Ont i ansiktet. Växande sår. Tyngd över bröstet. Och kaos i skallen...

Men ändå är jag okej...

Det är så svårt att veta vad jag ska skriva, när livet just nu, tycks vara vänt upp och ner. Jag är nog minst lika frustrerad på mig själv som på livet. Lika förvirrad över vem jag är och hur man lever.. Vart jag hör hemma... Och OM jag hör hemma. Lika trött på att leva samma dag om och om igen, som att inte kunna kontrollera mig själv eller vad som händer omkring mig...

Jag vet inte om jag ser någon mening med att fortsätta hoppas. Med att fortsätta GÅ på denna mörka, nästintill osynliga väg mot ingenstans. Mot någonting som jag inte kan se. Med den kraft som jag inte orkar hålla fast vid...

För att. Ensam är inte stark. Men tillsammans gör mig bara svagare.. Jag behöver kontrollen..

Samtidigt som själen SKRIKER efter hjälp. Ett avslut. Kan jag inget annat göra, än att kämpa på min egen väg. Med min egen kraft..

... Och nu vet jag ingenting. Jag har tappat kontrollen helt. Och i skrivandets stund, känns det som om jag även är beredd att släppa den. Släppa allt.. Jag har inte VILJAN att envist krampa vid hälsans kontrollbehov. Inte orken att bry mig om rätt och fel. Vad som är bra och inte bra...

Men samtidigt står livet där bredvid och väntar. Och jag måste ta mig an det, sålänge som det stannar kvar.. Varför annars all denna smärta? Varför annars stanna kvar?

SÅ. Gymmet nästa =) Jag MÅSTE klara det här! TROTS att själen säger nej, och huvudet... Ja, hälften av det iallafall, håller med!

Men något annat alternativ FINNS inte. För att jag har familj. Nära och kära, att tänka på. Att få deras hjärtan att krossas. Deras liv att vändas på tvären... Bara för att JAG inte orkar... Nej. Jag måse få ett bra liv. Inte bara för min egen skull. Utan för ALLA som bryr sig! Det blir ingen H*vetets-stad-händelse nummer två!

Jag måste nog rabbla kort. För att känslorna tog mycket plats i detta inlägg..

Igår natt var en jobbig natt. Jag hade grävt ner mig DJUPT i den svarta lortiga gropen... Ja. Jag tror nästan att jag hade gett upp. Jag var bortom all kontroll över mitt eget liv. Över allt som betyder något. Och jag visste inte hur jag skulle hantera det.

Åt en mellanmålsbars vid fel tid. Samtidigt som jag inte hade kunnat äta tillräckligt mycket när jag väl SKULLE göra det! Vilket resulterade i att jag inte kunde få ihop någonting. Hur skulle jag gå upp i vikt, om jag inte kunde få kontroll över mig själv... och därför får återkommande svält-och flyktbegär hela tiden?

Natten spenderades då med dagboken och punktlisteboken i högsta hugg. Varvandes med att proppa i mig TRE mellanmåls(protein)bars på raken! Äta bara för ätandets skull. För ångestens skull. För uppgivenhetens och "jag skiter i vilket"s skull..

Vaknade imorse vid tjugo över sex, av en mardröm. En mardröm om 14åringen och en Bålgeting.14åringen retades med den där JÄTTELIKA getingen som spelade död. Satt och väntade in rätt ögonblick att attackera. Medans 14åringen petade på den, och jag satt paralyserad av rädsla, en meter bort. Försökte desperat få honom att förstå att getingen kunde bli arg och attackera...

Vaknade iallafall av rädsla för getingen. Då den började flyga omkring ilsket runt oss :P

Japp. Annars flyr jag från sjukhuspersonal, var och varannan natt. Men inte idag inte :P

Så jag klev upp och åt frukost direkt. Då jag fortfarande hade en bit vilja kvar att klara detta livet. Att ta mig dit jag vill, till det jag hoppas att finns.

Jag kände att det var lika bra att äta frukost direkt och sedan sova vidare. Då rörmokaren skulle komma idag. Och jag hade lovat mamma att jag skulle äta frukost ändå. Fastän obehaget av att äta när en okänd gubbe joxade i köket!

Bäddade ner mig i sängen igen. Hur jag mådde, minns jag inte. Inte heller vad jag gjorde eller tänkte..

Men klockan blev... Ja, jag minns inte.

Minns bara att jag satte mig vid datorn och väntade på att rörmokaren skulle gå hem. Och när klockan närmade sig ett, kunde jag ÄNTLIGEN gå ner för att äta lunch!

Jag pressade i mig dubbelt så mycket lunch än vanligt. En hel Rågkuse(över-och underdel) med smör, ost och skinka. För att jag vill ju få ordning på ätandet. Och en macka ska jag väl få i mig. Nu när jag märkt att det inte räcker att gå på mättnadskänslan.

Dagen har annars till största del bestått av att jag suttit vid datorn. Men segheten i skallen, gör att jag inte riktigt minns vad jag har gjort..

Jo. Jag såg två videos på youtube. Dokumentärer om konstiga saker som hänt. Typ.

Och så har jag kollat det vanliga. Och spelat BubbleShooter...

Mer? ...

När det var dags för middag, kände jag mig både tyngd, orolig... Ja... Jag befann mig inte på någon trevlig plats. Har faktiskt inget svar på vad som har hänt(???)... Jag som var så stark... Eller?

... Denna känsla resulterade i total brist på matlust. Vilket gjorde att jag bara åt några tuggor middag. Och satt och kände mig pressad av mamma, som reagerar på hur jag har ätit den sista tiden..

Lite till dator. BubbleShooter. Ja, mer minns jag inte..

Sedan blev det iallafall ner på nedervåningen, för film tillsammans med pappa och mamma. Kaffe, och hela FEM småkakor(!!!)... Då jag faktiskt struntade helt och fullständigt i hur jag äter eller när. Struntade fullständigt i min hälsa. I rätt och fel. Bra och dåligt. I att upprätthålla rutiner... Att ha kontroll..

Men inte så fullt ut, att jag inte mådde lite dåligt av denna brutala vändning, såklart.

Jag bryr mig fortfarande. Jag måste bara hitta tillbaka till styrkan... Börja lyfta upp mig själv, istället för att pressa mig nedåt.

... Men jag är vilsen...

God natt med er <3

Jag vet inte. Känner mig smått uppgiven och förvirrad... Det är ju inte BARA detta. Det är en massa annat också, som cirkulerar på insidan av mitt huvud..

Men just detta. Det kallar jag en period.

Min trygga plan har spruckit. Då den inte fick mig att gå upp i vikt. Likheten mellan brist på matlust och mättnad, är väl för stor, antar jag...

Men här ska börja tränas på gym! :D Kanske försvinner ångesten och den värsta osäkerheten/perfektionismen då ;D

Vi hörs ikväll <3

Idag har varit en... Ja, det har varit en dag..

Jag vet inte hur mycket jag vill skriva om mående, EGENTLIGEN. Då jag känner att det mer kan dra ner än lyfta upp...

För att ett faktum ÄR ju, att det känns som om jag GÖR det mot mig själv. Jag drar ner mig själv i skiten. "Skapar" ångest som jag likväl skulle kunnat slippa. Och grubblar över de saker som ständigt får mig att svikta..

Jag gör ingenting för att ta mig framåt... Och tar inte heller till mig, att göra saker som får mig att må bra.. Jag tvivlar gång på gång, på åt vilket håll jag vill gå. Och får en återkommande lust att bara isolera mig från allt...

... Men varför(???)...

Jag KAN ju liksom må bra. Ha ett liv. Jag är fullt kapabel till att skratta. Det är fullt möjligt för mig att göra de saker som får leendet att uppenbara sig på mina läppar... Fullt möjligt att ta mig ut bland folk. Att finna kärleken.. Jag menar. Killar finns det gott om!

Ja, jag vet inte. Jag är inte särskilt intresserad av livet... Inte särskilt intresserad av vad som finns omkring mig. Av alla möjligheter... Av mina medmänniskor...

Men vi tar dagen idag.

Igår slutade natten med att jag bestämde mig för att bli ÄNNU noggrannare på att äta ordentligt. Att jag skulle äta mig YTTERLIGARE lite mättare. Och att jag skulle se till att köra ÄNNU hårdare på rutinerna. Så att jag kan gå upp till den vikten jag ska vara i. Och så att jag är SÄKER på att jag får i mig den näring som jag behöver...

Tassade ner i källaren. Och hämtade upp min kartong med mellanmålsbars. Åt en. Skrev lite dagbok. Då jag mådde som jag mådde...

Övertalade mig själv om att det får vara nog nu. Ska jag kämpa på egna ben från och med nu, ska jag även klara av att ÄTA som jag ska! EJ lyssna till min oro och ångest!

Så. Ner på nedervåningen, för en halvstor skål med vaniljyoghurt med kakao och banan i.

Åt den, och skrev sedan lite mer i, om det var punktlisteboken(?) eller dagboken(?)...

Lystande på lite musik. Blev tröttare och tröttare. Men kunde inte sova..

Jag vaknade iallafall idag, klockan runt kvart över nio - halv tio...

Klev upp och åt frukost. SKULLE äta lite mer än normalt, var det meningen. Men mättnaden sa stopp. Så, det blev väl ungefär samma mängd. Men mer av müslin och mindre av yoghurten..

Upp och lägga mig i sängen igen. SUPERTRÖTT. Tror dock inte att jag somnade..

Men jag låg kvar i sängen, fram tills klockan var tolv. Då jag klev upp... för att "jag måste ju äta lunch"...

Vattnade mina växter. Och satte igång datorn. Minns inte vad jag gjorde på den sedan. Men det var säkert inte viktigt. Bara det gamla vanliga.

Ner för lunch... Vilket inte heller DEN, gick bättre. En överdel av Rågkusen, med en skinkbit och en ostbit... Ja, det var vad jag fick i mig. Fortfarande mätt efter frukosten.

Efter lunchen, blev det till att börja städa badrummet här på övervåningen. Lovat är lovat. Och det är min uppgift. Hur liten ork jag än må ha. 17åringen och 14åringen har allrummet. Då jag aldrig vistas där. På grund av att rummet känns kallt och tungt...

Det gick iallafall bra. Och humöret, liksom psyket, skötte sig utmärkt. Den egentliga bristen på ork, störde mig inte särskilt :)

Jag städade i min egen takt, och trivdes faktiskt rätt så bra med att "leka med vattnet" och flyga i mina egna tankar. Samtidigt som jag halvt som, fick koncentrera mig på annat för en stund.

... Och så är det ju alltid trevligt att se att man gör skillnad. Få känna sig lite vuxen och sådär =)

Efter badrummet, gick jag direkt på hallen och trappan ner. Torka av trappräcket och tavlorna i trappen. Och sedan dammsuga nedervåningen.

När dammsugaren var igång, var min mun i full fart. Jag sjöng högt och tydligt, på låten "Concrete Angel" av Martina McBride. Om och om igen... Jag KAN ju den låten utantill. Så det var den enda låten jag kunde sjunga utan musik i öronen.

Vissa gånger lät det mer falskt. Andra gånger lät det jättebra. Men man märkte ju till slutet, att orken började ta slut... Så då slutade jag sjunga =)

Japp. Det var EFTER dammsugningen. Då jag blev trött. Som jag började känna av alla dessa tunga känslor...

Jag satte mig vid datorn, för att ta upp "arbetet" där jag slutade igår. Fortsätta med rasgrupp 2. Hann bara kolla upp NÅGRA hundar... och så var jag tvungen att sluta igen. Huvudet var tjockt av tankar(?). Tungt. Och jag orkade inte SE alla dessa bilder. Och all denna text. ÄN mindre, SKRIVA om dem!

Lämnade sidan. Men sparade det lilla jag faktiskt skrivit, framme. Då jag kanske orkade senare(men raderade sedan allt, istället)..

Tog istället fram en ny omgång av spelet BubbleShooter. Sköt några bubblor... och sedan stängde jag ner även det...

Jag var väldigt känslig för både bild och ljud, just nu... Och jag orkade inte med några intryck, i och över huvud taget..

Jag gick och la mig på sängen istället. Lyssnade på lite musik... Youtube. Bara låg och stirrade rakt ut. Kände mig ledsen och ensam. Ville bara blir ÄNNU mer ensam. Minns jag skrev i min punktlistebok, att jag ville sätta mi... Nej, det var nog dagboken, förresten.. Eller så var det min tredje blogg. Minns faktiskt inte... Men jag skrev iallafall att jag bara ville sätta mig i en mörk och trång garderob, och ta avstånd ifrån livet... Ville inte träffa människor...

Ja. Och så vidare.

Ner för att äta lite middag. Skulle ju ha ätit mer. BORDE ha ätit ner. Men jag var inte heller nu, särskilt hungrig. Matlusten har varit puts veck, de senaste dagarna..

Men jag åt.

Sedan BÖRJADE jag diska. Men det kändes för jobbigt. Jag var för trött. Hjärtat för tungt. Och skallen för full...

Så mamma tog över, efter hälften..

Själv gick jag upp och la mig på sängen. Sänkte volymen rejält på min mobil, och satte RixFM i örat. Och så bara låg jag där och lät tiden gå. Kände vad jag kände. Och tänkte vad jag tänkte..

Vetskapen om att saker hade kunnat vara annorlunda om jag bara... Ja, var annorlunda.. Fick mig att känna, som vanligt, att jag bara ville isolera mig. Jag menar. Vad är det för mening att tänka att man ska kämpa sig framåt, när det ändå inte tycks betyda någonting för en? När det ÄNDÅ inte tycks vara menat att hända(?)...

Ner för att dricka kaffe. Äta en kola... Ja, inte heller en kaka, kunde gå ner. Då jag redan kände mig för mätt... Och så en till WallanderFilm. Tillsammans med pappa och mamma.

Ja. Så nu blir det väl sängen. Får se vad jag hittar på imorgon. Hoppas ju på att finna styrkan då ;)

God natt med er <3

Nu tar vi och röjer igenom den här dagen också, då :)

Efter mitt inlägg igår, satt jag kvar vid datorn i ytterligare någon timme. Fram tills tjugo över ett, tror jag att den var. Jag kände mig spänd, och trodde inte att jag skulle kunnat få ro ändå.. Mycket tankar, ni vet.

Jag satt kvar och spelade BubbleShooter. På BubbleShooter... På BubbleShooter. Om och om igen.

Blev alldeles trött i huvudet, efter en stund.

Bäddade iallafall ner mig till slut. Men tankarna fortsatte leva rövare innanför mitt pannben. Låg och bara stirrade. Vred och vände på mig. Blev frustrerad på mina egna tankar. Och skrev av mig i min dagbok...

Låg vaken lite till. För att sedan somna.. Och vakna strax efter nio idag.

Ner för att äta frukost. Halvt död. Lite yoghurt med müsli. Lite mindre än vanligt. Så att jag fick plats med en limpsmörgås också. Japp. DET går tydligen bra! Men inte att byta ut yoghurten mot gröt(?)! Nej, DET är läskigt :P

Jag gjorde iordning efter frukosten. Och passade även på att ta hand om efter mammas och pappas frukost..

Upp hit. Vila lite till. Och sedan skulle jag ut och hjälpa pappa med lite sysslor. Vilket by the way, inte slutade som det var tänkt.

Jag vägde mig idag efter frukosten. Minns dock inte direkt vad det stod på vågen. Men jag tror att det låg på typ 49.6 eller något..

Men grejen är den, att jag känner att jag äter som jag borde. Jag äter tills jag blir mätt. Oftast iallafall. Tror jag. Men det är ju bara så svårt att veta vart gränsen går. När man är mätt. Skillnaden mellan att vara spänd i magen, och hungrig. Skillnaden mellan avsaknad av matlust, och att vara mätt..

Och så vet jag ju med mig att jag har börjat äta mindre och mindre, till både lun... Ja, iallafall lunchen. Och kanske frukosten. En väldigt liten middag idag..

Men grejen är den, att jag har trott att jag åt mindre för att jag inte BEHÖVDE mer längre. Att jag hade mindre kvar att gå upp.. typ.

Men men. Vidare.

Större delen av dage...

Eller vi börjar såhär.

Innan lunchen, hjälpte jag iallafall pappa. Vi skulle flytta lite trädgårdsmöbler. Slänga lite gamla nedgångna. Och så skulle vi kolla igenom ett par gamla plastbackar eller plastlådor med gamla leksaker i. Som även dessa, skulle slängas. Det mesta av det iallafall.

Möblerna som var nedgångna, kom vi inte åt. Då de har växt upp en massa taggbuskar eller något liknande, framför dessa..

Och leksakerna var mögliga eller något. Så bara att hiva det mesta. Den ena lådan var trasig. Så den gick inte att lyfta. Då fick jag lägga över allt i en sopsäck istället. Ja, två stycken.

Städning av toaletten här uppe och dammsugningen därnere, fick vänta tills imorgon. Då jag kände att det blev både för mycket och stressigt, att klämma in det idag.. Nu när pappa ville ha hjälp också.

Resten av dagen, har till största del gått åt till att gå igenom ALLA hundraser i rasgrupp 1. Igår gick jag igenom rasgrupp 5. Då det var den som jag var mest intresserad av. Men nu bestämde jag mig för att gå igenom ALLIHOP. Och skriva ner kort info om de raser som verkar intressanta..

Japp, man kan ju säga att det enda jag kunde se framför mina ögon sedan, var hundar och en massa text. Ja. Det blev helt snurrigt i huvudet. Jag blev trött, och började stressa upp. Men envis som jag var, ville jag inte ge upp. Jag skulle gå igenom ALLA dessa hunder, under denna rasgrupp!

Men. Jag gav mig. Tog en paus. Då stressen mycket låg i ifall vi snart skulle behöva göra annat.. Tillexempel äta middag. Och även i att jag borde vara UTE när det är så fint väder!

Jag gick ner. Kollade läget. Dukade bordet inför middagen. Och tog sedan på mig sandalerna för att gå ut på gården.

Jag gick först upp hit för att sätta mig och fortsätta.. Men räckte mig istället efter mobilen och hörlurarna. Jag MÅSTE ha en paus. Slappna av. För att stressen var jobbig att handskas med. Då hundarna rullade rundor i skallen..

Ut på gräsmattan. Gick runt runt runt. Och bara ställde mig och tittade uppöver himmelen. Utöver naturen.

Sedan satte jag på musik i öronen. Började med radion. Men då jag inte kunde låtarna som spelades där, bytte jag till min spellista på youtube istället.

Började sjunga. Men kände mig spänd och nervös. Hungern gjorde ju inte sången bättre :P

Dörren var öppen till vardagsrummet. Så ringrostig som jag var, fick jag "scenskräck"... Och så började jag med HELT fel låt. Jag började med Concrete Angel. Och den var för mycket för en uppvärmning. Testade sedan, efter några gånger, Because of you... Men det var förfärligt! Och så till sist, den tredje av mina favoriter... Halleluja, med Molly Sandén. Och den.. Ja, DEN lät bra. DET var en bra uppvärmningslåt. Alldeles lagom höga toner. Och små pauser. Så att man fick chansen att dra in luft ;)

Middag på det. Disk efter det.

Och sedan upp hit för att avsluta vad jag hade påbörjat. HUNDARNA. Och jag blev klar. Gick igenom VARENDA EN, och skrev upp det viktigaste om dem. Planen är att jag ska hitta en klar favorit sedan. EN hundras med favoritstandarden, både vad gäller sociala och beteendemässiga egenskaper. Ändamål, och utseende. EN favorit.

Ja, och när jag var klar med det...

Jag vet iallafall att jag har skrivit en del punklistebok idag. Försökt sortera upp mina tankar. Och kanske överlämna dem från min hjärna, till mitt kära block ;)

Har säkert kollat det vanliga, på datorn. Såsom blocket(men det tror jag inte). Läst lite bloggar. Jag har varit inne och kollat hur jag ligger till på lägenheten.. Ja, och nu på kvällen, har jag spelat BubbleShooter.

... Såg en Wallanderfilm tillsammans med mamma, pappa, 14åringen, och delvis 17åringen. Åt en godis och en kaka.. till kaffet..

Och nu blir det natten.

Har haft i tankarna hela dagen idag, att jag borde messa personligt ombud, om en sista tjänst. Att hon hör av sig till arbetsförmedlingen eller försäkringskassan, och ser vart vi står när det gäller praktikplats.

Men det har inte blivit av. Ett stort steg, antar jag. Men det är den enda vägen jag vill gå, just nu.

God natt med er <3

Ja. Nu bloggar vi. Jag har varit stressad såå länge. För att jag har suttit fastklistrad och upptagen med annat, den senaste timmen. Och jag vill ju inte blogga efter MIDNATT!

Idag har jag tänkt mycket. Åt många olika håll och kanter. Det har hänt mycket inom mig. Många omfunderingar. Ny styrka. Och mycket. "Kanske så, så eller så"...

Men jag ska börja med gårnatten och jobba mig till "skrivandets stund".

Igår kväll när jag gick och la mig, mådde jag som vanligt, lite halvdant. Men jag tänker inte säga att jag mådde dåligt. För att det låter så tråkigt. Och det är ju trots allt bara vanliga känslor.

När jag kröp i säng, kände jag mig rätt så uppgiven. Jag minns inte RIKTIGT hur jag tänkte och kände. Men jag minns jag skrev i dagboken några gånger. Och att det kunde låta såhär: "Jag vill bara säga upp all kontakt med alla. Dra mig undan och inte BRY mig om någonting eller någon. Jag vill bara skaffa mig mitt eget boende och leva mitt eget liv. Utan någon som bryr sig om mig. Utan någon att bry mig om.. Svälta om jag vill. Försvinna om det behövs..". Ja, jag minns inte varför. Och inte heller mer ingående..

Så vi lämnar det och går vidare.

Något annat som störde mig inatt, var det faktum att jag inte visste hur jag skulle hantera morgonens frukost. Och inte heller dagens dusch.

Frukosten är det gamla vanliga bekanta problemet. Med att jag har svårt att våga frångå det normala. Är det yoghurt som gäller. Så är det yoghurt som gäller. Fastän jag gärna skulle vilja variera med gröt eller något. Men då sätter funderingarna och osäkerheten igång. Det går inte ihop.

Duschen var bara en oro för att jag inte visste när jag skulle klämma in den. Och att det kändes som om det skulle springa folk omkring ivägen hela tiden..

Vidare.

Jag vaknade iallafall imorse. Efter att ha somnat någorlunda sent.

Klev upp vid kvart över nio. Om jag inte missminner mig. Och åt frukost. Yoghurt med musli, som vanligt.

Sedan direkt upp och vila en stund till. Nerbäddad i sängen..

Jag minns inte hur ofta eller när jag skrev dagbok. Men det blev en del av det idag. Det och punktlisteboken. Några planeringar över framtiden. Lite intressen och andra tankar som behövde skrivas ner..

Jag klev iallafall upp någon gång mellan elva och halv tolv. För att tvinga in mig själv i duschen. Letade lite smått efter någon mamma eller pappa. Men mamma vilade efter att ha jobbat natt. Och pappa var "spårlöst försvunnen". Vilket gjorde att jag blev osäker. Ville ju säga till att jag gick in och duschade. Ifall att någon skulle behöva in dit.

... Men trots att detta gjorde mig stressad, snodde jag duschen. Och fick det avklarat. Lite mindre behagligt än annars. Men sedan var det ju gjort iallafall ;)

Vattna mina växter i vanlig ordning. Sedan lite datorhäng. En hel del BubbleShooter.. Läste lite bloggar. Kollade hundar på blocket...

Sedan bestämde jag mig för typ hundrafemtioelfte gången, för att ta tag i mitt liv. Jag ska bli självständig och stå på egna ben! Jag ska ta mig dit jag vill, med vad jag har. Använda min styrka, och pressa undan min rädsla och yttre svaghet.

För att jag BEHÖVER framåt. Jag är inte ung föralltid. Och den gamla starka, envisa D. Som aldrig lystnade till fel känslor, utan bara körde på. Likt en bulldozer.. Ja, den D FINNS nog någonstans därinne. Visst det var jobbigt. Men jag klarade det då. Och jag borde klara det nu också. Trots att vuxenvärlden är både större och mer krävande.

Så. Det första steget blir att ta mig an en praktikplats. Sedan blir det flytt så fort som möjligt. En fritidsaktivitet. Träning. Och så såsmåningom något husdjur. Det, efter att jag klarar allt "viktigt" utan problem.

Jag har suttit MYCKET vid datorn idag. Minns knappt vad jag har gjort.

.. Vänta. Tar en snabbkik i punktlisteboken. Kanske hjälper mig ;)

... ... Nej, inte mycket..

Men vi går vidare. Det jag minns, kan jag ju iallafall säga.

Jag var ute på gården och hämtade en pinne till mina tomater. Att binda upp dem med. Trixade och joxade. För att allt skulle stå stadigt. Satt och ältade det faktum att de inte verkade bli gödslade rätt. Då de är både långa och spinkiga. Men undrade samtidigt om det kanske var för tidigt att avgöra. Då jag precis börjat gödsla dem ordentligt.

Ältade att de borde planteras om. Men att jag varken vågar eller orkar...

Ja-a..

Jag har legat en del på sängen. Bara tråkat. Och så har jag varit ute och gått en snabbis. Bara dragit in luften, och funderat över min nya plan..

Vi gjorde varma mackor i ugnen. Och... Ja. Mer hade jag tydligen inte att säga om det!

Sedan till kvällen, ramlade jag in på spets-och urhundsraserna. De är ju verkligen något av de FINASTE hundar man kan ha! Kollade upp lite olika raser. Läste på om dem. Och skrev en lista med kort info om de mest intressanta av dem...

Ja, jag fick för mig, att en sådan ville jag ha någon gång i framtiden. Att vara aktiv med. Cykla och springa tillsammans med. Vara ute i skogen och pulsa(heter det så).. Typ. Kanske åka rollerblades eller något. Ja, möjligheterna är ju enorma ;D

Liten paus för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. En godis och en småkaka, och kaffe. Till Wallander.

Började fundera över ifall jag kanske ändå ville flytta till H*vetets stad. Då jag började längta efter den samhörigheten som jag ändå känner när jag spenderar tid med Xsambon. Ut i naturen. Fiska. Åka båt. Sitta på berget och titta neröver vattnet. Gå runt i de få affärer som faktiskt ändå finns. Och nu när vi är hundfria och mindre fattiga, även åka bort och hitta på saker tillsammans.

... Det faktum att jag då redan har ett boende och det vuxna livet redo för mig, är ju inte mindre lockande, det heller. Och så slipper jag oroa mig för det faktum att mina föräldrar ska "övervaka" mig för mycket sedan.

Jo. En sista notis nu innan jag avslutar. Morgonens STÖRSTA ångest, låg i mina syskon. Alla helst i 23åringen. Hon som föreslog att vi kunde bo tillsammans när jag fått lägenhet. För att hon själv snart inte har någonstans att bo... Ja, ångesten låg i skuldkänslor..

Varför skulle JAG just vara den som får möjligheten att flytta hem när jag behöver... och mina syskon inte får plats när DE behöver? Och kan jag vara så elak att jag bara tänker på mig själv, när jag väl får lägenhet? ...

Ja. Med den funderingen, säger jag God natt. God natt med er <3

Okej. Nu gäller det! För typ hundrondeelfte gången... Jag måste göra vad jag kan, för att ta mig dit jag vill. Lägenhet kan jag ju inte göra så mycket åt, just nu. Men jag ska allt slå ner min rädsla! Ta en praktikplats, och börja träffa folk.

Jag är ju inte ung hela livet. Även om det känns som om allt står stilla. Det är bäst jag tar tag i allt vad livet har att ge. Medans det fortfarande står tillgängligt :)

Vi hörs ikväll <3

Okej. Gårdagens inlägg blev VÄLDIGT långt! Sådär långt så att det blir alldeles rörigt och segt i huvudet. Och man får svårt att slappna av efter det..

Japp igår kväll när jag hade bäddat ner mig i sängen, mådde jag lite sådär halvdant, kan jag ju säga. Så idag blir det ett kortare inlägg. Hoppas jag. Och möjligtvis en liten förklaring till varför jag mådde dåligt igår innan jag somnade...

Ja. Vi börjar väl som vanligt från natten.

Jag hade... Nej, nu höll jag på att ljuga :P Jag hade INTE särskilt svårt att somna igår natt! Men däremot så hade jag en himla ångest. Ja. Sådär så att det klämmer runt hjärtat och man känner sig tung och dyster..

Jag kände bara att hela min blogg hade förvandlats till en lögn. Nej, jag menar inte att jag LJUGER i mina inlägg. Denna bloggen ÄR och kommer att FÖRBLI en ärlighetens blogg. Då det är VÄLDIGT viktigt för mig att det jag SKRIVER om mig själv. Det som HÄNDER i mitt liv... Det jag FÖRMEDLAR till mig själv... och ANDRA(!), ska vara så sant och ärligt det bara KAN vara! Vad är det annars för mening att skriva? Om man ändå ska minnas tillbaka på FEL saker sedan(?)!

Nej. Det som tyngde mig, var att jag känner att jag har blivit RÄDD för att skriva vad jag verkligen tänker och känner. Pressad till att skriva på ett visst sätt... Jag känner mig spänd och... Ja, spänd..

Och det beror till stor del på att jag VET vilka som läser bloggen. Och att jag VET att de vet vem jag är..

Ja, och då "pratar" jag ju såklart om de personer som har träffat mig..

När jag startade den här bloggen, så var ju meningen att jag skulle vara HELT anonym. Då jag redan TIDIGARE har känt av samma problem. När jag skriver "till" sådana som jag har träffat..

Men det BEHÖVER ju inte vara så svårt. Jag måste bara ignorera bort pressen. Det ÄR ju inte så farligt att öppna sig för andra. Och att vara ärlig mot dem, likväl som mot sig själv. När jag tänker efter, hade det inte heller varit HELT fel om mina föräldrar hade läst bloggen. Då hade jag sluppit känna mig så... Ja, att de inte vet vem jag är =)

Men slut med det nu. Nu måste jag rabbla dagen idag. Om inte inlägget ska bli METERLÅNGT igen ;)

Jag somnade iallafall och sov JÄTTEBRA. Vaknade imorse vid kvart över nio, MINST lika jättetrött :P

Ner, och halvsovandes äta frukost. Bara lite grann sådär. Ja, lite mindre än vad jag brukar.

Upp igen, för att vila lite grann. Japp idag skulle jag se till att inte somna! Vill ju kunna sova inatt också ;D

Klev upp klockan halv elva. Satte mig i vardagsrumssoffan och väntade på mamma och pappa. För att idag blir det tidigt lunch. Då det är fredag, och pappa åker till jobbet vid kvart över elva.

Åt tillsammans med dem. Och sedan diska ordning efter luchen.

Upp hit för lite datorhäng. Vattna växterna och sådär...

Minns inte vad jag gjorde vid datorn. Men kollade säkert allt det vanliga. Och upptäckte även att bloggplatsen inte gick att komma in på. Och inte heller de bloggar som finns där. Lite orolig över ifall alla bloggar på bloggplatsen skulle ha försvunnit för att något blev fel. Och att därför ALLA mina texter, VARJE dag sedan JANUARI, skulle ha försvunnit!

Men jag tänkte inte så mycket på det. Kollade in lite då och då. För att kunna märka när det fungerade igen..

Sedan satte jag mig ute på stentrappan i solen en stund. Måste ju passa på medans det är sommar!

Musik i öronen, och kepsen på huvudet. Mest för att jag inte orkade duscha..

Så. Efter att ha skrivit av mig lite(kanske eller inte. Minns inte), så bestämde jag mig för att ta en sista runda med gräsklipparen innan hösten kommer.

Bad mamma kolla om den hade bensin. Sedan blev det en HELJOBBIG promenad fram och tillbaka över gräsmattan, med hökögon och med kroppen dubbelvikt. Jo, eftersom att vi har TRÄD på hela gården, ligger det ju GRENAR stora som hus(okej överdrivet :P) över hela gräset!

Så. Plocka, plocka. Plocka. Sedan blev det till att börja klippa. TJOCKT, högt och fuktigt gräs i plättar. Och kort, torrt och tunt gräs, här och var. Hur kan det växa så ojämnt? Och sedan var det TRÖGT som F*N på vissa ställen i gräset, och gräsklipparen körde i princip av sig själv på ANDRA ställen. Men det antar jag beror på mossan som finns här och var :)

Men joxet var ju att eftersom att gräset på vissa ställen, var fyra decimeter högt och fullt av fukt, var jag tvungen att ställa gräsklipparen på två ben, vartannat steg(!), för att inte motorn skulle stanna!

Efter typ halva gräsmattan, var jag JÄTTETRÖTT. Tom i magen och i brist på vätska.. Men jag fortsatte i ytterligare nästan en och en halv timme. Ville bli klar med HELA, innan jag lät motorn stanna!

Runt och fram och tillbaka. Det jobbigaste var trots allt de ställen där gräset var såå kort och torrt att jag inte kunde SE vart jag redan hade klippt!

... Men jag blev klar. In och dricka en halv liter vatten. Och sedan datorhäng. Stirrandes in i skärmen, skjuter jag bubblor på BubbleShooter. Läste lite bloggar. Då bloggplatsen fungerade igen...

Och så blev det att krypa ihop till en tung boll, på sängen. Stirra rakt ut, och bara känna hur TUNG man är. Likt ett bowlingklot... Orkade BOKSTAVLIGT talat inte lyfta ett FINGER!

Ner till soffan. Vänta på middag. Äta.

.. Ja, och sedan blev det att diska efter maten! Något jag helst hade sluppit, med mitt lilla skavmärke/brännmärke i mitten av handen. Som jag fick så generöst av gräsklipparen :)

Upp till datorn i fem minuter. Ner igen och slår mig ner framför tv:n.

Där blev jag sedan sittandes. Supertrött och längtandes efter pappas ankomst. Så att vi kunde fika tillsammans. Mamma, pappa och jag. Innan mamma skulle till jobbet vid halv nio. Pappa kom hem klockan åtta... Men vi hann! ;P

Nu blir det sängen. Välförtjänt. God natt med er <3

Hur ska jag BÖRJA beskriva den här dagen? Och hur ska jag MINNAS allting?

Huvudet är segt. Jag är trött och hängig... Och har egentligen ingen större lust att tänka efter..

... Men jag ska ändå rabbla kort och gott, en liten sammanfattning över min dag. Så att jag åtminstone har en framtida HINT om hur just den 4 september år 2014 såg ut :)

Jag vaknade... Eller vi kanske ska börja med när jag SOMNADE. För att även IDAG, hade jag väldigt svårt att somna... Ja ni får läsa "igår"... Eller nej. Det är nog rätt. Det blir idag. Jag somnade nämligen efter tre imorse, idag också.

Först låg jag och bara som vanligt funderade över livet. Vred och vände mig. Ältade kanske framtiden... Eller rullade nutiden, på insidan av mitt pannben...

Och DET var väl lugnt. Visst. Jobbigt att ligga vaken och inte kunna sova. Men inte värre än så.. Vad jag minns.

Men så slog det mig som en blixt från ovan. Ett bekymmer. En oro. Ångest. Lite smått uppgivenhet..

... Hmm. Jag vet inte om jag orkar gå in på det. Men det hade iallafall att göra med mina chanser till att kunna få denna lägenheten som jag sökt, om jag nu skulle hamna först i kön. Jag kom på det faktum att jag går på aktivitetsersättning. Att jag har rätt till bostadstillägg. Men att DE kanske inte är insatta i det(!)... och att jag har en gammal anmärkning hos kronofogden.. Som iochförsig ska försvinna snart! Men som ändå kan förstöra. Då den var på en HYRA!

Men den var gammal, och hade sina orsaker. Så kanske.. Men det var bara inte rätt tillfälle att "explodera" på DET, när jag skulle behöva sova!

Jag klev upp igen, vid ettiden, och satte mig vid datorn. Kollade hyresbolagets hemsida. Och sökte information. Lugnade mig i vetskapen om att man(vad jag fattade) får chansen att prata med dem innan, om man hamnat först i kön.

Mådde fortfarande halvt dåligt av att inte kunna sova. Ångest klämmandes mot hjärtat... Depp. Uppgivenhet... Ja.

Så jag tassade ner i källaren och hämtade en av mina mellanmålsbars. Och åt den.. För att sedan somna. Ja, efter lite dagbok och sådär.

Vaknade tidigt imorse. Klockan var väl runt halv sju. Men försökte sedan vila mig fram till att klockan skulle bli halv nio. Då var det dags att kliva upp. För att vid tio i, var det dags för mig att gå till bussen.

.. Mötte mamma på nedervåningen. Sa hejdå. Varpå jag fick frågan, lite sådär påhoppigt, om frukosten. Men det hanns inte med, helt enkelt. Inte idag. Då hade jag behövt kliva upp ÄNNU tidigare(!)...

Traskade iväg i det härliga, friska vädret. Stod och väntade i tio minuter, på bussen..

Och när jag väl klev på, fick jag åka gratis. Då schauffören hade för bråttom för att ta reda på HUR jag hade tänkt betala, innan han sa varsågod. Kortläsaren för busskort var nämligen ur funktion... Men jag skulle ju betala med bankkort.

Jaja. Inte mig emot ;)

Väl i stan, gick jag och satte mig vid forsen. I solen. Det var varmt och det brände mot hårbotten. Härligt. Men jag bestämde mig för att jag inte orkade sitta stilla där i värmen.

Gick upp och satte mig utanför personligt ombud, i skuggan, istället..

Obehag, obehag, obehag. Jag kände mig väldigt spänd. Och min svarta sköld, kom väl till pass. Ja, den fungerar så otroligt bra. När jag inte vet vart jag ska titta. När jag knappt vågar visa mig eller synas. Ja, då föreställer jag mig den där skölden. Och jag "försvinner".. Fungerar inte optimalt. Men det underlättar =)

Anledningen till obehaget...

Jag är inte HELT säker! Men jag VET att jag tyckte att det var obehagligt att bli sedd. Kanske med tanke på vart jag SATT... Eller för att jag helt enkelt bara råkade känna mig övervakad... För att jag skulle till att TRÄFFA någon(?)...

Ja, ni märker ju. Jag är inte så säker.

Men så kom personligt ombud. Vi gick direkt in till aktivitetshuset. Mötte upp den här snubben som vi skulle träffa. Och satte oss sedan i ett rum och pratade. Ja, de iallafall. Ja satt mest stel och stirrade ut genom fönstret. Önskade att det skulle ta slut. Ja, det kän... Ja, vet egentligen inte VARFÖR det känns så obehagligt med just det där stället. Eller har det att göra med människorna? Situationen? Har det bara att göra med att jag inte tycker om att känna mig "i centrum"?

Men trevliga och varma människor iallafall. Omtänksamma... Ja, och så var det ju trots allt en STOR trygghet att personligt ombud var där! Även om jag egentligen inte är JÄTTETRYGG med henne HELLER, ännu.

Efter mötet, pratade vi lite till, inne på hennes rum. Bokade ny tid till aktivitetshuset på tisdag om två veckor, och sådär.

Som vanligt så drogs jag med i ett samtal som fick mig att ramla en liten sväng tillbaka in på det förflutna. På en väg som alltid får mig att minnas. Att börja fundera, och älta vad som tidigare hänt..

Ja, men det var ändå inte så jobbigt. Inte egentligen. Jag minns jag tänkte att jag inte vill träffa folk igen. Att jag bara vill dra mig undan och slippa alla... Men vet inte hur mycket det hade med det förflutna att göra. Där jag gick på min väg i solen och inte ville åka hem..

Jo. Efter mötet, ville jag ju såklart fortsätta njuta av det fina vädret. Och jag var så TRÖTT på att vara hemma. Kände inte för att NÅGONSIN lämna stan igen! Inte för att åka hem. Och det som störde mig och som fick mig att planera att GÅ hem, på tom mage och allt. Var att jag inte ville ta en senare buss. Då jag riskerade att få åka med något av syskonen hem. Och jag ville INTE ha sällskap!

Men lite dagboksskrivande senare. Och jag tog bussen hem. Dock utan syskon :)

Jag tänkte egentligen inte äta någon lunch. Men tog mig ändå en korv med bröd och kaffe, på macken. Kan ju inte börja bråka med maten nu. Även om det känns lite lockande..

Väl hemma. Ja, jag får nog rabbla nu. För att inlägget är REDAN för långt!

Det blev datorhäng direkt. Kollade upp det gamla vanliga. Och spelade lite BubbleShooter.

Läste min egen blogg, för att kolla tillbaka lite...

Vattnade mina växter. Och åt sedan lite middag. Ugnspannkaka.

Mer dator. Vad jag minns. Mest sittandes och bara vänta. Göra ingenting...

Ner till tv:n istället. Och blev sedan sittandes tills jag kom upp hit för att blogga.

Lusten att äta någonting. Och en inre vägran att faktisk GÖRA det, har funnits här, på kvällen. Ett glas kolsyrat vatten, fick jag dock i mig. Men äta ville jag inte göra. Då det var fel tid för det.. Eller så har jag bara ramlat ner i någonting igen.. På grund av???

Men god natt iallafall. OJ, vad detta blev långt.

God natt med er <3