Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 27 juli 2015

Det där kruxet..

Av D - 27 juli 2015 23:27

Jag har, sedan några dagar tillbaka, börjat känna att jag har tröttnat på kvällsfikat. Att varje kväll, äta sött och onyttigt. Fastän jag knappt smakar på det. Utan bara äter det för att ett kvällsmål ska ätas.

Jag har börjat längta efter frukt och grönt. Att få äta någonting friskt och saftigt. Men jag har aldrig riktigt känt att jag kan få det att FUNKA...

 

Jag menar. Att ÄTA det, kan jag ju såklart få till. Det är ju inte annat än att äta kakor och godis...

Men det är just att KÖPA det. Att veta hur MYCKET jag ska köpa... Och att kunna dela UPP frukten... SKÄRA den.. Utan att för DEN sakens skull, behöva äta upp allt på en gång...

 

Det är det här med hållbarheten som är kruxet...

Godis och kakor... Inga problem. Jag kan ta en liten bit här och var, från både godis, glass och kakor...

Men med frukt... Inte lika enkelt...

Då blir det svårt att veta hur mycket man ska köpa... Och att variera sig blir svårt... Om man inte köper kanske en av varje frukt och grönsak... Men de större frukterna blir ju ÄNDÅ för mycket frukt för att kanske hinna göra AV med, då...

 

Men nu har jag tänkt... Att om jag vågar testa, så ska jag chansa på en mängd frukt och grönt, och sedan göra smoothies.. Men då hoppas på att den HÅLLER i åtminstone ett par, tre dagar i kylskåp...

Då får jag i mig lite olika frukter och sådant under en kväll...

.. För att, att BARA äta en eller två frukter rakt av... Det känns lite tråkigt...

 

Men iallafall..

Till min dag...

Idag har jag haft en dag i smärta... Inte BARA på grund av att tv:bänksnissarna ger mig en massa bekymmer och ovisshet att bära på... Otrygghet..

Utan mest på grund av att jag nu ÄTER bättre. ÄTER BRA... Vilket innebär att nu RödaVeckan blir mer smärtsam... Iallafall TROR jag att det beror på det. För att jag har inte upplevt denna smärtan på flera, flera MÅNADER...

 

... Den gjorde inte JÄTTEont... Men det var ändå såpass att den sänkte mitt humör. Gjorde mig trött... Och fick mig att GUNGA i soffan. Där jag låg och kände mig för stressad och tankemässigt blockerad för att orka någonting ALLS...

 

Jag kunde inte få fram en TANKE... Och att lämna hemmet, eller få någonting ALLS gjort.. Som att skriva ett mail.. Gå till affären... Eller skriva ner mina känslor på ett sådant där kort som jag brukar lägga ut på bloggen...

 

.. Nej.. INGENTING orkade jag.

 

Morgonen började som vanligt.

Klev upp till klockan. Åt frukost... Och klev i säng igen...

Klev upp och satte mig vid tv:n, vid halv elva...

Åt lunch vid tolv... Ja, strax därinnan. Som vanligt...

 

... Och funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle pallra mig iväg till stan eller inte, för att handla mat.

Det var TRE varor... och jag kände oro inför det samtal jag väntade på. Kände inte att jag hade RON till att åka iväg. Lämna hemmet... Och började då istället fundera över.. ÖVERVÄGA att för första gången sedan jag började äta ordentligt, ta handlingen på butiken här i BYN istället..

... Det var det värt, när det var så lite som skulle inhandlas...

 

... I takt med att jag började få allt intensivare värk i magen, blev mitt beslut också mer självklart...

Jag ville inte lämna hemmet... Inte känna onödigt obehag i stan. Inte känna mig stressad för att jag ville tillbaka hem, snabbare än vad det var möjligt...

... Inte för någonting som jag kunde få gjort här... och sedan bara vila bort värken, i soffan...

 

... När klockan blev två, och mina program på tv:n, var slut.. Så gick jag en snabb promenad till affären. Vilket lättade på värken en aning. Så att jag slapp gå dubbelvikt iallafall..

... En kort omväg tillbaka hem. Bara för att slippa möta grannen igen, som jag mötte på vägen ut. Ja. Promenaden till affären, är såpass kort, att jag inte var SÄKER på om hon ens hade hunnit lämna OMRÅDET.. Och idag hade jag ÄNNU mindre lust att möta någons blick eller öppna min mun, än annars!

 

Hem.

Och ligga och krampaktigt gunga i soffan. Då jag inte hade någon alvedon hemma. Har aldrig köpt.. och vet inte hur man köper. Apotek eller affär..

Men jag ska kolla upp det... Visst klarar man värken.. Men onödigt, om man kan slippa.

 

Jag...

När jag kom hem, hade jag så ont.. Så att då STRUNTADE jag i mina regler kring rutiner. Jag kunde inte hålla mig till schemat och vänta in middagen. Inte idag. Idag då jag kände en smärta utan dess like.. Och varken kunde känna hunger eller mättnad... Kunde inte urskilja dessa. Och när jag INTE åt, var jag hungrig.. När jag åt, blev jag vid första tuggan, mätt..

 

... Så.. Jag tog mig en glass. Klockan var snart halv tre.. Och trots att det smärtade en del, psykiskt. På grund av att jag kände att jag svek mig själv. Misslyckades. Att jag var OROLIG att inte lyckas hålla på rutinerna och därmed känna mig besegrad och åter sluta äta..

.. Så BEHÖVDE jag den där glassen...

 

... Smärtan fortsatte..

Fortsatte utöver middagen.. Fortsatte... Fortsatte och fortsatte...

Jag blödde inte rikligt... Jag blödde ALLTID rikligt förr... De första åren... Ja, faktiskt enda fram till jag blev 25...

 

.. Jag VET inte om det beror på mina problem med ätandet... Eller om det beror på att det har ändrats med tiden... Men jag HOPPAS ju såklart på det sistnämda... För att GUD vilken jobbig tid jag hade i skolan!

 

... Nej. Utan nu var den bara SMÄRTSAM.

... Såpass smärtsam att jag gick och la mig. Jag FRÖS... Bäddade ner mig under täcket, med kläderna på...

... Jag skickade iväg ett mail till Tv-bänksnissarna, efter mycket om och men.. FASTÄN jag egentligen inte orkade...

Men oron gnagde inombords.. och jag kunde inte sluta undra... "Varför kan jag inte se vart min beställning befinner sig?".. "VARFÖR står fortfarande min orderstatus på "beställd", när jag fick mess om att den hade skickats, för flera DAGAR sedan?".. Och "VARFÖR ringer inte leveranssnubbarna?"..

 

Så jag mailade...

Och somnade sedan bort i en timme...

HIMLA skönt.. Och när jag vaknade, hade jag inte längre ont..

Det kändes som en ren lättnad. Och jag log för en sekund..

Innan jag klev upp. Satte på tv:n igen... Och kände hur värken la på sig lite igen... Men inte ALLS så att jag led av det..

 

Och jag kände mig bara så UTVILAD. Jag kunde TÄNKA igen! Jag kunde KONCENTRERA mig på saker...

 

... Och ja-a...

Det blev tv...

Kvällsmål.. Fika...

... Och så blev det lite tid framför datorn...

Nu till kvällen, mest för att läsa på om smoothies.. och försöka komma fram till VAD och hur MYCKET frukt och grönt jag skulle behöva.

 

... Och så råkade jag precis nu, innan jag började skriva, hitta "min hund" igen... UNDERBARA valpar. Och jag kände DIREKT att någon av DESSA, var rätt...

Men samma igen då... Det går inte riktigt ihop med mig och mitt liv just nu... Och ekonomin tillåter det antagligen inte heller... Vet dessutom inte om jag är redo.. eller ifall pressen skulle bli för stor.. på grund av en aldrig stilla perfektionisthjärna.. så att jag närapå drar mig själv ner i graven igen...

 

... Nej... Tror jag måste vänta med hund...

Jag håller ju PÅ att bli starkare nu..

.. Så liksom med praktiken, måste jag jobba mig långsamt mot målet...

Men NÅGON gång... NÅGON gång vill jag ha hund igen... DET är ett som är säkert ;D

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6 7 8 9 10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se