollade allt på datorn, en gång till. Annonsen inlagd. Nu är det bara att vänta. Kanske slår det tjing =P

Ner till tv:n igen. Tv:n avstängd. Men jag hade inte behov av den. Satt och halvsov. Dagdrömde. Och fantiserade... Ja, så gott som min sega hjärna kunde tillåta. Gud vad jag får kämpa för att hålla fast vid mina tankar. Annars smiter de iväg :P

Ja. Sedan blev det fika. Även där, var tvivlet och ångesten, nästan som bortblåsta. Vad gäller ätandet. En liten hint av funderingar, träffade mig väl. Men inget som jag brydde mig om att ändra tankesätt för. Nej, nu är jag på g! Inget mer svältade här inte!

Film med mamma, pappa och 13åringen.

Och sedan en ostsmörgås på det. Vilken jag fick lite ångest för. Då den var stor och ljus. Och den innehöll tillsatt socker. Egentligen är det en helgmacka. Men jag får väl tillåta mig själv. Blir andra bullar när jag har flyttat till eget, sedan ;)

Messade Xsambon för att jag fick lust att höra efter hur det var med Brorsan. Ja, Xsambons bror. Jag har alltid nämt honom vid "Brorsan". Vet inte varför. Men känns naturligt.

Insåg att Xsambon har gått vidare nu. Han vill nog inte ha så mycket mer med mig att göra... Tråkigt. Men det var ju jag som valde att lämna honom... Och efter allt vi har varit med om. Allt som jag har utsatt honom för, förstår jag att han gärna går vidare...

Men han kommer alltid att vara min närmaste vän <3

Med det, säger nog en närmast desperat jag, god natt. Hoppas på att finna den inre styrka som för mig framåt snart. Annars går jag hellre bakåt... Måste ta mig NÅGONSTANS.

God natt med er <3