... Jag fryser. Trött...

Och jag vill bara göra natt...

Har bestämt mig för att inte proppa idag. Trots en del ångest... och pressade känslor...

 

... Efter gårnattens inlägg, satt jag kvar vid datorn en stund. Spelade Mahjong, bland annat...

Sedan så gick jag och la mig...

Tror att det var ungefär två eller tre timmar kvar tills jag skulle gå till bussen, då...

 

Men jag tampades med jobbiga känslor. Krigade med mig själv... Och jag kunde inte sluta rabbla samma tanke... Samma överenskommelse.. om och om igen...

 

... Men jag somnade till sist. Halvsov. Vaknade då och då...

Tills jag vaknade för sista gången, vid fem i sju... Och då klev upp och gjorde mig iordning...

Tills larmet ringde vid sju...

 

Det var frost ute.. på backen... Vilket fick mig att komma ihåg att ta på mig sockor över strumporna. Då jag bara har sandaler på fötterna... Äger inga riktiga skor, som det ser ut nu...

Och mössa och vantar... För första gången i höst!

 

Jag stod och väntade på busshållsplatsen, i ungefär tio minuter. En kvart, kanske...

Och när klockan blev fem över halv åtta, klev jag på bussen "som dagens första passagerare", som chauffören sa...

 

... Väl i stan, hade jag ju redan under NATTEN, bestämt mig för att jag skulle PROMENERA medans jag väntade på bussen. Eftersom att jag fortfarande skulle vara MÄTT efter nattens proppande...

 

Så DET gjorde jag...

 

.. Jag gick ner till kanalen...

Det var frost på backen... Och solen hade precis börjat värma med sina trötta strålar...

... Det ingav en viss glädje... Och ett visst lugn...

 

Jag ställde mig och tittade ut över vattnet. På fiskarna som hoppade på ytan på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt...

Det var MASSVIS av dem. Och VART man än tittade, kunde man se MINST tre fiskar hoppa på vattenytan på en och samma gång...

 

... Men efter en stund, blev jag ändå rastlös...

Så jag gick en kortare omväg tillbaka till busstationen... och satt på en bänk och väntade den sista timmen...

 

... Bestämde mig, efter en del vägande fram och tillbaka, för att ändå köpa mig en kopp kaffe, vid nio när Pressbyrån öppnade...

 

*Vänta.. Vänta... Och vänta ÄNNU längre*...

Tills jag kliver på bussen... och drar FEL kort i automaten. Vilket innebar att jag åkte GRATIS på en sträcka där jag egentligen skulle BETALA...

"Men jaja. Skit samma"...

.. Det orkade jag inte bry mig om.

 

... Väl hos mina föräldrar, blev det precis som jag trodde...

Mamma och jag småpratade lite, medans mamma förberedde för dagens familjesammankomst... Och pappa var och sysslade med annat på SITT håll...

 

... Men jag blev fort övertrött... Och orkade bara hålla igång och prata en kort STUND, innan jag blev sittandes på en stol i köket. Gjorde mamma sällskap. Men SA inte mycket...

Svarade i princip bara på tilltal. Och sa någon mening då och då.. När det föll mig in...

 

Och tröttare BLEV jag!

När väl pappa hade kommit upp från källaren... så var jag såpass trött, att jag bara satt och stirrade rakt ner i golvet...

Jag orkade inte flytta ändan från stolen som jag satt på... Och jag brydde mig inte om när mamma och pappa, båda gick in i vardagsrummet för en stund... Och jag blev kvar ensam i köket...

... Men det var ju ingen DÖRR emellan... Så, särskilt ENSAM var jag ju egentligen inte ;)

 

... Dock så blev jag piggare igen, när 22åringen och hennes sambo, och 24åringen kom.

Fler än så, BLEV vi inte. Vilket var skönt.

Det blev alltså pappa, mamma, jag, 22åringen med sambo, 24åringen, och 15åringen.. idag.

.. Lagom.

 

... Det blev mat...

Ja, just det ja. Mamma, pappa och jag, pressade in en liten lunch innan de kom idag, också...

Men... GUD vad jobbigt jag hade det att proppa i mig en macka!

Det var både tröttheten... Bristen på energi... Och det faktum att jag fortfarande var mätt efter NATTEN, som gjorde att det tog längre tid än vad jag NÅGONSIN brukar ge det, att äta upp en smörgås!

 

... Men iallafall.

Det blev räkor, kräftor och paj, när syskonen kom...

Dock åt jag nästan ingenting... Blev bara såå MÄTT på de två små pajbitar jag drog i mig...

... Och vid det här laget, hade jag åter tappat energin nästan HELT, till att orka prata...

Satt mest och stirrade rakt ut i tomma luften.. Över bordet fullt med mat... Och föräldrar och syskon som pratade kors och tvärs...

 

... Vi förflyttade oss till vardagsrumssoffan, för en stund...

.. Jag och syskonen...

 

... Och sedan blev det fika runt matbordet...

Kaffe och te med grädde i, för MIN del... Och även lite chokladpudding... Vilket idag var GOTT... Fastän jag inte annars brukar tycka om det...

... En liten spets av en äppelkaka som 22åringen hade bakat, lyckades jag OCKSÅ trycka i mig...

Men både kaffet och te´t kändes överflödigt... "Jag hade inte PLATS för mer"...

 

... Sedan blev det dags för att fixa med HemligaTomten. Vilken anledning vi EGENTLIGEN samlades för...

Vi drog våra lappar. Diskuterade... Ja, mest DE(Jag var så gott som borta)... Huruvida alla skulle tilldelas ALLAS önskelistor. Eller ifall man bara skulle FÅ den, vars PERSON man skulle köpa till...

 

... Jag fick såklart den personen som jag känner ALLRA minst... 22åringens sambo...

Vilket nu, sålänge som jag är såhär TRÖTT, ändå känns okej... Orkar inte KÄNNA någonting annat just nu...

 

... Jag och 24åringen packade sedan in oss i 22åringens och hennes sambos bil. Och blev skjutsade in till stan...

Jag följde med 24åringen upp i hennes ÖVERSTÖKIGA lilla, lilla lägenhet... och pratade lite med HENNE, medans jag väntade på min buss hem...

 

... Jag berättade för FÖRSTA gången, för någon annan än XSAMBON(som följt hela min resa) om tiden som var en del av de VÄRSTA i mitt liv...

Bara lite på ytan, såklart. Då jag inte vill dra in min familj i vad som EGENTLIGEN hände i H*vetets stad, för mycket...

.. Berättade för FÖRSTA gången, för någon, om vilken inverkan en tvånginläggning på sjukhus, kan ha på en människa. Vare sig man mår relativt BRA innan... eller JÄTTEDÅLIGT...

Sådant som man bara tidigare har kunnat prata med MEDPATIENTER om... Eller Xsambon!

 

... Men som sagt, bara på ytan... Och att prata gav mig ångest. Jag blev tung inombords... Undrade om det var rätt att "avslöja" den sidan av mig... Den TIDEN i mitt liv. Situationen... Helvetet...

 

Men jag höll gott humör... "Det kändes ändå bra.."

Och när klockan blev halv åtta och min buss skulle gå om fem minuter, lämnade jag hennes lägenhet.. och begav mig till busshållsplatsen runt hörnet...

 

Redo för att åka hem...

VÄLDIGT redo för att åka hem!

Försöka koppla AV... SOVA...

 

... För att jag blir stressad när jag TÄNKER på...

"Jag måste somna inatt. Sova imorgon natt... För att på måndag blir det hårda tag... INTENSIVA timmar tillsammans med 26åringen och hennes ÖVERAKTIVA hundar!"..

 

... När jag kom hem, ville jag BARA blogga av mig.. och sedan gå och LÄGGA mig. SOVA.

Eller iallafall FÖRSÖKA sova. Koppla av...

 

Men jag såg att finalen av Spring, började fem minuter tidigare än vad jag kommit in ordentligt...

Så jag var bara TVUNGEN att se på den först...

Även om jag HELA tiden LÄNGTADE efter att den skulle ta SLUT. Så att jag kunde få SKRIVA någon gång...

 

... Och nu är frågan...

"Ska jag lägga mig på soffan.. För att SLIPPA vrida och vända på mig. Stirra... och låta tankarna rulla... För att sedan likt FÖRBASKAT kliva upp IGEN?".. "Eller ska jag satsa på att bädda ner mig i sängen DIREKT. Och ge mig själv chansen att somna på en GÅNG?"...

 

... God natt med er <3

 

 

... Att inreda lägenheten, har blivit en stressfaktor igen... Mycket press... Tankar som snurrar... Osäkerhet hit och dit... Spänst i sinnet... Och en oförmåga att sluta älta...

 

Men annars.

Jag ska börja från... igår, tror jag.

 

... Men jag tror inte att jag MINNS så mycker om igår förmiddag.

Gjorde rent i badrummet, lite slarvigt. Ifall att någon skulle komma in i min lägenhet idag... "Man vet ju aldrig".. Och toaletten vill man ju gärna ha fräsch.

 

...Annars så var det nog bara som vanligt, skulle jag tro.

Vakna samma tid. Gå och lägga mig igen... Och så kliva upp, för lite tv. Och lunch.

Mer tv.. tills det blir dags att gå till bussen...

 

Jag funderade väldigt mycket, fram och tillbaka.. Över hur jag ska lösa.. eller fixa min gästhörna som jag tänkte ha i vardagsrummet. Med gästsäng, en vadderad vägg(som ska stå på golvet)... Och så tyget därtill...

Vilken konstruktion som skulle vara bäst. Hur jag vill att det ska se ut... Och ifall jag ens kommer att orka.. kunna... VILJA genomföra hela idén...

 

Tanken är väl iallafall att jag ska fortsätta på temat "skog och industri", även i gästhörnan. Eftersom att en helhet i rummet, är ett stort måste.

Tyget som jag ska ha som överdrag över den vadderade väggen, har jag tänkt mig...

.. Jag hittade ett tyg på Fyndiq, som såg ut som en flätad korg... Fast som en vägg... Ja, en flätad vägg.. helt enkelt...

... Och DET tror jag att skulle bli riktigt snyggt. Men så vill jag ju inte köpa tre meter tyg, om jag inte är HELT säker på att jag kommer att genomföra projektet...

 

Och EFTER det... Om jag nu lyckas bygga den där väggen(sängens huvudände.. och ena långänden).. Och vaddera den. Sy ett överdrag...

... Ja, men då är det så mycket MER jag vill uppnå i hörnan, för att vardagsrummet inte ska se halvklart ut igen, efter att precis ha börjat FÅ en helhet..

.. Det vill säga. Ett passande överkast. Finkuddar som ger känslan av naturen. Av rubusthet...

 

... Ja men...

 

... Och när jag TÄNKER på allt det här, och inte riktigt kan slappna av.. Börjar jag också känna av så himla MYCKET som jag vill, borde... måste uppnå. Som fortfarande inte är klart...

Och rädd att glömma.. Att sortera bort... Att helt enkelt inte UPPNÅ...

... Ja, det spelar ingen ROLL hur många ställen jag skriver UPP vad jag vill uppnå, på... Gällande inredning.. eller inte...

... Det känns helt enkelt rörigt i huvudet.

 

... Det är för MYCKET, också. Vilket gör att jag måste sålla bort. Prioritera vad som borde göras först. I vilken ordning... Och osäkerheten... Oron att inte kunna prioritera... Hålla REDA på allt, utan att glömma....

Oron att aldrig NÅGONSIN kunna slutföra allt som jag har på mina miljoner listor... De saker som jag inte längre tror mig minnas...

 

... Ja, det stör mig.. Gör mig stressad... Tankspridd...

Ett lätt kramande tryck om hjärtat...

 

Men iallafall. Nu flög jag bort ordentligt.

... När tiden blev inne, gick jag iallafall iväg till bussen. Klockan var två... Och jag skulle till mina föräldrar..

 

Jag tror att jag mådde rätt så BRA igår. Jag är inte SÄKER. Men iallafall bättre än vad jag har gjort det senaste..

Stod och lyssnade på musik, på busstationen...

 

... Väl hemma hos mina föräldrar, pratade jag lite med mamma, i vardagsrumssoffan...

Och så hjälpte jag pappa att bära ut en bänkskiva som var för lång för stället som den skulle vara på. Så han skulle såga av den.

Sedan lyfte vi in den igen...

 

Middag.

... Och så, mamma och jag i tv:soffan igen, och pratade en massa strunt...

Lite ångest vid vissa tillfällen, beroende på vad vi sa.. Men annars väldigt trevligt.

 

... Och när pappa kom till tv:n, gjorde vi vad jag KOM för. Såg på JohanFalk..

Och så gick pappa och la sig, några minuter.. Timme efter det. Och då satt mamma och jag kvar vid tv:n.. och såg halvt som halv på film. Halvt som halvt, pratade med varandra.

 

... Och så gick vi och la oss.. Filmen var ALLDELES för lång, så vi struntade i den och valde att gå och sova istället...

 

... Men inatt var inte som de senaste nätterna i gästrummet har varit...

Jag funderade och funderade. Vred och vände på mig. Ältade och visionerade...

Hjärnan bara rullade och rullade. Och var det inte den ena tanken, så var det den andra...

 

Ja, det är för mycket som händer just nu, helt enkelt. Och igår var en natt, då jag(tydligen) behövde ta tag i dessa tankar. Ta mig TID till att gå igenom allt...

 

... Ja, det påminner mig om när jag var liten. När jag växte upp. Bodde hemma... När jag gick i skolan. Sjöng i barnkör. Tränade karate. När jag delade ut SDR-reklam. Lekte med syskonen... När jag hade en BÄSTIS som inte kunde låta mig vara ifred. Ensambarn :P Var det inte HON som ringde, så var det hennes mamma eller pappa.

 

... Ja, det påminner mig iallafall om min upptagna tid, då jag fick ta tillvara på mina PROMENADER, för att kunna göra det som jag gör allra bäst(mest). TÄNKA. Dagdrömma. Visionera.. Planera mina dagar. Gå igenom de saker som... Ja, men som jag kände att jag behövde fundera igenom..

 

... Men det jag SKULLE säga, var att det var nätterna i sängen. Innan jag SOMNADE.. Som jag använde till att tänka i lugn och ro. För att då hade jag TID. Det var tyst.. Och jag kunde sortera upp mina tankar och tänka. Fundera... Älta varje tanke, en efter en. Tills alla var avverkade och jag kunde sova.

 

... Bolla min nalle.. Och gå in HELT i mig själv.

... Det får man inte så mycket TID till, med sex syskon.. Alla i nästan samma åldrar :)

 

... Jag somnade iallafall till slut. Men sov VÄLDIGT oroligt och lätt. Medveten hela tiden. KÄNDE min kudde emot kinden.. VISSTE vart jag höll mina händer. Under kudden eller knutna runt täcket...

Och jag kunde KÄNNA hur jag vred och vände på mig.. De fyra timmar som jag ändå fick en blund...

 

När klockan blev sju, klev jag upp igen. Jag satte mig vid tv:n en stund istället. Tills mamma och pappa kom upp...

Då åt vi frukost och drack kaffe...

Mamma och jag satt och pratade lite, medans pappa gjorde sig iordning. Och sedan åkte vi iväg till stan.

 

Mamma och pappa skulle handla. Så de passade på att skjutsa mig till busstation. Så att jag kunde åka hem igen.

"SKÖNT att komma hem", tyckte jag... Jag såg verkligen FRAM emot det.

 

Väl hemma...

Jag tog mig an bardrummet. Att rensa vattenlåsen... Inte för att det visade sig VARA så mycket skit I dem...

Men... Ja, jag fäller ju ändå. Så...

 

... När jag hade gjort hälften, kände jag mig nöjd.. Och jag hade ingen ork till mer..

Tog AV mig latexhandskarna...

Och så var jag bara TVUNGEN att känna på "kjolen" eller vad man nu ska kalla det, på badkaret..

Känna hur den satt, och om det skulle gå att vinkla den lite.. Så att jag UTAN att behöva lyfta BORT den och riskera att inte få DIT den igen, skulle kunna sätta fast röret i badkaret igen...

Det har legat löst på golvet sedan jag flyttade IN. Och jag kände att det var dags att låta vattnet rinna genom det, och röret göra sitt jobb.

 

... MEN. Så lossnade "kjolen"(vet inte vad det heter)! "Åh nej. Tänk om jag inte får DIT det igen, nu då. Vart gör jag av den tills PAPPA kommer?!"...

"Jaja, nu kunde jag ju lika gärna försöka fixa röret"...

 

Jag inspekterade noggrannt. Kollade först hur "kjolen" hade suttit fast. Kollade baksidan av den och sådär. Klämde på "knappar"...

Och sedan försökte jag lösa problemet under badkaret.. "Det såg inte rätt ut"...

Men det var inte svårare än att den del man fäster röret i, skulle vridas åt det andra hållet...

"Lätt fixat"... När jag väl FATTADE det!

 

... Jag testade sätta dit "kjolen" igen... Lyfte upp den, pressade den mot badkaret... Och jag TROR att jag fick dit den rätt, direkt... Men jag var ju inte SÄKER på ifall den satt.. Så jag rucklade på den. Kanske lite FÖR mycket...

... Och.. den lossnade... IGEN.

 

Sedan fortsatte jag bara försöka...

Såg två små "fötter" som jag kunde ställa "kjolen" på... Och så pressade jag bara in...

Det sa "klick" och jag konstaterade "ditsatt"...

 

Men det var ju klart jag var osäker. Jag kollade allt badkaret några gånger efter det. "Såg det snett ut?".. "Sitter röret bra?"... "Kommer den där "kjolen" snart att ramla av"... Och "Kunde jag göra någonting bättre?"...

 

... Sedan, när jag väl släppte badrummet(någorlunda. Än har jag inte riktigt släppt det), så var det bekymret med önskelistan. 22åringen vill ha in allas önskelistor inför jul. Då vi ska köra med förra årets koncept. HemligaTomten. Och då måste hon skicka allas önskelistor till alla familjemedlemmar... Så att man har TID på sig sedan, att hitta en bra julklapp till "sin person"...

 

Det var press... Japp, det innebar press... En STOR tankemöda... Och en ständigt roterande hjärna..

Otillräcklighet och osäkerhet... En känsla av att inte kunna "minnas vad jag vill ha".. Att inte kunna göra en tillräckligt bra lista. Tillräckligt UTVECKLAD. (Antagligen viktigt för att jag SJÄLV kommer att ha så svårt och är så OROLIG över att inte lyckas finna en julklapp till "min person" sedan.).

 

... Och jag ville inte skriva någonting som jag inte ville HA.. Ingenting där jag känner att det är väldigt viktigt att jag SJÄLV får välja... Tillexempel inredning blir ju svårt... Det hade jag iockförsig med på listan ändå... Men bara inom en viss riktlinje...

 

... Ja, men jag kunde inte sluta tänka, helt enkelt. Inte koncentrera mig på någonting annat. Och GJORDE jag det för en minut, så sprang jag tillbaka till datorn och utvärderade ideér, stup i ett...

 

... Middagen lagade jag när klockan blev kvart över fyra. Jag hade läst igenom... Skummat igenom alla bloggar som jag under dessa jobbiga dagar jag har haft, inte har orkat läsa. LÅNG tid tog det!

 

Jag lagade korvgryta med makaroner... Skulle ha haft ris. Men hade inget hemma...

När jag upptäckte det, blev jag så osäker på ifall jag hade tagit fel på dagens MATRÄTT.. Men nej. Det stämde. Jag hade bara missat att HANDLA innan denna maträtten.

 

... Jag BLEV lite förbryllad...

Men upptäckte sedan att det fanns en lösning. Inte GLAD åt det "Men det får väl funka.."..

.. Men jag bytte helt enkelt morgondagens pasta, mot dagens ris.. Så får jag köpa ris imorgon ;)

 

... Grytan blev JÄTTEGOD. Inte så stark. Inte så mycket salt och peppar. Men desto mer kryddor...

Jo, men gott.

... OCH den gick in i FRYSEN, utan större ansträngning, efteråt! LÄTTNAD...

 

.. Det har blivit diskning.. Med energi(!), efter varje mål.

... Och så lite tv, de stunder jag kunde sitta still. Såå mycket i huvudet just nu, alltså! Såå mycket som händer eller SKA hända. Som BORDE hända...

 

... Och nu känner jag mig trött..

Så ska nog kliva i säng...

Om jag inte ser på tv en stund till, först.

 

God natt med er <3

 

 

Trött...

Jag blir ALTID trött runt nio på kvällen, nuför tiden.

Vet inte vad det beror på... Men.

 

... Ehhmm... Om jag ska försöka sammanfatta min dag då.

Börjar med den HEMSKA drömmen jag drömde i natt..

Minns den inte så väl. Men ungefär.

 

... Det var ren tortyr. Och för första gången... Jag vet inte... NÅGONSIN!.. Så blev jag lättad och GLAD av att vakna!

... För att denna drömmen var inte som mina andra drömmar. Mina drömmar brukar vara konstiga. Jobbiga... Och ALLTID handla, mer eller mindre, om flykt.. eller konflikter..

 

... Men denna drömmen. Den var obehaglig. Mörk. Elak. Och jag fruktade för mitt liv... Eller iallafall för att bli misshandlad..

Uppe i luften, på en planka mot en vägg, stod vi. Jag och flera andra. Rörde vi oss. Börjde på huvudet... eller krökte med ryggen(eller heter det så?)... Ja, då... HEMSKT!

 

Det var ELAKA snubbar. Och på något sätt, kändes det som ett koncentrationsläger... Eller något..

Men när jag vaknade och drömmen slutade, tog misshandeln slut... Och jag pustade ut. Kastade mig upp ur sängen... och LOG...

 

Jag åt frukost. Diskade efter mig... Och la mig sedan framför tv:n. Ingen extra sömn idag. För att snart skulle mina föräldrar komma, och jag skulle kanske behöva småfixa lite innan.. Eller åtminstone vara vaken och redo!

 

Ju närmre tio, klockan blev. Desto mer otålig och nervös BLEV jag.

Jag hade ju ÖNSKAT att tv-bänksnissarna skulle ringa eller messa om en lite mer EXAKT TID, INNAN mina föräldrar hade behövt lämna hemmet. Och jag kan ju säga att jag hade lite dåligt samvete när jag tvngades inse att detta inte skulle bli fallet...

 

Mina föräldrar kom där vid tio någon gång. Pappa började med att hjälpa mig få upp min fönsterlampa i köket. Borrade och sådär...

Och sedan kom vi fram till att det nog vore klokt om jag försökte RINGA tv-bänksnissarna för att se om jag kunde få veta ungefär när de skulle komma..

 

Så jag tog fram block och penna. Ringde numret som stod i sms:et, som man skulle ringa ifall man hade portkod... Och så frågade jag om min leverans...

... Men sändningsnummer behövdes för att knunna finna beställningen...

Och jag blev stressad... VÄLDIGT stressad...

 

Där satt kvinnan i luren. Väntade medans jag sökte förjäves efter rätt mail, under en stress som gjorde att jag knappt kunde SE...

Men då tanten säkert inte hade TID att sitta i luren och vänta, la vi på sålänge. Och så ringde jag upp igen, när jag hade hittat numret..

 

Hon kunde inte säga när leveransen skulle ske. Men hon kunde fixa så att chauffören skulle ringa en kvart innan han kom...

"NU kunde vi lämna huset för en promenad och handla lite fika. Skönt".

 

Vi gick först upp till mammas kusin och tittade på deras nybyggda altan. Dock ringde vi aldrig på. Då vi inte var säkra på om han hade jobbat natt.. och då sov...

... På vägen dit, var jag lite smått stressad. Spänd... Orolig. Men inte sådär så att det gjorde ONT..

Nej, jag kände bara att... "En KVART ifrån huset, får vi gå... Hur långt är detta?".. Lite orolig att de skulle komma när vi inte var hemma...

 

Efter det, gick vi till affären. Pappa och mamma köpte lite fika. Och så gick vi hem till mig och drack kaffe. Pratade.. Och åt bulle och kaka...

 

... Och så ÄNTLIGEN ringer Nissen.

Jag svarar.

"Han kommer om två till tre minuter"...

"En kort kvart, detta :P"

Men det gjorde ingenting. Vi var ju hemma.

 

Vi gick ut. Mötte upp Nissen. Som för den delen, inte var ALLS lika trevlig och gó som de ibland kan vara..

Rätt så tystlåten och med korta svar.. Typ.

Men jag fick min tv-bänk. Fick skriva under två gånger...

Och sedan bar pappa och jag in bänken.

 

Den var inte så jättetung. Den skulle enligt kartongen, väga 40kilo...

Och GUD vad stor den var när den kom ur kartongen! Så J*VLA STOR!

... Men inget fel med det. Snygg färg. Underbart utseende... Men OJ vad stor. Hög.. och kraftig...

 

Mamma och pappa lämnade mig direkt. Och då klockan var halv ett redan, kunde jag inte VARA mer tacksam för deras tid. Och förstod att de ville lämna mig och fara hem till sitt eget projekt så fort som möjligt.

 

... Själv började jag diska efter fikat... Och bestämde mig sedan för att dra iväg till stan..

Fast först var jag tvungen att städa bort kartongresterna från vardagsrummet... Och därmed röra till lite extra i sovrummet igen... Det kommer då ALDRIG bli klart därinne, om jag hela tiden fyller PÅ vartefter jag har fått bort lite grann :P

 

... Iväg till bussen. Och då jag var sen, blev det busshållsplatsen här uppe på gatan idag...

 

Planen var att jag bara skulle åka till stan för att njuta. Göra ingenting... Bara STRUNTA i rutiner och sådant. Lära mig att det finns annat BORTOM dessa strikta regler. Och att, att bryta dessa ibland, inte kommer att göra att allting spricker. Går åt helvete... Jag är STARKARE än så, nu.. Eller?

Jag måste ju utgå ifrån det iallafall. Spricker det, så spricker det. Men jag måste ju våga FÖRSÖKA :)

 

... Så jag åkte in till stan. Gick sedan ifrån busstationen... till köpcentret där jag brukar handla. Förbi det, och vidare till köpcentret ännu ett steg bort..

Jag gick långsamt. Långsamt. Och nu fick jag chansen att se hur lång tid det tar att gå DIT..

 

Jag...

Ja, jag kände bara för att kolla runt lite idag. Kolla växter. Kolla i lite olika butiker... Bara vara.. UTAN att känna mig tvungen att handla MAT för det..

 

Dock så var jag hungrig. Jag hade inte ätit lunch än. Och klockan var, efter ett par timmars långsam promenad, redan runt halv tre-tre, när jag kom fram till mitt mål..

 

Jag kollade lite i de olika butikerna. Och gick sedan in på affären. Jag fick med mig en smoothie att dricka. Och så även lite städartiklar och naturgodis... Ja, och hushållspapper. Vilket jag ALDRIG förut har köpt.

Vad jag minns, hade aldrig jag och Xsambon det hemma, heller..

Men jag tänkte, mamma och pappa vill ju ha det... Lika bra att ha hemma. Iallafall till de gånger det kommer gäster :)

 

Sedan åt jag lite ute i solen. På busshållsplatsen... Men bestämde mig efter det, för att chansa på en PROMENAD därifrån. Då jag kanske hade en CHANS att hinna med kvart över fyra-bussen hem..

Jag gick raskt. VÄLDIGT raskt.

Och till första bästa busshållsplats, tog det ungefär... mellan en kvart och tjugo minuter...

 

Sedan blev det tio minuters väntan i HETTAN. SOL. Japp.

.. Och så hem.

 

... Väl hemma...

Ja-a...

Förutom att ha känt ett tryck över bröstet... Ja, iochförsig hela dagen... så har jag funderat en del över ifall tv-bänken och de övriga möblerna verkligen passar ihop. Stirrat mig blind... Men samtidigt varit nöjd. "Det är snyggt".

Jag flyttade dock soffan och bordet lite längre ifrån väggen. Närmare tv-bänken...

 

... Jag har även haft ont i ansiktet. Ältat medlet som jag använder... Och funderat på om det kommer att FÖRVÄRRA symtomen.. Eller ifall jag använder det fel... "Eller kanske har det inte hunnit göra verkan ännu?"...

 

... Men förutom det, har jag mått bra idag. Faktiskt. Jag har känt mig levande. Fått en paus ifrån de värsta och mest intensiva funderingarna i min vardag... Och det absolut ENDA som stört, har varit en nätt ängslan. Ett litet tryck över bröstet... Och en KÄNSLA av att jag har funderingar påväg.

 

... Så det har varit skönt.

 

Nu, efter att ha tvingat mig själv att vara vaken i ett par timmar extra, på grund av en serie, så ska jag gå och lägga mig...

 

..Jag måste fundera på ifall jag måste handla mat imorgon, också...

 

... Men god natt med er sålänge <3

 

 

 

Gud, vilken DAG...

Och även om jag måste vakna till en ny dag imorgon, så ser jag såå fram emot att sova, NU...

 

Morgonen började med att jag som vanligt klev upp. Åt frukost..

Samtidigt som jag försökte räkna lite grann på och komma FRAM till vad jag behövde köpa nytt av idag. Hur länge olika saker i kylskåpet skulle räcka. Och så vidare...

 

Sedan diskade jag efter mig, och klev i säng igen.

Sov en stund till... Kollade mailen, och såg att jag hade fått svar från kundtjänst angående tv:bänken... Ett svar som inte alls hjälpte mig. Inte dög...

Men jag väntade lite till. Och hoppades på att ett lite mer informativt svar skulle komma...

Vilket också, när jag klev upp för andra gången, hade kommit... Dock inte såpass att jag har någon ANING om vilken dag denna leverans kommer att SKE...

 

Jag satte mig vid tv:n en stund. Som vanligt. Medans jag väntade på att det skulle bli dags för lunch. Vilken jag ALLTID stressar som F*N med under alla reklamer i programmet jag följer...

Ja, jag kan ju säga att det inte är någon direkt NJUTNING i att äta, när jag stressar som jag gör... Över SKITSAKER som att jag inte vill missa handlingen i mina favoritprogram!..

 

Medans jag satt där vid tv:n, kunde jag inte sluta fundera... Såklart. Jag behövde komma fram till ifall jag skulle åka och handla mat idag... och LAGA morgondagens mat IMORGON... Eller ifall jag skulle laga mat till imorgon, IDAG... Och sedan både handla mat och tvätta kläder IMORGON...

SAMTIDIGT som jag dessutom visste MED mig att antingen idag eller imorgon, skulle tv-bänksnissarna ringa! Och DÅ ville jag INTE vara hemifrån!.. Men hur skulle jag veta vilken DAG?

 

... Jag funderade och funderade. Försökte bestämma mig... Men stressen inombords, gjorde att jag inte kunde tänka alls. Och något beslut kunde omöjligt tas...

 

När klockan blev dags att gå till bussen, och jag hade sprungit till kylskåpet och försökt räkna ut mängd och åtgång på diverse råvaror... ett ANTAL gånger...

Ja, då hade jag FORTFARANDE inte bestämt mig!

 

Klockan var fem minuter kvar tills bussen skulle gå, när jag trots allt bestämde mig för att åka idag. Då morgondagen REDAN känns oövervinnerlig med allt som ska göras..

"Om de ringer när jag är i stan, har jag block och penna i byxfickan"... Gjorde mig inte SÄRSKILT mycket lugnare. Men det var bättre än ingenting...

 

På väg till stan, hade jag inte heller ännu bestämt mig för vilken AFFÄR jag skulle gå till. Ifall jag skulle kliva av på det ena eller det andra stället...

Men idag kändes det bara som om jag ville handla i en butik som jag kände igen och kände mig trygg i. Där jag VISSTE vart det mesta FANNS...

 

Så jag tog butiken där jag har som minst tid.. och får stressa som mest för att hinna fram och tillbaka innan bussen går...

Promenerade fort. Blev varm. Mådde dåligt fysiskt... Sådär så att jag frös, men ändå svettades...

 

... Och så kommer jag till affären. Jag plockade idag, för FÖRSTA gången sedan jag började äta, på mig lite FRUKT. "Jag måste ju chansa. Försöka."... Och det kändes bra. Inget tvivel. "Och det BEHÖVER ju inte betyda att jag ALLTID måste köpa det nu"... Om ni undrar varför det är svårt, får ni läsa förra kvällsinlägget...

 

Och så går jag vidare. "Har ju saker på listan också"...

... Jag kommer fram till den ENDA sak som egentligen var ANLEDNINGEN till att jag behövde åka in idag eller imorgon. Den ENDA sak som tar slut nu...

.. Och... Hyllan var tom.

 

.. Jag SÅG ju att, här och där i butiken höll de på för fullt och plockade upp varor... Och jag KUNDE ju gå fram och FRÅGA någon...

Men inombords var jag stressad. Mådde inte hundra... Och så frustrationen på att PRECIS just DEN varan som JAG kom för, inte fanns på hyllan... "Och jag behövde tillbaka till bussen NU, NU.. NU!"...

 

... Ja, jag sprang omkring som en yr höna ett tag. Försökte, i mitt röriga, uppstressade sinne, avgöra ifall jag skulle fråga någon.. Bara ta varorna som jag redan plockat och betala... Eller ställa korgen på golvet och gå därifrån.. tomhänt...

 

Det ena kände jag inte ALLS för... Orkade inte få ett "Nej, tyvärr".. Som skulle få mig att må ÄNNU sämre...

Det andra kunde jag bara inte acceptera. Då det skulle innebära att jag fick med mig ALLT UTOM det som jag kom DIT för! "Och när, var, hur och varför skulle jag köpa det senare?".. "Borde jag då inte istället handla ALLT senare?"...

 

Till slut, bara STÄLLDE jag korgen där på golvet, och lämnade i uppgivenhet och frustration, butiken, tomhänt. Med känslan av att denna stressfyllda resa, som jag inte ens var SÄKER på att jag ville göra, var HELT onödig...

Och jag ville inte åka hem igen. Inte tomhänt. Inte på en gång...

 

Nu ville jag istället sega och dega. Jag ville ta en promenad. Hoppa över den första bussen... och därmed MEDVETET försena middagen med en timme... Om jag ens skulle ÄTA den!..

Jag skulle göra resan till någonting ANNAT än en misslyckad inköpsrunda...

 

... Jag var frustrerad. Såå frustrerad. Och jag tror att jag såg anledningen till att jag ÄNTLIGEN skulle kunna SLUTA med dessa rutiner igen. Detta nya sätt att leva... Denna KAMP som egentligen inte ger mig NÅGONTING. Då det enda jag kommer att kunna UPPNÅ med mitt liv, är att få vardagen att gå ihop. Kanske om jag har tur, även utan stress och oro. Ångest. Och en trött skalle...

 

... Jag skrev till min Jobbcoach och sa att jag ville börja praktisera. Men egentligen av ingen annan anledning än att jag inte ville sitta hemma och hela tiden TÄNKA på vad jag gör emot mig själv och hur misslyckad jag är. Hur DUM och svag jag nu åter tillåter mig själv att vara.. När jag nu slutar med rutinerna... och riskerar att hetsa och svälta om vartannat... ÄN EN GÅNG.. "Villket(medvetet) MISSTAG jag gör"..

 

Jag ville hemifrån. Tänka på annat... Och av en FULLGOD anledning, låta allt spricka... Jag kände nog någonstans att DET skulle minska mitt dåliga samvete jämtemot min FAMILJ... Att bristen på ork att FÖRSÖKA, berodde på att det fanns så mycket ANNAT runtomkring...

 

... Jag TOG mig en promenad... Och tog sedan nästa buss hem. Tjugo över fyra... går bussen som inte finns med i länstrafikens app... Denna "mystiska" resa...

 

När jag kom hem, slängde jag in en matlåda i mikron. Inte den mat som stod på listan. Inte idag. För att jag var TRÖTT på listan.

Den gör mig stressad... Och jag ORKAR inte längre. Bara av att TITTA på den, känner jag mig pressad och planerings-och funderingshjärnan slår igång... Jag orkar inte längre PLANERA middagar. Orkar inte planera INKÖP... Och jag orkar inte se alla dessa punkter som skrivs när det blir saker att göra... För många på en dag...

 

... Jag åt...

Och sedan har jag bara suttit vid tv:n...

Känt mig uppgiven. VETAT att jag måste FORTSÄTTA... Men samtidigt inte kunnat SE hur det ska gå TILL. Hur jag ska orka fortsätta vara kreativ. Orka fortsätta planera och räkna efter... Hur jag ska orka FORTSÄTTA stressa fram varje måltid... Och alltid känna mig mer eller mindre missnöjd över HUR det hela har gått till. Känslan som jag har i kroppen... Hur SNABBT jag har ätit... Och så vidare...

 

Jag orkar inte tänka längre, helt enkelt...

Men inte heller att ge upp HELT, känns det MINSTA rätt. Lockande, jo visst. Men inte rätt... För att, trots brist på ork(som bara tycks bli värre och värre). Stressen.. Så HAR jag fortfarande ett ansvar. MEDMÄNNISKOR. Mitt liv handlar inte BARA om mig...

... Och om jag ska vara ärlig... Känslan som jag får när jag är elak mot mig själv medvetet, är inte så lockande i sig.

 

... Men jag vet inte... Vet inte hur jag ska orka...

.. Vet inte...

 

God natt med er <3

 

 

Jag har, sedan några dagar tillbaka, börjat känna att jag har tröttnat på kvällsfikat. Att varje kväll, äta sött och onyttigt. Fastän jag knappt smakar på det. Utan bara äter det för att ett kvällsmål ska ätas.

Jag har börjat längta efter frukt och grönt. Att få äta någonting friskt och saftigt. Men jag har aldrig riktigt känt att jag kan få det att FUNKA...

 

Jag menar. Att ÄTA det, kan jag ju såklart få till. Det är ju inte annat än att äta kakor och godis...

Men det är just att KÖPA det. Att veta hur MYCKET jag ska köpa... Och att kunna dela UPP frukten... SKÄRA den.. Utan att för DEN sakens skull, behöva äta upp allt på en gång...

 

Det är det här med hållbarheten som är kruxet...

Godis och kakor... Inga problem. Jag kan ta en liten bit här och var, från både godis, glass och kakor...

Men med frukt... Inte lika enkelt...

Då blir det svårt att veta hur mycket man ska köpa... Och att variera sig blir svårt... Om man inte köper kanske en av varje frukt och grönsak... Men de större frukterna blir ju ÄNDÅ för mycket frukt för att kanske hinna göra AV med, då...

 

Men nu har jag tänkt... Att om jag vågar testa, så ska jag chansa på en mängd frukt och grönt, och sedan göra smoothies.. Men då hoppas på att den HÅLLER i åtminstone ett par, tre dagar i kylskåp...

Då får jag i mig lite olika frukter och sådant under en kväll...

.. För att, att BARA äta en eller två frukter rakt av... Det känns lite tråkigt...

 

Men iallafall..

Till min dag...

Idag har jag haft en dag i smärta... Inte BARA på grund av att tv:bänksnissarna ger mig en massa bekymmer och ovisshet att bära på... Otrygghet..

Utan mest på grund av att jag nu ÄTER bättre. ÄTER BRA... Vilket innebär att nu RödaVeckan blir mer smärtsam... Iallafall TROR jag att det beror på det. För att jag har inte upplevt denna smärtan på flera, flera MÅNADER...

 

... Den gjorde inte JÄTTEont... Men det var ändå såpass att den sänkte mitt humör. Gjorde mig trött... Och fick mig att GUNGA i soffan. Där jag låg och kände mig för stressad och tankemässigt blockerad för att orka någonting ALLS...

 

Jag kunde inte få fram en TANKE... Och att lämna hemmet, eller få någonting ALLS gjort.. Som att skriva ett mail.. Gå till affären... Eller skriva ner mina känslor på ett sådant där kort som jag brukar lägga ut på bloggen...

 

.. Nej.. INGENTING orkade jag.

 

Morgonen började som vanligt.

Klev upp till klockan. Åt frukost... Och klev i säng igen...

Klev upp och satte mig vid tv:n, vid halv elva...

Åt lunch vid tolv... Ja, strax därinnan. Som vanligt...

 

... Och funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle pallra mig iväg till stan eller inte, för att handla mat.

Det var TRE varor... och jag kände oro inför det samtal jag väntade på. Kände inte att jag hade RON till att åka iväg. Lämna hemmet... Och började då istället fundera över.. ÖVERVÄGA att för första gången sedan jag började äta ordentligt, ta handlingen på butiken här i BYN istället..

... Det var det värt, när det var så lite som skulle inhandlas...

 

... I takt med att jag började få allt intensivare värk i magen, blev mitt beslut också mer självklart...

Jag ville inte lämna hemmet... Inte känna onödigt obehag i stan. Inte känna mig stressad för att jag ville tillbaka hem, snabbare än vad det var möjligt...

... Inte för någonting som jag kunde få gjort här... och sedan bara vila bort värken, i soffan...

 

... När klockan blev två, och mina program på tv:n, var slut.. Så gick jag en snabb promenad till affären. Vilket lättade på värken en aning. Så att jag slapp gå dubbelvikt iallafall..

... En kort omväg tillbaka hem. Bara för att slippa möta grannen igen, som jag mötte på vägen ut. Ja. Promenaden till affären, är såpass kort, att jag inte var SÄKER på om hon ens hade hunnit lämna OMRÅDET.. Och idag hade jag ÄNNU mindre lust att möta någons blick eller öppna min mun, än annars!

 

Hem.

Och ligga och krampaktigt gunga i soffan. Då jag inte hade någon alvedon hemma. Har aldrig köpt.. och vet inte hur man köper. Apotek eller affär..

Men jag ska kolla upp det... Visst klarar man värken.. Men onödigt, om man kan slippa.

 

Jag...

När jag kom hem, hade jag så ont.. Så att då STRUNTADE jag i mina regler kring rutiner. Jag kunde inte hålla mig till schemat och vänta in middagen. Inte idag. Idag då jag kände en smärta utan dess like.. Och varken kunde känna hunger eller mättnad... Kunde inte urskilja dessa. Och när jag INTE åt, var jag hungrig.. När jag åt, blev jag vid första tuggan, mätt..

 

... Så.. Jag tog mig en glass. Klockan var snart halv tre.. Och trots att det smärtade en del, psykiskt. På grund av att jag kände att jag svek mig själv. Misslyckades. Att jag var OROLIG att inte lyckas hålla på rutinerna och därmed känna mig besegrad och åter sluta äta..

.. Så BEHÖVDE jag den där glassen...

 

... Smärtan fortsatte..

Fortsatte utöver middagen.. Fortsatte... Fortsatte och fortsatte...

Jag blödde inte rikligt... Jag blödde ALLTID rikligt förr... De första åren... Ja, faktiskt enda fram till jag blev 25...

 

.. Jag VET inte om det beror på mina problem med ätandet... Eller om det beror på att det har ändrats med tiden... Men jag HOPPAS ju såklart på det sistnämda... För att GUD vilken jobbig tid jag hade i skolan!

 

... Nej. Utan nu var den bara SMÄRTSAM.

... Såpass smärtsam att jag gick och la mig. Jag FRÖS... Bäddade ner mig under täcket, med kläderna på...

... Jag skickade iväg ett mail till Tv-bänksnissarna, efter mycket om och men.. FASTÄN jag egentligen inte orkade...

Men oron gnagde inombords.. och jag kunde inte sluta undra... "Varför kan jag inte se vart min beställning befinner sig?".. "VARFÖR står fortfarande min orderstatus på "beställd", när jag fick mess om att den hade skickats, för flera DAGAR sedan?".. Och "VARFÖR ringer inte leveranssnubbarna?"..

 

Så jag mailade...

Och somnade sedan bort i en timme...

HIMLA skönt.. Och när jag vaknade, hade jag inte längre ont..

Det kändes som en ren lättnad. Och jag log för en sekund..

Innan jag klev upp. Satte på tv:n igen... Och kände hur värken la på sig lite igen... Men inte ALLS så att jag led av det..

 

Och jag kände mig bara så UTVILAD. Jag kunde TÄNKA igen! Jag kunde KONCENTRERA mig på saker...

 

... Och ja-a...

Det blev tv...

Kvällsmål.. Fika...

... Och så blev det lite tid framför datorn...

Nu till kvällen, mest för att läsa på om smoothies.. och försöka komma fram till VAD och hur MYCKET frukt och grönt jag skulle behöva.

 

... Och så råkade jag precis nu, innan jag började skriva, hitta "min hund" igen... UNDERBARA valpar. Och jag kände DIREKT att någon av DESSA, var rätt...

Men samma igen då... Det går inte riktigt ihop med mig och mitt liv just nu... Och ekonomin tillåter det antagligen inte heller... Vet dessutom inte om jag är redo.. eller ifall pressen skulle bli för stor.. på grund av en aldrig stilla perfektionisthjärna.. så att jag närapå drar mig själv ner i graven igen...

 

... Nej... Tror jag måste vänta med hund...

Jag håller ju PÅ att bli starkare nu..

.. Så liksom med praktiken, måste jag jobba mig långsamt mot målet...

Men NÅGON gång... NÅGON gång vill jag ha hund igen... DET är ett som är säkert ;D

 

God natt med er <3

 

 

... Imorgon kanske de ringer.. Kanske. Kanske inte...

Och jag tycker inte om att inte veta.. Tycker inte OM att ha det framför mig. Att veta ATT det kommer att ske, men inte NÄR. Att inte veta hur det kommer att GÅ... Och att tvivla på mig själv i den situation som jag oundvikligt har framför mig..

 

Jag är trött. Idag är jag OLIDLIGT trött. Samtidigt som jag, hela dagen, har känt att jag måste GÖRA någonting för att orka med.

Livet är tråkigt, och jag börjar känna ett behov utav den där praktikplatsen igen... Kanske är det dags nu, då? Kanske är jag REDO när jag börjar känna att de nya rutinerna med inköp och matlagning. Matrutiner.. börjar bli för LITE för att hålla mig aktiverad? KANSKE skulle allting hålla samman, FASTÄN jag låter någonting på sidan om, ta tid från min vardag?..

 

... Frågan är om jag vågar chansa. Vågar jag HOPPAS på att jag klarar av att hålla samman mitt liv.. Min vardag.. Om jag ska börja fokusera på praktik OCKSÅ? Vågar jag hoppas på att jag kan få ihop det med att lyckas fortsätta ÄTA regelbundet, om jag samtidigt ska kunna vara HEMIFRÅN mer än tre timmar under en dag?

 

... Andra klarar det ju... Så varför inte jag?

... Funderar vilket fall, på att kontakta Jobbcoach. Men innan jag GÖR det, måste jag ha någon slags plan. Jag kan inte höra AV mig och sedan bara... Ja, få lika svårt som INNAN, att ge praktiken en chans...

 

Det smärtar dock en del att riskera allt, nu när jag precis, för första gången på ÅR, har lyckats få till det.

Men NÅGON gång, MÅSTE det ju SKE... Och NU kanske är lägligt. Då jag börjar må dåligt av RASTLÖSHET igen.

 

Dagen... 

Jag minns inte när jag skrev sist... Men jag TROR inte att det blev något kvällsinlägg i fredags kväll... Inte igår heller...

Fredagen kommer jag inte ihåg ALLS, utan att försöka tänka efter. Inte en GREJ.

 

... Men igår var jag iallafall...

Morgonen började som vanligt.

Jag klev upp till klockan, vid åtta. Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen... Men den här gången...

Nej, förresten. Det var i FREDAGS som jag inte vågade somna OM när jag hade lagt mig. Ifall att de skulle ringa.. och jag skulle missa det...

 

Men iallafall.

Jag klev upp igen sedan... någon gång.. Halv elva, kanske..

Satt väl vid tv:n eller något. Väntade på att mamma och pappa skulle höra av sig. Jag visste inte NÄR de skulle komma. Bara att det var "runt tolv"... Så jag väntade. Struntade i lunchen. Eftersom att jag inte visste när jag skulle behöva avbryta den. Eller om jag ens skulle hinna BÖRJA.

 

Klockan tolv, messade de och sa att de stod utanför..

Och nu bar det av till hamnen för att äta glass. 14åringen, mamma, pappa och jag, skulle möta 22åringen i hamnen.. Vi skulle äta glass. och sedan skulle vi vidare till en marknad...

 

Trippen BÖRJADE med en promenad, i sökandet efter den glass vi alla saknade... Vilken inte längre fanns NÅGONSTANS. VART vi än frågade, skickade de oss vidare... Alla glassbarer trodde den andra hade...

Det började småregna lite, och när de flesta av oss blev hungriga, bestämde vi oss för att "nöja oss med glassen som fanns"..

 

Vi satte oss och åt glass under tak, medans regnet började ösa allt kraftigare...

Sedan for vi vidare..

22åringen och 14åringen lockade med mig i 22åringens bil... så att jag fick joina DEM i deras OMTUMLANDE ride.. Istället för att åka i pappas trygga bil :P

 

... Det var MINST sagt skakigt. Och min syster som ännu inte känner sig HELT bekväm i situationer i bilen, som hon inte är VAN vid, blev vissa stunder, väldigt stressad och nervös..

Men förutom det, fick vi lite tid att prata skit, bara hon och jag... Ja, 14åringen vaknade upp ifrån sin mobilskärm ibland också :)

 

När vi kom fram till marknaden, regnade det inte desto mindre...

Och mamma fick sig en och annan kalldusch i nacken, av dessa plasttak som stånden har :P

... Vi gick runt lite. Jag hängde mest efter som en svans. Orolig för att tappa bort alla. Inte vandrar vuxna JAG iväg ensam inte :P

 

Jag gick mest tillsammans med 22åringen och pratade. Tittade på saker... Men utan att ha någon större lust att KÖPA något. Jobbigt när man bara har kort att betala med...

Och så regnade det ju... Att handla, blir det FLER tillfällen till ;).. Även om det såklart var BILLIGARE igår.

 

23åringen gick runt och provsmakade ost på hela marknaden. 14åringen skulle ha både varmkorv, munk, sockervadd och brända mandlar... JAG blev bjuden på en munk av 22åringen... Och så stod vi(de andra) och pratade med 23åringen(som nu ska börja kallas 24åringen) som stod som försäljare av tv:abonnemang där igår...

 

... Ja-a... Och när alla var blöta, trötta och frusna, satte vi oss i bilen för att åka hem igen. 22åringen åt sitt håll... och vi andra, åt det andra..

 

... När 14åringen fick höra att vi måste åka en OMVÄG för att kunna skjutsa hem mig, fick han mig att åka med DEM hem istället...

Egentligen hade jag ju hellre velat åka hem. Jag var blöt. Trött... Och jag visste inte när röda veckan skulle sätta in... Och det faktum att jag har MAT hemma, som blir dålig...

 

... Ja-a... Men jag gjorde det ändå. En natt skadar ju inte... Och så blir det ju film med mamma och pappa(och i det här fallet, 14åringen) på kvällen ;P

 

Förutom film, blev det även hämtmat från pizzeria :D

 

... När vi hade fikat och sett på film, la sig alla för att sova. Även jag... Men jag kände mig så spänd hela natten, att jag inte fick en BLUND, förutom den lilla oroliga sömn som jag fick på morgonen..

Klev sedan upp klockan halv nio, då mamma kom in i köket och pappa klev upp...

 

Vi åt frukost... Och sedan var det bara att vänta på att mamma och pappa var redo att åka. Jag skulle nämligen få skjuts till stan. Och sedan skulle jag ta bussen därifrån vi halv elva...

 

... När jag kom hem... Ja, det var skönt.

Jag började småplocka lite. Slänga sopor...

Och sedan blev det lunch vid tolvtiden, som vanligt...

 

Jag har sett på lite tv...

Jag har haft tråkigt. Haft ångest... Antagligen till viss del på grund av det...

Och så har jag(också på grund av det) börjat röja i sovrummet. Vikt ihop kartonger. Rivit och klippt SÖNDER kartonger... Och helt enkelt strukturerat upp den röra som var, till en strukturerad röra...

 

... Jag har varit stressad... ÄR stressad. Orolig inför morgondagen. Då jag helst vill åka IVÄG då, för att handla.. Men samtidigt VET att de eventuellt kommer att RINGA imorgon, tv-bänksnissarna..

Jag BEHÖVER ju svara på det, för att kunna få hem min tv:bänk. Men samtidigt är det ingenting som jag ser FRAM emot. Och att då riskera att de ringer när jag befinner mig i en otrygg eller STRESSAD miljö...

 ... Ja, det gör ju inte saken lättare.

 

Jag är orolig att glömma tid och datum, direkt de säger det. Att inte se tillfälle till att skriva NER det...

Att TRO att jag kommer ihåg det, men att det sedan när jag lägger på, ska vara borta...

Eller att jag minns det. Skriver ner det efter att jag har lagt på... Och sedan börjar tvivla på att jag kommit ihåg rätt...

 

Jag vill bara ha det överstökat.. Men jag BÄVAR inför när de ringer...

 

Min syster, 26åringen, messade mig igår, förresten. Igår kväll. Jag svarade efter en timme ungefär... Ja, klockan kvart i nio...

Och nu, efter mer än ett dygn, har hon inte svarat..

Det är ju SKÖNT på sätt och VIS. Då jag faktiskt känner mig PRESSAD av alla sociala situationer som uppstår framför mig hela tiden...

Men jag måste ändå undra... VARFÖR?

 

... Jag kan inte låta bli att undra om hon har fått reda på att jag inte hållit vad jag lovade genom att berätta för våra föräldrar om att hon och jag har TRÄFFATS... Och att hon därför är SUR... Eller om hon bara har missat messet...

 

... Men jag väntar.

Hör hon av sig, så hör hon av sig.

 

... Jaja. God natt <3

 

 

Dagen idag..

Gud vad jag DRÖMMER konstigt om nätterna nuför tiden, förresten. Eller jag vet inte om det är nätterna, eller när jag somnar om efter frukosten..

Men jättekonstigt iallafall. HEMSKA drömmar. En massa bråk och konflikter. Jag känner mig ALLTID så avvisad och... HATAD...

... Det är mina syskon. Det är lärare. Okända människor... BARN... Ofta dagisbarn... Kanske inte just när det gäller bråk. Men de är ofta med i dessa drömmar...

Och inte alltför sällan, befinner vi oss på en kryssningsbåt... Mixat med någon skolaktig miljö..

 

Jag vet inte om det var igår natt eller idag. Men då var ALLA emot mig. Pappa var jättearg. Något som jag hade gjort mot 14åringen eller något. Ofta i dessa drömmar, bråkar 23åringen och jag...

Och den här gången, minns jag att jag satt hukad på golvet. Blev utskälld. Hatad... mobbad... av dessa unga tjejer. En hel DRÖSE av dem. Jag kände mig trängd... Och jag tror inte riktigt att jag FÖRSTOD... VARFÖR de var på mig...

 

... Och så det konstigaste. När jag sitter där, kommer min tvilling(som jag inte har).. Jag blev paff... Fundersam... Förvånad... Jag såg "mig själv?" framför mig. Och får veta att vi är syskon!

... Hon hade två.. eller tre kompisar med sig...

.. Och dessa var de ENDA som inte hatade mig. Och som stöttade mig...

 

... Okej. Skitkonstigt.

Men nu ska jag beskriva dagen idag.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Vid åtta.

Åt frukost. Diskade efter mig... Och klev sedan i säng igen...

Vaknade väl i ungefär samma tid som jag BRUKAR göra... Eller halv tio kanske jag vaknade första gången efter frukosten...

 

Jag tror att jag satte mig vid tv:n.. Eller om jag la mig...

Och när tiden blev inne, gjorde jag iordning lunch... Någonting däremellan MINNS jag inte... Så det låter jag vara osagt...

 

Jag åt min lunch. Medans jag såg på mitt program som jag alltid ser på...

... Och... så ringer det på dörren...

Lite stressad och med byxorna fortfarande uppknäppta, går jag mot dörren. Funderandes kring vem det kunde vara som ville MIG någonting NU... Jag får ju ALDRIG besök...

 

Jag funderade på mina föräldrar. Vilket i skrivandets stund, inses att är omöjligt... De är ju på Gotland nu..

Jag tog GOD tid på mig att öppna dörren. Då jag kände att jag behövde samla mig först.. Och knäppa BYXORNA!..

Och när jag öppnar, står där en ung kille, ny på sitt jobb, med ett leende på läpparna och mitt SOFFBORD bredvid sig!..

 

Jag blev paff. Förvånad... Lite smått fundersam... Jag har inte hört någonting om att det skulle komma idag... Sist JAG hörde något, skulle kvinnan i kundtjänst, lägga till på min order att jag ville ha det levererat om två VECKOR...

 

Killen var trevlig. Med ett ständigt leende på läpparna. Och väldigt lugn, trygg och avslappnad. Skämtade lite grann...

Ja, man hann med MYCKET på fem minuter :P

 

Jag fick skriva PÅ pappret...

Och så var man helt plötsligt, ett buckligt och halvsmutsigt, lite trasigt paket rikare. I hallen. Uppställt på kortsidan i min lilla hall, stod den likt lutande tornet... Den balanserade, rent ut sagt.

 

... Men jag lät det stå en stund. Och gick istället tillbaka till min serie som jag följer. Och i pauserna, prioriterade jag nu att öppna detta jättelika paket och få det till vardagsrummet helskinnat, före att ta hand om disken efter lunchen..

 

Det TOG sin lilla tid att få in detta rätt så tunga och såklart otympliga bord, in till vardagsrummet... Och DET utan att förstöra trägolvet!..

Jag trixade och joxade. Lät bordet VANDRA fram över golvet. En sida i taget. Ett ben åt gången...

.. Och till SLUT.. Till SLUT var det på plats... Och jag bara ÄLSKAR det! PERFEKT.

 

... Ja. Känslorna jag hade på förmiddagen.. och fortfarande till viss del HAR, skrev jag ju om tidigare idag. Så nu går jag vidare...

 

... Efter att jag hade lagt in det förra inlägget, var det dags att börja med middagen.

Idag skulle jag laga kokt potatis med stekt fläsk och spenatstuvning...

Stressad... Osäker... Och frustrerad över att inte lyckas synka de olika momenten... Det blir ju ALDRIG som man tänkt sig!

 

Men det blev MAT iallafall..

Stuvningen lite för tunn... Och trots salt i potatisen, och både salt och kryddor i spenaten, smakade det i princip INGENTING. Saltning är svårt... Kryddning lite enklare...

Fläsket blev iallafall bra...

 

Diska efter mig... Och sedan...

Jag minns inte riktigt...

Men det blev nog tv, i väntan på att få börja tvätta kläder...

 

Ner i tvättstugan. Upp igen... Tv.. Kanske lite dator. Kolla bloggar och sådär...

Ner i tvättstugan igen. Upp.. Och sedan försöka få tiden att gå, framför tv:n...

 

... Och så ner en sista gång..

Hämta upp tvätten. Och sedan äta lite kvällsfika... Och därefter börja vika min rena, härligt doftande tvätt... Halvt disträ framför tv:n såklart...

 

Jag kom även att tänka på soffbordet... som jag inte vågar ställa någonting på.. Inte ens lägga tv-kontrollen.. eller ett PAPPER :P .. Nej INGENTING, just nu..

... Jag kände ständigt med mina fingrar på bordsskivan... Jag hade kommit på det faktum att ytan var skrovlig.. och att det därmed kunde bli svårt att både torka AV det och att borsta bort damm.. Jag menar. Det händer nog lätt att ludd och damm... om det nu skulle råka hamna på bordet, borrar sig IN i trät.. Och att fiber från trasor och liknande skulle flisa sig in om jag försöker torka AV det...

 

Men det löser sig nog. Ska iallafall klippa till fina tabletter av antingen vaxduk eller något annat gummiaktigt någon dag framöver...

 

Men tvätten var det ja..

Jag.. Det gick ju såklart smärtfritt att vika TVÄTT.. Det är ju sådant jag kan göra i lugnan ro.. och bara drömma mig bort...

Men så kommer jag till mina jeanshängselbyxor... De hade trasslat ihop sig på något konstigt vis... och jag förstod inte hur jag skulle göra för att få dem rätt...

Jag snurrade dem.. och snurrade dem... och SNURRADE dem. Åt det ena hållet.. Och det andra... Men det blev aldrig BRA...

 

... Säkert i TJUGO minuter försökte jag. Lite smått frustrerad.

Men tur att man bor ENSAM i sådana här situationer. Jag menar. Hade någon varit i närheten. ANDATS vid sidan om mig... Eller försökt ge mig en hjälpande hand.. Eller TIPS!..

Ja, Xsambon vet nog vad jag pratar om. Jag blir JÄTTESTRESSAD, irriterad och frustrerad.. Det problem jag försöker lösa, behöver min FULLA uppmärksamhet. Och det finns inget utrymme för andras "förstörande" hjälp... Eller att någon "stör mig med att andas för nära"...

 

... Men ensam.. Ja, då bubblar jag inte upp.. Jag löser mitt problem. Finner svar. Klurar tills jag förstår...

 

.. Och så till slut, RÅKADE jag bara göra rätt.. och förstod då byxornas gåta. Vad som hade hänt ;P

 

... Sedan blev det tv... Och film.. på tv:n...

 

God natt med er <3

 

 

... Jag HAR ju mailat dem... Jag HAR skrivit en notering på min WhiteBoardTavla, så att jag inte ska glömma att kontakta dem igen om de inte svarar någorlunda på en gång... Mer kan jag inte göra just nu...

 

... Men ÄNDÅ känner jag mig bara så... OROLIG. Jag har ångest. Känner... Ja oro, helt enkelt..

 

... Jag börjar med dagen från igår och jobbar mig framåt mot nuet..

 

Jag klev upp till klockan, vid åtta på morgonen.. Som vanligt. Åt frukost. Slarvstädade toaletten... Om inte det var när jag klev upp för andra gången...

Och så klev jag i säng igen. Satte klockan på senare larm. Och klev upp vid kvart över nio, halv tio någon gång...

 

SEDAN var det bara att vänta på att pappa skulle komma.

... När klockan började närma sig, ryckte jag åt mig soppåsen med de misslyckade köttbullarna i, och gick bort till det numer fungerande och RIMLIGA soprummet.. Och så väntade jag ute, på pappa...

 

Han kom. Vi åkte och hämtade 14åringen... och även... 21åringen och hans tjej. Och så bar det av till IKEA...

På vägen dit, visade det sig att mamma och pappa önskade min hjälp att flytta omkring på möbler mellan källaren och övervåningen. Både uppåt och neråt. Tunga som lätta. Otymliga.. Liksom inte..

 

... Så jag skulle alltså inte längre hem efter IKEA... Tur att jag inte hade lagt mat på tining till igår.. Ångesten i DET, alltså...

 

... Väl på IKEA, gick pappa, jag och 14åringen för sig.. Och 21åringen och HANS tjej gick mestadels för sig själva..

Jag kollade inte så värst mycket. Och 14åringen och jag var mest pappas svans..

Men det var trevligt ändå. Och 14åringen fick hem sin soffa. Den egentliga anledningen till att pappa och han skulle dit.

JAG följde bara med för att jag blev erbjuden det när jag var hos föräldrarna sist... Och aldrig sa nej :)

 

... Ehmm..

Vi åt lunch på IKEA... Kollade lite till... Och begav oss sedan hemåt.

... Lämnade av 21åringen och tjejen, på vägen...

 

.. Och så middag när vi kom hem...

 

... Och oj..

Trött och stel efter bilresan... Och nu var det dags för ommöblering...

Idag kan jag ju säga att musklerna ömmar och det känns som om jag har sträckt nedre delen av ryggen...

Men jag känner ändå att min nya kost har gjort mig starkare. För att ALLA möbler var tyngre i vintras när vi flyttade!

 

Till kvällen, efter hårt arbete, blev det film och kvällsfika... Och efter det, gick vi alla och la oss...

 

... Jag hade väldigt svårt att somna i natt. Sängen var obekväm. Täcket fel... Och kudden ALLDELES för platt, luftig och mjuk.

... Funderingar som snurrade runt, runt i huvudet...

Och brännande ögon till slutet...

 

Men någon gång där på tidig morgon, tycks jag ändå ha somnat. För att när mamma började röra sig i köket vid halv åtta, vaknade jag...

Hörde att de skulle ner i källaren och träna... Så jag låg kvar i ett par, tre, fem minuter. Och klev sedan upp.

Satte mig vid tv:n en stund... Men direkt jag hade satt mig till rätta, kom de upp. Och det blev frukost...

 

... Efter frukosten... Ja, saker är grynigt..

Men någon gång där på förmiddagen, flyttade pappa och jag lite möbler igen... De var inte nöjda :P

Så en byrå som vi bar UPP igår, skulle NER igen... Och så skulle en kista med... Ja, vad de nu har ligger och dräller DÄRI, ner i källaren...

 

Det blev lite tv för mig. Då pappa och mamma var mäkta upptagna med resten av projektet med alla prylar från rum till rum. Upp ur lådor. Ner i lådor...

 

... Det blev lunch innan vi sedan åkte iväg till stan. Affären för att handla..

Jag hade tänkt ta bussen till stan. Och sedan ta en lång promenad till affären. Handla.. och så åka hem...

Men pappa erbjöd sig att de kunde skjutsa. Då de ändå skulle handla inom de närmaste dagarna..

 

Jag följde med mamma till den affären HON skulle till. Handlade. Väntade in mamma och betalade sedan i kassan...

Nu var det en halvtimme kvar tills halvtvå-bussen skulle gå... Så eftersom att mamma inte visste när pappa skulle komma tillbaka från SITT ärende på annat håll, promenerade jag tillbaka till stationen, i relativt rask takt. Kassen var iallafall väldigt lätt den här gången.

 

Åkte hem. Plockade undan varorna... Och slog sedan ihjäl lite tid... på ingenting.. Tills jag skulle börja med maten..

Ja, just det. Och "ingenting" i det här fallet, är att skriva in siffror i budgeten... TROR jag... Nu minns jag inte riktigt. Men jag har gjort det IDAG iallafall. Precis NÄR, vet jag inte.

 

... Sedan blev det enkel matlagning...

Middag vid matbordet... För en gångs skull..

... Och så blev det lite tv... Och dator, kanske.

 

Jag kollade upp lite tv-bänkar och soffbord, en sista gång...

Lät det hela sjunka in lite. Lägga sig.... Och slog sedan till. Jag köpte hem soffbordet som jag bokmärkte för... några månader sedan. Och likaså den tv-bänk som jag hade tittat ut...

 

... Men DIREKT jag har BETALAT soffbordet, så kommer jag på att jag skulle ha meddelat om senare frakt i beställningen! SKANDAL.

 

... Nej, men grejen är den att pappa och mamma snart åker till Gotland i några dagar... Och då kan inte pappa vara här och ta EMOT möblerna med mig.

Tv-bänken skulle redan TA mellan två och tre veckor att få HEM... Medans soffbordet skulle ta mellan en och två DAGAR... Vilket blir väldigt dumt..

 

Och så ser jag att det specifikt STÅR på just soffbordets webbutik, att man kan skriva i "meddelanden" om man vill ha varan levererad SENARE datum...

 

... Jag SKRIVER till pappa och FRÅGAR om det vore smartast att göra så... Och han svarar(eller om det var mamma) att de trodde att det var enklast...

.. Jag kommer IHÅG det... ENDA tills jag ska lägga beställningen... DÅ är det borta!.. Och DIREKT jag har klickat på "betala"... så kommer jag på det.. Och det är för sent!

 

... Men jag mailade dem direkt och hoppas att de hinner se mitt mail INNAN de behandlar beställningen...

Annars får jag lösa det på annat sätt..

 

... Men ångesten efter DETTA, alltså...

 

... När jag inte VET...

... När ALLT är ovisst...

 

... Men det BRUKAR ju lösa sig till det bättre. Man oroar sig nästan ALLTID i onödan :)

Och snart.. Inom ett par-tre veckor, har jag en tv-bänk och ett soffbord härhemma.

.. HÄRLIGT.. HOPPAS det blir snyggt.

 

... God natt med er <3

Ska ju trots allt försöka sova.. Begäret att börja stressäta har iallafall bleknat lite nu, under skrivandets stund...