Samtidigt som jag bara stampar...

Jag får ju försöka välja ut ett av alla stegen, kanske.. Och köra på.

Annars så kommer jag ALDRIG någonstans!

Skulle jag komma längre med allt, hos dig? Vill ha ett liv med dig.. Men kanhända att jag sviker både mig själv och mina föräldrar...

Kanske bara en "semester" till, i H*vetets stad... Så vet jag vad jag vill(?)..

Mina tankar idag, har varit fokuserade på framtiden. Och BARA framtiden. Lite punkter om saker som rört sig i mitt huvud. Intressen. Önskemål. Framtidsdrömmar. I min punktlistebok. Intryck som har samlats i mitt huvud... Men mest som mest(om man nu kan säga så), funderingar kring vilken väg jag borde ta för att ta mig dit jag vill. Och vad det egentligen är som jag borde börja med...

"Vem är jag och vad klarar jag av", har varit en annan fundering.

Inatt somnade jag rätt så sent. Efter att ha legat i sängen och sett på en gammal amerikans tv-serie på mobilen..

Vaknade sedan imorse klockan... Ja, det minns jag inte. Men klev iallafall inte upp förräns vid halv tio. Åt frukost... Men inte under glädje, kan man ju inte påstå!

Nej, jag kom NER, nyvaken, men på ett rätt så bra humör. Började plocka fram frukosten. I samma ordning som jag alltid gör.. Och så när jag skulle ta fram juicen som jag för en gångs skull, kom ihåg att förbereda tills idag. Då jag alltid annars glömmer. Och därför inte har någon kall juice till morgonen... Så fanns den inte där! Jag hade inte tagit ett GLAS av den där juicen. Då jag gjorde iordning den vid lunchtid igår. Och juicen dricker jag till frukosten.

Men den var borta. Och där sitter jag, beredd på att få juice, och nu med matlusten helt bortblåst. Jag blev så låg och skrumpen. Satt i säkert tjugo minuter och bara stirrade. Ut genom fönstret. Ner på bordet... Rakt ut i luften.

Men efter en stund, lugnade känslorna ner sig igen. "Chocken" hade lagt sig, och jag åt min frukost. Men bara lite, så lite. Blev kanske bara en halv deciliter yoghurt och en tredjedels decilliter musli..

Upp på övervåningen. Fortfarande en gnutta missnöjd inombords. Slarvbäddade sängen, och la mig på den och såg på några till avsnitt av den där gamla serien som jag påbörjade igår natt.

Plötsligt hör jag pappa skrika. Skrika så högt som han bara gjorde när vi var små. Sådär så att han nästan hesnar.

Med ett hastigt ryck, stoppar jag filmen. Lyssnar. Och förstår att han och mamma bråkar. "Men han som har blivit så lugn. Detta måste vara illa..."

Jag konstaterar rätt så omgående, att det nog vore bäst om jag satte igång filmen igen. Så att jag slipper höra. Slipper bli orolig. Få ångest... Ja, skjunka djupt.

Såg klart på avsnittet. Och satte mig sedan vid datorn. Minns inte vad jag gjorde. Antagligen det vanliga... Läste bloggar. Kollade lägenheter...

Ja, jag minns inte. Vilket minne jag har fått de senaste dagarna. För att jag kom nämligen på vad den där aktiviteten vid datorn igår, var. Jag hade nämligen suttit och gjort yrkesvalstest och iq-test. Iq-testerna kostade ju iochförsig pengar att få svar på.. Så det struntade jag i...

Så. Vad kan jag ha GJORT vid datorn idag då?

... Skit samma, säger jag om det. Det är väl inte hela världen..

14åringen kom iallafall förbi på mitt rum. Han hade nu kommit hem från sin kompis, och kände väl för lite sällskap..

Man märkte tydligt på honom, att han tyckte att det var jobbigt att mamma och pappa bråkade. Precis som alla "barn", mådde han dåligt och blev osäker av skriket mellan föräldrarna. Mamma grät tydligen, enligt honom. Och pappa.. Ja, honom hörde jag ju långa vägar.

14åringen och jag, började busa lite grann. Fäktas med gardinstången som föll ner från hans vägg för några veckor sedan. Retades med varandra... Medans vi väntade på lunchen..

När pappa väl var redo för att börja med lunchen, gjorde han bara iordning den. Satte igång kaffe och dukade bordet. Värmde bröd från frysen och så vidare...

Men så försvann han! In till mamma som vilade i sovrummet. Då hon jobbade natt igår natt. Och inte kom hem förrän sju halv åtta-tiden.

Tjafsade i ytterligare en timme, kanske... Medans vi(17åringen och henns kille. 14åringen och jag) satt och lunchade själva. Frågade oss då och då, vart de hade tagit vägen. Lite sådär halvfrustrerade. Och busade på, lite grann. För att lätta upp stämningen lite. Obehaget från sovrummet, skulle bara ha dragit ner oss allihop. Inte för att de var högljudda längre.. Men ändå.

Ja. Så efter en timme ca, kom de iallafall. Först pappa. Och sedan, en fem minuter senare, också mamma.

14åringen hade lämnat rummet för några minuter sedan. OCh 17åringen och hennes kille, lämnade när de kom..

Nu blev det iallafall kaffe. Lite lättare stämning. Och pappa och jag diskuterade lite... Räkningar. Att betala räkningar, tror jag att det var... Och igår var samtalsämnet "yrken och pluggning".. Ja...

Efter lunchen, diskade jag iordning. Fyllde diskmaskinen helt, och körde den..

Sedan upp hit. För ett till yrkesvalstest. Sortera bort en massa yrken ur de förslag som jag fick... Och sedan orkade jag inte fullfölja. Då tankarna kom. Och jag blev förvirrad... Eller blev och blev. Det bubblade åter upp till ytan.. Det faktum att jag inte vet HUR jag ska ta mig framåt. Vad som är rätt steg att BÖRJA med... Vem jag är och vad jag klarar av..

Kände bara att jag behöver en stödjande vägledande hand på min rygg, som knuffar mig vänligt men bestämt åt rätt håll...

Hmm. Vad mer?

... Sedan satte jag mig vid tv:n med mamma. Åt matlåda från frysen. Då 14åringen och 17åringen, hade åkt bort tillsammans med pappa och hans jobb, under dagen.

När det bara är mamma och jag som ska äta, blir det oftast någonting ur frysen. Inte mig emot. Då får jag ju lite att välja på, efter smak ;D

Ja.. Därefter blev jag nog sittandes vid tv:n. Men jag minns att jag under dagen, även skickade iväg ett mail till personligt ombud. Bara frågade om hon visste vem man kunde höra av sig till om man känner att man behöver prata med någon. Få lite råd och vägledning. Hjälp att luska ut hur man ska ta sig vidare.. och vart jag hör hemma.. Och sådär...

Jag behöver ju bland annat hjälp att VÅGA. Mer än att bara finna min väg i livet..

Men som sagt. Tv hela kvällen. Och när mamma sedan åkte till jobbet, åt jag lite fika och vindruvor. Drack lite kaffe...

Jo, jag behövde det, kände jag. Tänkte börja proppa. men stoppade mig själv, i skafferiet. Då jag inte ska förstöra för mig själv på det sättet... Inte igen.

Pappa och syskonen har kommit hem.. och nu blir det sängen för mig.

God natt med er <3

Framtiden kommer nämre. Och har återigen börjat intressera mig. Jag menar. Igår natt höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen(!), när tanken slog mig, att jag snart fyller 25!

Jag menar. Det är ju nu som det mesta bör hända. Och här sitter jag. Utan att ta tag i ett skit!

Jobb. Fritid. Det faktum att kärlek och gemenskap i större utsträckning än såhär, är såå viktigt. Och att faktisk ge livet sin mening. Genom sitt första kärleksbarn...

Ja-a...

Igår var en... Ja, jag vet inte ens hur jag ska benämna den. Men det var en hemsk dag för min hjärna. Den låg bara som en mosad pöl(Ja, om nu en pöl kan vara mosad) på golvet. Och hur mycket jag än försökte "moppa" upp den med händerna, gled den bara rakt igenom...

Ja, vad jag försöker säga, är att jag inte kände någon som helst kontroll över min hjärna igår. Jag hade svårt att minnas saker. Och allt var helt svart. Jag struntade i halva dagen när jag skrev inlägget. Brydde mig inte ens om att NÄMNA vad jag gjorde innan jag åkte hem igår... Och jag glömde min rutinella "Hjärtliga hälsningar D" som jag ALLTID har i slutet av kvällsinlägget. Och inlägget på min tredje blogg, skrevs med tunn stil istället för fet.

Ja, förutom det, så mådde jag även sjukt dåligt. Visste inte vad jag tänkte. Och var fast besluten att förstå hur jag tänkt under dagen. Vilket jag då hade glömt...

Men idag har varit en detso bättre dag. Jag...

Ja, jag tror nog att jag börjar från morgonen, som vanligt =)

Sov väldigt bra inatt. Och vaknade inte förrän niotiden. Klev då, yrvaken, upp och åt frukost... Lite tung i bröstet. Orolig. Men inte så det gjorde ont. Alltså inte så farligt :)

Idag skulle vi nämligen åka till soptippen, pappa och jag. Och det känns alltid lite jobbigt när man vet att man ska göra någonting ensam med någon.. Eftersom att kravet på att vara social, gör mig väldigt illa till mods. Spänd..

Ja. Så ingen "back to bed" idag inte. Nej, nu var det bara frukost. Göra sig iordning. Och sedan vänta på att pappa skulle bli klar att åka.

... La mig dock på sängen, efter att ha suttit på den en stund. Visste ju inte hur länge PAPPA skulle ta på sig!

Men jag låg PÅ sängen. Med kläderna på. Så att risken att jag skulle somna, skulle vara mindre. Ska nämligen försöka vänja mig av med min extra sovstund, nu.

Sedan blev det till att åka. Klockan var halv elva, kanske. Minns inte riktigt.

Men jag hjälpte iallafall pappa att backa in bilen till släpet. Sa till honom när han stod rätt. Vilket inte var det enklaste! Då jag ju inte visste riktigt vart som VAR rätt!

Släpet på plats. Och iväg vi for. Bara pappa och jag. Ensamma i en bil. Lite spänt till en början. Och ju längre tiden går, i tystnad.. Desto mer spänt känns det.

Men idag VAR det faktiskt inte så farligt. Jag tror att jag börjar känna mig såpass trygg med pappa nu, att det fungerar någorlunda att sitta ensam med honom.

Stelnar ju alltid till lite i bröstet. Och ryggen blir lite extra spänd.. Men det lättar mer och mer =)

Framme. Och oron jag hade känt tidigare, för det här med att springa runt på en soptipp som en yr höna, och inte veta vart man ska göra av vad... Ja, den blev inte besvarad denna gången. Nej, idag fanns där hjälpsamma gubbar, som istället för att låta en leta efter dem när man behövde fråga "vart ska den här", kom fram till en själv och var beredd att visa riktningen. Trevliga gubbar, dessutom ;D

Snabbt gick det. Och på vägen hem, var man både nöjd och stolt. Pappa och jag, kallpratade lite grann, första biten. Och det kändes bara en GNUTTA spänt ;) Stora framsteg. Och det faktum att 15minuter av bilresan hem, var helt tyst, och jag mådde bra i det, gjorde ju det hela ÄNNU bättre!

Hemma, blev det lunch.

Och efter det, antagligen datorn. För att någonting annat kan jag inte minnas att jag direkt GJORT idag. Jag har kollat det vanliga... Jag minns jag har kollat någonting annat idag, också. Men minns inte vad det var...

Har iallafall suttit på sängen. Legat på sängen. Bara väntat ut tiden. Tråkat. Funderat och tänkt... en hel del!

Jag har skrivit några punkter i punktlisteboken. Läst bloggar. Kollat lägenheter... Och bävat mig lite för att 17åringen och hennes kille bestämde sig för att komma HIT istället för att åka till Stockholm. Jo, har egentligen inget emot dem. Men de är båda lite speciella. Och tillsammans blir de SUPERSPECIELLA! Och jag har svårt för olika energier som människor utstrålar. Och även röster kan vara ett problem..

Men men. Det gick bra :)

De kom till kvällen. Hade rulltårta med sig. Och vid vår normala tid för film och fika, upprepade vi just det :P Film och fika. Idag blev det en dansk deckare. Och det var mamma, jag och pappa, som såg den. 17åringen och hennes kille satt med en stund. Men bestämde sig sedan för att inta övervåningen. 14åringen åkte på bio med sin kompis, efter middagen.

... Nu skulle jag egentligen bara önska att komma på vad den där "extra aktiviteten" som jag gjorde vid datorn, var för någonting... Hmmm..

Jag kan iallafall säga att jag messade med Xsambon idag.. Kanske var det, det(?)... Kanske inte var vid datorn jag gjorde något(?)..

Men iallafall. Igår när jag mådde som sämst. Men ändå satt och hade kul tillsammans med 14åringen, så messade jag Xsambon och skrev att jag ville vara hos honom... Vilket jag ABSOLUT VILL!!! Jag VILL VERKLIGEN!

Tillbaka. Och idag svarade han med ett såå underbart varmt och gott sms. Jag blev så glad och varm inombords. Trots att jag VET att det bara är tomma ord från någon som bara vill ha mig där. Sedan struntar han i mig. Samtidigt som han är den person i VÄRLDEN, som skulle göra PRECIS vad som helst för mig när det verkligen gäller! Min största trygghet...

Tyvärr 35 mil bort... Men jag vill flytta tillbaka dit. Det vill jag. Jag saknar...

Ja-a.

Med det, säger jag iallafall God Natt. Kanske klarar jag detta livet ändå =) Hur, vet jag dock inte. Men ändå =)

God natt med er <3

Måste bara..

Även mindre sociala personer, uppskattar kärlek och positiv feedback =)

Det är bra trots allt, att bo hemma. Jobbigt, men bra. Innan jag kom hit, hade jag i princip ingen kontakt alls med NÅGON bland släkt och vänner. Nu har jag iallafall dessa fyra ;D Utöver Xsambons och min knappa kontakt.

.. Ska inte berätta mer nu. Hoppas att jag kommer ihåg det ikväll istället ;)

Vi hörs ikväll <3 

Det här var iallafall som jag kände när jag kom hem.. Står dock inte så mycket om varför det skulle vara bra att sluta tänka. MEn kanske om jag söker i dagboken eller punktlisteboken.. Vill ju gärna förstå vad jag tidigare förstod. Om det låter rimligt...

... Japp. Jag som tänker för mycket igen :P

Men iallafall:

Ja-a.. Jag stapplar lite grann. Men lite upp och ner, går det ju alltid. Borde bara gå fortare uppåt. Ska ju ändå till 54, är ju tanken.

Jag har skrivit. Och skrivit... Och skrivit.

Punkt efter punkt. Text efter text.

Jag har tänkt, tänkt och tänkt. Funderat. Och bestämt mig för att inte fundera mer.. För att jag tänker för mycket. Det är där problemet ligger. Jag tänker alldeles för mycket. Känner efter. Och reflekterar. Letar inom mig, och undrar.

Jag behöver egentligen bara slappna av. Go with the flow. Och låta livet visa mig vägen. Istället för att förjäves försöka visa det min väg. För att det enda jag gör genom att försöka styra livet såhär, utan att lyckas, är att trycka ner mig själv. Och allt jag skriver, blir negativt...

Jaawww... Dagen idag..

Vet inte hur jag ska lyckas beskriva den, utan negativitet. Så ärligheten går först. Men kanske imorgon, blir ett inlägg HELT utan negativitet ;D

Tung natt. Med svårt att sova. Mer minns jag inte.

Vaknade iallafall vid halv sex tiden första gången. Tror jag. Men klev inte upp. Utan vaknade istället en gång i timmen, fram tills jag klev upp vid kvart över åtta.

Tassade ner på nedervåningen och hämtade min frukost. Åt den på sängen. Då jag inte ville ha någon social interaktion med mamma. Ifall hon skulle vakna.

Satte igång datorn... Minns dock inte varför. För att sedan packa mina saker och gå iväg till bussen.

... Mötte Personligt Ombud utanför Omsorgsenheten eller vad det nu kan ha hetat. Och satt sedan på möte... Ja, såklart.

Kände mig stel och osäker... Men annars vet jag inte om jag har så mycket att dela med mig av därifrån heller. Vi träffade en trevlig socionom. Och personligt ombud svarade så gott hon kunde, på de frågor som kvinnan hade om mig. Då jag själv var stel som en pinne, vad gällde att svara på frågor. HELT tomt.

... Men hon drog sedan ut den förra utredningen som gjordes för ett år sedan. Sist som jag var i kontakt med kommunen av samma anledning. Och där hade hon ju en hel del information. Läkarutlåtanden och sådant också.

Efter mötet, kände jag mig under jord. Jag pressades neråt... Och kände egentligen inte för NÅGONTING. Ville ingenting. Hade inte lust med någonting. Och kände inte heller större hopp än vad jag gjorde innan...

Och i alla dessa tankar. Känslor... Så bestämde jag mig för att jag måste SLUTA göra såhär mot mig själv. Jag måste SLUTA tänka så mycket. För att jag KOMMER ju inte fortare framåt för att jag grubblar och tänker. Gör mig själv rädd och orolig. Missnöjd och känslomässigt tyngd, i onödan...

Jag vet ju inte om min hjärna är kapabel till att sluta tänka. Eller ens sakta ner! Men man kan väl hoppas.

Äsch. Nu blev det en paus i bloggandet. Jag kan helt enkelt inte fortsätta på detta sättet. Då jag inte ens minns VARFÖR jag skulle sluta tänka. Vad jag hade för mening med den uppgörelsen inombords...

Nu är jag HELT lost. Kan inte finna hur jag tänkte och kände vid det ögonblicket(???)..

Men jag går vidare.

Väl hemma, satte jag mig vid datorn en stund. Och stressade sedan ner till nedervåningen, för att hinna ta en dusch innan pappa kom hem och kunde behöva toaletten... Snabb dusch. Lite halvstressad.

Och sedan dator igen. Fram tills middagen var klar..

Ångest och tunga känslor under middagen... Vilket gjorde att jag struntade i disken och bara lämnade bordet när jag ätit klart.

Upp hit för mer dator. Allt det vanliga. BubbleShooter. Bloggar. Kolla lägenheter... Och skulle sedan beställa nytt bankkort. Osäkert. Nytt... Lite smått obehagligt. Och så när jag väl känner mig säker på hur man gör, så hakar jag fast på att jag inte vet min månadsinkomst innan skatt. Vilket man tydligen behövde.

Så. Skriva till försäkringskassan som inte svarar förrän TIDIGAST på måndag. Och fråga.

... Och. Bankkortet får vänta till nästa vecka.

Fika tillsammans med mamma och pappa. Sedan åker de iväg till en kompis. Och 14åringen passar på att komma ner och sätta sig med mig i vardagsrummet.

Jag sträcker på mig, och han frågar direkt om jag tänker gå nu. Varpå jag svarar. "Vadå, ville du sitta här i så fall". "Nej, jag ville sitta här MED dig", svarar han då =)

Ja, förutom DET lilla snälla, kallade han mig även "trög" idag. Men vi hade kul.

Efter det, bäddade vi rent hans säng. Och jag har dragit ur lakanen ur min.

En HEL del punkter i punktlisteboken idag. Då jag kände att det var mycket av både tankar. Att tänka om. Strategier... Och så alla intryck som jag fick från gud alla ställen. Var ju tvungen att skriva ner ALLT som passerade genom mina öron och ögon!

Jo. Jag kanske ska berätta. Vi gjorde iallafall en ansökan om aktivitet genom kommunen, idag. Så. Det blir som förra gången. Men förhoppningsvis får jag en annan kontakt än vad jag hade sist ;D

Med det, säger jag nog god natt. Vet inte hur mycket som stämmer i det här inlägget, nu.. Men men. Jag kommer nog på någonting som kan lätta bördan på både psyke och hjärta, tids nog ;) Just nu är trots allt flytten viktigast.

God natt med er <3