... Igår(imorse) satt jag uppe till halv sex...

Eller satt och satt. Den sista timmen, låg jag med brännande ögon och ett trött huvud... och bara stirrade in i tv:n...

 

Jag...

Igår kväll, satt jag först uppe vid datorn, tills ungefär... Kan den ha varit halv tre?..

... Såg på några avsnitt av "Intresseklubben" på webben...

 

Och så, när jag väl gick och la mig efter det, så..

Då låg jag bara där och vred och vände på mig. Jag funderade. Lät hjärnan snurra... Och...

Ja, det var väl inga problem EGENTLIGEN... Men det blev lite långtråkigt. Och jag klev hellre upp igen och såg på tv. America´s Got Talent...

Och när den var slut, vid halv sex, gjorde jag ett till försök till lite sömn...

 

... Jag låg vaken ett tag till, med brännande ögon...

Tills jag till slut somnade. Och vaknade igen till klockan, vid nio.

 

... OCH.. jag var TRÖTT..

Jag råkade hälla ProVivan i frukostskålen... Och när jag skulle hälla tillbaka den...

Hälla den i GLASET istället. Så...

 

Ja, jag MINNS inte riktigt vad som hände.

Det hamnade lite på bordet...

 

... Och ja. Det jag MINNS, är att jag sa.. "Men vad är det som HÄNDER?"... Flera gånger i rad.

.. Då mina händer inte tycktes vilja lyda...

 

Efter att till slut ha fått i mig frukosten iallafall, gick jag i vanlig ordning in i sovrummet och bäddade ner mig igen...

 

... Och vaknade sedan, klockan strax efter elva.

Klev upp.. för att se på HemTillGården. Ett program jag följer.. och INTE vill missa.

 

... Och när det blev dags för DET, blev det lunch. Soppan som jag kokade igår.. och en smörgås...

Men problemet med DENNA soppan, kände jag var att den var tunn... och att grönsakerna inte tycktes ha blivit kokta ordentligt. Utan det låg som grönsaktsspån.. Grönsaksflagor.. och flöt i soppan...

Vilket var tråkigt. God smak i övrigt...

 

Men nej.

 

... Jag funderade på att handla lite grann när jag ändå åkte in till stan idag...

Handla på den butik som jag inte har handlat på, på länge nu...

Och jag skrev då en väldigt kort och kompletterande lista. Sådana saker som de har dåligt av eller inte ens HAR på den butiken som JAG handlar på...

 

Jag hade fått svar från min kontakt på kommunen, angående att ansöka om kontaktperson... Där hon skrev att det kunde ta lång tid, efter att hon hade skrivit beslutet, fram tills att det skulle HÄNDA något...

Och hon undrade då om jag fortfarande ville ansöka. Eftersom att jag tycker att det är jobbigt med långa tider..

Och med mina egna ord.. "ovisst tidsspann"...

 

... Jag blev först lite...

När hon sa att det kunde ta allt ifrån någon vecka, upp till sex MÅNADER!..

Ja, då blev det DIREKT... "Nej, det funkar inte", för mig... SÅpass brett tidsspann..

Jag orkar helt enkelt inte MED det.. Jag behöver veta LITE bättre än så...

... Jag menar. Jag kan ju inte ens SE sex månader framåt...

 

... Men jag åkte, trots att jag nu hade strukit ett av mina alternativ, iväg till stan en vända.

Packade ner isflaskan, i påsen... Och gick iväg..

 

... På vägen till stan, funderade jag lite över varför jag just IDAG, skulle handla på DEN butiken och inte någon ANNAN.. "Vad var det som var bättre DÄR?".. Och "Varför skulle jag handla DÄR idag.. för att sedan handla på min vanliga NÄSTA gång igen?"...

... Jag behövde hitta det logiska svaret. Det FÖRKLARANDE, SJÄLVKLARA svaret...

 

... Men nu struntade jag i det.

Jag klev av, en halvtimmes promenad ifrån affären... Och så började jag GÅ emot den...

Men ju fler steg jag tog, desto långsammare gick jag...

Jag funderade nämligen på dessa två vägar, vilka BÅDA känns som OMÖJLIGA möjligheter...

... Jag BEHÖVDE(på NÅGOT vis) dem båda... Men...

 

Jag hade dragit mig tillbaka från kontaktpersonen.

.. Och det faktum att VÅRDEN skulle kunna komma att ta PRECIS lika lång tid som det andra alternativet, gjorde att jag blev fullständigt frågeteckenformad..

"Vad är det som gör att det skulle kännas ENKLARE att vänta ut en oviss tid utan svar när det gäller VÅRDEN, än när det gäller KONTAKTPERSON?"..

 

... Att inte kunna finna svaret på den frågan..

Att VILJA dra sig tillbaka ifrån även "ansökan" om samtalskontakt på psykiatrin... Fastän man NÅGONSTANS kanske trodde att den kunde vara bra...

Att samtidigt inte orka vänta... Kanske inte heller våga ta emot en KONTAKTPERSON.. Fastän man tror att DET skulle kunna vara gynnande...

 

... Att inte orka vänta. Att inte TRO på att man kan fullfölja...

Att inte VILJA... Inte BEHÖVA...

SAMTIDIGT som allt bara... går huller om buller...

 

.. Ja, det gjorde mig orkeslös.

Jag hade inte längre någon lust att handla idag.. För att dessa tankar gick rätt så per omgående, över till att ge mig "svåra tankar" med ÄTANDET igen...

 

Så jag gick en kortare omväg till busstationen..

 

.. Bussen hem, var sen. Så jag hann med den, med fem minuters väntan...

 

... Och väl hemma...

Det blev ingen mat. För att jag kände mig svag. Psykiskt. Känslomässigt...

Och jag brydde mig inte riktigt...

Fastän jag kan ändå GJORDE det.. Då jag hade ångest. Och kände mig.. som en SVIKARE emot mig själv...

"Jag gjorde någonting som jag ångrade redan när jag GJORDE det"...

 

... Jag började äta godis..

Eller, först tog jag en smörgås från lunchen.. Med en kopp kaffe på mjölk...

Och efter det, proppade jag bara i godis...

 

Eller, inte till en början..

Först åt jag mig bara MÄTT på godiset..

Skrev ett inlägg i min textsamling...

Och satte mig sedan för att proppa...

 

... Efter det, har jag bara suttit vid tv:n.. Gått lite till datorn, då och då...

 

... Jag kontaktade by the way MinKontaktPåKommunen, igen. Då jag ångrade mig...

Jag antar att jag trots allt trivs BÄTTRE med tanken på kontaktperson, än med psykiatrin..

.. Med största sannolikhet för att jag aldrig har HAFT någon kontaktperson(förutom på sjukhuset)..

Men vården har jag försökt mig på, utan framgång.. Flera gånger om..

Förstamöten går bra... Men jag börjar tröttna på att aldrig komma längre än så...

.. Det är ingenting för MIG, helt enkelt...

 

Jag har inte DISKAT ännu. Men idag har det inte blivit så mycket. Eftersom att både MIDDAGEN och KVÄLLSMÅLET försvann...

Så.. Får väl ta tag i det innan jag lägger mig...

 

... Jag VET inte vilken väg jag ska gå... Och kanske ska jag bara... inte gå NÅGON av vägarna. Kanske ska jag bara SLÄPPA det där ovissa som kan komma att sättas i verket, med MÅNADERS tidsspann... Och istället försöka fokusera på att komma UT mer... Att komma i kontakt med min FAMILJ lite mer..

.. Och DÄRMED kanske lyckas känna att jag LEVER, för ett tag...

 

... Men å andra sidan...

Vet inte hur jag ska orka MED livet, när jag känner såhär vad gäller ÄTANDET. Vad gäller bristen på framtidstro... Det dåliga självförtroendet...

Kommer allt detta att försvinna.. så fort som jag får känna att jag LEVER?

 

... Kommer jag att få känna LYCKA och MENING. Kärlek och VÄRME... Bara jag... ger mig själv ett liv?.. Kommer UT lite..?...

... FÖRSÖKER?..

 

Kommer jag att klara det SJÄLV?..

... Kommer jag ens att lyckas ÖVERTYGA mig själv om att jag VILL det?.. Och om att jag orkar KÄMPA för det?..

 

... Vet bara inte hur jag ska orka VÄNTA... Vänta på någonting som jag inte tror att HJÄLPER. Som jag inte tror att jag kan FULLFÖLJA...

... Vet inte heller hur jag ska orka LEVA.. fler dagar nu. Som det ser ut IDAG...

 

".. Jag lever på övertid.."...

 

God natt med er <3

Jag drömde att jag dog, inatt...

 

 

 

... Men jag slipper iallafall gröten ikväll..

   

... Det är antingen "vanta på kontaktperson. Vilket enligt KontaktPåKommunen, kunde ta allt från några veckor, till sex MÅNADER!.. Vilket TIDSSPANN!.. "Alldeles för långt.. För ovisst för MIG", tänkte jag...

... ELLER att vänta i samma ovissa tid på någonting som aldrig tidigare FUNGERAT.. Det vill säga.. En samtalskontakt. Vårdkontakt...

Och då menar jag inte "fungerat" som i att jag har försökt och det inte har HJLÄLP. Utan då menar jag "inte fungerat" som i att jag inte klarar av att ta emot HJÄLPEN. Då jag ALLTID känner att jag mår bra. Inte har någonting att få hjälp MED...

Två jobbiga vägar att gå. En omöjlig. Och en som jag aldrig har testat...

Båda, en LÅNG väg att gå. Att vänta.. Innan jag kan få frid i sinnet. Upplösa det ovissa...

Jag har råkat vända på dygnet lite grann.

Jag somnar numera efter tre någon gång. Går typ inte och LÄGGER mig förräns dess...

Och sedan vaknar jag inte förrän efter, eller närmare tolv på förmiddagen/eftermiddagen... Ja, förutom frukost emellan då.. vid nio.

 

Annars.

Idag har varit en lugnare dag. Även om jag vaknade såpass sent att jag inte hann med den enda bra buss som går in till stan. Så jag blev hemma.

 

Dagen började segt.

Jag la mig som vanligt, nerbäddad i soffan, när jag klev upp.

Såg på tv...

Och värmde sedan soppa i mikron och tog en smörgås till det.. när det blev dags för lunch, vid ett...

 

Fortsatte se på tv. Och skrev ett schema för dagen, på vita tavlan...

Fyra punkter blev det.

 

Jag behövde ut en stund. Så promenad stod på schemat.

Jag behövde slänga soporna, då sopskåpet stinker(stank)...Så även det hamnade på schemat..

Att duscha kändes nödvändigt. Då det störde mig och låg mig rätt så tungt att jag hade bäddat rent i sängen... och ÄNDÅ sov i den utan att ha duschat. Både IDAG och igår...

Så.. DET hamnade på schemat.

... Och den sista punkten. Koka soppa. För att lunchsoppan tog slut idag.

 

... Att ha allt uppstaplat sådär. Även om det är ENKLA SAKER.. Gör mig oftast rätt så tyngd och stressad... Sådär orkeslös. För att jag...

Jag tror att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga UPP det. NÄR jag ska göra vad...

.. "Och TIDEN som det kommer att TA!".. Ja, den föreställs oftast längre än vad den ÄR...

 

... I dessa fall, brukar jag ofta skriva ner TIDER också, på schemat.

Dock inte idag.

Utan idag bestämde jag mig bara för vilken punkt jag skulle börja med.. och i vilken ordning allt sedan skulle fortlöpa.

... Och så fort som jag hade avklarat den första punkten, kändes allt mycket mindre jobbigt.

 

Duschen.

Det kändes tungt till en början. Ville hellre bara sitta och uggla vid tv:n... Och fortsätta pendla mellan den och datorn...

För att det gjorde jag. Jag pendlade.. För att jag hade tråkigt.

 

Musiken från kanal ett på tv:n. Den stod på i bakgrunden.. medans jag gjorde vad jag inte längre minns, vid datorn...

 

... Ja, just det ja. Det var DET jag skulle säga.

Att kliva in i duschen, kändes inte speciellt lockande.. Utan mer TVUNGET..

TILLS det plötsligt slog mig... "BADA".

Jag kom på att man kunde BADA. Och varför jag inte tänkte på det INNAN. Det VET jag inte.

Men med ENS blev det hela MYCKET enklare.

Nu skulle jag inte kämpa med att orka med en tråkig dusch. Utan nu skulle jag ligga i varmt vatten och bara vara..

MYCKET bättre.

 

... Så det gjorde jag.

 

... Och när jag kom ur duschen..

Ja, men då fortsatte nog allt som innan..

Jag pendlade mellan datorn och tv:n..

Försökte komma fram till vad jag skulle svara på MinKontaktPåKommunens mail. Där jag skulle besvara några frågor, om jag ville ansöka om kontaktperson.

 

.. Att ge det hela en chans, har jag redan bestämt mig för. För att... Jag BEHÖVER ett mer händelserikt liv. Någonting som(förhoppningsvis) ljusar upp tillvaron. Och det kan vara SKÖNT att ha någon.. utomstående att dela tankar och känslor med... Att bara PRATA och umgås med.

 

... Men frågorna var ändå svåra att svara på. Och jag gick mellan datorn och tv:n, lite av den anledningen.

Jag gav mailet en.. kanske fem minuters... Nej, inte ens det..

.. Men lite tankemöda. För att sedan lämna det för en stund.

Och så tillbaka igen..

 

Det svåra var väl dels att kanske våga ansöka. Jag menar. Boendestöd är väl EN sak, kan jag tycka, om jag hoppar på och av några gånger. Men det här känns på något sätt, lite mer personligt. Till den mening att.. det är privatpersoner.. vad jag har fattat.

 

... Och så, också det faktum att det var vissa val...

Min kontakt behöver ju veta vissa saker för att vi ska kunna hitta en passande person...

... Och just nu känner jag mig själv såpass lite, att tidigare kanske ENKLA frågor, nu... inte är särskilt enkla längre...

 

Men någonstans där mitti soppkokandet, som blev nummer två på listan idag, skickade jag ändå iväg det där mailet.

.. Och SKA jag ångra mig, så tänker jag göra det INNAN vi sätter igång.

Så blir det med det.

 

Förutom att äta lunch, duscha, koka soppa och svara på mail, har jag även misslyckats med pulvermos, idag.

Jag DRAR mig alltid för att göra pulvermos. Då jag känner att det är så svårt att få till det rätt. Tycker att det är svårt med värmen på spisen.

.. Och mängden vatten, TROTS att man tar vad som står på paketet, tycks ALLTID bli för LITE... Och det spelar ingen ROLL om jag tar MER vatten än vad som står.

 

... Så idag blev det väldigt konstigt. Och jag tog för mycket mos...

Grejen är väl den att jag blir stressad. Jag tycker om att göra maträtter, där jag kan... göra på mitt eget sätt... och därför dra ut på matlagningen ORDENTLIGT.

Bland annat, soppa.

 

Men. Det blev en stor och mjölig potatisklump.

.. Så jag hällde stressat, på mer vatten. Kallvatten då, såklart. Vispade.

Och mer igen.

Tre gånger, hällde jag på mer vatten.

Och jag tänkte bara. "Jaha. Då måste den på plattan igen.. Eller in i mikron. Vill ju inte äta KALL pulvermos"..

 

Men jag smakade på den. Och den var nu i ät-temperatur.

 

Men jag erkänner.

Jag var lat idag. Orkade inte, efter soppan, börja koka POTATIS också.

Så jag tog därför pulvermos istället...

Men sanningen att säga. Pulvermos tar såå mycket mer energi. Nästa gång blir det åter mos på potatis istället. Eller puré.. eller vad det nu är jag lagar.

 

... Jag satt nog vid tv:n ganska länge, efter detta. Efter att jag hade ätit..

Eller kanske inte.

Jag såg på Husräddarna.. Och när det var slut, tog jag med mig soporna och gick på en promenad. Ja, inte MED soporna, såklart :P

 

... Och efter promenaden. Som blev ungefär.. knappt en halvtimme... Så...

Ja, då blev det nog tv igen, tror jag.

... Eller "tror"...

Det BLEV tv igen. Men säkert också en del springande fram och tillbaka till datorn.. för egentligen ingenting...

.. Precis som RESTEN av dagen.

 

... Nu kunde jag alltså stryka de två sista punkterna för dagen.

 

Det blev som vanligt, gröt till kvällen...

Ungefär en halvtimme stod jag vid spisen och rörde i blandgrynssörjan...

 

... Lite ångest och kapplöpande tankar, efter det målet...

Då jag inte ännu tycks ha kommit fram till en KLAR linje om hur det målet ska gå till...

De andra målen verkar jag ha fastslagit nu.. Och dessa känns till PSYKET, helt okej. Fastän jag fortfarande har problem med känslan i kroppen, efter LUNCHEN... "Kan grönsaker bli för MYCKET?"...

 

... Och sedan är det ju klart att jag fortfarande kan känna att jag har ätit för MYCKET.. Eller att jag blir OSÄKER på min känsla i kroppen, efter ett mål. "Hungrig eller mätt".. "FÖR mätt.. Eller LAGOM mätt"...

 

... Men just kvällsmålet.. Nej, det känns inte ännu HELT rätt...

Jag har inte riktigt fått till MÄNGDEN gröt ännu..

Och jag har inte heller fastställt vilka olika saker, förutom gröten, som målet ska.. får... eller inte BORDE innehålla.

 

... Men TROTS detta, börjar det nu kännas mer okej igen, att äta...

Ja, eller det kanske är för tidigt att säga. Minns inte ens vad jag kände och tänkte om ätandet IGÅR.

 

... Men nu blir det mer tv... Eller kanske lite musik. Och sedan blir det sängen.

God natt med er <3

 

 

... Jag har svårt att mäkta MED kaoset...

Tröttnar på att känna oro och rädsla. Alltid känna att jag gör fel. Är otillräcklig... Eller att hur jag hanterar en viss sak, påverkar.. till MINA känslor, liv och död...

 

Jag orkar inte längre SE till nästa dag. För att... jag vill inte "göra fel"... Och samtidigt kan jag inte "göra rätt"...

Jag har en såå liten "plats" att förhålla mig till.. som skulle kunna anses RÄTT... Och att råka röra sig UTANFÖR den, är nästan oundvikligt..

Som att stå och krampa sig fast mot en vägg, med ett stup framför tårna.. Rör jag mig lite fel, så faller jag garanterat...

 

...

 

... Inatt...

Ja, inatt tror jag att jag somnade. Och sov bättre...

Jag klev upp och åt frukost vid nio, som vanligt..

Men så gick jag och la mig igen.. Och klev då inte upp förrän närmare ett på eftermiddagen.

Såpass trött.

 

När jag väl klev upp, blev det lunch framför tv:n...

Och sedan MINNS jag inte riktigt...

 

... Det har nog VARIT mycket tv idag.. Vilket det är VARJE dag, i och för sig.

Men jag har också... försökt STÄDA lite. Det stod på schemat. Och det kändes TVUNGET att göras. Då 26åringen eventuellt kommer på besök och ska sova, nästa helg.

 

... Så.. jag var tvungen.

Flugorna på golvet. Damm och hår...

Ja, det behövde bort.

 

Men jag orkade inte dammsuga. Jag kände mig helt SLUT.

Så jag tog bara fram moppen.. och torrmoppade alla golv. Vilket EGENTLIGEN var MYCKET mer invecklat och TIDSKRÄVANDE!

 

... Och jag var INTE... glad åt att behöva STÄDA.

Jag GJORDE det. Men jag var egentligen WAY TOO tired för att orka hålla på.

Allra helst när jag visste att jag hade FLER punkter på listan idag!

 

... Har inte ännu tagit ut soporna.. Och det SKITER jag i för dagen.

Däremot lyckades jag, efter mycket om och men, att samla ihop tvätt.. och luska fram vad jag ska tvätta idag.. och varför.. Vad jag INTE behöver tvätta.. Och varför inte.

... Och DET... var inte lätt.

 

Jag funderade på att strunta i det. Vilket gav mig beslutsångest.

Frågor som "varför behöver jag tvätta idag?.. Vad händer om jag väntar?.. Vad är det som blir BÄTTRE om jag tvättar INNAN 26åringen har varit här?", kom upp i mitt huvud...

 

... Men jag tvättade.

Väl i tvättstugan, såg jag att någon fortfarande använde torktumlaren. Vilket de FÅR göra, en halvtimme utöver deras tvättid..

.. Så jag tänkte inte mer på DET.

Satte bara igång min tvätt. Och lämnade sedan tvättstugan.

 

När jag kom tillbaka ner igen, torkumlade de FORTFARANDE sina kläder!..

Och jag blev lite stressad. Försökte fundera lite.. För att "om tre minuter BEHÖVER jag torktumlaren"..

Och det var ju klart.. Jag skulle ju plocka UR den lilla tvätt som VAR däri. Och lägga in min EGEN...

Men det kändes ju samtidigt inte särskilt bra..

 

Torktumlaren hade stannat och var klar... "Men att ta i DERAS tvätt.."... Nej, det kändes lite jobbigt...

 

Men det var MIN tvättid. Och mina kläder behövde in. Så det var ändå det jag gjorde.

... Och så gick jag upp till mig igen. Satte mig vid tv:n.. och otåligt väntade på att min tvätt skulle bli klar.. Lite smått störd av att folk inte respekterar tvättider...

 

... Jag har inte diskat efter dagens måltider ännu... Men det måste jag göra innan jag lägger mig...

Inte för att jag vet hur länge jag kommer att orka krampa fast vid matstrukturen ÄNDÅ, just nu...

Jag menar... Jag mår inte ens FYSISKT bra av att äta, för tillfället. Vet inte VARFÖR.. Om det är för mycket fullkorn och fiber.. eller något..

 

... Och att inte må bra FYSISKT av någonting som borde vara BRA för en.. Det gör ju att jag mår ÄNNU sämre PSYKISKT, av det hela.

 

... Och så är jag inte riktigt kompis med mig själv, vad gäller mina beslut hit och dit... Och jag kan inte komma fram till "rätt och fel".. Och det som BORDE vara rätt, är inte alltid det som jag vill göra.. Äta... Och det som jag anser är FEL... Behöver inte alltid VARA det, HELLER...

 

... Men i det stora hela, är jag inte nöjd.

Snarare rädd.. Fallfärdig... Svävande i tomma intet... Och jag önskar det fanns något att greppa TAG i...

... Och det gäller inte bara ÄTANDET.. Hela TILLVARON känns... som luft.. Tom luft.

 

... Jag behöver stabilitet... Någonting att greppa tag i... Så att jag inte flyger iväg...

Annars vet jag inte om jag orkar.. sträcka mig efter tryggheten längre...

 

... Jag har funderingar på att ansöka om kontaktperson. Det är ju ingen hjälp på DET sättet.. Men jag tänker mer att det skulle vara bra för mig att komma ut i LIVET lite. Uppleva mer saker.. än att bara sitta hemma och "överleva vardagen"... Och så får jag någon att.. förhoppningsvis, AVSLAPPNAT prata med... om ingenting...

 

... De senaste dagarna har jag även funderat medicin.. Vilket jag ytterst sällan GÖR.. Om man bortser ifrån de gånger som jag inombords ROPAR efter tabletter, för att jag bara vill BORT...

Men nu när jag ligger där på natten...

Jag brukar bara UNDRA... om det skulle hjälpa.. Mediciner. Om jag skulle känna någon skillnad... Eller om det faktum att "jag inte mår dåligt", också skulle göra att jag "inte mår BÄTTRE" AV dem...

 

Jag har ju TAGIT mediciner förut. Oftast med tvång. Men jag HAR även, EFTER en period med tvång, gått med på att ta dem i tablettform SJÄLV istället..

Och jag vet inte riktigt om jag kunde känna någon SKILLNAD. Tror att det var som om ingenting hänt...

Men personalen däremot, påstod att jag blev lugnare och mjukare i min framtoning.. Just DÅ...

 

... Men nu har jag ju i och för sig inga problem med "hård framtoning" längre..

Det var väl situationen i SIG, som utlöste DET...

 

Ja.. Livet är svårt. Ibland outhärdigt... Och VÄLDIGT förvirrande..

Och jag har.. INGET grepp ALLS..

 

... Men det är en NY dag imorgon..

Och jag ska väl ta hand om disken.. Bädda rent sängen...

... Vilket påminner mig om att jag borde duscha... Men det ORKAR jag inte!

 

Soffan hela natten? Bädda rent och duscha imorgon?

 

.. Vet inte.

Men god natt med er <3

 

 

.. Okej. Det var ju inte så "precis" LÄNGRE.. Eftersom att jag började med bilden för snart två timmar sedan.

Har sett på tv emellan..

Men..

 

Jag har valt min klara favorit. Sådär så det pirrar i kroppen, av glädje, när jag ser honom.

... Jag tycker om Simon. Men min klara favorit är HELT klart Martin. ÄLSKAR honom!

 

.. Pratar såklart om Idol.

 

... Men nog om det...

Egentligen borde jag ställa mig mot diskbänken och diska nu...

För att annars kan jag inte äta frukost imorgon. Och äter jag inte frukost...

Ja, bara TANKEN på det scenariot!.. Det kommer att bli KAOS inom mig, när jag ställer mig själv i den situationen igen.

Bristen på kontrollkänsla. Sveket mot mig själv, för att jag inte FÖRSÖKER tillräckligt hårt... Och ORON för att... Ja, tappa kontrollen och börja MEDVETET förstöra för mig själv igen!

 

... Ja, ett hopp över frukosten, kan leda till HEMSKA scenarion :P

 

... Men sanningen är...

... Jag orkar inte diska. Jag känner mig lat... Och det är först när jag har "orkat" strukturera UPP disken, som jag kommer att orka ta TAG i den. Utan att bli stressad och tung av röran...

 

... Och det ÄR just den här TYNGDEN som jag känner, som gör att jag hellre skjuter det hela FRAMFÖR mig och ligger på latsidan.. Än att bara ta TAG i det, så att jag får det GJORT...

 

Men samtidigt har jag haft en BRA dag idag... Kan jag nog säga...

 

Jag tar det ifrån början. För att.. rakt av, minns jag inte vad jag menar.

 

... Dagen idag.

Igår natt. Natten som var.. hade jag PRECIS lika svårt att somna, IGEN.. som jag hade natten innan...

 

Efter att ha legat i sängen. Sett på videos på YouTube, för att jag inte kunde koppla av.. Lyssnat på musik.. om jag inte minns fel...

Ja, då klev jag upp igen, och la mig i soffan.. Tittade på tv..

.. Klockan var kvart i fyra.. Har jag för mig..

 

När klockan blev runt fem, gjorde jag ett nytt försök att somna i sovrummet...

Men minns jag låg vaken ett ganska BRA tag. Innan jag somnade.. och sov oroligt. Sådär halvt medveten... Och vaknade till, då och då.

 

... Jag klev upp vid nio, när klockan ringde...

Eller så klev jag upp innan det. Typ HALV nio... Jag minns inte riktigt...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Och eftersom att jag var HIMLA trött efter natten, så låg jag och halvsov. Drog mig, fram till klockan blev halv tolv. DÅ klev jag upp för att inte missa HemTillGården, som jag följer.

 

... Jag stressade med att göra iordning lunch.. Vilket innebar att mikra en macka ur frysen. Just DEN smörgåsen, just för att jag redan var såå mätt.. Och brödet som jag har framme, kändes alldeles för mäktigt. "Skulle ju ha SOPPA också"...

 

Egentligen ville jag inte HA någon lunch idag.. Eller jag önskade att jag kunde äta den senare...

Men eftersom att jag skulle HANDLA idag också, så var jag tidsbegränsad...

Och stressen låg i att värma soppa, mikra smörgås och göra IORDNING smörgåsen.. Utan att missa någonting av SERIEN..!

 

... Vilket jag inte lyckades med... Men ändå.

 

Trots att jag redan var mätt, gick både smörgåshalvan och soppan ner... Och jag lugnade mig själv med att "Jag ska ju stressa med en halvtimmes promenad senare idag...".. Och "Man SKA känna av en liten mättnad"...

 

.. För att grejen är... Att jag blir nervös.. Orolig.. varje gång som jag bara känner AV den.. och sedan tar en tugga till, efter det...

Jag tror att jag kommer tappa kontrollen.. helt enkelt.

 

... När klockan blev ett, drog jag mig till bussen...

... Och sedan stressade jag min väg till affären...

 

Jag handlade det jag skulle ha.. och fick även med mig lite annat. Trots en del beslutsångest. Och en YNKA liten känsla av att jag tappar greppet... Börjar GLÖMMA hur jag brukar TÄNKA när jag handlar...

 

Idag blev det inte så tungt att bära. För att... Ja, det blev inte så mycket varor... Och inte heller så mycket tetror och sådant..

 

Väntade på bussen. Väntade på nästa buss. Och åkte hem.

 

... Väl hemma, stressade jag in varorna i skafferi, kyl och frys...

Och så började jag med maten.. Och "börja med maten" den HÄR gången, innebar "lägga ris i vatten och låta det sjuda".

Enkelt och bra.

 

... Jag var hungrig och kände mig svag...

Men just den HÄR tiden på dagen, har jag inte så mycket minne AV...

Jag minns dock att jag sprang runt, runt, som en yr höna.. Eller stressad höna.. och inte riktigt kunde koppla av...

 

Jag hade nog en del ångest..

Men jag kan inte minnas för VAD det var i så fall..

 

Så, jag går vidare.

 

Jag åt middag framför tv:n...

Och jag har suttit lite grann vid datorn. Lagt ut någon textbild här på bloggen...

 

Jag MINNS också att jag öppnade upp mitt dokument med min textsamling, för att jag tänkte skriva av mig... Men jag fann aldrig möjlighet till ro, att skriva något inlägg.

Så.. det fick vara.

 

... Hmm..

Vad har jag GJORT idag?

HAR det BARA varit tv?

 

Nej, just det ja.

Jag var trött. Såklart. Efter natten som var.

Två nätter i rad, med sömn enbart på morgonen.. och orolig sådan...

Ja, men inatt blir nog bättre. Hoppas.

 

Jo. Så jag tog med mig mitt täcke och kudden som jag hade i soffan, in i sovrummet igen.. Och så bäddade jag ner mig.. Klockan var kvart...

Nej, jag minns inte. Men vi säger, mellan fem och sex...

 

... Och jag somnade..

Vaknade igen när klockan blivit.. en timme senare..

Och då blev det tv igen.

 

Nu var jag piggare...

Men jag hade.. och har även NU, en jobbig känsla i kroppen...

Förutom ångesten, som mer sitter i själen, hade jag en jobbig känsla i magen... Som om min kropp inte tycker OM min nya kost...

Och jag känner mig bara så... TRÖTT.. Utmattad..

Kroppsligt...

 

... Jag har känt mig, och känner mig.. flygande. Svävande.. Till intet..

Och samtidigt.. Tung. Grå.. och ilande grumlig...

 

När det blev kvällsmål...

Ja, det var nog efter DET, som jag kände att jag...

Det var nog DÅ som jag upplevde den där dagligen bekanta rädslan.. ORON för att tappa kontrollen... Och KLUVENHETEN inombords, för att jag inte kunde finna ett SÄKERT svar på hur jag ska hantera det hela. Tänka och.. KÄNNA.

... Att aldrig något skulle kunna kännas OKEJ.. Utan alltid bara "bra" eller "dåligt"... "JÄVLIGT BRA".. eller "HELVETES DÅLIGT".. Rättare sagt.

 

... Det blir liksom kaos inombords... Och det känns som om jag ska falla.. Ramla.. STUPA.. om jag inte krampar mig fast... vid situationen...

 

... Men till kvällen, har jag släppt det hela lite grann. Slutat använda den delen av hjärnan.. Eller BÖRJAT använda hjärnan till andra slags tankar..

Jag fick för mig att kolla lite olika namn, på datorn. Och samla alla mina favoriter, i ett dokument.

Men då namnen var för många, blev sinnet rörigt.. och själen lite tyngre.

Så jag orkade aldrig MED några pojknamn. Men inte så viktigt.

 

... Och jag KÄNNER att det där om att jag har haft en BRA dag idag, verkar ha försvunnit lite grann.

Men jag kan ju avsluta inlägget med att..

Jag kände mig relativt FRI under förmiddagen.. och frampå eftermiddagen, idag.

Lätt och...

Ja, men jag kan nog inte BESKRIVA det bättre än "fri"...

Jag bara VAR i situationen, liksom. Utan att, för en stund, känna något direkt missnöje.

... Så, det var ju skönt...

 

God natt med er <3