Ingenting mot min mamma nu(hon skrev ett underbart mail)... Men allt blev just MYCKET jobbigare! Nu finns det en ny möjlighet att fundera över. Älta och ha ångest för... Ett nytt beslut att ta.. "Och drar jag INTE tillbaka köpet.. Är jag då onödigt dum mot mig själv.. Som struntar i det av ren brist på ork(eller att jag inte vågar gå dit)?" ... Det kommer jag ju inte HELLER kunna släppa!

 

Brast i gråt.. Men det känns bättre nu... Vet dock inte hur länge till jag orkar.. När jag samtidigt har en hjärna som vägrar ta paus...

 

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu.. Innan jag sliter håret av mig...

 

Jag orkar INTE.. Ingenting kan vara enkelt eller iallafall ge mig en YNKA LITEN medvind att kämpa i..

Skruvar som sitter får hårt... Fastlimmade kanske.. Flagnar(flagar?) bara när man försöker mejsla bort den..

Telefonnummer som bli fel... Flera gånger i rad.. Misstag som blir gjorda.. Efterkloka tankar.. Ångest på det... Och hela jävla skiten, som man trodde att skulle bli såå kul, känns nu mer som en mardröm med lite förkärlek i..

... Och för att inte TALA om all osäkerhet och beslutsångest!

 

Nej. Det blev inte kul.. Jag TRODDE att det skulle bli det.. Men jag, precis som de flesta andra, är inget fan av att jobba i motvind och att hela tiden bli fälld av en det ena, en det andra...

 

Härom natten, när jag låg vaken.. Så önskade jag bara att jag hade flyttat in i en redan möblerad lägenhet... För att... Ja, jag ÄLSKAR att hålla på. Att bolla idéer med mig själv och att göra snyggt omkring mig. Då jag har så lätt för att se en inre bild framför mina ögon...

Men mitt huvud är ärligt talat så fullt av precis ALLT och ingenting, att jag inte orkar BRY mig! ...

 

Ja, jag lever i en mardröm. En mardröm som jag inte vill ta mig ur. Eftersom att det samtidigt är ett stort intresse..

... Men jag önskar.. Jag ÖNSKAR det inte var det.. För att min hjärna behöver vila BIGTIME... Men det tillåts inte. Då den inte kan släppa inredningen... Alla vakna timmar av dygnet, tänker jag inredning.. Springer omkring som en yr höna och försöker komma fram till vad jag ska göra härnäst.. Ältar och stirrar... Oroar mig... Och blir helt plötsligt osäker. Efterklok.

... Ingenting blir någonsin bra... Och även om det BLIR det, så kan jag inte riktigt acceptera och släppa taget för ett tag..

Inredning. Inredning.. Och inredning. "Men", "kanske" och "om"...

 

... Men jag vill inte gnälla. Inte egentligen..

Men då jag är så nära bristningsgränsen i det mesta i mitt liv. Inklussive bloggen. Då orken är slut.. Så bryr jag mig inte om vad jag inte vill.. Jag skriver vad som faller mig in. Och de som inte vill läsa en massa överflödigt gnäll, får väl backa..

 

Men jag ska rabbla dagen idag också. Så kommer det nog mer gnäll på vägen.

 

Natten var jobbig. Japp. Kunde inte sova. Ont i huvudet. Jättetrött. Bränner i ögonen... Men nej. Bara vred och vände mig... Kunde inte blunda. Inte koppla av..

Så jag klev upp.. Klockan var två.. Gjorde mig en kopp te.. Och satt och funderade lite.. Minns dock inte vilket rum det gällde den här gången. Men inredning var det iallafall.

 

Gick och la mig igen vid tre. Eller strax därinnan. Och låg vaken med samma bekymmer och problem att sova, som innan..

... Men somnade ändock till slut..

 

Vet inte när... Men jag klev iallafall upp.. Fick för mig att hänga upp gardinstängerna här i vardagsrummet. Trots att jag inte har några gardiner än.. Bara för att testa..

Ja, och just nu, är ju varenda motgång, en förödande motgång för mig..  Jag tror att hoppet tynar och tålamodet tar slut efter ett tag.. Helt enkelt.

 

Men ja-a... Först så var tre av gardinstängerna för korta.. TROTS min noga mätning och tejpning av stängerna för några veckor sedan! ... Så. Det var bara att göra om..

... Och så stötte jag på ett problem när jag skulle... Ja, dessa dubbla gardinstångfästen som finns till de svarta, runda stängerna i metall.. Där sticker man ju igenom den ena av stängerna genom ett par hål...

Och problemet HÄR, var att stången var för lång, även när jag hade gjort den som kortast, för att kunna träs igenom hålet. Då väggen intill, var för nära... Ja,  kanske förstår ni. Kanske inte.. Men JAG förstår :)

 

... Jag satte mig på golvet.. "Nej, nu räcker det.. Jag ger upp. Det spelar ingen roll" ... Ja, det kändes faktiskt som om allt bara fick vara nu. Och jag var inte särskilt ledsen över det heller.. Jag önskar ju ÄNDÅ att jag inte brydde mig!

 

... Men jag kunde inte släppa det ändå. Stirrade på stången. Stirrade på fästena och väggen...

...Och kom på ett sätt att lösa det på!

Så. Då var DET problemet löst. Jag hindrade mig själv från att falla.. Denna gången.

 

Ja-a...

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde sedan.. Sprang omkring som en yr höna och stirrade på vad jag hittills gjort, antar jag...

För att när klockan blev närmare ett, klädde jag rent impulsivt, på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen... "Jag skulle INTE orka vara hemma idag!" ... Visst. Tankarna och ångesten. Osäkerheten och hela skiten... finns ju fortfarande när man är hemifrån... Men den är såå mycket lugnare! .. Och inte alls lika "nära" ...

 

Väl i stan... Ja, egentligen hade jag bara tänkt sätta mig på busstationen och vänta. För att sedan ta nästa buss hem igen. Då jag inte hade ork/lust med någonting annat..

Men jag fick ändå för mig att jag skulle kolla efter de kökslampor som jag ville ha... Och jag hoppades på ClasOlssons. Då jag kände mig rätt så trygg med den butiken...

 

Men jag hittade ingenting intressant där... Dock så hittade jag dricksglas och jag kände att det var dags att köpa det nu. Då jag bara har(hade) koppar hemma..

 

... Efter det, bestämde jag mig för att gå tillbaka till busstationen.. Jag var trött och ville åka hem igen...

Men råkade i förbifarten, se en lampaffär.. Eller det var en inredningsaffär. Men de hade i princip bara lampor...

 

Jag gick in där. Trots att jag kände att det var mäkta obehagligt att gå in i en butik med MASSOR av saker! Och där JAG och personalen skulle vara de enda därinne! .. UPPMÄRKSAMHET.

... Började kolla lite lampor. Sökte specifikt efter "min" lampa.. Gick långsamt mellan hyllorna... Stirrade på lamporna... Fram och tillbaka gick jag..

 

Och till slut frågar den unga kvinnan, ifall jag hittar det jag söker..

Och ja-a... Jag kan ju säga att jag förstår mig själv rätt så... inte alls.

För att i denna situationen, med en ny tjej som jag aldrig har träffat. I en butik med en MASSA saker.. Ja, jag kände mig trygg.. Ja. Relativt iallafall.. Jag menar. Jag är ju fortfarande jag.. Men henne kunde jag svara när hon tilltalade mig.. Till och med med glädje i rösten.. Och utan att gå omkring och hoppas på att hon ska backa undan eller att hon inte ska säga någonting till mig, som kräver svar..

 

Nej. Jag kände mig som "mig".. Som den person som jag är mot andra människor när jag är med Xsambon. Och BARA Xsambon..

Visst. Jag kände att jag inte visste hur jag skulle röra mig. Vart jag skulle titta när hon höll på med min beställning.. Vad hon förväntade sig att jag skulle göra... "Skulle jag kunna gå härifrån nu?" .. "Eller är det någonting hon BEHÖVER av mig innan jag går?" ... "Är vi klara här?" ... Men jag vågade inte fråga.. För att "Borde jag redan veta?" ...

 

Och ja-a.. När jag hade pekat ut lampan som jag ville ha, så visade det sig att hon inte hade den hemma just nu.. Men att hon kunde göra en kundbeställning.. "Ja, men visst. Jag har inte bråttom!" ...

Och så går jag omkring, lite smått osäker och "inte vet", medans hon gör beställningen... Och bra att jag stannade kvar. Det var rätt!

För att sedan behövde hon mitt namn och telefonnummer.. Namnet.. Ja, DET har jag ännu inte hunnit blanda ihop med något annat!

 

... Jag ger henne mitt telefonnummer och lämnar shoppen.. Och efter ungefär TIO meter, tvärvänder jag tillbaka. Då jag kom på att siffrorna jag sa, inte ALLS var mitt telefonnummer! ... Det var mitt GAMLA nummer! Det nummer som jag ABSOLUT inte kunde komma mig att minnas, när jag försökte IGÅR!

 

... Jahapp. Tillbaka in.. "Det blev fel nummer ändå" ... Och så ändrade vi på det... Och jag kunde inte låta bli att rabbla mina båda nummer i huvudet, HELA vägen hem sedan! ... Jag var såå osäker på vilket jag egentligen hade NU, och vilket som var gammalt!

 

Sedan gick jag iallafall tillbaka till busstationen. Osäker och dann.. Då jag hade köpt lampor som jag EGENTLIGEN inte visste om var de rätta för MIG.. "Men det var ju dessa som jag hade TÄNKT köpa" ...

 

Grubbel. Grubbel.. Grubbel.

Kommer hem.. Och då ÄTER jag nog någonting, tror jag... Eller det var nog FÖRE stan, förresten..

Datorn..

 

... Ja-a... Ska man MINNAS det här?

... Ja, jag säger det jag MINNS iallafall.

 

... Jag började istället beställa hem köksfönsterlampan som hon inte tycktes ha i sin butik, på internet.. Och så hittade jag samma lampa som jag precis köpt! Men MYCKET billigare! ... Dock var den utan ljus... Ja, nu kommer jag inte ihåg vad det heter. Men står i inlägget före detta.. Jo, ljuskälla.

... Så kanske var därför.. Lugnade min ångest med det iallafall.. Så räddade jag mig själv från att falla, för TREDJE gången idag! Ett "gardinstången". Två "mobilnumret" ... Och tre "kostnaden" ... Dock med en hel del tung och skärande ångest.. Men den sitter typ i, nuförtiden. Ständigt. Förutom när jag sover eller promenerar :)

 

... Men så kommer jag på att jag skulle ha FÅTT lamporna så mycket tidigare, om jag bara hade gått därifrån och köpt dem på internet istället! .. När hon ändå inte hade dem inne!

.. Och DET, tillsammans med att jag kanske hade betalat onödigt mycket... PLUS alla andra ständiga krasanden! ... Ja... Det blev för mycket..

 

Bestämde mig till slut för att skriva ett mail till mamma.. Ja, enklare än att messa.. För att jag behövde VERKLIGEN dela åtminstone DAGENS med någon! Blir ju en roman, om jag ska ta upp ALLT.. Och ALLT vill jag inte heller att hon vet... Men jag känner väl att jag vill ha någon slags bekräftelse. En lugnande hand, vad gäller lamporna... Nu när allt blir så tungt att bära..

 

Sedan har det blivit lite middag.. Lite funderingar angående 26åringen.. Får väl åka dit på torsdag eller fredag. Så att jag inte sviker henne..

Och så har jag lyssnat på radion.. Kollat blocket hundar...

 

Och.. Ja-a...

 

... Just det! Jag har även räknat ut hur mycket pengar jag har kvar till inredningen. Och skrivit en lista på vad jag ska prioritera nu. Så har jag LITE koll iallafall! Dock svårt ändå... Då alla saker inte kostar lika mycket.. Men men..

 

... Jag har glömt det sista jag skulle skriva... Hade det precis i tankarna.. Men det försvann.. Så var nog inte så viktigt..

 

God natt med er <3

 

Kom på det sista. Så tar det innan jag sparar... Skruvj*veln...

Tänkte att jag skulle skruva fast dessa dekorationer som finns till de svarta gardinstängerna, i köket. Då jag köpte sådana till den stången...

Men då kommer NÄSTA problem och motgång! ... Skruven sitter jättehårt! Inskruvad så den omöjligt kan sättas fast på en gardinstång.. Den ena av dekorationerna, satt skruven halft ute på.. Så att den var lätt att skruva på. Både in och ut... Men inte den andra! Den rörde sig inte en halv MILLIMETER! ... Och skruven bara flagade och blev vass..

 

... Ja. Jag är övertygad.. Det är inte meningen att jag ska inreda.. Men jag fortsätter ändå. Det VET jag redan.

 

 

Den här till köket

 

... Och den här till vardagsrummet

 

.. by the way..

 

 

... Först.

Jag går därifrån och kommer på, efter tio meter, att jag gav henne mitt GAMLA nummer! Det nummer som jag inte ens kunde komma IHÅG igår när jag försökte! ...

Sedan. Jag ser att den kostade MINDRE på internet.. Men då var utan ljuskälla(vilket jag inte vet vad det är. Så hoppas inte DESSA är det!) ... Ångest på det..

... Men smälter det, med tanken att det tillkommer ju kostnaden för ljuskälla också.. Och då kanske det jämnar ut sig någorlunda.. "Men varför inte bara gå därifrån när hon inte hade lampan inne? .. Den finns ju ÖVERALLT på internet!" ...

... OCH. så kommer jag på nu, att det fan tar nästan FYRA VECKOR för lampan att komma in nu när vi beställde den, sa hon! ... Då hade jag ju fått den MYCKET snabbare om jag köpte den på internet tillsammans med fönsterlampan till KÖKET, som jag nyss köpte! ... Och KANSKE till och med billigare!

"VARFÖR?" Vad efterklok man kan vara..

... Jaja. Mer om det ikväll.. KANSKE gör man inte samma misstag mer än EN gång, om man har tur! Tänk, kära D. Tänk.

... Jag mår rätt så dåligt just nu.. Är nervös. Orolig. Har ångest. Ont i huvudet... Och har en konstig känsla i magen..

 

MEN. Vi tar dagen idag.

 

Ja. Igår när jag bloggade, så kan jag ju säga att frustrationen var skyhög och likaså hjälplösheten och bristen på tro och styrka.. Därför struntade jag i att beskriva vissa saker. Och hoppade att berätta om hela natten före. Då det faktiskt HÄNDE en del även då..

 

Men... Ja. Jag gick nog och la mig direkt efter inlägget... Eller så drack jag en kopp te... Om jag inte hade gjort det innan...?

... Ja, det är ju skit samma med DEN saken..

 

Klev som alltid, upp mitt i natten igår natt.. Om jag inte minns fel.. Sov oroligt... Antagligen på grund av alla funderingar och ständiga misstag.. Mardrömmar för att allt(Ja, jag menar ALLT) känns så tungt och hårt just nu. Motsträvigt liksom..

 

... Men iallafall..

Idag skulle jag och Jobbcoach på studiebesök på ett slott här i närheten.. I hopp om att jag ska börja praktisera där..

Jag minns inte när jag klev upp.. Men jag minns att jag redan var vaken när klockan ringde vid halv nio..

Jo, jag klev upp vid strax efter nio.. Och gick sedan direkt iväg till affären och ställde mig och väntade på henne. Hon skulle hämta upp mig på vägen dit..

 

Stod och väntade en stund, i min sjal, fleecejacka, skinnjacka och svarta solblekta keps.. Japp, nu åker mössan också. Det får vara vår!

 

... Sedan åkte vi direkt dit.

Men. Ja-a... Det var ingen där och mötte upp oss.. Jobbcoach ringde dem och frågade vart de var... Och de hade glömt att vi skulle komma. Men jag kan ju inte BLI mer än förvirrad. Först har vi ett studiebesök bokat den 16:de, som vi bokade när jag var på möte hos henne.. Sedan messar hon några dagar senare och säger, utan att säga att det har blivit "ändrat", att vi ska på studiebesök "på måndag"... Vilket jag inte kunde förstå om det var en "felaktig" påminnelse.. Att hon hade råkat skicka fel tid eller bara hade "förglömt sig" och bara TRODDE att det var denna måndagen..

Och sedan, idag.. Ja, då KOMMER inte DE! ... Vilket får mig att undra om hon HADE misstagit sig ändå..

 

Japp. Förvirrad..

Men det spelar ingen roll.. För att det kom ändå en snubbe och mötte upp oss en kvart senare.. Och medans vi väntade, gick vi en kort promenad runt slottet..

 

Ja, jag var inte på min BÄSTA sociala sida idag.. Jag kände mig otrygg. Och jag kunde alltför sällan höja blicken från marken.. Min jobbcoach som jag ändå har TRÄFFAT några gånger nu, var det som om jag träffade för första gången... Och jag tyckte INTE om att bli tilltalad! Gick helst för mig själv och önskade att jag var osynlig...

 

Hon frågade om hon fick läsa min blogg. Då C, min förra jobbcoach inom den här verksamheten, hade sagt att jag hade berättat för henne att jag hade den. Sant. Det hade jag. Och även HON frågade då om hon fick läsa den! Och jag kan verkligen förstå dem. Det förenklar så mycket...

 

.. Men, nej tyvärr.. Det finns bara ett par enstaka personer som har fått tillgång till min blogg(som jag träffar eller har träffat). Och DET har varit för att jag känner mig såpass trygg med dem, att det inte gör någonting om jag har skrivit någonting "dumt" härinne.. Och så är jag rätt så säker på att jag inte har skrivit någonting "stötande" om dem.. Vilket jag inte kan garantera med Jobbcoach.. Men jag vet inte. Minns inte såväl...

 

Men iallafall.. Träffade till slut den här snubben.. Och... Ja.. DE pratade en stund. Och JAG försökte(knappast) använda orden "jag vet inte" så sällan som möjligt..

 

... Klara där... Ja, ÄN mer otrygg.. Men...

.. Ja, jag vet inte. Men jag måste ju börja NÅGONSTANS.. Så kanske ska chansa.. Men bara vara DÄR till en början..

 

Hon skjutsade hem mig igen..

Och jag gick hem och sov..

Ja, just det ja!

 

Soprummet var det ju!

Problemen tycks inte vara slut ÄN. Och jag undrar hur många negativa överraskningar jag ska få av detta rum!

... Idag hade jag bara restsoppåsen med mig.. Enkelt och bra.. DEN fanns det ju iallafall FYRA soptunnor till!

... MEN. Idag var det DÖRREN som spökade och bråkade med mig! Den slog upp till vid gavel av blåsten.. Och när jag skulle stänga den.. Ja, den spärrade.. Det gick inte att dra den en CENTIMETER åt NÅGOT HÅLL! "Knak" sa det bara..

 

Så. Ja. Jag gick därifrån. Stressad och nervös. Frustrerad. Och rädd att någon skulle skylla på MIG för att dörren stod öppen när den ska vara LÅST.. För att "De SÅG mig gå därifrån"!

... Men det är ju skit samma... Fixar de VÄRLDENS SÄMSTA SOPRUM, så får de stå ut med problemen!

 

Väl hemma igen, la jag mig iallafall på sängen..

... Och sedan är...

.. Nej, sedan åkte jag iväg till stan.. Bokstavligt TVINGADE mig själv att åka.. Jag var jättetrött och det var såå mycket mysigare att ligga nerbäddad NU, än vad det NÅGONSIN kan bli på natten! ... Men dagen skulle bli lång, och jag har ett busskort att utnyttja.. Så vad GÖR man inte?

 

Tog mig en lång promenad i stan.. Och tog sedan första bästa buss hem igen..

Väl hemma.. Ja, det blev väl lite dator.. Läsa bloggar. Kolla blocket... Ja, och kanske någon video på youtube..

 

Jag har lyssnat på musik..

Och jag har kommit på någonting som för MIG, var förödande! ... ÄNNU ett problem på alla mina staplade missöden! ... Jag väntar ett paket från Tradera.. Det VAR ett tag sedan jag betalade det. Så jag mailar kvinnan som sålde det... Som svarar att det är skickat och att hon skulle hjälpa mig att kolla upp varför det inte hade kommit.. JÄTTEtrevlig och hjälpsam kvinna, by the way..

 

Och så går jag in på mitt traderakonto.. För någ... Ja, när jag började beställa saker till lägenheten, såg jag att min adress fortfarande stod på H*vetets Stad... Så jag ändrade det innan jag började beställa hem... MEN. Jag glömde mobilnumret! Hur skulle JAG veta att det behövdes för avisering?! Jag hade aldrig fattat mig på hur posten kunde ha mitt mobilnummer varje gång :P

 

... Så. Jag mailade kvinnan igen.. Sa att jag trodde att det var DET som var felet. Och hon trodde också att det kunde vara så..

Hon kollade upp vart paketet befann sig och gav mig sedan... Ja, ett JÄTTELÅNGT nummer som jag kunde söka på, på postens sida. För att få reda på vart paketet är... Och DÄR.. Ja, DÄR stod det att jag både hade fått SMS-avi(som hade lyckats!) OCH e-post-avi! ... Men E-POSTEN!? DEN var ju inte fel! Så varför har jag då inte mottagit en enda AVI?!

 

... Jag började söka igenom all min skräppost... Men då avin skulle ha kommit imorse... Ja, jag hade inte fått något.. Återställde till och med mappen "borttaget"..

... Men kvinnan sa att jag skulle testa att gå till mitt postombud imorgon och ge dem det långa numret(vet inte vad det heter) och även postens.. Ja, vad det nu heter, där det visas hur paketet har rört sig.. Så får vi se om de kan hjälpa mig..

... OMSTÄNDIGT.

 

Annars.. Ja, det enda jag har gjort förövrigt, är att bli förälskad i några gardiner.. Främst de "skogiga" i inlägget före detta..

Försökt mäta storlekar och leta gardiner som kan passa FRAMFÖR dessa. Som ska göra att det släpps in lite mindre ljus.. Dock är dessa inte mörkertäckande, eller vad det nu heter.. Men tycker att de mörkertäckande ser så tjocka ut.. Så klumpigt.. Nej, jag tog dubbla tunnare istället..

 

Lite ångest under tankeförloppets gång.. Då det är en STOR grej att köpa gardiner för över 4000 spänn! ... Men jag var ju BOMBSÄKER på dessa "skogiga"! .. Resten hoppas jag bara att faller på plats.. Blir det snyggt och trivsamt, så var det här både det STÖRSTA och BÄSTA köp jag har gjort!

 

... Ja, det var nog allt för nu.. Jag skulle dock behöva öppna min skalle och plocka ut mina tankar(och alla problem)... (Äcklig bild jag fick framför ögonen nu :P) ..

 

God natt med er <3

 

 

.. Ojoj. Nu har jag beställt hem(och betalat!) dessa. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att detta blir ett lyckat köp! Att det ser bra ut när de väl sitter uppe. Jag tänkte nämligen ha de enfärgade gardinerna på en gardinstäng framför de "skogiga". Så jag hoppas att jag kan få de enfärgade åt sidan ordentligt =)

 

Men det blir nog bra.. Föll pladask för de "skogiga". Och så har jag dubbla gardinstänger i vardagsrummet. Så behövde något att ha framför.

       

Bilderna har jag snott från Bonprix hemsida :)

 

Ja-a... Vad säger man?

Jag har aldrig arit med om MAKEN på problem och bekymmer. Misstag och missförstånd som staplar sig på varandra.. Och när ska dessa ta slut? Lever jag i en komedi eller tragedi?

 

... Jag har iallafall ingen lust att fortsätta.. Men jag kommer inte heller att kunna SLUTA.. För att jag VILL ju få det gjort!

 

.. Japp. Jag pratar inredningen..

Och soprummet kunde inte bli min vän idag heller.. Såå nära.. Men nupp.

 

Mer om det ikväll. Ska sova eller bara släppa ut tårarna. Få se... Det känns iallafall behövligt just nu..

... Jag börjar tröttna.. Jag börjar röttna.. Jag börjar tröttna. Jag börjar tröttna...

Men samtidigt inte. Och det är DET som är så frustrerande!

 

... Ja, FÖRUTOM att allt går segare än gummi, när det gäller heminredningen... och egentligen ALLT annat runt liv, hälsa och hem! .. Så känner jag även att jag FÖRSTÖR allting hela tiden! Alltså, inte bara backar innan jag har hunnit gå framåt. Eller viker för rädslan... Bristen på ork.. Utan också rent fysiskt/praktiskt. Jag har sönder mina saker.. Först var det vardagsrumsgolvet.. En STOR och grov repa, gjord av en kartong.. Sedan var det vardagsrumsbordet.. En STOR och synlig repa precis där jag sitter och äter... Gjord av en kartong... Och nu, idag, när mamma och pappa var här, slängde jag min nya lampskärm i glas som jag köpte från tradera, i GOLVET! ... Och den gick i tusen bitar... BOKSTAVLIGT talat!

 

... Nu GRÅTER jag.. Och jag är såå trött på att kämpa för vad som betyder något, när jag hela tiden antingen förstör för mig SJÄLV eller ser livet lägga krokben på mig, gång på gång, på gång!

... Jag tycker ju REDAN att det är jobbigt att inreda lägenheten. Att sköta vardagens sysslor... Och att göra saker som jag inte riktigt förstår mig på...

... Jag har inte LUST med att försöka fixa upp efter misstag på misstag på misstag, hela tiden!

 

Nej. Sådant här får mig VERKLIGEN att önska att jag varken drömmar eller visioner hade... Att jag varken brydde mig om lycka eller glädje. Värme eller framgång...

Ja, jag önskar att jag bara ville dra mig undan för mig själv. Skaffa mig en liten(eller stor) vovve. Och leva mitt liv bortom alla andra.. Och att LEVA skulle vara ALLT jag brydde mig om!

... Inga saker. Ingen inredning... Inga pengar eller arbeten.. Ja-a... Inga förväntningar.. Varken från mig själv eller andra...

 

... Men jag BRYR mig för mycket. Jag VILL för mycket.. Och jag har MÅNGA visioner... MYCKET som gör mig glad... Om det blir rätt!

 

... Men just nu... Jag önskar jag kunde blunda för verkligheten.. Vill inte SE vad jag har omkring mig och vad jag önskar jag kunde uppnå...

Vill bara släppa allt nu...

 

... Jag har ingen LUST att beskriva min dag idag..

Men jag kan säga som så..

Dagen började med diskning av de få, få saker som hade blivit sedan igår..

Sedan blev det ut på balkongen för första gången sedan jag flyttade hit.. Ja, jag har aldrig ens ÖPPNAT den förut!

 

Satte mig på datastolen en stund i solen.. Men gick sedan in till datorn och började söka efter trädgårdsmöbler... Men har ingen lust att prata inedning eller sådana planer... Då det är förknippat med ett STORT misslyckande! ÅNGEST.

 

Mamma och pappa kom över vid... Ja, tre kanske. De satte upp(eller rättare sagt pappa satte upp) gardinstängerna åt mig. Medans JAG roade mig med att slänga min daggamla(hos mig) lampa i golvet.. Så att den numer är TUSEN SMÅ lampor! ...

 

Höll mig på gott humör till föräldrarna gick.. Och då kom tårarna per omgående.. Jag torkade av golvet med en vårt trasa där pappa hade lagt halva väggen(borrat)... Och började söka, söka och söka efter den lampskärm som jag precis haft sönder, över hela internet.. Men hittade INGEN! Inte ens en liknande!

 

... Och varje gång som jag TÄNKTE på den... Varje gång som jag gick IN i köket... Kom ångesten... Och tårarna pressade sig hårt mot ögonlocken...

 

... Gav upp. Skickade iväg ett e-mail till tjejen som jag köpte lampan ifrån. I hopp om att hon visste vartifrån den kom... och att den fortfarande skulle finnas KVAR där.. Visst. Jag är inte så säker på att det är jut DEN lampan som jag vill ha.. Men färgen är rätt för köket... Och lika så det svarta snirkliga metallet som utgör lampans fot.

... Men med tanke på hur jag behandlar mina saker nuför tiden, kanske jag ska söka en lampskärm i samma färg, men i TYG istället!

 

Satte mig i köket och drack en stor kopp te... Och en MASSA... Och då MENAR jag MASSA mackor! Både rågkusar och knäckesmörgåsar.. Och jag kan med mina ÄRLIGASTE ord, säga att jag idag åt för att försöka svälja/äta upp min ångest! Jag ville SPRICKA av mättnad! Jag brydde mig liksom inte. Och jag ville bara äta NU, så att det tog slut. Och sedan BLEV det inget mer helt enkelt. Aldrig någonsin igen...

Men med DET sagt, vet jag ju också att det VISST kommer att bli igen.. Vilket gör att sådanahära hetsätningar inte känns särskilt bra..

 

Jag går ju upp i vikt iallafall :) 52.5 nu.. Bara ett halvkilo till min målvikt. Sedan får hetsätningarna allt ta och sluta.

 

... God natt med er <3