Oj. Nu ser jag fram emot att sova. Kvällen har varit fylld av stress, frustration... Ångest och uppgivenhet. Dagen använd väl. Skönt att få bädda ner sig och koppla av en stund. Tills dagen börjar imorgon igen.

Imorse vaknade jag klockan nio. Såg solen skina in genom mitt fönster, och kände mig med ens mer glad och positiv. Så jag klev upp och började klä på mig. Åt frukost tillsammans med Xsambon och pappa. Sedan gick vi upp på mitt rum, Xsambon och jag, för att sitta och ta det lugnt en stund framför datorn, innan vi skulle ta bussen in till stan. Vattnade mina kära växter, lyssnade på lite musik, och sjöng rakt ut. Ja, jag älskar att sjunga. Det gör mig glad :) Allra helst höga toner, då man verkligen får ta i från magen, tycker jag om. Då njuter jag ordentligt ;) Känner mig lugn och... Ja, jag vet inte :) Glömmer allt runt omkring mig...

När vi klev på bussen, såg jag att chauffören tänkte ta betalt tio kronor mer än vad som vi EGENTLIGEN skulle betala. Men jag sa inget. Nej, jag kände mig osäker i mig själv och vågade inte säga ifrån. Inte kontrontera honom. Så jag lät honom ta betalt för mer än vad resan var värd. Men under resans gång, samlde jag mod till mig. Ville konfrontera honom. Så att han åtminstone visste OM sitt misstag. Så det gjorde jag. Jag gick fram till chauffören, vid resans slut, och sa att han borde bli noggrannare när det gäller vart man kliver på och vart man kliver av. Så att man får betala rätt pris. Han ursäktade sig. Erkände sitt misstag och tog på sig skulden. Trots tio kronor fattigare, kände jag mig tillfreds över mig själv. Men tänk vad rädslan kan kosta... Jag KAN ju! Och jag VÅGAR ju! Så låt inte onödig rädsla stoppa dig, sålänge som inte risken att du dör, finns ;)

Väl i stan, gick vi och satte oss på en bänk i gallerian. Ingen av oss, särskilt intresserade av att gå i affärer denna dag. Vi satt där och pratade en stund, och sedan bestämde vi oss för att gå och handla lunch, innan vi skulle gå vidare till arbetsförmedlingen.

Vi plockade ihop våran egen sallad. En varsin. Vilket man tydligen kan göra på vissa matbutiker. Det var typ som en buffé som man betalade för i hektopris. Visste inte att det fanns. Men det var såå behändigt! Man fick PRECIS vad man tyckte om, och hur mycket man ville! Tio kronor hektot. Inte särskilt dyrt, heller ;)

Sedan gick vi tillbaka till gallerian och åt vår sallad. Gick vidare till arbetsförmedlingen, med nervositeten i hela kroppen. Mådde inte särskilt bra av det... Väl där, fick jag med ens prata med en arbetsförmedlare. Skrevs in och har nu fått en tid till min nya handläggare. Vilken jag ska prata vidare med, om vad jag förväntar mig av dem, eller vad jag behöver för stöd. Jag menar. Jag går ju på aktivitetsersättning och kommer att göra så i typ två år till. Det jag är ute efter, är ju i nuläget inte något arbete. Utan en praktik. Att få komma ut och GÖRA någonting om dagarna. Att få se vad jag klarar av och vem jag egentligen är. Då jag förvirrat och lurat mig själv, under såpass lång tid, fram tills nyligen...

Efter arbetsförmedlingen, gick vi till bussen. Jag nöjd över mig själv och min insats. Mitt mod att ta tag i saker som legat djupt begravda. Och förväntansfull över vad som komma skall.

Väl hemma, sätter vi oss och lyssnar på musik en stund. Xsambon letar fram en massa låtar som han tycker att är bra och jag känner harmoni i luften när jag återupptäcker låtar som jag tidigare älskat, men numer glömt att fanns...

Ja-a... Vad har vi mer gjort? Minnet, minnet... Minnet...

Vi har sett på film tillsammans med mamma och pappa. "Monkey king". Tror jag att den hette. Med Jet Lee och Jackie Chan. Och så har vi bråkat med min mobil. Jag har blivit nervös och frustrerad på mobilen som jag inte förstått mig på. Behövt förklaringar som han inte kunnat ge. Blivit stressad för att jag inte får svar. Känt mig varm och överanstränd i huvudet. Hittat en lösning. Ett svar. Lugnat ner sig och sett på en film tillsammans med Xsambon. "Johny English".

Och så har jag pratat med mammas kusin, som kommer och hämtar Xsambon och mig klockan fem imorgon kväll. För att själv åka på kalas medans vi är hundvakter...

Nu sova. God natt med er <3

Gud vad jag INTE ska äta godis imorgon! Jag har bara ätit och ätit och ätit. Inga sötsaker. Inget godis eller snacks. Nej, för att nu känner jag mig lite lätt illmaående. Man tänker ju aldrig på det när man väl äter. Men när man sedan sitter där, illamående, påminns man av känslan som man får när man bara ätit för ätandets skull :P

Ja, min dag idag. Känslorna mina, har varit både upp och ner. Jag har pendlat raskt mellan glad och orolig. Stressad och lugn... Irriterad och tålmodig. Jag har gång på gång, fått påminna mig själv om att jag inte ska stressa upp för småsaker. Utan istället acceptera och gå vidare. Det som hänt har hänt. Det som kommer att hända, händer även om jag går omkring och grubblar på det. Påminna mig själv om att bekymrena jag har, inte är särskilt mycket att må dåligt över, sålänge som det inte dödar mig eller jorden går under :P

Men det har även varit stunder då jag har glömt. Då jag stressat upp helt i onödan. Och blivit mer och mer irriterad. Känt hur frustrationen stiger och hjälplösheten likaså. Känt hur ångesten gnager...

Men allt handlar ju om inställning. Det kommer jobbiga stunder. Vissa jobbigare än andra. Men om man håller ett leende på läpparna och tänker positivt. Lämnar problemen bakom sig, mår man med ens mycket bättre. Varför lida när man kan göra sopor av problemen, skratta och vara glad? Man lever ju trots allt  bara en gång :)

Ja-a. Lär av vad du säger, kära D. Lättare sagt än gjort. Men jag ska jobba på det. Får jag bara ett liv, EN chans... Ja, då ska jag f*n leva! Oavsett hinder ;)

Ja. Dagen idag. Förövrigt. Bortsett från mitt mående idag, har min Xsambo och jag, varit en tripp till köpcentret. Vi skulle gå på bio. "Hundraåringen" (eller skrivs det med siffror?) såg vi. Efter att ha tagit en iskall promenad till biosalongen. Suttit och väntat i en och en halv timme, och ätit en hel del godis. Eller JAG iallafall :P

Filmen var bra. Tyckte om gubbens teorier, värderingar och syn på livet. Filmen var underhållande, men jag tycker nog att den var lite lång emellanåt. Helt klart sevärd, om man vill skratta lite lagom ;)

Sedan gick vi till köpcentret. Gick i djuraffären, in på willys, och sedan tog vi bussen hem igen. Efter det, har vi suttit lite vid datorn. Jag har kollat vovvar och lägenheter på blocket. Och så har jag fått ett samtal från mammas kusin. Så Xsambon och jag ska vara hundvakter åt den lilla Jack Russeln på fredag.

Till kvällen, såg vi på en film. Mamma, pappa, jag och Xsambon. "Arthur" hette den. För mycket krig för min smak. Långtråkig.

Och efter det, såg Xsambon och jag, på "YesMan". Mycket bättre, enligt mig! Jag är mer för roliga filmer än action :)

Nu är det God natt <3

Ja. Hej och hallå!

Idag har varit en underbar dag. Mestadels iallafall :)

Dagen började med att min Xsambo väckte mig klockan halv elva. Jag var redan halvvaken. Sådär vaken som jag brukar vara när jag ändå aldrig kliver upp :P Jag vaknade när mamma och pappa åt frukost. Men orkade inte lämna sängen. Men när sambon kom in och gjorde dagen ljusare, med sin goda nyhet, så flög jag typ upp ur sängen. Drog på smilbanden och blev piggare än på BRA länge ;) Jag kände mig så glad och uppåt. Så varm inombords.

Jo, han hade pratat med sin pappa, då han ringde. Kära Xsambon hade fått in 300 kronor till mig för att jag fyller år, som vi fick göra vad vi ville för. Så nu hade vi ca 800 spänn att göra av med på vad vi ville (mamman satte in 1000spänn tidigare. Till hans resa hem från mig bland annat.). Kändes kul att vi kunde göra saker eller köpa saker som kostar pengar, utan att bry oss om vart pengarna tar vägen ;) Så när han svarade "Ja" med ett leende på läpparna, när jag frågade om vi kunde åka in till stan och hitta på något, kände jag mig med ens flygande lätt. Fjärillar i själen. Jag var glad. Underbart <3

Xsambon brukar (brukade) nämligen inte vara så mycket för att hitta på saker tillsammans med mig, så blev väldigt glad när han tycktes se det som en självklarhet idag :D

Så. Vi åt frukost i en och en halv timme. Vet inte varför det tog så lång tid. Sedan åt vi lunch tillsammans med mamma och pappa, utan att lämna bordet emellan. Semla stod också på menyn. Xsambon tog en dusch medans jag tog hand om disken. Sedan blev det att kolla upp lite saker på datorn, för att sedan ta bussen till stan.

Väl i stan, kollade vi lite butiker. Utforskade butiker som jag tidigare inte haft lust att gå in i. Lusten och utforskarglädjen var verkligen på topp idag. Vi undersökte näst intill ALLA föremål på hyllorna. Diskuterade, pratade och skrattade. Skämtade. Gjorde narr av varandra :P Ja vi hade kul.

Sedan ringde Xsambons mamma. Och blyga, tillbakadragna jag, pratade för första gången med henne i telefon. Hon ville gratta mig på mig 24årsdag. Det gick bra att prata med henne i telefon, och jag kände att jag gjort ett stort framsteg. Så, ännu gladare, fortsatte jag min "resa" tillsammans med Xsambon.

Efter att ha gått omkring i galleriorna ett tag, tog vi en fika. Satt lääänge och bara njöt. Pratade, skrattade. Ovanligt för att vara jag. Jag som gärna stressar från ställe till ställe och bara vill vidare. Härligt att kunna slappna av lite ;)

Sedan gick vi omkring lite till. För att sedan gå vidare till O´learys (eller hur man nu skriver det). Där åt vi en UNDRBAR middag, bland UNDERBARA glada folk, och supertrevlig personal. Man kände sig så viktig och mysfaktorn var 100 <3 Maten var supergod och drinken som jag drack, söt och god. Lite för söt till slutet, kanske. Men O´learys får 100 av 100 av mig ;) Där vi satt i säkert två timmar.

Efter middagen, klockan åtta, gick vi till bussen och åkte hem. För att avsluta dagen med snacks och en "Jackie Chan"film.

I det stora hela, var dagen underbart fantastisk. Ångestattackerna och stressen, kom som små stötar under dagen. Då jag blev otålig och nervös. Stressad och orolig. Men jag stod ut och gick vidare rätt så omgående. Vill man ha en bra dag, får man tillåta sig själv att släppa på det som stör en. Bara för en stund ;) Och njuta och ha kul istället. Le lite grann :)

God natt med er <3 Från en glad 24åring med en gnutta ångest :)

Trött, trött, trött...

Ja, de senaste dagarna har jag bara varit såå trött. Vet inte varför. Men kanske är det vädret? Kanske är det, det faktum att jag har för första gången på länge, umgåtts med kompisar. Och det under flera dagar(?). Ja, jag vet inte. Men jag vet att jag går omkring trött på dagarna, och bara vill ligga ner. Vila. Sova. Och att jag sedan, till kvällen, sover RIKTIGT gott när jag har lagt mig. Att jag ligger kvar och drar mig lääänge i sängen, i varken ork eller lust att kliva upp. Jag vet också att jag inte är särskilt pepp på att umgås med folk. Att jag tycker att det är jobbigt, och att jag alltsom oftast gör det för DERAS skull, för våran VÄNSKAPS skull, än att jag tycker att det är kul...

Men egentligen TYCKER jag ju att det ÄR kul. Jag menar. Vi har våra roliga stunder. Vissa stunder som är mer betydelsefulla och minnesvärda än andra. Men lusten och orken att faktiskt se till att träffa någon, DEN finns sällan.

Idag har jag iallafall varit i stan för att möta upp min förra sambo som kom med tåget (och bussen). Jag åkte iväg med pappa imorse klockan... Ja, runt tio. Efter en jobbig natt med funderingar, oro och ältande. Men ändå när jag väl somnade, VÄLDIGT god sömn.

Sedan gick jag omkring lite och letade saker som jag har tänkt köpa. Hittade det jag skulle ha. TRE gånger under dagen! Så köpte en av varje :) Tre paket fiberdukar. Hoppas bara att jag fått tag i bra sådana, som inte repar. Ska sy en mobilväska av dem. Då jag inte hittar någon tillräckligt stor väska ;)

Sedan gick jag en vända. Tänkte att jag kanske skulle hitta arbetsförmedlingen som jag aldrig hittade förra gången jag letade efter den. Har ju läst på kartan sedan dess, och idag hittade jag dit utan problem ;)

När fd sambon kom, gick vi raka vägen till Mc Donalds för att äta. Tog en Mac-Wrap (eller hur de nu stavas). Pratade lite. Men jag kände mig inte särskilt pigg. Inte sådär glad som jag trodde att jag skulle vara. Men har man levt det liv som VI gjorde tillsammans, så kanske relationen ÄR lite förstörd. Jag känner liksom ångesten drypa över mig. Blir som fången i situationen. Undrar om man NÅGONSIN ska kunna umgås igen, UTAN att känna sig liten, missnöjd och misslyckad. Utan att känna att någonting är fel...

Vi åkte iallafall hem, efter att ha gått i ett par butiker tillsammans och köpt två paket mjölk till mamma och pappa. Och när vi kom hem, somnade fd sambon i min sng. Vi lyssnade på musik. Jag sjöng en del. Eller försökte iallafall :P

Och ja-a. Sedan har vi suttit vid tv:n en del. Sett på "Farmen" och "Familjen annorlunda" bland annat, för att få tiden att rulla. Sedan gick vi upp på övervåningen och såg på "Mr Bean" i allrummet. Och nu ska vi sova. Hoppas på en bättre dag imorgon. Utan ångest, och med glada miner. Vänskapskärlek är väl det minsta jag kan be om?

God natt med er <3

Nu är jag så j*vulskt trött. Känns som om jag skulle kunna somna sittande :D

Klev upp rätt så tidigt imorse, för att hinna med bussen tillbaka hem till mig, från bästisen. Där jag har sovit sedan i fredags... Ja, jag har ju inte sovit hela tiden :P Men det kanske ni förstod :D

Innan jag åkte till bästisen, mådde jag rätt så dåligt över min nya mobil. Nojja, problem och bekymmer. Minns inte ens vad det var som störde mig. Men NÅGOT problem med hur jag skulle hantera den, var det iallafall! Kanske var det hur jag skulle... Nej, jag minns faktiskt inte... Men hårt kändes det...

Nu känns det bättre. Mobilen och jag har gått och blivit vänner. Jag vågar "röra" vid den, utan att den ska gå sönder. Jag är inte LIKA nojjig med fingeravtryck. Fastän de fortfarande stör mig...

Ja-a... Hos bästisen har det som vanligt inte hänt mycket. Vi har faktiskt för det mesta, tråkigt tillsammans. För det mesta, såg vi på film. Bra sådana, faktiskt. Vi såg på "Carrie". Den nyaste versionen. Gripande enligt mig. Men rätt så skum. Skådisarna var... Ja, det var jätteduktiga. Allra helst "mamman", tyckte jag att gjorde sin roll JÄTTEbra ;)

Annars har vi busat en hel del. Skrattat och betett oss som småbarn. Ja, som när vi var små. Det är ju DE stunderna man uppskattar som mest <3 Det är ju DÅ som man mår som bäst och älskar varandra som aldrig förr <3 Synd bara att de stunderna är få. Att vi allt som oftast bara tråkar. För att man inte orkar annat. Men å andra sidan. Vi har det bra även när vi bara tråkar. Roligare än att tråka ensam iallafall ;) Sedan att man stör sig mycket på henne för hur hon beter sig... Ja, det ingick bara i kompispriset :)

Så. Nu är jag iallafall hemma igen, och vardagen är tillbaka. Men inte helt! För att imorgon kommer min förra sambo på besök! Japp. Han ska vara här tills på lördag. Känns kul! Trots att vi hade det JÄTTEjobbigt tillsammans. Såpass jobbigt att jag var TVUNGEN att flytta därifrån för att överleva... Ja, trots det, så finns det en känsla där. Han betyder någonting för mig, och jag, om jag fick önska till en fallande stjärna, vill bara bli kär i honom igen, och börja om på nytt <3 Men några sådana känslor finns inte. Inte för tillfället...

Idag har jag. Skött om min växt... Och den har överlevt! Jag har kollat blocket, efter hundar och lägenheter. Jag har läst bloggar och kommit ikapp det som jag har missat... Ja-a... Jag minns inte. Men vi skiter i det. Jag har iallafall sett på film med mamma, pappa, 13åringen och delvis 19åringen. Och så nu på kvällen innan jag lägger mig, såg jag inte klart filmen som gick/går på trean. Orkade inte. Behöver sova, känner jag ;)

Ja. God natt med er <3

Veckans "veckans".

Något som har varit svårt för mig att förstå, ta tillvara på och inse denna veckan, har varit att man inte ska ha för bråttom. Jag har varit otålig och stressad. Känt mig uppgiven och out of controll of my own life (visste inte hur jag skulle formulera mig på svenska :P). Men sanningen är ju den att det inte är värt att må dåligt för någonting som man inte kan kontrollera. Ge det tid. Man kommer fram till slut. Sålänge som man inte ger upp och stannar. Slutar försöka... Så tar mn sig alltid dit man vill, till slut ;)

Måste ha detta i åtanke:

Jag kan ju börja med att säga att jag inte har någonting att dela med mig av, men att denna text samtidigt kommer att bli väldigt lång :P

Igår natt innan jag somnade, låg jag och bråkade med radion på min nya mobil. Jag sökte efter kanaler... Vissa fungerade. Andra inte alls. Ibland var musiken dånande hög och sången knappt hörbar. Vissa gånger skiftade volymen upp och ner hela tiden. Och vissa gånger brusade det bara. Vissa kanaler fungerade och andra inte... Jag kunde inte förstå vad som var fel. Men så tänkte jag. "Kanske ska testa ett par andra hörlurar". Sagt och gjort. Och gud vilken skillnad!. Dessa hörlurar fungerade såå mycket bättre. Musiken var normal och mottagningen bra. Ja, inte på alla kanaler. För att det är det ju aldrig. Men... Ja-a. Så. Spåren i hörlurarnas metalldel, måste även de vara helt rätt. Inte bara antalet spår eller storleken på metallpiggen, utan också hur spåren ser ut ;) Iallafall är det vad jag har uppfattat det som ;)

Imorse låg jag kvar i sängen och drog mig. Länge låg jag där och ville inte kliva upp. Hade ju ingen anledning. Drog mig upp ur sängen för att spraya min växt med vatten och slog på datorn för att kolla mailen. Men gick sedan och la mig igen...

Jag har fått mail från min handläggare på försäkringskassan, som sa att hon inte hade kunnat boka tid för mig på psykiatrin för en arbetsbedömning... och att jag i så fall själv fick göra det. Men då jag tycker att det känns lite onödigt att ta kontakt med vården bara för att få min arbetsförmåga fastställd, bestämde jag mig för att istället gå till arbetsförmedlingen och prata med dem. Kanske kan de fixa så att jag får börja praktisera(?)...

Annars. Jag har pillat lite med min mobil idag och känt mig lite mer avslappnad vad gäller den. För att det ÄR ju trots allt så. Nya saker är bara ömtåliga till en början. Sedan kan man börja "ta" i dem, utan att de går sönder :P Men egentligen är de ju lika ömtåliga eller hållbara hela tiden ;) KÄNNS bara ömtåligare i början!

Jag har sökt efter ett par försvunna hörlurar. Då jag inte har några som jag riktigt trivs med. Har haft ett par som jag inte minns hur de var. Men kan inte hitta dem, och då inte heller testa dem. Har typ letat överallt... Men men.

Och så har jag pratat med min förra sambo i telefonen. Testade samtal med min nya mobil för första gången. Med headsetet då såklart :) Fungerade skitbra, och jag ska inte behöva plocka upp mobilen för att ta emot samtal. Vilket har varit ett stort grubbel-moment för mig, den senaste tiden.

Ja-a. Annars har jag läst bloggar, kollat mailen, vovvar och lägenheter på blocket...

Hmm. Minnet alltså. Har säkert glömt TONTALS av saker! Men nu till kvällen, såg vi på en "Jackie Chan"film. Vilka ALLTID är lika roliga! Älskar honom och hans filmer!

I helgen är jag borta. Åker till min kompis ett par nätter, och kommer att skriva igen nästa gång, på söndag. Ses då!

Så. God natt med er <3

Hmm. Känner mig nervös när jag ska skriva detta. Undrar varför :P

Idag har iallafall varit en bättre och lugnare dag, än vad de senaste dagarna har varit. Jag låg som vanligt och drog mig i sängen imorse. Hade inte lust att kliva upp...

Hmm. Vilket minne jag har. Har för mig att det var något jag behövde fixa eller kolla, för att... Ja, just det ja! Jag behövde se till att skriva ut kvittot på att jag köpt min mobil och att jag köpte till extra garanti och så vidare. Låg och rabblade det i mitt huvud halva natten, för att jag var orolig att glömma det. Känns ju viktigt med tanke på att IFALL den går sönder eller så, vill jag ju inte behöva betala igen, bara för att jag inte har något garantibevis.

Kollade mailen. Men slutade med att jag skrev till kundtjänst och bad dem skicka mig ett kvitto. Fixat. Och så skrev jag ut det och la det i mobilens originalförpackning. Tycker ju att det egentligen borde följa med när de skickar mobilen. Men men. Det var ju inte värre än sådär. Så. Lugna puckar :)

Jag har även testat min mobil idag. Ja, och igår innan jag la mig. Den verkar helt okej. Men enligt mig, är det alltid läskigt med nya prylar. Och man mår sämre, känner sig spänd och orolig. Kritisk som få, innan man har lärt in den och vant sig ordentligt.

Så det enda som faktiskt har fått mig att må dåligt idag, är min mobil. Jag har känt mig spänd och stressad. Orolig. Känt att jag måste vara såpass försiktig, att jag knappt vågar leva. Och jag har verkligen känt mig stött av att inte ha något riktigt SKYDD till den.

Hade lust att ta en promenad. Men mobilen störde mig. Visste inte hur jag skulle hantera den. Vart jag skulle ha den. Hur jag skulle göra ifall jag behövde plocka upp mobilen under promenaden. Skulle jag tappa den(?)... Ja, det var en MASSA sådana onödigt oroliga tankar. För en mobils skull! Kan ni tänka er :P

Men jag tog mig ut ändå, till slut. Tog mig i kragen, och ignorerade min rädsla och "dumhet" för en stund. Jag kände ju att jag VERKLIGEN behövde och ville ut och promenera. Känna friskheten i luften... Ja-a... Så det gjorde jag. Och det var såå härligt. Jag kände mig så FRI och lätt. Jag gick i mina egna tankar. Drog in den svala luften, och lyssnade till naturen. Blåsten var knapp och inte särskilt kall. Fåglarna hoade några hundra meter bortom åkern... Och jag kände ett sådant där LUGN, en harmoni som ger en den där "aha-upplevelsen". Då man helt plötsligt kommer på sig själv med att prata för sig själv, förklara för sig själv att "nu är det dags. Nu ska jag ta tag i detta. Det är dags nu". När man känner sig sådär klar i huvudet. Peppad.

Ja, det var underbart. Ville inte sluta gå. Kunde promenera föralltid, kändes det som...

Annars. Idag har jag letat som en galning, efter väska eller liknande till min nya mobil. Men än sålänge, utan framgång. Ska fortsätta imorgon. Och jag har vattnat min växt. Kollat vovvar och lägenheter på blocket. Kollat mailen, och läst bloggar. Ja, och så har jag bloggat själv också. Jag har även testat min mobils kamera och gjort en lite enkel första recension. Ja-a. Och så har jag sett på tv och film. Mia på Grötö, innan jag la mig :)

Jag tror att det var min dag. Åtminstone är det vad min blogg skvallrar om idag :P

God natt med er <3