En del av ett inlägg, nyss skrivet på min tredje blogg...

Jag behöver släppa taget och acceptera mig själv som jag är... Om jag ska kunna komma vidare i livet.

... Nej, jag vill inte ha något stopp i bloggen. Någon lucka. På grund av att jag har ångrat mig... Så jag får helt enkelt blogga idag också..

*Suck*

... Jag sitter här och funderar. Eller jag försöker iallafall. Hjärnan jobbar. Men tankarna känns tröga. Vet inte om jag får fram så mycket mer än en mening... som då istället, går runt, om och om igen.

.. Jag har bara haft en rätt så jobbig kväll... Men jag vill nog inte "prata" om det, när jag tänker efter. Det har handlat om ätandet. Svälten. Om bekymmer och problem hit och dit. Diskussioner med Bästisen, per sms... Äta, äta. Äta. Bara för ätandets skull. Jag ska ju ändå börja svälta *då*...

Men så bestämde jag mig för att åtminstone försöka hålla på matrutinerna FRAM tills jag inte längre klarar av det eller orkar med det. Vilket i och för sig har kommit ur denna munnen, minst TJUGO gånger tidigare! Utan att lyckas upprätthållas.

Men ändå. Jag ska ge det en till chans. MÅSTE hitta rutinerna!

... Jag har även messat med Xsambon idag. Vi har verkligen en önskan, båda två, att flytta ihop igen, och ge vårt liv tillsammans, en ny chans. Men problemet är, att det ligger hos mig. Det är JAG som måste flytta! Det är JAG som måste lämna min familj här, både svikna och oroliga... Det är JAG som kommer att få känna mig korkad och dum(!), för att jag vill ge ett ständigt brakande liv, en typ femte chans!

... Men jag skulle göra det. Utan att tveka. Om jag bara hade haft NÅGON förutom Xsambon, som stöttade mig i det. Och gav mig ynka litet medhåll om att det är en bra idé. Att jag borde ge det en chans om det verkligen är vad jag vill. Vad som känns rätt...

Så. Jag TROR att det slutade med att Xsambon ska försöka prata med A-K och se om hon skulle stötta oss i detta, om vi bestämde oss för att ge det ett försök. För att själv orkar jag inte dra upp det en gång till med henne. Då hennes åsikt står klar. Och låter på PRECIS samma sätt, varje gång som jag nämner det.

Men mina föräldrar vill att jag har ett uppbyggt skyddsnät där, för att de ska känna sig liiite tryggare.. Så åtminstone A-K, vill jag ha på min sida, inför eventuell flytt!

H*vetets stad är det stället som jag känner med hela kroppen, att kan ge mig vad jag behöver. Här tycks ingenting fungera...

Annars. Vad har jag gjort idag?

Jag har PROPPAT i mig ätbart. Redan från igår kväll, och sedan över hela dagen idag.

Jag somnade efter några fler avsnitt av Small Wonder.. Och klev sedan inte upp idag, förrän vid halv tio. Då jag tvingade upp mig själv, för att jag skulle hjälpa pappa att flytta ut saker som ska slängas, från källaren till släpet.

Någon frukost skulle jag inte äta. För att den ansåg jag att jag redan hade proppat i mig(+mycket mer) igår natt!

... Klädde iallafall på mig kläderna, och trappade ner på nedervåningen. Visade mig, och frågade om vi skulle göra någonting idag. Och mer exakt vad det var han ville ha hjälp med. Då jag inte orkade ligga spänd i sängen... och bara undra OM det ska ske... När och VAD som ska ske!

Sedan upp igen, för att vänta på att pappa skulle bli redo.

Dator medans jag väntade. Det gamla vanliga. Såsom. Bloggar. Letade lite nya(om det nu var idag). Spelade BubbleShooter...

Ja, och så har jag sökt lägenheter. Kollat blocket efter lägenheter... Och så har jag läst ett mail från personligt ombud. Hon hade ringt det här hyresbolaget, men skulle ringa dem på Måndag istället. Och ville nu ha lite frågor skickade till sin mail, som jag vill att hon ställer till dem..

Men problem. Problem. Jag HAR inga frågor! Vet inte vad jag själv skulle ha velat veta ifall jag skulle prata med dem SJÄLV, HELLER!

Väntade på pappa. Men han kom sedan upp och sa att vi tar det på Söndag istället. Då det var för mycket småplock kvar i källaren..

Av med kläderna. Och bädda ner mig i sängen igen. Klockan var kvart i elva..

Upp för lunch, klockan halv tolv...

Och sedan. Tråka, tråka. Tråka.

Lite mer BubbleShooter. Mer serie på mobilen... Och sedan bara ligga på sängen och vänta på posten. Hoppades på att beslutet från kommunen, angående aktivitet, skulle komma idag... Men det gjorde det inte. Det är klart. Beslutet alltså. Men tydligen inte redo att skickas(?)...

Bankkortet kom iallafall på posten idag ;D Så nu kan jag säkert känna mig trygg, när bankkortet fungerar när jag ska använda det ;)

Annars.. Vad har jag MER gjort idag?

Orkar ju inte tänka efter. Så jag säger. Tv. Tv. Tv...

Det är nog det som har hänt nu till kvällen. Jag har skrivit dagbok och punktlistebok. Irriterat mig på bläckpennan som bara strular... Och messat med Bästisen, på både gott och ont.. längtat mig till H*vetets stad. Framtiden...

Ja, det var nog det.

God natt med er <3

Nu MÅSTE jag blogga, känner jag..

Min värld håller på att rasa samman.. Och ALLT innanför mitt pannben!

... Jag känner mig bara så hjälplös. Så handfallen... Så MAKTLÖS över mitt eget liv. Min egen situation..

Jag kan inte låta bli att undra, här jag sitter och gräver ner mig allt djupare i mitt eget missnöje... "Hur hade livet sett ut nu, om jag aldrig hade flyttat till H*vetets stad ifrån första början?" ... Det får jag aldrig veta... Och det kan jag inte heller göra någonting åt nu...

Men... Ja, jag önskar bara att jag visste HUR. Att jag hade alla svaren. Att jag bara VISSTE att då, då och då, kommer det, det och det att hända.. För att som det ser ut just nu, känns det inte som om jag kommer att ta mig någonstans alls. Och när jag väl GÖR det, kan jag inte heller varken TRO eller LITA på att jag kommer att kunna hantera det liv som jag såå kämpat för att skapa..

Vill ha barn. Vill kunna jobba. Vill våga kommunicera med folk.. Jag vill att folk förstår mig. Vill känna mig stark och självständig... Och jag vill TÄNKA normalt.

Men jag litar inte på att jag kommer att orka med eller klara av NÅGOT av det! Det känns bara för stort. Och som min hjärna fungerar nu, skulle det säkert inte ens tillåtas...

Men. Till dagen.

Igår natt eller kväll, när jag skulle sova, mådde jag rent utav, skit.. Jag kom på, direkt efter att jag hade skrivit mitt kvällsinlägg, att jag hade glömt en för mig, stor händelse. Något som gjorde att jag inte kunde låta bli att känna att jag hade frånhållit mig själv och alla andra, en del av min dag, mig själv och mitt liv.

Och det kändes bara som om jag inte skulle kunna leva med att veta att, lite här och där i mina inlägg, har saker glömts bort... och så kan jag inte längre minnas vilka saker dessa var, när jag sedan kollar tillbaka om sådär 20år!

SKANDAL! Kände jag. Och fick väldigt svårt att slappna av. Önskade att jag kunde sluta blogga. Men visste med mig att jag inte kunde. Att det inte skulle tillåtas, från min egen sida.. Jag VILL ju blogga!

... Ja, ibland. När saker känns som jobbigast, önskar man bara att man kunde lita på det... Börja med någon medicinering. Kanske terapi.. Och bara SLIPPA det hela...

Men men.

Nu. Dagen idag.

Jag klev upp klockan nio imorse. Efter en natt av "flykt" till "Small Wonder".

Åt min frukost. Sköljde av och la in i diskmaskinen.

Upp för att sova en stund till. Vilket jag gjorde! Drömde väldigt konstigt. Och halvsov oroligt. Minns jag vaknade med ett ryck, efter en mardröm någon gång också.

Fick svar från kommunen, på min fråga om tiden för en utredning om aktivitet. Där hon hade svarat att det kan ta allt mellan två veckor och två MÅNADER! Ett STORT spann! Och jag började grubbla. "Hur skulle jag veta?" ... Ville bara fly till H*vetets stad. Bosätta mig hos Xsambon igen. Och bygga upp ett nytt liv för oss.. Ja, det har kommit att bli en dröm för mig. Jag VILL dit. Men vad som stoppar mig, är mina föräldrars känslor i det hela.

I H*vetets stad, skulle jag nämligen KOMMA någonstans. De arbetar så annorlunda där. Alla myndigheter och sådant. Och A-K skulle kunna hjälpa mig..

Upp för att sätta mig vid datorn en stund, innan lunch..

Lunch på det.. Och så dator igen. BubbleShooter. Bloggar.. Lägenheter.

Ja, och ett mail från stället som ska hjälpa mig med aktivitet. Vad SKÖNT att det gick så fort! På Fredag nästa vecka, ska jag dit och träffa min coach.

Minns inte riktigt. Men jag skickade iallafall iväg ett mess till Personligt ombud. Då jag känner att jag bara behöver flytta nu. Både för min egen och mina föräldrars skull.. Och jag undrade om hon kunde ringa till ett av hyresbolagen åt mig.. Men vi får se...

Sedan blev det städa badrummet. Bra. För att jag behövde lite aktivitet.

Och så dator igen..

Just det. En dusch också. Efter badrummet.

Men dator efter det. Spelade mer BubbleShooter. BubbleShooter... BubbleShooter.

Sedan av ren desperation i allt det jobbiga inombords, blev det lite mer Small Wonder på mobilen.

Middag. Och sedan mer dator. Antagligen BubbleShooter igen. Annars minns jag inte vad jag kan ha gjort! Jo. Jag kollade lite kläder på internet också. Då jag behöver eller vill ha lite nya varma kläder...

... Ett blogginlägg. Innan jag tillslut gick ner på nedervåningen.

21åringen hade kommit på besök. Så, otrevligt att inte ens hälsa.

Däremot hade jag ingen som HELST lust till social kontakt idag. Jag orkade knappt säga ja eller nej. Blev typ väldigt kortfattat. Och ofta svar som "U-um"... Ångest tryckandes mot bröstet... Och alldeles tung, i det stora hela. Men men...

När hon till slut åkt hem, åt jag lite vindruvor, bara för ätandets skull.. Och tog även med mig en sådan där onyttig mellanmålsbars upp hit. Har ju bara lust att "knarka" någonting.. Få ångesten att domna bort lite grann. Få hjärnans muskler att lätta(om man nu kan säga så)...

... Längtar efter en sömntablett. Bara så att jag slipper fortsätta denna dag... Egentligen detta livet..

Men jag släcker ner datorn. Och ser på lite mer serie istället =)

God natt med er <3

Tänker inte ursäkta negativiteten. SKULLE vilja göra det! Men nu har jag äntligen lärt mig en sak... Jag skriver för MIN skull. Bara MIN skull. Men välkomna att läsa ändå ;) 

Det blir en sådan här, i stor sett varje dag, nu. Men det är mitt punktlistebehov...

... Det jobbigaste av allt, är att det ligger på mig. HOS mig! Det är bara JAG som kan se till att saker händer i mitt liv!

.. Men det känns så hopplöst på något sätt. För att det känns som om jag kämpar som F*N! Men i självaste verket, gör jag inte mycket för att ta mig framåt. Jag segar, rent praktiskt. Backar så fort som hjärnan eller hjärtat sätter minsta lilla emot.

... Men hjärnan. Rent tankemässigt. Ja, DÄR händer det mycket. Planer, efter planer. Efter planer. Viljor och önskemål...

Jag känner mig svag.. Det händer INGENTING. Och jag känner mig inte kapabel till att göra någonting åt det...

Lugnare dag idag än igår... Samma känslor. Sådär lite tung i bröstet. Instängd i mig själv. Tjock i skallen..

Men jag har nästan inte tänkt alls. LÅNGT ifrån lika mycket som de senaste dagarna. Vilket har varit skönt. Jag kan stå ut med tunga känslor. Sålänge som jag kan få unna mig själv att slippa ett näst intill exploderande sinne varje dag :)

Hmm. Annars. Just nu sitter jag här och försöker minnas dagen som varit. Vad jag har gjort. Tänkt och känt..

Inte det enklaste, kan jag ju säga! Och att blogga, börjar kännas mer som ett krävande "måste", än ett intresse av ren vilja..

Men det är nog bara tillfälligt. Kanske min variant på bloggtorka =)

Börjar från morgonen.

Efter en natt av serier på mobilen. "Small Wonder" hette den, förresten. Nu när jag kommer ihåg det... Så vaknade jag imorse vid... Ja, kanske niotiden.

Redan från första stund idag, kände jag mig tyst och lite låg. Inte sådär så att jag led världans av det. Men bara så att lusten att kommunicera eller hänga med i vad som händer runt omkring mig, var borta.

Jag åt min frukost. Samma som vanligt. knappt en decilliter naturel lättyoghurt och en halv decilliter musli.. Och ett glas apelsinjuice.

Och sedan gick jag direkt och bäddade ner mig igen.

Sov vidare en stund..

Och klev sedan upp till datorn, och blev sittandes där fram till lunch.

Det blev lunch tillsammans med mamma och pappa. Jag var fortfarande rätt så tyst. Men pratade ändå lite grann.

Sedan fick jag frågan om jag ville följa med mamma på ärenden i stan. Vilket jag blev väldigt osäker på. Jag hade ingen större lust. Och inte heller någon direkt ro till att lämna hemmet..

Men samtidigt ville jag göra det för hennes skull. Hon ville väl ha sällskap.  Och att storhandla själv... Nej, det kändes som om jag ville göra den LILLA saken för henne.

Så efter lite mer datorhäng. Mest BubbleShooter. Ja. Lite bloggläsning. Kolla lägenheter.. Ja, det gamla vanliga, helt enkelt.. Åkte vi iallafall iväg till stan.

Jag tog med mig min lilla bruna ryggsäck. Med bankkortet i. Då jag funderade på att själv köpa någonting när vi ändå var iväg till affären.. Men när vi väl kom dit, kände jag ingen ro till att kolla på varor. Inga tillfällen till att "ta reda på" vad jag ville ha.

... Och det var ju iockförsig bra. Eftersom att jag bara "knarkar upp" alltihop på en gång när jag mår som sämst, om jag skulle köpa något som helst ätbart. Vilket jag vill undvika.

På bilresan, ville ju sociala mamma, prata en hel del. Vilket är någonting som vi är HELT olika på. Särskilt en för mig osocial dag, som denna. Men jag svarade kortfattat och nickade. Det verkade räcka bra. Och så blir det tyst en minut emellanåt. Tills hon hittar på något annat ämne som kanske skulle fungera bättre att prata om :P

Men mamma är van. Pappa är likadan. Sitter eller går hellre i sin egen värld, än att prata, prata, prata.

Det blev iallafall en MASSA handlat!

Och väl hemma, var det bara att plocka upp alla varorna ur IKEAkassarna som vi använder som... Ja, att bära hem matvarorna i. Och in i skåpen med dem.

Sedan blev det mer dator. Nu kände jag av lite jobbiga tankar igen. Men inte ALLS i samma utsträckning eller intensitet som igår! Det var MYCKET lugnare. Men det är ju klart att dessa tunga känslor som man går och bär på, lurar fram lite tankar då och då. Och tvärt om.

Så. Jag skrev ett litet exempel på schema över mitt liv. Vilket första steget kunde vara. Och så vidare. Men jag känner mig fortfarande lika vilsen. Tyvärr.

Skickade iväg ett mail till min kontakt på kommunen. Där jag frågade hur lång tid en sådan här utredning om aktivitet, kunde ta. För att jag är ju som tidigare uttjatat, väldigt otålig och stressad. Men att iallafall veta UNGEFÄR när saker kan börja hända, lugnar ju de värsta känslorna lite grann ;)

Efter en middag under tystnad(från min sida), plockade jag iordning efter middagen. Och satte mig sedan och spelade lite mer BubbleShooter..

Och när jag sedan tröttnade, tog jag med mig dagboken, punktlisteboken, den svarta tuschpennan och bläckpennan, som jag alltid gör, och gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma..

Och där blev jag sedan sittandes tills nu. Då jag skriver mitt sista inlägg innan jag lägger mig i sängen och tittar på några fler avsnitt av Small Wonder...

God natt med er <3

Detta är en plan.. Vill bara vara säker på steg 1.. Så rinner nog allt på sedan :)

A och B och så vidare, behöver inte rimligtvis bara vara ett av alternativen. Utan jag var bara osäker på i vilken ordning dessa skulle ske. Önskvärt är ju att uppnå dem alla tids nog =)

... Det kanske inte blir något riktigt inlägg idag. Något inlägg där jag beskriver hela min dag. Alla tankar som jag rullat. Alla känslor som jag burit..

För att jag finner inga ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Och att blogga, känns lite smått meningslöst. Men att inte blogga, vågar jag inte. Eftersom att jag VET att jag kommer att ångra mig! Och jag vill inte ha någon lucka i bloggen!

Men skit samma.

Jag rabblar dagen. Det blir väl något liknande ett inlägg iallafall.

Jag vaknade imorse efter att ha sett på några fler avsnitt av den där serien, på mobilen.

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Japp, det där med att inte gå och lägga sig igen efter frukosten... Ja, det krävs nog mer av livet i övrigt, för att jag ska känna att det är viktigt.

Jag minns inte ifall jag sov efter frukosten. Men jag TROR det. Kan även tänka mig att jag såg på lite fler serier efter det.. Men minnet är svart. Och hela dagen är typ utsuddad.

Lunch. Diskussion med mamma och pappa. Lite datorhäng. Bubbleshooter. Läsa bloggar. Mail från försäkringskassan. Och även svar från personligt ombud... OCH beslut på posten! Angående bidrag till gymkort.

Jag har känt mig väldigt tung idag. Tjock i huvudet. Pressad under jord. Psykiskt svårt att andas. Uppgiven och seg i huvudet. Förvirrad.

Jag har försökt att se. Men vägarna har varit dimmiga. Grumliga. Utsuddade... Borta. Det har bara känts som om jag har befunnit mig i ett litet litet rum. Ett mörkt rum. Tät eller knapp på luft. Svårt att andas. Ett rum vars väggar, sakta pressar sig närmre och närmre mig. Hjälplös och handfallen, kryper jag ihop i ett hörn...

... Det GÅR att ta sig ut. Men jag KAN inte.

Ringde Xsambon, för att få prata av mig lite. Det är BARA HONOM jag behöver just nu. Jag behöver tillbaka dit. Men det som stoppar mig, är mina föräldrar. De stoppar mig inte fysiskt. Men emotionellt. För att jag VET hur dåligt de kommer att må. Hur rädda de kommer att vara... Hur besvikna de kommer att bli... Och hur dum och korkad jag kommer att känna mig!

För att, ett faktum ÄR ju... Allt gick åt helvete gång på gång. På gång. I H*vetets stad. Jag klarade mig inte själv. Och jag tillät ingen att hjälpa mig...

Och mina föräldrars oro, blev besvarad gång på gång... Utan att ha någon möjlighet att hjälpa sin dotter... som bodde 35mil bort.

Jag och Xsambon pratade iallafall en stund. Närmare en och en halv timme. Om allt och ingenting. Mest tjatade jag av mig om hur gärna jag ville dit. Om hur lite jag visste hur jag skulle bära mig åt för att komma vidare i livet. Hur hjälplös jag kände mig utan svar. Utan att veta vilket håll jag skulle ta det första steget... Utan att veta om det NÅGONSIN kommer att ske!

Mer dator. Sedan middag.

Och efter det, ännu mer dator, kan jag tro... Eller kanske inte. Det blev nog lite mer serie på mobilen.

Sedan svarade jag även på Personligt ombuds mail. Hade inte tänkt göra det. Då det oftast känns bättre att bara ignorera allt...

Jag vill ju slita mig loss. Det går ju inte så bra, kan jag säga. Men jag känner mig bara så handfallen. Som en stor och blöt pöl på golvet.. Krälar. Men kan inte samla ihop mig själv till en helhet...

Ja. Sedan blev det lite tv, tillsammans med mamma. Rulltårtbit och en kopp varm kakaomjölk. 14åringen kom hem.

Proppade i mig lite kakor. Ett äpple... Ja. Ville proppa tills jag inte kunde få i någonting mer. Bara för att döva mina hjälplösa känslor. Men nej. Är det NÅGONTING som jag KAN kontrollera och göra för mig själv just nu, så ska jag GÖRA det!

Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

Blev visst ett helt inlägg ändå.

Jag ska på egen hand, sträcka mig mot topparna. Stark som vinden!

.. Men jag behöver en plan. Ett första steg att envist genomföra ;D