... Jag bloggar nu, för att jag mår väldigt dåligt idag... och dagen har inneburit mer ångest. Mer stress och oro... En tjockare och mer fullproppad skalle... Och mer hjälplöshet och uppgivenhet i själen... Ja, jag vill nästan säga "än någonsin" ... Jag känner... Ja, jag tror mig inte kunna hantera livet, helt enkelt.. Och känner mig rädd.. Liten... Och jag vet inte hur jag ska hantera nästa dag.. Dagen efter den... Och nästkommande efter det..

Kan inte tänka på annat. Vet inte hur jag ska prata, om jag skulle få tillfälle att prata med någon.. Då min hjärna känner sig stressad. Pressad till att tänka på de saker som just nu känns "livsnödvändiga"...

Men som vanligt, tar jag det från början. Börjar med gårnatten. Och så...

Även om jag egentligen inte har lust att blogga något mer. Då jag alltid känner att jag bara gnäller. Vill inte "smitta av mig"... Vill inte heller få det att verka "mer synd om mig" än vad det egentligen är..

Nej, jag formar ju mitt liv. Jag väljer vad som är tillräckligt viktigt för att stressa upp för. Vad som får bli "omöjligt"... Och vad jag bara kan ta som det kommer(Vilket inte är mycket just nu) ...

Det är JAG som sitter vid rodret! ... Och jag har tyvärr en tendens att vara ALLDELES för hård mot mig själv! ... Och därför bara snurra runt i cirklar istället...

Igår natt. Ja, jag gick och la mig vid tjugo i åtta.. Somnade någon timme senare...

Och vaknade sedan... Ja, ganska tidigt imorse...

Men klev nog inte upp förräns... Minns inte...

Jag kan typ inte minnas dagen idag. Mer än all oro över att handla mat. Ja, jag skulle ha åkt till stan idag, för att göra min första runda av shopping på mataffären. Nästa skulle bli på onsdag. Ja, och så fram tills jag hade allt jag behövde för två veckor framåt. Ja, med "möjlighet" till att småhandla något litet på butiken här i byn...

Men jag ältade och ältade. Stötte på bekymmer efter bekymmer. Och frågetecken efter frågetecken..

"Vad skulle jag köpa?" "Och hur mycket? ... Och om jag delar upp listan.. "Varför just DET idag.. och inte det? ... "Och är verkligen listan fullbordad?" ... "Hur vet jag att det inte felas något? Är någon sak för mycket?" ...

... Och mycket, mycket mer.. Och när jag sedan kom att fråga mig... Ja, den STORA frågan! ... Jag kom att tänka på att om jag nu handlar för 14dagar... Ja, då vill jag ju kunna äta OLIKA maträtter dessa 14dagar! "Och HUR handlar jag för DET!?" ...

Jag satte mig vid datorn. Började skriva upp hur mycket av pasta, ris och potatis. Kött, kycklig och korv. Grönsaker, rotfrukter och baljväxter... Ja, med mera. Som skulle gå åt på ett ungefär under två veckor!

Tog LÅNG tid att göra denna alltför utförliga lista, som bara gav denna redan spända och nervöst oroliga, studdsande själ, ÄNNU mer ångest!

... Ja, FÖR mycket struktur... FÖR många bokstäver och siffror.. FÖR mycket att uppnå... Ja, jag blev bara än mer uppgiven och säker på att jag inte skulle klara det här... "Efter denna veckan, kommer det inte att BLI mer shopping! Jag får må extra dåligt, de gånger som det ska komma folk istället. Då jag MÅSTE ha saker i skåpen!" ...

Jag får helt enkelt inte grepp om shoppingen. Och jag förstorar upp det mer och mer, ju fler dagar som går. Det är helt enkelt ALLDELES för mycket råvaror! Man måste även veta hur mycket. Vad man redan har hemma... Och när man kan köpa nytt ÄVEN om man har det hemma... Bara för att få en annan sort!

... "Och hur får jag varation?" ...

Så. Jag har väl suttit HÄR i princip hela dagen!

Har diskat lite av disken. Och ska försöka ta resten på torsdag. Då jag ska försöka mig in till stan och handla imorgon(Stressad när jag säger det. Då hela den här veckan går åt.. Och internetsnubbarna har inte varit här ännu! Det internet som jag fortfarande betalar! Utan att kunna använda!) ..

Och så har jag messat några mess med Xsambon. Då han ville ha pengarna insatta. Bad honom att ringa mig...

Men då jag ändå var för spänd för att prata(Hade tänkt lugna mig själv genom att prata av mig om alla bekymmer), bestämde jag mig efter mycket om och men, för att gå till affären. Bara här i byn..

Hade flera gånger idag, intalat mig själv att "Jag kommer inte att DÖ av det" .. Och att "Snart kan jag få stöd i det här och "lära mig" hur man handlar. Finna trygghet.." ..

Handlade de ibockade sakerna från min lista... Och ja-a.. Ingen förändring i känslor. Lika förvirrad, uppgiven och ångesttung.. Så att det blev inte värre iallafall ;)

... Men det där var typ en bråkdel av allt. Och värre blir nästa gång jag ska handla. Ju närmre slutet av listan jag kommer. Desto mer osäker kommer jag att bli, på ifall jag gör rätt. Skulle kunna göra saker annorlunda. Behöver mer eller mindre. Andra saker... Inte alls behöver det jag köper... Hade kunnat göra det bättre... "Felas det något?" ...

Så. Jag åt middag. Varmkorv med bröd och tillbehör...

... Och nu ska jag gå och lägga mig!

Känner inte för att se dagens ljus imorgon... *Orkar inte mer* ...

God natt med er <3 

... Man kan ju liksom aldrig bli NÖJD. Nu sitter jag här och känner ångest och oro inför veckan som komma skall. Jag är stressad... Och jag önskar bara att jag kunde få ännu en sådandär TRÅKIG vecka av ingenting. En vecka då jag sitter, timme efter timme, och bara stirrar ut genom fönstret. Stirrar på brinnande ljuslågor... Eller ligger i sängen. Nerbäddad under filten. Och lyssnar på musik. Stirrar ut i tomma intet. In i väggen. Blundar...

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska HANTERA veckan som kommer. Att städa allt som ska städas. Visst. Inte så svårt. Men tungt. Att diska all disk.. Jo, inte så svårt... Om man nu hade hållit efter!

Men min största utmaning till veckan, känns nu att vara att fixa en sovplats till Xsambon. Luftmadrassen kommer ju på torsdag. Pappa lämpar över den.. Men så kommer ju utmaningen med att fixa sängkläder. Drar mig för att köpa nya. Då jag inte vet vad det är jag ska köpa... Och vad det är jag vill ha. Då jag helst ska kunna/vilja använda det SJÄLV sedan! Storlekar och sådant är viktigt... Men även för mig, funktionaliteten..

Förutom den utmaningen, har jag även utmaningen att HANDLA inför att han kommer! Jag känner bara "usch" *suck och stön* ... Det är för mycket. Och sanningen att säga... så kommer det ju inte att bli ENKLARE ju längre tiden går!

... Men grejen är den, att jag har ju internetsnubbarna att invänta också... "När behöver jag vara hemma? ... Vilka dagar" ...

Och så vågar jag inte beställa hem möbler och sådant(även om jag nu har kunnat förövrigt). Då jag även då, känner att jag måste vara hemma... och invänta leveransen...

HATAR att inte veta!

... Men jag börjar från början. Dagen idag.

Sov JÄTTEBRA inatt! Jättebra.

Minns dock inte gårnatten. Men jag vet jag såg en massa möbler i huvudet enda tills jag somnade. Efter gårkvällens möbelsök..

Vaknade vid närmare tolv imorse, tror jag.. Och klev sedan upp, någon timme senare..

... Jag TROR att jag satte mig här vid datorn nästan direkt... Nej, jag började nog plocka med soporna. Tänkte försöka ta tag i saker och ting. Boka tvättid och slänga soporna. Ja, för det STANK i köket imorse! Och jag vet inte riktigt om det var disken eller soporna..

Drog på mig ytterkläder. Gick stressad och orolig. Spänd i hela... Ja, själen. Och slängde dessa sopor, vid huset bredvid...

Det var något av det jobbigaste jag har gjort. Och ångesten i bröstet. Den osäkra känslan inombords... Ja, den levde kvar ett BRA tag därinne!

Skrev direkt av mig i min textsamling. "Skrek" lite grann. Och beklagade mig. Kände bara att det där skulle jag ALDRIG göra om igen! Nu kunde jag helt enkelt inte köpa NÅGONTING som skulle innebära några hushållssopor! Nej, nu fick jag klara mig på att bara slänga retursopor.

Tog iallafall tag i lite av disken idag. Under VÄLDIGT stressade och pressade känslor. Gravt motvillig till detta vuxna livet som jag nu måste tvingas leva.

... Men diska KAN jag. Så det var ingen fara SÅ. Var lite hungrig och slut medans, bara.

... Minns inte riktigt dagen.. Men jag har iallafall suttit en del vid datorn. Försökt hitta nya sängkläder... Men som vanligt kört fast i min osäkerhet. Så. Inga lakan köpta.

Tv och tv-bänk har jag inte ens försökt mig PÅ idag. Då det känns för övermäktigt. Och nu när jag i efterhand kommit på att jag inte vet hur jag ska möta min VECKA, om det kan tänkas komma en LEVERANS närsom helst(!)... Ja, då har jag inte ens haft en TANKE på att fundera tv! ... Eller jo. Tv. Jag har funderat lite och haft ångest. För att jag tror att den ENDA tv:n som jag har hittat, kan vara fel tv för mig. Något som jag inte kommer att trivas med...

Men nu har jag ju bestämt att trots allt vänta med den.

Tvättstugan var by the way upptagen hela veckan. Fram tills på lördag... Och då tänker jag INTE tvätta!

... Så där fick jag ju tänka om! Vilket fick mig att tänka. "Köpa nya... Det är det enda alternativet" ...

... Nästa vecka ska städas. Handlas. Det ska hängas upp lampor. Och jag får besök... Och jag har en MASSA problem att lösa, känns det som!

... Men det jobbigaste är att känna att jag hellre vill få min önskan om att Xambon ska komma, ogjord. För att tanken slog mig idag... Iochförsig mest av ren brist på ork, och desperation! Att jag genomlider allt detta NU, för att sedan ta emot ett besök av någon som JAG har tjatat hit, som varken brukar vara särskilt rolig att umgås med och som jag inte PRATAR med ALLS om dagarna!

... Men även DET, var ju en desperationens handling! ... Jag var ensam. Behöver honom att prata med.

Jag har trots allt ätit lite grann. Rätt så bra ändå. Med tanke på att jag inte har någonting hemma! Har blivit lite pyttipanna. Och så en portion kokta makaroner efter det. Att glas apelsinjuice och en banan har det också blivit.

... La mig under filten en stund, efter att jag hade letat sängkläder på internet.. Stressa ner lite. "Ge upp" för en stund, på mitt eget lilla vis. Vila hjärnan...

Ja, jag kan säga att idag hade varit en dag då jag bara hade velat ge upp. Gräva ner mig.. Deppa ihop för en stund... Men jag har liksom inte TID med det just nu! Samtidigt som jag inte heller kommer till skott med att göra de saker som jag VERKLIGEN skulle behöva göra! Veckan som kommer, känns extra kort... Och ja... Mer stressad?... Nej.. Jag befinner mig på kanten till brytningspunkten..

Gick en vända till affären.. Trodde JAG. Tänkte bara köpa någon smörgås eller något.. Men oroade mig på vägen, för hemsk beslutsångest. Då jag skulle handla imorgon. "Vad behövde jag IDAG?" ... Men den ångesten slapp jag. Då affären redan hade stängt. Så det blev bara en kall promenad istället..

Ska väl försöka strukturera upp veckan som kommer, för FEMTIOELFTE gången! Men det känns som att det är rätt så kört. För att listorna finns. Dagarna utplacerade... Allt uppskrivet...

... Det är i mitt HUVUD som det är rörigt!

"Mer näring" tänker jag. Kan vara det som gör allt så förvirrande segt. Eller så ÄR det bara jag som person! Överspänd och osäker.. Perfektionistisk.

... God natt med er <3

... Man kan ju säga som såhär, att jag är SUPERSTRESSAD på det vuxna livet just nu. Ingenting går min väg. Och när jag väl finner ny styrka... Ja, då är det andra saker som ställer sig ivägen!

Skulle slänga soporna. Ångest för det, ett bra tag därefter. Men de blev slängda. Med tanken "nu kan jag ALDRIG slänga sopor igen!" ... Skulle beställa tvättid.. Men då fanns där ingen tid förrän efter på fredag! Vilket innebär att jag inte får några sänglakan rena tills dess! ... Och vill inte fråga mamma om att få låna...

Beställa hem nya... Egentligen ska ju dessa också tvättas innan. Men har jag aldrig gjort..

Hittade en del. Men förstår aldrig infon. Då det STÅR en sak... Men det sällan ligger/passar bra i sängen ändå...

Blev dessutom alldeles för många i "bokmärken" till slut. Vilket gör att man inte orkar...

... Men ska inte skriva mer nu... Inlägget kommer ikväll.

Ja, jag ska väl kvällsblogga innan jag går och lägger mig också..

Jag minns inte riktigt hur kvällen/natten såg ut igår. Mer än att jag la mig VÄLDIGT sent. Att jag satt i köket.. Och att jag bestämde mig för att leva på bara vätska från och med nu..

Men det var gårdagens tankar det. Efter en rätt ut sagt H*VETISK dag!

... Men idag mår jag bättre. Jag behövde nog den där pausen från vardagen.. Den VUXNA vardagen!

Jag tar dagen ifrån början.

... Gick som sagt och la mig VÄLDIGT sent inatt. Hade svårt att somna. Och när jag väl somnade, vaknade jag efter bara någon timme igen. Kollade klockan.. Och det var fortfarande några timmar kvar tills jag skulle gå till bussen...

Jag var trött och sliten. Visste att jag skulle känna mig DÖD hos mamma och pappa idag! ... Men jag såg fortfarande lika mycket fram emot det, som jag gjorde igår..

... Jag vaknade med ett gott humör. Borstade tänderna(Vilket inte alltid händer)... Och kom sedan på att jag ville köpa med mig någon present till mamma och pappa. Eller familjen i det stora hela. En kärleksgåva..

Men det var lördag morgon. Och ingenting var öppet. Så det blev ingenting med  det. Inte för att jag fortfarande var lika pigg på det ändå, när jag väl kom in till stan..

Bussen var sen idag. Jag tror att jag stod och väntade i minst en halvtimme. Då jag var en kvart tidig också..

Det var till en början, bara jag och tre plogbilar ute. Ingen annan kunde ses så långt ögat nådde..

Ja, det kom en till tjej till busshållsplatsen sedan. Typ när bussen SKULLE ha gått.

... Väl i stan...

Ja, jag gick in och satte mig i väntsalen. Klockan var strax efter åtta. Och min nästa buss skulle inte gå färrän fem i tio..

Det var BARA att vänta.

Skönt till en början. Då det bara var jag och kanske ett par till människor i väntsalen... Men så kom två JÄTTEgäng med.. Sådana människor som skulle åka flygbussarna eller vad det nu heter!

... Inte lika lugnt. Blev lite spänd och visste inte vart jag skulle titta. Men annars var det bra. Förutom tröttheten efter natten och hungern i magen dåda.

På bussen.

... Och så en kort promenad hem till mina föräldrar.

Mamma och pappa var ute och skottade snö när jag kom.. Så jag gick in och satte mig vid tv:n och tittade på djurbebisar tillsammans med mormor..

Ja, jag vet inte vilka som har hängt med tidigare. Men jag har iallafall skrivit någon gång, om min och mormors relation. Vad jag känner för henne... Och hur jag inte alls fungerar tillsammans med henne. Då HON är hård och inte ALLS tänker på vad hon säger.. Och JAG är känslig och ofta tar väldigt illa upp.. På grund av dåligt självförtroende, antagligen...

Mormor kan låta väldigt irriterad och som om allt man(eller hon) säger är en självklarhet. Hon, för att "det är klart hon har rätt".. Och någon annan, för att "Ja, men det behöver du ju inte ens SÄGA" ...

... Ja, jag påverkas väldigt mycket av andras humör och energi också..

... Men det var inte så att jag skulle klanka ner på min mormor nu. Utan snarare tvärtom. Även om det fortfarande känns lite jobbigt ibland... och jag antagligen inte i FÖRSTA taget skulle VÄLJA att umgås med henne(exempel. Undvek jag att gå med på teatern(eller om det var musikal) som de flesta av syskonen ska med på, som vi har bjudit mormor på i julkapp... På grund av att jag tycker att det är lite jobbigt)..

... Men faktum är, att jag TRIVS bättre nu. Jag KAN sitta ensam tillsammans med henne. Eller PRATA med henne, utan att känna mig tyngd i både sinne och själ..

Satt iallafall där en stund. Pratade lite grann.. Och inväntade att mamma och pappa skulle komma in. Hälsade på 14åringen och 17åringen... och pratade lite med dem..

Sedan blev det en vända till affären. Mamma och pappa skulle köpa fikabröd. Då vi ju skulle fira 17åringens 18årsdag.

... Och JAG fick äntligen min idominsalva köpt! Så nu ska såren i ansiktet behandlas VARJE dag. Så att jag inte känner lika stort behov av att pilla och riva på dem. Jag menar dessa sår. Samma sår. Har jag haft sedan innan jul! Sedan tiden då vi flyttade! Och allt var så stressigt..

Hem igen iallafall. Och sedan blev det nog fika, tror jag. Minns ju inte riktigt.

... Dock fick jag en liten känslomässig chock, innan vi åkte till affären..

Jag fick höra, bara sådär, att även 23åringen, 20åringen och hans tjej skulle komma idag! Ja, det GÖR ju inte så mycket. Har funderat en del under veckan. Att det skulle vara kul om det inte BARA var jag och mormor som kom! Men jag hade ju inte RÄKNAT med det! Och trött som jag var, blev jag bara lite ångesttyngd.. Vilket gick över så fort som de kom.

Dagen idag har varit bra. Jag har varit trött och seg. Spänd i magen... Och det var KÄNNBART i hela kroppen, att jag hade dragit i mig ALLDELES för lite näring de senaste dagarna!

... Men jag var på bra humör hela tiden... och det var en trevlig dag, med en VÄLBEHÖVLIG paus från vardagen, och lättnad!

Efter lunchen, blev det iallafall...

Ja, då kom ju resten av syskonen. Alltså 20åringen med tjej, och 23åringen. Det blev tårta och bulle. Även kakor. Men det var jag inte så sugen på...

... Det pratades..

Och ja-a.. Kanske inte HAR så mycket mer om det att säga.

... Men efter fikat, försvann iallafall alla syskonen in på 14åringens rum. Och jag blev sittandes på köksstolen och pratade med mamma. Mormor la sig på soffan och tittade på tv...

... Och ja. Mamma lagade mat. Och pappa, vet jag inte VAD han gjorde!

Jag har iallafall fixat så att pappa kommer över med luftmadrassen till mig på torsdag nästa vecka... Och sedan så kommer de över, mamma och pappa, på lördag nästa vecka. För att åtminstone sätta upp en gardin och några lampor... Ja, hur många lampor jag nu har som är redo att hängas upp..

Visst Xsambon är här då.. Men det får han stå ut med. Det blir ju inte så länge. De kommer. Jobbar. Fikar lite(deras önskemål)... Och sedan åker vi nog med dem in till stan. Tar skjuts dit, liksom. Eller så, beroende på när de kommer, åker vi med dem HEM från stan när de är på väg HIT istället..

Jag passade på att ta stöd och diskutera lite grann, det här med gardiner och tv... Ja, sådana saker där jag känner att jag vill ha någon annans synpunkt. Bara se deras reaktion, höra deras råd, vad gäller både smak och funktion..

Middag. Köttfärssås och spaghetti. Och ALLA stannade för att äta. Vilket var trevligt. Och inte nog med DET! Jag kunde även sno skjuts hem av 20åringen, och hans tjej som har körkort.

... Det var ju iochförsig lite jobbigt. Kände mig så spänd när jag skulle fråga. Satt bara med osäkerheten i kroppen och väntade in det rätta tillfället. Men det kändes aldrig rätt. Och jag var beredd att ta bussen istället. Men så frågade mamma. Och jag kunde direkt ställa frågan själv också..

Jag menar. Jag KÄNNER ju tjejen nu! Jag kan ju liksom prata med henne. Inte stora diskussioner. Och inte heller samtal.. Men ändå så att jag kan flika in med någon mening bara sådär random.. Utan att känna obehag..

... Men det var ändå svårt...

Så. Efter middagen, packade vi oss in i bilen och körde iväg. Jag, Tjejen, 20åringen, 23åringen och 14åringen. 14åringen har nämligen fått jobb på en typ snabbmatrestaurang av något slag. Och jobbar där varannan helg.. Eller varannan lördag kanske det var. Och han är så STOLT och glad! Kul att se! ... Hans första lön... Ja, han verkade så stor.. Han trodde sig vara redo att ta över 23åringens lägenhet :P Han är så vuxen ;P

Vi körde in på City Gross på hemvägen. Då syskonen ville handla godis..

... Och sedan åkte vi hem.

.. När jag kom hem, började jag direkt kolla lite på vad för tv-bänk jag ville ha... Ja, eller jag kollade tv först. Blev helt snurrig i huvudet av allting. Så jag struntade i pappas råd vad gällde lcd eller plasma, och körde mitt eget rejs istället. Har dock inte bestämt mig helt ännu. Men imorgon beställer jag den som jag har tänkt mig, om jag inte har något bättre förslag då!

Kollade tv-bänk. Började mäta väggen för att se hur stor den jag hade tänkt mig, skulle bli mellan min fikus och golvlampan.. Men fick inte speciellt hum om det ändå. Så svårt att se bilden framför sig bara, av hur det kommer att se ut.. Men det känns som om jag har bestämt mig för den iallafall.

... Kollade soffbord som skulle passa till.. Ja, hela vardagsrummet.. Sparade en hel del. Men tog sedan bort en efter en. Tror att det lutar åt den i inlägget nedan. Och så soffa. Ja, den har varit en självklarhet sedan innan jag flyttade!

... Gardiner har jag dock INTE orkat titta idag! Men var ju inte hemma förrän... Ja, efter nio iallafall!

.. Åt lite pyttipanna som jag värmde i micron. Direkt ur frysen. Värmde den på för hög grad, ALLDELES för länge! Så blev lite krispig.. Men såå god!

Ja, idag har varit en bra dag. Pausen från vardagen gjorde mig gott. Och jag har återfått krafterna och viljan. Lite av entusiasmen över att inreda lägenheten igen. Påmints om kärleken och glädjen i att umgås med familjen.. Ja, det var härligt.

... Och jag känner inte för tillfället, någon motvilja till diverse näring ;)

Med det säger jag god natt. Är såå trött!

Lite smått stressad inför veckan. Men WhiteBoarden är bombad med allt som ska göras och kommer att hända under veckan. Så det ska nog gå bra.

God natt med er <3

Jag tror att jag har hittat en soffa, ett soffbord. En tv och en tv-bänk..

Det enda jag funderar på är ifall soffbordet kommer att se konstigt lågt ut bredvid soffan. Det är liksom bara ca 35cm högt..

... Ja-a.. Vad HÄNDE nyss? Det kan man undra(om man nu var den som upplevde det)...

Jag vet inte riktigt själv.. Nu är jag bara så TRÖTT på hela skiten! Vardagen är en kamp. Ett rent missnöje. Och det värsta är ändå att ha den här INSIKTEN. Insikten i hur man lever. VETSKAPEN om vad man GÖR mot sig själv. Och vad man BORDE göra. KUNSKAPEN... Ja, det sunda FÖRNUFTET som talar om för en vad som är rätt och fel. Och gör en MEDVETEN om vad det är som ska TILL för att man ska kunna förändra situationen till det bättre...

Ja, det jobbigaste och allra mest sura och frustrerande i det hela, är att VETA att man såå enkelt kan uppnå någonting bra... Men att man ÄNDÅ inte GÖR det! Att VETA att det håll som man ständigt, varje sekund av varje minut av varje dag, kämpar åt, är det håll som ändå GÖR att man mår som man mår...

Att VETA att det är bara JAG som har kontrollen över mitt eget liv...

Och att jag väljer DETTA!

... Ja-a... Det var nog DET och mycket mer, som gjorde att jag tappade greppet. Att jag kände för att skita i allt, då jag inte längre orkar MED denna vardagen. Att ÅTERigen känna, efter närmare två år, att man inte hör hemma i det här livet. Att man inte klarar av det...

Ja, jag känner inte att jag mäktar med. Jag är ingen självständig människa. Jag känner mig inte vuxen... Och jag gör STÄNDIGT klart för mig själv, att jag inte heller är INTRESSERAD av något J*VLA liv!

... När jag satt här. Frustrerad för det mesta. Hur livet ser ut. Att jag inte orkar med det vuxna liv som jag så länge LÄNGTAT efter och KÄMPAT för.. När jag inte ens kunde komma på en j*vla FÖRSTA MENING till bloggandet(!) på grund av det jag utsätter min hjärna för(som jag by the way kan KÄNNA FORMEN av i mitt huvud!) ...

... När jag kände dessa frustrerandets tårar pressa på från insidan av mina ögon...

... Ja, då sprang jag som blixten, in i köket, och tog fram ALLA burkar med onyttigheter, och utan att varken vara hungrig, sugen... eller ha varken lust eller vilja... Började jag proppa. Snabbare än vanligt. Och utan att smaka. Tankarna sprang sitt vildaste maraton innanför mitt pannben... Och jag kunde inte uppfatta en enda en av dem..

Jag var bara så FRUSTRERAD. UPPGIVEN. Men ändå inte.

... Ja, förvirrad. Mer än någonsin... "Ville jag DÖ nu?" "Eller vad menades med det här?" "Vad KÄNNER jag nu?"

... Ja, problemet är nog att jag funderar för mycket...

Men om jag tar dagen idag då.. By the way. Ibland önskar jag bara att jag kunde flytta hem igen..

... Igår natt, efter inlägget, tror jag mig minnas att jag proppade igen..

Eller så var jag bara himla mätt...

Så jag drog iallafall på mig ytterkläderna, och för att slippa äta MER, gick ut på en promenad..

När jag var hemma igen, minns jag inte. Men jag vet att jag satte mig och proppade knäckebröd med smör på, när jag kom hem.. Mest för att det var gott.

En efter en, efter en. Upp till ungefär tio stycken.

Jag mådde ju som vanligt inte så bra av det, rent psykiskt. Bestämde mig för att från och med imorgon(idag), svälta. Eller iallafall hoppa över att äta, om jag inte kunde FÖRSÄKRA mig själv om att jag skulle äta LAGOM mycket och inte börja vräka efter första tuggan.

... Somnade sedan till slut.

Och vaknade tidigt, tidigt imorse..

Minns inte när jag klev upp... Och jag kan inte heller minnas dagen särskilt bra idag.

.. Men jag minns jag satt och löste korsord i ungefär en timme..

Ja, just det. Klev upp vid halv ett..

Drack ett glas juice. Och sedan gjorde iordning mig en kopp te. Och fastnade med näsan i korsordsboken..

... Messade mamma. Bara för att höra efter ifall mormor fortfarande skulle komma i helgen. Och så meddelade jag att jag kommer att vara hos dem runt tio imorgon. Och åka hem eftermiddag/kväll någon gång.

Xsambon messade mig när jag fortfarande satt där och kopplade av framför korsordsboken. Jodå, jag var avslappnad. På bra humör och trivdes med tillvaron. Just då. Var dock lite hungrig. Men med korsordsboken framför näsan, var inte detta någonting som störde mig.

Han skulle iallafall beställa resa hit till mig. Och undrade vart han skulle kliva av.

Så på fredag nästa vecka, ska jag möta honom i stan.. Och gissa vad. Ångest på det!

... Jag blev stressad. Orolig. Och fick ångest. Fortfarande ett bra humör. Men inte ALLS lika lugna känslor inombords!

... För det första. Kände mig desperat. Att jag tjatar hit en kille, vars förhållande med mig, aldrig fungerade när vi bodde tillsammans. Den kille som under alla de år(fyra) som vi spenderade under samma tak, för "kärlekens" skull, inte ville ge en blick åt varken våran bebis(hunden) eller mig... Den kille som dock gjorde ALLT för mig, men som ALDRIG såg mina eller Vovvens behov..

... En DEL av allt det som gjorde att jag gång på gång ville in i döden...

Ja, jag tar HIT HONOM av alla människor! ... Men det HAR ju sin förklaring. Den enklaste förklaringen NÅGONSIN! HAN är den personen som jag känner mig ALLRA närmast.. Som känner mig ALLRA bäst av ALLA på denna jorden! Bättre än min egen mamma! HAN är den personen som jag kan vara HUR korkad som helst med! Utan att han ger en ENDASTE dum kommentar eller elak blick!

... Och jag KÄNNER ingen annan.

Så. Jag kände mig desperat. Då jag VET att jag ALLTID får ångest, åtminstone den första dagen tillsammans med honom. Då han inte ÄR den jag önskar att han vore. Den kille som jag blev förälskad i vintern 08(om jag inte missminner mig)..

Men han kommer då. Och stressad är jag för att jag kom på att det nu finns en MASSA som jag måste fixa innan han kommer! Nu kan jag inte skjuta på dessa saker längre!

Tvätt behöver tvättas. Då jag inte har några rena sängkläder. Madrass måste blåsas upp. Då jag inte har någon extra sovplats.. Disken måste diskas... Och åtminstone FRUKOST måste inhandlas innan han kommer!

... Och jag är bara såå stressad!

... Sänghäng. Ja, jag har inte ens tagit på mig kläderna idag. Har suttit/legat med morgonrocken hela dagen.

Lite radio.. Och sedan komma på med ett hastigt ryck, att jag ju måste DUSCHA idag också! Om jag inte vill åka SKITIG till föräldrarna imorgon! Då jag går hemifrån vid sju på morgonen..

Låg kvar en stund och lyssnade klart på radion som jag höll på med. Ville ju inte missa finalen i baktävlingen(baknings-?)!

Duschade..

Ja-a.. Sedan MINNS jag inte så mycket mer.

Jag har haft en bra dag i hjärnan(till skillnad från annars) den mesta delen av dagen. Har känt mig lite extra ensam... Och som vanligt, uttråkad... Lite tankar kring ätandet... Men ändå inte så farligt. Då det gick bra att äta som jag ville idag..

Ja, den enda stunden som var lugn och bra, var väl i och för sig då jag satt vid korsorden.. Men bättre det, än inget alls.

Ser fram emot dagen imorgon. Då jag ska få slippa allt vad krav eller krig heter och få känna trygghet för en stund...

God natt med er <3

... Efter att ha skrivit detta inlägg i min textsamling(detta är en del av det), kom jag på att säkert skulle allt bli enklare om man bara tog sig UT i livet. Började UPPLEVA saker. Och göra sådant som man tycker att är kul.. Lätt att sitta instängd mellan fyra väggar och knappt ha någon kontakt alls med varken levande ting eller verkligheten... Och sedan försöka påminnas om det härliga med LIVET!

Ett kvällsinlägg kommer snart. Är bara lite seg i huvudet. Har ingen första mening ännu.

Hahaha xD Vad roligt. Det finns en webbsida :P Var bara tvungen att dela. Kolla här -->