Och den inre konflikten fortsätter!

... Japp. Det känns helt klart som om jag har låst mig i mig själv ordentligt. Inte en endaste liten smula får jag i mig, förutom middagen. Idag hade jag till och med problem att köpa en dricka, när jag satt och väntade på bussen. Hade varken ätit eller druckit någonting, och klockan var närmare halv tre på eftermiddagen. Men efter mycket velande fram och tillbaka, klarade jag iallafall av att köpa mig den där drickan. Och GOTT var det! Fort som självaste f*n gick den ner ;P

Det känns inte som om det spelar någon ROLL hur mycket jag diskuterar med mig själv, hur mycket jag funderar på anledningen till detta beteende, eller hur mycket jag försöker övertala mig själv att börja äta "För att jag vill ju inte dö, inte hamna på sjukhus... inte bli smalare... Så varför inte äta? ...".

Men nu till kvällen, frågade jag mig själv(ÄN en gång) vad jag egentligen håller på med. Jag ÄLSKAR mat! Ser fram emot att börja laga mat, göra eget godis och baka... Och jag känner att jag VILL äta, lite rätt som det är. Önskar att jag kunde göra det... Önskar att den ANDRA starkare delen av mig, hade kunnat tillåta mig det. Och då jag inte ens hittar anledningen till min svält, och faktiskt NJUTER av naturen om dagarna, borde jag ju egentligen bara kunna trotsa min andra hälft och göra denna svagare del, starkare.

Kom igen nu, D! Livet är underbart! Och vad du än är rädd för, kommer du att klara detta ;) Varför göra det svårare än vad det redan är?

Så från och med imorgon(hoppas jag), ska jag börja äta TRE mål om dagen! Ja, det har jag inte gjort på ÅR! Men SKA jag nu börja trotsa mig själv, så ska jag väl göra det ORDENTLIGT!!! ... Ja, just det ja. Det som fick mig att bestämma mig för att vinna mot mig själv i detta hjärnans underliga spel, var att jag nu kämpar mig mot en praktik... En praktik som jag inte kommer att orka ta mig till, om jag fortsätter rasa i vikt. Har gått ner ca två kilo, den här veckan!

Så. Jag ska försöka. Vågar inte säga att jag från och med imorgon, kommer att börja äta ordentligt igen. Men jag kan säga att jag ska ge mig själv en chans ;) Annars får jag nog lite sådär motvilligt, prata med någon om det...

Ja. Dagen idag. Jag åkte som vanligt, tidigt iväg imorse. Smet från frukosten/ lunchen... Gick med nästan ingen energi, och satte mig utanför någon kyrka. Skrev lite dagbok och försökte övertala mig själv om ett och annat. Diskuterade, "brottades"... funderade.

Då det gör ont att sitta på hårda träbänkar, nu de senaste dagarna, gick jag vidare. Gick ner till hamnen och satte mig i en trädgård av något slag. Längre än så, kom jag inte. Då jag inte orkade gå. HELT slut på energi!

Där satt jag och bara var. Jag gjorde ingenting. Bara tittade omkring mig och lät tankarna flöda...

Tills jag till slut fick nog, och gick till busstationen istället... När jag satt där, efter sådär en halvtimme, kommer en liten mörk kille, kanske nio år gammal, fram och ställer sig i samma bås som jag sitter i. Frågar mig om jag glor på honom. Varpå jag inte reagerar, eftersom att jag tittar åt ett HELT annat håll! Så han frågar igen. Varpå jag tittar på honom och säger "va?". När han då frågar igen, svarar jag bara "Nej. Glor du på mig?". Lite sådär i ett trevligt tonläge. "Stirra inte på mig", säger han. Och jag svarar "Nej, tittar inte du på mig, så tittar inte jag på dig". Efter det, så börjar den här lilla pojken göra ALLT för att få mig att reagera och titta på honom! Börjar fråga mig frågor, sjunga högt och klappa händera och slå. Han börjar tjata på mig. "Tar du min buss, ska jag slå dig", och allt vad han säger. En liten nioåring! Men jag ignorerade honom. Ingen idé att bry sig :)

Hemma kollade jag sedan posten. Och igen. Men så kom 13åringen hem med den, efter ett tag... Och gissa vad... INGET INTYG! Nej. Hon skickade det med A-post i torsdags eftermiddag, och det har inte kommit ÄN! Ja, jag vet inte vad. Men det känns inte som om jag kommer att få det där intyget från försäkringskassan. Så jag mailade henne och sa "Det kanske helt enkelt inte går att skicka post från er till mig"... Och så mailade jag personligt ombud, så att hon får hjälpa mig att ta kontakt med psykiatrin... DE kommer ju iallafall att skicka mig det där förb*nnade intyget!

Annars. Mormor är här idag. Inte mer med det. Har inte så bra relation till henne.

Jag har spelat Bejeweled. Kollat hundar på blocket. Vattnat mina växter. Jag har läst bloggar... Och så har jag sett på tv :)

God natt med er <3

Hmm... Dagen idag.

Kan väl säga att den har varit bra. Har varken tänkt eller känt särskilt mycket. Jag har varit ovanligt pigg, och varken hungern eller den strama tomheten i magen, har visat sig. Inte heller musklerna har gjort sig påminda...

Ja-a... Kanske börjar min kropp ställa in sig på en måltid om dygnet... Vem vet. Men det enda har väl varit att jag inte har klarat av att äta en endaste bit, mer än middagen. Vilket var en panpizza. Jag har suttit där och tänkt efter. "Kaske kan jag åtminstone få i mig en liten godisbit". Men där satt jag med den minsta godisen jag kunde hitta, i min hand. Men den slutade i min ficka. Ligger nu framför mig på mitt skrivbord. Däremot har jag fått i mig tre koppar kaffe och ett glas jouice idag... Ja, förutom pizzan, då da.

Så. Det var väl det enda negativa. Annars har jag som sagt mått bra. Minns inte om jag skrivit något på min tredje blogg. Men jag har iallafall fixat lite med foton, och gjort iordning ett par "i mitt huvud", typ. Då jag kände att det inte ville sluta snurras och ältas, nu till kvällen.

Imorse när jag klev upp, började jag direkt dammsuga nedervåningen. Som jag hade lovat mamma att jag skulle göra. Tog väl ca en timme. Sedan hoppade jag in i duschen. Satt en stund vid datorn och typ spelade Bejeweled, läste bloggar, kollade blocket hundar... Och mer minns jag inte...

Efter det, gick jag iallafall ner på nedervåningen och såg på tv ett par timmar. Väntade på att mamma och pappa skulle komma hem. De och 13åringen var på lunch hos 21åringen. Vilken jag gärna också hade följt med på, om det inte vore för mitt nuvarande matproblem... Ja, det förstör en del...

När de kom hem, gjorde jag iordning kaffe. De fikade och jag åt min pizza. Sedan blev det datorn en stund till, och så "Beck"filmen som gick på 4an idag...

Och nu blir det sängen =) God natt med er <3

Ja-a... Det rör sig i huvudet på mig, just nu :)

Dessa två saker står först på min "Att-köpa-lista". Men även en köksmaskin(eller vad det nu heter) står högt på min lista, när jag har flyttat till eget ;)

Ses ikväll <3

Ett litet collage bara :)

Den första bilden är på hyllan som ställdes in i mitt rum härom dagen. Och lite saker som jag fått av 21åringen. Resten är åp min älskade växt. Den bara växer och växer. Men känner att jag kommer att behöva stödja den med en pinne, snart ;)

Vi hörs ikväll <3

Jag vet inte vad jag ska skriva. Då jag inte är riktigt säker på vad jag egentligen vill ha med här på bloggen. Det känns bara som om jag har delat så mycket av mig själv nu de senaste dagarna... Och för sådana saker, har jag ju en annan blogg...

Men jag fortsätter skriva, och går på känsla, helt enkelt :)

Idag bestämde jag mig för att dra till stan tidigt. Det är ju lördag idag, och bussarna går inte speciellt ofta hit ut... Så jag bestämde mig för att dra till stan klockan tio på morgonen. Vetskapen om att behöva äta frukost/lunch om jag stannade hemma tills lite senare, gjorde att det var väldigt angeläget att lämna hemmet...

Jag åkte iallafall in till stan med mamma och pappa, som även de, hade ärenden där och skulle åka precis då.

Jag satte mig direkt på en bänk i solen, på torget. Tittade på lite folk, och funderade fram och tillbaka.

Det var jättemycket folk ute idag! Och då menar jag verkligen JÄTTEMYCKET! Barnvagnar. Bebisar och barn. Vuxna och gamla. Hundar... Tiggare. Ja, det var... Trevligt ;)

Efter att ha suttit en stund, kände jag bara att jag behövde röra på mig lite grann. Så började gå vidare ner på en tvärgata. Kom till forsen, där de paddlade kanot eller kajak för några dagar sedan. Satte mig där på bänken och började skriva lite dagbok. Ja, jag kände att jag behövde det. Jag mådde bra, men jag behövde skriva av mig lite grann om svälten och vad jag gör mot mig själv just nu. Hur min situation ser ut, och hur lite jag vet hur jag ska ta mig ur den...

Efter att ha skrivit, gick jag vidare. Gick tillbaka till torget och satte mig i en galleria. Tittade på folk och bara gjorde ingenting. Sedan kände jag att jag behövde skriva igen... Så jag ville bort från allt folk. Sitta för mig själv lite. Satte mig på en avlägsen bänk i halv sol. Skrev av mig, och gick sedan vidare... igen. Gick till biblioteket för att låna toaletten. Tyckte att alla stirrade på mig hela tiden, och inbillade mig att det var för att de tycker att jag är för smal...

... För att det gör JAG! Ju smalare jag blir, desto "räddare"/oroligare blir jag. Men samtidigt den del av mig som VILL det här. Som VILL svälta... Ja, den blir bara nöjd och pustar ut när jag tappar vikt. För att det är ju ett täcken på att det fungerar att svälta...

Men jag. Nej, jag tycker att det är obehagligt. Desto smalare jag blir, desto mer kommer min omgivning att märka. Undra. Och ju snabbare jag rasar i vikt, desto tidigare kommer jag inte att våga visa mig hemma något mer...

Ja, jag har funderat en del. Och jag kan väl säga som så att jag har låst mig ordentligt. Ser liksom inga lösningar. Iallafall inga som skulle bli till det bättre för mig. Det är väl i så fall att börja äta tre mål om dagen nu direkt... Men en stark del av mig, vill inte det...

Ja. Efter toalettbesöket, promenerade jag iallafall vidare. Satte mig på en bänk längs vägen på min långa, långsamma promenad, och vilade. Gick sedan vidare. Jag blev rätt så orkeslös efter en stund, och jag gick hela tiden och oroligt kände mig själv om höfterna och kinderna... Magen var såå tom...

Sedan direkt till busstationen. Hade tänkt köpa mig lite tuggummi, bara för att ha någonting att tugga på nu när jag knappt äter. Men jag "förbjöd" mig själv till det, då jag anser att vill jag ha någonting att tugga på, får jag ta någonting ätbart istället ;)

Väl hemma, längtade jag efter middagen. Den enda måltiden som jag faktiskt tillåter mig själv att äta. Jag spelade säkert lite Bejeweled, vattnade mina växter, och satte batterier i min nya väggklocka som jag fick av 21åringen igår. Satte även upp lite fina skålar och koppar. Ljusstakar... På hyllan som 22åringens kille ställde i mitt rum igår...

Jag har läst lite bloggar... och så såg vi på film, nu på kvällen... Mamma, pappa och jag. Har även bloggat lite själv, på min tredje blogg. Sådär tre gånger kanske.

Har jag inte glömt något nu, så var detta min dag :) God natt med er <3

Jag fick inte mitt läkaromdöme idag heller... Och inte fick jag hämta det på försäkringskassans kontor... När F*N ska jag få ta del av mitt eget J*VLA läkaromdöme?!

Nej, det hon svarade mig när jag skrev till henne igår och sa att jag kommer och hämtar det idag, var att de hade scannat in intyget i mitt ärende igår, och att det kommer att ta några dagar tills man kan hämta ut det. Men att hon hade skickat det med A-post(eller vad det nu kallades) igår eftermiddag. Men det kom inte idag. Och nu måste jag alltså vänta hela helgen också. Det var ju en vecka sedan snart, som hon skrev till mig att hon skulle skicka intyget.

Ja, jag vet inte. Dålig stil... Tiden går bara så långsamt. Och jag vill bara SE vad läkaren har skrivit om mig, och vad det sedan är för ett intyg som min praktikplanering ska utgå ifrån... Eller byggas upp på. Har inte jag rätt till det?

Nu får jag iallafall vänta minst tre dagar till. Så får väl försöka hitta på någonting som gör att dagarna snarare joggar än kryper fram. Svårt bara när energin ligger på noll. Vet att det är mitt eget fel, och att det här med att vilja svälta, är någonting som jag borde ta tag i. Men... Ja-a...

Jag är iallafall tröttare, känner musklerna i kroppen, domna... och jag har VÄLDIGT mycket funderingar i mitt huvud. Men jag får väl ta mig iväg till stan imorgon och promenera i solen. Alltid mysigt. Så får jag hoppas på att intyget kommer på måndag. BORDE det ju göra om hon skickade det med A-post igår! Annars får jag nog allt börja ifrågasätta vad hon försöker dölja för mig. I värsta fall, får jag väl höra av mig till psykiatrin och be att DE skickar en kopia till mig!

Idag blev jag annars hemma. Hade ingen ork att ta bussen iväg imorse. Fastän jag egentligen hade velat. Men jag har suttit här vid datorn och spelat Bejeweled. Kollat lite kläder som jag har bestämt att köpa någonting av. Poängsatt dem, utan att kunna bestämma mig för vilken ändå. Och så har jag läst bloggar och kollat blocket annonser. Ja, hundar såklart.

Sedan kom 21åringen, och 22åringen och hennes kille över. Så jag satt med systrarna och kollade en massa prylar som 21åringen vill ha sålt på loppisen som ska ordnas här på gården. Fick även lite saker själv. Ja, vi fick ta det vi ville ha, och resten skulle hon sälja eller slänga.

Druckit en hel del kaffe, har jag iallafall gjort idag. Vilket har gjort mig piggare och jag har alltid mått bättre efteråt :) Och middag blev det även idag. Ja, jag har iallafall accepterat att äta middag. Har väl insett att jag oundvikligen dör om jag inte äter minst ett mål om dagen.

Måste ta tag i detta. Svårt bara att prata med någon om det, när man är så rädd för inläggning... Jag behöver ju någon som lyssnar. Men problemet med det, är ju att den som lyssnar, även har skyldighet att agera. Så jag vet inte... Men förhoppningsvis är detta övergående. Det BRUKAR det ju vara!

Sedan, nu på kvällen har vi sett på en film, som vanligt. Mamma, pappa och jag. Ja, pappa och jag iallafall :P Mamma sov som vanligt =P

Ja, en del bloggning har det även blivit. Men nu blir det nog sängen ;) God natt med er <3

Idag har varit en relativt bra dag. Vad jag minns... Men jag såg även nu, att jag har varit inne och skrivit på min tredje blogg idag... Så vad vet väl jag :P

Men iallafall. Jag tvingade mig själv upp "imorse", för att ta en dusch och sedan åka en vända till stan. Ja, jag klarar mig inte längre med att sitta hemma. Att ge sig ut, har blivit ren rutin. Men den egentliga anledningen till att jag kände att jag VERKLIGEN behövde åka iväg idag också, fastän jag inte hade varken ork eller lust... var att jag inte ville behöva äta både frukost och middag...

Så jag tog mig en dusch. Väntade in rätt tid för att slippa stå nere vid busshållsplatsen och vänta för länge, och gick sedan iväg. Men där fick jag ändå stå och vänta, enligt mig själv, ALLDELES för länge. Det blåste hårda och rätt så kalla vindar. Och mitt hår kunde inte annat än envisas med att lägga sig under näsan på mig! Trots att jag satte på mig luvan som skydd!

Men ja. Väl i stan, gick jag och satte mig vid ett fik i gallerian. Ja, jag satt där och bara tittade. Hoppades på att jag skulle klara av att gå in dit och köpa mig åtminstone något LITET att äta. Men just stirrandet på alla andra som köpte ätbara saker, var såpass långt som jag kunde komma idag. Så efter ungefär en timmes önskande utan framgång, bestämde jag mig för att ge upp på detta ställe, och istället gå och försöka mig på min standard mataffär(om man nu kan kalla den så, när jag inte längre tycks kunna handla). Gick och satte mig på en bänk en bit utanför affären... Men även här, blev det bara ett enda långt stirrande...

Japp. Bättre lycka nästa gång.

När jag satt där på bänken... Ja, på båda ställena, funderade jag mycket på mig själv. Vad jag gör mot mig själv och varför. Hur enkelt det egentligen borde vara att bara tvinga i sig själv tre mål mat om dagen. Och hur enkelt det SJÄLVFALLET hade varit, om det faktiskt var så jag ville HA det! Men en sak har jag lyckats övertyga mig själv, nu de senaste dagarna... Att det ÄR inte så jag vill ha det!

Jag är dum mot mig själv. Onödigt dum. Och grynigt värre, har det blivit i mitt huvud, om anledningen till denna dumhet. Ät och acceptera nu D.

Men som sagt så känns ändå denna dag som en bra dag. Jag har känt mig rätt så fri och lätt. Inte särskilt mycket som stört mig, egentligen. Jag har känt mig piggare än igår, och jag har orkat röra på mig lite grann... Trots att jag pladaskade i sängen, direkt jag kom innanför dörren härhemma!

Efter att ha suttit på bänken utanför mataffären, gick jag iallafall till bussen och satte mig i solen och väntade. Åkte hem. Och gick på denna idag JÄTTELÅNGA grusväg, i extra snabb takt, och bara HOPPADES på att denna gången låg det faktiskt någonting till mig i brevlådan... Men nej. Besvikenheten nådde mig igen. Inget intyg idag heller. Och inte heller något svar från min handläggare på försäkringskassan, som verkar VÄGRA svara på ifall hon har skickat det eller inte. Så jag skickade iväg ett mail till henne när jag kom hem, och skrev att jag kommer över till försäkringskassans kontor imorgon och hämtar det själv.

Visst det kanske inte är så viktigt att få veta vad som står i det. Då jag redan har fått klartecken från försäkringskassan att vi ska börja med en gemensam kartläggning. Men det känns ändå viktigt för mig att veta vad läkaren har skrivit. Det har jag ju rätt till!

Sedan har jag iallafall lyssnat på musik. Jag har kollat blocket efter hundar. Läst lite bloggar, och spelat Bejeweled. Sedan åt jag en liten portion middag. Men liksom igår, mådde jag lite dåligt efter att jag ätit. Önskade att jag hade haft egen lägenhet... Ja, så att jag sluppit äta...

Och nu på kvällen, satt vi och såg på lite tv, mamma, pappa och jag. Någon kaka blev det inte till kaffet, för min del. Tog en. Men den låg kvar på bordet, tills jag nu innan jag stängde min sovrumsdörr om mig, gav den till 13åringen.

Och nu blir det snart natten. Ska kolla lite lägenheter först... Sedan vet jag inte. Men go natt med er <3