Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Djur & Natur

Av D - 1 september 2015 20:14

... Jag känner ändå för att blogga...

Jag hade inte TÄNKT blogga idag, ifrån början. För att jag... helt enkelt inte orkar. Bär på för tunga känslor... Käner mig för negativ... Och vardagen för... tom.

... Så jag skrev bara i min textsamling. För dokumentationen av vardagens skull...

 

Men jag försöker mig väl på ett inlägg ändå... Det kan ju inte BLI mer än tungt och negativt.. Kanske till och med lite inslag av positivitet, om jag har tur ;)

 

... Jag minns inte igår natt.. Vilket jag kanske borde göra...

Men jag börjar väl ifrån imorse...

... Det KÄNNS verkligen som om jag har någonting att minnas ifrån igår...

 

Men skit samma.

Dagen idag...

Inatt/tidig morgon, drömde jag jättejobbigt. Det var verkligen HEMSKT. Och jag kände mig så utsatt.. Anklagad.. Och ja, jag kunde aldrig göra NÅGONTING rätt.. i mina föräldrars(mest pappas) ögon...

Ja, det var hemskt. Stress. Bråk... Nedtryckt till marken...

Det handlade om städning. Och jag vet inte. Minns inte riktigt... Men det var tyligen inte tillräckligt bra... Eller inte ALLS gjort, fastän jag städat och städat och städat...

 

Ja, skit samma. Jag vaknade iallafall med en lättnadens suck.. I sällskap av den ständigt, nuför tiden, återkommande tanken "Gud vad skönt det hade varit att vara död nu.."... Inte någon större negativitet i själen. Ingen direkt tyngd över bröstet eller mörker framför ögonen...

Men bara "Skönt", liksom.

 

... Det handlar väl mest om att jag känner mig klar här. Jag är väl inte riktigt säker på att jag har någonting mer att hämta... Eller att ge... Och att mina dagar som dessa. Hur livet hittills varit... Och hur jag tror att det kommer att fortsätta...

Nej, jag ser nog inte anledningen, helt enkelt... Tjusningen med att fortsätta...

 

... Men, bara en känsla...

Det HÄR är verkligheten. Min vardag...

 

Jag klev upp när klockan ringde. Eftersom att det var då jag vaknade...

Åt frukost. Och klev sedan i säng igen. Vilket jag tog med en pust... En lättnadens suck...

Jag ÄLSKAR att gå och lägga mig. Och varje gång jag ska somna, ber jag om att få fortsätta sova...

För att, trots drömmar som ibland kan vara jobbiga, kan inte så mycket gå fel i sovande tillstånd. Inte så mycket att kämpa för eller att uppnå... Ingen social kontakt... förutom det man drömmer :P

 

... Och ja-a... Livet hålls på vänt, på något sätt...

Och faktum är, att i vaket tillstånd, är jag livrädd för att vakna upp en dag och inse att jag har slängt bort hela mitt liv... Aldrig riktigt tagit tillvara på det... Aldrig kämpat för att bli lycklig och finna mening... "TROTS att jag har tjatat på mig själv som F*N!"...

Rädd för att vakna upp och bli missnöjd. Besviken på mig själv... Dö och inte kunna förlåta... Inte få en andra chans...

 

... I vaket tillstånd, har jag kontroll... Men tar inte tag... 

... I vaket tillstånd, lever jag livet i medvetenhet... Utan att riktigt LEVA...

... I vaket tillstånd... Ja, då krigar jag med mig själv... Är aldrig riktigt nöjd...

... Där vet jag inte vem jag ÄR... Vad om är viktigt...

Samtidigt som jag vill och inte vill... Kan och inte kan... Orkar... Orkar inte...

 

... I sovande tillstånd...

Ja, en paus. Stopp... Ett avstånd från medvetenhet och logik...

 

Jag klev väl upp igen... Jag MINNS inte riktigt NÄR... Men jag la mig framför tv:n. Kände mig tung och grå... Antar det var på grund av VÄDRET...

Låg och funderade på allt som skulle GÖRAS idag... Utan att riktigt orka TÄNKA...

 

Jag kände mig bara STRESSAD. Idag skulle vara en HEMMADAG.. Jag skulle röja lite i sovrummet. Pyssla lite med saker som behövde fixas på datorn...

Jag skulle maila fönsternissarna(hyresvärdarna).. och säga till dem att fixa mitt fönster som läcker för TREDJE gången sedan jag flyttade in. Det fönster som för tredje gången, började läcka när... Ja, för några MÅNADER sedan. Men som jag inte har orkat meddela om ännu(har dock kollat då och då, så att det inte börjar mögla av fukten)...

 

Grejen är väl att jag inte vill ha IN någon hit. Jag har ingen ORK att hålla mig borta en hel dag.. Bara för att jag inte VET när de kommer...

... Och jag DRAR mig också för att lyfta ner gardinerna igen. Då jag VET hur jag mår av att det inte ser LIKADANT ut sedan, när jag har hängt UPP dem igen.. Att de inte HÄNGER på samma sätt.. LIGGER på samma sätt mot golvet(har långa gardiner)... Och att de tjocka gardinerna framför de tunna, in har rätt avstånd ifrån varandra...

 

... Jag som inte ens vågar RÖRA vid mina gardiner!

 

... Det blev lunch...

Och den här gången testade jag att mixa en Smoothie med morot, apelsin och banan...

Rätt så smaklös. Vilket förde mig till tanken att jag borde köpa hem KRYDDOR också...

Men att börja med för MÅNGA nya saker samtidigt... Kan väl säga att det blev rörigt i skallen. Osäkerhet.. Vilket ledde till ångest... Som så mycket annat, just nu...

 

... Eftersom att jag kände mig så nere. Stressad... Obekväm med tillvaron...

Eftersom att atmosfären utanför mitt fönster, var kall, blöt och grå...

Eftersom att det faktum att vintern(hösten) är påväg, gör mig dyster i förväg... Orolig för hur jag ska klara nästa årstid...

 

... Så ORKADE jag inte sitta hemma idag... Jag ORKADE inte göra dessa saker som stod på schemat... Rädd för att bli för deppig. För tung... Bära på för mycket ångest... Eller erfara en ALLDELES för lång dag...

 

Så jag bestämde mig för att flytta över dagens punkter, till morgondagen.. Och stanna hemma DÅ istället...

Det passade nästan BÄTTRE. Imorgon var det en dag med matlagning.. Vilket det inte var idag. Då jag hade i frysen...

Imorgon var också min duschdag.. Japp. FÖRSÖKER få till ett PAR duschar i veckan, åtminstone... Men det bukar inte funka så...

... Och på en duschdag, är det ÄNDÅ bra om jag är hemma... Så ökar chanserna att jag känner att jag "hinner" duscha.. Får RO till det... Beroende på hur stressad eller tung jag känner mig, såklart...

 

... Så nu gav jag mig ut i det knappa regnet.. Den gråa, tunga atmosfär, som inomhus bidrog till att göra mig tung och grå, likaså...

 

På bussen, lyssnade jag på musik.. Liksom HELA min raska promenad i regnet, i stan...

Musiklyssnandet fortsatte sedan, halva vägen hem med bussen...

 

... Ja, jag.. kände mig väldigt osocial... Osocial är jag väl till det mesta... Men idag ville jag inte ta av mig lurarna, i känsla för att jag inte ville "veta av" omvärlden. Jag ville inte HÖRA runtomkring mig... Helst inte SE, heller...

Och med musiken i mina öron, kändes det som på film... Där man får se människor promenera och röra på sig. Socialisera...

Men det enda man själv HÖR, är musik... Som nästan SAMSPELAR med vyens(vyns?) rörelse...

 

.. Det ger på något sätt, en LUGN och... lite SORGSEN känsla...

Men jag tycker OM den... Och allt känns lite mindre verkligt. Lite längre bort... Och jag får känslan av att jag inte DELTAR i livet... Utan bara INSPEKTERAR det från håll...

 

Hem igen, efter en kort promenad...

Äta middag ur frysen.. Bli PROPPMÄTT...

Jobbigt...

Och sedan, inte känna att jag orkar kvällsmålet... "ÄVEN om det gått fyra timmar!"..

 

... Jag antar att jag antingen äter för MYCKET till middagen... Eller så BEHÖVER jag inget kvällsmål, helt enkelt. Men GREJEN om jag hoppar ÖVER det, är ju att jag blir HUNGRIG igen, till natten... Och eftersom att jag känner mig svag i alla HÅLL och kanter just nu.. och det inte FINNS något som "nattmål" på schemat... Så skulle det innebära en hel del skräpätande för mig... Vilket leder till ångest... Osäkerhet... Och en känsla av kontrollbrist... Och i VÄRSTA fall, hetsätande!

 

... Nej, jag vet inte. Men det fick iallafall bli en deciliter(kanske) vaniljyoghurt... en halv näve av de där honungsflingorna... Och en liten chokladtopp ur godispåsen... Bara för att ändå äta NÅGONTING... Då KANSKE jag klarar mig utan att falla dit, tills frukosten imorgon!

 

Nu blir det mer tv, resten av kvällen...

Ska väl försöka hinna kategorisera detta inlägg(vilket tar längre tid än att skriva det), innan EttJobbFörBerg börjar...

 

Och imorgon räknar jag med en TUNG dag.. Men hoppas att jag mr bättre då.. Så kanske jag både får FIXAT lite.. OCH duschat ;D

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 14 augusti 2015 21:52

3 koppar, 2 teskedar, 1 skål och en assiette(stavning)... Till en kvälls"fika" :P

Blir stressad av bara mängden "redskap" :P Hur lyckas man :D

 

... Men annars. Om vi fortsätter prata mat.

Jag har äntligen gjort en LITEN insats och kollat upp... Småkollat lite recept. Funderade nämligen hela kvällen igår. Sådär stressat och tvångsmässigt. Hur man gör tomatsoppa. Och det var ju inte mer märkvärdigt än vad jag själv hade tänkt mig...

 

... Men mysteriet i MITT huvud, står fortfarande fast...

Men det kanske ÄR så med soppa, helt enkelt.. Att...

... Ja, men grejen är väl den att jag har en liten besatthet av att få med ALLA källor till en och samma maträtt. Iallafall vad gäller middagen..

Jag menar. Protein, kolhydrater och fett...

 

Och jag har iochförsig inte kollat UPP ännu, vad tomater innehåller. Men annars så ÄR det ju nästan bara tomater i den maträtten... Och... Då undrar jag... Blir det en fullständig måltid? Eller brukar man ha någonting TILL?

 

Jag kan ju ha pasta till... Och det är ju kolhydrater, mig vetligt...

... "Men vad är "tomater?"...

 

... Jag har iallafall skrivit en kort lista nu. En inköpslista. Så att jag på söndag, kan göra min tomatsoppa. Då dagens middag, då hamnar på "övrigt"...

 

Vidare.

Min dag idag.

... Det var en MINST sagt VARM natt inatt. Antagligen för att solen hade legat på i sovrummet halva dagen...

 

Upp till klockan, vid åtta... Äta frukost...

Inte diska efter frukosten...

Och sedan gå och lägga mig igen...

 

Jag klev upp igen... Vid kvart över tio ungefär, tror jag..

Såg på tv... Åt lunch vid halvtolv-tiden...

Och gav mig sedan iväg till stan vid ett...

 

Ja, jag valde att åka tidigare idag, och hoppa över andra avsnittet av House. Mest för att jag kände mig stressad.. "Skulle jag orka laga mat, så kan jag inte komma hem vid fem"...

 

... När jag kom in till stan, tog jag mig en kort promenad.

Det var varmt. Jag var lite smått... Rätt så mycket.. hungrig...

Satte mig en stund vid kanalen... Och bestämde mig sedan för att tillåta mig själv köpa en glass. Men med ett villkor... "Jag måste LOVA mig själv att börja äta mig mätt". Det FUNGERAR liksom inte att ständigt vara hungrig... Och att därför börja småäta... Inte för att EN glass blir småätande... Men förstå grejen..

Äter jag mig aldrig mätt, så borde jag inte heller...

 

Nej, jag vet inte. Men ni kanske förstår.

Det kan ju också bli så, att DEN "regeln" gör att jag börjar äta mig mätt...

Men å andra sidan. De veckor nu i sommar, som jag faktiskt ÅT väldigt bra och mådde relativt BRA i det, så hade jag aldrig heller något SUG efter att köpa någonting eller äta någonting när jag var i stan...

Och jag mår nog ändå bäst i att äta dessa "måltider", istället för lite hipp som happ...

 

... Så. Från och med nu. ALLTID äta mig mätt. Och om jag då ändå skulle vilja ha nåonting gott i stan sedan.. så är det helt okej :)

 

... Jag gick iallafall till affären. Tog GOD tid på mig, att med beslutsångest, välja min glass...

Och så gick jag tillbaka till busstationen... Med en... inte så god glass... Tyvärr.

 

... Gick in på pressbyrån för att kanske köpa någonting godare. Kanske en kaffe...

Men ut därifrån igen... Då jag inte var sugen... Var nog rätt så nöjd ändå..

 

Vänta på bussen...

Och åka hem.

 

...Väl hemma...

Ja-a... Klockan var fyra, och...

Ja, strax därinnan..

Och jag hade hela dagen, och även nu, haft svårt att bestämma mig för om jag ska orka laga mat eller inte. Jag var inte sugen... Och glassen kanske räckte väl...

 

Men nej. För det första "glass till middag"... Nej, inte bra..

Och för det andra... Fyra timmar kvar tills kvälls"fikat"... Så länge skulle inte jag orka vänta, nu när jag har hamnat i en period där jag låter mig själv gå hungrig. Aldrig blir mätt..

 

... Så. Jag satte trots allt igång med maten. Gjorde någonting halvdant. Genom att slänga ner en fryst fiskfilé i lite mjölk... Låta det koka.. Och så smaksätta med lite kryddor och citron...

Och jag har lärt mig en ny sak. Eller iallafall fått en ny erfarenhet..

... "Pressad citron ner i varm mjölk... Det skar sig DIREKT". Rätt så cool effekt :P

 

... Men det gjorde ingenting. Det skär sig på samma sätt när jag häller ner naturell yoghurt i nästan kokande vätska... Och när jag häller i mjöl, brukar det bli klumpar..

Sådana där "småmissar", på grund av otålighet och lättja :)

Smaken blir dock densamma.

 

... Kryddningen idag...

Det blev starkt. Tog nog för mycket citronpeppar... Eller så var det vitpepparn som tog över... Vet inte riktigt..

 

Riset hällde jag sedan, redan färdigkokt, i såsen med nu små fiskbitar i.. Och lät det koka av sig lite vätska...

Såg nästan ut som risgrynsgröt :P

 

Och sedan... Ja, då åt jag.. En liten, liten portion...

Ja, jag har svårt att bryta mönstret... Antagligen för att jag inte riktigt har hittat en bra ANLEDNING ännu... För att, än en gång... MOTIVATION... Den saknas...

Kanske borde jag KÖPA en liten vovve ändå. Någon meningsfull att leva för. Att må BRA för... Att KLARA mig för... Och att KÄMPA för att nå någonstans i LIVET, för...

... Men rädslan.. och att inte få ihop VARDAGENS alla delar... Ja, de stoppar upp mig...

 

Ångest efter maten...

Skriva av mig i textsamlingen.. Någonting som skulle bli lite förnuftigt pepptalk...

... Fast jag råkade glömma själva peppet...

Det BLEV bara gnäll... Uppgivenhet... Och en del frågetecken... om hur jag skulle orka.

 

... Men jag fortsätter såklart.

Plötsligt vänder det. Och jag hoppas väl på att snart komma in i en period då jag vill äta mig mätt, igen.

 

... Det har blivit en hel del diskning. Då jag samlade på mig... Gör det hela TIDEN, så att slasken blir full... Mest på grund av lathet och ångesten efter maten. Alla funderingar... Och för ärligheten skull, även på grund av tv:n. De program jag följer... "SUPERviktigt" :P

 

... Annars har det blivit tv...

Och sedan, när klockan blev halv åtta... Eller lite mer. Minns inte riktigt.. Så blev det kvälls"fika"...

... Där jag, TROTS avsaknad av mättnad efter målet, kände att jag kanske hade ätit för mycket... Antagligen på grund av översvämningen på mitt bord.

Många "redskap"...

Frågetecken...

.. Ja, då känns det väldigt övermäktigt...

 

Men jag måste ju lita till mättnaden.

.. Men DET funkar ju bara om jag också vill ÄTA mig mätt.

 

... Det löser sig nog.

... Kanske borde fokusera på att finna motivationen istället. Och börja i DEN änden. Så kanske viljan kommer av sig själv sedan ;)

 

... God natt med er, iallafall <3

 

 

ANNONS
Av D - 13 augusti 2015 19:48

... Jag ska klara det här. Jag MÅSTE klara det här!

För att jag menar. Det finns ju inga andra alternativ. Ska jag leva i flera år till. Antagligen runt SEXTIO år till! Ja, då MÅSTE jag finna en väg. Jag kan inte hålla på och gå i cirklar, år efter år. Det kommer jag aldrig att orka...

Men det känns samtidigt som om jag har hållit på och försöka kasta mig över samma hinder i en evighet nu... Och jag vet inte hur jag tar mig över... Vet inte hur jag finner viljan. Motivationen...

... Jag har kört fast. Och vare sig det har att göra med bekvämlighet.. eller brist på psykiska muskler...

Ja, jag sitter helt enkelt fast..

 

Men nu var det ju inte SÅ jag skulle skriva.

Nej, jag måste försöka vara stark. Positiv. Bli lite mer utav en bulldoozer. Jag KAN ju vara bussdoozer. Jag växte ju UPP med att vara bulldooser. Det var först när jag kom upp i gymnasie som orken till att leva på konflikträdsla och perfektionism, tog slut..

 

Men samtidigt. Jag vill inte VARA bulldoozer. Jag vill...

Fast å andra sidan så kanske det bara behövs till en BÖRJAN. Tills jag har övertygat mig själv att VILJA detta. Att det är VÄRT det...

 

... Jag pratar om ätandet. Och just nu BARA ätandet och det runt omkring. Det vill säga.. PLANERANDET och INKÖPEN... MATLAGNINGEN...

Och att komma förbi "påhittet" att varken bli nöjd för att vara MÄTT... Eller nöjd för att vara HUNGRIG.

 

... Det finns mycket för mig att uppleva. Att uppnå och att upptäcka. Jag har liksom inte varit ute i livet mycket...

Och visst vore det kul att testa. Kanske resa lite grann.. Om jag har en trygghet med mig. Ut och ha kul...

Men egentligen räcker det för MIG att gosa, träna, prata och umgås med hundar. Att vara ute i skog och mark. Sitta och stirra på vattnet, från ett högt berg. Eller gunga med min kärlek, på vågorna...

Ja, de där LUGNA och HÄRLIGA stunderna...

... Men inte heller DET, gör jag nu.

 

... Barn, familj, djur... Jag vill UPPNÅ saker...

Och det GÅR säkert. Men...

Jag flyttade hemifrån första gången, vid nitton års ålder. Är nu 25... Snart 26... Okej, nästan ett halvår kvar. Men ändå :)

... Och jag sitter FORTFARANDE fast...

 

... Men en sak är ju säker iallafall...

Kan jag inte SLUTA prioritera att göra saker som är DÅLIGA för mig... Så lär jag ALDRIG heller få uppleva dessa saker...

Och vilket LIV det vore.

 

... Så mitt prio ett.

Jag måste fulltändigt och helt, vända på viljan. På de känslor jag har... Och de tankar som jag tvångsmässigt tänker...

Jag måste gå emot ångesten... och ALLT det jag halvt och starkt står för just nu... Och köra för det som gagnar mig. Det gör säkert lättnad av ångest, i längden.

 

Men annars.

Min dag idag...

Jag minns inte riktigt...

 

Jag låg uppe en stund vid tv:n igår. Tills jag kände att jag snart somnade.

Gick och la mig. Somnade... Och vaknade av klockan, imorse...

Åt frukost. Lät disken stå... Och gick och la mig igen...

Jag klev sedan upp igen. Säkert ungefär samma tid som jag brukar. Någon gång innan lunch...

 

Jag TROR att jag var redo att bestämt äta mig mätt till lunchen idag.

Men jag KAN ha fel... Och att det var DÄRFÖR... Rent PSYKISKT, att jag bara kände att jag även IDAG, bara orkade äta en banan, lite mjölk och en skvätt grädde...

 

... Det enda negativa med DET, är väl hur fort jag blir HUNGRIG igen. För att annars så ÄTER jag ju faktiskt så många GÅNGER, så att i längden skulle jag inte tro att jag går ner nämnvärt i vikt. ÄVEN om jag inte har ätit mig mätt på säkert en vecka...

 

Efter lunchen.

Jag satt kvar en timme extra, även IDAG. För att se andra avsnittet av House. Vilken jag för den delen, blev besviken på och förvirrad av, idag. Den hade gjort ett JÄTTEHOPP, och jag kunde inte låta bli att fundera gång på gång, ifall jag SÅG på serien igår... Men jag är NÄSTAN helt säker på att jag gjorde det.

 

... Personer hade försvunnit. Chefen bytts ut mot Foreman(stavning)... Och två nya läkare hade kommit till teamet...

Kvaliteten... Bildkvaliteten var dålig... Nej, jag vet inte. Jag blev förvirrad...

Men det är ju bara en serie. Ett tidsfördriv. Hoppas att de har hoppat tillbaka rätt, imorgon...

 

Iväg till bussen, när klockan blev... två.

... Och så...

Ja, jag hade tänkt åka in till stan för att bara vara. Behövde ju inte HANDLA någonting idag. Så nu kunde jag njuta UTAN dessa funderingar, för en gångs skull ;)

 

Min plan var att köpa något gott att äta, och en kaffe på pressbyrån. Vilket jag bestämt mig för att BARA tillåta mig själv ifall jag kämpar RÄTT. Äter som jag ska... Och helt enkelt VILL åt rätt håll...

... Så att det inte blir något slags missbruk... "Hoppa över middagen.. Äta någonting litet på stan"... Och med "litet", menar jag... typ en munk.

 

... Men ja-a...

Det blev ingen kaffe... Och det jag köpte, BLEV istället för middag...

Men det jag köpte var inte heller en liten munk eller så...

För att när jag gick där bland hyllorna, var jag inte SUGEN på något sådant...

Jag köpte mig lite sallad i salladsbaren... Testade en sådan där Proteinpudding... eller vad de nu hette...

Och så köpte jag mig en vatten.

 

... Satte mig på en parkbänk vid vattnet... Och åt min sallad.. Som för den delen inte VAR så mycket sallad. Mest grönsaker, ost och pasta :P

... Och så gick jag sedan, fortfarande lite smått hungrig, då jag inte RIKTIGT kan släppa det beteendet ännu... tillbaka till busstationen. Snart gick min buss hem...

 

... Väl hemma...

... Oj, jag minns inte riktigt...

 

... Hmmm...

Men jag har iallafall diskat idag. Det blev ju rätt så mycket... BLIR ju det efter ett tag. Men det går fort att ta reda på...

 

... Kvälls"fikat" var MER än välkommet idag. Jag var såå hungrig. Och sanningen att säga, orkade jag inte vänta ut tiden idag. Tror att jag åt ungefär en och en halv timme tidigare..

Åt min pudding som jag köpte, och en macka...

 

... Och efter det... Känslor att ta itu med...

Men som sagt. Jag måste ändra inställning...

Det måste vara dags nu.

 

... Men att jag inte vet hur jag ska "bemäkta"... Är det ens ett ord?

... När jag inte vet hur jag ska bemäkta matlagningen... Orka MED, och... Ja men, orka FUNDERA och TÄNKA...

Det känns för stort, helt enkelt...

.. Och DET gör ju det hela lite svårare. Hindren lite högre... Vägen lite halare. Krokigare...

 

Men ja-a. POSITIV.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 9 augusti 2015 20:17

Det har verkligen GNAGT inombords idag. Nu har jag vänt mig emot mig själv igen... Eller jag KÄNNER hur jag BÖRJAR göra det.. Hur jag VILL en sak. Känner att jag MÅSTE, BORDE... Och även VILL en HELT annan...

Och jag har svårt för att acceptera NÅGON av vägarna...

 

Men jag VET att imorgon måste jag försöka ta TAG i allting igen. Från och med imorgon, måste jag försöka börja planera middagar. Inköp... Försöka börja LAGA mat igen... Försöka komma ÖVER den där nya känslan av... Ja, att svälthjärnan är påväg tillbaka...

 

Jo. Jag känner den. För att, hur mycket jag än ÖNSKAR att allt fortfarande var som för några dagar sedan. Att jag bara åt tills jag var mätt... Och sedan ändå kunde känna mig rätt så nöjd. Jo, visst. Osäkerhet och en del frågetecken på mina känslor före, vid och efter ätandet... Men ingen hjärna som direkt sa TILL mig att jag inte vill äta längre.. "inte egentligen..".

 

Nej, jag hade haft en PAUS ifrån det. Sådär som jag BRUKAR få... Men den här gången KÄNDES det verkligen som om det var över. Att det enda jag NU skulle behöva kämpa med, var att få till vardagen, och allt rumtOMKRING ätandet. Det vill säga. Inköp, matlagning... Och att hålla kreativiteten och upptäckarglädjen, vad gäller matlagning, vid liv...

 

Men nu när allt till slut blev för mycket att orka med.. och jag började ruckla på tider och så vidare... Slutade laga mat...

Ja, då tycks hjärnan börja bråka på gamla plan igen...

... Jag BEHÖVER dessa rutiner. klart slut.

 

... Men iallafall. Jag ska berätta om min dag idag, också.

 

Jag klev upp även imorse, till klockan. Vid åtta. Men jag hade redan VAKNAT några gånger tidigare. Om jag inte minns fel.

Åt frukost. Diskade efter mig... Tror jag. Men jag kan inte SVÄRA på det. För att även DISKNINGEN är någonting som jag börjar tappa greppet om nu. Jag orkar liksom inte under alla dessa tankar och känslor jag upplever runt måltider. Och så den stress jag bygger upp i att alltid vilja iväg till stan... Antagligen för att koppla av i solen...

Så disken får oftast stå några måltider. Innan den tas.

 

Sedan gick jag och la mig igen. Sov vidare en stund...

Och så klev jag upp... Minns inte när.

Åt lunch... Men "gick ifrån lunchbordet", fortfarande hungrig... Japp... Det tar emot att göra så. Nu när allt har gått så BRA i några veckor... Men jag ska... ta tag i det.

 

Sedan, när klockan blev närmare halv ett, satt jag och med halv koncentration, halv beslutsångest, och tittade på RolfLassgård på tv:n...

Jag VILLE verkligen åka iväg till stan. Så att jag kunde koppla av en stund. Komma hemifrån... Och slippa rastlösheten. Ältandet... Det gråa..

Men samtidigt slutade den där JÄTTESPÄNNANDE berättelsen om RolfLassgård, fem minuter EFTER att bussen hade gått.. Och... Nästa buss skulle inte gå förrän flera TIMMAR senare.

 

Jag hade alltså att välja på att se klart dokumentären och sedan sitta hemma.. RISKERA att må dåligt av för lite att göra och för mycket ältande tankar... ELLER att åka iväg, och missa tjugo minuter av dokumentären.. som jag hade såå fäst mig vid!

... Men å andra sidan... Hur mycket UPPFATTADE jag under alla tankar fram och tillbaka i beslutsångesten :P

 

... Jag bestämde mig iallafall för att åka iväg. Trots att jag inte visste vad jag skulle GÖRA i stan i en och en halv timme. JAG ville ju bara åka buss. DET var MITT begär idag..

... Förutom det, hade jag också i bakhuvudet att jag kunde bli väldigt HUNGRIG av att åka till stan, när jag slarvade så med lunchen...

 

Men men. Iallafall.

När jag kom in till stan, efter att ha väntat på bussen som var tio minuter sen, gick jag direkt en långsam promenad...

Genom torget, promenerade jag... Jag satte mig på en parkbänk mitt på torget, en stund. Tills jag sedan bestämde mig för att promenera vidare. Över en timme hade jag kvar tills bussen gick hem igen..

 

Jag kom fram till glassbodarna. Men gick aldrig in bland folksamlingen... Utan bara förbi. Och så satte jag mig på andra sidan kanalen. Och tittade på folket som rörde sig mittemot.

Satt där en stund och bara... Jag vet inte om jag vill säga "smälte bort i värmen"... Eller att jag NJÖT av det härliga vädret..

Men jag kan ju säga att jag njöt av vyn, iallafall..

 

... När klockan blev lagom att gå tillbaka till busstation... Ja, då gjorde jag det. Långsamt gick jag.. Ja, till en början iallafall.. Hade en halvtimme på mig... Men ifall jag hade beräknad tiden för "promenad utan stress" rätt eller inte.. DET kan jag ju aldrig vara säker på.

 

Väntade på bussen. Åkte hem..

Och när jag kom hem var jag såå hungrig. Jag drack ett glas citronvatten, som jag satte i halsen. TVÅ gånger :P

Och så satt jag vid datorn och kollade lite...

.. Ja, vad kollade jag?..

 

... Det minns jag inte..

Men sedan blev det middag. Några pannkakor ur frysen...

Jag tror helt enkelt att viljan börjar krascha, vad gäller att ta tag i situationen igen... Jag menar. Jag VILL inte laga mat. Jag VILL inte äta.. Inte egentligen... Och det MÄRKS så väl...

Jag börjar bara tappa uppfattningen om när det är orken och när det är viljan som tryter... Tror att dessa går IHOP väldigt mycket.

 

... Jag har legat på soffan och lyssnat på musik. Jag har känt mig ensam.. VÄLDIGT ensam... Och jag har desperat längtat efter en hund... Även om jag inte vågar ta hand om en... Inte för hundens skull... Och ALLRA helst inte för min egen!..

 

Jag har kommit underfund med känslan att livet inte är VÄRT något. Och att jag bara vill att det tar slut. Eller att det tar en ny början. För att även om jag bara lever på. Mår bra stundvis.. Så innerst inne så VILL jag inte ha det såhär... Och hade jag varit... någon annan, hade jag med största sannolikhet, redan för länge SEDAN, tagit tag i det och gjort förändringar.. Kommit FRAMÅT..

Då hade jag inte ACCEPTERAT livet som det är. Jag hade inte kunnat VARA glad i ett sådant här liv. Ett ensamt och... innehållsfattigt liv...

 

Men nu är jag "jag".. Och jag vet inte VARFÖR jag inte kommer igång. VARFÖR jag... KÄNNER för lite för att bry mig om att puscha på...

Men jag antar att jag försöker... Och jag HOPPAS att mina små snigelsteg, kommer att göra märkvärd skillnad, INNAN jag ligger på dödsbädden om sådär... Ja, hur många år det nu kommer att ta...

 

... Annars...

Jag har suttit vid tv:n...

Och så har jag ätit kvälls"fika"... Inte HUNGRIG ifrån "bordet"... Men inte heller mätt.. En rätt så BEHAGLIG känsla ändå..

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 27 juli 2015 23:27

Jag har, sedan några dagar tillbaka, börjat känna att jag har tröttnat på kvällsfikat. Att varje kväll, äta sött och onyttigt. Fastän jag knappt smakar på det. Utan bara äter det för att ett kvällsmål ska ätas.

Jag har börjat längta efter frukt och grönt. Att få äta någonting friskt och saftigt. Men jag har aldrig riktigt känt att jag kan få det att FUNKA...

 

Jag menar. Att ÄTA det, kan jag ju såklart få till. Det är ju inte annat än att äta kakor och godis...

Men det är just att KÖPA det. Att veta hur MYCKET jag ska köpa... Och att kunna dela UPP frukten... SKÄRA den.. Utan att för DEN sakens skull, behöva äta upp allt på en gång...

 

Det är det här med hållbarheten som är kruxet...

Godis och kakor... Inga problem. Jag kan ta en liten bit här och var, från både godis, glass och kakor...

Men med frukt... Inte lika enkelt...

Då blir det svårt att veta hur mycket man ska köpa... Och att variera sig blir svårt... Om man inte köper kanske en av varje frukt och grönsak... Men de större frukterna blir ju ÄNDÅ för mycket frukt för att kanske hinna göra AV med, då...

 

Men nu har jag tänkt... Att om jag vågar testa, så ska jag chansa på en mängd frukt och grönt, och sedan göra smoothies.. Men då hoppas på att den HÅLLER i åtminstone ett par, tre dagar i kylskåp...

Då får jag i mig lite olika frukter och sådant under en kväll...

.. För att, att BARA äta en eller två frukter rakt av... Det känns lite tråkigt...

 

Men iallafall..

Till min dag...

Idag har jag haft en dag i smärta... Inte BARA på grund av att tv:bänksnissarna ger mig en massa bekymmer och ovisshet att bära på... Otrygghet..

Utan mest på grund av att jag nu ÄTER bättre. ÄTER BRA... Vilket innebär att nu RödaVeckan blir mer smärtsam... Iallafall TROR jag att det beror på det. För att jag har inte upplevt denna smärtan på flera, flera MÅNADER...

 

... Den gjorde inte JÄTTEont... Men det var ändå såpass att den sänkte mitt humör. Gjorde mig trött... Och fick mig att GUNGA i soffan. Där jag låg och kände mig för stressad och tankemässigt blockerad för att orka någonting ALLS...

 

Jag kunde inte få fram en TANKE... Och att lämna hemmet, eller få någonting ALLS gjort.. Som att skriva ett mail.. Gå till affären... Eller skriva ner mina känslor på ett sådant där kort som jag brukar lägga ut på bloggen...

 

.. Nej.. INGENTING orkade jag.

 

Morgonen började som vanligt.

Klev upp till klockan. Åt frukost... Och klev i säng igen...

Klev upp och satte mig vid tv:n, vid halv elva...

Åt lunch vid tolv... Ja, strax därinnan. Som vanligt...

 

... Och funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle pallra mig iväg till stan eller inte, för att handla mat.

Det var TRE varor... och jag kände oro inför det samtal jag väntade på. Kände inte att jag hade RON till att åka iväg. Lämna hemmet... Och började då istället fundera över.. ÖVERVÄGA att för första gången sedan jag började äta ordentligt, ta handlingen på butiken här i BYN istället..

... Det var det värt, när det var så lite som skulle inhandlas...

 

... I takt med att jag började få allt intensivare värk i magen, blev mitt beslut också mer självklart...

Jag ville inte lämna hemmet... Inte känna onödigt obehag i stan. Inte känna mig stressad för att jag ville tillbaka hem, snabbare än vad det var möjligt...

... Inte för någonting som jag kunde få gjort här... och sedan bara vila bort värken, i soffan...

 

... När klockan blev två, och mina program på tv:n, var slut.. Så gick jag en snabb promenad till affären. Vilket lättade på värken en aning. Så att jag slapp gå dubbelvikt iallafall..

... En kort omväg tillbaka hem. Bara för att slippa möta grannen igen, som jag mötte på vägen ut. Ja. Promenaden till affären, är såpass kort, att jag inte var SÄKER på om hon ens hade hunnit lämna OMRÅDET.. Och idag hade jag ÄNNU mindre lust att möta någons blick eller öppna min mun, än annars!

 

Hem.

Och ligga och krampaktigt gunga i soffan. Då jag inte hade någon alvedon hemma. Har aldrig köpt.. och vet inte hur man köper. Apotek eller affär..

Men jag ska kolla upp det... Visst klarar man värken.. Men onödigt, om man kan slippa.

 

Jag...

När jag kom hem, hade jag så ont.. Så att då STRUNTADE jag i mina regler kring rutiner. Jag kunde inte hålla mig till schemat och vänta in middagen. Inte idag. Idag då jag kände en smärta utan dess like.. Och varken kunde känna hunger eller mättnad... Kunde inte urskilja dessa. Och när jag INTE åt, var jag hungrig.. När jag åt, blev jag vid första tuggan, mätt..

 

... Så.. Jag tog mig en glass. Klockan var snart halv tre.. Och trots att det smärtade en del, psykiskt. På grund av att jag kände att jag svek mig själv. Misslyckades. Att jag var OROLIG att inte lyckas hålla på rutinerna och därmed känna mig besegrad och åter sluta äta..

.. Så BEHÖVDE jag den där glassen...

 

... Smärtan fortsatte..

Fortsatte utöver middagen.. Fortsatte... Fortsatte och fortsatte...

Jag blödde inte rikligt... Jag blödde ALLTID rikligt förr... De första åren... Ja, faktiskt enda fram till jag blev 25...

 

.. Jag VET inte om det beror på mina problem med ätandet... Eller om det beror på att det har ändrats med tiden... Men jag HOPPAS ju såklart på det sistnämda... För att GUD vilken jobbig tid jag hade i skolan!

 

... Nej. Utan nu var den bara SMÄRTSAM.

... Såpass smärtsam att jag gick och la mig. Jag FRÖS... Bäddade ner mig under täcket, med kläderna på...

... Jag skickade iväg ett mail till Tv-bänksnissarna, efter mycket om och men.. FASTÄN jag egentligen inte orkade...

Men oron gnagde inombords.. och jag kunde inte sluta undra... "Varför kan jag inte se vart min beställning befinner sig?".. "VARFÖR står fortfarande min orderstatus på "beställd", när jag fick mess om att den hade skickats, för flera DAGAR sedan?".. Och "VARFÖR ringer inte leveranssnubbarna?"..

 

Så jag mailade...

Och somnade sedan bort i en timme...

HIMLA skönt.. Och när jag vaknade, hade jag inte längre ont..

Det kändes som en ren lättnad. Och jag log för en sekund..

Innan jag klev upp. Satte på tv:n igen... Och kände hur värken la på sig lite igen... Men inte ALLS så att jag led av det..

 

Och jag kände mig bara så UTVILAD. Jag kunde TÄNKA igen! Jag kunde KONCENTRERA mig på saker...

 

... Och ja-a...

Det blev tv...

Kvällsmål.. Fika...

... Och så blev det lite tid framför datorn...

Nu till kvällen, mest för att läsa på om smoothies.. och försöka komma fram till VAD och hur MYCKET frukt och grönt jag skulle behöva.

 

... Och så råkade jag precis nu, innan jag började skriva, hitta "min hund" igen... UNDERBARA valpar. Och jag kände DIREKT att någon av DESSA, var rätt...

Men samma igen då... Det går inte riktigt ihop med mig och mitt liv just nu... Och ekonomin tillåter det antagligen inte heller... Vet dessutom inte om jag är redo.. eller ifall pressen skulle bli för stor.. på grund av en aldrig stilla perfektionisthjärna.. så att jag närapå drar mig själv ner i graven igen...

 

... Nej... Tror jag måste vänta med hund...

Jag håller ju PÅ att bli starkare nu..

.. Så liksom med praktiken, måste jag jobba mig långsamt mot målet...

Men NÅGON gång... NÅGON gång vill jag ha hund igen... DET är ett som är säkert ;D

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 26 juli 2015 21:28

... Imorgon kanske de ringer.. Kanske. Kanske inte...

Och jag tycker inte om att inte veta.. Tycker inte OM att ha det framför mig. Att veta ATT det kommer att ske, men inte NÄR. Att inte veta hur det kommer att GÅ... Och att tvivla på mig själv i den situation som jag oundvikligt har framför mig..

 

Jag är trött. Idag är jag OLIDLIGT trött. Samtidigt som jag, hela dagen, har känt att jag måste GÖRA någonting för att orka med.

Livet är tråkigt, och jag börjar känna ett behov utav den där praktikplatsen igen... Kanske är det dags nu, då? Kanske är jag REDO när jag börjar känna att de nya rutinerna med inköp och matlagning. Matrutiner.. börjar bli för LITE för att hålla mig aktiverad? KANSKE skulle allting hålla samman, FASTÄN jag låter någonting på sidan om, ta tid från min vardag?..

 

... Frågan är om jag vågar chansa. Vågar jag HOPPAS på att jag klarar av att hålla samman mitt liv.. Min vardag.. Om jag ska börja fokusera på praktik OCKSÅ? Vågar jag hoppas på att jag kan få ihop det med att lyckas fortsätta ÄTA regelbundet, om jag samtidigt ska kunna vara HEMIFRÅN mer än tre timmar under en dag?

 

... Andra klarar det ju... Så varför inte jag?

... Funderar vilket fall, på att kontakta Jobbcoach. Men innan jag GÖR det, måste jag ha någon slags plan. Jag kan inte höra AV mig och sedan bara... Ja, få lika svårt som INNAN, att ge praktiken en chans...

 

Det smärtar dock en del att riskera allt, nu när jag precis, för första gången på ÅR, har lyckats få till det.

Men NÅGON gång, MÅSTE det ju SKE... Och NU kanske är lägligt. Då jag börjar må dåligt av RASTLÖSHET igen.

 

Dagen... 

Jag minns inte när jag skrev sist... Men jag TROR inte att det blev något kvällsinlägg i fredags kväll... Inte igår heller...

Fredagen kommer jag inte ihåg ALLS, utan att försöka tänka efter. Inte en GREJ.

 

... Men igår var jag iallafall...

Morgonen började som vanligt.

Jag klev upp till klockan, vid åtta. Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen... Men den här gången...

Nej, förresten. Det var i FREDAGS som jag inte vågade somna OM när jag hade lagt mig. Ifall att de skulle ringa.. och jag skulle missa det...

 

Men iallafall.

Jag klev upp igen sedan... någon gång.. Halv elva, kanske..

Satt väl vid tv:n eller något. Väntade på att mamma och pappa skulle höra av sig. Jag visste inte NÄR de skulle komma. Bara att det var "runt tolv"... Så jag väntade. Struntade i lunchen. Eftersom att jag inte visste när jag skulle behöva avbryta den. Eller om jag ens skulle hinna BÖRJA.

 

Klockan tolv, messade de och sa att de stod utanför..

Och nu bar det av till hamnen för att äta glass. 14åringen, mamma, pappa och jag, skulle möta 22åringen i hamnen.. Vi skulle äta glass. och sedan skulle vi vidare till en marknad...

 

Trippen BÖRJADE med en promenad, i sökandet efter den glass vi alla saknade... Vilken inte längre fanns NÅGONSTANS. VART vi än frågade, skickade de oss vidare... Alla glassbarer trodde den andra hade...

Det började småregna lite, och när de flesta av oss blev hungriga, bestämde vi oss för att "nöja oss med glassen som fanns"..

 

Vi satte oss och åt glass under tak, medans regnet började ösa allt kraftigare...

Sedan for vi vidare..

22åringen och 14åringen lockade med mig i 22åringens bil... så att jag fick joina DEM i deras OMTUMLANDE ride.. Istället för att åka i pappas trygga bil :P

 

... Det var MINST sagt skakigt. Och min syster som ännu inte känner sig HELT bekväm i situationer i bilen, som hon inte är VAN vid, blev vissa stunder, väldigt stressad och nervös..

Men förutom det, fick vi lite tid att prata skit, bara hon och jag... Ja, 14åringen vaknade upp ifrån sin mobilskärm ibland också :)

 

När vi kom fram till marknaden, regnade det inte desto mindre...

Och mamma fick sig en och annan kalldusch i nacken, av dessa plasttak som stånden har :P

... Vi gick runt lite. Jag hängde mest efter som en svans. Orolig för att tappa bort alla. Inte vandrar vuxna JAG iväg ensam inte :P

 

Jag gick mest tillsammans med 22åringen och pratade. Tittade på saker... Men utan att ha någon större lust att KÖPA något. Jobbigt när man bara har kort att betala med...

Och så regnade det ju... Att handla, blir det FLER tillfällen till ;).. Även om det såklart var BILLIGARE igår.

 

23åringen gick runt och provsmakade ost på hela marknaden. 14åringen skulle ha både varmkorv, munk, sockervadd och brända mandlar... JAG blev bjuden på en munk av 22åringen... Och så stod vi(de andra) och pratade med 23åringen(som nu ska börja kallas 24åringen) som stod som försäljare av tv:abonnemang där igår...

 

... Ja-a... Och när alla var blöta, trötta och frusna, satte vi oss i bilen för att åka hem igen. 22åringen åt sitt håll... och vi andra, åt det andra..

 

... När 14åringen fick höra att vi måste åka en OMVÄG för att kunna skjutsa hem mig, fick han mig att åka med DEM hem istället...

Egentligen hade jag ju hellre velat åka hem. Jag var blöt. Trött... Och jag visste inte när röda veckan skulle sätta in... Och det faktum att jag har MAT hemma, som blir dålig...

 

... Ja-a... Men jag gjorde det ändå. En natt skadar ju inte... Och så blir det ju film med mamma och pappa(och i det här fallet, 14åringen) på kvällen ;P

 

Förutom film, blev det även hämtmat från pizzeria :D

 

... När vi hade fikat och sett på film, la sig alla för att sova. Även jag... Men jag kände mig så spänd hela natten, att jag inte fick en BLUND, förutom den lilla oroliga sömn som jag fick på morgonen..

Klev sedan upp klockan halv nio, då mamma kom in i köket och pappa klev upp...

 

Vi åt frukost... Och sedan var det bara att vänta på att mamma och pappa var redo att åka. Jag skulle nämligen få skjuts till stan. Och sedan skulle jag ta bussen därifrån vi halv elva...

 

... När jag kom hem... Ja, det var skönt.

Jag började småplocka lite. Slänga sopor...

Och sedan blev det lunch vid tolvtiden, som vanligt...

 

Jag har sett på lite tv...

Jag har haft tråkigt. Haft ångest... Antagligen till viss del på grund av det...

Och så har jag(också på grund av det) börjat röja i sovrummet. Vikt ihop kartonger. Rivit och klippt SÖNDER kartonger... Och helt enkelt strukturerat upp den röra som var, till en strukturerad röra...

 

... Jag har varit stressad... ÄR stressad. Orolig inför morgondagen. Då jag helst vill åka IVÄG då, för att handla.. Men samtidigt VET att de eventuellt kommer att RINGA imorgon, tv-bänksnissarna..

Jag BEHÖVER ju svara på det, för att kunna få hem min tv:bänk. Men samtidigt är det ingenting som jag ser FRAM emot. Och att då riskera att de ringer när jag befinner mig i en otrygg eller STRESSAD miljö...

 ... Ja, det gör ju inte saken lättare.

 

Jag är orolig att glömma tid och datum, direkt de säger det. Att inte se tillfälle till att skriva NER det...

Att TRO att jag kommer ihåg det, men att det sedan när jag lägger på, ska vara borta...

Eller att jag minns det. Skriver ner det efter att jag har lagt på... Och sedan börjar tvivla på att jag kommit ihåg rätt...

 

Jag vill bara ha det överstökat.. Men jag BÄVAR inför när de ringer...

 

Min syster, 26åringen, messade mig igår, förresten. Igår kväll. Jag svarade efter en timme ungefär... Ja, klockan kvart i nio...

Och nu, efter mer än ett dygn, har hon inte svarat..

Det är ju SKÖNT på sätt och VIS. Då jag faktiskt känner mig PRESSAD av alla sociala situationer som uppstår framför mig hela tiden...

Men jag måste ändå undra... VARFÖR?

 

... Jag kan inte låta bli att undra om hon har fått reda på att jag inte hållit vad jag lovade genom att berätta för våra föräldrar om att hon och jag har TRÄFFATS... Och att hon därför är SUR... Eller om hon bara har missat messet...

 

... Men jag väntar.

Hör hon av sig, så hör hon av sig.

 

... Jaja. God natt <3

 

 

Av D - 19 maj 2015 19:52

... Okej. Nu tar jag krafterna till mig och gör den här kvällens blogging... För att, det viktigaste just nu... "Snälla, låt den här dagen ta slut!" ...

 

Jag har ångest. Jag känner mig kluven. Osäker... Otålig. Men samtidigt stressad...

Och jag vet inte om det är fysiskt eller psykiskt... Men "dagens mat" har REDAN satt sina spår... Och... Ja, det ena är värre än det andra, som HELT klart är värre än det första!

... Det vill säga... Vad jag än utsätter mig själv för, så känns det alltid värst.

... Men jag föredrar ju FORTFARANDE det här, före hetsätandet FULLSTÄNDIGT utan kontroll..

 

... Men jag är trött... Soffan DUGER liksom inte. Jag måste ligga. Till sängs...

Men jag TROR också att det har lite med VÄDRET att göra. Huvudet känns spänt. Och luften tung att andas...

 

Ja-a...

Jag tvivlar...

Jag vill inte lida mer... Men jag tvivlar...

Vill bara backa. Dra mig ur, innan det sätter igång... Men då står döden och knackar på min dörr...

... Nej, kanske inte... Jag VET faktiskt inte. Det är nog bara min desperata hjärna... som har tröttnat och ger upp lite ytterligare för vart gång jag tvivlar...

 

... Det känns bara som att jag inte vill ge det några dagar till... Jag vill inte känna AV vad jag gör mot mig själv.

Och att veta att det är jag själv som tillför känslan av att vilja sticka en kniv genom bröstet eller tinningen...

... Ja. Det gör inte saken bättre... Men DET är nog däremot saken som gör att jag inte GÖR det.. Förutom min familj då, som såklart är den STÖRSTA anledningen..

Men jag menar. Hade det INTE berott på vad jag gjorde mot mig själv... Hade det INTE varit så säkert att det är JAG som sitter vid rodret i det hela... Ja, då hade jag nog gett upp för länge sedan..

Så...

 

Men dagen.

Jag klev upp... strax innan jag gick till bussen...

Gick iväg. Vände i porten. För att det SPÖREGNADE ute. In och klä på sig en regnjacka. Och så ut igen..

Två sekunder. Och jeansen hade stora FLÄCKAR på framsidan av båda ben. Det droppade flera droppar i sekunden, ifrån min keps... Och min lilla bruna ryggsäck... Ja, den var dränkt..

Mina fötter trampade i vatten, så att det squisade varje gång som jag satte ner foten... Ja, de läcker in ur sina en centimeters hål, som har konstigt nog hamnat på samma ställe på båda skorna.. Och även under, i hälen läcker det mer eller mindre in i båda... Behöver nya skor. Vet.

 

... Det slutade iallafall med att jag STRUNTADE i stan. Då det kändes för obehagligt och inte ALLS värt det trots allt..

Istället svängde jag in på den lilla butiken här i byn. Köpte mig "dagens mat".. Och gick sedan hem och deckade(däckade?) framför tv:n... Blev sedan sittandes där.. Eller liggandes... I... Ja, hela kvällen. Dagen.

 

... Jag fick en uppdatering angånende psykiatrin. Och hur det går med DET...

Och ja-a...

 

... Jag har ätit "dagens mat". Och jag har diskat lite av det som ligger på bänk och i diskho...

 

.. God natt med er iallafall <3 ... Om än tidigt.

 

 

Av D - 17 maj 2015 03:50

Jag känner att jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan... För att nu ska jag orka BLOGGA vid fyra på morgonen...

 

... Fortfarande lika oduschad som de senaste dagarna... Veckorna? Jag minns inte ens när det var sist... Dåligt. Dåligt...

 

Disken hopar(är det ett ord?) sig fortfarande i diskhoarna, och har nu även sträckt sig utöver hela diskbänken... Tillsammans med allt skräp... Inte ens så att jag orkar mig FÖR att skölja UR disken innan jag låter den stå...

 

Fönstret är fortfarande kalt och tomt. Och kommer att ge vatten på golvet, vid nästa regnfall...

 

... Och jag har idag tackat nej till att gå på 20åringens 21årsfirande imorgon... Fastän jag egentligen inte ens är upptagen... Har bara ingen ork.. Ingen lust... Tillåts inte? .. Till att gå på något socialt sammanhang just nu...

 

... Igår hade jag som sagt... en HEMSK dag..

Den var inte hemsk... Eller egentligen VET jag inte...

Jag känner mig bara så KONSTIG just nu... Jag vet inte hur jag MÅR. Men jag vet att saker har vänt såå FORT nu det senaste.. Vilket har gjort mig förvirrad...

 

Allt har gått åt helvete. Spruckit... Och dödslängtan... Ja, den har kommit tillbaka...

 

... Jag kan börja gråta närsom.. Och när jag föreställer mig att jag utan vidare kunde välja mellan livet och döden... Ja, det gör mig ledsen... För att valet hade varit döden... Och döden är inget alternativ... Inte här.. I verkligheten...

 

... Jag minns inte gårnatten så väl... Men jag vaknade iallafall...

Minns inte DET HELLER så väl...

 

... Så jag går vidare...

Idag har jag... Ja, mest suttit vid tv:n... Det är där mina dagar spenderas just nu...

Men minnet om dagen idag, har också halvt suddats ut...

Jag har ätit en hel del... Jag har... Ja-a...

 

Jag vet inte. Skrivit lite grann...

Mer tv...

Och så till kvällen... Ja, strax efter tolv. Så natten var det väl...

Då gick jag ut på en promenad...

 

... Frisk luft... Fukt. Mörker, och härliga gatulyktor... Tystnad. Naturens sus...

Glittrig, blöt asfalt, som långsamt förflyttade sig under mina fötter...

Ja, det var fridfullt... Fridfullt... Men jag befann mig inte riktigt "där"...

 

... Känslan förde mig tillbaka till... Ja, det ÄR någonting med just den atmosfären. Helheten... Som påminner mig om kärlek. Påminner mig om familjen. Om Xsambon... Och om okända killar...

Det påminde mig även idag, om...

... Ja, tiden då jag var på flykt. På flykt från den otrygga tryggheten... Eller trygga otryggheten...

 

... En härlig känsla... Men samtidigt... Ja, jag vet inte...

 

... Inte heller IDAG, ville jag gå hem igen när jag hade lämnat lägenheten. Jag var inte beredd att gå hem till min okontrollerbara vardag. Den vardag där jag inte kunde hantera varken mig själv, mina tankar eller handlingar... Den vardag där jag tvingas vara rädd.. Känna mig svag... Där jag ständigt gör "fel"...

 

... Jag satte mig till slut i bussbåset. Klockan var halv ett... och jag skulle INTE åka buss...

Jag skulle sitta. Sitta på en torr plats... och bara vara. Inte gå hem. Inte promenera på mörka och läskiga gator i natten... Nej, jag skulle sitta. Upplyst av gatulamporna.. tills jag ville gå hem igen...

 

Jag gick hem när jag började känna mig otrygg. Det är läskigt om natten... Liten stad. Men vem VET vem som åker förbi...

 

Väl hemma, la jag mig vid tv:n igen... Kunde inte FÖRMÅ mig att sova!

... Och nu... Ja, jag borde krypa i säng.. Men börjar tröttna på att varva mina dygn med endast soffa och säng. Med någon promenad emellan...

 

... God natt med er iallafall <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se