Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Djur & Natur

Av D - 27 mars 2015 21:02

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig snart. Så jag tar och rabblar dagen som varit. Då det kommer att bli svårt att komma ihåg både fredagen, lördagen och söndagen sedan..

 

Ehhmmm...

Ja-a... Jag orkar inte fundera över hur gårnatten var eller vad jag kände och tänkte imorse..

Men ja. Jag skulle iallafall upp tidigt imorse. Skulle ju smita hemifrån innan gubbarna kom och skulle byta min toalett som så fint exploderade igår kväll..

 

Sagt och gjort. Jag klev upp när klockan ringde. Och traskade sedan direkt till bussen. Klockan var halv nio. Så inte så JÄTTEtidigt alltså.. Men vad skulle JAG i stan att göra? .. Egentligen?

 

När jag kom till stan, gick jag direkt på en promenad. Väldigt långsamt gick jag. Det var inte så jättefint väder. Men lugnt och harmoniskt. Det brummande ljuden från trafiken. Vindens sus i trädkronorna.. Och det forsande vattnet i kanalen.. I sällskap med fåglarnas kvitter och krak...

Ja. Det var härligt. Och där satt jag på parkbänken.. Ihopskjunken och lugn.. Lite ångest kunde avkännas(om man nu säger så).. Men den var inte helt ovälkommen.. Ja, man kan väl säga att den gjorde varken till eller från..

 

Jag satt där. I kanske en halvtimme. Kollade på hundar, när de väl gick förbi i sina koppel.. Annars böjde jag bara min syn mot vattnet. Det hastigt forsande vattnet, som virvlade i en jättelik skummig cirkel. Som fick fåglarna att dansa på ytan.

... Ja. Och mer än så, VAR det inte.

 

... Jag gick vidare till slut. Kunde ju inte sitta DÄR hela dagen.

Promenerade lite till... Och satte mig sedan på en ANNAN parkbänk.. Nu minns jag dock inte hur jag tänkte eller kände.. Tror att hungern gjorde mig påmind om mina ätarproblem.. Och det blev en liten ältande och stressad känsla inombords.. "Jag måste få ORDNING på det här nu.." .

 

.. Ja, innan jag glömmer.. Kom precis på att jag hade suttit i väntsalen i en timme.. Och även druckit en kaffe och ätit en Twix innan jag satte mig på bänk nummer två. Efter min andra promenad...

Därav jag antagligen blev hungrig. Och problemet väcktes till liv.

 

Så. På bänk nummer två, mådde jag nog inte FULLT lika bra som jag gjorde innan..

Jag hade precis messat Jobbcoach. Då hon håller på och försöker fixa en samtalskontakt till mig, angående mina svårigheter att ta mig ut på praktik..

Frågade henne om hon hade hört någonting ännu, från kvinnan som hon hade pratat med... Och ifall denna kontakten i så fall skulle kunna hjälpa mig även med mina bekymmer vad gäller ätandet...

 

... Men jag fick aldrig något svar.. Inte idag.. Vilket jag tycker att, när jag skickar det såpass tidigt, så kan man ju iallafall förvänta sig ett svar.. Vad som helst. Bara man får en bekräftelse på att hon har "fattat frågan" ... "Jag hör av mig till veckan" till exempel..

... Men ja.. Hon hör kanske av sig till veckan :P

 

... Efter att ha suttit på bänken en stund.. Så kände jag bara att.. "Nej, nu får gubbarna LOV att ha varit här och klara när jag kommer hem. För att nu orkar jag inte VÄNTA längre..". Klockan var närmare två...

 

Tillbaka till busstationen. Och sedan, vänta på bussen i en halvtimme.

Hem...

Och väl hemma.. Ja, lättnad över att gubbarna hade varit här...

Och så blev det ett bad. Ja, jag var ju tvungen att DUSCHA innan jag ska till föräldrarna imorgon! Det är OACCEPTABELT att åka dit halvskitig.. Och sedan åka på musikalen på söndag, HELSKITIG!

 

... Och så skulle jag egentligen behövt diska. Då jag inte kan se i FÖRVÄG ifall mamma och pappa kommer att beträda min lägenhet under helgen..

Men ångest på det.. hela dagen. Då jag inte kände för att diska idag.. Hade inte TID med det.. Inte ORK, när jag kommer hem efter en hel dag ute.. Och med en dusch emellan och allt..

... Japp. Lat. Jag vet.. Men det gjorde mig stressad.

 

... Så. Diskningen har INTE blivit gjord.. Mamma och pappa får helt enkelt inte komma in i lägenheten denna helgen.. Men jag tror inte att jag behöver oroa mig.. Det har vi knappast tid med ändå ;P

 

... Efter badet, blev det mat.. Mat. Mat.. Och mat..

Men jag TROR dock bara att det KÄNNS som om jag har ätit väldigt mycket idag, för att jag buntade ihop HELA dagens intag, på två timmar.. Typ.

.. Nej men. Det var ju den där chokladbiten till kaffet, i stan.. Och så har det varit en del soppa. Och även yoghurt..

 

Ja-a...

Serier på webben..

Kolla blocket. Mailen.. Läst lite bloggar...

Och så har jag försökt peppa mig själv till att ÄTA ordentligt.. Alltså. Varken för mycket eller för lite. Och på lite mer bestämda tider...

Eller ja. Superbestämda! ... Nu blir det 08.00-08.30 12.00-12.30 16.00-16.30 Och 20.00-20.30

Och då ska däremellan inte förekomma något ätande alls. Förutom vid vissa undantag. Med familj eller eventuella vänner till exempel.

 

... Jag tänkte till en början inte ha några som helst regler på VAD jag äter. Eftersom att jag tycker att det är så svårt att handla. För mycket på en gång. Och så vidare...

Men däremot att jag ska hålla mig till att bli MÄTT. Varken mer eller mindre. Och att det ska ske dessa tider. Dessa halvtimmar... I den mån det går.

 

... Men då måste jag ju vara noga. Åt BÅDA hållen! Alltså får jag varken hoppa ÖVER ett mål.. eller äta ett extra.

 

... Får se hur det HÄR ska gå.. när jag inte har någonting hemma..

Men helgen är ju fixad iallafall.. Problemen börjar på måndag ;)

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 21 mars 2015 23:28

Ojoj, vad ont i magen jag hade igår natt.. Jättespänd och nästan så att jag blev illamående... Allt bara ville upp igen.. Trodde nästan att jag skulle spricka...

Men jag fick ju skylla mig själv, som jag åt igår! ...

 

Mer minns jag egentligen inte om gårkvällen eller gårnatten.. Mer än att jag låg vaken väldigt länge.. på grund av denna "smärtan"..

Vaknade sedan.. tidigt på morgonen.. Efter en orolig natt.. Eller rättare sagt. Obekväm sömn.. Vred och vände på mig, och var hela natten, medveten om denna "tjocka" och spända känslan i magen..

 

... Jag måste ha klivit upp ganska tidigt idag. För att jag minns att jag hann sätta upp en gardin i det andra fönstret här i vardagsrummet.. Den tjockgardin som jag KUNDE sätta upp.. Då jag bara hade ringar till den ena..

Och så hann jag även sitta vid datorn... Minns dock inte vad jag gjorde...

 

Men det hade iallafall gått JÄTTElång tid.. Kanske kollade jag blocket.. Mailen.. Kanske läste jag bloggar.. Videos?

... Men så kollade jag iallafall klockan.. Tänkte att den måste väl vara någonting vid fem... Men nej... Klockan var TVÅ! :O ...

 

"... BARA TVÅ!?"

Så jag kollade när närmsta buss in till stan gick.. "Om en halvtimme.." .. "Ja, men DEN tar jag!" ...

Så jag klädde direkt på mig ytterkläderna och...

Ja, just det ja.. Jag hade hunnit BADA också. I badkaret.. Det var såå tiden gick.. Eller BORDE ha gått! .. Behövde ju verkligen duscha..

 

Satte mig och väntade på bussen.. Med blöta jumpadojjor sedan igår... Men som inte KÄNDES våta innan jag gick ut... Satt jag där och frös i väntan på bussen..

Ja, det är inget härligt väder längre.. Blött, mörkt och kallt.. Men våren kommer tillbaka.. Och innan jag vet ORDET av.. SOMMAREN! :D

 

När jag väl kom in till stan, hade jag egentligen ingenting att göra.. Men om butikerna var öppna, tänkte jag köpa de där gardinringarna och även någon krok eller liknande, som kan fästa en av tjockgardinerna mot väggen.. Så att de inte hänger för mycket framför fönstret..

 

... Så. Jag gick in på ClasOlssons.. Grabbade mina ringar.. och synade hyllorna efter dessa "krokar" eller vad man nu ska kalla dem...

Men nej. Ingenting.. Gick runt till ett par andra affärer.. Men kunde inte hitta någonting.. Men däremot drog jag på mig lite beslutsångest angående några gardinknoppar.. Och även en del rabblande i tankarna. Då jag tyckte(tycker) att det är väldigt mycket saker att hålla REDA på just nu, vad gäller inredningen.. Mycket(känns det som) som ska köpas.. Ja-a...

 

.. Tänkte ge upp mitt letande för dagen.. Och istället köpa denna "krok" från BonPrix. Där jag VET att den finns..

Men tvärvände i farten, och bestämde mig för att ge ÖoB en chans...

Gick dit... Frös... Men nej.. Inte heller DE, hade dessa krokar...

 

... Virrade runt lite bland hyllorna därinne... Men gick sedan vidare till Coop istället.. Köpte mig en smörgås... Ska iallafall försöka äta NÅGONTING per dag...

... Och gick sedan vidare till busstationen... Och DÄR... Ja, där satt jag och väntade på bussen i ÖVER TVÅ TIMMAR!

Ja, det är ju lördag...

 

Satt först i väntrummet... Då det var såå kallt ute.. Men när det var ungefär en halvtimme kvar, kände jag mig trängd av allt folk, så då gick jag istället ut och satte mig.. LÄNGTADE... LÄNGTADE tills bussen skulle komma. Så att man kunde få åka hem... till den värme som iochförsig brukar vara rätt så frånvarande i min lägenhet.. Men inga MINUSGRADER iallafall!

 

... Klev på bussen.. Åkte hem.

Och efter att ha kommit hem... Ja, jag satte mig här framför datorn och kollade videos... Åt lite grann...

Och här har jag suttit sedan dess. Kollat videos. På videos... På videos...

 

... Och vad jag MINNS, har jag inte så mycket mer att säga just nu..

Så jag säger god natt, istället.. God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 18 mars 2015 18:57

... Jag sa upp boendestöd idag. För att jag inser att det inte kommer att gå att ta EMOT stöd och hjälp i vardagen just nu. När jag inte är säker på vart jag vill. Nu när den ena sidan av mig drar STENHÅRT mot h*vetet.. Mot döden.. Mot att må skit och att... Ja, att inte ha något liv alls. Skada sig själv... Det verkar vara det viktigaste..

Och när det endast är en LITEN, alltför mycket svagare del som vill ta sig FRAMÅT och uppnå LYCKA och MENING...

 

... Och jag vet inte ens hur jag ska FORTSÄTTA det här inlägget, i gråtandets stund.. För att grejen är den, att det känns inte som någon MENING att blogga.. Inte när jag är såpass nära att ge upp.. När jag inte längre känner att jag orkar..

Men jag fortsätter.. Det VET jag ju redan. Med allt fortsätter jag.. Kampen om livet.. Strävan mot... döden.. Eller vart det nu är jag strävar mot.. Och bloggningen.. ALLT fortsätter. För att ALLT är viktigt.. Likaså inredningen.. Längtan efter kärleken.. Den INNERLIGA saknaden efter att dela m... Nej, det är inte det.. Kärleken vill jag bara ha för att jag tror att det kan HJÄLPA mig.. Jag är en ensamvarg.

 

Nej, jag vill inte framåt.. Inte hela jag.. Den starkare delen vill bakåt.. Vilket jag övertygas om gång på gång. Flera gånger om dagen.. Gör jag någonting som tar mig framåt.. Som gör att jag mår bättre.. Ångest.. Svälter jag.. Då är sinnet nöjt... Men inte så mycket kroppen.. Och oron över vad som händer inom mig.. Med dessa viktiga organ.. Om hur det ska bli när jag, helt slut på energi, ska träffa min familj nästa gång... Men annars är hjärnan helt nöjd..

Äter jag.. Ja, det går i perioder.. Hjärnan är väl aldrig helt nöjd. Men det tillåts ändå... Om min hjärna har mer andra saker att fokusera på.. Att älta och diskutera...

 

... Men att samtidigt inte längre orka ha det som jag har det.. och inte fullhjärtat heller vilja BAKÅT... Ja, det känns som en mardröm.. Och sålänge som jag känner såhär, så kommer jag att få nöja mig med att se livet svischa förbi i backspegeln...

... Och jag önskar jag inte orkade längre.. Bakåt är ingenting omöjligt... Framåt är allt mycket större och tyngre...

 

... Jag behöver hjälp... Och jag tror att jag vill ha den... Men min andra sida...

.. Sedan STÅR man där och inte längre vill ha den... Och när man väl har öppnat munnen, ser ingen annan på det som man själv gör... Kanske händer det inte... Men jag vågar inte riskera något...

 

... Och nu när jag sitter här och inte heller IDAG, orkar skriva om gårdagen... ELLER dagen idag! ... Ja, det är frustrerande.. Allt känns så onödigt jobbigt, om jag inte ens har något MINNE av det sedan.. Och det händer ju trots allt BRA saker också.. Saker värda att minnas...

 

... Men jag kan ta det väldigt kort...

Igår natt... Ja, natten som var INNAN den som var. Hade jag väldigt svårt att somna...

Eller jag vet inte. Jag kanske ljuger.. Så jag börjar från igår morse istället.

Jag klev väl upp någon gång. Gick iväg till bussen vid halv elva.. Och var påväg till min barndomsstad vid elva.

 

Jag hade lite sms-kontakt med 26åringen på vägen dit..

Och så sågs vi. Hon hade båda sina hundar med sig. En liten vovve. Blandning mellan Lhasa Apso, Jack Russel, Chihuahua och Tibetansk Spaniel. En liten hane. Och så en Goldentik. Båda under året. Så. Spralliga, om andra ord.

 

De blev mer vilda än tama i kopplet, när jag klev av bussen. Och 26åringen hade svårt att få kontroll över två fladdriga hundar i koppel.

Så jag tog goldentiken och så gick vi en lång promenad. Hon anses av dem, dragig i kopplet och svårhanterad. Och jag kan till viss del, hålla med. Men hon gick väldigt lugnt och fint, stundvis. Men problemet var hennes spurtryck i kopplet. Då hon hoppades på att kunna KASTA sig in på kanten. Och så hundmötena såklart. Var det inte den stora som stressade upp den lilla, så var det tvärtom.

 

Men det var en rätt så härlig känsla ändå. Att gå på promenad med 26åringen och hennes hundar. Och till en början, mådde jag inte dåligt i och över huvud taget..

26åringen pratar ju så mycket. Vilket gör att man inte fokuserar för mycket på en och samma sak hela tiden.

 

Jag testade att hålla BÅDA hundarna medans 26åringen var inne på affären.. Och fastän jag stod STILLA, var det en utmaning i sig!

DET var däremot stressande! Men så fort som jag hade fått ordning på kopplen. Så att de varken var långa, trasslade eller befann sig i den stora hundens mun.. Ja, då satt de båda så fint och väntade på matte.

 

Hem för lunch och fika. Till en film. Som vi by the way inte såg mer än någon sekund då och då på. Då vi mest pratade och skrattade. Flummade, under filmens gång..

Sedan blev det en promenad till..

Men jag var trött. Och ångesten för att det hade hänt för mycket.. Och jag hade dragit på mig en massa tankar och sådant, gjorde att jag inte kunde låta bli att känna ångest och osäkerhet under andra promenaden.. Vilket jag är bombsäker på att hunden som jag höll, kände av.. Och det gjorde mig ju inte desto mindre osäker..

 

Men 26åringen pratade på. Och jag svarade. Var dock lite svårare denna gången, att koncentrera sig på vad hon sa..

Även denna gången gick det bra med vovven. Men jag mådde som sagt sämre AV det.

 

Hem igen. För middag. Hennes sambo kom hem. Vi åt. Pratade lite grann.. Och sedan bestämde jag mig för att åka hem. För att slippa byten under bussresan. Klockan var nu sex.

 

... Väl hemma. Ja, jag hann sätta mig vid datorn.. Stirra på skärmen. För att försöka tvinga mig själv till att blogga.. Men tröttheten. Ångesten och mitt spända sinne... Ja, jag bestämde mig för att gå och lägga mig...

Klockan var halv åtta.

 

Somnade dock inte på BRA länge.. Låg och funderade. Och mådde väldigt dåligt.. Både fysiskt och psykiskt, vill jag minnas.. Och när jag säger "väldigt"... Nej, det VAR inte så illa.. Inte egentligen.. Det där beror ju alltid på vart ens egna gränser går.. Och nuför tiden.. är lite jobbigt, jättejobbigt.

 

Somnade väl till slut, och vaknade JÄTTETIDIGT imorse.. Kändes det som iallafall.. VILLE sova mer.. Men KUNDE inte.. Vred och vände på mig. Önskade att få sova vidare.. Men låg istället vaken. Timme efter timme.. Och bara var. Ville ju inte kliva upp. Till vad, liksom?

 

Klev dock upp till sist. Efter att ha "löst" problemet med boendestöd. Hon ringde nämligen idag(svarade dock aldrig). Skulle ju komma imorgon. Och då var jag ju tvungen att älta och älta. Diskutera med mig själv.. Och känna något av den VÄRSTA beslutsångesten och tvivlet som jag "någonsin" känt.. Överdrivet alltså. Och sedan så kom jag fram till att avsluta. Som situationen ser ut nu.. Som jag fungerar.. Nej, jag orkar inte ens FUNDERA, liksom.. Säkert så KAN jag. Och säkert så är spärren MYCKET mindre än vad jag gör den... Men jag vet inte HUR. Hur jag ska hantera mig själv.. Eller LIVET!

 

Klev iallafall upp. Hämtade ut mitt sista paket från posten.. Ja, nu har jag ETT ligger på macken.. Och sedan får det vara NOG! För att GUD vad dessa paket TYNGER mig hela tiden!

 

Och efter det... Ja, jag har suttit här. Tråkat. Läst bloggar. Kollat blocket. Mailen.. Och jag har skrivit av mig i min textsamling..

Jag har även kämpat med och EMOT den där mixern! Skulle mosa upp min frukt från frysen i mixern idag, tänkte jag. Då jag var sugen på NÅGONTING. Och jag har typ bara pasta och korv hemma.. Om jag inte skulle äta knäckebröd utan smör eller pålägg...

 

Först förstår jag inte hur man gör.. Börjar lukta bränt och allt vad det är.. Men sedan när jag väl har LYCKATS och jag är nöjd.. Smaken URGOD... Ja, då häller jag hälften på både bänk och golv! *Suck* ...

 

... Efter det, har jag gråtit lite. Övertygelsen om vart man vill och är påväg.. Om vart man samtidigt ÖNSKADE att man ville och var påväg.. Samtidigt som man är OSÄKER på vart man är påväg. Och vare sig VILKET, hamnar där man INTE vill... Ja, jag vet inte...

Kunde jag lösas upp till en pöl på golvet, hade jag gjort det nu.. Det KÄNNER jag! .. Och att vara ENSAM inom mig själv, med tankarna och känslorna... Att vara ENSAM genom livets utmaning... Ja, jag ser inget hopp... Jag behöver en hand som rycker upp mig när jag ligger...

... *Och att allt EGENTLIGEN är så enkelt*...

 

God natt med er <3

.. Jag önskar jag inte behövde säga godnatt.. För att god natt innebär också att det senare kommer ett god morgon...

 

 

Av D - 4 mars 2015 22:04

Tänkte att jag tittar in och bloggar. Innan jag fortsätter se på en massa avsnitt av ett Sims4 gameplay.. Har fastnat, och tror inte att jag orkar blogga innan jag går och lägger mig. Om jag inte sliter mig en stund...

 

Så nu ska jag förska minnas dagen..

... Men jag börjar med gårnatten... För att DEN var ett H*vete från jag vet inte VART!

Dagen igår kändes ju ändå rätt så okej.. Kanske till och med okej och inte bara "rätt så".. Men natten blev desto jobbigare..

Jag blev paranoid. Ångerfull... Orolig. Nervös... Och HELT klart LESS på att alltid känna att jag gör misstag! ... Och "jag gör det enkelt för mig. Inträffar en mardröm, så tar jag livet av mig..." ... Ja, DET bland mycket annat, hamnade på mina anteckningar på mobilen, under natten..

 

Jag var jätterädd..

Ja, men misstag.. Sådant händer ju.. Och trots ånger, kan jag inte göra det gjorda ogjort..

Vad det handlar om, håller jag för mig själv sålänge.. Då jag inte har lust att diskutera det mer(med mig själv), efter nattens långa diskussioner(fortfarande med mig själv)...

 

Klev upp vid tvåtiden och proppade på knäckemackor med smör och ost...

La mig igen... Och började sakta med säkert, lugna ner mig...

Men det var svårt att släppa... Och jag kan säga att jag somnade med samma tanke i huvudet, som jag vaknade med idag...

 

Eehhmmm...

Ja-a... Jag vaknade iallafall imorse... Rätt så tidigt... Eller rätt så sent.. Lite rörigt det där. Då jag tror jag vaknade flera gånger... Och även SOV lite oroligt under natten..

 

Klev upp.. Någon gång... Får räcka så... För att jag MINNS inte riktigt..

Minns inte heller vad jag gjorde imorse innan jag gick till bussen..

Men åt iallafall en apelsin... Som tog LÅNG tid att skala! Japp. Tjockt skal :P

 

... Och så borstade jag mina tänder. Rotade fram skinnjackan(som är för stor, för kort, och sitter inte alls bra PÅ... Och en ljusgrönblå sjal ur kartongen i sovrummet..

Tänkte bara testa.. ORKADE INTE EN DAG TILL med den där FULA vinterjackan som jag går omkring i! SAKNAR SÅÅ in snygga vinterjacka som fortfarande befinner sig någonstans hos Brorsan i H*vetets Stad :(

 

Tog på mig min snygga bruna lurvfleecejacka under.. Sjalen runt halsen... MYCKET lösare än vad jag brukar ha halsduken, såklart! Då det hade sett konstigt ut annars. Och sedan skinnjackan, som jag by the way fick av en medpatient när jag låg inne en gång, uppnäppt över det.. Då den ser konstig ut på mig, med blixlåset(heter det så) uppdraget..

 

Okej. Onödig info :P

... Så gick jag iallafall iväg till busen... ALLDELES för tidigt!

Lite småkallt... Men är man van vid tjock vinterjacka, och hårt virad stickad halsduk, så...

 

Väl inne i stan... Ja, jag skulle ju bara gå och handla godsaker till min födelsedag.. Eller rättare sagt. FÖR att det är min födelsedag idag ;D

Lite kallt på vägen dit.. Men då det ändå var rätt så varmt och jag hade en hel halvtimmes bussresa hem sedan, kunde jag inte låta bli att fundera över och försöka räkna ut hur jag skulle få hem glassen, utan att den smälte på vägen..

 

Men samtidigt tycker jag ju inte OM frusen(heter det så? Eller fryst?) glass, EGENTLIGEN. Utan jag äter den ju helst rinnande :P ... "Så vad skulle det spela för roll?" ... Ändock ältande oro, dock...

 

Köpte det jag skulle ha.. Och gick tillbaka till busstationen... NU var det VARMT! FEM grader och "stekande" sol ;D HÄRLIGT. Men inte särskilt gott för glassen.. Och inte heller för min hjärna, som gick på helvarv på GRUND av glassen :P

 

... Kom hem.. Såg att glassen var halvsmält. Men ingen big deal. Då den ändå skulle smälta över varma plättar ;P

Men bestämde mig ändå för att äta direkt. Trots att jag inte var hungrig. Då jag åtminstone ville SMAKA den, innan den blev välling :P

 

JÄTTEGOTT.

Men däremot förstår jag mig inte riktigt på mig själv..

Jag köpte för mycket idag... Som jag ALLTID gör.. Och fastän jag blir mätt eller känner att jag kanske inte BEHÖVER allt det goda idag.. Allt socker eller salt. Fett. Eller vad det nu kan vara.. Ja, alla GODSAKER.

Att jag inte är sugen. Eller lika gärna kan vänta tills imorgon..

 

Nej, jag är(blir) stressad, otålig. Och vill bara att ALLT tar slut på en gång. Så att jag slipper äta det igen.. TROTS att jag VET att jag får i mig samma mängd näring, vare sig jag äter allt på en och samma gång, eller sprider ut det på flera dagar..

 

Ja, jag vet inte..

Men jag har iallafall proppat en del idag. Varit lite småstressad.. Och har ÄNDÅ saker kvar att äta!

 

... Sedan jag kom hem, har jag iallafall gjort det vanliga på datorn. Dock inte kollat några Vloggsavsnitt. Men ska försöka hålla igång det ändå. För att vill inte tappa intresset för den här familjen..

Jag har som sagt ätit en massa godsaker, utan något direkt intresse. Bara för att bli AV med det..

 

Och jag har, i hopp om att klara av att börja köpa saker till lägenheten lite mer aktivt(efter inspiration från Sims 4. Japp :P), gjort iordning små lappar som jag lagt ut i lägenheten. Än sålänge bara i hallen, dock. Lappar med vad som ska köpas till varje plats.. De ligger nu på golvet. Men måste komma på något sätt att fästa dem. Då de kommer flyga omkring när man går eller öppnar och stänger dörrar...

 

Jag har sett på Sims 4, som sagt. LifeSimmer, heter hon på youtube.

Och så hörde 26åringen av sig för första gången på jag vet inte HUR länge. Hon trodde inte att jag ville ha kontakt med henne... Och jag trodde samma sak om henne :P

 

Nej, men det var länge sedan nu... Men i allra början på den här bloggen, skrev jag en del om min paranoijja och rädsla... Det hände hemska saker i familjen. Och jag vet inte om jag nämde det.. Men alla i familjen höll ihop och vi blev starkare tillsammans... Förutom 26åringen som drog sig undan. Inte kunde acceptera det hela. Och slöt kontaken.. Med alla, trodde jag.. Men ja.. Allt blev bara så dumt...

 

Vi messade en del fram och tillbaka... Och då hon är såå intensiv, så är det svårt att sluta messa, fastän man inte orkar "prata" mer.. Hon har såå mycket kärlek att ge. Och hon BEHÖVER verkligen någon som kan visa henne samma kärlek tillbaka. Någon att umgås med. Och någon som kan få henne att känna sig trygg. Och att fortsätta/börja kämpa framåt..

 

Och samma för mig. Egentligen. Men då HON mår så dåligt, och ibland(alltid) är så HIMLA intensiv och har känslorna både högt och lågt, kan ibland VÄLDIGT osociala, och känsliga jag, känna att det blir lite FÖR mycket..

 

Men jag lovade att vi skulle börja träffas. Känner att hon har HELT fel person att bo med. Och jag tror att det skulle göra oss båda gott, om vi åtminstone kunde träffas ett par timmar ett par gånger i veckan.. Hon har ju hundar också ;)

 

Dock fick jag ångest efter lite för intensiv kontakt. Trots att det bara var per mess. Men jag fick såå många kärleksförklaringar hela tiden. Och det var svårt att "lägga på".. Ja, avsluta för kvällen...

Och sedan kravet på kontakt, som jag nyss har skaffat mig.. Men det går nog bra :) Ett par timmar åt gången lär jag nog orka.. Och känner jag att jag gör skillnad för någon annan, så kanske det gör samma sak för mig ;)

 

Med det säger jag god natt. God natt med er <3

 


Vi var "bästa systrar" under hela uppväxten, by the way ;)

 

 

Av D - 15 februari 2015 21:55

... Än sålänge, har jag ingen plan vad gäller hur jag ska ta mig någonstans i livet... För att grejen är den... att jag VET inte! Jag har ingen ANING.. Allt är tomt... Och i mitt huvud snurrar bara en massa frågetecken.. Det på grund av att jag har HAFT så många planer tidigare. Jag har gjort alla möjliga punktlistor, småplaneringar, drömmar, mål, och förväntningar på mig själv..

Jag har gjort grundliga planer, steg för steg, över vart jag vill och hur jag ska ta mig dit..

 

... Jag har PEPPAT mig själv.. Förklarat för mig själv, VARFÖR jag vill dit jag vill, och vad som ska till för att jag ska klara det..

Men nej.. Det funkar inte.. Jag har hållit på i över ett ÅR nu! ... Och även under någon period när jag bodde i H*vetets stad... Men inte har jag tagit mig många steg... Visst. En egen lägenhet.. Jag blev HIMLA glad när jag fick den! Efter ett och ett halv ÅR hemma med föräldrarna(efter att ha bott med Xsambon)!

... Men med mig själv.. Mina mål mot framtiden. Praktik. Sociala färdigheter.. Ja, kärlek.. Familj... Ja, men det vuxna livet.. Jag har inte ens börjat med dessa HUSHÅLLSSYSSLOR som jag såg så fram emot att börja göra själv! ... Inrett LÄGENHETEN som jag har drömt om så länge(innan jag flyttade) ... Bakat, lagat mat... Sytt..

 

... En egen lägenhet... Ja, det är ETT steg.. Men jag är inte nöjd.. Jag trivs inte... Med livet... Med mig själv... Och det största steget som stör mig just nu, är praktik.. Denna praktik som jag kämpade för genom kommunen till en början.. Men tappade både tålamod och förtroende för min dåvarande jobbcoach... Vidare till arbetsförmedlingen. Kämpa där... Men fick byta och byta och byta handläggare innan jag ens hann träffa dem! ... Och så när jag väl hade ett möte... Ja, då dök hon inte upp!

... Och så vänder jag mig till kommunen igen... Får en Jobbcoach som jag trivs med... Får en praktik på ett HUNDDAGIS(vad jag alltid har velat) väldigt snabbt... Och så VÅGAR jag inte stanna där, vid första DAGEN!

 

... Ja, ni kanske förstår.. Frustration på detta.. Ingen sådan där levande, bubblande frustration som man går runt och KÄNNER hela tiden.. Men ändå... irriterande.

... Hoppet tynar... Och jag stampar och låter allt vara som det är... Accepterar? ...

 

Men. Dagen idag.

Korsord igår natt, om jag inte minns fel... Hmm.. Inget minne förresten. Så jag låter det vara osagt... Kan ha suttit här vid datorn och joxat med något också... Ja, det känns som om minnet bara blir sämre och sämre... Brist på vitaminer, på grund av dålig kost? ...

 

...Men jag vaknade iallafall imorse. Rätt så sent.. Håller sakta men säkert, på att vända på dygnet.. Lägger mig inte förräns efter två på natten, och vaknar efter... Nej, iochförsig innan elva än sålänge..

Men ändå..

 

Klev iallafall upp och åt frukost.. Funderade på att åka in till stan med den enda bra bussen som gick under dagen.. Då jag kände att jag ville passa på.. Orkade inte sitta hemma.. Vädret var fint... Och mitt busskort skulle gå ut imorgon.. Ja, sista dagen är nog då... Vet dock inte om jag orkar åka då.. Med tanke på att jag bara MÅSTE diska och DUSCHA imorgon! JÄTTESKITIG i håret.. Känner mig ÄCKLIG i kläderna och är ALLMÄNT OBEKVÄM i mig själv! Diskbänken är full med disk... Och skräp... Och jag känner att jag HELT har tappat greppet om det mesta! Inte tvättat kläder sedan... Ja, på över en MÅNAD! HAR typ inga rena, tror jag!

 

Så. Imorgon är prio ett duschningen och diskningen... Så därför blir det med största sannorlikhet ingen stan då..

 

... Men iallafall..

Åt frukost... Och sedan var det nog dags att gå, tror jag... Jag klev nämligen upp rätt så sent. Och bussen skulle gå halv ett.. På med ytterkläderna och traska iväg..

... Satt och väntade en stund i båset.. Och så kom bussen och färden mot stan, började..

 

När jag kom till stan idag, visste jag inte direkt vart jag skulle gå.. Då jag egentligen inte hade LUST med att se alla dessa gator. Hamnen. Gågatan.. Allt folk... Eller egentligen NÅGONTING i detta samhälle!

... Nej, jag var inte på dåligt humör.. Inte vad jag MINNS iallafall.. Vet inte heller ifall jag kände mig särskilt TYNGD av någonting just då... Som sagt... SUPERDÅLIGT minne just nu!

 

.. Men jag gick iallafall mot tågstationen denna gången.. Nytt och bra.. För att där BRUKAR jag inte gå..

Gick upp för en hög trappa med en bro över till andra sidan rälset...  Jag kände mig väldigt trygg i vart jag gick, även om jag inte hade gått dit förut.. Då jag börjar känna mig väl lokaliserad(om det nu är vad man säger) i denna staden nu.. Vet vart jag har vad, även om jag går någonstans där jag inte har gått förut. Vet vad jag har runt omkring mig...

 

Men dock, ju längre jag gick på okända vägar, desto mindre säker på vart jag var, blev jag.. Men jag hade relativ koll.

 

... Hamnade till slut tillbaka vid bron över tågrälset... EFTER att ha gått genom en SUPERLÄSKIG tunnel! Japp, det var inte dessa stora, relativt höga och fyrkantiga tunnlarna.. Nej, denna var lång, liten, låg i tak... Och RUND! Kände mig som en ihopklämd kloakråtta!

.. Superläskig att gå igenom.. Men med tanke på cykel-och fotspåren i snön, förmodade jag att denna var för människor och inte för... Ja, vad nu dessa ÄNNU mindre tunnlar som brukar finnas i diken, är till för :P

 

Satte mig ute i solen i ett bussbås och väntade på bussen...

... Då kom det en äldre kvinna, yngre tant, fram till mig och frågade om jag "hade något till henne"... Jag tänkte liksom "vad skulle JAG ha till dig?" ... Men sa bara "nej" ... "Du har inget?" frågar hon igen... "Nej jag har inget" ... "Ingenting?" ... "Nej" ... "Du har inga tunna vantar som jag kan få?" ... Och så när jag sa att jag inte hade några, så frågade hon om hon kunde få se hur de vantar som jag hade till mig SJÄLV såg ut! ... Sa att jag inte hade dem med mig.. Jag ville ju inte ge bort DEM!

 

... Åkte hem..

Och när jag kom hem, satte jag mig nog vid datorn... Kollade bloggar.. Såg på några avsnitt av Tvillingpodden... Och kollade blocket husdjur...

Jag har ätit.. Lyckats lösa ett korsord som jag hade påbörjat med men gett upp med på grund av att jag kört fast...

 

Och så har jag grubblat. Grubblat och grubblat. Det faktum att mitt liv kräver MER än såhär! ... Men jag har känt mig väldigt hjälplös och uppgiven, gällande att TA mig dit!

 

... Klockan fem, var jag trött. Bäddade ner mig under täcket och två filtar, med kläderna på, i sängen... Blundade i några minuter, och bara slappnade av...

När jag för en stund sedan, börjat vrida och vända mig, och bara nervöst/oroligt pillade och rev mig överallt, klev jag istället upp igen... Och det var nog DÅ som jag löste korsordet!

 

... Drack en kopp te... Och åt, bara för lustens skull..

Men har gått upp till 52kilo nu allafall. Det var åtminstone vad vågen visade imorse. Inte så konstigt kanske. Då äter, är nästan det enda jag GÖR nuförtiden! Förutom mina små promenader i stan, och korsordslösandet det vill säga.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 14 februari 2015 22:56

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

 

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

 

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

 

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

 

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

 

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

 

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

 

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

 

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

 

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

 

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

 

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

 

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

 

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

 

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

 

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

 

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

 

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

 

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 13 februari 2015 23:33

... Jag tänker bara rabbla dagen som varit... För att jag sitter här. Kommer på öppningsmening efter öppningsmening till det här inlägget.. Men inget känns rätt... Jag har helt enkelt ingen LUST att berätta någonting idag..

Och med det, kommer jag även att tänka på hur LITE jag skriver nuför tiden.. Nej, alltså inte korta inlägg. För att dessa blir alltid långa.. Men förr skrev jag typ minst tre A4 om dagen.. FÖRUTOM kvällsinläggen på denna bloggen! ... Men grejen är väl att jag inte känner samma behov av det just nu.. Har ingenting att vara frustrerad på för tillfället.. Konstigt nog..

 

Men. Dagen idag.

... Igår innan jag la mig, löste jag mer korsord... Minns inte hur jag mådde eller NÄR jag sedan gick och la mig...

Men sprang upp ett par gånger under natten/morgonen, för att gå på toaletten.. Ja. Jag läcker ju som självaste f*n.. Eller gjorde. Har nog lugnat ner sig lite nu..

 

Klev upp för att äta frukost... Ja, jag minns inte vad klockan var.. Men den var nog ganska mycket.. Då jag helst inte klev upp ALLS idag..

... Åt mig rätt så övermätt, och klev sedan i säng igen.. Av med morgonrocken och på med täcket..

 

Låg kvar. Vaken. Men ändå trött och sliten.. Kände mig deppig och "jag har inget liv. Orkar inte" ... Läckaget störde mig... och jag hade varken lust att kliva upp, synas eller göra NÅGONTING annat! Samtidigt som jag önskade mig ut.. Bara NÅGONSTANS. På praktik... Aktivitet. Sällskap... Ja, jag ville ha ett liv.. Vad som helst! Och jag VISSTE att det bara var JAG som kunde fixa det!

 

Men samtidigt som jag visste. Samtidigt som jag ville... Så kände jag mig inte redo för NÅGOT av det! Vilket gjorde mig ÄNNU mer deppig! ... Och lite smått uppgiven...

Skulle jag NÅGONSIN orka? NÅGONSIN vara redo? Våga? ... Eller skulle det HÄR vara mitt liv förevigt? ... För att DETTA är inget liv!

 

... Nej, jag kom på det, nu till kvällen.. Det enda som kan hjälpa mig framåt.. Få mig att vilja tillräckligt mycket för att ta mig framåt. Ut... Ja, det är kärlek. Jag funderade hundar.. Orkar jag? ...

Jag ville... Men var HELT klart inte redo! Ville inte riskera att återupprepa en traumatisk historia.. Och ville inte heller utsätta mig själv för någonting som jag med största sannolikhet kommer att ångra.. Då jag inte ÄR särskilt stark just nu..

DET i kombination med att jag kommer att bli väldigt låst. Mamma och pappa tar inte in djur. Så att hälsa på dem utan hunden, skulle innebära att jag BOKSTAVLIGT talat inte kommer dit, förrän jag måste HEM igen! Till vovven..

 

Så. Ingen hund.

Katter har jag inget intresse för. De flesta jag har träffat är jobbiga(enligt mig).. Och så är jag rädd för att lyfta dem...

Kaniner har jag aldrig vågat lyfta. Då jag tycker att det är obehagligt när(om) de sprattlar...

 

... Nej, jag behöver mänsklig kärlek. Ett förhållande HELT olikt det jag hade med Xsambon! Visst. Vi hade UNDERBARA stunder! Och ibland kände jag mig verkligen som den lyckligaste på jorden(tills vi flyttade ihop)... Men oftast inte..(och ändå bodde jag med honom i fyra år! - närmare ett på sjukhus.. Så drygt tre)..

 

Nej, jag behöver någon som BRYR sig.. Men som ger kärlek på MINA villkor. Då det inte funkar när jag känner påtvingad kontakt...

Och att BO tillsammans skulle nog inte HELLER funka! ... Om jag känner mig själv rätt...

 

Men jag vet inte...

Kärlek är svårt...

 

Så. Mitt alternativ just NU, är väl att försöka finna styrkan inom mig. Bestämma mig... Och sedan bara RYKA FRAMÅT! ... Men lågan är svår att hålla vid brand.. Slocknar hela tiden... Och mitt i all... Ja, vad det nu är jag upplever... Glömmer jag att tända den igen..

 

Men iallafall.. Klev till slut upp igen.. Klockan var strax efter fyra.. Eller närmare fem..

Jag hade blivit seg i huvudet. Tung och dov.. Sådär som man BLIR av att ligga instängd i mörkret. Nerbäddad. Med endast sina egna tankar som sällskap.. Varken synintryck.. Eller någon som HELST social kontakt! ... Jag mådde INTE bra, rent psykiskt!

 

Klev upp. Gjorde mig en kopp te. Och drack lite smoothie. Till mina vitaminer.. Som by the way, börjar ta slut.. Får se om jag fixar nya..

Tet(vet inte hur man skriver det rätt) avnjöt jag sedan, nerbäddad i sängen. Halvsittandet. Gick direkt ut med koppen i köket, så att inte tet skulle torka fast... Och bäddade sedan ner mig igen..

 

Bloggade lite snabbt på denna bloggen... Och läste säkert lite bloggar och sådär. Kollade blocket husdjur, som jag gör VARJE dag.. Och så satte jag mig i köket och löste korsord. Åt lite grann.. Och testade slänga ihop en kaka av vad jag hade hemma, utan recept.. Vilken sedan slutade i soptunnan.. Japp, den blev INTE god!

 

... Ja-a.. Nu tog det stopp.. Undrar om det var allt? ...

Vilket som, så tror jag att nog praktik måste bli mitt första steg nu. Så att jag kommer ut och träffar lite folk, om inte annat ... Kanske kan man få ner det till så lite krav som möjligt? Kanske bara att vara DÄR, som steg nummer ett?

... Ja, iallafall så behöver jag bara ta mig över DEN tröskeln, för att kanske bryta ett visst mönster som jag har trampat ner mig i.. Så kanske jag flyter lite lättare sedan..

 

Lägenheten får fyllas på allteftersom. Och gör det, det inte, så får jag väl klara mig.. För att ett liv som detta... Ja, jag kunde lika gärna ha varit växten i hörnet av rummet!

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 12 februari 2015 19:47

.. Ett kort inlägg och sedan sängen..

Jag är seg, deppig, och allmänt tung... Jo.. Fick mensen igår. Och ibland reagerar kroppen med smärta.. Och ibland tar sinnet över istället... Ingen smärta denna gången.. Vilket är skönt.. Och än sålänge inga större besvär alls... Förutom just trötthet, seg i huvudet... Tung och deppig...

 

... Men det KAN ju också ha att göra med(delvis) det faktum att dagen idag, har i princip HELT bestått av att sitta vid datorn och gå igenom lampa efter lampa.. Efter lampa. På google bilder.. Jag har rullat lampor. Sökt. Funderat.. Och matchat det mot vad som ska bli resten av min inredning... Och så vet man inte när man ska lägga av, förrän man är klar, och DÅ märker hur UTMATTAD och SEG man blivit!

 

Men ja.. Dagen ifrån början.

Jag klev upp rätt så tidigt. Tror den var nio. Åt frukost.. Och började sedan direkt... Ja, jag läste bloggar först. Och gick igenom det gamla vanliga på datorn.. Och sedan började jag direkt kolla igenom en massa lampor.. Ja, jag ser bara så FRAM emot att få lampor och gardiner i ALLA fönster! Tv, soffa... och allt ANNAT jag behöver, kan liksom vänta! ...

 

Kollade.. En efter en... Efter en.. Längtade hela tiden efter att sidan skulle ta slut... Men det gjorde den aldrig.. Detta var en evighetssida... Och den blev bara segare och segare att skrolla istället... Och samma lampa dök upp flera gånger. Gång på gång...

 

.. Så trots att de kom lite då och då, nya intressanta lampor, gav jag till slut upp, och började ta skärmdumpar av alla som jag hade sparat. Så att jag sedan i lugn och ro, kunde titta och välja ut, i "mina bilder" på datorn..

 

När jag var klar med det, var klockan redan fem.. Närmare iallafall.. Och jag kände mig väldigt PSYKISKT påverkad av mensen... Eller det var iallafall vad jag skyllde på... Och jag tror nog att DET idag är den största anledningen.. Även om inte DESSA känslor är någonting IFRÅN hur min vardag BRUKAR se ut! ...

 

Men.. Ja, jag var seg... Nu, efter en halv dags "arbete", ville jag dricka en kopp te, och lösa ett korsord... Jag skulle nu smaka ett av de nya teérna som jag köpte igår.. Det fick bli örtte med mynta(eller vad det nu stod).. God doft... Och lika god att dricka. Lite speciellt kan jag säga.. Då jag bara har druckit fruktte förut.. Förutom kanelte..

 

Korsord... Trögt.. Svårt... Ja, det tog LÅNG tid tills jag löste det! .. Men d... Ja, det gick..

 

... Jag gick tillbaka till datorn en stund. Kollade igenom lamporna i "mina bilder" en gång till... Och bestämde mig sedan för att gå och lägga mig på sängen en stund.. Bara ligga där, med huvudet på fotändan... Och stirra på de mörkblå-gråa molnen som for hastigt förbi och sedan bakom huset mittemot.. Det hus som jag bara kunde se taket av...

Och när jag låg där och stirrade... Så kände jag mig bara så ENSAM. Ja. Jag var ensam.. Jag tror att husets tak.. Det gula huset, med det rödbrunorangea tegeltaket, mot den mörka dystert gråblå himmelen med molnen på... Stillsamt och deprimerande... Men samtidigt så lugnt och harmoniskt...

 

... Ja. Det jag vill säga, är att det scenariot påminde mig väldigt mycket om när jag var inlagd.. Jag låg ofta, på samma sätt, där i sjukhussängen... Och stirrade ut genom fönstret. Timme efter timme.. Bara LÅG där.. Och kollade på himmelen. På fåglarna som flög och gled i skyn... Samma färg på himmelen.. Samma dystra lugn... Samma tomma känsla inombords... Bara det att NU... Ja, nu var jag fri att gå vart jag ville... Inte då..

 

Efter att ha legat där på sängen en stund.. Grävt ner mig i mig själv.. Och lyssnat på musik... Ja, då gick jag ÅTER in i köket... Jag proppade i mig lite smörgåsar för... Ja, ingen annan anledning än att jag hade lust... Eller kände att jag behövde det... Känslan inombords..

 

Ja-a...

Löste lite mer korsord.. Eller försökte iallafall! .. I brist på annat.. Men nu var hjärnan trögare än trögast.. Jag, segare än segast... Och korsorden, svårare än svårast.. Ja, det är ju dessa kvar nu... De jag hela tiden hoppat över..

 

... Har lust att proppa.. Äta hur mycket som helst.. Men samtidigt som jag vill, säger kroppen ifrån... Vid röda veckan går min matlust ner... Samtidigt som jag i mig själv just nu, gärna äter när jag mår dåligt...

 

Det jag skulle behöva just NU, är en paus.. Jag skulle behöva IFRÅN min lägenhet i några dagar. Ifrån all inredning, och alla inre krav... Jag skulle behöva göra någonting ANNAT för en stund! ...

... En resa till H*vetets stad... igen? .. Bo hos Brorsan i några dagar.. Men samtidigt.. Vad ska jag göra där? ... Han sitter ju vid datorn. Syrran har flyttat hem till sin lägenhet... Och Xsambon bor hos sin syster..

... Jag kan ju ta ut den hund som aldrig aktiveras(träffa A-K?)... Men det mår jag nog inte särskilt bra av...

 

.. Nej.. Jag kanske helt enkelt får höra av mig till Jobbcoachen.. Men vill ju gärna bli klar med lägenheten, nu när jag ändå är igång..

 

*Suck* ...

Japp, det är en SÅDAN dag idag...

 

... God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se