Det här blir mitt sista matschema. Klarar jag det inte den här gången, ger jag upp. Då är jag helt enkelt inte stark nog, och får fundera på en inläggning eller något.

Men nu har jag bestämt mig!  Jag ska STAMPA på alla motstridiga känslor när de kommer! Jag ska VINNA detta! (Obegränsade sötsaker på helgen, stämmer dock inte... Har ju min lila burk med godis. Men får även äta glass, kakor och annat under dagen. Så typ obegränsat ändå)

Har känt mig trött och hängig... Hungrig, hela dagen idag... Ja, varav jag inte vet om det finns så mycket att skriva...

Men det gör det ju alltsom oftast ändå :)

Jag klev upp imorse efter en natt av god sömn. Lite beslutsångest och... Ja-a. Jag kan inte minnas ordet jag söker. Så jag går vidare. Jag läste iallafall ett par kapitel ur boken som jag börjat läsa, och sedan trött som jag var, somnade jag väldigt omgående... Eller kanske inte. Nu när jag tänker efter. Jag lyssnade på musik först också. Då jag inte kunde sova.

Klev upp klockan halv tio som vanligt. Kände mig tvungen att äta frukost, då mamma är hemma. Men märkte rätt så snabbt att jag inte hade behövt göra det. Då hon duschade sig igenom hela min frukost. Men mängden jag åt, var så knapp, att min kropp vetligt, inte påverkade varken energi, välmående eller vikt.

Sedan satt jag vid datorn en stund, medans jag väntade på att få gå till bussen. Hade fått svar från personligt ombud som sa att hon hade ringt vårdcentralen och att de hade sagt att man måste ha remiss från läkare för att få träffa en dietist. Men hon sa även att hon hade försökt ringa till dietisterna direkt. Men inte fått tag i dem. Hon ville se om jag inte kunde hoppa över läkarstadiet och gå direkt till en dietist... Så. Hon hör av sig när hon vet mer. Typ.

Annars så gjorde jag säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade blocket. Lägenheter... Det var säkert ingenting mer. Men som sagt. Det man gör varje dag, minns man. Resten är lätt att glömma.

Fick tråkigt efter en stund. Så gick ner på nedervåningen och satte mig vid matrumsbordet tillsammans med mamma och pappa. Och gick sedan och packade mina saker för att promenera till bussen.

Idag var kallt ute. Det blåste. Ja, rakt igenom min lurviga chokladbruna fleecejacka.

Trött som jag var. Hungrig och sliten som jag kände mig... och kallt som det var, gick jag och satte mig i gallerian direkt. Satt där och tittade in på fiket. Blev hungrigare och hungrigare. Hängigare och hängigare. Ja, ryggen började mer och mer, likna en båge. Jag längtade bara efter EN sak. Tänkte bara på en annan. Längta - Att få åka hem. Tänkte på - Mat, mat, mat. Bakelser och godis. Ideér ploppade upp i mitt huvud. Vad jag skulle försöka laga ihop när jag har flyttat hemifrån. Vad jag skulle vilja äta och dricka, om saker hade varit annorlunda. Om jag hade vågat.

Åkte hem så fort som nästa buss gick. Klockan ett, började jag promenera tillbaka till busstationen. Såg 17åringen med sin kompis. Hon såg mig. Men ingen av oss hälsade. Båda bara ignorerade varandra... Ja. Det är väl så. Hon blir sådan när hon har kompis med sig. Upptagen liksom. Och jag. Ja, jag är osocial i mig själv. Och slipper helst föra samtal med andra människor... Allra helst när jag mår lite sådär psykiskt.

Bussens stoppknappar fungerade inte. Så man fick gå fram och säga till att de stannade. Men för mig och 17åringens skull, var det en snäll kvinna som tryckte på sin knapp istället =)

Väl hemma, satte jag mig här vid datorn en stund till. Kollade mailen då och då. Väntade på en uppdatering från personligt ombud. Men inte idag. Kanske imorgon då.

Satte mig vid tv:n och väntade spänt på middagen. Det mål om dagen, jag faktiskt FÅR äta utan att känna att jag har gjort fel. Ja, bara jag inte tar för mycket då... Som jag ALLTID tycks göra! Även idag. Men jag lägger det bakom mig fort. Jag menar. Ett mål, vad kan det egentligen ställa till med(?)...

Satt sedan vid tv:n en stund till. Ja, tills nu ungefär. Pratade lite med 17åringen och mamma. Såg på Maria Wern... Ja-a... Det var nog det =) Min dag. Sålänge som jag inte har glömt någonting. Men i så fall var det nog inte så viktigt. Minnesvärt :)

God natt med er <3

Det är iallafall härligt att få in lite frisk luft i rummet nu. Äntligen kan jag ha föntret lite öppet. Och desto underbarare är ju att fåglarna fortfarande kvittrar i träden utanför vårt hus <3 Friskt.

Jaowww. Annars så... Ja, jag börjar från natten som var. Anledningen till att jag nu känner mig mer död än levande.

Först var det ju en del beslutsångest efter gårkvällens inlägg här på bloggen. Snurrande, osäkra tankar fram och tillbaka. Frågor utan svar... Ett beslut som man skulle kunna tro att vore på liv och död... när man tänker på känsloreaktionen.

Men jag bäddade ner mig i sängen till slut. Fortsatte fundera lite fram och tillbaka, tills jag lyckades släppa på bekymret. Acceptera och gå vidare.

Men funderingarna slutade inte. Minns inte riktigt vad jag tänkte på. Men antagligen något med matlagning, mat, ätandet, jobb, praktik, boende... framtid... Ja, det mesta som jag allt som oftast tänker på nuför tiden.

Skrev några gånger i min "Min tankar-snurrandes-i-skallen-bok", där jag gör punkter med tankar allt eftersom. Drack vatten några gånger. Och låg och bara lät tiden gå. Som jag alltid gör. Klev upp och flyttade på mina växter lite grann, då det verkar som om den ena av dem, lider av det starka solljuset eller värmen.

Fick för mig att börja läsa en bok. Jag som ALDRIG läser böcker frivilligt! Har inte läst sedan jag gick i grundskolan! Men nu när jag ändå inte somnade, fick jag lust att testa mig på att läsa lite. Klockan var strax efter två på natten.

Jag var trött och okoncentrerad. Men då boken var såå fängslande, kunde jag ändå inte sluta läsa. Fick läsa om samma meningar flera gånger... Men det var ingenting jag led av. Då boken var så spännande. En sann historia. Och sådant går alltid hem hos mig. Har bara längtat hela dagen, efter att få läsa mer, mer, mer =D

La undan boken efter kanske 40 minuter eller en timme. Men tog fram den igen, klockan 04.12 Läste ett kapitel till. Önskade jag hade mer ork och koncentration. Men fick kapitulera, och la mig sedan för att sova, och somnade runt sextiden.

Jo. Frukost blev det idag. Lite sådär motvilligt. Tog så lite det bara var möjligt, och döljde den lilla färgglada plastskålen diskret när mamma råkade gå förbi. Det var för lite i den för att vara säker på att inte bli konfronterad.

Sedan satte jag mig en stund vid datorn och väntade på att få gå till bussen. Jag läste lite bloggar. Hittade några nya intressanta bloggar som jag nu lagt till i bokmärken. Får se hur länge dessa får hänga kvar. Kollade mailen. Blocket. Lägenheter... Minns inte om jag gjorde någonting annat...

Packade min lilla ryggsäck och knatade iväg till bussen.

Men i stan var tråkigt. Jag gick bara från bänk till bänk och brände armarna av solen. Eller egentligen var det bara exem. Satt och... Ja, promenerade för att få lite svalka. Trivdes i skuggan. Jag funderade en del över det här med maten. Var hungrig och energilös. Skrev några punkter då och då, i mitt lilla häfte... Och ville sedan bara hem. Ingen större njutning idag... Om jag inte minns fel.

När jag kom hem, satte jag mig vid datorn en stund till. Och min trötta hjärna, vet inte heller nu, vad jag hade för mig vid datorn. Men jag vet iallafall att jag bestämde mig efter mycket om och men, mycket funderingar fram och tillbaka. Osäkerhet. Oro... Rädsla. Ja, att chansa. Jag övertygade mig själv med tanken "Ska jag verkligen ha det SÅHÄR hela mitt liv?". Och så skickade jag iväg ett beskrivande mail till personligt ombud så att hon kan kontakta dietist eller liknande till mig. Efter att ha känt att jag ätit för mycket idag... När jag bara har ätit lite potatismos och en skiva kassler, på hela dagen! "Nej, såhär kan jag ju inte ha det... Livet då?!"

Jag har sett på tv, och "Maria Wern" nu på kvällen. Och jag har säkert glömt halva dagen... Men spelar roll :P Trött ju =P

God natt med er <3

Ja, det svåraste är att börja... Sedan flyter allt på bra.

... Men vi gör på det enklaste sättet. Börjar med morgonen och betar oss uppåt... Hmmm. Framåt ;D

Som jag oftast gör nuför tiden, vaknade jag strax innan klockan ringde. Stängde av klockan med lite mindre problematik än förra gången, när den väl ringde... och låg sedan kvar och drog mig en stund... Funderade över hur jag skulle kunna hoppa över frukosten utan att någon av alla miljoner familjemedlemmar skulle märka det och ifrågasätta.

Men så bestämde jag mig för att trots allt äta frukost... Men då mitt minne inte är det bästa, har jag svårt att minnas hur just den tankegången gick. Jag tror att jag bestämde mig för att... Ja, jag minns inte. Skrev iallafall på min tredje blogg, efter att ha låtit ca en halv deciliter naturell youghurt och några... Ja, kanske tjugo russin och lite musly, slinka ner... frånskild från resten av familjen. Ja, jag valde att sätta mig i köket istället för matrummet med mamma, pappa och 22åringen. För att undvika att visa hur larvigt lite jag åt denna gången.

Men dessvärre minns jag inte heller vad jag skrev på min tredje blogg. Men tror att det var något liknande vid att "visst ska jag väl klara detta. Jag har ju aldrig varit tjock i hela mitt liv... TROTS att jag har ätit precis vad jag känner för, NÄR jag känner för det! Så. Visst jag kommer ju inte att förbli lika smal som jag är nu. Men jag kommer inte att bli TJOCK..." Ja, något åt det hållet, kanske =)

Men det är ju lättare sagt än gjort. Mitt mest dominanta... om man kan kalla det så. Tankesätt idag, har varit att "Ja, jag äter som jag vill idag, och så kan jag svälta på vardagarna. Undvika alla måltider som jag får chansen till, utan att verka misstänkt... Jag kan ju hålla mig i stan så mycket det går...". Men också "När jag har flyttat hemifrån... DÅ kan jag svälta om jag vill..."...

Ja, det är väl egentligen bra sålänge som jag kan skjuta upp problemet såhär...

Men vidare med dagen.

Dagen idag har varit bra. Jag har varit glad och framåt. Haft ett oundvikligt leende på mina läppar... Och det bästa av ALLT! Jag har varit SOCIAL =D Jag har umgåtts med syskonen. Skrattat och pratat. Ja, JAG har pratat! Frivilligt! Och jag har inte ens LÄNGTAT efter att de ska lämna mig ifred. Tröttna =D Så himla skönt! En lyckans dag. En glädjens dag... En dag då jag har känt mig duktig, och har kunnat äta obegränsat =D Leende, leende, leende =) =) =)

Ja. Efter frukosten och efter att ha suttit vid datorn en liten stund. Vad jag har gjort vid datorn, är nog ungefär samma som alltid. Det enda som sticker ut, är väl att jag tittat lite lätt efter rakapparat eller liknande... Annars så vet jag inte.

Gick och tog en dusch. Sedan ville 22åringen ha hjälp att spola av alla utemöbler med högtryckstvätten. Krångel och pussel att få den att ens spruta vatten. Och efter lite silvertejp och med en fortfarande läckande högtryckstvätt, satte vi sedan igång. Armarna mina fylldes med solexem, men lika glad var jag ändå ;) Syskonen led mer av dessa än vad JAG gjorde =P Så jag smörjde armarna för deras skull ;P

Sedan blev det tårta. Ja den där tårtan som jag de senaste två dagarna, haft sådan ångest för. Men det gick bra. Jag dör ju inte av en liten tårtbit. Den förändrar ju ingenting. Inte heller allt det andra som jag har pressat i mig idag. Ja, idag slog jag på stort. Har man en dag då man struntar i det hela och tänker att man ju kan börja om igen... Ja, då kan man lika gärna gotta sig ordentligt ;D ... Och nu är jag såå mätt!

Ja-a... Vad mer? När 21åringen åkte hem igen, och 22åringen och 19åringen, även DE, lämnade oss, så var dagen i princip slut. Jag satt här vid datorn en stund till... Och sedan blev det film tillsammans med mamma, pappa och 17åringen. "Roger Rabbit", resten av den. Den del vi inte hann med igår. VÄRLDENS bästa film! Nej, kanske inte. Men bra var den!

Såg sedan på Notting Hill. JÄTTEBRA. RÖRANDE, och leendet på mina läppar, spände ut mina kinder, medans mina händer kramade varandra hårt <3 UNDERBAR FILM <3

Så. Jag tror att detta var hela min dag. Men jag reserverar mig för att ha glömt något :P Inga garantier =D God natt med er <3

21åringens fina hemgjorda tårta, 21åringen och jag, och ormen som solade sig på allén härom dagen =D Ett inlägg kommer som vanligt ikväll ;D 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dagen idag... Men så säger ju jag alltid. Och ändå blir inlägget meterlång :P

Men jag tänker inte börja med samma mening som jag brukar göra. För att idag klev jag INTE upp när klockan ringde. Vaknade upp mitt i natten(om jag inte minns fel) och satte igång alarmklockan på mobilen igen. Så att jag inte skulle "försova mig"... Drömde konstigt hela natten. Minns inte vad. Men jag har en känsla av att jag flydde från något eller någon... Vaknade sedan av alarmet, och blev skitstressad när det inte gick att stänga av. Struntade i att kliva upp, och sov vidare istället... För att, frukost tänkte jag INTE äta! Inte lunch heller. Lite lite middag var det enda jag tänkte tillåta mig själv idag...

22åringen knackar på min dörr vid 11tiden. Uppmanade mig att komma ner och äta frukost tillsammans med henne, 13åringen och mamma. Erbjöd mig även att åka med 13åringen och henne in till stan. Varpå min reaktion blev "Jamen JAG hade ju tänkt åka till stan...". Lite sådär missnöjd. Ja, jag hade tänkt åka iväg, dels för att undvika att andra såg mitt "ätarproblem"... och dels för att slippa umgås med syskon eller familj idag. Hade liksom varken ork eller lust...

Klev iallafall upp ur sängen. Tog min vitamintablett med mig och drack ett glas vatten på nedervåningen. Sedan försvann lusten att äta... Eller försvann och försvann. Den fanns ju aldrig. Men att 13åringen satt på den platsen som JAG alltid sitter på, gjorde att jag tog chansen och smet upp på övervåningen igen istället...

Skrev av mig lite på min tredje blogg. Eller om det var den andra. Jag har skrivit av mig så mycket idag, att jag inte minns vilken blogg. Men någon av bloggarna har jag iallafall skrivit på. Bland annat den tredje.

Spelade lite Bejeweled, och läste bloggar. Kollade hundar på blocket. Däremot tror jag... Jo, kanske förresten. Jag har säkert kollat lägenheter på kölistorna som jag står i också.

Jag har legat en del på sängen, och så har jag försökt få ihop en bra text att skicka iväg till personligt ombud, som beskriver mitt bekymmer som jag vill ta upp med en dietist eller liknande. Så att jag kan bli lugnare vad gäller maten.

Jag fick ihop en text... men har dock inte skickat iväg det än, då jag tvivlar och är rädd. Jag har liksom svårt för vården. Och ger jag mig in i det nu igen, när jag precis kommit upp på fötter igen efter förra gången, så KAN det blir svårt att ta sig ur det igen. Jag menar. Risken finns ju att samma sak händer, som alltid hänt förut. Att vi står på två olika båtar. Jag tänker på ett sätt och de på ett annat. En risk att DE ser på saken allvarligare än vad JAG gör...

Jag vet ju inte. Har ju aldrig tagit kontakt med vården av NÅGON anledning förut. Så jag vet ju inte om det kanske kommer att gå bättre den här gången... Allt är ju inte lika allvarligt som det var sistgång(är det ett ord?)... Så kanske blir detta den befrielse och det samarbete som jag ser fram emot.

Ja. Så rädslan, osäkerheten och oron, har stoppat mig från att skicka mailet. Men kanske skickar jag iväg det ikväll eller imorgon. Blundar och satsar hårt. Tar ett djupt andetag och klickar på "skicka".

Jag bestämde mig iallafall för att ta någonting liiitet att äta. Då mamma var hemma och jag inte ville riskera några konflikter(jobbiga frågor). Tog ett kokt ägg med mig upp hit, och även en mellanmålsbars. Åt upp dem båda. Men det störde mig mäkta(ord?) att det var socker i barsen. Att den var för stor... Och att jag ens hade ätit. Då tårtan imorgon, stör mig och ger mig ångest. Hur ska jag komma undan den utan att såra någon eller verka konstig?

Men fick för mig att gå ut på en LÅNG promenad i den stekheta solen. Det var ju länge sedan jag promenerade, och det kanske skulle lugna ner min missnöjda och oroliga hjärna lite.

Promenaden tog ungefär två timmar. Kunde aldrig riktigt njuta, och funderingar snurrade karusell i mitt huvud, och armarna sved av solexemen som de senaste somrarna... Sådär tio somrar, har besökt mig.

När jag kom hem, satte jag mig framför tv:n tillsammans med mamma. Och där satt jag fram tills middagen. Då jag åt... Ja, återigen ångest-alldeles-för-mycket. Det är helt omöjligt att äta tillräckligt lite nuför tiden. Allra helst när jag fortfarande bor hemma! Men jag menar. Det blir ju ingenting PÅ tallriken om jag ska ta mindre och mindre!

Efter middagen, gick jag upp hit och bloggade igen. Och gick sedan ner på nedervåningen för att se på lite mer tv. Tillsammans med mamma och pappa. Tackade nej till att smaka godis av 13åringen. Tackade nej till att smaka en chokladbit av pappa. Tackade nej till lite glass... Ja, inte en enda TUGGA kunde jag tacka ja till! Även om jag tycker att det är såå gott! I vissa avseenden, bra, men inte just i denna situationen kanske...

Så såg vi på en film, mamma, pappa och jag. 13åringen kikade förbi några gånger. Men blev aldrig långvarig. "Roger the Rabbit" blev det idag. Såå kul film och jag ÄLSKAR att den är både tecknad och "vanlig"! Och sättet den görs på!... Såå kul! Underbar film. BigLove på den <3

Såg på lite tv innan jag nu har gått upp hit för att lägga mig. Så. God natt med er <3

Nu tar vi dagen idag lite snabbt. Ögonen bränner och faller snart ihop. Ångesten och oron spökar inombords... Ja-a. Depp, depp, depp. Någonting känns HELT klart fel och upprörande just nu...

Klockan ringde aldrig imorse. Det var jag medveten om att den inte skulle göra. Då jag hade stängt av den. Men vaknade vid halv fem någon gång och klev upp och hämtade vatten. Jag var såå törstig och uttorkad! Gick och la mig igen, och somnade med ens om. Vaknade sedan flera gånger till, innan halv tio. Varav en gång vid halv sju.

Klev iallafall upp strax innan halv tio. Åt frukost fastän jag bestämt att jag skulle hoppa det idag. Då jag åt fööör mycket igår! Fel jag vet. Men jag gör vad jag kan för att pussla ihop livet. Åt ju iallafall frukosten. Mindre än jag brukar. Men bättre än att hoppa över alla måltider, som jag hade TÄNKT göra. Men bara för en dag.

Sedan gick jag in och tog en dusch. Efter att ha valt ut kläder med omsorg denna gången. Vilket jag ALDRIG annars gör! Tar första bästa, liksom.

Satt vid datorn en stund. Som vanligt minns jag inte vad jag gjorde. Vill ni ha en hum... Kolla in vilket som helst av mina andra inlägg ;)

Sedan gick jag iväg till bussen. Solen värmde ordentligt denna dag, och blåsten var i full färd. När jag kom in till stan... Oj, jag minns inte vart jag gick. Sådant brukar jag komma ihåg. Men eftersom att jag inte skulle äta idag, och satt på typ... Ja, en MASSA olika bänkar, så har jag nu glömt vart jag gick!

Men jag har iallafall skrivit lite dagbok, och jag har skickat ett mess till personligt ombud. Där jag frågade om hon kunde hjälpa mig att kontakta en dietist eller liknande. Då jag nu är TRÖTT på att känna som jag gör, varje gång som det kommer till att äta... Eller funderingarna på det! Snurret i huvudet... Ångesten... Och det starka medvetandet om vad jag gör mot mig själv! Men samtidigt okunskapen som gör mig sådär extra orolig.

Ja. Hon svarade iallafall och frågade om det var något speciellt som jag ville att hon nämnde för dem, eller om hon bara skulle boka en tid. Men då jag inte ens vet vad det är som jag vill ta upp med en dietist eller liknande, så kunde jag inte riktigt svara på det. Så det slutade med att jag ska skriva ett mail till henne, där jag beskriver mitt bekymmer... Eller försöker iallafall! Det är alltid svårt när det kommer till kritan, och problem faktiskt ska lösas. Hon får antagligen följa med mig på själva mötet också. Annars blir det bara "Nej, jag vet inte varför jag är här. Jag mår ju bra och äter bra. Så det kanske bara var onödigt...". Varav dietisten inte fattar någonting.

Jag gick iallafall runt i stan och bara tråkade. Gastade i solen och flyttade mig från bänk till bänk. Tog en paus från solen, inne i gallerian, och bestämde mig sedan, i en hel del tvivel, att gå och köpa en dricka åtminstone. DET borde jag ju kunna tillåta mig själv.

En LOKA fick det bli. Och därefter åkte jag hem.

Väl hemma, satt jag en stund vid datorn... IGEN. Kollade allt det vanliga. Lägenheter och sådär. Och sedan la jag mig på sängen och vilade. Åt middag gjorde jag faktiskt. Kände mig väldigt... Ja, jag vet inte. Jag var inte så nöjd efteråt. Kändes som om jag hade ätit för mycket... Trots att jag tog så lite som möjligt! Ja, det känns som om jag stormar upp i vikt. Men jag vet ju att det bara är obefogad rädsla.

Sedan har jag bara sett på tv... Iallafall om jag inte har glömt något. Pratat lite grann med 22åringen som kom över oväntat nu på kvällen. Lite sådär smått ofrivilligt social blev jag då. Glad att nu kunna slappna av i mitt eget rum. Sova. För att DET behöver jag.

Ja. God natt med er <3 Kanske slutar min ätarmardröm snart :)

Jag orkar inte ens skriva om min dag idag... Då det känns som om det har varit så mycket, och jag har annat i mitt huvud just nu. Går och bär på tunga känslor. Angående kost, onyttigheter... Ja, kalorier, fett, proteiner. Mängden jag äter... Och det stora hela med missnöjdheten och rädslan när det gäller vad jag tuggar i mig...

Ja, jag vet. Jag har blivit som besatt. Och det har ju inte BARA med vikten att göra! Jag är smal. Kanske för smal. Det ser jag. Och jag skulle gärna vilja säga som jag för några månader kunde göra "Jag vill gå upp i vikt. Tycker att det är gulligt med lite hull"... Ja, jag kunde säga det, med handen på hjärtat, när jag låg inne och de trodde att jag hade någon slags anorexia eller något.

Så var inte fallet, då. Men jag tror inte att jag kan säga samma sak nu. För att ska jag hålla handen på hjärtat, blir jag tvungen att säga att jag är livrädd, orolig... får ångest i blotta TANKEN på att gå upp minsta lilla kilo... trots att jag är underviktig.

Men det jag skulle säga. Det är inte BARA vikten som spelar in i min oro och ångest för ätandet. Utan det har även med min perfektionism att göra. Nu när jag har gått in för ett matschema(till en början för att gå upp i vikt), så vill jag att allt blir perfekt. Nyttigt ska det vara. Exakt samma mängd varje dag. Den perfekta mängden... Superhälsosamt eller ingenting alls...

Och ja-a... Varje gång som jag mår dåligt eller känner mig misslyckad. Uppgiven. Så sätter min självsvältarhjärna igång... Självskadebeteendet.

Men till dagen. Ska väl rabbla den kort, iallafall.

Vid nio imorse, gick jag hemifrån, efter att ha ätit frukost. Mötte personligt ombud utanför hennes kontor och kämpade mig sedan in innanför "aktivitetshusets" dörrar. Kändes tungt och otryggt. Jag klev in i som ett skal av osäkerhet. Sa inte mycket. Svarade kortfattat på frågor. Varenda rum vi beträdde(är det ett ord?), kändes läskigt och otryggt. Människors blickar, ville jag inte möta. Ville helst undvika all social kontakt och bara komma därifrån.

Men grejen är den att det VAR inte så läskigt. Jag kände mig rätt så lugn. Bara sådär extra osocial och otrygg i situationen. Där jag var på ett ställe där jag inte riktigt kände att jag passade in...

Men killen som visade mig/oss runt var jättetrevlig. Charmig och trygg i sig. Ja, jag skulle vilja säga underbar ;)

Jag hade säkert kunnat börja trivas där ordentligt. Då man hamnar som i en slags gemenskap där alla sitter i samma båt och där alla är supermysiga och trevliga. Omhändertagande och mottagande. Men känner jag mig inte trygg i situationen och "hemma" på stället, så känns det inte så lockande. Så vi får se hur jag gör. Kanske går jag dit någon dag och ser om jag kan våga vara lite social. Vore ju skönt.

Ja. Efter mötet, gick jag och satte mig vid forsen och åt min lunchmacka och drack min kakaomjölk. Skrev lite dagbok för att räta ut mina tankar. Ja eller försöka iallafall!

Solade lite grann, och gick sedan vidare upp mot stan. Satte mig på en bänk på torget och bara stirrade. Funderade säkert lite fram och tillbaka. Sedan bestämde jag mig för att gå och köpa någon dricka på affären. Tänkt och gjort. Och därefter iväg till busstationen för att åka hem.

Jag hade en himla tur. PRECIS när jag kom till stationen, kom min buss! Och jag kunde med glädje, sätta mig på bussen direkt, och åka hem.

Satte mig vid datorn en stund. Kollade typ hundar och lägenheter på blocket. Läste bloggar... och skickade iväg ett mail till förskolechefen här i området. Jo, ju närmre det där aktivitetshuset jag kommer, desto viktigare blir det för mig att komma ut på en riktig praktik. En plats där jag känner att jag inte underprestrerar... Eller vad man nu ska kalla det. Jag vill jobba. Visa mig själv och andra att jag kan. Att jag är stark och kan ta emot livets utmaningar med öppna armar. Något som jag VET att jag klarar av! Bara jag ger mig F*N på det ;D

Så nu hoppas jag på en praktikplats där =)

Ja. Oron och osäkerheten. Min dåliga självkänsla och självförtroendet... Ja, jag gick och la mig på sängen och halvsov en stund. Det behövdes!

Sedan åkte pappa, jag och 17åringen, för att äta mat på ett kebabställe. Ångest. Japp ångest. Oro... Lite smått stress. Men jag ville äta för pappas skull. Ville han vara snäll och bjuda på utemat... Ja, då SKA jag äta!

Ville köpa sallad. Men det blev kebabrulle. Och när jag kände att jag åt för mycket, pressade jag bara i mig den andra halvan nu på kvällen, för att slippa äta den imorgon. Den här dagen var ju ändå redan förstörd. Från och med imorgon, blir det hårda, strikta tag.

Ja. Efter maten, åkte vi hem och hämtade mamma, för att sedan åka iväg och titta på 13åringen och hans klass, framträda med sång och musik. Alltid trevligt. Och jag njuter och längtar tillbaka till när jag själv sjöng i kör. Jag blir så glad av sång och musik. Allra helst levande... Får liksom ett leende på läpparna. Harmoniskt på något vis. Och vissa i hans klass, sjäng himla bra också. Applåder i massor! Och en helt UNDERBART trevlig och rolig, scenvan musiklärare hade de med sig. Ja, han gjorde mycket med föreställningen.

Jo. Och sedan vi kom hem igen, har jag deckat(däckat?) framför tv:n. Hockey(okej. Den stavningen såg fel ut) tyvärr. Men trött som jag var, brydde jag mig inte riktigt. Smällde i mig en kokosboll(eller något liknande) för lite mer ångest skull :P

Och nu blir det sängen. Japp, långt detta, för att inte ha någon lust att skriva alls =P God natt med er <3